Livet På En Kant

Det känns förjävligt och jag mår skitdåligt på ren svenska. För dig som inte vet vad rövknullad är kan du läsa lite här https://www.flashback.org/t1168439
Flashback är roligt ibland. Själv känner jag mig mest blåst och förnedrad. Nu har jag lovat mig själv att det här var sista gången. Never again!

Jag ska äga mig själv i fortsättningen. Säga nej till andra, sköta mitt och vara en jävla egoist i mångt och mycket. Rövknullningen är slut. Finito, the end, kalla det vad ni vill. Jag har pluggat igen där bak.

 

Jag är ledsen och besviken, men tro mig. Synden straffar sig själv i slutändan. Bara att se på när graven grävs djupare. Själv arbetar jag ju med att fylla igen min hela tiden och istället försöker jag bygga ett berg över.

 

Nu ska jag lägga mig och sova. Stallet? Ja, det är långt ifrån färdigt. Just nu skiter jag i vilken. Jag orkar inte längre. Jag orkar inte själv. Jag ger snart upp alltihop.

Jag fick lite ångest idag för att det är sista dagen på mitt ridstövelerbjudande. Ångesten över vad jag ska göra nu. Eftersom jag var lite deppig idag bestämde jag mig för att glass skulle införskaffas så sagt och gjort åkte jag till Lidl där de har mina favoritglassar. När jag står i kön, som var så lång att glassen nästan hann smälta, tändes idélampan. Jag kommer inte att hinna spinna vidare på idén förrän senare i veckan, men ändå - vilken briljant idé. Bara att tuta och köra vidare nu. Det kändes asbra att ha en vidare plan med alt.

 

Nu ska jag gå ner till stallet och fixa det som behövs för att hästarna ska kunna flytta in imorgon.

Skriver jag att jag önskar att han kommer brukar han komma inom ganska kort. Jag vill faktiskt att han kommer. Det är här problemen dyker upp. Jag vet inte vad jag vill sedan. Jag vill att han kommer. Jag vill prata med honom, men vill inte vara på eftersom han har sagt att han inte är intresserad. Om jag visste att han var en gnutta intresserad hade jag kunnat göra något, men jag vill verkligen inte vara på när någon sagt att den inte är intresserad.

 

Nu funderar jag över om han skulle komma en gång till vad skulle jag vilja mer än att han bara kommer hit? Det kanske är där jag ska ställa nästa fråga. Jag har ju ingen aning om vad han gör eller är annars så det är en omöjlighet för mig att hitta slumpen åt andra hållet, nästintill iaf. Jag skulle nog kunna våga mig någonstans om jag visste att han var där, men jag har ingen aning om hur det skulle gå till. 

 

Jag vill tillägga här att jag har ett antal saker som är fel i  mitt liv. Jag har satt upp hinder, för att vi skulle kunna träffas. I min egen mentala värld alltså. Det är verkligen löjliga saker, men men, livet är inte lätt alla gånger.

 

Det bästa skulle vara om jag fick ett litet tips om var han kan tänkas vara och sedan "låtsas" stöta på honom. Den skulle jag klara av att fixa till. =)
Slumpen kanske kan kommentera i bloggen. Det skulle vara fett coolt!

Om ni undrar hur jag kan vara på bättre humör sedan förra inlägget gjorde jag en liten övning. =)

Fick akut behov av att bra gråta. Det har kommit smygandes under dagen. Egentligen borde jag vara glad. Allt börjar ju äntligen bli som jag vill ha det. Varför är jag då ledsen?

Jag vet inte. Jag har inget svar på frågan. Sad face is on iaf och jag tänker låta mig vara ledsen en stund sedan ska jag gå ner till stallet och göra färdigt inför imorgon. 

 

Jag önskar ibland att jag vore Vson han är alltid så glad. Ibland blir han sur på mig, men det är mest om han inte fått så mycket lektid den dagen. Det har dock gått över på en millisekund om det händer något i hans liv. Tänk att få vara sådan. =)

Jag börjar äntligen känna mig lite lugnare. Stressen över allt som inte varit färdig har legat över mig som en tung dimma. Nu börjar det äntligen släppa. Jag fick ett så bra sms av en av de nya och då kändes det helt plötsligt mycket bättre.

 

Nu ska jag jobba färdigt för dagen och sedan fixa en del hemma. Igår var det så skönt att få avbrottet med middagen för det gjorde att jag lyckades tagga ner stressen. Jag har också fått en plan med en annan hyresgäst så jag får hjälp med att göra en del av det jag borde gjort nu innan. Det löser sig nog. No body´s perfect.....

 

Idag har jag känt mig lite sänkt. Det beror på att jag känner avsaknad av en person och får lite dåliga tankar om honom. Andra har åsikter, medans jag tycker att det är ok. Då är det väl ändå min känsla som bestämmer. Det är alltid likadant, men jag skulle vilja att han kom förbi nu snart.

Nu ska jag äntligen lägga mig. Det ska bli så skönt att få sova idag. Det här blev en lång dag. Jag började i morse med att sätta upp gallren i stallet och de är så förbaskat tunga. Innan jag gick upp vid lunch hade jag så ont att jag nästan ville gråta. Det var fan inte roligt alltså. Nu är det iaf gjort.

 

Vid lunch åkte jag sedan iväg och jobbade. Det gick sisådär. Var typ inget folk så jag fick åka hem tidigare. Isället åkte jag och åt middag med en person efter. Där på det här jobbet förstår jag mig inte riktigt på en person. Han är verkligen kontaktsökande. Nåväl, låt gå. Jag orkar inte göra något ändå. Numer tar jag allt som det kommer.

 

Efter middagen åkte jag och satte upp resten av gallren. Nu är alla galler upp där nere. Det tar sig sakta men säkert. 

 

Dessutom fick jag in en ny beställning på ridstövlar och en som kommer imorgon. Jag har några lite konstiga personer som har beställt, men inte betalat. De har jag inte skickat efter faktiskt. Tror det är 3 eller 4 personer som gjort det. Skumma människor...... Dessutom har de inte svarat när jag har hört av mig till dem. Jaja, jag har iaf beställt en bunt med andra stövlar till de som har betalat och har 3 beställningar till på g just nu. Det flyter liksom på rätt bra ändå. =)

Skaffa inte stall säger jag bara. I slutändan står man där och jobbar gratis till sent på kvällarna. Det suger som fan. Jag är jävligt less just nu, men jag hoppas det blir lite bättre när det är fler i stallet. Jag är ju dessutom helt ensam och har sällan någon som hjälper till.
Tacksam är jag iaf att jag fick hjälp till sent igårkväll. Det är så jävla mycket värt. Just nu känns det som ett hopplöst fall att få färdigt och jag har god lust att skita i det, men det fungerar inte i verkligheten. Jag är inte sådan. Mina hyresgäster ska inte flytta in i halvfärdiga eller trasiga boxar.

Bilderna hamnade i bakvänd ordning, den första ska alltså egentligen vara den sista.

 

 

Jag fyller år snart för er som inte visste det. Här är en sak som jag önskar mig otroligt mycket. Den här väskan såg jag för ett tag sedan och jag suktar efter den. Det är ju inte direkt så att den är dyr, men jag vet inte, jag kommer mig liksom inte för att köpa den bara. En perfekt present iaf. Det känns lite som att den är för fin för att jag ska kunna köpa den. Ni vet, den sitter någon inre inneboende spärr som säger att jag måste längta efter väskarn. Ungefär som att det skulle vara en fin märkesväska för några tusen som man ser på bild och bara kan önska sig i sin fantasivärld.

 

Naturligtvis vill jag ha den där fina dekorationen till, väsksmycket som hänger på sidan. Den här väskan står det verkligen så mycket Jenny på. I löööööv it! Jag hoppas att jag har en hemlig beundrare som kan ge mig den. Det går uppenbarligen bra att ställa saker till mig i fikarummet. Jag blir verkligen fett happy av att få saker från anonym. =D Tänk att ha en hemligbeundrare som gör en massa små söta saker för en. Jag ska önska mig en sådan. Det räcker med en lapp någonstans med gulliga ord.

 

 

 

Någon vänlig själ har lämnat saker. Det var väldigt roligt att komma till fikarummet igår och se att någon har lämnat en lampa som kommer att passa perfekt in där. Jag blev fett happy. Nu har jag frågat nästan alla i stallet om det var dem, men ingen har sagt något. 

Tänk att så lite kan göra så mycket. Jag är fortfarande på bra humör. Fikarummet kommer dessutom att bli SÅÅÅÅÅ bra när det är färdigt. Snacka om att lite kan göra mycket. =D

 

Stallet har också blivit lite piffigare sedan igår. Jag och E stod kvar och målade till halv elva. Nu är det bara lite saker kvar att göra därinne sedan kan de nya flytta in.

Bilder kommer.....

Jag måste ge 10 guldstjärnor till detta företag - Fredells. Snacka om serviceminden och hjälpsamma. Inte nog med att leveransen kommer redan dagen efter, jag lyckades dessutom lägga till plankor i min leverans hem. Det var verkligen guld värt för mig. I fortsättningen, eftersom jag kommer fortsätta beställa spånpellets härifrån, kommer jag samordna med eventuella andra saker jag behöver. Snacka om smidigt och lättsamt. Nu blir det dock till att köra ner bilen så jag får upp plankorna till hv så han kan såga dem. 

Alltså jag har lite funderingar angående män igen. Ett av mina jobb hade fest för ett tag sedan. Det var väldigt trevligt. Jag satt och pratade med ett gäng (bara män hihi!). När festen sedan var slut åkte vi i gemensamma bussar in till city. Det här gänget, förutom en person, skulle gå vidare. Så blev det inte. En person försvann på vägen och en var ju kvar där vi var innan. Alltså blev det bara jag och en annan person kvar, Andreas hette han. Nåväl, vi försökte få tag på han som försvann utan lycka. Sagt och gjort gick vi runt lite och sedan "råkade" vi hamna hemma hos honom. Resten kan ni räkna ut själva. Historien slutar dock inte här.....

 

Jag förhörde mig verkligen om att han inte skulle komma tillbaka och jobba och det ska han inte heller, inte just nu iaf. Det är jobbigt med intriger på arbetsplatser. Det är inte det som blivit lite av en grej här heller. Något helt annat är det.

 

Personen som var kvar var på stället var typ en av hans bästa kompisar och han är en av cheferna på jobbet. I promise you att denna Andreas har sagt något till honom. Den här chefen är väldigt kontaktsökande och har alltid något pilemariskt i blicken när jag kommer. Han har liksom ett hemligt fliin. Dessutom alltid när jag frågar honom om något har han ett ärende åt det hållet jag är på väg och går alltid med mig. Igår skulle han åka hiss till entréplanet och när vi kom till entréplanet åkte han upp igen. Hmmm...... Vad vill han? Ska jag säga något angående den lilla "dejten"? Jag förstår faktiskt inte riktigt. Jag träffar honom igen imorgon och samma sak lär upprepa sig då.

Underhållande är det iaf och jag har lite roligt åt det hela. Dessutom är jag expert på att glida runt och se oskydlig ut så de kan fortsätta tro det, allt utom denna R.

Här kommer ett inlägg till Fanny. Jag tyckte hon behövde något roligt efter att ha läst hennes blogg. Egentligen skulle jag ha lagt ut det igår, men det blev ju jobb istället. I morse hade dessutom halva hennes bil brunnit upp. Här kommer lite uppmuntran för en stund från mig. Hon tycker nämligen om nagellack och nageldekorationer.

 

 

Mitt första tips är att handla från butiken China Fashionwu Jewelry. Här kan man hitta band att använda som dekorationer. Jag tyckte det såg lite roligt ut och för endast 2,99$ fick man 30 st band. Här är lite urval. För att komma direkt till produkten med mer bilder kan ni klicka på översta bilden. 

 

Nu har jag betalat mina senaste fynd. Jag tänker nog inte shoppa mer idag faktiskt. Har ett par stövlar jag är sugen på, men jag har svårt att bestämma vilken färg jag ska välja. De här har jag inte köpt ännu. Vilken färg tycker ni jag ska välja? *klicka på bilderna så kommer ni till annonsen*

 

Den här tröjan har jag iaf köpt och betalat. Jag tycker om den här blåa färgen och kände att storleken i beskrivningen borde kunna passa. Jag hade nog kunnat ha någon storlek mindre än den jag tog, men eftersom det är första gången jag beställer kläder vill jag inte chansa.
Butiken jag shoppade från heter East International Knitting Co.,Ltd och har ett stort ubtud av bla leggings.

 

 

Nu ska ni äntligen börja få länkar till min superfyndsida. Idag kommer första. =)

Även om det var supersale igår köpte jag ju bara en enda sak, eller jag fick ju lägga till en ring i beställningen för att klockan var för billig. 

 

Igår kväll hittade jag den här jackan som jag är lite sugen på. Storlek L skulle jag få på mig. Mitt största problem är att mina axlar är för breda. Jag har samma problem i Sverige, men storlek L borde fungera då den är 43 cm bred över axlarna.

Klicka på bilden för att komma till produktsidan. Som ni kan se är det hela 66% rea på den här jackan i nästan två veckor till så man måste inte stressa med att handla.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Varför tänker jag ens på vissa saker? Varför kan man inte bara lägga vissa tankar i hjärnans papperskorg och sedan klicka töm papperskorgen? Det skulle vara så jävla enkelt att leva då.
Jag vet inte om jag vågar erkänna det patetiska jag gjorde idag, nej, jag tror fan inte det. Ni skulle tro att jag var störd på något sätt. Haha! Jaja, shit happends. Det är sådana här saker alla gör, men ingen vågar erkänna det. Alla tittar väl också viken färg de har på snoret efter att de snutit sig?

 

Grejen är att jag kan liksom inte glömma den här mannen. Jag borde jag vet. Han har sagt hur många gånger som helst att han inte är intresserad. Jag är nog korkad som vägrar inse, men det skiter jag i. Jag blev orolig att han inte är kvar här på gården. Seriöst blir jag fan ledsen av tanken. Det är ingen idé att jag ens frågar hyresvärden om han är kvar längre. Den här mannen har ju sagt att han inte är intresserad. Till saken hör att hyresvärden inte visste något tidigare, men tyckte att vi skulle passa så bra ihop så han gick och sa att jag hade hälsat och sådant fast jag aldrig har gjort det. Hahaha! Snacka om att det antagligen inte passade in och att det nog mer fick mig att framstå som ett seriöst psycho. Hahaha! Det gör inget, även om någon annan kanske hade blivit irriterad eller så. Jag tycker nog bara att det är rätt underhållande. 

 

Tillbaka till ämnet. Han kanske är kvar här på gården. Jag har ju knappt varit hemma. Det lär ju märkas när jag kommer vara i stallet nästintill varenda dag resten av veckan då det ska fixas och donas en massa. Jag hoppas jag får se honom iaf, även om sannolikheten är liten. Jag skulle liksom vilja prata med honom igen. 

Det som tar mest tid att kinashoppa är att leta. Utbudet är så gigantiskt att man får leta och leta och leta och leta för att hitta rätt. Imorgon kanske det blir betsällning istället.

 

Idag har jag iaf köpt en klocka och en ring. Egentligen skulle jag bara ha klockan, men man var tvungen att handla för lite mer än vad klockan kostade så jag blev tvungen att lägga till något. Hehe!

 

 

Nu ska jag fixa lite shopping.

På listan står bla en ny klocka. Värsta crawings sedan jag var på banken igår och nästintill dregglade över kassörskans klockan. Fick akut ha-begär. Bara älskade klockan. Nu har jag hittat en likadan och måste naturligtvis slå till på en gång. Hihi! Shoppaholic.nu.....
Det är en minsta summa att handla för när det kommer till klockorna så jag behöver lägga till något mer än bara klockan jag vill ha. Attans också! =P

 

Sedan blir det nog ett par av skorna jag tittat på. Jag ska kolla runt lite till innan jag bestämmer mig.

 

Det är typ det första, sedan kanske det blir något mer bara i farten.

Idag har jag superfyndat för hela 117+138 kr. Fatta hur mycket jag fått som jag behöver.

 

Tidigare idag var jag på banken i Sollentuna Centrum och jag hade tänkt springa förbi alla butiker utan att shoppa. Det gick inte när jag gick förbi konkursutförsäljning som hade 70% på allt. Mitt fynd i butiken blev ett smyckesträd. Det var en skitsnygg modell.

Den ser typ nästan ut såhär fast den är svart.

Mohahaha! Gissa vad jag ska göra där?

Det är med lite skräckblandad förtjusning. Jag är sjukt rädd att jag skulle träffa "honom" där med en annan tjej. Det skulle typ rasera hela min värld än idag. Sannolikheten att jag skulle stöta på honom idag är minimal.

 

Middag blir det iaf. Hungrig är jag också.

Det är suveränt det här med dietisten. För det första känner jag att jag är mycket piggare och gladare sedan jag börjat med dessa näringsdrycker. Normalt sett försöker jag hålla mig till bara en, men vissa veckor när jag känner mig sämre kan jag ta upp till tre på en dag. Tro mig, de behövs verkligen.

 

Efter det här besöket kommer jag även att bli kontaktad av en sjukgymnast. Det behövs också. Kordinationsförmågan i vänster sida är katastrofal. Oftast orkar jag inte skriva om det här. På något sätt känns det oväsentligt och vem vill läsa om en fucking jävla gnällspik? Nej, från min sida är det ett konstaterande - vänster sida i min kropp har fuckat upp. Det blir bättre och bättre, men det går ganska sakta. Naturligtvis har de kollat om jag haft en stroke och det har jag inte haft även om jag har många symptom. Nu tänkte jag iaf få hjälp av en sjukgymnast och sedan tänkte jag börja med simningen vilket jag tror kommer hjälpa mycket.

 

Näringsdryckerna kommer jag fortsätta med i ett halvår till att börja med och om en månad ska jag tillbaka till dietisten. Två månader kändes för länge mellan besöken. Det är verkligen värt att söka annan hjälp om man känner att man inte känner sig helt bra och inte är sjuk. För en vanlig människa kanske det räcker med att lägga om kosten lite och må bättre. Eller, så kanske det finns någon annan hjälp att få som inte är hos dietisten.
Nu känns det bra med näringsdryckerna. De är rabatterade från Stockholms landsting och innan har jag haft lite ångest när jag druckit mer än 1 per dag då jag känt det som att jag inte fick ta fler. Nu är det helt ok att jag tar fler de dagar jag behöver. Jag försöker ju hålla mig till en per dag i den mån det är möjligt. 

 

Nu ska jag vidare mot nya äventyr idag - i Uppsala! 

Nu ska jag iväg och börja uträtta ärenden. Först blir det banken och göra en utlandsbetalning, sedan blir det dietisten. Jag hoppas på ett bra möte där.

Jag har ju känt mig en miljon gången bättre sedan förra mötet och mycket tack vare näringsdryckerna jag fått.

Imorgon ska jag ta tag i några ångestsaker. De har släpat lite ett tag. Vissa saker får jag skylla mig själv, resten beror faktiskt på utomstående faktorer. Inget att göra något åt förutom att lösa de på bästa sätt. Sagt och gjort är det bara att beta av lista. Den är på typ 3 saker. Haha! Men det är saker man måste göra måndag-fredag.

 

Nu sova. Ångesten är inget problem om man vet var man ska trycka ner den och det löser sig. =)

Jag har klantat mig som fan. Normalt sett är jag noggranheten själv och kontrollerar ALLT. För en gångs skull gjorde jag inte det. I en webshop har man ett antal betalningsalternativ. Nu fick jag in pengar från en kund till ett annat konto än mitt bankkonto. Det betyder att jag måste föra över dessa pengar om det gäller stövlarna för de kan inte ta emot pengar från den typen av betallösning. Sagt och gjort förde jag över pengarna, beställde det antalet stövlar som skulle beställas i den här omgången. Klappat och klart! Eller kanske inte.....

 

Samma dag som en annan skulle betalat kollade jag kontot och dessa pengar hade kommit in, eller rättare sagt, saldot på kontot hade ökat med motsvarande summa. Det var bara det att jag endast kollade saldot - idiot! Pengarna som kommit in var inte alls från denna 3:e person utan från den som betalat via den andra betallösningen. Jag har fortfarande inte fått pengarna från den som gjorde andra betalningen vilket nu lett till att jag står här och har beställt 2 par stövlar som jag själv måste betala. Vad ska jag göra? Det känns jävligt korkat att skicka in en betalning för ett par stövlar som inte är betalda. Min fundering är om jag ska beställa ett par till mig själv som är med mina mått. Jag har redan beställt ett par andra, men de har jag tänkt ha som visningsexemplar och de är inte till mig själv. Vad tycker ni - ska jag lita på att personen betalar in nu till lön och vara "snäll" och skicka iväg hennes beställning eller skicka efter ett par till mig själv? Hon får då med sina med nästa beställning efter att hon betalat. 

 

Hur mycket ska man lita på folk? Jag har två personer som inte har betalat som gjort beställning. Dessa har inte hört av sig efter att jag kontaktat dem angående att betalning fattas. En person har beställt och meddelat att hon ville betala lite senare och det är helt ok eftersom det var via Tradera. Det är bara ett av dessa par jag klantat mig och skickat iväg beställning på.

Jag sitter och tittar på simkort. Frågan är Väsby eller Valsta? Jag har en känsla av att det lär bli Valsta. Priserna var bättre och det är fler som vill simma där = relaxkvällar på fredagar. =) Sjukt härligt att sitta i en bubbelpool med ett glas vin i handen fredagkvällar. Looking forward to it!

Anledningen till att jag vill simma är att jag fortfarande har stora problem med kordinationen sedan jag var dålig sist. För ett tag sedan var jag och badade och simning önskade verkligen mer. Höger sida simmade på som vanligt medan hela väntsersida i princip bara sprattlade runt. Suck! Dock borde väl då simning vara det perfekta sättet att komma tillbaka? Utöver det är det asskönt att vistas i vatten och dessutom får man väldigt bra motion.

 

Simning it is till hösten, eller rättare sagt. Jag ska börja till veckan. Det enda som oroar mig i Valsta är öppettiderna. De i Väsby är betydligt bättre.

Idag är jag och kinashoppar också. Det är inte så att man handlar varje dag. Utbudet är så gigantiskt att man måste tittshoppa en väldans massa innan man hittar rätt vara. Kineser har dessutom en tendens till att skriva konstiga namn på sina varor. Nu har jag iaf hittat det jag letar till ett pris som passar mig. Från tisdag ska de också ha någon form av supersale och då blir skorna ännu billigare.

 

Dessa stövlar kostar endast 188,41:- med dagens dollarkurs. Från tisdag är det dessutom supersale och då är det 15% off. Det är till och med så att jag funderar på om jag inte skulle passa på att köpa två par på en gång. Jag har redan en massa svarta stövlar, men vita och rosa i ett höstigt Sverige......

Idag är jag och kinashoppar också. Det är inte så att man handlar varje dag. Utbudet är så gigantiskt att man måste tittshoppa en väldans massa innan man hittar rätt vara. Kineser har dessutom en tendens till att skriva konstiga namn på sina varor. Nu har jag iaf hittat det jag letar till ett pris som passar mig. Från tisdag ska de också ha någon form av supersale och då blir skorna ännu billigare.

 

Dessa stövlar kostar endast 188,41:- med dagens dollarkurs. Från tisdag är det dessutom supersale och då är det 15% off. Det är till och med så att jag funderar på om jag inte skulle passa på att köpa två par på en gång. Jag har redan en massa svarta stövlar, men vita och rosa i ett höstigt Sverige......

Ska se sista ryttaren i första rundan innan jag kilar ner till stallet för att skriva kontrakt. Det flyttar ju in nya hästar i stallet from 1 september och det är bra med kontrakt.

 

Ska skynda mig sedan så jag hinner upp och se lite innan jag måste åka. Ett bara måste är ju att se RGB rida. 

Ni anar inte hur sjukt billigt det kan vara tt köpa från Kina. Från början trodde jag inte ens att det var sant. Idag, ja, då har jag insett att det är sant. Jag har också insett att bara för att det är så sjukt billigt betyder inte det att det är dåligt kvalitet. Tvärtom har det mesta jag beställt själv från Kina hållt bättre kvalitet än väntat.

Snålhetsfaktorns vansinne

 

Dessa ridbyxor, inkl frakt kostar endast 268:- och jag tycker att det är DYRT!
Nu var det inte exakt dessa jag ville köpa utan ett par liknande från samma butik.

 

 

Jodhpurs för 220:- kändes ok, men då tillkom frakten på strax under en hundring och det kändes genast dyrt.

Man blir liksom på något sätt skruvad när man sitter och tittar på saker att köpa för det är SÅÅÅÅ billigt, men man blir samtidigt SÅÅÅÅÅ snål. Jag har iaf bestämt mig för att köpa något den här månaden. Det är så roligt att få små paket i brevlådan nu och då. Som en liten present till sig själv.

 

Ner och hålla i möte då. Bara att ta sig i kragen och inse att planeringen varit katastrofal. Lika bra att ta sig ner på en gång och börja koka kaffe.

Morgonen ägnade jag åt lite internet och jag har läst lite bloggar. Min fundering blev över vad man egentligen vill läsa i en blogg. Det jag kom fram till under lite tittande var att om texten suger är bilderna värdelösa. Det går liksom inte att kompensera bilder med dålig text.

Jag läste inte så många under morgonen men konstaterade att den som jag fann mest intressant var Ankys. Den har jag inte varit in och tittat på på länge, men jag lär gå in igen. Grejen var att hon skrev om något som jag vill veta fortsättningen på. Det är nog inte så att man vill veta om folk köpte en korv på Statoil. Man vill liksom ha ett större perspektiv. Man får lite tänka sig en bok fast inte en bok med ett klimax utan att den konstant är flytande. Jag kan känna igen det på antalet läsare i min blogg.

Händer det något som ska få ett avslut som kan ta vilken riktning som helst ja då kommer läsare. Vi vill liksom veta slutet.

Jo, sovmorgon kan vara skönt - om man nu lyckas sova till längre än 06.03. Suck! Nåväl, tidigare i livet önskade jag mig att vakna tidigt om morgnarna och se, nu är det ju faktiskt så. Jag kanske inte ens ska ställa mig frågan om varför jag vill sova längre numer.

 

Idag skulle jag hålla ett möte kl 11, men jag vet inte om det kommer några. Min gissning är att jag får styra upp det hela utan möte annars faller nog allt bort.

 

 

Blev mycket gjort nu på kvällen. Just nu står det 4 garderober mitt i vägen i stallet. Jag vet inte riktigt hur jag planerar, men jag fick inte in dem längre när jag var själv. De var av lite mer massivt material. Det är bra för naturligtvis håller de bättre än de nyare modellerna. Problemet är ju att de är tyngre att bära. Det kommer bli sketabra när de är på plats.

 

Nu ska jag iaf sova. Jag fick inte med mig alla så imorgon blir det till att bära två till. 

Nu blir det till att åka och hämta mina senaste fynd till stallet. Yeay! La ut en liten "annons" om att jag behövde garderober till stallet och vips, här står jag nu och har 6 stycken att häma. Kan det bli bättre? Jag har fått dem av min priviata pryl-langare. Jag har fått både färg, hyllor, skåp och nu garderober. =) Perfekt!

 

Imorgon kanske ni kan få bilder. Jag börjar ju inte förrän senare i eftermiddag.

Jag saknar faktiskt en person som brukade hålla till nere vid stallet. Innan jag blev sjuk förra året pratade jag med honom någon gång, men nu har jag inte sett till honom på länge. Han borde bjuda in sig på grillfest hos min hv eller hinta till densamme att han vill komma hit för jag har ju råkat erkänna vad jag tycker om/känner för honom. Det skulle vara assmidigt sätt att säga hej på. Hv skulle verkligen se till att vi kunde träffas.

Det här är en bra fredag. Jag funderar på om jag skulle åka på systemet och fixa något gott att dricka till kvällen. Det är länge sedan jag var ledig en fredagkväll och inte skulle jobba morgonen efter. Det borde liksom firas.

 

Senare idag ska jag hämta stallgarderoberna, men innan det ska jag sitta och njuta. Jag har en sak jag måste göra och den ska jag göra nu ganska omgående. Sedan ska jag softa. Det ska bli SÅÅÅÅÅ skönt!

 

Det finns en anledning till att jag har jobbat som ett svinarsel och det beror helt enkelt på att stallet inte varit fullt och att det ev skulle bli en hyreshöjning pga ridbanan. Nu är ju stallet fullt och ingen ridbana är färdig så jag får väl se det som att jag får lite bonuspengar istället. =)

Idag fick jag in ett erbjudande om stövlar.

Nu är det inte ridstövelmodell på dem just på bilden, men med lite fixande av dem kan de bli snygga ridstövlar istället.

 

Priset skulle vara riktigt nice på dem. Vad tror ni? Designa om själv lite i fantasin. En idé med stövlar jag fått tidigare är att det ska vara möjligt att justera vadvidden själv på modellerna. Samtidigt som jag vill ha lite touch på stövlarna är det väldigt viktigt för mig att ha kvar den klassiska stilen på ridkläder. Lite båge på sidan osv. Vad får ni för bilder av de här som ridstövelmodell?
Designen är fri och jag bestämmer själv hur jag vill att mina varor ska se ut.

 

Jag har nu jobbat sista dubbla passet på ett tag. Det känns nice! Faktum är jag egentligen är helt slut och trött. Nu kan det äntligen bli lite roligare uppdateringar på bloggen och lite mer liv här. Jag har ju massor med andra projekt samtidigt. Det är bara det att man inte kan göra allt samtidigt, speciellt inte när man är borta från 7-21 varje dag.

 

Idag blev det inga gulliga kommentarer, men de kommer nog sinom tid.

Jag rekommenderar att ni tittar på det annars. Just nu är det lagfinalen i hoppning.

 

Helt plötsligt känns det som att jag hamnat i någon form av oflyt. Ingenting fungerar känns det som. Det kan vara det att jag för stunden är lite fastlåst i tiden och inte kan göra något åt sakerna som jag behöver göra här och nu.

 

Nåväl, bara att bita i det sura och vänta lite. Jag tycker bättre om flyt och när allt bara flyter på.

Det är verkligen roligt med den här mannen som ger mig roliga kommentarer hela tiden. Jag vill inte riktigt säga komplimanger. På sätt och vis är det det det han gör, men samtidigt inte. Det är roligt och jag blir seriöst glad. Nu ser jag fram emot att träffa honom igen.

 

Man ska alltid uppskatta de små sakerna i livet och det här är en av dem. Nu kanske ni tänker. Varför inte köra på honom? Det finns en liten hake och den vill jag inte ta upp här. Om sanningen ska fram fanns intresse från mitt håll redan första gången jag träffade honom och ju mer jag träffar honom desto bättre är han som människa. Han har liksom bra värderingar som inte andra har. Ni vet sådana där värderingar som jag har som människa.

Tjoho säger jag bara. Nu är det inte bara täckeshängare som kommer till min stalldel, den hittade jag ju själv. Vi kommer även att få ny sadelkammare. Stallet kommer att bli SÅÅÅÅÅÅÅ fint! I löööööv it!

Jag har redan planerat mitt ekbord jag ska ha därinne med espressomaskin. Hehehe! Deluxe-deluxe! Ska nog beställa en snygg duk till sadelkammaren också. Jag bara längtar.Sadelkammaren kommer att bli 3,5x4 meter ca. 

Inredningstips mottages tacksamt. Det är ett senare projekt under hösten så det kommer inte än.

Nu har jag fixat så att damen från igår får hjälp. Det är 10 karmapoäng plus till mig. Jag är nöjd med min insats. På något sätt måste det ha varit meningen att just jag skulle gå förbi. Det förhåller sig nämligen så här. Tanten kom från Polen och kan knappt någon svenska. Om det inte vore för att min pappas fru kom från Polen hade jag nog aldrig kunnat gissa mig till att det var just därifrån tanten kom. Nästa grej då. Hur många kan ta upp sin telefon, ringa ett samtal och sedan få en polsk "tolk". Nej, just det. Någon högre makt måste ha sett till att tanten skulle stöta på precis mig just där och då.

 

Nu är det iaf fixat så att tanten kommer att få hjälp. Det är mycket som behöver tänkas på. Alla papper är ju skrivna på svenska och tanten kan ju omöjligt läsa och förstå dessa. Papper från kommuner brukar vara på fackspråk vilket gör det ännu svårare.

 

Nu ska jag ta en kopp kaffe till och njuta av dagen. Jag har mycket att göra, men det blir nog roligt bara.

Idag hittade jag en tant på vägen mellan två kunder, eller rättare sagt, tanten hittade mig. Hon satt på en sandlåda med sin vagn bredvid. När jag gått förbi halvropade hon "Hallå! Du hjälpa?". Jag stannade till och gick tillbaka några steg. Behöver du hjälp frågade jag. Hon pekade upp för den lilla backen och sa "jag bo uppe". Sagt och gjort hjälpte jag den lilla damen upp för backen och in i lägenheten. Hon var riktigt risig, när hon sitter på bänken inne i hallen pekar hon på två ställen på magen och säger cancer.

Jag inser ganska snabbt att jag inte kan lämna damen utan att göra något. Efter några försök att prata inser jag att hennes svenska är kraftigt begränsad. Polska? frågar ja och hon svarar ja. Tänker snabbt och kommer på att min medryttare kan polska. Ringer henne som tack och lov svarar. Förklarar läget att hon måste vara tolk i samtalet mellan mig och damen. Fungerade superbra. Det var knappt så jag vågade lämna damen utan min tanke var först att ringa en ambulans, men med tolken kunde vi komma fram till att hon klarade sig ikväll, men behöver hjälp med lite andra saker. Det blir mitt projekt för morgondagen att vidarebefordra det.,

Idag hämtade jag mitt fynd.

Jag tror på det här med attraktionslagen. Egentligen borde det ha varit en omöjlighet att ha hämtat fyndet för jag jobbade, men ser ni. Av någon outrgrundlig anledning har de missat att lägga in schema på mig tre dagar senaste tiden. Alltså fick jag det som blev över och kunde skjuta lite på förmiddagsarbetet. Hehe! Allt löser sig.....

 

Tur var väl det. Hämt med släp hade jag fixat via min hyresvärd. Han var snäll och ställde upp. Även om jag tror att han förstått att jag inte alls är så korkad som jag ibland föreställer så var han snäll och hjälpte mig plocka ner åbäket. Det var faktiskt enormt. Tungt som satan också.

 

Frågan är bara var det ska få plats. Det är hela 15 täckesplatser på den och jag har bara 7 boxar i stallet. Det är ju super att ha värsta täckeshängar-torken till den minimala summan av 250:-.

 

I promise you bilder när den hittat plats och är uppe.

Det här börjar kännas slitigt med allt arbetande, men nu har jag bestämt mig för att jag ska köra den här veckan. I september ska jag ta det lugnare sedan. Jag får tänka på pengarna i slutet på september och njuta då.

Sova är iaf skönt även om det är enda tiden jag träffar mitt hem just nu.

Blev glad över en sak jag har att se fram emot till nästa helg. Ni vet, det är de små sakerna i livet som gör det stora i slutändan.

Idag har jag lyckats införskaffa ett st täckeshängare för endast 250:-. Bild kan ni se i förra inlägget. Det inspirerade mig lite så jag gjorde en förfrågan om garderober på facebook. Vips står jag nu här 6 garderober rikare. 4 stycken modell lite större och två lite mindre. Det är perfekt. Jag behöver 7 st större till stallet och nu fattas det bara 3. De små får kompensera så länge och när jag hittat 3 stora får jag göra plats åt de mindre någon annanstans.

Fatta hur fint man kan få det utan större kostnad. Jag har redan fått en massa färg,en byrå/hylla och ett hyllsystem till stallet. Nu ska jag bara få upp allt så det kan bli fint och ordning där. Jag tror det ska ordna sig.

Nästa vecka har jag sett till att ha tre fria dagar för att fixa iordning stallet. Jag har kallat evenemanget för "Fixa Palatset till snyggaste stallet ever" och det kommer det också att bli.

 

Nu måste jag jobba vidare.

Ni får gissa vad jag fyndat på bilden. Någon av alla dessa saker har jag fyndat. 
När ni kommer på kommer ni att inse min briljans. I rule! Den totala kostnaden för det jag fyndat kommer att vara 250:- inkl moms.

 

 

I hela denna "intrig" som en person skapade måste jag nog tacka även densamma. På något nedvridet sätt lyckas denna person få mig att bli framhävd som ännu snäppet bättre än jag tidigare setts som. Allt handlar i slutändan om vilka val man gör i livet. Just nu står jag i skedet att jag gjort just precis ingenting. Det är lite det som är hemligheten. Håll alltid i trumfkortet så länge som möjligt.

 

Det här har gett mig en möjlighet att höja ribban för mig själv som person ett snäpp högre. Jag kommer att framstå som en ännu bättre människa än jag tidigare gjort och ALLT tack vare en persons jävla felsteg. HAHAHAHAHAHA! Go fuck yourself säger jag bara.

 

Poängen jag vill komma till är: ALLT handlar om vilka val just du gör i varje händelse i ditt liv. Du väljer alltid vem du är. Vem vill du vakna upp med i spegelbilden nästa morgon? Bara du kan svara på frågan för just dig själv.

 

Idag hände något roligt. En person sa till mig: Tack, gumman! Det är typ bland det värsta jag vet, men han sa det med ett så kärleksfyllt i rösten. Vi har ingen kärleksrelation på det sättet utan det kom nog bara spontant och faktiskt det kändes på något sätt helt ärligt. Jag blev liksom glad istället för bara irriterad. Det är nog så att jag har arbetat med mig själv senaste tiden.

 

Nej, nu är det dags för sängen. Det här var de enda kloka orden för ikväll.

Nu ska jag iväg och fika med Vovvish & co. Vi ska köra en mysfika i hundrastgården i Häggvik. Jag tror Vovvish blir gladast.

Ikväll blir det några timmars Arbeit igen.

Jag vill bara säga först att från helt oväntat håll ringde en person som blev ett otroligt bra stöd i frågan. Hon var väldigt saklig, rak och enkel. Jag tycker om sådant. 1. Jag ska inte skicka vidare. Person nummer 3 i detta är faktiskt helt oskyldig och jag har inget ont gentemot denne. 2. Jag ska agera affärsmässigt gentemot person nummer 4.

 

Det är faktiskt bara de 2 sakerna jag tänker göra. Det är det enda riktiga. Jag orkar inte hålla på med omogna intelligensbefriade intriger. Det ligger helt enkelt utanför min natur. En sak som jag kom till insikt om idag är att jag måste vara ärlig. Jag red häromdagen och Ante gjorde en rejäl halkning på en långsidan. Vi satt hälften på arslet kan man säga. Helt utan förvarning. Hans "cp-ben" har kommit tillbaka. Det liksom hakar i lite ibland när han går. Sist blev han bra när kiropraktorn var ut så jag ska ringa honom igen. Sedan ska jag ringa och säga det till han som var intresserad av hästen. Om jag ska gräva i mitt inre har jag anat att det har varit på väg tillbaka ett tag, men viftat bort det. Lärdomen idag var: Ärlighet varar längst!

Ärligt talat var det smset som skickades fel till mig så extremt omoget skrivet att det enbart känns som att jag på något sätt någonstans utgjorde någon form av hot och *måste sluta skriva måste åka till akuten* 

Jag har kommit fram till följande.

 

Tidigare idag fick jag ett sms som inte var menat till mig. Visserligen handlade det om mig. Det var både mitt för och efternamn med i smset. Dock var det kanske inte ur positiv bemärkelse. Med tanke på att smset hamnat fel borde jag nog skicka det vidare till person C. Är det inte bäst att vidarebefordra så att allt hamnar rätt? 

Jag rådfrågade en person som tyckte det var det bästa att göra.

Det känns ju rimligtvis så. Även om det innebär en obekväm situation för person B, å andra sidan. Det enda som har hänt är att detta har passerat mig. Å andra sidan kanske även det är bra. Nu har jag ju fått ett st åsikt. 

Ja, herregud säger jag. Nej, jag skiter i vilket. Nu lägger jag ner det här.

 

Ante blir kvar hos mig. Jag orkar inte hålla på med andra. Det får bli lösningen trots allt.

Idag kom jag precis ihåg varför jag tycker om mitt eget stall. Världen är full av fucking jävla oärliga människor. Det är bara att inse. Speciellt hästvärlden.

L har sagt till mig många gånger att hon är så less på andra stall och att det är så skönt med ett litet stall med människor som har häst för att vi tycker det är kul. Jag har inte riktigt förstått förut, men nu vet jag. Grejen är att jag oftast åker till ett ställe, tränar eller gör vad jag ska och sedan åker hem. Sedan skiter jag i resten däremellan och har bara kört mitt race. Det tänker jag fortsätta med igen. Hästmänniskor är falska och oärliga.

 

Jag är tacksam, som jag skrev för någon dag sedan, att mina vänner 2013 är de bästa jag haft under hela min livstid.

 

Sad face is on today! Imorgon har jag återhämtat mig och är på hugget igen, men just nu tänker jag tillåta mig själv att vara oärlig. Åsikten i sig har jag inget emot, det är hela tillvägagångsättet.

Jag och Ante var där idag. Det var SÅÅÅÅ roligt. Evelina åkte med. Ante är inte sååå lätt att lasta än att jag har lust att åka själv. Han var det tills det var två muppar som lastade honom vid två separata tillfällen. Det var rätt länge sedan nu, typ några år sedan. Innan det gick han in som ett ljus. Han är inte dum. Det är bara det att han är lite muppig.

 

Jag åkte iaf dit för att få hjälp med denna prissättning på hästen. Vi kom inte så långt eftersom jag inte vågar hoppa så högt så onsdag åker jag tillbaka igen. HIhi! Det ska bli spännande.

 

Här är iaf en bild från ridhuset som jag red i idag. Det är verkligen skillnad på fibersand och fibersand. Överlägset det bästa underlaget jag ridit på dessutom var det rätt skött, vilket man inte ser så ofta i Sverige faktiskt.

 

 

Imorgon ska jag och Ante ut på hemligt uppdrag. Det ska bli sketabra! Ev kan ni få lite bilder och så på vad vi gjort och var vi var. Beror lite på om jag får någon med mig eller inte.

Nu sitter jag och kollar på om jag ska beställa med några saker från min tillverkare. Skulle vara suveränt att ha lite blandade produkter så jag kan visa upp på våran marknad och folk kan få beställa. Fattar ni vad bra. =)
Det kom ju en hel del folk på förra marknaden.

 

Funderar också på om jag ska köra på bruna stövlar till mig själv istället för svarta.Jag fick ju lite crawings på de bruna.

Det är verkligen framgång jag känner när jag tänker på försäljningssiffrorna i min shop. Jag hade ett mål. Det har jag redan uppnått sedan en tid tillbaka. Antagligen sålde jag för billigt, MEN jag vill ha kunder och jag vill ha nöjda kunder. Varje dag lär jag mig något nytt och det är intressant. Det är skillnad på att köpa från olika länder. Kina är ett relativt lätt land att handla med. På något sätt känns Kina väldigt öppet gällande frakter och sådant. De har bra och snygga offerter. De är seriösa och vill leverera bra produkter.

 

Söker vi oss mer sydväst i Asien hamnar vi i Indien och Pakistan. Här börjar lite mer u-landskänsla. Vill man dock ha bättre läderprodukter till bättre pris är det här man ska börja leta. Det är dock lite struligt och de har en helt annan mentalitet. Själv har jag valt att kontakta en egen speditör för att frakta hem mina produkter. Jag vill att allt ska flyta på och riskerna minskar avsevärt känns det som. En helt annan trygghet infann sig. Jag vill ju bli bäst på det jag gör.

 

En sak jag insåg nu är att det lär komma fler och fler beställningar under augusti. Snart går erbjudandet om superpriset på stövlarna ut. Min förhoppning var att jag skulle haft dem hemma redan, men allt tar verkligen längre tid än man tänkt sig från början.

Jag är iaf nöjd med mitt jobb so far med allt. Nu ska det bara bli bättre och bättre.

 

Igår jobbade jag i mitt älskade V.I.P-tält igen. Det var så himla roligt. Igår var det dessutom värsta bästa gänget som jobbade där. Kunden var väldigt krävande och innan jag kom dit hade jag fått veta att  de var bland de viktigaste kunderna. Kunden är ju en person och sedan har kunden kunder som är de som blir våra gäster.

 

Det brukar fungera på följande sätt. Företag 1 vill ha ett arrangemang där de bjuder in sina viktigaste och största kunder. De anlitar sedan ett annat företag (2) för att anordna arrangemanget enligt företag 1s önskemål. Företag 2 kontaktar sedan min chef som i sin tur fixar hur det ska vara. Jag kommer sedan in några timmar innan arrangemanget ska anordnas får ett pm där det står vad de ska äta och dricka i princip.

 

Det här passar mig perfekt. Man kan ta diverse förbätttrande åtgärder för att det ska bli ännu bättre än kunden önskade. Det här är super! Passar mig perfekt.

 

Nu var iaf alla nöjda. Utöver det stämde våran kassan "på öret" och var perfekt inslagen. HAHAHA!I fucking rule the world. Vi var helt enkelt bara bäst igår och det var SÅÅÅÅÅÅ enkelt att kliva upp ur sängen i morse.

Efter inlägget om mannen som smälte mitt hjärta hörde det av sig 5 personer. Hahaha! Ni är fan roliga. Alla har ni dessutom olika åsikter om hur jag skulle göra. Nu ska jag åka och jobba. 

 

Ni som mot all förmodan missade inlägget kan läsa det http://livetpaenkant.blogg.se/2013/august/jag-ska-gora-ett-erkannande.html

Det är sant! Jag tror att jag är den överlägset bästa webshopparen ever. Om ni visste hur jag säljer i förhållande till marknadsföring, startkapital och arbetad tid. Då skulle ni undra hur det överhuvudtaget skulle vara möjligt att lyckas. Det är en nästintill omöjlig bedrift, men som jag sagt tidigare: Jag är det som gör det omöjligt möjligt!

Fortsätter jag i den här takten då lever jag snart i min dröm. Jag är på god väg. Drömmen kanske ska uppdateras redan nu, men vad vill jag när jag nått dit? Hur mycket behöver jag sälja? Vem vill jag vara? Jag vet svaret på alla frågor utom den i mitten. Den är ju enkel. Den handlar om ren matematik. Den får jag lösa på torsdag eller nåt. 

En man fick mig att smälta med sitt leende och sina vackra ögon förra veckan. Det var helt sjukt faktiskt. Det liksom bara kom. Han tittade på mig och log och ögonen liksom glittrade. Mitt hjärta bara smälte på plats. Det var verkligen så. Jag har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess.

 

Det var också hela historien. Den slutade liksom där. Jag har bestämt att han inte är intresserad och jag är alldeles för feg för att höra av mig. Det sista jag vill är att vara för på. Nog för att hela min personlighetstyp heter på, men jag vill inte vara på-på om jag säger så. Sedan fungerar det så att en man som är intresserad hör av sig och han har inte gjort något kontaktförsök. Alltså vågar inte jag göra något. Män är så här fiffiluriga att de brukar se till att de träffar en igen och igen om de är intresserade. Det skulle även den här kunna göra. Dock betvivlar jag på ömsesidigt intresse.

Jag skulle aldrig våga kontakta den här personen i det ärendet. Jag är så jävla korkad att jag har bestämt att han har en hel hög med andra intressenter och att jag typ skulle vara längst ner på listan. Det känns så sedan innan och med det självförtroendet finns det liksom inget kvar. Nej, det blir till att stå kvar här och vänta tills nästa dyker upp. Det är liksom kört mig. Jag kan inte längre ta kontakt med någon. Det är meningslöst känns det som. Är jag intresserad av någon är den ändå inte intresserad av mig och de som är intresserade av mig är inte jag intresserade av.

 

Det är iaf roligt att uppleva sådana här tillfällen för rätt som det regnar hittar man helt rätt.

Insåg att jag skrivit den här rubriken en gång förut, men det är fan sant. Jag är typ sämst. Det är inte ofta jag känner så här, men det händer.

 

Idag känner jag mig värdelös för att jag typ lyckas fucka upp Ante-affären genom att inte ha hunnit bestämma mig för ett pris och till råga på allt inte hörde av mig förrän idag och då genom sms. Jag har faktiskt inte orkat svara. Det känns respektlöst och nonchalant från min sida sett. När man jobbar typ dygnet runt blir något lidande och nu blev det just det här. Någonstans slutar man som tänka.

Sedan fick jag också negativ kritik idag fick var som ett slag mitt i ansiktet. Jag pallar fan inte. Nåväl. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Låta sig lida lite och sedan kliva upp imorgon - ny dag nya möjligheter.

 

Det kanske låter lite mesigt att skriva så här. Jag bad åtminstone om ursäkt i mitt sms. Det är ju alltid något. Lättare hade varit kanske om jag hade ringt upp och sagt att jag är en jävla idiot Sorry, det var respektlöst och dåligt att inte höra av sig förrän nu.

 

jaja, livet går vidare. bara att köra på.

Ja, fan jag trodde det var någon från Norrland som ringde och ville köpa stövlar då de första siffrorna i numret var 092. Icke sa nicke! Det var från Pakistan. Det är en säljare som jagat mig i typ en månad nu. Grejen är den att han vill sälja så stora kvantiteter att det skulle vara en omöjlighet för mig att köpa in i dagsläget. Det är mycket bättre att köpa från någon annan då. Han har inte givit upp utan bombar mig varje dag med meddelanden vilket i sig bara är irriterande. 

 

Efter lite strul senaste veckan har jag iaf lyckats fixa till det sista. Herregud så mycket jobb det blev. Imorgon har jag noll tid att slutföra allt så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Schemat för morgondagen ser liksom ut: Arbete 07.30-12.30 lunch arbete på ny arbetsplats 14-ca 23.30 Jo, jag vet det är några timmar. Hehe! Lönen lär duga i slutet på september men det är bara bra.
Jag har när den här månaden är slut haft minst 11 dagar som jag jobbat dubbla pass. =) Nice! Jag tänkte ta det lite lugnare i september sedan.

 

Nu ska jag ner och fixa stallet.

 

Jag har många gånger läst om hur svensk sjukvård fungerar, hur dålig äldrevården är och hur det helt enkelt bara fungerar fel. Jag är alltid källkritisk och har alltid tänkt: Så illa kan det inte vara! Det är en engångsföreteelse. Vi bor i Sverige och i Sverige har vi det bra.

Jag kan säga att detta är ett BIG FUCKING NO NO! I Sverige är systemet uppbyggt på följande sätt: Alla som har någon form av ansvar är ansvarsbefriade. Det är uppbyggt så att det blir någon annans ansvar och när det kommer till att vara nästas ansvar har de ändå inget ansvar osv osv osv. Du kanske inte tror mig när jag skriver så här, men det är verkligen så det fungerar.

 

Igår fick jag det bevisat. En person gjorde EN SAK FEL. En fucking jävla banal sak. Det hände kunnat hända av misstag eller olycka. Det här lämnade en handikappad person helt utan hjälp. Hela systemet fallerade och den handikappade som varken kan gå på toaletten eller lägga sig i sängen blev sittandes själv. Hur tror ni själv att det skulle vara? Nästa gång kanske det är en närstående till dig.

Det här handlar inte om en enskild händelse. Jag hade inget ansvar, men som medmänniska tog jag det ändå. Jag stod fast vid min sak och hjälpte personen. Hur skulle jag annars ha agerat? Sagt att det var någon annans ansvar? Vems isf? Nästa person som kommer dit . Den också skulle ha varit ansvarsbefriad. Det är fan inte ok.

 

Vad ska vi göra åt detta? Det är inte någon annan som kommer att göra något. Kommer du inte ihåg sedan tidigare stycken? Alla är ansvarsbefriade. Ingen behöver ta ansvar för det går vidare till någon annan och sedan vidare till någon annan och vidare och vidare och vidare. Det är VI ALLA som måste göra något. Det måste upphöra. Jag vidhåller det min mamma påstår: Hela systemet skulle Lex-anmälas. Lex Sverige kan vi kalla det.

Är det inte dags för LEX Sverige nu, eller hur många fler ska behöva råka ut för detta eviga ansvarsbefriandet? Varför är vi svenska så förbannat jävla staklösa? Är det så simpelt att vi helt enkelt inte litar på varandra, eller är vi själva den där andra som inte skulle ta sitt medmänskliga ansvar och göra det som vi innerst inne vet är rätt? Är det vad allt egentligen handlar om? Att vi inte längre litar på att varje enskild individ kan ta sitt ansvar när det gäller andra människor. Isf kanske vi inte längre är människor alla vi som kallar oss svenskar, oavsett tidigare ursprung. Svenskar det är vi som bor i det här landet och vi alla tillsammans är samhället. 

Jag är fortfarande i chock över hur andra människor kan vara gentemot sina medmänniskor. Det är för mig ofattbart att en människas felaktiga agerande ska kunna sätta en hjälplös person helt utan rätt någonstans. Tänk om det inte funnits andra fantastiska människor. Jag ska skriva mer sedan, men just nu är jag för trött. Det slutade med att jag inte kunde gå från mitt jobb förrän vid midnatt. Det var inte mitt jobbs fel, utan som jag sa, en person som inte ens jobbar på mitt jobb. 

Nåväl, som sagt just nu är jag för trött. Jag återkommer med mer hur sjukt hela det svenska vårdsystemet fungerar.

 

Däremot är jag tacksam över att inse att jag omger mig med en mängd fantastiska människor som skulle ha gjort exakt samma sak. Uppenbarligen är vi en utdöende art, vi som fortfarande har våran medmänsklighet kvar, så vi måste vara rädda om varandra.

Det är bara att inse att medmänskligheten håller på att dö ut. Jag vet att ni är några få med mig som fortfarande lever kvar. Var fan är resten på väg? Det är många frågor jag ställer till mig själv ikväll angående hur andra människor fungerar. Är det girighet? Hur kan man? etc etc. Jag orkar inte räkna upp fler. Mitt huvud är bokstavligen helt slut just nu. Paniken när man inte vet vad man ska göra, när den man ringer inte vet vad man ska göra. Herregud! Ja, det var nog värst. 

Allt ordnade upp sig till slut, men om det varit någon annan som kommit istället, vad hade hänt då? Det finns inte längre så mycket medmänsklighet kvar i samhället. Var rädd om den om ni stöter på den i något sammanhang. Det är snabbt utdöende art. Det kanske är dags att vi börjar sprida oss.

 

Imorgon när jag sovit på  saken ska jag skriva ihop ett inlägg som ser bra ut utåt. Alltid känsligt när det gäller ens jobb.

Imorgon är jag helt ledig egentligen skulle jag ha jobbat, men jag fick byta och jobbar ikväll istället, Det är bra, det betyder mer pengar i kassan. Egentligen förstår jag inte varför jag håller på med detta överarbetande som jag gör just nu. Det behövs liksom egentligen inte, men men. Jag får se det som att jag kan få mer fickpengar till vart-jag-nu-än-åker i höst. Jag vet inte var och inte med vem just. Det kanske blir någonstans längs Atlantkusten. Det beror lite på var det är passande väder just då. Helgen som hade passat bäst den jobbar jag naturligtvis. Suck!

 

Det blev en kortislunch här hemma idag bara för att åka tillbaka och jobba några timmar. Jag väntar med spänning på mina varor som kommer snart. Ridbyxorna verkar äntligen vara på väg DOCK motsvarade deras storlekar 2-3 storlekar större än om de var köpta i Sverige. Man känner sig fan fet då alltså. Jag måste jobba på den om jag ska beställa hem den större kvantiteten. Ingen vill känna sig fettig.

 

Jag måste få tag på människan som skulle hjälpa mig med priset på Ante. Han var bortrest förra veckan så vi inte kunde ses. Imorgon kanske det blir, eller på torsdag. Jag får se vad som passar.

 

 

Men ack så fina skor jag hittat!

Dessa måste jag nog bara beställa. Jag kommer inte kunna leva utan dem hela hösten.

 

Viss del av ångesten har släpp. Det kanske löser sig lättare jag trodde från början. Nu är det bara att be till någon högre makt och sedan köra på resten av planen. Den kommer att hålla, även om det känns som att jag har lust att lägga mig ned och ge upp. Vem sa att det skulle vara lätt?

 

Nu ska jag iaf ner till stallet och känna på lantisluften lite. 

Det här är fan drygt alltså. Ångesten som infunnit sig är inte rolig. Jag vet att den kommer att upphöra inom kort. Det är inte det. Ångest tar verkligen över hela ens kropp.

Lika bra att gå ner till stallet och spendera tiden där. När man är där nere och gör "ingenting" brukar det mesta lösa sig under tiden. Det är det jag tänker göra idag också. Spendera tid och njuta av livet.  Allt löser sig......det gäller bara att printa in det i hjärnan för varje liten ny sten som ligger i vägen för ens framgång.

 

Ha det gött så länge!

 

Fy fan säger jag bara. Om ni visste hur fucking jävla illa det här är just nu hade ni undrat hur jävla dum i huvudet jag är, men så är livet. Jag är inte dum i huvudet. När allt ser som jävligast ut då är det bara att plocka fram de extra hjärncellerna man är begåvad med och lägga in en växel till.

 

Jag har löst halva problemet, vilket egentligen ledde till en bättre helhetslösning i slutändan. Det kanske är så här det ska vara. Dagens ångest är ju dock kvar eftersom ingenting är löst.

 

I ett senare inlägg ska jag berätta hur det hela gått till. Hahaha!

 

Jaja, shit happends.

 

Order betald och klar idag trots detta så känner jag mig inte happy. Hur kommer det sig? Det kanske är så att jag bara är trött efter att ha arbetat mycket senaste veckan. Eller så går det helt enkelt över. Jag har ändå inte mått så bra de senaste dagarna. Den må-dåligt vet jag går över om någon dag eller så. Det kanske helt enkelt bara är att vänta ut och bli bättre rent fysiskt. Då hänger psyket med på en gång.

Jag väntar på att min dröm-man ska dyka upp. Jag vet precis hur han ska vara för jag har nästan träffat honom. Det är faktiskt så. Just nu känns det som att livet hånar mig lite. Jag har personer som vill träffa mig, det är inte det, men vad är det som vill träffa mig? Vad drar jag till mig? Ni vill inte veta svaret på frågan.

Jag träffade min dröm-man för länge sedan. Ni kan läsa om det bla här: http://livetpaenkant.blogg.se/2011/may/pa-forfragan-lapp-update-lappen-fungerade.html Sedan går det att läsa mer i diverse inlägg under sommaren 2011. Han var verkligen som en dröm - dock, det fanns ett problem. Han var aldrig intresserad av mig. Det enda han egentligen var ute efter var att försöka få tillbaka sitt ex. Hon i sin tur var en idiot som började tokläsa den här bloggen. Till vilken nytta? Hon dumpade ju ändå honom sedan hon förstört alltihop. Kvinnor är verkligen elaka och onda av naturen. Det har en god vän till mig rätt i.

 

Nej, min dröm-man är fortfarande som honom med den enda skillnaden att jag vill att han är intresserad av mig. As simple as that! Personen i inlägget ovan lyser med sin frånvaro och jag har inte sett honom sedan han var här på gården och hälsade på en annan för typ en månad sedan eller något. Han kanske helt enkelt har försvunnit härifrån. Nog om honom. Jag ska hitta en liknande person som är intresserad av mig. Det är det jag vill träffa.

Jag tror att jag den senaste tiden stört mig avsevärt på x antal människor. Det har med alltifrån pengar till att lämna sopor efter sig att göra. Det är jävligt irriterande faktiskt.

 

En av personerna jag stör mig på tror jag handlar om ren avundsjuka. Den skapar så att jag blir tvungen att städa "skräp" efter personen. Det är jävligt irriterande och på något sätt förnedrande, men jag har liksom inget val. Om jag inte springar och städar ser det ut som att det är jag som är sopråttan och det vill jag inte vara. Vad är personens problem? Jaja, bara att försöka skita i det.

 

Jag stör mig även på en person där jag råkade ha något personen behövde och personen i fråga var skyldig mig pengar. Nu hämtade personen sakerna, men några pengar har jag inte sett. Regeln gällande sådant: Sätt upp personen på glöm-kontot. Hon var egentligen redan ute ur mitt liv. Hon kommer ändå att skapa sig ett dåligt rykte då jag blev avrådd redan innan för att ha med henne att göra.

 

Jag blir irriterad på människor som gör ett dåligt arbete enbart pga lathet. Jag förstår inte riktigt hur människor fungerar om man kommer till en arbetsplats, får lön och ett antal arbetsuppgifter. Varför inte utföra dessa på ett korrekt sätt? Nä, istället skiter man i att göra sakerna ordentligt. Big NO. NO!

 

Ja, det var väl allt för just nu, eller, jag är fett jävla irriterad på en pakistansk leverantör som verkar vara extremt efterbliven. Tur att det finns fler än en! 

Så, nu ska jag fortsätta mitt arbetande vid datorn, en anings lättare efter lite ventilering.

 

 

Dags att gå ner till stallet och sköta dagens sysslor. Först på listan står ridning av Ante sedan funderar jag på om jag ska rasta Hoppelibopp lite. Jag är egentligen ingen förespråkare att rida in hästar jättetidigt, men av någon anledning, hoho, känns det som att det bästa är att ta henne så tidigt som möjligt.

 

Sedan blir det lunch, skjutsa hv till Arlanda, fixa med muppiga pakistanier, vila en stund och sist på schemat står jobb. Haha! Surprised? Nä, inte jag heller faktiskt. Nåväl, får väl tänka på att lönen blir fetare i slutet på september. 

Ni vill inte veta hur mycket jobb jag "råkade" boka upp mig på. Om ni visste det skulle ni typ slå ihjäl mig. En av väldigt få dagar i augusti som jag inte jobbar är den 24:e augusti, men det beror enbart på att jag ska göra praktik som banbyggare i Aspvik. Annars har jag bokat en hel del dubbelpass vilket innebär att många av mina dagar kommer att bestå av 11,5-15 timmars dagar, och det blev många. Nåväl, det blir bra. Allt är mot vägen till ett bättre liv. Jag ska nämligen använda pengarna som investering i en sak senare. Hihi! =)

Nu ska jag iaf sova. Först var jag så trött att jag inte ens orkade ta av mig kläderna faktiskt. 

Efter att ha jobbat 10 timmar igår, eller vad det nu blir. Det är lättast att inte räkna överhuvudtaget så skulle jag ha en lugn och skön dag idag. Mina planer sträckte sig till en ridtur - trodde jag ja. Nu sitter jag här istället på min feta röv och har rast. Skönt va! Dagen kommer att sluta betydligt senare än de 12.30 som jag räknat med i morse. Imorgon är jag iaf ledig - på dagen. Kvällen kommer att bli jobb. Jaja, jag får tänka på klirret i kassan i slutet på september istället.

Samtidigt som jag jobbar för lön försöker jag slutföra en beställning av ridstövlar. Eller, jag väntar bara på bekräftelsen från tillverkaren. Den kommer nog vid kl 22 om det är som det brukar.

 

Ha det gött med era fredagsmys så länge! ;-)

Idag prövar jag att baka det glutenfria brödet jag gjorde för någon vecka sedan på majsmjöl istället för mandelmjöl. Mandelmjöl är sjukt dyrt om ni inte visste det redan. Jag tror dock att majsmjölet kan ersätta mandelmjölet.

Just nu är brödet inne i ugnen och jag hoppas på lyckat resultat. Grundreceptet ser ut så här och det är bara SÅÅÅÅÅ enkelt att göra.

 

Stallet är nu full-fullt! Det är bra. Jag vet, det kommer att kännas otroligt trångt, men klientelet som kommer är fullt medvetna om det. Det här kommer att innebära en hel del förändringar för mig tror jag då jag måste styra upp allt lite mer. Nu är det inte full-fullt för gott då en av hästarna åker. Ja, Ante förstod ni naturligtvis och sedan den sista kom in med den näst sista och hon vet inte hur länge hon blir kvar än.

 

Jag tror att det här blir bra. Sammansättningen av människor kommer att bli bra. Utöver dessa personer har det även tillkommit en del medryttare och så och det är verkligen trevlig och bra stämning i stallet. Precis så som jag önskade tidigare i våras. Nu när stallet är full-fullt kan jag även få lite avlastning.

Jag har redan fullt med planer på förbättringar som kan göras. En sak i taget får jag ta det. Vissa investeringar är lite dumma att göra om vissa ombyggnationer kommer att ske för då står investeringarna där ombyggnationerna kommer till. Hehe! Nu undrar ni vad jag har för planer va!? Inget är säkert och jag måste prata med hv innan jag vet hur han tänkte. Det var nämligen så att jag hade en plan som han egentligen tyckte var bra, men han tyckte att den skulle bli för krånglig och dyr och hade en "bättre" lösning. OM det är såsom jag tror så är hans lösning bättre på alla sätt och vis. 

 

Ni ska snart få ett före/efter-kollage med bilder på stallet nu och då. Då är naturligtvis när jag började hyra stallet för 1,5 år sedan.

Som rubriken lyder fick jag höra idag. Om mig själv. Det är roligt.

 

Jag pratade med en person i telefon som undrade var jag fick all energi ifrån. Hon tyckte jag var fantastisk som nu även håller på med mitt eget klädmärke. Det kanske jag är, men det är sådan jag är. För första gången på länge känns det dessutom som att jag gör rätt sak.

 

*Jag kan hålla den överservice som jag alltid ändå ger alla. På mitt förrförra jobb fick jag höra att jag gav överservice, vilket var en anledning till att inte få full löneförhöjning. Här kommer all överservice att generera mer pengar i slutändan för nöjda kunder=bra kunder=gratis marknadsföring.

 

*Jag kan baka in allt tillsammans i ett. Det hela slutar med att de mina olika verksamheter kommer att samarbeta tillsammans och de blir som min anställda som arbetar för att driva allt framåt.

 

*Jag får hålla på med något jag verkligen älskar. Det spelar liksom ingen roll att jag ibland sitter och svarar på mail till kunder kl 23.30 på kvällen för att sedan vakna före kl 05.30 och då svarar på ett mail som jag fått av en leverantör på andra sidan jorden. Jag älskar ändå det jag gör.

 

*Det här kommer att leda till att jag kommer vara tvungen att ta semester. Jag är typ sämst på att semestra och ta ledigt. Nu kommer jag vara tvungen att semestra utan täckning på vare sig mobil eller internet. 

 

Allt är bara såååå bra och joo, jag kanske är en fantastisk människa som orkar med allt detta. För på toppen av detta isberg har jag ju även ett stall som jag driver själv(mycket hjälp från min enda medryttare+min enda hyresgäst) och utöver det jobbar jag som vanligt anställd.

Som rubriken lyder fick jag höra idag. Om mig själv. Det är roligt.

 

Jag pratade med en person i telefon som undrade var jag fick all energi ifrån. Hon tyckte jag var fantastisk som nu även håller på med mitt eget klädmärke. Det kanske jag är, men det är sådan jag är. För första gången på länge känns det dessutom som att jag gör rätt sak.

 

*Jag kan hålla den överservice som jag alltid ändå ger alla. På mitt förrförra jobb fick jag höra att jag gav överservice, vilket var en anledning till att inte få full löneförhöjning. Här kommer all överservice att generera mer pengar i slutändan för nöjda kunder=bra kunder=gratis marknadsföring.

 

*Jag kan baka in allt tillsammans i ett. Det hela slutar med att de mina olika verksamheter kommer att samarbeta tillsammans och de blir som min anställda som arbetar för att driva allt framåt.

 

*Jag får hålla på med något jag verkligen älskar. Det spelar liksom ingen roll att jag ibland sitter och svarar på mail till kunder kl 23.30 på kvällen för att sedan vakna före kl 05.30 och då svarar på ett mail som jag fått av en leverantör på andra sidan jorden. Jag älskar ändå det jag gör.

 

*Det här kommer att leda till att jag kommer vara tvungen att ta semester. Jag är typ sämst på att semestra och ta ledigt. Nu kommer jag vara tvungen att semestra utan täckning på vare sig mobil eller internet. 

 

Allt är bara såååå bra och joo, jag kanske är en fantastisk människa som orkar med allt detta. För på toppen av detta isberg har jag ju även ett stall som jag driver själv(mycket hjälp från min enda medryttare+min enda hyresgäst) och utöver det jobbar jag som vanligt anställd.

Sitter här och håller på med beställningen som ska iväg. Det är bara det att en person är lite strulig och det stör alltihop. Fett drygt!

Nu skrev personen att den hade betalat, men inga pengar på kontot. Det känns fel att jaga också. Å andra sidan vill man ha något och är seriös ser man väl till att fixa allt. Jag behöver dessutom kontaktuppgifter på personen och det strular det också. Jag blir halvt galen på detta. Nåväl, ikväll ska jag jobba igen och det är väl bara att sätta fart med det som ska göras innan.

 

En massa tävlingar börjar jag få till i planeringen också. I första hand banbyggar-tävlingar. Jag känner att det är bra om jag är ute och visar upp mig nu i år så jag kan få några tävlingar själv. Nästa vår kommer jag nog fortfarande att göra en del praktikdagar för jag vill ha så mycket kött på benen som möjligt innan jag börjar bygga själv.

 

Jag kan säga att vissa saker med att köpa in själv för att sälja är mindre roliga. Ridbyxorna till exempel, å andra sidan vet jag inte om jag ska vara irriterad på det. Ett par samples syddes upp till mig, men tydligen var inte tillverkaren nöjd så de ska sy upp ännu ett par.  Suck! =( Nåväl, jag betalade inte så mycket för ridbyxorna och även om det skulle strula till max med dem så blir jag liksom inte ruinerad.

Jag satt och tittade lite igår på saker jag är lite sugen på att köpa.

 

Jag har börjat känna ett stort behov av en väska då jag inte har någon jag tycker om för tillfället.

Den här känns som nummer ett på listan.

Det blir mer visning senare idag på höstens alla måste-ha grejer.

 

En sak till jag kommer att köpa är en jacka, men jag återkommer med bild på den. Hittaden ingen bra nu på morgonen.

 

 

Jag mår skit just nu kan jag villigt erkänna. Det ledde till att jag gick och la mig. Det känns som att jag skulle ha fått någon magsjuka. Not so funny! =(

Tro nu inte att jag bara ligger här. Icke sa nicke! Jag arbetar vidare. =) Insåg helt plötsligt att min leverantören har bruna stövlar som bara är sååååå 

Jag har iofs aldrig haft någon längtan efter bruna stövlar förrän nu. Jag bara måste ha. Får fixa dem på nästa leverans helt enkelt. Har ju, tyvärr, redan beställt ett par svarta till mig själv.

 

Idag uppgraderade jag iaf butiken med fler bilder. Du kan själv gå in och kolla.

 

Jag fattar inte att jag alltid ska envisas med att känna besvikelse över hästar när de inte är perfekta. Nu är det Hoppans tur. Jag vet inte hur många gånger jag suckade över att Ante var värdelös, för det var så det kändes. Han var så extremt långsam och tråkig att jag fick piska på honom på långsidorna när jag red. När vi löshoppade stod alla och jagade på och han såg ändå ut som ett 30-årigt ök. Idag känns han som en stjärna som skulle kunna hoppa OS. Nu är det Hoppans tur.

 

Hon är så söt för efter varje språng hon tagit vänder hon sig mot en, tittar och säger med lycka i blicken: "Visst var jag duktig!". Helt omedveten om ens enorma besvikelse. Vad är det då som gör att jag känner besvikelse? Hästen är så otroligt söt och har så snygg kropp att man tycker att hon även borde hoppa perfekt. Det gör hon inte. Hon skjuter lite rygg i galoppen, galopperar spänt och kantigt och har halvkassa språng där hon mer eller mindre häver sig över. Är hon verkligen så kass då? Hon är säkert 10 ggr bättre än Ante var i samma ålder och hon har ett helt annat driv. Visserligen är hon lite tittig och försiktig, men inte så att hon stannar. Frågan är: Kommer hon när hon är 4-5 att vara bättre än Ante? Det är det jag har börjat fundera över istället. Hon kanske utvecklas som honom. Det kanske finns "hopp" i hästen ändå.

 

Ni kanske har erfarenhet av liknande problem med hästar sedan innan? Den fula ankungen-syndromet.

 

 

Varför kan jag inte visa mig själv samma respekt som jag visar andra?

Hela tiden när jag jobbar får jag höra att jag är så noggrann. Jag känner mig som en slarvig och lite ostrukturerad person. Jag börjar tro att jag inte är det. Varför är jag det när det kommer till mig själv, men är såååå noga när det gäller andra eller när jag jobbar? Jag behöver få svar på frågan och det är bara jag som kan ge mig själv svaret.

 

Jag ska sova på saken. Jag förstår inte mig själv ibland. Jag har precis den köpare jag alltid önskat mig till Ante och sedan är det något som känns fel. Vad? Det har inte med att sälja hästen att göra, det har inte med köparen att göra, det har inte med priset att göra(som jag inte kommit på än). Det känns helt enkelt som att det fattas en pusselbit - vilken? Nåväl, jag får fundera på saken. Allt kommer till en i rätt tid. Svaret kommer jag få. Innan dess kan jag chilla.

 

Det sista jag vill skriva ikväll är att på ett annat plan tittar jag fascinerat på just nu. Hur kan någon vara så korkad? Det är det enda jag undrar. När slutade vi visa varandra medmänsklig respekt på det sättet? Det mest fascinerande är att den som mest skulle behöva komma till insikten om just detta i det här inlägget antaligen känner sig minst träffad i ämnet.

Varför kan jag inte visa mig själv samma respekt som jag visar andra?

Hela tiden när jag jobbar får jag höra att jag är så noggrann. Jag känner mig som en slarvig och lite ostrukturerad person. Jag börjar tro att jag inte är det. Varför är jag slarvig när det kommer till mig själv, men är såååå noga när det gäller andra eller när jag jobbar? Jag behöver få svar på frågan och det är bara jag som kan ge mig själv svaret.

 

Jag ska sova på saken. Jag förstår inte mig själv ibland. Jag har precis den köpare jag alltid önskat mig till Ante och sedan är det något som känns fel. Vad? Det har inte med att sälja hästen att göra, det har inte med köparen att göra, det har inte med priset att göra(som jag inte kommit på än). Det känns helt enkelt som att det fattas en pusselbit - vilken? Nåväl, jag får fundera på saken. Allt kommer till en i rätt tid. Svaret kommer jag få. Innan dess kan jag chilla.

Jag har en som vill köpa Ante och jag vill sälja. Jo, jag vet att ni inte trodde detta, men det är sant. 

Köparen är något jag önskat mig, men aldrig vågat tro på. Ryttaren rider på elitnivå. Det är liksom bara att inse att jag inte gör hästen rättvisa. För det första är hästen alldeles för bra för mig och för det andra så kommer vi ingenstans, mestadels pga att jag varit sjuk. Ante skulle verkligen kunna få den chans han förtjänar.

När personen i fråga skrev att den letade häst svarade jag och frågade om 7 år var för gammalt.

 

Allt som är kvar är att jag ska ge ett pris, men hur fan sätter jag det. Jag har liksom ingen aning. Jag vet att hästen hoppar hus, han är försiktig, lättriden på hinder, hoppar allt och ja, han är helt enkelt suverän. Problemet är att hästen är ur kondition och inte har tävlat nämnvärt.

 

Så hur ska jag sätta priset?

Nu ska jag ner och visa stallplats. Stallet är typ fullt redan, men det blir visning ändå idag. Man vet aldrig vad som händer. Jag har ju önskat mig en kö. Hihi! Den kanske är på G. Ni vet ju att man alltid får det man önskar sig om man inte har något mentalt motstånd.

 

Nu är det så att jag kom med ett förbättringsförslag till min hv och han nappade på idén. Nu hade han en bättre lösning på förbättringen och om det är så som jag tror att han tänkt ja då kommer stalllet att få 10 guld * till. Hans idé var mycket bättrer, billigare och ja, helt fantastisk faktiskt. Grejen är att jag inte kan tänka den lösningen för det är liksom inte jag som bestämmer hur saker och ting ska se ut där nere. Jag såg en lösning som inte inkräktade på något annat nere i stallet och han hade väl typ utrymme över. OM det är såsom jag tror att han tänkte. Det skulle bli SÅÅÅÅÅÅÅ bra. Jag måste bara säga att jag har världens bästa hyresvärd. =D

 

Nu ska jag iaf visa stallplatsen.

Jag vet inte hur många gånger jag har kommit med "skithästar" och folk har undrat vafan jag släpar på och sagt: Sälj skiten! Tjurig som jag är har jag behållt skiten för att de haft något som känts bra. Något det där alldeles extra. Jag ska berätta om Ante

 

När han var tre var han den överlägset tråkigaste häst du kan tänka dig. Han extremt jävla slow, typ det värsta jag vet. På långsidorna fick jag piska på honom framåt och det var knappt så han rörde sig. Hans språng var nästintill katastrofala. Ibland orkade han inte ens hoppa. Dock tragglade jag på. Han var den första uppfödningen och nog tusen skulle han "bli något". Ehh....hmmm....jooo, eller kanske inte. Till och med jag tvivlade ibland.

 

Åren gick.....

 

Idag är han en dröm. Jag älskar att galoppera på honom. Det känns som att man svävar och aldrig vill kliva av. När han hoppar tar han ibland sådan språng att det känns som ett hinder på 140-150 fastän hindret i själva verket bara är 80-90. Efter landningen galopperar han vidare som om det varit just ett språng motsvarande 90. Helt oberörd! 

Hur kunde det bli så?
Det kanske är min talang. Att hitta just "det där" hos varje individ. Är nu Hoppan lika bra egentligen? Det är katastrof när vi löshoppar. Jag skulle aldrig köpa den hästen om någon annan visar den. Ska jag köra samma visa med henne? Hon är snyggare, har bättre förutsättningar. Varför är hon inte lika bra som Ante? Jag ska nog köra samma visa med henne. Hon kan nog bli bra hon också. Jag vet hemligheten. Den vet inte ni. =P

Nu fick jag mycket att tänka på, väldigt mycket. Det är precis det här jag önskat och jag tänker nog ta chansen nu när jag har den. Frågan är bara.......ja, jag måste tänka. Det här är svårt.

 

Nåväl, det löser sig. Jag har så mycket att göra just nu att tiden ändå bara kommer att flyga iväg.

Ingen idé att beklaga sig över vädret. Det är bara att knalla ut. Jag har ca 150-200 kg hö som jag måste slänga. Det ska bäras ner hinder från loftet. Det är våra "finhinder". Nu har jag ingen aning om hur de ser ut för jag har aldrig sett dem och jag vet inte hur många de är. Idag behövs de iaf. 

 

Sedan väntar jag på div mail från några olika personer som jag hoppas ska leda till affärer. Jag väntar också på ett telefonsamtal som jag hoppas mycket på. Det skulle innebära guldstjärnor i kanten på den här dagen. Naturligtvis återkommer jag med hur det blir med allt. Det jag kan säga är att jag haft kontakt med två nya intressenter på ridstövlar idag. Hoppas, hoppas, hoppas. Det är så roligt att sälja.

 

P.S Det är inte jag som ska hoppa. ;-)

Idag händer det secret stuff. Imorgon blev jag uppbokad på annat. I veckan väntar jag två paket från två olika ställen. Det ena innehåller mina ridbyxor och det andra innehåller mina näringsdrycker, kanske inte så roligt för er, men för mig är det roligt. =) Näringsdrycker gör mig till en ny människa. Det märks skillnad på mig har jag hört. Jag är gladare som person och mycket piggare.

 

Nu ska jag iaf ut. Igår fick jag slänga en halv bal hösilage. =( Och med slänga innebär att köra allt att köra till containern.

Jag fick hästångest idag. Varför känns det som att de inte duger, Ante och Hoppan? Ante är lite stökig i munnen när man rider. Min känsla säger mig att det är dags att han ska byta bett. Nu har jag ingen aning om vilket bett jag ska byta till. Sedan Hoppan den stackaren. Henne höjde jag upp hindret till 110 när jag löshoppade lite. Stackars lilla 2-åriga häst. Det är tur de har bra psyke. Hon är försiktig som en tok i början och ser sig verkligen för. När hon sedan hoppade lite högre hoppade hon rätt bra.

 

Jag önskar mig ju dock en superduperstar med talang stjärnorna och tillbaka. Det märks när hon hoppar att hennes teknik inte är fullt utvecklad. Personligen skulle jag vilja ha lite mer scope i hennes språng å andra sidan var hon inte i en bom. Innan har hon hoppat ett språng på 90 cm och nu en oxer på 1,10. Varför är jag inte nöjd? Vad ska man begära av en två-åring?

Imorgon är jag ledig, men det betyder inte ledig. Det händer annat imorgon. Ni skulle aldrig tro om jag skrev det. Har tagit ett helomvändande beslut angående en sak och imorgon sker ett möte angående just det. Secret, secret och ändra blir det så att ni aldrig får reda på vad som hände direkt på eftermiddagen för då blir det inget av det hela, eller så blir det så att ni får reda på det när allt är spikat och klart. Isf kommer jag ändå inte orka med några frågor om det hela. 

Jag vet inte varifrån jag fick infalllet och först fick jag sjuk ångest när jag tänkte på det, men ju mer jag tänker på det desto mer rätt anser jag att det hela är. Det är liksom med mina principer och just nu är just de pricniperna helt emot vad jag själv anser är rätt. Jo, det handlar om hästarna.

 

Nu ska jag fortsätta vila. Det är sjukt varmt ute och tidigare idag efter jobbet låg jag och vilade, men det kändes som att jag skulle ha bränt mig ordentligt om jag legat kvar. 

 

Under veckan har jag tittat på vad jag mer ska sälja i min butik. Jag har hittat en par saker som jag bestämt mig för. Bland annat ett par benskydd som kommer att komma i Limited Edition. Igår visade jag de för en och hon tände genast på att köpa ett par. Det säger väl en del...... Hon satt i soffan bredvid mig och drömde om hennes personliga utformning på dem.

 

De kommer inte att bli nästa veckas produkt. Det kommer istället att bli en sadelgjord. Den tror jag stenhårt på. Sjukt genialt sätt den är utformad på. 

 

Här är länken till produkten, som ni kan se har jag inte lagt ut bild på den ännu. Bilden får förbli en hemlighet!

JT Clothes - Sadelgjord

 

Ridstövlarna säljer ju redan som smör. =)

Läste precis om mig själv i en annan blogg. Personen i fråga trodde att jag stod och skrattade och hånade personen. Så var icke fallet! Med texten: "tillsammans med andra vuxna och jag kunde liksom känna hur jag blev uppäten med blickarna och utskrattad. Jag kände mig hånad- trots att jag inte gjort ett enda fel." I den texten skullle jag har varit "de andra vuxna". Jag kommer ihåg dagen och jag kommer ihåg att den personen stycket egentligen handlade om sa precis som det står i texten: att hon aldrig hade sett en sådan tidigare. Alla som känner mig vet att det sista jag skulle göra är att stå och håna och skratta åt andra. 
Jag svarade väl att jag och personen som skrivit inlägget bor nära varandra and that´s about it. 

Jag har själv varit med om liknande upplevelser då jag blivit offentligt hånad i media och "alla visste vem jag var". Det är inte så jävla lätt att känna sig hånad och kritiserad, MEN det händer både bättre ryttare och oss vanliga dödliga. Någonstans får man lära sig att stänga av världen utanför och bara köra sitt eget race.

 

Jag vill bara säga: Vi pratade aldrig någon om den som skrev inlägget, förutom det jag då skrev ovan. Mestadels stod vi och pratade om våra egna hästar OCH diverse utrustning på de olika hästarna på tävlingen på ett konstruktivt sätt. 

 

Jag hoppas att andra läser det här och förstår att det mesta vi känner är inom oss själva och inte hur det faktiskt är. Jag brukar ställa mig frågan: Skulle jag ha stått och skrattat och hånat någon på en tävling? Svaret är nej. Alltså kan jag utgå ifrån att den jag tror gör det inte gör det.

Nu ska jag lägga mig med ångest. Det blir så. Idag tänker jag dessutom låta ångesten ha sin verkan. Gör jag rätt, gör jag fel? Vad är rätt, vad är fel?

Vad vill jag själv? Jag vet svaret inom mig. Det gör jag, men det är så svårt när känslorna styr ens liv. Moralen då, vad hände med min moral och att följa mina principer och åsikter. Äh, nu ska jag inte tänka. Allt får bli som det blir. Det är typ hela stallets nya motto. Det får bli som det blir. Faktum är att det mesta faktiskt blir ganska bra då. Allt löser sig liksom.

 

Svaret på gåtan får vi imorgon. Jag kanske inte ens behöver ta ställning.

Om det här håller i sig har jag nästan dubblat min lön till nästa månad. Det är helt sjukt. Det är knappt så jag fattar det själv. Är det verkligen så enkelt? Kunde jag lyckas på bara en månad? Hur blir då nästa, och nästa och nästa.... HAHAHA!

 

Jag är sjukt nöjd med mig själv att jag lyckats med detta. Firade idag med en liten glass. Har bestämt en supervara till att ta in i butiken. Jag hoppas att den kommer under nästa vecka. Det sjuka med det här är att jag 1. Inte har börjat sälja ridbyxor ännu. 2. Knappt hunnit starta upp. 3. Det känns som att jag blir överöst av beställningar och förfrågningar. 4. Måste skaffa ett separat telefonnummer till affärsverksamheterna. 5. Njuter av tillvaron. Är tacksam över att känna en enorm stolthet över att jag är så sjukt jävla bra!

 

Jag vet att jag har tjatat om det här nu i flera dagar, men hela mitt liv kretsar kring det här just nu. Tjoho! 

Vet ni vad jag mer har på G in i butiken?
Nummer 1: En supersadelgjord. Att ingen tänkt på det här förut? Den kommer att bli en supersäljare.

Nummer 2: Hjälmar. Dock måste man köpa relativt många och jag vill hålla mig till mer unika produkter.

Nummer 3: Supersnygga UNIKA benskydd. Vill man vara unik ska man titta hit! Så är det. Jag endast att ta in 10 st av dessa benskydd.

Nummer 4: Lädergrimmor till BRA priser. Jag hittade en tillverkare som verkade bättre. Det gäller bara att kvaliteten är bra, annars är det meningslöst att köpa in sakerna. Jag vill ha kvalitet till bättre pris.

Jag hade S här idag och hon satt också och dreglade och drömde om mina kommande produkter. Jag har redan tingat en sadelgjord åt henne. 

Jag funderar seriöst på att göra en ny blogg enbart för detta med webshopen/webshoparna. Det är faktiskt otroligt mycket arbete med dem fast det verkar enkelt. Arbetet har inte bara med shoparna i sig att göra utan även en massa runtomkring.

 

1. Tull - du ska veta en massa om tull. Man ska skriva tulldeklarationer, veta vilken tariff varje sak ska tillhöra. Det finns certifikat som ger andra tullfördelar osv osv osv.
2. Bokföringen - bökföringen blir väldigt mycket mer avancerad helt plötsligt. Här gäller det att ha koll på både det ena och det andra.
3. Webshopen ska uppdateras med nya varor.
4. Marknadsföringen ska uppdateras. Igår kom jag på att mina annonser blivit "gamla" på bara 3 dagar så jag blev tvungen att uppdatera dessa igen.
5. Håll koll på valutorna! Det gäller att ha koll på hur det går för de olika valutorna varje dag. Dollarn har gått ner ganska mycket senaste tiden och det är ju toppen då jag mestadels handlar med just dollar. Euron ligger också väldigt lågt.
6. Daglig kontakt med både kunder och leverantörer. Det gäller att vara serviceminded och hinna svara på hyfsat kort tid, uppdatera sina kunder med ny information, speciellt när det kommer till beställningsvarorna.

Verkar det fortfarande roligt? Ja, då är det bara att hitta din nisch!

 

 

Jag är sjukt sugen på att beställa ett par skor från min tillverkare som är egendesignade. De har absolut ingenting med hästar att göra och de skulle passa i precis alla sammanhang. Jag har en väldigt precis känsla över hur de ska sitta på foten och hur de ska kännas att gå i. Jag måste bara komma på det sista i designen sedan lär jag nog göra slag i saken. De har dessutom en jackmodell jag vill ha. Liknande modell har de sålt till ett annat klädmärke och de säljer sina jackor för mellan 6´-12 000:-. DEN vill jag ha.

 

Fatta att ni kommer att se mitt märke ÖVERALLT! Jag vet att jag lider av någon form av storhetsvansinne, men det skiter jag i. 

 

Jag kommer att äga ridsportklädesvärlden, vara grym inom både mode och skor och sedan som pricken över iet sälja hindermaterial. Get it!

I will be all over the world!

Uppenbarligen finns det porr i olika former. Jag hittade min porr idag, eller jag visste att det var min porr sedan innan, men att jag skulle känna så bara för en bild och namnet på det bilden innehöll. Det var något nytt. 

Jag vet, jag är märkesfixerad och ja, jag älskar dessa. Tänk, jag som egentligen hatar att handla Hööks fick porrsurfa på deras sida. Varför har ingen sagt att de tagit in Ariat i deras sortiment.

 

Fatta den här skon på min fot http://www.hooks.se/product.aspx?productid=210545&deptid=78&sortType=sortPopularitet&sortOrder=DESC. När jag köpte mina sa försäljaren: Once Ariat, always Ariat! Och fan alltså, det stämmer. Jag prövade en annan ridsköi vintras och fick panik över den fruktansvärda passformen. Fy fan, jag praktiskt taget sparkade av mig skon.

 

De har även kommit med de här: http://www.hooks.se/product.aspx?productid=210645&deptid=6&sortType=sortPopularitet&sortOrder=DESC och de kanske jag måste köpa till och med, även om jag säljer andra själv. Jag får väl smygporrsurfa lite.......

Idag blir det en rolig dag.

 

Jag ska på fikadejt ikväll, men innan det ska jag visa stallplats för 1 st potentiell hyresgäst. Sedan ska jag åka iväg och köpa ett par byxor att jobba i imorgon. H&M är perfekt att köpa arbetsbyxor på. De har nämligen jeans för 99:-. Kvaliteten kanske inte är den bästa, men till saken hör att handspriten som vi använder gör fläckar på kläderna och vem vill då betala mer än nödvändigt för dem? Dessutom är det snygg modell på de här billighetsbyxorna.

 

Till mitt andra jobb brukar jag använda snyggare byxor. De har jag köpt på BikBok och de är typ mina favoritbyxor. Så sjukt sköna. Jag är också nöjd med ett par andra byxor jag har. Det bästa med dem är att det står modell SuperSkinny på dem och då känner man sig genast snärt och smidig när man bär dem.

 

Nu ska jag iaf ner och snygga till lite i stallet innan visningen.

Det blev en lång dag det här. Nu är jag verkligen trött och ska sova. Idag degraderade jag mig själv till diskplockare. Jag vet inte om jag skrev det förut, men jag jobbade med en så fittig person för ett tag sedan, eller rättare sagt. Personen ansåg att den bossade över mig. Det var alltså rätt många veckor sedan och idag. Hon sa visserligen: Jag känner igen dig från någonstans. Jag mumlade något till svar. Känns aldrig bra att svara: Jo, jag kommer ihåg varifrån. Det var när du hade så fittig jävla attityd där ute för någon vecka sedan och kallade mig du, du, du, du. Nej, istället mumlade jag något. Hon forsatte i samma fittstil idag. Suck och stön! Så jävla trist. Orkar inte med sådant. Valde istället att gå och plocka disk. För nästa gång får jag ändå stå i mitt fintält och hon kan fortsätta fitta över någon annan nere på hennes "station".

 

Jag förvånas alltid av hierarki. Eftersom jag inte plockar disk så ofta var jag naturligtvis tvungen att prata med han som körde disken. I min värld jobbar man som ett team. Om det finns olika backar för olika glas frågar jag naturligtvis hur diskaren vill ha det. När jag hade frågat honom lite började han prata med mig. Han bad om ursäkt för sin dåliga svenska och jag frågade hur länge han hade bott här. Ett år och det är ju ingenting. Han kom från Bolivia och ville stanna kvar så han jobbade som ett svin. Fatta vilka skillnader på hur livet kan se ut även om vi bor i samma land. Han jobbar 8+3 timmar varje mån-fre och tjänar antagligen sämre än mig. Det är egentligen tragiskt. Nåväl, jag vet iaf hur jag ska tackla problemet med att återgälda att jag "utnyttjar" det faktum att mina leverantörsländer är så fattiga. Jag tror på karma.....

 

Imorgon(ni kan ju läsa idag) ska jag på "fika" med en man. Vi ska ses kl 20 på Kelly´s. Hmm.....fika? Haha, det blev så för det var enda tiden vi kunde samtidigt den här veckan. Det blir första gången jag ska fika på Kelly´s iaf. Ska bli intressant.