Livet På En Kant

Det känns lite tungt just nu på många plan, men jag försöker lösa ett i taget. Jag tror att det kommer att kännas bättre om ett tag, även om det här inte alls har gått den väg jag tänkt mig. Lösningen kommer och den kommer nog att bli bra vilket som. Det är bara just här och nu som det verkligen inte känns bra.

 

Utöver att allt bara jävlas har jag dessutom varit sjuk flera gånger under förra månaden. Jag tror faktistk aldrig att jag varit så sjuk som  jag varit nu. Inte på länge iaf. Det har varit både det ena och det andra. Nu borde jag vara immun från de här bakterierna och vara frisk i två tre år igen.

 

Nä, livet har verkligen tagit en annorlunda riktning. Jag vill ju flytta, men livet säger att jag måste vara kvar ett tag. =/ Trist!

Ante är halt och det suger ännu mer. Jag hade tänkt vara helt utan häst. Att nästan, bokstavligen, ha slitit ut sig så totalt att man i princip tagit kål på sin egen kropp har sitt pris. Jag har ont redan nu. Det börjar bli kallt. Det betyder att helvetet återigen är här. Det är kallt..... Hade det inte varit för om eller om hade jag tagit mitt pick och pack och flyttat söderut redan här och nu, men om och om styr och jag måste vänta iaf två månader.

 

Vi får väl se vad som händer helt enkelt.