Livet På En Kant

I oktober kändes det som att allt bara jävlades. Nu i november har liksom bara allt vänt. Jag är överöst med jobb, mer än jag borde faktiskt. Nu står jag här och ska åka och fodra hästarna. En dag (nästan) ledigt. Jag var uppe tidigt i morse, men sedan var det lugnt.

 

Nu ska jag packa ur höet som har legat i transporten i x antal dagar så jag kan hämta alla mina hästsaker imorgon. Behöver liksom de nu.

 

Sedan börjar ännu fler veckor, med, just det, jobb! Jobb, jobb och jobb! Det är sjukt kul att jobba. Synd bara att man inte har någa kloner. Idag har jag sagt nej till två jobb. Känner att jag redan jobbat mer än jag borde sedan i söndags så en dags ledigt är jag faktiskt värd.

Jag fick ett helt oväntat och sjukt möte på vägen hem nu på kvällen. Ett vitt rådjur stod med sin flock och betade vid sidan av vägen. Först trodde jag det var får så jag vände tillbaka för att kolla om det var lösa får vid vägen. Ni anar inte känslan när man inte vet om det är spöke, rådjur eller något annat utomjordiskt väsen man ser framför sig i mörkret.

 

En liten googlesökning har jag ändå fått det bekräftat att det var ett vitt rådjur. De finns tydligen häromkring.

 

http://vlt.se/2.2315/hallsta/1.697280-hallstabloggerian?tag=upplands%20v%C3%A4sby

Jag fattar inte hur jag har levt i alla år. Hur har jag orkat?

Jag börjar förstå nu varför jag blev sjuk. Kroppen pallar liksom inte hur mycket som helst. Det är inte heller bra att vara halv arbetsnarkoman och få tillfredställelsen som jag antar att de som tex spelar får av att istället arbeta. 

Jag måste lära mig att vara ledig och koppla av. Mitt halvårs stressfria liv har lärt mig massor.

Ibland ska man vara tacksam. Livet tar en verkligen ALLTID dit man vill på ett eller annat sätt. Imorgon ska jag hämta hö. Hästvärlden är fascinerande. Träffar man någon känner alltid någon någon. Likaså denna höbonde som jag handlade av nu. Fick ju liksom lite kris på dagen och det är lite begränsat vad jag kan köpa. Höpriser är en väldigt fascinerande sak. För er som inte har häst fungerar det nämligen så här. Höbonden talar om ett kg-pris. Höet som jag hade tidigare kostade 3,50 /kg och balarna skulle väga mellan 20-25 kg. Höet jag köper nu ska kosta 2,70 /kg och balarna skulle väga ca 10 kg. Hos höbonde 1 betalade jag alltså 75:-/bal och hos höbonde 2 27:-/bal. Hästarna äter totalt 33 kg/dag. Vilket innebär att hos höbonde 1 skulle det alltså gå ca 1,5 bal/dag och hos höbonde 2 skulle det gå ca 3,5 bal/ dag. 
Den totala kostnaden skulle alltså bli 3,5*33=115,5 kr/dag hos höbonde 1. Hos höbonde 2 skulle den totala kostnaden bli 2,7*33=89,1, men nu ska vi räkna på fakta istället.

 

Höet från höbonde 1 blev 150:-/dag då det (nästintill) varje dag gick två hela höbalar. En höbal kostade ju 75:--
Hos höbonde två går det 3 balar vilket innebär att den totala kostnaden blir 3*27=81. Det blir alltså nästan halva kostnaden mot höbonde 1. Hur kan detta då komma sig då det rimligtvis ska skilja endast 26,40 :-/dag. Jo, höbonden tar ju betalt/bal och beroende på om det är mer eller mindre i balarna än bonden säger skiljer sig priset i slutändan. Nu är det antagligen mindre i balarna hos höbonde 1 och mer i höbonde 2s balar. As simple as that! Svårare än så är det inte.

 

Imorgon ska börja med en lite rolig sak. Simon och Hugo ska få lite specialfoder. Jag har fått tag på två balar med supersilage från en som har med väldigt högt proteininnehåll. Det kommer att göra att jag inte alls behöver mer kraftfoder. Frågan är faktiskt om jag behöver något öht. Det ska bli spännande att se resultatet om någon vecka iaf.

 

Till veckan ska jag också titta på två fullservice-stall. Jag kommer aldrig att orka ha morgon, lunch och eftermiddagsfodring och sedan gå och jobba till midnatt. Det fungerade en dag, men jag måste tänka på mig själv. Jag vill verkligen hålla mig frisk och den stress som blir för mig när jag måste byta fodringar eller tacka nej till arbetspass fungerar inte. Alltihop blir ett stressmoment. Det är fortfarande de boxar jag inte fått pris på som jag helst vill ha. Ett eget hörn utan andra. Tummen upp! Ledigt finns iaf på samma ställe två uteboxar. Sedan finns det ett ställe till som har plaster lediga i närheten. Det är väldigt praktiskt då det är nära mitt jobb och ställe ett har dusch etc på plats.

Nu är jag banne mig trött alltså. Det blev en lång dag idag. Jag hade egentligen alla fodringar i stallet, men eftersom jag jobbade kväll kunde jag inte ta den. Det är ändå jobbigt att börja morgonen kl 7 med frukost och fodring för att sedan ha lunchfodring, åka hem och ligga i sängen en stund och vila, åka tillbaka för intag och sedan åka och jobba. Idag blev det extra mycket jobb också. Nåväl, 17 timmar senare än jag klev upp är jag värd att sova. Benen värker, men på ett skönt sätt nu. Imorgon ska jag inte ha ångest för att jag äter frukost till kl 12 på dagen. Det är liksom okej när man har nattpasset på jobbet. Det sjuka är att nästa vecka kör jag ett annat skift. Fatta att jag ska BÖRJA jobb kl 0300. Jag vet faktistk inte ens hur man ställer klockan till den tiden. Det kommer att bli en spännande upplevelse.

 

Jag har faktiskt tittat på fullskötselstall till hästarna. Jag är mest sugen på ett, men jag har inte fått pris på det stället än. Det skulle vara sååååå skönt. Att komma till stallet och bara ta hand om och rida hästarna. Jag orkar liksom inte med fixande av hö, byta fodringar, ha ångest för att jag inte kan ta det eller det passet. Bara komma till stallet, borsta, sadla och sedan rida. Så jävla nice! Stället jag tittat på har jag haft häst på förut så nu kan ni ju gnugga geniknölarna en stund. Det har iaf allt, skulle passa Humle och Dumle perfekt, och mig faktiskt.

 

Vi får se vad som händer. Nu ska jag sova.

Jag blev precis erbjuden ett jobb i Grekland. Dessvärre har jag inte sökt det och jag har inga planer på att flytta dit så jobbet är "all yours".

 

Så tokigt är det ändå inte.

 

 

 

Ett varmt bad gjorde kroppen miljon gånger bättre. Idag känner jag mig bara lite allmänt stel och jävlig, men den mesta smärtan är borta. Ofta tror jag flera faktorer spelar in. Till exempel så fick jag ju även det nya superjobbet igår. Det kommer att göra att min stress blir betydligt lägre. Det kommer även att kunna förändra mycket annat. Det känns liksom bara toppen.

 

Nu ska jag åka iväg till stallet. Sedan kl 14 blir det jobb till senare ikväll. Jag tackade till och med nej till jobb igår. Isf hade jag liksom jobbat 6 dagar förra veckan och 6 dagar den här veckan. Det blir väldigt mycket och många timmar. Lite måste jag tänka på mig själv. Det är något jag lärt mig det senaste halvåret - att jag alltid är viktigast.

 

En sak jag reflekterade över de senaste dagarna är hur deprimerad man blir vid smärta som inte går att göra något åt. Hela ens personlighet liksom förändras på två sekunder och jag tycker lite synd om de som kanske står bredvid i just de ögonblicken. Ofta är det svårt att förstå vad som gör sådana saker. Att någon på tre röda bara förändras. Jaja, livet lär en och jag får ta med min egen kunskap vidare.

Det skulle vara lätt att göra en lååång lista med bra saker som händer just nu och jag kan delge er med några. En del vill jag hålla för mig själv. Lite blottad känner jag mig då antalet läsare på den här bloggen ökat så markant nu på hösten. (Lite konstigt med tanke på den låga frekvensen av inlägg.)

 

Från att ha gått till att vela hänga sig i brist på jobb förra månaden är jag nu överöst av bra jobberbjudanden. Jag älskar alla och skulle vilja att jag hade några kloner och fler timmar på dygnet. Jag har fått mitt nya jobb som innebär den enorma förändring jag kan göra i mitt liv. 

 

Jag skulle säga upp mig från det ena häromdagen, men sedan talade en person om att han skulle börja jobba där mer frekvent och då kände jag att det nog kan bli lika roligt som det var innan så nu måste jag ändå fortsätta jobba. Jag brukade älska och se fram emot att få jobba där, men på senare tid har det bara känts mer och mer piss. Jag förklarade läget lite och jag tror att det löser sig.

 

Jag har träffat en mängd FANTASTISKA människor den senaste tiden. Jag önskade mig i våras att byta ut några sämre och nu har jag träffat helt fantastiska människor på min resa. Jag har även kvar några "gamla" fantastiska och har en helt ny syn på några också. Det är nästan så att det är för bra för att vara sant, men det är faktiskt sant.

 

Det står tre fina hästar i stallet. Nu önskar jag bara komma till det läget där jag faktiskt kan rida och ha roligt med dem igen. Simon känns nu som ett "projekt". Min tanke är att få honom till en stabil och säker häst att rida. Ante är redan fantastisk och nu vill jag även lyckas med Simon. Jag har en plan......

 

Lite på den vägen är det. Nu ska jag ta ett varmt bad och se om det är så att jag kan ha mindre ont då. Steg två är att ta bort alla kolhydrater igen. Jag har varit slarvig. Ett kort tag i somras slapp jag ha ont, men det var faktiskt inte jättelänge.

 

Det var väl allt som jag vågar skriva om. Resten kan ni fantisera om. Skulle jag skriva om det, skulle jag visa mitt rätta jag när jag blottar mig.

Är ni säker på att ni vill se det?

 

 

 

Livet suger ibland. Jag har nu efter en vecka i stall så ont att jag knappt kom upp ur sängen igår. Nu på morgonen fick jag knappt upp datorn, alltså jag kunde inte fälla upp skärmen på laptopen. Det suger, det är liksom inte normalt. 

Nåväl. Bara att tänka om lite igen. Jag löser det. På något sätt.

 

Jobbet jag provjobbade på igår öppnar upp för så mycket nya möjligheter och det känns bara så kul.

 

Nu ska jag kliva upp och äta frukost. Jag har hittat ett nytt supergott glutenfritt bröd. Tänk att jag inte har ätit bröd som känns "vanligt" på över ett och ett halvt år nu. Fatta! Inte en enda gång. Det finns glutenfria bröd, men de är annorlunda. Det här var som ett vanligt bröd.

Alltså jag vet inte vad som hände den här veckan. Varje blogginlägg som jag nu lyckas fixa ihop skrivs när alla ni andra sover. Just nu är det 5,5 timme kvar tills jag ska upp och åka till nästa jobb. Den här veckan är en sådan här vecka när jag helt plötsligt jobbar 6 dagar. Jag har bestämt mig för att "sluta" på ett jobb nu. För det första tycker jag inte det är kul längre och för det andra så känns det som att de inte alls utnyttjar min kapacitet.Jag kommer att vänligt men bestämt säga nästa gång de ringer att jag inte längre vill jobba där, kanske om de har riktigt kris någon gång och jag har lust, men jag vet att det kommer att räcka till de andra. De jobben är dessutom utvecklande och kan ge mig något tillbaka.

 

Nu måste jag sova. Min kropp är helt slut från att ha gått från att ha varit i träda till att ha 3 hästar hemma i stallet igen, men jag kommer att vänja mig vid det arbetet också.

Igår kom ju "Espen" hem. Vi kallade honom det, men han ska faktiskt få heta Hugo. Han ser ut och är som en Hugo och då kan man inte heta Espen.

 

Han har redan hunnit rymma ut ur hagen. Adopterat Ante som låtsaspappa. Det är ju familjen plast jag har hemma nu förstår ni. Ante är halvbror med Hugo som i sin tur sedan är halvbror med Simon. Fattade ni? Ante och Simon är ju sedan länge bästisar. Det här är The modern family i hästväg.

 

Får se om ni kanske kan få se ett filmklipp på Hugo imorgon. Han är grymt fin iaf. När han visar upp sig är det som att se en liten mini-Norton trava runt. Vi får se om vi kan få till lite galopp och kanske till och med något språng. Jag ska se om jag kan lura med Ante att leka med honom.

 

Nu ska jag sova. Imorgon är det jobb på jobb A och på lördag jobb på jobb B och på söndag är det provjobb på ställe C. Ställe C är väldigt viktigt för mig. Det betyder att jag kommer att ha möjlighet att göra det jag vill på ett helt annat sätt. Lite är det så att det öppnar upp för en ny värld. Spännande, spännande. Jobb A är också viktigt. Det är så sjukt kul att jobba där. Jag älskar stämningen och arbetskollegorna. Allt är toppen. Det är lite svårt att vara ny bara, men det blir bättre för varje gång jag jobbar där och idag hade jag mitt första uppdrag där jag var ansvarig för sällskapet. Great! Nästa gång jag är det känns det till och med som att jag kan göra det så att det passar mitt sätt att jobba. Ni vet, det är lite som att man har en gångordning i sitt arbete och det vill jag gärna ha här.

 

 

Det är alltid roligt att lära sig nya saker och när det kommer till lastning av en lite besvärligare häst föredrar jag säkerhet framför tid.

 

Hellre att det tar lite tid och är säkert för ALLA inblandade parter än att det går snabbt och hästen reser sig både hit och dit.

 

Jag HATAR att lasta med linor om jag inte använder de att "orma" med.

 

Idag lärde jag mig ett lastningsgrepp bakom bakbenen som verkligen fick hästen att ta ett steg in i taget och som inte pressade hästen till att få panik. 

 

Suveränt och det tänker jag ta med mig inför framtiden.

Idag såldes Hoppan. Det kändes lite vemodigt och hon såg väldigt olycklig ut. Hon hade heller ingen lust att åka med transporten och betedde sig som en apa. Tyvärr måste jag säga att jag har otroligt dålig magkänsla när det gäller köparen och det känns inte alls bra, men nu är det så. Jag har andra hästar att ta hand om och andra planer i livet. Hoppan är verkligen en fin häst och jag hade hoppats att hon skulle säljas till någon där det kändes bra. Det hade iaf känts bra att sälja till någon där man hade känt att det kändes bra. Nu verkar det mest var en jävligt besvärlig människa, men hästvärlden är ju full av dem. Det visste jag sedan tidigare.

Jag skrev iaf in att köparen har rätt till att jag köper henne åter efter 4 månader och det kändes liksom bättre i mitt hjärta. Jag har ingen plats för henne och inte heller någon tid, men jag vill ju definitivt att hästen får ett bra hem. Just nu känns det här allt annat än det, jag gråter inombords och har värsta ångesten. Det känns precis tvärtom.

 

Imorgon är det nästa flyttdag och Simon åker med mig hem och MB åker åt ett annat håll. Hon ska bo hos en tjej som vill rida lite i skogen. Säljas kommer hon inte, men hon kommer att vara utlånad ett tag. Hon var ju rätt risig när hon kom hem för drygt ett år sedan och det är faktiskt inte förrän nu som hon börjar se ok ut igen och det är roligt eftersom alla hästarna bara gått och dragit fötterna efter sig i en hage.

 

Det har nu gått snart 5,5 månad utan att jag har levt stall-liv. Jag har faktiskt aldrig varit utan så länge. Intressant är det iaf att alltid vara ren och lukta gott. En annan sak jag har upptäckt är att naglarna hinner bli långa och det är (nästan) aldrig skit under dem. Nåväl, snart är friden slut.

 

Nu är det dags för hästliv på en ny nivå. Det här ska bli intressant. Jag hade ju för avsikt att vara utan helt, men så blir det inte nu. Skit är att det är kallt som fan i detta land, men det kommer också att bli ett minne blott, även om jag får stå ut en stund till.

 

Ha det gött!

Nu ska jag åka och jobba. Jag var ren innan och nu efter en dusch är jag ännu renare. Det är otroligt skönt faktiskt. =D

Nu har jag tackat ja till stallplats. Jag skulle ju inte ha någon häst kvar, men nu blev det så iaf. En är ju liksom skadad. =/ Suck och stön!

Nåväl, valet stod mellan att ha ett eget= slita röven av sig igen, eller hyra in sig och det blev det sistnämnda. Nu är det bara lite småsaker som ska lösa sig. Sedan är jag på G igen och tur är väl att jag är ganska smart så att jag kommer att kunna lösa även lite fler saker framöver. Det kanske till och med är så att jag kan få tillbaka inspirationen till att sälja hästsaker sedan den praktiskt taget blivit mördad av en annan person. Nu hoppas jag komma igång igen på allvar. Fungerar min plan finns lösningen ganska nära och det kommer också att innebära att jag skulle kunna göra en större satsning vilket skulle vara grymt kul. Hej hopp framtid!

Livet är inte alltid så lätt och livet kan te sig jävligt omöjligt. Inatt när jag låg i sängen och tänkte sova googlade jag lite och där, mitt där på en sida visade sig lösningen. Den var bara lite annorlunda än en lösning jag haft tidigare i höst, men jag fattar inte att jag varit så fastlåst vid en version av den.  Nu blev det så enkelt. Jag hoppas på ETT samtal imorgon och att jag sedan är på g att lösa (nästan) alla mina nuvarande problem. Tänk att det kan vara så enkelt, så simpelt. Det här blir nog bra trots allt och nu ser jag framemot allt igen. Löser jag detta, kan livet bli roligt. Så det så.

 

Sedan, när jag kommit ur min mentala svacka ska jag sälja saker igen. =D

Det känns lite tungt just nu på många plan, men jag försöker lösa ett i taget. Jag tror att det kommer att kännas bättre om ett tag, även om det här inte alls har gått den väg jag tänkt mig. Lösningen kommer och den kommer nog att bli bra vilket som. Det är bara just här och nu som det verkligen inte känns bra.

 

Utöver att allt bara jävlas har jag dessutom varit sjuk flera gånger under förra månaden. Jag tror faktistk aldrig att jag varit så sjuk som  jag varit nu. Inte på länge iaf. Det har varit både det ena och det andra. Nu borde jag vara immun från de här bakterierna och vara frisk i två tre år igen.

 

Nä, livet har verkligen tagit en annorlunda riktning. Jag vill ju flytta, men livet säger att jag måste vara kvar ett tag. =/ Trist!

Ante är halt och det suger ännu mer. Jag hade tänkt vara helt utan häst. Att nästan, bokstavligen, ha slitit ut sig så totalt att man i princip tagit kål på sin egen kropp har sitt pris. Jag har ont redan nu. Det börjar bli kallt. Det betyder att helvetet återigen är här. Det är kallt..... Hade det inte varit för om eller om hade jag tagit mitt pick och pack och flyttat söderut redan här och nu, men om och om styr och jag måste vänta iaf två månader.

 

Vi får väl se vad som händer helt enkelt.

Är det något jag lärt mig är det att livet ALDRIG blir som man tänkt sig. Det är lika bra att bara låta det flyta på. Lita på att livet tar en där man hör hemma. Det är precis det som har hänt nu. Livet har tagit mig vidare. Till något jag verkligen inte tänkt mig. 

 

Det finns en sak till jag lärt mig under åren. Underskatta aldrig hästens egna åsikt Vill den inte flytta så gör den inte det. Igår när jag kom och hade en som skulle provrida Ante var han halt. Vad är sannolikheten? Han har för bövelen inte varit halt många dagar i sitt liv, även om han ibland kunde kännas ofräsch pga han inte klarade underlaget på ridbanan vi hade. 

 

Nu sitter jag iaf här och ska ringa ett samtal. Hästarna går ju fortfarande på lösdrift och eftersom han är halt behöver han en box. Just nu hoppas jag på att stallet jag ska ringa på fortfarande är ledigt. Det skulle vara toppen. 3 nya fina boxar, egen ridbana. Kan det bli bättre? Nära till ridhus, fler än ett faktiskt, fina hagar, en del av dem är till och med sandpreppade. Jag vet att det här inte alls var vad jag tänkte och jag kommer att hata vissa morgnar. Jag har redan nu ont fast jag inte ens vistats ute särskilt mycket. MEN allt kommer att bli bra.. Jag vet att jag kommer att lyckas. Hade du frågat för en vecka sedan, eller två så hade jag aldrig sagt att jag trott på någonting just nu. Jag har mått så jävla dåligt, men lyckas jag nu, klarar jag fan vad som helst.