Nu måste jag seriöst sätta mig och göra ett träningsschema för hästarna. Det ska bli ordning och reda nu. Jag bestämde mig för någon dag sedan för att täcka upp de hål jag inte hinner fylla själv. Det behövs om jag ska få till det här.
Jag återkommer med mer info om hur det blir med allt framöver. Det kommer att bli intressant. Jag har en plan. Det är verkligen så att bara man önskar sig lite så kommer det till slut. Hemligheten ligger lite i att inte fokusera för mycket på varje enskild sak.
Den här gången ska jag inte berätta något utan det får förbli en hemlighet vad som händer framgent.
En dag bestämde jag mig. Det här var ett tag sedan. Jag bestämde mig för att jag själv först skulle hitta mig själv innan jag ens tänkte tanken på att träffa någon annan. Det blev så också. Jag valde helt enkelt att vara själv. Sedan har jag funderat mycket på vad JAG vill ha. Jag gjorde liksom upp en lista på kriterier som jag ville att en potentiell man skulle uppfylla. Nu verkar jag ha hittat värsta toppenkillen.
Igår frågade han mig om jag ville komma förbi på en kopp kaffe. Nu hann jag inte riktigt då det tog väldigt lång tid med hovslagaren innan. Sedan hade jag rast och eftersom han bor precis vid jobbet tänkte jag att jag kunde springa in på rasten. Då blev det kaos på jobbet också. Då frågade han om jag hunnit äta och jag fick en inbjudan till mat. Hmm....tänkte jag: Om jag skulle vara hungrig när jag slutar tar jag emot inbjudan. Jag brukar normalt sett vara aptrött när jag slutar kl 22 och inte ett dugg hungrig. Vad tror ni hände igår?
Jo, jag var tokhungrig och åkte naturligtvis förbi och åt mat med honom. Hästarna fick kvällsmat ganska sent. Hihi!
L(fd inneboende) har fått mig att lyssna på den här musiken igen. Det sjuka var att jag i höstas hade börjat få någon längtan efter just den här musiken och sedan spelade hon den hemma hos sig. Asskön när man sitter hemma och är ledig en fredag. Ikväll ska jag träffa "you know who" igen. =D
Den senaste tiden har jag ju känt mig överöst med män. Känslan har redan infunnit sig för dagen då den startade med ett sms medan jag låg i sängen. Lite oväntat faktiskt. Nu spelar det kanske ingen roll vad det stod i smset, någonstans är det ändå min känsla som räknas. Om det bara är en känsla, eller om det verkligen är något kvittar faktiskt. Det är ju ändå jag som är huvudpersonen i mitt liv och där är min känsla viktigaste. Kvällen avslutades med sms från en annan. Det var ju toppenkillen som dök upp från ingenstans. Helt plötsligt inser jag det här med att skicka in en ansökan. Till alla män där ute: Vi uppskattar verkligen när ni skickar en ansökan när ni vill något. Den här killen frågar om han får ringa exv. Jag vet det låter absurt, men man känner sig verkligen respekterad och omtyckt.
Vi får väl se vad som händer idag. Hihi! I will be back......
Jag fascineras lite över hur män dras till mig ibland. Just nu känns det som att det trycks på båda från vänster och höger. Det är i princip bara att fundera över: När kommer nästa förbi? En här, en där och en lite varstans, sedan dyker det upp en ny. Ja, jag lider inte brist på beundrare. Idag på började jag någon form av storstädning. Jag tänkte att på fredag kan jag kanske bjuda hem någon. Lite halvbestämt är det att jag ev ska träffa han som jag var på dejt med i måndags. Sedan vet jag med säkerhet att jag ska träffa en annan på dagen på fredag, men det är ingen dejt. Vi får väl helt enkelt se vad som händer.
Imorgon kommer en och tittar på stallplats. Jag önskar att jag kunde ha lite tomt i stallet. Det är så otroligt tyst, lugnt och skönt som det är just nu. Jag inser ju ändå att det är ekonomiskt omöjligt som det ser ut just nu. Jag får helt enkelt se till att få in pengar på annat håll. Jag var VÄLDIGT noga med att säga att vill man flytta in är det följande som gäller: Man får anpassa sig efter läget som är. Vi fodrar frukost och det innebär att hästarna får hö så det räcker till intaget. Det finns ingen lunch eller några andra mål. När de kommer in får de sedan en ny omgång med mat och sedan är det kvällsfodring. That´s it! Jag var också noga och beskrev hur det är i stallet och samma här: Det är det här som gäller. Jag tror att det blir bra.
Jag har också fixat bete till sommaren. Det ska bli skönt att vara ledig. Det har jag inte varit på hur länge som helst nu.
Nej, nu kan jag inte skriva mer. Har liksom inte tid. Köra lite mer tvätt i tvättmaskinen och sedan fixa stallet. Ikväll är det jobb som gäller.
Igår hade jag en trevlig dejt. Vi åt middag och han uppfyllde alla krav som en man ska ha. Jag har inget att klaga på. Han ville träffas en sväng idag också, men det hinner nog inte jag. Det blev lite struligt på jobbet idag.Det är roligt att ha något att se fram emot. =)
Det blev en halvt spontan måndagsdejt. Sjukt kul! Det började med att vi skulle fika, men nu blev det middag istället. Hehehe!
Och det är ingen Andreas den här gången(även om jag såg en av de "gamla" på den 150m långa vägen från stallet och hem). Nu kör jag på nya namn. Jag får väl återkomma efter med en liten återblick.
Jag har idag gjort mig vän med livet. Jag vet inte varför jag tvingade mig själv att plågas så under en tid. Nu är iaf det avklarat och jag ska gå vidare fri. Det var inte bara det som släppte idag. Jag insåg samtidigt att jag bar på någon form av tyngd sedan en tidigare sak som jag varit fri från länge. Förstår ni vad det är jag menar? Det är alla de här sakerna man bär inom sig som blockerar en. Jag tror att det är viktigt att göra sig fri från dem eftersom de tynger ner mentalt.
Jag har iaf bokat dejt till ikväll. Det började med en fika, men nu blev det till och middag. Det här låter ju lovande.
Jag jobbade röven av mig i december och ändå fick jag inte lön som jag ansåg att jag var värd. Alltså söker jag nu nytt jobb. Jag vill ha bättre lön. As simple as that! Jag tycker om mitt liv och vill ha det som det är, men jag vill ha mer ekonomisk frihet. Istället för att sätta sig ner och "dö" tar jag helt enkelt tag i det och ser till att tjäna mer pengar.
Jag ska söka några till. Jag kanske har någon inre boende längtan efter något som nu kommer att uppfyllas, vad vet jag. =) Vi får se. Jag tänkte ha nytt jobb innan den här veckan är slut iaf.
Här är det gratis gym. Ni skulle nog inte tro det om ni skulle komma hit på ett pass och börja skyffla 500 kg hö. På det här "gymmet" kan man även passa på att fika innan andra passet börjar, för ni förstår väl att det inte räcker med en?
Här kommer lite bilder på Simon från igår. Han ser verkligen lite annorlunda ut mot när han kom. =)
Han ser lite tunn ut på översta bilden, men han blir finare och finare.
Simon kan visa på stor galopp!
Samtidigt som han faktiskt kan samla lite.
Han är ju inte särskilt markbunden.
På bilden ovan ser man hur han lägger vikten på innerbog istället för att använda det inre bakbenet för att bära upp sig. Jag ska jobba på det. På bilden nedanför går han lite bättre igen. Han är ju trots allt bara 5 år.
Jag måste säga att Simon verkligen tagit sig. I början tyckte vi alla att han såg olycklig ut. Dessutom ser han ut som en förvuxen valp, gänglig och lite allmänt muppig. Utöver det verkar han vara lite lätt lobotomerad och psyket är som en gammal filbunk. Han och Ante gör sig bra ihop. Om en atombomb skulle falla är antagligen den enda reaktion de skulle få att de skulle titta en gång på varandra.
Det är till att lura sig att tro att han är sådan. Idag skulle jag tömköra honom och han visade sig vara mer känslig än vad jag trott innan. Han har dessutom börjat uppvisa en framåt sida. I början var han mest bara flegmatisk. Nu uppfattar jag honom som mer kvick och livlig. När jag tömkörde gjorde jag den inre tömmen ledande från gjorden genom bettet och det blev ALLDELES för skarpt. Han knäppte av i nacken, krullade ihop och sprang på bogarna. Äntligen börjar jag kunna se vad för arbete jag har att göra med den här hästen. Jag fick spänna upp och ha tömmen direkt från bettet till handen. Då började han kunna hitta lite bra form.
Traven blir bättre och bättre på honom. Nu när jag tömkörde rörde han sig mycket bättre fram än tidigare. Hans galopp är bara <3<3<3<3<3<3!!!!! Det är värsta Norton-galoppen. Den är super! Det kommer att bli mer tömkörning framöver den närmaste tiden.
Nu ska jag iväg på middag och sedan kanske det blir utgång. Får se om de är kvar när jag är färdig på middag. =)
Nu har jag ju ätit Paleo-maten några dagar och jag känner mig återigen som en ny människa. Idag inleder jag också med en snäppet bättre frukost i form av banan och kokospannkakor. Några gjorde jag i plättform och de blev faktiskt ännu godare.
Det ska bli intressant att se om energiboosten håller i sig nu när jag äter den här maten. Det skulle ju vara toppen.
Det som också är intressant när man äter den här maten är att det i princip bara fylls på i den bruna soppåsen. För er som inte vet vad det är så är det matavfall. Det blir nästan inget i själva soppåsen. Snacka om att det blir skillnad. Inte konstigt att man mår bättre när man bara äter riktig och äkta mat.
Det är så skönt när man orkar med allt i stallet och känner sig nyttig. Jag motionerade båda grabbarna grus, tog hand om MB´s öga och ben ordentligt. Hon tyckte det var skönt. Det är synd nu att jag inte tog bild från när hon kom hem, för när man jämför har hon blivit SÅÅÅ mycket finare. Nu börjar hon till och med fälla skruttpälsen hon haft. Hon kan nog bli fin igen. Hon är ju ändå mitt alldeles speciella hjärta.
Simon fick ett nytt täcke idag. Jag tyckte det han hade satt så dåligt. Nu ska han få pröva ha på sig BackOnTracktäcket. Det kanske passar honom. Ante blev sur och avundsjuk. Haha! Nötter alltså. Simon har börjat visa helt ny galopp ute. Traven är fortfarande lite "slapp" och han skulle behöva vara lite mjukare i framstället. En annan ny sak med Simon är att han har egen bjudning. I början när han kom ville han bara stanna och hade ingen lust alls till att röra på sig. Nu kan han till och med ta för sig själv. Det blir nog ordning på honom också. Det borde vara dags för en film igen. Ante är som vanligt. Han behöver träffa hovslagaren snart. Jag ska se när jag kan få tid för honom. Jag har tid nästa fredag, men jag vet att han har massor att göra och jag vill inte tränga mig på.
Det är så himla lugnt och skönt i stallet numer. De nya rutinerna börjar lägga sig och jag kommer mer och mer in i det. Det känns som att rutinerna som är på väg att falla in passar min dygnsrytm och klocka. Det blir lite ändringar, men det blir det alltid vid förändringar. Nu får ju hästarna mat färre gånger vilket innebär betydligt mycket mindre jojbb för mig. Det är SÅ enkelt att bara lägga ut mycket mat på morgonen och sedan fodra resten inne istället för att springa med korkade påsar hit och dit. Hästarna verkar dessutom trivas och det var en dag Ante var mer hungrig, men det berodde på att jag missbedömde hur mycket hö som gick åt och han fick aningens för lite en kväll eftersom jag skulle hämta dagen efter och fick ransonera kvällsgivan lite. Annars är de glada och nöjda.
Nu ska jag iaf lägga mig för kvällen snart. En lång skön dusch, sedan blir det sängen och nana.
Idag stekte jag sötpotatis för första gången och wow vad mycket bättre det var än vanlig potatis. Det blev ju en helt annan mättnadskänsla med sötpotatisen. Det kommer definitivt att bli fler gånger.
Nu blir det till att gå ner till stallet och fixa lite. Jag blev mer ledig än jag tänkt från början i helgen och det känns faktiskt bara skönt. Jag behöver lite time off. Det blir nog lite nyttoshopping i helgen. Sådana här asroliga saker som nya däck till skottkärrorna. Det är helt sjukt för jag lagade två stycken skottkärror i månadsskiftet och när det blev minusgrader sprack däcken. Min gissning är att det kommit in vatten mellan däcket och slangen. När det sedan frös på expanderade det och däcken sprack. Nu blir det till att pröva ett punkteringsfritt däck. Det blir antagligen lite mer roligare shopping också. Jag får väl återkomma med vad. =) Jag hoppas ju att en viss person ska höra av sig även om jag betvivlar det just till den här helgen. Å andra sidan har jag ändå planerat in annat.
Funderade idag och kom snabbt på varför jag inte gymmar, eller snarare, varför jag inte känner att jag har något behov av att gymma.
Varje dag består den dagliga motionen i x antal km promenad. Många promenadsträckor innebär bara vanlig promenad till och från hagenS. Vissa promenader blir med extra styrketräning i form av att köra fylld skottkärra. Ni kan ju snabbt räkna ut att innan de promenaderna ska även skottkärran fyllas. När skottkärran kommer fram till målet blir det även extra benträning i form av att trycka skottkärran upp för kullen av tidigare tömningar. Detta görs mest ergonomiskt med ett ben som trycker kärran uppåt.
Matpåfyllning till häst finns i flera former. Hö innebär först hämtning. Sedan ska balen ut ur släpet. En normalstor bal är cylinderformad och väger ca 350 kg. Ja, du hörde rätt - 350 kg. Här bör man ha ett gemensamt arbetspass, även om det går att utföra arbetet själv. Denna bal ska knuffas ut ur transporten och sedan in i stallet. Efter att man fått fram den till rätt box ska den lassas in. Detta arbetet utförs med redskap i form av hötjuga. Balen rullas fram och tillbaka på gången varpå lager efter lager ramlar av som man sedan slänger upp på hög på vald plats. Efter det första av de här passen kändes det i ena armen, men nu har träningsvärken lagt sig. När arbetet är färdigt sopas stallgången ren på överblivet hö. Det finns även annat arbete när det gäller hästarnas mat och det gäller kraftfoder. Är man snål kan man åka till bonde och köpa havre på lösvikt. Detta innefattar dock lite extra arbete. Havren måste, oftast med spade, skottas upp och ner i tunnan man tagit med sig. Tunnan fylls sedan med ca 70 kg och denna förflyttas sedan till transportmedlet man valt att använda. Naturligtvis ska tunnan förflyttas från transportmedlet och in på anvisad plats i stallet. Här kan det också vara en fördel att vara två personer, även om det går att utföra ensam vid behov. Ett enklare sätt är att köpa sitt kraftfoder i butik. Dessa säckar väger endast 16 kg och är naturligtvis enklare att bära. Det blir ett lätt arbetspass och en normal häst äter ca 3 st i månaden.
Vi fortsätter sedan till vattenpåfyllning. Många hästar dricker vatten ur hink. En normalstor hästvattenhink rymmer ca 20 liter. För enkelhetens skull brukar vi hästägare fylla hinken full. Denna bärs sedan från vattenpåfyllningsstället till kroken inne i hästens box. För den ergonomiska delen kan det vara bra att använda benkraft vid upphängningen. En häst utan vattenkopp dricker ca 3 fulla hinkar/dag vilket innbär att arbetet måste upprepas 3 gånger.
Man skottar också dynga varje dag. Detta arbete har jag ingen exakt vikt för, men det är för en normal människa ett basic-pass på gymmet.
Det finns också andra arbetsuppgifter i ett stall som förbättrar fysiken. Exv att sätta ner staketstolp. Bara vikten av spettet som ska användas är nog tungt. Att sedan släppa ner det i backen x antal gånger går inte ens att beskriva.
Så om ni känner er ofit är det bara att ta en sväng förbi ett stall. Jag garanterar att det är billigar och mer effektivt än att gymma.
Ibland fascineras jag över vilken känsla vissa människor skapar hos en.
Just nu tänker jag på EN person. Det känns lite som att jag testar personen hela tiden. Även om jag kan verka öppen för det mesta, oftast pratar jag ju för mycket också, är jag en ganska osäker person längst in. Speciellt när det kommer till män. Till saken hör: Den här personen har ÄNNU inte skapat en enda ångestglimt i mitt inre. Trots pågående tester. Jag faschineras över det hela då jag kan sitta med ångest en hel dag över vissa saker som kan hända eller sägas. Det blir inte så här.
Är det så att man passar bättre ihop med vissa människor bara, elller? Nåväl, slutfunderat på det. Jag har saker att göra. Vovven vill ha medicin då han har fått problem med prostatan och hästarna vill ha mockat.
Det måste seriöst vara något fel på mig. Oftast sover jag 5 timmar/dygn. Ibland försöker jag lägga mig tidigare, men om jag är ledig flera dagar i sträck börjar jag vakna mitt i natten istället. Är det bättre? Typ kl 3. Det händer att jag kliver upp och gör något. Exv, pratar med kineser om potentiella inköp, bakar bröd eller något annat nyttigt. Jag kan ju inte direkt gå ner och släppa ut hästarna den tiden.
Jag brukar inte reflektera över detta utan det är så det fungerar. Ibland har jag ångest för att jag sover för lite. Igår pratade jag med en person som undrade över varför ingen någonsin reflekterat över det här. Något kanske faktiskt är fel. Jag vet inte. Om jag skulle se till att vila och sova ordentligt går istället hjärnan på högvarv och läget är fan jobbig. På något sätt väljer jag att vara helt slut så jag inte orkar tänka. Det är liksom enklare.
Vad ska jag göra? Jag borde använda all energi till att göra något vettigt.
Jag satt och bläddrade igenom en massa gamla inlägg som jag skrivit för ca ett år sedan. Någon dag ska jag ta och titta igenom dem ordentligt.
Jag har funderat mycket senaste tiden på hur jag "inte" levt efter attraktionslagen. Men stämmer verkligen det? Jag insåg när jag läste att jag kanske lärt mig det viktigaste jag behövde lära mig just då. Något som jag använder idag. Det faller sig helt naturligt och är bara SÅÅÅ enkelt.
Känner du inom dig att något känns fel, skapar ångest eller ger dig en dålig magkänsla. Då har du redan svaret! Det ÄR fel.
Följ din magkänslan, gör det som är bra, gör saker som får dig själv att må bra. Allt annat är skit. Det är fel och inget du ska göra. Ditt inre talar om vägen för dig. Alltid! Varje sekund, varje dag, i allt du gör och alltid!
För mitt liv har det betytt massor. Livet har blivit enklare att leva. Jag har ju (nästan) aldrig ångest eller andra obehagskänslor och om de kommer ser jag till att lösa det snarast möjligast.
Jag vill leva fri och lycklig.
Nu ska jag bara börja önska mig vettigare saker. Jag har lite planer på gång, men jag kan inte visualisera dem än. Det kommer väl när tiden är mogen.
Jag funderar på om det kanske är meningen att jag ska anta erbjudandet från den här personen jag berättade om igår. Annars borde ngt ha hänt på de andra hästfronterna. Det känns som ett enda stort stiltje faktiskt. Det löser sig säkert. vad tror ni? ska jag diskutera saken med personen? Hur många gånger i sitt liv står man med allt serverat? Jag borde ta chansen innan den rinner ur händerna på mig.
Jag önskar mig saker ganska ofta. Det kan vara allt från stora till små saker. Kruxet med önskningar är att de kommer när man släpper fokus och bara låter de komma till en. Det är här det blir lite svårt.
Ofta är jag lite otydlig och får kanske inte EXAKT det jag önskar just för dagen. Jag kanske har hunnit ändra lite på önskningen utan att det hunnit infalla. Det är här det gäller att vara tacksam och ta emot och inte skita i den bara för att den inte är exakt. Lägg till det och önska igen. Ta emot det du fått! Om du inte tar emot tror universum att du inte längre är intresserad och kommer att sluta servera dig. Varför servera en andra gång när du tackade nej den första?
Det här är något jag sitter och funderar på just nu. Var det ett seriöst erbjudande? Det var ju EXAKT det jag ville göra med min hästverksamhet. Kan det stämma? Är det ens möjligt? Och med den personen? På något sätt skulle vi komplettera varandra perfekt. Hmm....jag har tackat för att jag fått erbjudandet (tackat universum). Ska jag ens våga ta upp det? Jag vet att jag träffar personen igen snart. Ska jag ta upp det för diskussion? Jag borde, men jag vet inte om jag vågar. Fast å andra sidan. Vad skulle jag vara rädd för?
Jag vet inte hur det kommer sig, men det blir en massa monsterpass för min del hela tiden. Att jobba till kll 16.30 blir lite mycket. Det är ju inte så att jag börjar kl 7.30 som resten av mina arbetskollegor. Jag släpper ju ut ett gäng hästar innan. När jag kommer hem tar jag hand om dem.
Det blir lite mycket faktiskt. Nåväl, jag funderar lite över mitt liv och jag kommer nog fram till något jag vill. Jag kanske vill göra något annat i livet också. Jag ska fundera. Jag har fått ett erbjudande av en person. Om ett samarbete när det gäller hästar.
Jag är lite sugen på att diskutera vidare med personen i fråga. Det skulle vara roligt och spännande. Något jag vill göra. Jag önskade mig det här i höstas och allt det man önskar kommer ju till en. =) Uppenbarligen även det här.
Frågan är bara hur jag ska göra. Är det det här jag vill? Om jag önskade mig det antar jag det och om universum serverar mig det borde jag vara tacksam. Jag ska börja med att tacka. =D
Hemligheten med att få det man önskar sig är att ta emot det man blir serverad.
En liten snabb update på Simon.Han har ju tagit det ganska lugnt. Ibland kör jag bara på känslan och vet jag inte vad jag ska göra inväntar jag till att svaret kommer till mig. Det har det gjort med Simon. Jag kan berätta lite grundligare senare. Han såg iaf 10 gånger fräschare ut nu och hade ett helt annat rörelsemönster. Jag har kommit på hur jag ska arbeta med honom och nu börjar det kännas rätt att sätta igång. Han verkar också ha växt en del under tiden han stått här. Jag ska fixa bild och en liten videosnutt.
Har haft lite ångest över att behöva ta ut veterinär två gånger. Det har man alltid för veterinärer är dyrt. Till saken hör att jag fick räkningar som var en fjärdedel av det jag räknat med. Lugnet som infinner sig....puh!Snart är det Simons tur att träffa veterinären. Jag vidhåller att veterinär först, sedan ev annan behandling.
Nu har jag lagt ut en häst på annons. Jag funderade ju på det igår och jag kom fram till att detta är det mest rimliga för vad jag vill just nu. Det här passar bäst in i mitt liv med allt runtomkring just nu. Det är dessutom den här jag anser passar bäst till någon annan. Vi får se vad som händer.
Jag får se vad jag får för respons på annonsen. Givetvis hoppas jag på bra respons, men marknaden för att sälja häst är väl kanske inte den bästa just nu.
Nu har jag äntligen bestämt mig för hur jag ska göra. Det kändes ganska skönt. Det är möjligt att jag har hunnit ändra mig till imorgon, men det tror jag inte. Nu ska jag sova på saken och hoppas att jag vaknar upp till samma imorgon.
Mb som nu stått på box sedan lunch fredag ser bättre ut. Hon avlastar inte längre bara höger framben utan står längre stunder på båda. Det bådar ju gott. Imorgon the lunch kommer veterinären. Min gissning är att jag får en remiss till röntgen. Vi får väl vänta och se hur det går.
Nu har veterinären varit här gång 1. Hon kommer tillbaka på måndag igen för vidare utredning. Du blir det röntgen eller blodprov för att kolla värden på hästen.Det var många frågetecken. Fång går inte att utesluta eftersom hästen har puls i alla fyra. Hon visade även smärta vid böjning av kota och nedåt. Det verkade mindre bra och vi lär isf få remiss till Täbykliniken.Får se hur det går på måndag. Just nu har hon boxvila, om inte annat för att vila upp sig över helgen.
Ringde veterinären idag. Det fungerar inte. Hon trodde på det jag beskrev att det var fång. På ett sätt hoppas jag det. Då vet man liksom vad det är. Veterinären kommer ikväll. Hon är helt suverän och världens bästa veterinär, enligt mig.Vi hoppas på det bästa. Om inte annat kan hästen få smärtstillande.
Jag tycker inte om att leka Gud, men som djurägare måste ibland ta beslut svårare än andra. När är det dags för djuren att åka vidare? Hur mycket ska man låta de stå ut med innan man tar beslutet?Jag ställer mig återigen frågan eftersom en häst i stallet nu har så ont. Det är svårt. Det är fötterna som trilskas och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Självklart ska hästen få en chans. Hovslagaren var ut två gånger under december till hästen och jag pratade idag igen med honom om hästen. Jag berättade problematiken och han hade lite förslag. Han sa att det kunde ta upp till ett år innan det blev bra, men ska jag titta på hela tiden innan det? Det tror jag inte jag orkar. Varje dag se en häst som om vartannat avlastar vänster och höger framben. Ligger ned flera timmar när den kommer in. Jag vet inte. Vad skulle ni ha gjort?Hur jag vänder och vrider på det svider det i mitt hjärta.Jag rådfrågade en expert idag och väntar på svar till imorgon.
Något som alla hästägare eller stall borde ha är en uppsättning av dessa kylpaddar. De är helt oslagbara om ngn häst fått en skada. Många kanske struntar i att köpa dem pga priset, men det är lite korkat. Köp lite mindre prylar och skaffa något som istället är bra för hästen.De fanns på Hööks tidigare och kostar strax över 1000:-.
Jag har sjukt ont i magen. Jag kommer in i sådana här perioder och då mår jag till och med illa av mina drycker. Det är fan inte ok. Det enda jag kan tänka är ju att det blir bättre igen. Jag får väl återgå till banan/ägg/bacon-dieten för den verkar jag kunna äta oavsett. Det är bara rent fysiskt. Det går över. Annars är livet verkligen toppen!
Idag var en sååå bra dag. Jag träffade en viss person och han får mig bara så happy. Jag hittar inget svenskt ord för känslan utan jag känner mig just bara happy. Ju mer jag pratar med honom desto bättre tycker jag om honom. Det bara är så. Det svåra i allt det här, vet ni vad det är? Jag måste våga tillåta mig själv att känna denna lycka.Leendet jag fick innan jag åkte ska jag leva på i flera dagar.
Ante och Simon har verkligen blivit värsta bästisar. Jag tycker mer och mer om Simon ju mer tiden går. Han har verkligen börjat visa på en fin och rar personlighet. I början var han nästan lite blyg, men nu vågar han visa sig lite mer. Det här blir nog bra. Han verkar dessutom ty sig väldigt till Ante och de är toppenpolare. Igår stod de bredvid varandra utanför stallet när jag spolade bådas ben samtidigt. Det är det som kallas snälla och väluppfostrade hästar. Mina sötnosar!
Den här dagen kunde inte ha börjat bättre. Ska njuta som fan av att känna lycka. Jag kan berätta varför senare, men en liten hint är att det börjar på A.
Jag blev så himla glad idag. Det finns en person som verkligen får mig att känna mig speciell. Hans egentliga avsikt spelar ingen roll. Han får MIG att känna mig speciell. Jag är tacksam och det gör mig glad. Nu ligger jag här i sängen med ett leende på läpparna, mest tack vare honom. Lite andra bra saker som hänt också. Jag känner lycka av att vara i stallet igen. På något sätt är jag en otroligt känslig person eftersom jag påverkas så mycket av det som är runt omkring mig. Just nu känns det som att allt börjar falla på plats igen i mitt liv. Ett kaos håller på att avlägsna sig och det börjar infinna sig ro i min kropp och själ.
Nu funderar jag på om jag ska meddela personen som får mig att känna mig unik att det är så. På något sätt struntar jag i utgången. Visa tacksamhet ska man alltid göra.
Jag vet att det låter sjukt, men jag har haft det senaste tiden. Ni kan vara lugna Det är inte så fruktansvärt som det kanske kan verka när man skriver det ordet. Jag ska förklara.
För någon kväll sedan tänkte hjärnan i de termerna. Det sjuka är att jag är medveten om tanken och jag har inga sådana tankar. Jag är liksom varken olycklig eller deprimerad. Nu tänker ni kanske att det är man visst om man har sådana tankar. Jag är, för det mesta glad och lycklig. Grejen är att tankarna är rent fysiska och tillhör den sjukdom som jag antagligen har. Det gör att jag kan skilja på vad som är mitt eget psykiska tillstånd, som är bra, och mitt fysiska tillstånd, som den senaste tiden varit katastrofal. Därav att ni kan vara lugna trots att tanken kom upp en kväll. Den kom som från ingenstans och jag tänkte vad fan tänker jag och kroppen trycker än en gång igenom samma tanke.
Nåväl, nu har jag iaf bestämt mig för att jag ska återgå till min normala kosthållning, lägga om mitt liv lite då jag inte mår bra fysiskt såsom jag haft det senaste tiden och göra lite andra förändringar. Jag pressar helt enkelt mig själv för hårt.
Nu ska jag sova. Trött som få är jag. Har frossa om vartannat och då fryser jag ordentligt. Dessutom måste jag pigga på mig lite och hålla mig frisk eftersom jag snart får träffa A igen. =)
Över julhelgen har jag funderat på mig själv. Hur jag agerar och gör i vissa lägen. Det är alltid i efterhand man förstår. Nu är jag inte säker på att det är rätt även nu. Det lär tiden utvisa. Vi kan iaf konstatera att jag har en dragning till personer som heter Andreas. Det kan jag själv erkänna och konstatera. Medvetet eller icke medvetet dras jag till dem. Det är faktiskt inte ens så att jag vetat med de två senaste att de hette Andreas innan jag började prata med dem.
Andreas vi pratar om just nu, som på något mystiskt sätt tagit plats i hela min hjärna den senaste tiden är något extra. Ju mer vi pratar desto bättre blir han. Det sjuka är att jag undvikit honom hela tiden jag känt honom vilket snart är två år. Det är till och med så att jag försökt stöta bort honom från min närhet. Är jag verkligen så rädd för känslor? Nu när jag väl börjat släppa till inom mig själv känns det som att en ny värld öppnat sig. Jag älskar att höra saker som "Du är nummer ett" eller "Nej, du är unik". Han kommer alltid med sådana små söta kommentarer och oavsett på vilket sätt han uppskattar mig som person blir jag glad. Dessutom är han en bra vän. Vi hade ett djupare vän-samtal före jul. En dag när jag fick sådan ångest att det kändes som att jag knappt kunde andas. Han hjälpte mig ur krisen och jag kände mig som en bättre människa efter att ha pratat med honom i en timme.
För någon dag sedan spenderade vi halva kvällen, eller, ja, det kanske blev hela kvällen faktiskt med att prata i telefon. Det var roligt och givande. Jag kände mig upprymd och längtansfull när jag la mig och sov den kvällen. Vetskapen om att jag skulle få träffa honom dagen efter gjorde sitt. Då köpte han kaffe till mig som han kom med och jag ännu några komplimanger. Vid det här laget, efter att han gett mig små komplimanger, varje gång vi träffats, sedan i somras har jag börjat kunna släppa till lite jag också. Jag fick bekräftelse på alla mina små försök till att stöta tillbaka. Fan, han kanske är intresserad ändå. Jag har blivit så bränd och osäker vid det här laget att jag inte vågar chansa längre. Han kanske läser här, vad vet jag, men isf får han väl göra det. För mig gör det sak samma om han skulle läsa och är intresserad eller inte. Jag skriver alltid här för mig och det här är i slutändan ett erkännande om att jag har börjat våga ha känslor igen och om han nu har det även för mig kan det ju inte bli annat än bra.
Som pricken över iet är han Vädur, ett stjärntecken som passar perfekt med en Våg. ;-)
Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.
