Ante har alltid haft problem med magen. Ända från vintern när han var 1-2 började han ha mindre kolikanfall. De avtog när han blev 3. Istället har han haft återkommande hudproblem, speciellt den här årstiden. Jag kan erkänna att jag är minimalt orolig över hans "hälta". Båda bakbenen ser ut som två stockar.
För någon vecka sedan började hans bajs att lukta äckligt, vilket betyder att hans tarmflora fått för lågt ph-värde. Jag noterade det, men gjorde uppenbarligen för lite för att hjälpa hästen att återställa balansen. Vi kan alltså konstatera att jag behöver vidta åtgärder nu. Benen har med största sannolikhet svullnat upp pga av någon svamp.
Problemet har ju redan uppstått vilket innebär att jag måste åtgärda symptom+grundorsak.
Vi kan börja med att ställa oss frågan: Vad ändrar ph-värde i hästens mage? Ett enkelt svar är: Kalcium. Jag visste det redan innan så sagt och gjort har hästen fått foderkrita som tillskott i sin foderstat idag.
Fibrer är också bra då de omvandlas till fettsyror i tarmen.
*Jag kommer from imorgon att ge honom mer mineraler. Han kommer att få mer än rekommenderad dos då han antagligen har tömt sina reserver nu när tarmfloran är ur balans.
*Jag kommer att införskaffa och ge betfor som både innehåller mycket fibrer och kalcium.
*Jag kommer att fortsätta med linfrö som ger vätska till tarmen som fattas när hästen äter hö. Hästen är gjord för att äta gräs med hög halt vätska vilket de inte får i höet/hösilaget vi ger.
Jag orkar inte skriva ner mer fakta just nu, men det kommer en spin på ämnet med mer faktarelaterad text. Det blir arbete för min del imorgon också så jag måste sova nu.
Nu ska jag ner och checka Ante. Jag jobbade ju tidigare idag, men jag har haft annan koll på honom under dagen. Jag återkommer så snart jag är tillbaka.
Smart nog så ställde jag klockan en timme tidigare i morse. Jag tänkte liksom till. När jag vaknade tittade jag ut, konstaterade att det var mörkare än det borde den "vanliga" tiden. I mitt nyvakna tillsånde besämde jag mig för att ställa fram klockan en timme. Smart va!
Insåg ganska fort att jag antagligen gjort något dumt och tog upp telefonen. Mycket riktigt, den hade ställt fram sig själv. =( Bara att kliva upp ändå. Inte konstigt att det var mörkare ute. Det ÄR ju en timme tidigare trots allt. Suck och stön! Hur tänker man ibland?
Det blev en supernice middag. Jag ska dela med mig av ett recept på rotfruktsgratängen vi åt. Den har jag ätit nu flera gånger och den blir bara godare och godare. Den är enkel, rolig och lite annorlunda.
Nu måste jag dock sova för imorgon är det arbete. Det känns väldigt bra att vara populär. De ville att jag skulle komma idag också, både på morgonen först och sedan ringde de och frågade om jag kunde jobba på kvällen. Då skulle det ha blivit 6 dagar den här veckan och det sägs att det råder arbetsbrist i det här landet? I don¨t get it!
Ikväll blir det lördagsmiddag. Tanken var väl att dricka vin och så eftersom det är en "middagsbjudning". Jag tycker bjudning låter lite finare och det är lite roligare att använda. Det blir inget vin. Den fina Amaronen får stå kvar till ett senare tillfälle. Det är ju middagsbjudningar lite nu och då numer känns det som. Nästa helg är jag bokad på annat och två helger efter det likaså. Det är full rulle hela tiden. =D
Nåväl, nu blir det tillsnyggning av mig själv inför kvällens festligheter.
Igår fick Vson ett krampanfall. Han var på väg in i till trappan upp till loftet när han fick någon "attack" av något slag och flög upp och ut. Sedan låg han på golvet och hade någon lättare kramp. Jag trodde först att han typ dog och sprang dit, men han hade lättare kramp. Det var INTE ett epilepsianfall. Han klev upp och var helt normal sedan. Gick och la sig på ett annat ställe.
Det här hände även natten till igår när han låg bredvid mig i sängen. Då flög han inte upp, men jag vaknade av att han hade kramper. Han gick och la sig på golvet. Jag vaknade en gång till under natten när det lät som att han ramlade från sängen med en duns. Det konstiga var att han låg på golvet. Jag vet inte om han fick någon form av krampanfall även och flög upp.
Nu har han iaf varit bra sedan igår. Det blir ett veterinärbesök.
Livet kan nog inte bli bättre en långfredag som denna med en Bacardi Breezer och en B&J Fossil Fuel. Jag sitter och njuter av den nya ordningen, även om det är långt ifrån bra blev det tio ggr bättre.
Nu ska jag spela lite mer Ruzzle. Vill ni spela mot mig så heter jag Hoppante Jag kom inte på något bättre och alla mina vanliga nick var upptagna. Jävla härmapor det finns! Dock, om ni ska spela mot mig får ni vara beredda på att förlora.
Det blev lillshopping på IKEA idag. Mest bara nyttosaker. Lite tråkigt, men man behöver det också.
Jag har köpt lådor att sortera det jag ska sälja i, men locken var slut. Jag bestämde mig för att köpa dem ändå och åka och köpa locken nästa månad när de kommit in. Sedan köpte jag ett laptopstöd, flera galgar, en insats till min expedithylla+några pappersförvaringar till den. Expedithyllan har jag inte tänkt ha här nere sedan då jag tänkt göra "kontor" på övervåningen.Jag är SÅÅÅÅ less på katastrofområdet som blivit i hyllan.
Det bästa med dagen var att jag fick massor med inspiration. Bla har jag hittat möbeln jag vill ha i hallen. Det är sjukt irriterande att det fattas 2 cm på platsen där jag har hatthyllan mot vad normallängden verkar vara för en hatthylla, men nu har jag hittat den perfekt lösningen i form av en praktiskt lagom garderob.
Sedan, för första gången på länge, hittade jag en soffa jag skulle kunna tänka mig. Jag är inte så intresserad av att skaffa en ny så länge jag har hunden. Han ligger liksom i den på nätterna och när jag inte är hemma. Nu hittade jag iaf en.
Jag hittade också en kaffeburk, men den glömde jag faktiskt att köpa. Jaja, den finns väl nästa gång jag ska dit.
Nu ska jag fixa iordning. Blir före - efterbilder.
Idag blir det utflykt. Det blir IKEA i Uppsala. Ingen shopping idag utan bara planeringstitt inför framtiden.
I eftermiddag sedan blir det till att lägga ut annonser på Tradera. Nu ska jag börja sälja trosor igen. Jag lägger ut länken till mina annonser så snart jag gjort dem . Jag har redan sålt en del av de sista jag köpte in och mer kommer det att bli
Mitt liv går faktiskt bra just nu. Det mesta känns som att det flyter på. Sakerna som inte känns tip-tip-top är mest sådant som jag måste arbeta med när det gäller min egen inställning till dem.
Jag har fått ett jobb där jag är uppskattad för den jag är OCH jag fick bättre lön än jag trott gällande det jobbet.
Nästa helg har jag en rolig sak jag ska göra så ev blir det en hel helg i Uppsala. Berättar mer senare och när jag vet hur det faktiskt blir. =) Konstaterade precis att mina mail mer liknar ett sms än ett faktiskt brev. Det kanske tillhör min generation?
Sedan börjar en nedräkning med start idag, men jag börjar skriva om den imorgon. Jag kanske skriver ett litet inlägg ikväll om det, men allt kommer att vara en hemlighet fram till dess att dagen kommer. Hihi!
Nej, nu har jag lite att göra. Det blev en liten middagsdejt i Väsby och både mat och sällskap var toppen.
Det är verkligen roligt att känna sig uppskattad. Dessutom är det väldigt trevlig och positiva medarbetare jag har jobbat med de här dagarna. Det är också roligt. Vi har ett "vanligt" lunchrum där man kan träffa flera och ja, det är liksom ett vanligt jobb. Jag har faktiskt saknat det.
Man ska inte umgås för mycket med hästmänniskor. Det är bara att konstatera det. Hästfolk är konstiga.
Nu ska jag lägga mig och se tv-programmen jag inte sett ännu. Det är Mr Selfridge och veckans avsnitt av Girls.
Jag blev bortgift idag. Haha! Det var en som jag jobbade med som tyckte att hennes son skulle passa perfekt. Jaja, det blir nog så. Hon trodde dessutom att jag var typ 18. Det här är en grej som jag inte fattar. Jag - 18?
Jag tycker inte att jag ser ut att vara 18. Idag var jag till och med och förnyade mitt körkort. Nåväl, botox-kontot behöver ju inte vara så stort iaf.
Det känns iaf bra att få män erbjudna. Det är mycket bättre än att de inte existerar i ens närhet.
Nu är jag riktigt trött. Det är iaf riktigt roligt att vara tillbaka och jobba. Nu är det klart jobbigt de första dagarna innan man kommit tillbaka i rutinerna. Min gissning är att det bara tar någon vecka innan jag kommit in i det.
Nu ska jag inte klaga. Det enda jag vill meddela är att jag inte orkar skriva något. Jag ska ta en bild på min fetsch så snart jag orkar, men det blir tyvärr inte idag. Nu ska jag lägga mig och hoppas att det blir en bra dag imorgon. Jag blev inbokad på ännu en dags arbete. =)
Jag ska berätta om min fetisch. Redan igår tänkte jag på den och att jag tänkte dela med mig till er. Nu har jag inte tagit någon bild än så jag kommer inte att skriva inlägget förrän jag har tagit någon fin bild. Att jag inte är som alla andra det visste ni ju redan, men min fetisch, ja, den är något alldeles extra.
Jag är rätt trött nu, men det gick bättre än förväntat tror jag. Åtminstone för egen del.Nu ska jag sitta och ta det lugnt en stund innan jag förbereder för morgondagen. Det är faktiskt riktigt skönt att inte vara helt fysiskt slut när man kommer hem. Jag fattar inte hur jag orkade innan. Å andra sidan var jag frisk då.
En sak som iaf är mycket positiv med dagen var att jag kände att jag verkligen måste lägga manken till när det kommer till min egen "business". Det är ju det jag vill göra i slutändan.
Det är också bra att få komma ut och träffa lite nya människor. Det behöver jag. Det är inte ok att bara träffa den närmast sörjande dag ut och dag in. Man behöver input från andra. Dessutom var det roligt att sitta i ett normal lunchrum igen. Det var ett tag sedan sist.
Idag är första dagen på nya jobbet. Det känns bra samtidigt tänker jag naturligtvis på hur det kommer att gå. Jag kan definitvt inte säga att jag känner mig fullt frisk. Fullt arbetsför - njae!
Nåväl. Jag tänker mjukstarta och de är medvetna om min tidigare sjukdomshistoria och har gjort iordning en bra start för mig. Perfekt - me like!
Fick både ont i magen och typ migrän idag när jag var nere i stallet så jag gick hem för att vila lite. När jag kom ner senare hade S tagit in en hel bal hö. (Jag får dåligt samvete.... =P ) Jag började mocka, kände mig fortfarande risig. När jag kommer in till Ante inser jag att hon mockat även till honom. Snacka om lycka!
Nu blir det en utedag i stallet. Jag måste ta hand om mina stackars vintermisshandlade lädersaker. Det behövs verkligen göras.
Sedan blir det nog lite fika och så också. Dessutom måste jag planera lite fix som behöver göra i stallet. Det är alltid något som behöver fixas.
Jag har kommit på att jag måste lägga till en sak på min lista över min kommande mans egenskaper. Jag har kommit på att det är en fördel om han kan bygga en hästlastbil för B-körkort åt mig. Eller hur!? Det skulle vara en mycket bra och användbar egenskap.
Här kommer ena videon från idag på Hoppan. Hon stod på gräsbanan medan jag var ute och red. Det är läskigt att vara själv tycker hon och det är så mycket att titta på på framsidan av stallet.
Rätt snabbt känner man av energier runtomkring en. Det är fan inte roligt när man känner att det snackats skit. Faktiskt, så är det så!
Jag önskar att det här försvinner ur mitt liv illa kvickt. Ni har ingen plats i mitt liv. Det är fullt av andra saker. Det blir nog till att göra som alltid. Jobba på att hålla huvudet över ytan och simma runt i det öppna havet. Under ytan lurar "the muppet show" och jag vill inte ha med er att göra. Ni är under mig. As simple as that! Ni är heller inte välkomna in i mitt liv och håll er näsa borta. Lär er vara tacksamma för det som erbjuds istället.
STANNA PÅ ERAN KANT! Ni har en egen och jag har mitt liv på min kant. Det räcker för min del. Jag är fullt nöjd med mitt.
Stå inte i vägen för det JAG vill. Jag lovar jag kommer att köra över både en och två gånger om jag måste. Stå inte i vägen! Jag säger det bara en gång. Det finns inga hinder - bara saker som är i vägen och de måste bort.
Jag vet att det är vinter och allt, men jag ska fiska lite idag. Efter intressant information. Jag tror att jag beöver det för att ta ett beslut. Antagligen kommer fiskandet att lysa igenom, men jag har som inget att förlora längre.
Allt syns ändå och är antagligen jävligt uppenbart. Well, well, happy day!
"Prediction is extremely difficult. Especially about the future..." (Niels Bohr)
Jag kan utan att blinka erkänna att jag skrattar ÅT andra ganska ofta. Jag anser liksom att man får skylla sig själv. Dessutom är det fullt tillåtet att skratta åt mig för de saker som motsvarar de saker jag skrattar åt åt andra.
Svårare än så är det inte. Dessutom finns det inget som är så roligt som när andra klantar sig. Jag vet att några inte är beredd att hålla med mig och att några håller fullt och fast vid att skadeglädje är den enda sanna glädjen.
Det är ju What goes around comes around, så om man väljer att skratta åt andra får man vara beredd på att livet jävlas med ibland, men det kanske det är värt? Livet blir ju mycket roligare om det faller sig så att det händer roliga saker, som man kan skratta åt själv, än att man går runt och är bitter. Det är ändå alltför många surputtar utei världen.
Har satt på städa-skivan för jag insåg att det ser ut som crap här hemma och jag får besök idag. Nu gör hela bergen av trosor sitt till att det ser ut som crap för jag har sorterat de i påsar och jag har pås-allergi tror jag. Trosorna är väl ok. Jag ska fota lite mer och förberede annonser till kommande vecka. Jag måste styra upp det lite bättre än jag gjorde förra månaden. Nu när jag börjar jobba på måndag har jag betydligt mindre tid till det. Det måste flyta på bättre.
Det blir nog bra. Nu ska jag göra en superstädning. Jag önskar att jag hade kunnat ta före/efter-bilder, men det ser alldeles för förjävligt ut för att de ska vara möjligt.
Jag fick en ordentlig depp-dipp här på eftermiddagen idag. Egentligen är det så jävla löjligt och det är jag själv som skapar den. Det har absolut inte med någon annan som helst att göra. Varför utsätter man sig då för det här?
Räddningen blev att läsa det här blogginlägget: http://rosaglasogon.se/2013/03/18/forsta-sjalvhjalpen-i-handelse-av-katastrof/ och avsnittet om hur jag kör genom livet som ett proffs. Nu kommer jag att haka mig fast i punkt två ett tag tills jag kan "neutralisera problemet", det som jag ju skapat helt själv. =P
Dessutom har jag ju under sjukdomsperioden lärt mig något viktigt: Vad gör mig lycklig? Jag ska göra det som känns bra. Vad egentligen var det nu jag gjorde som fick mig att komma till en dipp? Faktum är att jag vet svaret. Jag skapade en förhoppning om en sak, men längre än så kom jag inte och hur ska en förhoppning kunna slå in om man bara skapar själva förhoppningen. Nej, jag måste skärpa till mig. När blev jag en sådan mes? Inte våga, finns inte riktigt med i mitt CV. Det är nog snarare så att jag vågar på tok alldeles för mycket. Ibland snubblar jag ju och resultatet blir mindre lyckat, men som jag skrivit tidigare: Jag kan erkänna när det blir lite tokigt också OCH jag är beredde att ta skiten som blir efter. Det är skillnaden mellan mig och många andra. Jag vågar ta skiten. Varför kan jag bara inte våga här? Varför är jag rädd?
Personligen anser jag att rädsla är det som hindrar oss att leva livet och människans största fiende. Det är det den är. Tänk efter själv! Om vi inte hade rädsla och vi inte var så rädda för allt skulle jorden se annorlunda ut.
Hur ska jag komma över det här? Jag önskar mig en hint om än det ena eller det andra. Då kan jag välja. Jag kan hoppa ut naken i det blå och bara blotta mig totalt, eller så kan jag välja att backa av helt och sluta tro. Allt jag behöver är en hint. Ser jag det inte, eller har jag inte fått någon? Det undrar.
Ge mig en hint för helvete! Annars får jag ett bryt snart och tar saken i egna händer - resultatet där kan även variera. Jag vet av erfarenhet.
Dagens jävla diss går till alla som inte svarar i telefon när de bett en ringa. Jag blir sjukt irrriterad på att det. Jag dissar också alla som vill vara ens sms-vänner. Nu menar jag inte mina riktiga vänner utan de som smar angående annonser jag lagt ut typ stallplats. Svårt att ringa????
Det finns bara en enda person som jag inte kan ringa till och det beror på en enda anledning - jag vågar helt enkelt inte, men det är också DEN ENDA. En enda alltså.
Varför ringer man inte om man svarar på en annons, men vill ha stallplatsen? Varför ringer man inte om man är intresserad av att bli medryttare på någon häst? Sms-vänner har jag nog av hemma redan och de som har problem med att prata i telefon kanske helt enkelt inte ska ha någon. Eller? Om man inte kan PRATA i telefon finns det då en endast anledning till att faktiskt ha en? En telefon är ju ändå ett ringa-redskap från början.
Nej, jag dissar er alla som uppfyller någon av alla dessa saker.
Jag har sorterat lite storlekar nu också och naturligtvis hittat trosor jag anser skulle passa bättre i MIN klädlåda än någon annans. Problemet är ju att jag redan insett jag har för mycket kläder.
Vad ska jag med fler till och vilka ska jag slänga? Det får verkligen inte plats. Jag har till och med gjort iordning en låda till för underkläder. Var det inte så sist jag räknade hade 60 par? I-landsproblem.nu!
De här ligger iaf på listan över de som jag försöker övertala mig själv att jag har plats till. Det är inte så att jag inte vill ha dem, för de är apsnygga, utan det är platsfrågan - och behöver jag verkligen fler - som är de stora frågorna.
De här ligger också i vill-ha-facket, men ja, alltså......platsbrist!
Dessa hade varit ett tvunget måste, men att klämma i mig ett par två storlekar för små trosor, det fungerar inte oavsett om jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha dem eller inte. Synd! =(
Jag får ju ett antal felpackade kalsonger i varje paket och hade dessa varit ett par av dem hade de varit direkt hämtade från någon gayrörelse. Nu är de ett par stringtrosor. Kan man säga att de är av det lite raffigare slaget? Jag vill bara nämna att de inte ligger i saker som jag tänkt lägga i min egen låda-högen.
Jag önskar mig gå den här kursen. Det är ett tag kvar, men även som förra året var den redan fullbokad. =( Förra året ringde de ju innan och sa att jag hade fått en plats ändå, men det var ju bara någon dag innan kursen var. I år skulle jag verkligen vilja gå den.
Det spelar ingen roll om jag går kurs ett eller två, jag såg att det fanns två kurser. Bara jag vet i tid att jag får en plats. Nu när jag tänker efter kan jag tänka mig den i Spanien istället. Det känns mycket varmare och skönare än det här skitlandet där det blåser ispsik och man håller på att slå ihjäl sig pga all is. Jag ramlade igår faktiskt och min fråga just nu är varför man svarar nej när personen som går bredvid undrar om man slog sig. Jag blev också arg på hunden och ansåg att det var hans fel fast han inte ens drog i kopplet. Efter en stund erkände jag motvilligt att jag nog slog mig lite ändå. Idag har jag fetaste blåmärket på utsidan av låret och det gör tokont där faktiskt. Nej, Spanien känns som ett bra land.
Jag var där för några år sedan och om jag får erkänna det själv så blev det lite mycket alkohol, men meningen med en bartenderutbildning är väl alkoholen? Mycket praktik nattetid blev det iaf. Förut var jag med på bild också, men de verkar ha tagit bort de bilderna.
Sitter och sorterar trosor. Har kommit knappt halvvägs och börjar redan känna mig lite halvsnurrig. Det är ungefär bara 10 stycken nu innan man ser storleken medans man plockar upp den. Snart ska jag börja sortera ut dem för att göra annonser.
Känns iaf bra. Jag är mycket nöjd med den här leveransen faktiskt.
Jag är sjukt nöjd med mina trosor. Den här leveransen var 10 ggr bättre än den förra jag fick från samma leverantör. Jag var ju lite lätt bitter förra veckan över att det tog sådan tid att skicka paketet, men det var faktiskt värt väntat. På de här kan jag dessutom ta ut ett annat pris än jag tänkt - ett betydligt högre pris. Jag måste nästan sätta mig ner och göra en liten research imorgon innan jag börjar lägga ut annonserna.
Jag ska se över lite mer saker att beställa hem också. Dessutom måste jag bestämma en färg på första omgången ridbyxor jag ska köpa in. Vad ska man välja liksom? Jag behöver inte köpa så många så i praktiken ska jag bara göra en kvalitetscheck på vad jag får.
Sedan måste jag också sälja av lite av det som inte sålde på annons. Vissa saker gör sig som inte på bild bara. Jag behöver sälja dem på annat sätt. Det är väl helt enkelt så att jag behöver sälja på mer än ett sätt. Människor som har kommit hit och handlat har köpt dessa modeller, men jag har inte sålt en enda på annons.
Nej, nu är det dags för sängen och gårdagens avsnitt av Girls. Jag hoppas mina favoritserier kommer tillbaka snart Lykke och Downton Abbey. Saknar dem! TVn jag köpte är överlägset den sämsta investeringen ever. I helgen glömde jag sätta på den igen vilket betyder att den inte har varit på de senaste två veckorna. Valuta för pengarna - eller not. Suck! Jaja, jag har en tv iaf.
På måndag börjar jag mitt nya jobb. Sa jag inte att jag hade en reserv/backup-plan? Det gäller att vara smart här i livet. Överleva är ett måste. Jag börjar alltså redan på måndag och jobbar 3 dagar nästa vecka.
Idag kom även paketet jag väntat på i snart en månad så det blir till att räkna trosor när jag kommer hem.600 par närmare bestämt. Min snälla hyresvärd kunde ta emot det när det kom medan jag var iväg på arbetsintervju. Jag måste verkligen säga att om man ska beställa från Kina är DHL bäst att skicka paketen med. Mitt paket skickades måndag morgon svensk tid runt 8 från Hongkon och det levererades till mig idag ca 50 timmar senare vid dörren. Förut brukade jag beställa från Tyskland och då tog det 3-4 veckor med Schenker.
Livet går framåt. April kommer att bli en toppemånad, det vet jag redan och det är bara att se fram emot och göra det bästa av situationen. Igår var det ju dessutom två stycken som hörde av sig angående boxplats. Kan det bli bättre? Allt löser sig.
När man tar bort något som inte är fullt så bra i ens liv ska man inte tänka att något försvinner, utan att man öppnar plats för att något ännu bättre ska komma in i ens liv. Man väljer själv hur man vill se på saker och ting som sker. Positivt, eller negativt - vad väljer du?
Vid en första anblick kan det te sig som att som att det skulle vara lättare att ha en man än en hund. En hund bajsar ute lite här och där och ägaren till hunden behöver plocka upp bajset. Det är ungefär bara här det skiljer sig.
Mannen bajsar, föhoppningsvis, bara på toaletten. De flesta män i vuxen ålder är rumsrena, dock så även hundar.
När vi går över på kissandet kissar hundar på träd. Strålen är ofta hyfsat rak, ibland missar de målet och kissar bredvid. Män kissar på toaletter. Deras stråle liknar hundars väldigt mycket och de missar också målet relativt ofta. Det man kan ta sig en extra funderar på här är att mannen faktiskt har bättre förutsättningar för att sikta rätt. Hunden har ju ett handikapp i och med att de måste stå och vingla på tre ben. En hund står nästan i spagat för att få upp snoppen i lagom sikta-höjd. Om man då betänker att mannen har en hand att hålla med för att få extra träffsäkerhet borde resultatet bli bättre. Det verkar inte hjälpa!
Skaffar du hund får du visserligen plocka bajs ute, men den är rumsren inomhus. Skaffar du man, ja, då bör du fundera på om en städerska inte är bra att hyra in. Mannen är inte fullt rumsren och har inte förstått att man ska kissa I toaletten. Jag vet ärligt talat inte om det fungerar att sätta upp skyltar med bildbeskrivning.
När det kommer till städning av respektives ställe att utföra sina behov kommer du snart att märka likheten i oförståelsen för behovet.
Hunden bajsar, krafsar i några kringliggande löv, vänder sig om, tittar på dig och väntar på att du ska plocka upp högen.
Mannen kissar på toaletten, anser att han prickat I och inte PÅ, förväntar sig att, eftersom han inte ser problemet. Han kissade ju I, att du ska städa. För honom är det ju inget problem. Det finns INGET urin PÅ toaletten, alltså behöver den inte städas.
Gällande toalettbestyren är det nog så att är fördel - hund även här. Upplever du att han kissar fel kan du göra en "ryckning" i kopplet säga NEJ!. Jag lovar att han snällt kommer att avsluta det han gör för att gå vidare. Mannen kommer dessutom att bli dyrare i längden då en städerska är betydligt dyrare än att gå och köpa hundbajspåsar lite nu och då.
Likheterna mellan att ha en man eller en hund är stora. Vi har därför valt att göra en guide för att underlätta i ditt val av husdjur.
Det första du ska tänka på är att inte avskräckas av att hunden har ett inköpspris när mannen faktiskt till en början kan erbjuda saker som kostar pengar exv middag, blommor osv. I det långa loppet kan det bli så att mannen blir betydligt dyrare än hunden. Det här med blommorna och middagarna brukar ganska snart avta och då tillkommer istället div kostnader för mannen. Middagarna kommer snabbt att bli ditt problem.
Vi kan då börja med matfrågan. En hund är mycket simpel gällande matfrågan. Man går till affären, köper en säck märkt hundmat, tar med den hem ich doserar rätt mängd. Behöver dosen ändras sätter du enkelt hunden på diet och minskar dagsdosen. Du kommer inte att märka någon större skillnad på hunden. Han kommer att vara lika glad som när han fick mat sist. Mycket enkelt och lätt. Inga konstigheter.
När det kommer till mannen är han vanligen gnällig. Inga grönsaker, ingen fisk osv osv osv. Mannen är också väldigt ofta icke matlagningskunnig, men ställer högre krav än hunden. Matbutikerna här ännu inte börjat sälja mansfoder så det är helt upp till dig att se till att mannen får tillagad mat. Män har också en dragning till pizza, hamburgare och andra onyttigheter som inte behöver tillagas av honom själv. Om de inte motionerar tillräckligt behövs diet även på mannen. Redan här blir det krångligt. Med största sannolikhet kommer han att klaga, säga att det smakar äckligt och att han är hungrig. Det kan även bli svårt att påbörja någon form av lightmat om mannen är invand på vanlig kost. Ett problem man behöver ta i beaktning när en man är satt på diet är att de kan handla vissa saker som är nödvändiga för dess överlevnad i en affär. En man får, om han har ett arbete, överlevnadsbidrag varje månad. Med bidraget kan han införskaffa annan föda som kan göra att dieten misslyckas.
Slutsats i foder/matfrågan: En hund är betydligt enklare samt innebär mindre arbete än en man för ägaren. Fördel hund!
I nästa avsnitt kommer vi att ta upp toalettfrågan. Kan hunden stänga locket?
Ibland blir krångliga saker enkla. Allt löser sig är den nya principen att följa. Idag löste sig en lunta problem.
Spån - check, tur det finns vänligt sinnade människor som hjälper en. Jag får hjälpa tillbaka så snart jag har möjlighet.
Jobb - check, ja arbetsintervju imorgon iaf.
Hyresgäst till stallet - check, ja, mer än en hörde sig av idag. Gjorde en andra referenskoll på en av dem och den åkte rakt ner i soptunnan efter "provsvaret". Vill ha annat i mitt stall. Om man får svaret: "Nej, usch! Akta dig! =(" är valet om det ska få flytta in inte så svårt.
Jaja, allt löser sig. Igår satt jag och hade deppdag idag, ja, då hade jag fullt upp med den akuta spånkrisen så det blev liksom inte att jag hade tid med annat. Istället löste sig problemen medan jag gjorde annat. Det är på det sättet man ska lösa saker. Skicka en önskning till universum - ägna sedan tiden åt annat.
Jag ska även göra så för att hitta en man. Den jag vill ha lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag har istället planerat in annat. Rätt som det regnar dyker någon annan upp på vägen, eller så dyker den jag vill ha upp på något helt annat ställe. Vi får väl se!
Allt annat löser sig och det kommer även mansfrågan att göra.
Blev precis uppringd av DHL, det verkar som att cykelbudet nu nått Hongkong och paketet är hos DHL. Kinesen lyckas dock inte ge mig något trackingnr - suck!- men paketet är här imorgon eller övermorgon. Frågan är ju: Drack cykelbudet Redbull och fick vingar?
Väldigt fascinerande! DHL ringde angående förtullningen. Kinesen hade öhh, "glömt" att skriva med en del av inköpspriset i tullförteckningen. Ganska mycket faktiskt, så jag fick tala om för dem hur mycket jag hade betalat inkl frakt. Tullen går tydligen inte på några ören per trosa. Haha!
Jaja, jag är happy nu. Mina trosor är på väg, indierna hörde av sig i söndags och börjar jag bara sälja lite trosor kan jag köpa in mina ridbyxor. Life rules! Jag struntar i om jag bara kan köpa några st ridbyxor. Rom byggdes inte på en dag och skam den som ger upp. Jag är hårdare än så här! Nu jävlar.
Igår blev jag damp-arg på Norton. Hur kan en häst på 23 år bete sig så illa? Lärde den sig inte i tidig ålder att gå i grimma och grimskaft?
Varje dag de senaste veckorna, räkna de när isen legat på backen, har han gjort samma sak. Jag kommer med en barfota häst som måste gå bakom Norton pga den också beter sig lite illa (sparkar) och Norton måste gå framför. precis när vi rundar en container och stallväggen in mot gårdsplanen (vänstersväng) gör Norton en högervolt, början till den iaf, och parkerar mitt i vägen för både häst och mig. VARJE DAG, VARJE GÅNG. Jag blir irriterad, puttar till honom i magen så att han ska maka på sig. Det är ju liksom isgata och jag kan inte gå någon annanstans. Igår gjorde han det två gånger. Jag fick damp och blev riktigt, riktigt arg.
Problemet som uppstår är att den andra hästen får ännu mer damp börjar hoppa runt, vänder runt rumpan skuttar omkring och allt blir ett enda stort kaos.
Vi fortsätter gå. Norton dampar återigen ute på isen och är dum och ouppfostrad. Han är fortfarande 23(!!!!!) och SKA kunna gå snällt i grimma och grimskaft. Jag får psykbryt igen. Norton tar det och börjar gå. Jag försöker lugna den andra som nu är ännu mer upprörd än innan. Vänder mig om och börjar gå, enbart för att snubbla över Nortons ben som han sträckt fram eftersom han hittade några strån hö på backen som han skulle äta. Hur fan kan man snubbla över ett hästben?????? HUR?????
Måttet blev liksom här rågat och hjärnan fullkomligt överkokad. Hur kan en häst få sitt ben i vägen så pass mycket att en människa snubblar på det? Jag vill nog inte ens veta. Jag blev superduperjätte arg iaf.
I morse gick han snällare och lydigare än alla andra hästar och uppförde sig exemplariskt! Inga snubbelben eller andra mupp-påhitt.
Okej då! Jag ska skriva en fortsättning på boken. Den uppenbarade sig precis i mitt huvud. Lagom till i eftermiddag/kväll kan ni nog se fortsättningen på "boken":
Jag hade tänkt skriva ett väldigt personligt inlägg om min sjukdom, men jag vet inte om det är för personligt. Om jag pallar att skriva det. Det jag är mest rädd för om jag ska skriva det det är att ni ska tycka att jag är värsta knäpp. Nu är det inte så enkelt som det kanske skulle låta om jag skulle skriva det här inlägget.
Jag ÄR faktiskt sjuk. Själv vet jag på vilket sätt. Jag vet att jag kommer att få leva med det här resten av livet. Jag VET att jag kan få medicin. Jag trodde att jag var frisk. Det trodde jag verkligen. När läkaren berättade för någon månad sedan hur sjukt mina värden pendlar från dag till dag insåg jag hur allt hängde ihop. Även om det senaste provet jag tog var bra betyder det precis ingenting. Dagen efter kan jag vara dubbelt upp = en dag då jag knappt klarar av att hålla mig på benen. Sedan kan det till dagen efter vara nere på hälften. Det är helt stört. Värsta berg-och-dal-banan. Jag börjar lära mig hur kroppen fungerar, men de senaste dagarnas enorma hunger hänger inte ihop med tidsschemat.
Nu vet jag inte om jag kan skriva inlägget jag tänkte än. Jag vet inte ens om det är vad jag egentligen borde göra, men jag vet att om jag får för mig något brukar det inte dröja många dagar innan jag ändå ser till att få det på print.
Jag vet att jag skulle, för min egen skull, behöva skriva det här inlägget. Det skulle vara utvecklande på ett mentalt plan, sedan om ni läser eller inte, det spelar mindre roll. Jag skulle beöva delge världen. Öppna upp mig på den här fronten för att liksom få det ur mig. När man sätter det på pränt är det liksom som att det försvinner ut från en och man blir fri.
Det här var tänkt som ett utkast till en början på en bok, men jag kom inte längre än så här.
Hundbajs? Vem i h-lvete har lagt hundbajs utanför entrén till Sveriges största dagstidning? Ja, nu kanske det inte bokstavligen var någon som lagt högen där utan det är nog snarare en hund som skitit och ingen som tagit upp det, men vem gör så? Mitt inre svarar omgående på frågan när jag tittar ner. Den brunkladdiga geggan, numera jämnt fördelad över gatan och sulan på min sko, skulle jag kunnat lämna. Jag, är antagligen svaret på frågan. Jag, skulle kunna lämna något sådant utanför den exklusiva glasentrén. Bara för vetskapen att just detta skulle kunna hända någon annan. Tyst inom mig svär jag att somliga tydligen ska straffas genast. I det här snöblasket går det inte ens att få bort bajset från skon utan att även få det över hela byxbenet. Det är oktober och bara för att förstöra dagen för mig hade det snöat en decimeter i natt och nu på förmiddagen börjat regna. Det snöar inte i oktober annat än för att jävlas med mig.
Jag tänker att det lättaste kanske är att snabbt gå in på en toalett och byta skor. Tacksamt nog tog jag ett par extra skor med mig eftersom vädret var så dåligt. Hela vägen på pendeltåget, centralen och tunnelbanan har jag känt mig som en vilsen norrländsk jägare iförd ett par grova kängor på fötterna och min fina jacka från NK upptill och nu det här. Jag försöker skrapa av mig lite hundbajs mot snöblasket, men snön har blivit alldeles för blöt av regnet och de grova skorna sulor gör att det är en omöjlighet att få något att lossna. Jag ger upp och går in genom den snurrande glasdörren. Allt jag kan tänka på är hundbajset under skon. Det gäller att snabbt anmäla sig i receptionen och sedan hitta toaletten. När jag går fram mot receptionsdisken känner jag mig som något katten släpat in. Jag tänker att jag nu har en lång hundbajsrand efter mig, mitt hår spretar åt alla håll av vätan ute och NK jackan har förvandlats till en luffarkostym. Med ett överdrivet leende presenterar jag mig själv och att jag har tid hos Nils klockan elva. Receptionisten tittar leende på mig och säger att jag kan slå mig ner och vänta. Under tiden hon sagt det har jag hunnit tänka att hon ser överdrivet välsminkad, glad och snygg ut och tittar samtidigt efter toalettskylten. Jag inser att jag måste verka extremt ointressera, men stanken från skon har börjat nå min näsa och jag får bråttom.
Toaletten, bestående av ett antal bås, en liten fontän samt ett stycke takkrona i taket, får mig att känna mig ond. Förstöra något så välstädat och fint med hundskit. Nåväl inget att göra åt saken. Bara jag får bort lukten från de här skorna är jag nöjd. Då kan jag stoppa ner de i påsen och ta på mig de mer passande. Jag öppnar handväskan för att ta upp mina skor. Ångesten som börjar flyta genom mitt blod när jag ser att innehållet i påsen är rosa går inte att beskriva med ord. Mina skor är inte rosa. Jag öppnar påsen och känner marken under mig försvinna, tårarna börjar nästan rinna. I påsen ligger de förbannade rosa snopptofflorna. Jag har lagt ner snopptofflorna istället för finskorna jag hade tagit fram för arbetsintervjun. Snopptofflorna! Livet är en katastrof. I kaoset som blev i morse innan jag åkte har jag stoppat ner fel skor. Skor förresten, jag står här med ett par tofflor. Varför ska alltid sådant här hända mig? Vad ska jag göra? Jag står inför mitt livs arbetsintervju och allt jag har att välja mellan är de extremt missmatchande hundbajskängorna eller de rosa snopptofflorna.
Jag tittar på klockan. Två minuter i elva. Vad ska jag göra. Ingen kan komma till en arbetsintervju iförd snopptofflor. Det går liksom inte. Jag får helt enkelt tvätta kängorna på de två minuter jag har på mig. Det är det enda möjliga. Jag går in i ett av båsen och funderar över hur jag ska få bort bajset från skon. Tänk om det åtminstone hade varit en chihuahua som lagt högen och inte en monstruös björnhund av något slag. Jag ser att någon städare glömt nyckeln till toapappershållaren kvar och börjar ploppa ut bajset med den samtidigt som jag tänker att detta inte är sant och inte händer. Stanken i min näsa inser jag kommer att sitta kvar hela dagen och förfölja mig till avgrunden. Jag känner att jag är färdig, går ut och spolar av skon i handfatet. Svär över att toaletten ska vara miljövänlig och inte har pappersdukar att torka sig med. Toapapper, jag står och torkar av mina skor med toapapper inför mitt livs intervju. Jag ger upp, jag åker hem. Det är lika bra. Det här är dömt att misslyckas.
Jag går ut till entrehallen igen. Receptionisten vinkar glatt till mig. Jag går fram till disken. -Nils ringde och sa att han blir lite sen, men att du kan åka upp till honom så länge och vänta utanför. Hon gör en snabb vink mot hissen. Tredje våningen, gå rakt fram, höger, vänster och sedan tredje dörren till höger.
Jag svarar med ett litet vagt ok och går bort mot hissen. Nu hade jag som inget val. Jag var på väg ändå. Sådant här händer alltid mig. Tittar mig själv i spegeln inne i hissen och ser att jag råkat köra in mascaran i ögonvrån och gjort ett stort svart märke. Jag blöter fingertoppen lite i ett försök att smeta ut det så att det inte syns så tydligt. Hissen plingar till och stannar på våning två, jag tar ett djupt andetag och när dörren öppnas ser jag vad som måste vara det snyggaste som gått i ett par skor det senaste halvåret. Jag ler. -Trean du också ser jag, säger han och ler lite mot mig. Jag tror faktiskt att jag dör och känner mig som femton igen. -Jaa, säger jag med lite skrovlig röst. Nu får det vara nog tänker jag. Jag kan inte stå här och tycka synd om mig själv. Hur många lyckas ens komma till en intervju på en av de största dagstidningar? Just det, jag glömde tala om för er att jag ljög lite i ansökan. Jag har faktiskt aldrig jobbat som reporter, journalist, eller vad det nu kallas när man skriver. Jag bara lyckades skriva en bra ansökan, där jag då ljög lite. Nu står jag här med bajsiga skor och utkladdad mascara i ansiktet och tänker fixa jobbet. Jag gör en snabb mental uppryckning. Tar på min bäst säljande look och kör mitt race. -Jaa, säger jag igen. Den här gången leende. Jag har sökt jobb här och ska på intervju idag. -Trevligt, säger han och ler igen. Hissdörren öppnas och killen kilar iväg. Jag går bort mot Nils kontor, efter att ha gått lite vilse sätter jag mig i fåtöljen utanför dörren och väntar.
Jag sitter en stund när dörren öppnas och det ut kommer vad jag skulle klassificera som en klar tia om jag vore en man. En tjej med långt blont hår, välpiffad, icke hundbajsiga skor och snygga kläder. Självförtroendet rakt ner i botten igen. Döm om min förvåning när det visar sig vara hisskillen som är Nils. Han ler och räcker fram handen. -Nils, jag borde kanske sagt att det är jag som håller i intervjuerna, men jag var lite stressad i hissen. Kom in! -Jag måste ta det här lite kort. Situationen har ändrats lite. Vår ena krönikör har blivit akut sjuk och han skulle ha lämnat in sin krönika för morgondagens tidning i eftermiddag. Jag har läst igenom din ansökan och vad jag kan se har du skrivit krönikor förut. Har jag, tänker jag direkt och känner mig som ett frågetecken. Just det, jag skrev det också. -Ja, det har jag. Säger jag med ett stort leende. Det var ganska länge sedan nu. Jag har mest skrivit annat senaste tiden. Om sanningen ska fram är det enda jag skrivit en blogg, med cirka tio läsare per dag i snitt. I och för sig kan jag minnas att jag skrev en krönika i skolan en gång. När vi skulle lära oss vad det var. I ansökan lyckades jag nog få det till att jag var krönikör i skoltidningen på gymnasiet. -Ja, säger Nils. Man kommer snabbt in i det igen. Nu hinner jag bara med intervjun med dig och Lisa som var här innan. Den av er som kommer in med bäst krönika innan klockan tre i eftermiddag får jobbet. Du kunde väl börja på en gång. Sa du inte det? -Joo, svarar jag, det kan jag nog. -Bra, säger Nils. Maila mig på den här adressen innan klockan femton. Han ger mig ett visitkort och ställer sig upp. Vi går mot dörren och han tackar för sig.
Vad hände? Jag går genom kontorslokalen i smått chocktillstånd. En krönika. Den här ångesten kommer upp igen. Varför ljög jag i ansökan? Jag tittar på klockan. 11.15. Världens kortaste arbetsintervju och antagligaste världens lättaste, men jag tänker bara på hur jag ska ta mig ur den här situationen. Det var liksom inte tänkt att det här skulle hända. Jag skrev bara ansökan för skojs skull. För att jag kunde liksom. Nu står jag här. Jag vet inte ens vad jobbet innebär om jag ska vara ärlig. Jag har faktiskt inte ens fått det än.
Nu är inte problemet att jag inte går ner, utan att jag bara faller ur. Dessutom är jag nästintill konstant hungrig. Jag kan äta kl nio på kvällen för att vakna av att jag är så hungrig att det känns som att jag ska dö kl tre.
Nu är jag någorlunda mätt, inte helt, men ok-mätt efter att ha ätitett paket bacon, en burk Heinz vita bönor, 4 rostade mackor. Det var liksom själva middagen. Jag blev inte mätt utan var hungrig så jag fick helt enkelt göra iordning en tallrik med musli, yoghurt(hög fetthalt), hallon och banan.
Får se hur länge det håller innan jag lider svältdöden igen. Jag kanske ska prova att äta normalt en månad och se vad som händer. Hur mycket kan man gå ner på en månad? Jag vill ju inte gå ner mer.
Det här är inte bra. Nu är spånpellestarna slut typ överallt. Var ska vi nu handla? Jag har inte råd att beställa en hel lastbil. Plantagen har slut, Byggmax har slut. Var ska man leta nu?
Jag vet att de på Byggmaz innan jul sa att lastbilen de beställt var den sista sedan hade leverantören slut. Det här är inte bra. Jag har inget spån hemma, snart slut i boxarna och var ska jag hitta nytta? Det här är typ fetingkastrof.
Varje dag undrar jag nu: Vill jag verkligen ha stall? Det går inte en dag utan att jag tänker det faktiskt. Jag är lite less. Jag är inte less på den, just nu, enda hyresgästen jag har. Jag är inte less på själva arbetet. Nu på morgonen när jag var ner och släppte ut tänkte jag på det. Det är ganska befriande att se hunden leka med en pinne och vara i total lycka. Det ger tankarna frihet på något sätt. Synd bara att det blåste så kallt idag. Jag brukar sitta kvar ganska länge när solen skiner, se hästarna äta, skymta sjön långt bort i fjärran och bara fundera över livet.
Det jag egentligen är less på är att det känns som att det är ett konstant stiltje. Jag vill så mycket, men kan inget göra. Det har med flera saker att göra. Tiden på året kan jag inte göra så mycket åt. Årstiden är rätt begränsande. Det enda jag kan göra något åt egentligen är sadelkammaren. Där går det att ha det varmt så man kan måla och fixa. Det enda som hindrar är en sak som jag skulle behöva hjälp med och rådfråga någon om. Någon lite mer byggkunnig då. Dessutom vad man än gör måste det som besitter ett högre värde låsas in när dagen är slut. Gällande sadelkammaren alltså.
Jag är också lite less på att vara låst tidsmässigt. Här är det egentligen inte stallet som är problemet, utan något helt annat. Vi behöver inte gå in närmre på det. Det borde gå att lösa och det löser sig nog, om ett litet tag.
Jag är fan less alltså. Det behöver hända något och det nu. Jag kanske måste börja göra upp en plan.
Det sjukaste i mitt liv, det är när jag behöver något är det som att det trillar ner från himlen. En gåva från ovan liksom. Seriöst! Vem annars hittar 5 bommar till sina hinder liggandes ute i en hage? =)
Nej, dags att börja med den här dagen
och stapla uppifrån och ner.
Den här bilden är bakgrundsbild på min dator och den är välbehövlig varje dag. Jag vill att allt ska hända NU och måste påminnas varje dag om att jag måste lära mig ha lite tålamod.
Jag skrev ju i förrgår att jag bad slumpen om hjälp. Jag skiter i slumpen nu. Han får fan lov att ta och pallra sig hit. Resten kan jag lösa på något sätt. Alla borde väl vid det här laget veta att jag inte är ett dyft normal. Jag har inte för avsikt att bli. Jag har försökt att lägga ner, men det går inte och jag kan som inte ta kontakt annat än att han kommer hit.
Nu var det avklarat. Nu ska jag lägga mig och sova.
Hur vet man om man är avelsmässigt kompatibel med en annan människa?
Alla har vid det här laget hört talas om feromoner. Det antar jag iaf. Åtminstone om du läste rubriken, kände intresse över att läsa vidare för att sedan 1, om du är man - undrar du givetvis: Hur skall min snopp lukta? 2, som kvinna vill du veta: Detta verkar intressant. Får man säga så?
Nu var det inte så enkelt. Det är inte bara snoppen som ska lukta rätt enligt kvinnan - snippan (måste använda fin-ord i fin-inlägg) måste enligt mannen också lukta rätt. Det fungerar så ute i världen. Du vet att du hittat rätt om könsorganet luktar rätt. Borde det inte då vara väldigt enkelt att hitta en partner?
Jag kan tänka mig flertalet lösningar, allt för att slippa missförstånd i framtida förhållanden. Det skulle spara tid i sökandet av partner och det skulle underlätta då man inte behöver undra om det är rätt eller inte. Det är till och med så att jag skulle kunna öppna ett kontor med snopp-koppar som kvinnor får lukta på och fitt-koppar som männen får lukta på. Nu tänkte min hjärna vidare och tänkte att lukten kanske skulle bli lite unken efter någon dag, men enligt artikeln i Illustrerad Vetenskap ska vi, om det är rätt, inte känna att det luktar illa då. Det är hela grejen.
En alternativ lösning kan vara "speed-dating" där männen stoppar ut snoppen genom ett hål dvs det enda man kan se när man går förbi. Kvinnorna får x antal i tid att lukta på varje snopp innan de blir ringda vidare för att lukta på nästa. Sedan byter man så att männen får lukta, då behövs ju en annan lösning än ett hål i väggen, men jag kommer nog på något. Annars kan ni bidra med lite förslag i form av kommentarer.
Det här skulle kunna ge den perfekta "match-makingen". När luktkontrollen är gjord får man kryssa i vilka man kan tänka sig och sedan, där det blivit en match, kör man vidare på dating. Allt klart redan innan, liksom! Det här skulle ju vara mycket lättare än att behöva ligga mitt i hettans stund och komma på "What the fuck! Det luktar inte rätt. Vad ska jag säga nu?" Känns ju lite fel att bara börja dra på sig kläderna och säga: Sorry, det här fungerar inte. Du luktar inte som att du är avelsmässigt kompatibel med mig. Jag måste gå.
Ni måste erkänna att när ni läser det här känns det som att det kommer en våg av lättnad inom er. Hur det skulle underlätta hela urvalet. Jag menar, det är ren fakta och vetenskapligt bevisat om och om igen att det är så här det fungerar. Det skulle invagga er i en otrolig trygghet inför kommande relation att ni redan från början vet att ni valt rätt. Allt enligt vetenskap och riktiga fakta som går att lita på.
Jag skrev ju att jag skulle skriva om Negativist-Olle nu, men jag är galet trött och måste faktiskt sova. Däremot kan jag tala om för er att N-O är en av mina personligheter har jag bestämt. Tack och lov har den åkt hem. Jag tycker inte om att ha besök av hen nämligen.
Nu blir det sova. Jag kan berätta om N-O imorgon när jag är pigg och glad igen. N-O ska inte komma på besök imorgon. Det kan jag iaf säga er.
Negativist-Olle åkte när jag läste den här texten och jag rekommenderar er att göra detsamma: http://alskalivet.se/sida4.html
Jag bestämde mig för att döpa den där delen av mig själv som är lite bitter och negativ till Negativist-Olle. Inte för att jag på något sätt har så mycket manliga gener inom mig. Det bara kändes bra att ge den delen av mig det namnet. Det liksom klingar på något sätt. Dessutom känns det toppen att han åkt hem.
Nu måste jag natta hästar ---- återkommer om en liten stund med resterande del av Negativist-Olle-inlägget......
Nu blir det middagsmys. I morse blev det matshopping och nu ikväll ska det bli god middag. Först hade jag tänkt baka och göra makroner, men jag är alldeles för trött för det nu. Det blir bara middag.
Slumpen slog inte in idag. Jag vet det för jag kommer inte gå ner förrän jag ska natta hästarna och varken orkar eller vill jag ens träffa någon om någon skulle vara där. Slumpen kanske slår in någon annan dag. Jag blev lite besviken idag det var så fint väder och allt, men samtidigt kan slumpen inte alltid förse en med bra saker. Det andra alternativet är ju att personen i fråga inte skulle vara intresserad och då är det ju som det är. Jag vet att jag borde se mig om efter någon annan. Det kommer förr eller senare. Helt plötsligt står någon annan där och då har han som mist sin chans. Han känns som en typisk sådan. Grejen är: Då får man skylla sig själv! Då får man stå och se på. Hur många har inte upplevt det? Jag tycker jag har gett honom massor med chanser, men till skillnad från alla andra tar han inte ens lillfingret om man ger honom handen. Hur ska jag då göra? Eller så har han träffat någon annan, men då är det också som det är. Jag vet inte eftersom han inte svarat på mina kontaktförsök. Äh, nu lägger jag ner för idag.
Fast jag tänker nog börja se mig om efter annat också. Jag kan inte hänga fast mig vid en som inte verkar intresserad allt som oftast. Det är bara det att jag hade lagt ner om det inte var för att slumpen slagit in varje gång jag skrivit om det, eller som den gången när jag skrev: Han kan ju iaf börja med att visa upp sig här lite mer och han kom dagen efter redan och var in flera gånger i stallet. Jag vet, eftersom S var där. Det var bara det att jag inte var där just då. Jag är ju inte i stallet 24/7 365 dagar om året, även om jag är där ofta. Jag tycker det var gulligt och på ett sätt struntar jag i om han inte svarar på mina kontaktförsök, skullle man se hans besök i stallet som kontaktförsök var ju inte jag där heller. Nåväl, det känns lite förnedrande att skriva om det eftersom jag fattar att folk tycker jag är dum i huvudet och att jag borde fatta att han inte är intresserad. Då får ni tycka det. Jag är som jag vill, inte som du vill.
Sitter och njuter i solen utanför stallet. Det jag skulle göra blev förskjutet så nu är jag ledig resten av dagen. Skönt! Jag känner mig pigg idag så jag ska passa på att njuta ute. Det är ju bra för slumpen för då finns det tid att slå in lite närsom på någon timme. Förutom att jag måste åka bort på plantagen och köpa lite spån, men det tar inte så lång tid och råkar man komma precis då dyker jag upp snart igen.
Jag vet att vi har pratat förut några gånger och jag vill ta upp en sak med dig igen.
Det har med den här mannen att göra. Jag vill träffa honom, men jag vet inte hur. Därför behöver jag din hjälp. Varje gång jag bett dig om hjälp förut har du på något oförklarligt sätt lyckats få hit honom, ganska omgående dessutom. De gångerna har jag bara bett om att han ska komma hit, men nu önskar jag hjälp med lite mer än bara det. Jag har blivit väldigt glad åt din hjälp tidigare och hoppas att du ska kunna hjälpa mig även nu.
För det första skulle det vara bra om han läste det här ikväll eller tidigt imorgon. Jag skulle bli glad om jag såg att han läst och det skulle underlätta för honom efter att du hjälpt till på vägen och sett till så att han kommer hit. Om han läste skulle han veta exakt hur han skulle gå tillväga för att få till det här med mig. Jag behöver hjälp med det här eftersom jag kommit till ett okänt läge för mig och jag är inte van vid att behöva arbeta när det gäller män. Ärligt talat vet jag inte hur man gör. De brukar ju bara servera sig för mig och jag brukar (oftast) vänligt men bestämt avböja. Jag vet inte hur man gör när man faktiskt vill ha någon.
* För det första behöver han komma på lämplig tid imorgon. Jag är upptagen och just för sekunden vet jag inte vilken tid. Eftermiddagen någon gång skulle passa att han kommer. Jag kan återkomma med tid imorgon till dig när jag vet vilken tid jag är upptagen om det går bra. Jag vet inte om du, slumpen, kan justera även sådant?
* Han behöver sedan komma fram till mig, eller vänta tillräckligt länge för att jag ska våga mig fram. Om han väljer det sistnämnda är det viktigt att han kanske hintar om att han vill att jag ska komma. Det var väldigt jobbigt för mig att gå fram när han stängt dörren förut. En öppen dörr är en öppen dörr och en stängd dörr är en stängd dörr, om du förstår hur jag menar. Jag har ingen riktig plan, men det känns ju som lättast om han kommer fram till mig faktiskt.
* Det är viktigt att han tar initiativet till att vi ska träffas vidare till exempel på en fika eller liknande. Jag har kommit i ett läge där jag tror att han inte är intresserad och jag vill definitvt inte vara jobbig på något sätt. Om han inte tar initiativet kommer jag att dra mig undan. Jag skulle bli väldigt ledsen om jag försökte något och han sa nej, så det vågar jag faktiskt inte. Det är viktigt att du "slumpen" framför det här på något sätt till honom. Kan du det? Jag vill inflika häremellan att det är bra om han kanske måste åka iväg en sväng och sedan komma tillbaka när jag piffat till mig. Du får inte glömma bort, slumpen, att jag har stora integritetsbekymmer och inte tycker om när nya människor kommer in i mitt hem. Jag ser lösningen på det att han har något han "måste" göra, men att han kan komma tillbaka om "en stund".
* Det skulle vara bra om det inte gick alltför fort fram för jag vet inte om jag klarar den känslomässiga storm som passerar när jag träffar honom. Tänker jag efter lite känns det som att det kanske skulle gå lättare om det gick lite sakta framåt. Jag vet faktiskt inte hur jag hanterar de känslor som jag har för honom. Det gör mig lite orolig att vi inte setts på länge, men det torde bara mer vara ett bevis på att de inte går över. När jag träffar andra tänker jag bara på honom och det känns betydligt smartare då om jag träffar honom. Då kan jag ju tänka på den jag sitter och pratar med istället. Dessutom försvinner allting annat runt omkring när jag är med honom och det är så himla skönt. Det är liksom bara han och jag.
Slumpen, fungerar det att be dig om hjälp med de här sakerna? Jag skulle bli väldigt glad, lycklig och tacksam.
Jag tog en rundtur i hagen och gjorde värsta fyndet. Jag hittade 4 st typ stolpar som passar till att bli bommar. Kan man ha mer tur? Jag vet att jag sett de här tidigare, men varför tänkte jag inte att jag kunde använda dem som bommar då och var kommer de ifrån?
5 bommar till kostnad gratis = toppen! Snacka om superfynd. Nu ska jag bara vänta på att de tinar fram helt.
Det var vacker väder idag och jag tog några bilder.
Vson i lilla skogsdungen
Inte alla hästar som har sådan lyx i sin hage att de har rinnande vatten året runt!
Hästarna lunchar. De talade om idag att de är nöjda med servisen på det här hotellet.
Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt.
… Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.
Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen.
Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt.
Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig.
En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned.
Han blev förvånad över vad han såg.
När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande.
Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp.
Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen.
Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.
Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig.
Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt.
Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats.
Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp.
Alltså, jag har gjort det några gånger nu. Beställt saker direkt från Kina och Indien. Det är intressant!
Nu senaste igår frågade jag varför tracking-numret till DHL inte fungerade. Den här kommunikationen skedde med en kines. Svaret jag fick: Det är på väg till Hongkong. När det kommer dit får du ett annat trackingnummer. Hmm.... på väg till Hongkong ger mig ju vissa bilder då.
Hur lång tid kan det ta att cykla från Huangzhou till Hongkong? Google Maps kan inte ens göra en vägbeskrivning mellan "orterna". Jag höftade till ca 80 mil fågelvägen. Tur det inte var bikinisar jag beställde. Svårt att sälja dem under höstsäsong....
Vidare till indiern. Han verkar ha åkt till någon kurort i stt magnifika land. Helt plötsligt upphörde all vidare kontakt. Mycket underligt. Hur ska jag då kunna beställa? Det som förvånar mig är att han dröjer med svaret på förfrågan om beställningen.
Jaja, manana manana. Bara att vänta antar jag. Under tiden kan jag ju ägna mig åt att vara arg på surfplattan, gå ut i det fina vädret eller för allt i världen göra något nyttigt.
Min CP-surfplatta dummade sig när vi skulle spela Ruzzle idag. Jag blev sjukt irriterad och hade lust att sätta mig och gråta. Det är sant! Dessutom fick jag lust att kasta datorn i golvet.
Det enda vettiga som kom ut av det här var att jag bestämde mig för att köpa ett annat modem. Jag ska ha ett WiFi nu. Jag är less på det här modemet jag har nu. Sedan ska jag spela Ruzzle på min Wifi. Jag brukar inte använda surfplattan och tillverkaren hade gömt GooglePlay-appen så den tog en timme att hitta. Istället hade de lagt fram AppMarket. =( Nötter!
Nåväl. GooglePlay-appen är återfunnen. Jag har inte gråtit och jag har inte kastat datorn i golvet och svaret på den sista frågan är Nej! Jag tänker inte spela Angry Birds. Jag blir så sjukt jävla arg. Jag kan erkänna att jag i frustration redan har förstört en del av skärmen på surfplattan i ren frustration över att det gick så dåligt en kväll. Adrenalinet hamnar på topp och jag kan inte sova sedan. Jag ska lägga mig istället nu.
I sovrummet är det förbud på dator och surfplatta. Jag måste sova. Imorgon ska jag ringa på reservjobbet. Min back-up plan. Den jag behöver in case of, bara för att iaf kunna betala mina räkningar och hyran. Jag vill ju bo kvar. Trots det nya partylivet som verkar levas på gården.
Jag läste en annan blogg här på förmiddagen och blev lite avundsjuk när hon skrev att hon dejtade en person. Jag kände att jag också vill göra det. "Problemet" är ju att jag sitter här ute på landet och inte kommer så långt och träffar liksom inga människor. Vad gör man då?
Jo, det kan jag svara på. Man går in på dejtingsidan Badoo. Det är inget jag egentligen tycker är särskilgt bra och jag tror faktiskt inte på det hela. Någonstans måste jag ändå börja. =) En början är en början och kan alltid leda vidare. Bjuder man inte in livet så kommer det heller att kliva innanför dörren. Vad är sannolikheten att någon helt plötsligt skulle knacka på dörren bara? Eller för allt i världen dyka upp nere i stallet? Inte så stor faktiskt. Men om jag bjuder in livet kommer det till mig och då vet man aldrig vad som händer.
Helt plötsligt står han bara där och ja, thats it liksom. Jag är less på att ha tankarna på någon som inte visar något intresse (dock inte helt sant, jag är inte dum, jag märker ju), men det blir liksom svårt när personen inte svarar på eventuella kontaktförsök från min sida sett. Han får väl ta och komma hit om han vill något. Risken för honom är annars att jag träffar någon annan. Även om det blev fel förut, jag var jävligt korkad, så anser iaf jag att jag är värd en andra chans. Jag anser också att han är det, men resten är upp till honom. Det är meningslöst för mig att försöka ta kontakt med honom har jag insett.
Han uppfyller faktiskt alla krav på min lista utom ett. Svårare än så är det inte. Det kravet skulle dessutom kunna uppfyllas, bara vi lärde känna varandra lite bättre. ;-) Man kan ju träffas och göra saker. Det finns massor med roliga saker man kan göra faktiskt.
Men, men nu har jag satt upp mig på universums lista över tillängliga för världens män att dejta, Dessutom känner jag mig mentalt redo nu. Det har jag inte varit innan. Jag är inte längre rädd för att träffa någon. Det var jag innan. Jag kan erkänna det. Nu börjar jag känna mig tillfreds med mig själv och det är alltid det viktigaste.
Kollade status för ett paket som jag väntar på från Kina. Just idag kom det till paketutlämningsstället. Snacka om timing.
Nu ska jag bara ta mig dit och hämta ut det. Det är en väggdekoration som jag köpt till sovrummet som ska sitta mellan sängen och hyllorna. =)
Det kommer att bli snyggt. Väggdekorationen är något mindre än jag tänkt mig från början, men det blir nog bra. Jag får fxia och trixa lite så det passar in.
Jag lärde mig för länge sedan att ibland ska man bara vara tyst. När en person börjar behöva bekräfta sig genom att dela med sig information antingen genom att sprida ut falska saker om någon annan, eller alternativt, försöka tala om för andra att det som sägs inte är sant. Ja, då är det antagligen så att det tyvärr stämmer.
Den som är tyst och skiter i det har rätt. Den vet att sanningen kommer alltid fram. Vem tjänar egentligen på att behöva bekräfta något? Den som vet att den har rätt, eller den som vet att den har fel.
Jag har då aldrig känt att jag har behövt ringa runt till folk för att säga att jag har rätt och X har fel. Har jag fel från början har jag fel och har jag rätt har jag rätt.
Det har hänt mig vid 2 tillfällen. En gång när jag var uppstallad i ett katastrofalt stall där hästarna serverades mögligt hösilage(det köptes in kasserade hösilagebalar som kråkorna hackat hål i) och där man hämtade spån till hästen låg det även det giftigaste råttgiftet, som ibland även hamnade bland spånet man skulle lägga in till sin häst. Jag sa upp mina stallplatser, bad ägaren att skicka en faktura på kallhyran, vilket hon aldrig gjorde. Istället började människan ringa runt till diverse stall och säga att jag åkte runt och lurade folk. Hurdå? Jag flyttade mina hästar till stall X och pratade faktiskt inte med någon annan om det hela, annat än dit jag flyttade då jag talade om att det eventuellt kunde bli en konflikt. Hyresvärd 1 låste in mina saker som jag skulle hämta efter att jag hämtat hästarna vilket i slutändan ledde till en polisanmälan mot henne och hon fick sitta i ett polisförhör.
Gång 2: Mitt ex ringde runt och sa till de flesta av våra gemensamma vänner att jag satt hemma och grät för att han flyttat för jag visste inte hur jag skulle ha råd att betala mina hästar. Sanningen: Han ringde till mig och sa: Jag saknar dig så mycket, jag ångrar mig bla bla bla. Ni vet hela paketet. Jag svarade: Jaha? Jag kan inte säga samma sak. (Punkt!) Vill bara tillägga att de som senare spridit det här vidare träffade jag efter ett halvår. När de då frågade talade jag bara om hur det var och hur skönt det var att slippa honom. Han kändes som en fästing som växt fast i min rygg. Usch!
Sanningen kommer aldrig fram. Du behöver inte arbeta för den, men för att upprätthålla en lögn, eller något du inte kan stå för då behöver du arbeta.
Därför ser jag alltid till att ha ryggen fri. Behöver jag inte sitta och arbeta för att behålla någon form av falskhet eller lögn då kan jag ägna mig åt att arbeta för de saker som gör mig lycklig och tar mitt liv framåt. As simple as that!
Låt andra snacka. Det kommer aldrig att leda någon annanstans än att de blir olyckliga, får ångest och mår dåligt. I slutändan segrar ändå sanningen.
Har jag berättat om den gången? Nej, jag trodde väl inte det. Alltså, vi pratar inte monopolpengar - utan the fucking real shit. Jag brukar inte prata om det här så mycket.
Nu kanske du tänker: Men det är ju omöjligt. Då svarar jag: Du har inte levt så mycket va?
Jag kan erkänna att jag var så sjukt ledsen, besviken, förnedrad och ja, jag vet inte vad. Det var fruktansvärt och jag mådde piss. Nu när jag sitter här efter några år tänker jag faktiskt. Jag måste har varit helt otrolig. Hur lyckades jag punga upp och få ihop så mycket som jag faktiskt fick av de där 700 000:-? Några av "hundringarna" hade jag rakt av, men jag lyckads fixa och trixa lite till. Det räckte nästan hela vägen, men jag föll som på målsnöret. Det jag sedan fick gå igenom - det dödade mig inte, men ack så det härdade. Nu står vi här idag och jaa, vad ska jag säga?
Jag vill inte ha det ogjort. Det låter helt sjukt, men jag vill inte vara den människa jag var innan. Jag vill vara den jag är idag. Inga pengar i värden kan betala utbildningen av att bli en bättre människa. Jag har kommit en bit på vägen, längre än många och det är det viktigaste.
Dessutom kan lycka inte köpas för pengar. Det är the true story. Been on both sides liksom. Jag är hellre "fattig" och lycklig. Kalla mig fattig om ni vill: Jag känner mig fett rik - Och det på livet.
Nej, nu ska jag lägga mig. Idag var en bra dag och det blir liksom bara bättre och bättre. Vet ni hur fantastisk jag är? En del gör det, andra inte. Ni fsom inte gör det ni örstår inte.
Ärligt: Hur många av er som läser här kan säga att ni är lyckliga och nöjda med era liv? Utan att tveka svarar jag ja.
Jag tänker på det här en del just nu och idag blev det lite extra för det finns en person i min närhet som göder sig själv på andras pengar. Precis som personen jag blev lurad av gjorde. Det enda jag vet är att alla förr eller senare får sitt straff. Man behöver inte jobba för att de ska "straffas".
Som jag brukar säga, det är nog svårt att hålla sig från att gräva sitt eget dike. Andra gräver så bra åt sig själva att man inte ens behöver ägna dem en tanke.
Jag selekterar ganska hårt och har hårda krav på dem som vill stå i mitt stall. Ett av de viktigaste kraven är att man måste delta i en aktivitet. Beroende på väder kan den komma att vara varje dag nästan. Då måste man inte delta exakt varenda gång, men vill man inte delta garanterar jag att den kommer känna sig utanför.
Fika! Man måste tycka om att fika och får inte vara rädd för att gå upp i vikt. Här fikas det till höger och till vänster. Idag står mockarutor på schemat och det är jag som har bakat.
Och nej, jag vill bara tillägga att även om vi fikade mazariner i måndag, kärleksmums igår och mockarutor idag så är vi inte feta. Bara så ni vet! =)
Jag gjorde en facebooksida för stallet idag. Jag har bara kommit till omslagsbilden och två bilder på hästarna. För att komma vidare kände jag att det behövs en sida för stallet. Det ingår i min plan liksom. ;-)
Nu ska jag jag bara fundera vidare över hur jag tänkt med allt. Än så länge vet jag inte riktigt hur jag tänkt, men något är det väl. Haha! Låter som mig. Eller, så kanske jag har en plan, men att den än så länge bara är hemlig. Det låter mer likt mig.
Jag kände också att det börjar vara dags att göra reklam för stallet. Nu ska det ju byggas hinder, målas, fixas med annat och allt vad vi nu ska göra. Vi har massor att göra och vad annars är bättre än en facebooksida? Då kommer alla att bli sugna på att stå i stallet för att vi har så roligt ihop och försöker göra allt bättre. Det är så det fungerar.
Ha det gött! Nu ska jag gå ut. Glöm inte att gå in och gilla sidan.
Det ska jag tala om för er nu. Jag har nämligen kommit på ett användningsområde för en sådan. Jag behöver en man för att bygga mina hinder. Jag kan utan att blinka erkänna att jag är totalt inkompetent på att bygga saker från grunden. Därför behöver jag en man i typ april-maj. Behöver jag börja leta redan nu? Äh, jag kör på attraktionslagen. Jag önskar att 1 st man kommer till mig. Han ska vara byggkunnig eller något bättre än det. =P
Är det inte så man gör? Herregud, alltså, det känns som att det börjar bli dags för mig att skaffa ett jobb.
Jag vill, jag kan och jag ska. Det är lite det jag lever efter. Alldeles för mycket egentligen. Tänk om jag kunde lära mig att sänka ribban. Att inte vilja så mycket. Då kanske jag kunde hålla mig frisk.
Kan man kämpa för mycket? Ska jag bara sätta mig ner och glida med istället? När jag tänker efter verkar andra jobba så mycket att det kanske inte behövs så mycket kämpa från min sida sett. Jag borde leva lite mer efter principen: Be så ska du få! Det verkar enklare.
Allt händer av en mening. Andra skapar sitt eget öde. Jag önskar ingen illa. Jag vill ingen illa. Jag fungerar inte så. Vill folk inte vara med mig tänker jag inte tvinga mig på. Kommer de tillbaka är de välkommna. Jag vill ha vänner, inte fiender. När är det egentligen anledning att vara fiende till någon? Seriöst! Hur tänker ni där? Mitt motto är: Du vet aldrig när DU behöver någon. Försök att ha så många vänner som möjligt. Så tänker jag. Överlag tycker jag folk är bittra och tänker på gammalt som hänt. Menar du då att ingen har rätt att ändra sig? Om din åsikt är sådan, då innebär det att även du inte har rätt att förändra dig till något bättre. Kom ihåg det!
Nej, nu ska jag lägga mig. Det är mycket som händer och många har åsikt. Så även jag. Jag försöker se det ur ett längre och mer långsiktigt perspektiv. På ett sätt kanske det är fel, på ett sätt kanske det är rätt. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag inom mig vet att jag gjorde rätt - jag gjorde min plikt. Nu är det upp till nästa att göra sin. Jag vet att det sitter någon vid nästa milstolpe också. Det är så livet fungerar. Någonstans kommer man till en korsning i skogen där det vuxit upp träd på genvägarna och man inte längre har något val. Man måste börja slåss mot liken i sin egen garderob. Det går inte längre att komma undan.
Slå inte på andra. Jobba för dig själv. Du kommer att bli lyckligare då. Det finns en plats för alla här i världen.
Jag har suttit och kollat på hinderbyggande senaste tiden. Vissa saker har jag kommit fram till och jag kommer att skriva ett inlägg om det efter att jag gjort en liten sammanställning. Vårat stall har inte kommit så långt och vi har en väldigt begränsad budget. Dock tror jag att vi kan få till en mycket fin hinderpark.
Jag har mentalt tänkt upp en plan även för detta och ni kommer snart att kunna ta del av den. Det är inte hur vi har det. Det är hur vi tar det.
En klok man (ryttare) sade en gång till mig: "En dag tänkte jag: Vafan, kan han hoppa 1,50 och vinna SM utan att ha ett ridhus hemma så måste väl jag kunna rida 1,20-1,30?" Det är inte hur vi har det, det är hur vi tar det. Titta vad du har, se potentialen och gör det bästa av det.
Jag har redan kommit upp med en plan B om det inte blir som jag tänkt. Plan B är bättre än att leva planlöst. Det finns dessutom fördelar med plan B som inte finns i plan A. Allt är inte negativt även om det vid en första anblick kan komma att se ut som det.
Planen nu är att komplettera hinderparken så att vi kan få en fungerande hinderpark till att iaf kunna ställa upp en hel 1,20-bana.
Jag vill bara ge er ett tips. Om det kan se ut så här när ni rider er häst:
Då bör du inte komma på att sommarhagen är ett bra ställe att rida på under igångsättning (och att hästen vilade dagen innan). Risken är överhängande att det ser ut som ovan ännu en gång.
Smart som jag var igår gick jag ut i sommarhagen. Det var lite dumt i två avseenden. 1. Det är lika halt även i hagen vilken naturligtvis leder till att hästen inte "självmotionerar" något. 2. Om du håller på att sätta igång den har den sannolikt lite extra överskottsenergi som den har lust att förbruka, samt att alla rävarna bakom öronen har full skärpa för vad de kan tänkas hitta på.
Mitt lite dumdristiga val av placering på gårdagens ridtur ledde till en mycket stilfull bockserie. Hästen lösgjorde sig mycket fint åt ALLA håll och kanter i den. Han avslutade sedan med att visa prov på suverän samling genom att stegra mycket fint. Han kunde också göra detta i fin och låg form och ryggen är väldigt elastisk på honom.
Jag är väldigt tacksam för en gammal och väl inriden sadel som har blivit mycket väl formad efter mina ben och rumpa. Den hjälper till väldigt bra vid de här tillfällena att inte drutta på backen.
För att se ut som en segklump är "Retard Squad" väldigt snärt och smidig. Han får också MVG+ för sin naturliga styrka och bärighet. (inte alltid till min fördel dock)
Fick ett mail idag med meddelande om att jag iaf är med i sista rekryteringsfasen för jobbet jag sökte förra veckan. Jag hann få en negativ-dip gällande det. Jag har dock återhämtat mig lite nu och försöker tänka positivt igen. Om inte annat ha tankarna på annat håll och söka lite fler jobb.
Det här jobbet som jag sökte är ju tidsbegränsat. Det ger mig en bra start till att komma igen på arbetsmarknaden. De tider man arbetar är också bra om jag betänker att jag vill söka nya drömjobb till dess att det här tar slut. Jag tror att det blir bra i slutändan. Naturligtvis har jag en reservplan om det här jobbet skulle gå i stöpet.
Den enda lilla haken på det här jobbet är att det förstör lite mina kommande uppdrag som aspirant, men jag får ta det. Det är ändå tidsbegränsat och nummer 1 är att ha en inkomst för att kunna betala hyra etc. Resten får man ta utifrån det.
Igår fick jag reda på att en i stallet fått skivor, byggmaterial alltså. Eftersom jag just nu är inne på hinder och hinderbygge i hjärnan tänkte jag i morse på att de kanske kunde användas till en mur.
Då undrar jag ju lite saker. Av säkerhetsskäl - vilken dimension ska man ha på skivorna? Det går säkert att googla fram. Om den är för tunn kommer muren att gå sönder när hästen river/stannar på muren eller så trampar den igenom. Allt är onödigt och farligt. Om dimensionen istället är för tjock kommer muren att väga bly och ingen kommer att orka lyfta den.
Då kommer vi till nästa fråga: Jag har svårt att tro att muren kommer att bäras in/ut mellan varje gång den hoppats. Alltså behöver den vara väldigt väder och vind-tålig, alt att man täcker den med något när den inte används. Tror ni det fungerar? En presenning till exempel. Grejen ju att vårat hinderförråd, om man nu kan kalla det för det är en bra bit från ridbanan.
Nästa fråga som kommer är då: Vad är lagom höjd på lägsta murdelen? Jag ser gärna att det finns två höjder på delen man kan ha längst ner. Personligen tränar jag gärna hästarna på titthinder på lina och muren vill jag gärna ha låg då. När jag tränade Ante för något år sedan hoppade vi de lägsta delarna på linan. Lägsta murdelen, förutom de som var 10-20 cm, blev 70 och det tycker jag är lite för högt på volt med en häst på endast 3 år. Har ni några ideer om lagom höjd? Jag tänkte ha en grunddel på ca 60-70, sedan påbyggnadsdel på 40-50 och sedan smådelar på 10-20 cm och toppen, ni vet det vita, torde vara ca 5-10 cm. Har ni andra förslag?
När jag ändå var ute och googlade runt hittade jag den här sidan: http://www.melinshastohund.se/28104175
Jag ögnade bara igenom texten och han verkar bygga hinder åt andra. Väldigt fina. Själv blev jag lite sugen på det här.
Det verkar inte alltför krångligt, enkelt och stilrent.
På den här sidan kunde man hitta mycket smått och gott också: http://www6.idrottonline.se/LeksandsRK-Ridsport/Tavlingar/Hoppning/ConnysHinderpark/
Bilderna nedan kommer därifrån.
På de här två översta bilden är det ganska lika konstruktion på grindarna under det första hindret och infångarna på det andra. Det kanske kan bespara en del materialinköp?
Det här hindret var döpt till palatset. Det fick mig givetvis att haja till. Det är klart att stalldel palatset måste ha ett palatshinder. Frågan är: Hur ska vårat se ut?
En mur. Den här är nog lite bredare än jag hade tänkt mig, eller så är det bilden som luras. Konstruktionen ser dock tillfredställande ut.
När vi nu kommit till del 2 hoppas jag att du kommit fram till vad ditt slutmål är. Om du nu mot all förmodan svarar nej frågan vill jag att du snabbt tänker till: Vad är ditt drömmål? Svaret du omgående kom fram till är svaret.
Nu tänker vi om i allt gällande tävling. All tävling fram till målet är träning. För mig är tävling ett bra mått på hur det går i min utveckling mot mina mål. Lättast för mig att beskriva hur jag tänker är att jämföra det med hästhoppning. Vad du sedan vill byta ut och relatera till istället är upp till dig.
1. När kan jag nå mitt mål? Vad är rimligt?
Mitt mål med Ante är att tävla 1,40. När skulle jag säga att det är troligt? (2)3 säsonger efter det att jag börjat tävla med honom. *Jag behöver en vår för att komma ut och få rutin på tävling. *Jag behöver hösten för att bli etablerad i 1,20.
*Våren tillägnas att bli stabil i 1,20 samt debutera 1,30. *Hösten är målet att bli stabil i 1,30 för att ev kunna debutera 1,40 i slutet på höstsäsongen. Nu kanske ni tänker att det känns orimligt, att gå fort fram i klasserna etc. Det är era tankar, inte mina. För mig är det här en helt rimlig plan för mig och Ante.
Vad är din plan med ditt mål? Ställ dig frågan: Vilka för- och nackdelar har vi/jag? *Jag kan utan att blinka erkänna att den största nackdelen jag ser hos mig och Ante är att jag är sjukt rädd att han ska överhoppa sig så jag ramlar av. Han hoppar väldigt likt sin mamma och henne har jag ramlat av massor med gånger bara för att hon hoppat mig ur sadeln. Det är dock inte ett hinder. Sätt dig ner och fundera ut en lösning på det som DU ser som ett hinder/problem för att nå målet. Bara det ATT du börjar lösa dem har frigjort en del av problemet som sitter inne i ditt huvud. Att ha en lösning på det som du ser som ett problem kommer med största sannolikhet leda till att om det skulle uppstå komplikationer på samma problem senare kommer du försöka hitta en ny lösning på problemet - du kommer inte att se det som ett hinder för att komma framåt.
Allt handlar om din inställning till problemet. Vill du att det ska vara ett hinder? Svaret på frågan kan lika gärna vara ja och är nog det för ganska många. Om det är det kanske du ska fortsätta med att ställa dig frågan: Är det här verkligen mitt mål?
2. För att våga vinna måste du våga förlora.
Här kommer en viktig del in. Många sätter upp mål, känner sig inte tillräckliga.
Jag vill ge ett exempel. Du kanske tävlar dressyr istället för hoppning. Du har varit ute på 5 st LB och fått över 62% varje gång. Dina problem är att ni har svårt med galoppen. Traven är eran starka sida och den sitter som ett smäck. Den här gång nummer 6 uppstår det under programmets gång diverse störningsmoment under travprogrammet. Det blir en smärre katastrof. Ni återhämtar er dock till galoppen som istället blir det bästa ni gjort. Procenten hamnade dock på endast 55% pga travdelen och ni kom bland de sista.Hur väljer du att tänka nu? Vad väljer du att fokusera på?
Personligen hade jag tänkt: Äntligen! Jag fick in känslan i den där s-t-ns galoppen. Nu vet jag hur jag ska rida nästa gång. Skit i traven! Vi får träna på att bibehålla fokus och koncentration bara. Det var kanske lite klantigt, men sådant som händer.
Innan du dömer dig själv för något och känner dig misslyckad tänk: Vad skulle JAG tycka om det var någon annan samma sak gällde som precis hänt mig? Skulle jag anse att den var misslyckad? Svaret är antagligen nej. Den enda som känner misslyckande om dig är du själv.
3. Var inte rädd för att ändra på planen mot målet.
Utomstående faktorer kan göra att du måste ändra din plan. Det kan ha med sjukdom, arbete, förändrar livssituation. Ta det med ro! Gör om planen. Livet förändras. Låt inte det hindra. Man måste hinna leva också.
Vad gör det om allt förskjuts en vecka? Jag kanske inte ens behöver förskjuta det en vecka. Jag kanske bara behöver omvärdera mina delmål.
4. Gör upp delmål
Här tycker jag att det är viktigt VAD som är ditt delmål. Ett delmål behöver inte vara att du ska ha en placering just där och att ha exakt så många placeringar för att kunna gå vidare. Värdera om det som är mål. Vad är viktigt för dig? Vi kan återgå till dressyr igen. Jag skulle kunna se ett delmål som att man höjer till exempel "ni vet de här punkterna längst ner" där det står om ryttarens sits, inverkan på hästen osv. Ditt mål kanske är att höja den ett snäpp. Det kanske är ett delmål för DIG. Hitta små delmål. Beröm dig själv och skäm bort dig med en extra present eller något i den stilen när du ser att du gör framsteg. Pusha dig själv till positivitet. Det är viktigt att känna att du kommer framåt mot både delmål och slutmål.
5. Se dina framgångar.
Många väljer att fokusera på allt de gör fel. Det som du inte är fullt nöjd med. De är INTE misslyckanden. Det är saker du ska stoppa ned i ditt bagage och ta med dig hem. När du är hemma ska du använda det till att göra något konstruktivt. Ta upp med din tränare att du inte var fullt nöjd med just den biten och att det just idag är viktigast för DIG att arbeta på att få den biten bättre. Din häst kanske hoppar vattenmatta, men inte mur. Varför då envisas med att träna på vattenmattan konstant?
Om det är ridningen innan en ökning du behöver förbättra är det väl därför du anlitar en tränare som kan hjälpa dig att förbättra just det? Och om du vill förbättra det nu då anser jag att det är det ni ska göra. Hästen kan redan ALLT. Det handlar bara om att vi ska lära oss kommunicera på rätt sätt för att kunna göra det när du som ryttare önskar. Min 2-åring kan göra precis alla dressyrmoment i hagen själv, men jag lovar dig att med mig på ryggen skulle vi inte kunna ett enda. Av vilken anledningen då? Blev hästen helt plötsligt krympling?
Kom ihåg den biten som gav dig en bra känsla. Låt känslan sitta med i kroppen. Ta med dig den till nästa gång och fortsätt där. Det är de bra bitarna vi ska komma ihåg. De andra ska vi använda för att förbättra oss när vi vill framåt.
Jag stod och pratade med några idag. Ibland måste man första när man gjort sin del av plikten. Ni vet de där lägena då det räcker med att man sätter bollen i rullning och den börjar rulla. När det väl hänt rullar det på av sig själv.
Det är jobbigt att titta på, men ibland måste man stänga ögonen, låta tiden ha sin gälla gång och bara låta saker ske i den ordning det är meningen att de ska ske. Alla får sitt straff. Det gäller både dig och mig. Vi kommer alla till läget där det vi får de straff vi förtjänat. Jag tror på karma. Det du ger, det får du. Jag är ingen domare för andras liv jag anser mig inte ha rätt att döma på det sättet. Det fungerar inte så.
Jag sätter punkt. Jag har gjort min plikt i det här. Det är upp till nästa nu. Jag tror att den det gäller ändå är på väg att dra till sig det målet jag personligen önskar den. Det är inte av ondo, tvärtom jag önskar den allt gott, men den måste börja inse, tänka och inte hata resten av världen. Tro mig. Livet blir lättare när du utgår från att hela världen inte hatar dig. Jag har varit där jag känner igen allt.
Idag var det som ett uppvaknande från en bit av sjukdomen för mig. Fy fan säger jag. Jag mår lite illa, men jag satte omgående i gång med att åtgärda något som hamnat efter. Det är min plikt och skyldighet. Istället för att lägga fokus på andra väljer jag att lägga fokus på mitt. Jag är centrum i mitt liv. Det kommer vi inte ifrån och nummer ett är att fokusera på sitt eget och allt runtomkring. Om du har tid, ork och lust efter det, ja, då kan du börja fundera på vad andra pysslar med.
Man kanske skulle ta och motiionera kamelen. Jag känner att jag måste försöka komma igång på något sätt med honom. Han vi kallar "Åsnan" i stallet. Han ser ut som en åsna, har mun som en myrslok och alla tottolottosar är ju kameler. Eller? =D
Just för sekunden är det sol och hyfsat varmt. Dessutom har jag sällskap där nere. Jag har en hel del annat jag måste göra med tottosarna ikväll också insåg jag. Måste sköta mitt liksom och sköta det snyggt.
Annars har jag hunnit söka 2 jobb redan idag.
Jag ska också sätta ut lite annonser senare idag. Lite fina bilder skulle behövas oftast blir de för stora för att lägga ut i annonser, men jag får väl jobba på det.
Jag kan liksom inte bara sitta och inte utveckla saker vidare. Jag är redan inne på mina underkläder och det rullar på. Nästa sak jag ska satsa på är ridbyxor. Jag har hittat en återförsäljare och kommer att beställa så snart vi är överens. Den första beställningen som jag kommer att göra är med "samples" och kommer endast att komma i ett fåtal ex i stl 40. Jag har idag skickat en förfrågan om de har några i lager i stl 40 i modellen som jag i första hand är intresserad av.
Jag har även hittat en väst som jag vill beställa och trycka en stall-logga på. Det kan låta som att jag har storslagna planer. Vet ni vad det bästa är? I morse när jag satt ute med hunden kom jag på en "gratis" affärside. Den var faktiskt riktigt bra och dessutom hänger den ihop med mina kommande "jobb" som banbyggare. Jag tror att det här kan bli. Jag känner mig kreativ just nu. Förhoppningsvis håller det i sig ett bra tag framöver.
Nu är jag bokad på första tävlingen som aspirant med en annan banbyggare. Det är banbyggarkontrollanten här i Sthlm. Han var med på kursen igår också. Det är den 21:a april i Sollentuna. Det känns jätteroligt att vara på G. Jag ska se om jag inte kan hitta lite fler tävlingar också.
Min plan är att i första hand hitta tävlingar som är på den höjden som jag sedan kommer att börja bygga. Det var ganska länge sedan jag tävlade aktivt på den nivån själv. På senare år har jag hoppat högre och även om jag tävlade den lägre höjden innan är det ändå skillnad på banor på lokal nivå och banor på regional nivå. Det är också så att jag tävlat som orutinerad med en häst som inte är rutinerad på de lägre höjderna. Jag har ändra kommit som rutinerad ryttare med orutinerad häst eller när jag var orutinerad hade jag en sk "tävlingsmaskin" med massor av rutin. Det här ska bli jättespännande.
Jag har nu genomfört min första kurs anordnad av förbundet. Det var väldigt roligt, givande och lärorikt.
Det här var en inledande kurs och vi som gick den är inte färdiga för att bygga utan vi har mer fått en inblick i vad grundvärderingarna/tankarna bör vara hos en banbyggare.
Det första vi gjorde var att gå igenom utbildningsplanen för en banbyggare. Den har jag redan läst igenom Utbildningsgång för banbyggare (pdf). Det första steget är att bli aspirant. Det jag ska göra under året som aspirant är att gå med en banbyggare på minst 6 tävlingsdagar och föra in det i min loggbok som jag fick idag. Om ca ett år genomförs nästa steg i utbilningsgången. Efter den avlägger man prov som är i form av att bygga en tävling, lokal upp tom 110, efter genomförd tävling får man sedan sin d-licens och kan börja bygga tävlingar. Är man ambitiös och visar framfötterna kan man gå snabbare upp på stegen för att komma till C-licensen på kortare tid än 2 år. Jag får ligga i! =) Som C-banbyggare får man bygga upp till och med regional 1,30. För att komma högre på stegen måste man bli rekommenderad, man kommer då upp till B-licens och får bygga upp tom nationell 1,40, det högsta jag tävlat själv.
MITT första mål är att kunna bygga BRA banor. Jag har ridit på alltför många kassa banor. Ibland har de till och med varit så nära den katastrofala gränsen att jag känt att de nästan förstört hästar. Vi gick också igenom banbyggarens roll. En sak som jag fångade upp är att banbyggaren på ett sätt har en roll i hästens utbildning och träning. Jag förstår resonemanget.
En bra bana för mig är:
*en bana som främjar bra ridning.
*en bana där misstag ger fel i form av rivning eller annat fel.
*en bana där ryttare som håller bra galopp i bra rytm och tempo kan få ett flyt i banan.
Jag har sedan flera andra värderingar som ryttare när jag kommer ut på tävling med mina hästar. Det kan vara att jag ska kolla hästens status på aktuell nivå. Jag vet själv vilken nivå som ryttare jag rider på och vilka för/nackdelar jag har.
Vi gick igenom ledorden: Balans, rytm, linje, tempo och distans.
Vi gick igenom saker som kan störa rytmen beroende på hur man lägger böjda linjer, brytpunkter, vinklar i hinder ställda på linje. Sedan gick vi igenom hur man ska tänka på hur svår en anridning blir beroende på anridningen från hindret innan och jämförelsen blev, faktiskt, med svårighetsgrader i dressyrprogram. =)
Vi gick igenom hur karaktären på hindren ökar eller minskar svårighetsgraden på banan.
Underlagets inverkan på banan pratade vi om. Här känner jag nog att jag själv måste läsa på lite. Oftast kommer man till en tävlingsplats och tycker två saker om underlaget bra, eller dåligt. Skalan däremellan måste jag nog finjustera lite.
En av de saker jag tyckte var viktigast under dagen var det att kursledaren flerea gånger tog upp att det är viktigt att främja bra ridning. I låga klasser, där ryttarna ofta är orutinerad, ska man bjuda in till att ge dem bra förutsättningar för att få bra ridning även i fas 2(omhoppningen). Det är viktigt att inte inbjuda till någon slit och dra för att svänga så snabbt som möjligt i omhoppningen-sväng utan att placera hindren så att ryttaren istället väljer att rida en väg som ger bättre ridning.
Här är min banskiss för dagen. Vi hade lite tidspress och jag kan utan att blinka erkänna att jag hade noll inspiration och tanke på hur jag skulle rita banan innan. Förra året var och tittade på en(!) tävling. Året innan lika få. =P Jag är "lätt" ringrostig. Det ska bli ändring på det nu.
När jag ritade banan försökte jag göra som alltid när jag tittat på en banskiss innan jag ridit Norton. När jag tittar på banskissen rider jag rundan i mitt huvud och känner anridngen och rytmen i kroppen. Det får inte bli några "hack" i rytmen. Om det blir det rider jag om i huvudet tills allt flyter. Om det så krävs 20 ggr, så rider jag om rundan. Eftersom det är det enda jag kan gjorde jag samma här. Jag tittade på måtten och tänkte mig Vallentunas ridhus. Det är liknande.
Det några kommenterade var att vägen från 1-2 kunde tänkas bli lite svår. Det är 7 galoppsprång mellan. Jag fick också lite kritik för att alla svängar utom en i fas 2(omhoppningen) var vänstersvängar. Jag ska tänka på det till nästa gång.
Överlag var det ändå en bra bana tyckte dem och det var roligt. Jag fick gå upp först och presentera min bana. Här måste jag bara få inflika att mentalkursen jag var på förra våren givit mig OTROLIGT mycket gällande att vistas i grupp såhär och presentera saker. Det jag tänker mest på är att det är lika "jobbigt" för alla. Jag tycker dock inte att det är några problem att stå och prata inför grupp. Jag är nöjd med min bana och jag tyckte att jag fått till grundstenarna i den bra.
Det var två på kursen som ridit 1,40 tidigare och jag tyckte mig se en skillnad i tankesättet i hur vi la upp banan jämfört med en del andra. Jag vet inte om det är att man värdesätter en 1,10 klass annorlunda när man hoppat högre.
Sjukt kul! I samma veva som jag hörde mig för om att få gå som aspirant med en person lyckades jag få ett "jobb". Nu är det bara på en klubbtävling, men all övning ger färdighet. Yeay! Alltså, vad händer i mitt liv?
Det här känns bara SÅÅÅÅ roligt. Dags att börja hålla lite koll på equipe.com där det tydligen kan läggas ut banskisser. Jag kan hålla lite koll på dem för att sedan åka och titta på tävlingen och se eventuella svårigheter och få lite tips på bansträckning.
Har jag inte tjatat om attraktionslagen kanske jag ska börja med det igen. Jag säger bara det: Be så ska du få!
Det var väldigt roligt och det var en väldigt givande kursdag. Det mesta gick ut på att få en överblick av vad en banbyggare är. Vad banbyggarens roll i sporten är, vad som är viktigast och vad man ska tänka på när man bygger en bana.
Det var lite roligt för av de banor som vi fick rita valde han min att visa först och det fanns inget att anmärka på den. =D En hade åsikt om att det var för många vänstersvängar i omhoppningen så jag får tänka på det till nästa gång. Jag återkommer med både min bana, mitt diplom och en mer utförlig utvärdering när jag tagit mig hem. Nu ska jag äta middag.
Nu är det dags att ge sig av mot kursen. Jag hoppas att den ska bli givande och rolig. Trots vissa motgångar lyckades jag få ihop allt jag ska ha med mig. Det är fan jobbigt att vara så här ostrukturerad som jag varit sedan jag blev dålig. Man har liksom ingen koll på någonting känns det som.
På vägen dit ska jag läsa igenom det jag inte hunnit kolla på innan. Det blir nog bra.
Jag avlägger rapport när jag kommer hem om jag orkar annars skriver jag den imorgon.
Känns som den totala ironin när jag tydligen ljuger angående en person och jag för drygt två veckor sedan försökte stoppa rent förtal om den personen. De personerna är den fortfarande "vän" med, men jag jag är "the bad guy". Jaja, vem är förloraren i slutändan?
Här har jag sprungit runt och sagt att sanningen om "förtalet", bemödat mig med att ta reda på vad som faktiskt var sanningen och vad är tacken? Inte ett jävla skit.
Jag vill bara tala om att jag kommer att göra samma sak nästa gång. Sanningen kommer alltid fram. De falska fittorna som förtalade kan fortsätta med sitt falska leverne. Jag vet vad jag sagt och det kan jag stå för. Kan de andra det???
Kom på nu på kvällen att jag har glömt en rätt så viktig sak jag hade att göra. Visserligen är det inte försent, men varför väntar jag alltid till sista sekunden. Jag har ca 150-200 sidor att skriva ut på skrivaren som just nu är placerad längst in i garderoben.
Imorgon ska jag på middag och jag åker hemifrån redan strax efter kl 15 och sedan kommer jag inte hem förrän efter kursen på söndag. Alltså har jag förmiddagen på mig att fixa skrivaren. Hur smart är jag egentligen? Om det nu jävlas. Hur hade jag tänkt lösa det? Skrivaren har liksom inte varit i bruk på x antal år och jag kan erkänna att någon reservplan har jag inte.
Nåja, jag är van vid halvkatastrofer och lösandet av dessa efter att ha levt exakt så här i snart 32 år. Någon förbättring har jag inte heller börjat märka av. Inte minsta tendens faktist.
Nej, nu är jag trött. Blir till att förflytta sig till sängen. Jag måste vara pigg och fräsch till middagsbjudningen imorgon och någon skönhetssömn på morgonkvisten blir det inte i mitt liv inte.
Jag behöver nya ridbyxor. Nu har jag suttit och letat återförsäljare hur länge som helst. Jag har tittat och tittat och tittat sedan innan jul och idag, äntligen, hittade jag vad jag letar.
1. Snygga ridbyxor
2. Minsta volym att köpa hanterbar
3. Vettigt pris
Allt på en och samma gång. Varför har jag inte sett det innan? Jag har bläddrat förbi den här tillverkaren gång på gång nu, men idag fick jag ett infall och kontaktade dem.
Jag har en dröm gällande ridbyxorna och just nu känns det som att alla mina drömmar faller på plats en efter en. Just att jag hittade det här idag och ridbyxorna möjliggör, inte bara nya ridbyxor för mig, utan att jag ska kunna uppfylla min dröm. Kanske till och med under våren.
Jag har funderat många gånger på varför jag är bättre på tävling än träning. För ärligt talat känns det ofta som att jag levt på min talang genom hela min ridkarriär. Ofta har jag tyckt att det känts jobbigt och drygt att åka iväg och träna och lagom har varit att träna en kurs per månad eller regelbunden träning en gån varannan vecka.
Jag vet många som åker och tränar, tränar och tränar varje vecka och ibland flera gånger i vecken. Problemet för mig blir då att jag inte har någon tid för eftertanke i det jag gör. För mig är det viktigt att ha en kommunikation med tränaren och att jag till nästa gång får en eller några saker att träna på. Jag åker då hem och prövar mig fram. Jag gör fel massor med gånger och provar att göra tills jag gör det rätt och jag och hästen har hittat varandra i det vi ska göra.
Om jag då skulle träna väldigt ofta sitter oftast läxan inte till nästa gång och utöver att jag inte hittat den saken läggs nya saker på som jag ska kunna. Allt blir en enda stor gröt och det finns ingen röd tråd. Här kommer vi till något viktigt - den röda tråden.
Allt du gör med din häst är en del i den röda tråden till målet. Allt hänger ihop.
Del 1 i "Hur når jag mina mål?" är att ställa sig frågan:
Vad är mitt slutmål?
Har du inget slutmål är det en omöjlighet att ta dig framåt. Oavsett vad du gör har du ett mål. Det spelar ingen roll om du "bara" vill träna eller om du vill tävla. Någonstans vill du komma i slutändan.
Börja med att tänka ut det tills vi kommer till del 2. Det spelar ingen roll om du svarar att det är till OS du vill. Om OS är ditt mål är det svaret på frågan. Inga mål är för små eller för stora.
Jag hoppas på jobbet jag sökte igår. Det skulle verkligen passa in perfekt, eller ja, nästan iaf. Jag skulle ha ett jobb som passar med antalet timmar jag kan jobba. Det som är lite sugigt med det här jobbet är att jag kommer jobba 8 lördagar i rad. =( Vissa saker får man kompromissa med. Lönen skulle täcka upp min hyra, räkningar etc. Utöver det skulle jag även ha tid för att fortsätta arbetet med min egen "verksamhet". Där har jag faktiskt fastnat lite just nu, men jag tar det som det kommer. Helt plötsligt lossnar något och då får jag fart igen och allt rullar på.
Jag håller dessutom på att utarbeta en annan lösning på stallet. Ja, det är inte så mycket som kommer att förändras förutom vissa förbättringar. Det är det vissa saker jag jobbar på. Det har med när, var och hur mina hyresgäster betalar. Jag har kommit fram till att jag vill ha ett annat upplägg för det inför framtiden.
Det blir skillnad beroende på hur många boxar det finns för uthyrning om hur man vill lägga upp det hela. Jag har också noterat vad som kan tyckas vara orättvisor, vad som inte kan bli dyrare vare sig för mig, eller hyresgäster.
Det är många aspekter att ta hänsyn till. Jag återkommer med en guide gällande betalning av stallhyror när jag är färdig. Jag vill poängtera att det handlar om upplägget och inte vad och när man betalar.
Jag vill ha en lösning som är den bästa både för mig och mina hyresgäster.
Jag tänker alltid:
*Vad vill jag ha i ett stall om jag betalade till mig själv? Det jag vill ha - det försöker jag i den mån jag kan ge.
*Vad värdesätter jag?
Hästar som trivs bra. Vatten och hö oavsett. Det är A och O. Resten kommer efter det.
*Vad är mina personliga värderingar gällande hästhållning?
Alla värderingar kommer alltid uppifrån. Det blir inte annat än mina grundvärderingar och dessa speglar sig sedan nedåt(i stallet).
*Vad känns ok att göra och vad känns tvunget?
Det finnns många andra stall som drivs som diktatur. Jag vill att det ska vara ett fritt val. Har vi roligt när vi gör tråkiga saker kommer alla ändå. Jag vill att man ska ha ångest över att man inte kan komma på städdagen - för då missar man något.
*Vad vill jag känna när jag kommer till stallet?
Jag vill känna glädje och gemenskap. Att vi har roligt ihop och respekterar varandra oavsett gren, häst eller vad vi än vill göra med hästen. ALLA hästar har lika värde som individ oavsett färg eller form.
Jag känner inte många som håller på med häst proffesionellt och faktiskt TJÄNAR pengar på det. Alla har ett jobb vid sidan av. Jobbet kommer först för det är det som gör att man har råd att betala hyran. Därför anser jag det viktigt att man tillåts ha en dålig dag utan att man ska behöva ha ångest för att man inte gjort tillräckligt. Ångesten skapar bara en ond spiral som stjäl ens energi vilket leder till att man får mer och mer ångest.
En viktig sak som många också glömmer i stall är att vi våran gemensamma nämnare är att vi har häst för att vi tycker det är roligt. Tänk om någon på din "dåliga" dag redan har gjort allt jobbigt och tråkigt arbete och du kommer till ett nystädat, krattat och fint stall? Jag lovar att din dag är räddad och du kommer att bli mycket gladare. Nästa gång är det säkert tvärtom.
Istället för att vara med och skapa en negativ spiral kan faktiskt just du ändra den. Det är alltid någon och denna någon kan lika gärna vara du som den är någon annan.
Idag var Hoppan inne innan jag hunnit mocka hennes box och mitt framför näsan på henne hängde en sadel. Jag tänkte: "What the heck, det är väl bara att lägga på den." Sagt och gjort la jag på sadeln. Det såg ut ungefär så här hela tiden, varken mer eller mindre.
Det bästa med "Mamma Blå´s" avkommor är att de är så intelligenta och kloka när det kommer till det som ska vara arbete. När jag la på sadeln idag på Hoppan var det ungefär som att hon sa: Ta på tränset så går ut och tränar på en gång. De är arbetsmyror och känslan när man rider dem, nu har jag ju inte ridit Hoppan ännu, är att de skulle ge allt och ännu lite till för att dig. Jag kan säga att av alla de gånger jag ridit Mamma Blå har HON inte haft en dålig dag. Hon hade samma vilja och koncentration oavsett dag. Ante är "bara" knepig. Hittar man bara knapparna är han inte svår, han är inte lat utan bara extremt känslig har jag kommit fram till.
Hoppan är snäppet vassare. Hon är ännu lite mer skärpt än A, hon är känsligare och har mer integritet. Båda har en vänlig själ och ett gott hjärta. Vad mer kan man önska?
Du väljer själv hur du vill leva ditt liv. Jag anser att saker som inte är exakt som man vill att de ska vara kan vara tre saker: Hinder, Problem eller Saker som behöver lösas. Hur ser du på saker i ditt liv? Svaret du tänker säger ganska mycket om inställningen till ditt liv.
Ser du saker som hinder i din väg för det du vill har du redan talat om för omvärlden att det sitter en låst bom i väggen för det du vill och du har inte tillgång till nyckeln och lär aldrig få det heller.
Har du problem, ja, det säger väl säg själv, då har du problem för det du vill ska ske. Problem är säkerligen något som beror på andra. Eller? Tänk efter själv. Dina problem är säkert något du ser uppkommit från någon annan och BEROR på någon annan viket leder till att du själv inte ser dig som ansvarig.
Har du saker som behöver lösas? Ja, då har du garanterat kommit en bit på din egen tankebana om hur vägen mot målet ska se ut. Jag kan tänka mig att du har något i ditt liv just nu som du behöver lösa. Livet är ju en väg vi vandrar och på vägen möter vi olika saker som förändrar vägen vi just gick på.
Om du hade något du tänkte dig som ett hinder när du läste ovan då tycker jag du ska ta dig en funderare över hur du ska kunna stoppa det i facket över saker som behöver lösas och inte se det som ett hinder. Om du inte omgående kan stoppa det i det facket, åtminsonte lägga det i problem-lådan. Problem går att lösa, det gör inte hinder. Hur du än resonerar kommer det du vill lösa inte att lösa sig så länge du ser det som ett hinder för det du vill. I vilken ände kan du börja. Om det så är en miljon du vill spara börjar du alltid med ett öre.
Kom du på att du hade problem när du läste ovan då kanske du ska tänka på att du själv alltid är ansvarig för det du gör och din inställning till det. Det har inte med andra att göra hur DU ser på något. Om du väljer att sluta se det som ett problem och något du behöver lösa är det bara att börja med att hitta vilka kompromisser du kan tänka dig. Har det med andra att göra? Se det även ur deras perspektiv och fråga vilka kompromisser de kan tänka sig och hur era kompromisser kan läggas ihop och bli till ett.
Har du saker att lösa? Ja, då är det bara att sätta dig ner och fundera över hur. Svårare än så är det inte. Vissa saker behöver man lite mer tid och tålamod för att lösa och andra kan lösas omgående.
Hur vill du leva ditt liv? Med hinder, problem eller att kunna se målet framför dig? Det är bara du som kan svara på frågan och det är bara din inställning till allt som avgör.
Om jag kan arbeta mig upp från avgrunden så kan även du. Tro mig, 99% av er har redan kommit halvvägs från avgrunden och ni har sannolikt aldrig varit där.
Jag har fått en del som jag vill ha och även om mitt liv är långt ifrån perfekt så är jag nöjd och har hittat glädjen i mig själv.
Ibland ska man inte hetsa upp sig så mycket över saker och ting. Alla säger att det inte finns jobb. Jag säger: "Jag skulle hellre slicka golvet på McDonals än att inte kunna betala min hyra och mina räkningar." Det jag menar är att jag, för att kunna betala, skulle ta i princip vilket jobb som helst. Nu finns det inget jobb som är slicka golvet på McDonalds, men ni fattar grejen.
Jag har inte hittat något jobb, och om jag ska vara ärlig har det kommit in färre och färre jobb på AF senaste tiden. Jag hann få lite ångest en dag faktiskt. Idag damp det in ett jobb som skulle passa mig som handen i handsken. Det bästa av allt är att det innehöll en sak som jag trodde var omöjlig på min Attraktionslagslista. Jag har en sådan hemma, eller en visionboard om ni vill kalla det för det.
Jag skulle vara fett nöjd om detta slår in. Bla så löser det ett par problem för mig OCH jag får det jag önskar mig. Dessutom har jag en timlön som jag önskat mig (vilket innebär x antal 10:or högre i lön än jag hade innan). Jobbet innehåller ALLT. Dessutom har jag erfarenhet av liknande jobb och jag ÄLSKAR att jobba med service.
Om jag inte missminner mig ingick det i min önskan om mitt kommande jobb att jag skulle ha snygga kläder. Det får jag här!
Jag har verkligen ALLT jag önskar i det här jobbet.
OM/NÄR jag nu får det ska jag berätta allt det braiga mer detaljerat för er. Innan jag fått bekräftelse tycker jag om att hålla mina önskningar hemliga. ;-)
Nu undrar jag naturligtvis: Innebär det här att jag även kan få min dröm-man trots att det känns dödsdömt?
Man ska aldrig sluta tro och ge upp sina drömmar. Ger man upp sina drömmar ger man upp sin egen tro på sin inre lycka.
Jag förespråkar som alltid att det är bättre att köpa kvalitet som håller än att hålla sig till de billigaste märken. Dålig kvalitet blir oftast dyrare i längden.
Häromdagen kom jag fram till att jag behövde en flughuva - mitt i vintern. Det var mycket opraktiskt med tanke på att det inte är säsong för att köpa flugskydd. Jag fick dock tipset om att de hade på vad som skulle betraktas som den dyraste butiken. Jag hade varken tid eller lust att ens åka runt att kolla. Sagt och gjort åkte jag dit och handlade. Det var väldigt viktigt att ha flughuva så snart som möjligt då den ska agera skydd för irriterat öga.
Jag blev förvånad över hur billig den var. Jag hade räknat med 249:-, men på prislappen stod endast 98:- vilket gjorde mig glatt överraskad såklart.
Idag satt jag och tittade runt lite på några ridsportbutiker på nätet. En av "billighets"butikerna hade en länk till flugskydd varpå jag gick in för att kolla. Mycket riktigt hade de flughuvor, fast alla var dyrare. Nu skiljde det bara en endaste krona på den billigaste där och den jag köpte, men jag kan lova er att kvaliteten på den jag köpte garanterat är bättre. Dessutom får man alltid bra service och kan beställa ALLT i den här butiken. Jag köpte senast förra våren en reservdel till ett träns som inte finns att beställa någon annanstans. Vilket ledde till att jag kunde fortsätta använda mina älskade märkesträns och inte behövde köpa ett helt nytt träns för att en liten pluttgrej hade gått sönder.
Jag rekommenderar Stockholm Ridsport i Väsby. Toppenservice, bra priser och verkligen kvalitet på det man köper.
Jag är ganska säker på att jag under morgondagen kommer att behöva laga 1 st boxvägg. Boxväggen håller nämligen inte måttet. Helt plötsligt har det dykt upp hål i väggen. Hål som inte är av ok karaktär.
Jag vet inte riktigt vad som hänt vare sig med väggen. Jag visste att det var mindre, och inte så många hål i väggen innan. Hästen som står där sparkar inte heller. Det lilla hålet som var hände när en häst rullade fast så jag trodde att väggen var säker. Uppenbarligen är den inte det eftersom det blir nya hål. Hästen som bor i boxen är verkligen inte sparkig av sig så väggen borde inte ha några hål. Jag har iaf skiva och det är lika bra att laga väggen omgående. Det känns som att det kan vara skaderisk att inte förstärka där.
Nu blir det iaf sova. Kvällarna i stallet börjar bli längre och längre. Förut kunde jag hinna sitta en timme eller två innan jag gick ner för att natta igen, men senaste tiden har jag inte kommit hem förrän kl 21 tidigast. Haha! Jaja, det är sånt som händer.
Nu ska jag ner till stallet och fira att jag kom med på utbildningen. Jag var ju lite osäker innan, även om jag anmält mig och så.
Jag är verkligen så glad.
Jag kom in på kursen på söndag för att bli banbyggar-aspirant. Så jäkla kul! Varför har jag inte gjort det innan? Just nu känns det bara så toppenroligt och jag är SÅÅÅÅ glad. Ni anar inte. Det är nästan så att jag känner att jag börjar gråta av glädje.
Det blir nog till att baka en kladdkaka, eller något annat gott för att fira i stallet ikväll. Fira att mitt "nya" liv börjar. Livet där man inser hur man får inre frid tror jag det ska heta.
Tänk vad roligt. Jag ska berätta ALLT om vad vi sagt på kursen söndag kväll eller måndag. Mitt största problem just nu är att jag behöver ca 200 papper+färg till skrivaren för att kunna skriva ut alla Tävlingsreglementen och anvisningar för domare och banbyggare.
Hjälp! Jag som inte har tävlat sedan 2010. Jag är noll uppdaterad på de senaste årens nya regler. Haha! Typiskt mig att göra en sådan grej. Direkt när kursen är slut ska jag kolla så jag kan få gå med Stockholms bästa banbyggare (enligt mig) på de tävlingsdagar jag behöver.
Åhh, förstår ni hur roligt och bra det här kommer att bli! Mitt liv blir bara bättre och bättre och jag älskar det bara mer och mer.
Igår var jag på väg och gjorde en fruktansvärt jobbig sak på förmiddagen. Det var inte roligt. Det kändes på ett sätt ruttet förnedrande och rent ut sagt som bara skit.
Idag känns det bättre. Personen som tycker/tyckte så jävla illa om mig kan fortsätta hata. Det drabbar ändå inte mig. Jag klarar mig liksom från det iom att jag varken vet vem det är eller slipper hatet på annat sätt.
Jag har iställetfått vingar och känner mig fri som en fågel idag. En otrolig lättnad. Jag har lärt mig en viktig sak inför resten av livet och det är hur viktigt det är att göra vissa saker för att få sinnesro.
Till exempel har jag en hel del arbete i stallet att göra, inte för att göra det fint utan för att jag ska skicka in ett papper om tillstånd och mina täckeshängare (!!!) hänger fel. Det kan låta löjligt, men de gör faktiskt det.
Det kändes som det först i morse, men nu när jag sitter här och ska lägga mig inser jag att det kanske inte var så ändå. Det här kanske blev den bästa i mitt liv?
Jag vet inte ännu och jag har nog inte svaret imorgon. Livet är inte alltid lätt att leva och vi ställs alltid inför ett antal prövningar. Jag önskar dock till nästa gång att jag får det mer utspritt än mer än en på en och samma dag.
Ikväll hade jag önskat mig en man. Faktiskt. Det hade varit rätt skönt att lägga sig i sängen med någon, men jag får nöja mig med Herr V. Han duger som kramsurrogat.
Det kändes som det först i morse, men nu när jag sitter här och ska lägga mig inser jag att det kanske inte var så ändå. Det här kanske blev den bästa i mitt liv?
Jag vet inte ännu och jag har nog inte svaret imorgon. Livet är inte alltid lätt att leva och vi ställs alltid inför ett antal prövningar. Jag önskar dock till nästa gång att jag får det mer utspritt än mer än en på en och samma dag.
Ikväll hade jag önskat mig en man. Faktiskt. Det hade varit rätt skönt att lägga sig i sängen med någon, men jag får nöja mig med Herr V. Han duger som kramsurrogat.
Ibland undrar man varför saker känns svårare än de är. Varför gjorde jag inte det här tidigare? Det var inte så svårt. Det måste vara upprättelsens tid just nu. Nu jävlar ska det satans aset dö. Det får liksom upphöra nu.
Det tråkiga är att jag eventuellt måste till tingsrätt och jag är sjukt osugen på det. Ibland måste man kanske göra sådana saker för att få sin egen personliga upprättelse. Jag vet inte. Det ser iaf ut så nu. Jag hoppas på det bästa och att jag kommer att lyckas. Det kan inte finnas annat.
Först ska jag sätta mig ner och vila en stund, ringa ett samtal för att rådfråga en person om en sak sedan ska jag njuta resten av dagen av att jag är på väg mot mitt eget himmelrike. Någon elak jävel gjorde mitt liv plötsligt mycket bättre. Jag känner tacksamhet över det och det är toppen!
Vad hände liksom? Helt plötsligt fick jag massor med läsare på bloggen från ingenstans. Det kanske är så när man är iväg och gör annat på dagen.
Nu ska jag iaf sova. Jag vet, klockar är 20.40, men jag är sjukligt trött och jag vill hellre kliva upp tidigt och lägga mig tidigt än att vakna trött som en tusing.
Imorgon har jag mycket och viktigt att göra och det på flera fronter. Usch, säger jag bara. Jag ser inte fram emot morgondagen, men efter det kommer något viktigt att förändras. Det kommer att kännas som en befrielse och framtiden kommer att se annorlunda ut.
Idag bestämde jag mig också för en viktig sak. Det är så jag vill ha det och jag kommer att lägga mina kort rätt och riktigt. I slutändan är det ändå det enda rätta sättet att spela livets kort på. Allt blir lättare då. Det är som en del i den stora planen jag har för mitt liv.
En bild på en häst som trampat in en tappsko rakt in i hoven florerar på facebook och jag tänkte jag skulle googla fram lite mer bilder på sådana och lägga upp här. Jag hittade inga sådana. Isället kom de här bilderna upp som förslag på mina sökord.
Vad säger ni: Hiss eller diss?
Personligen tycker jag de är lite coola samtidigt som de känns helt grouse. Man går ju liksom i en hov. De som är guldlackade med en guldpistol som klack tycker jag nog är coolast iaf.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men jag tror det finns en mening med allt.
Jag tror att mitt kommande jobb är klart. Det är långt ifrån mitt drömjobb, men jag har hyra att betala och då är det nummer 1 att ha ett jobb så det kommer in pengar. Det kommer att bli toppen inför framtiden iaf. Det vet jag redan. Det jag vill är ju att göra min egen grej och det rullar ju på. Just nu är det lite stiltje då jag väntar på att mina saker ska skickas. De senaste kläderna jag köpt alltså. Sedan blir det till att rulla igång igen.
Stallet och ska också fixas lite och jag måste lägga upp en annan plan för mitt liv. Jag har hittat vissa "hål" i det jag tyckte var säkert innan. Jag behöver strukturera om vissa saker och tänka lite annorlunda. Täppa igen hålen liksom.
Jag sitter och funderar lite på hur jag ska skriva inlägget om hur jag lägger upp träningsupplägget inför kommande tävlingssäsong. Det blir nog ett under dagen.
Jag är sjukt nöjd med mig själv idag. Jag är ett pro på hästar. Det hände något när jag var sjuk och Hoppan har sedan dess vägrat lyfta på bakfötterna. Detta har känts som ett ENORMT problem då hovarna började se förjävliga ut och behövde verkas. Det fanns dessutom till en början inte en tendens till förbättring. Varje gång man försökte uppstod ett av följande scenarion. 1. Hon sparkade hejvilt med benet så man fick flytta sig hastigt åt sidan för att inte bli träffad. 2. Hon började springa runt och på en på stallgång och jag kan säga att hon är liten och smidig som en katt. 3. Hon ställde sig och stod fast som en sten med benet i backen.
Idag fick vi till det. När jag väl, efter ett enträget och envist försökande fick upp benet stod hon som ett ljus. Visserligen hoppade hon runt lite, men jag kunde utan större svårigheter hålla kvar benet och det var inget sparkande. Bara SÅÅÅÅÅÅ skönt! Nu kan jag snygga till hovarna eftersom och sedan kan hovslagaren titta på dem när hon kommer. Det känns verkligen som att det behövs. Jag slipper ha ångest för att ev behöva ta ut veterinär för att ge lugnande och hon är som vilken annan häst som helst. Kan det bli bättre?
Jag är värsta horsewhisperen känns det som idag. Jag är sjukt nöjd med mig själv. Ska njuta av min "vinst".
Nu är hästmat införskaffad. Jag hade tänkt köpa linfrökaka till häst som finns på påse, men om man jämförde priset med den för människa var det inte värt pengarna. Människopåsen kostade 19,90 och hästpåsten 169:-(!!!!!!). Tydligen kan man göra iordning för någon dag i förskott när det är så här pass kallt ute. Skillnaden mellan häst och människopåsen är att när man köper människopåsen måste man "tillaga" linfröna med kokande vatten. För 150:- får jag nog lov att göra det.
Nu ska jag ner. Ante är ju under igångsättning och igår fick han vila. Idag blåser det tokmycket och jag känner mig måttligt road av att vara ute i isblåsten. Nöden har ingen lag och någonstans kände jag att jag inte vill betala för att rida i ridhuset om jag inte absolut måste. Jag har faktiskt en uppsättning vindkläder för ridning och då är det inte värt att betala för att gå ner i ridhuset. Dessutom rider jag bara 20 min per gång ungefär.
Jag har också blivit tvungen att omstrukturera månaden lite då jag hade planerat annat, men bestämde mig för att investera pengar i att införskaffa mer kläder att sälja. Det är tur jag har kunskap både här och där när det gäller häst och kan göra en massa saker själv. Den här gången bestämde jag mig för att ta hand om bafotahästarna själv. Givetvis kollar hovslagaren när hon kommer, men jag brukar alltid få beröm för att det ser bra ut så jag oroar mig inte nu heller. Däremot orkar jag inte mycket så det blir många dagar som jag får ta lite. Dock är jag väldigt nöjd med det jag åstadkommit på tre dagar förra veckan. Det enda jag känner är ett problem är att lilla Hoppan är en snorvalp och har varit dum att lyfta bakfötterna på. Jag har jobbat på det och hon har blivit bättre. Fram är nästan färdiga på henne, men jag känner att bak känns som ett problem. Oftast är det så att problemen skapas av männisan och om jag tänker att det ska vara problem. Hur ska det då kunna gå bra? Det är bara att börja i änden: Ändra min mentala inställning, Sedan köra på med träning för att stabilisera min egen mentalitet. Jag kan utan att blinka säga att problemet sitter hos mig och inte hos hästen. Ante däremot är en klippa. Sist satt jag på en stol. Mycket praktiskt för en krympling med en så pass snäll häst. Honom har jag dessutom skor till som jag skulle kunna sätta på - om jag får i söm i hans betongfötter. Sist jag försökte slå på en sko på honom blev sömmarna till dragspel.
Idag blir det tur till Stinsen och nyttoshopping. Hästarna behöver kraft, eller åtminstone Norton. Jag trodde att han inte behövde mer eftersom han gått upp i vikt och såg bra ut nu. Jag hade fel. Han blev lite smalare igen så det blir till att ge honom lite kraftfoder.
Sedan har jag också läst på lite och han verkar ha problem med magen på våren. Vi bytte höbal för någon dag sedan och då blev han dålig i magen. Gången innan det svullnade han upp i benen, vilket han gjorde vid varje balbyte förra våren. Linfrö ska tydligen hjälpa vid den typen av problem. Hästens mage är ju gjord för att äta gräs som innehåller väldigt mycket vatten och vi ger ganska torrt hö/hösilage och då blir det obalans.
Nu blir det iaf Stinsen och införskaffning av föda till hästarna.
Ibland är världen verkligen liten. Jag pratade idag med en person från andra stalldelen. Det blev att vi pratade vääääldigt länge. Vi pratade om något och sedan säger hon "inte ens när det gäller en pedofil i stall". Varpå jag svarar: Menar du XXX? Hon tittade på mig och både visste samtidigt att det var samma person.
Det var många år sedan nu som personen var och tallade på en person i min närhet som endast var 12, samma sak hade hänt den andra personen med en person i dennes närhet. Alla har liksom vetat om det och ryktet om personen i fråga har gått i närområdet. Personen har också blivit portad från massvis med stall häromkring av samma anledning. Jag vet att det har varit på väg till rättegång förut, men pga andra omständigheter har det inte fungerat.
Nu sitter iaf personen inne sedan förra våren och det på 4,5 år. Det finns viss form av rättvisa i världen. Även om fängelse aldrig kan räcka för en sådan sak som pedofili finns det iaf svart på vitt.
Personen flyttade för några år sedan och man kan läsa om domen här: Pedofil-dom
På en punkt i mitt liv måste jag nu sätta ner foten och säga Nej!. Ibland måste man se skeppet sjunka och lämna de som inte kan överleva själva åt sitt eget öde för att rädda sig själv. Lite så känns det, som att det är bara för att rädda sig själv. Nu eller aldrig liksom.
Det känns skit, men jag känner att jag inte har något val längre. Jag har lust att sätta mig ner och gråta bara. Jag pallar fan inte, men jag måste. Det är nog så att det är lättast första gången. Här har jag sållat och sållat och sållat och inte blev det bra ändå.
Det här bevisar bara att man ska vara försiktig och tro på skitsnack som florerar. Jag har alltid påstått att man inte ska lyssna på snacket om mig för det är inte sant och rent skitsnack. Det har det också varit, men jag kanske är unik på något sätt. Andra verkar leva upp till skitsnacket som florerar om dem.
Nej, dags att ta sig i kragen och göra något åt det hela.
Det måste vara något seriöst fel på rökare. Hur jävla svårt kan det vara att ta med sin snuskfimp till ett ställe där man ska slänga dem? Det är så jävla respektlöst gentemot andra att bara dumpa fimpen på backen. För mig innebär det att man sjunker till lägsta samhällskiktet och automatiskt blir en socialbidragstagare. Om ni tänker efter är det i socialbidragstagarstadsdelar det ligger fimpar tamejfan överallt på backen.
Jävla snuskisar är ni! Nej, jag hatar fimpar och rökare som slänger dem på backen. Ni är jävla äckel. När man dessutom har sagt till är det jävligt respektlöst att fortsätta "tappa" sina fimpar överallt. Vem lär få plocka upp dem? Ja, vi kan väl gissa att det lär bli jag.
Dagens FITT-DISS till ALLA rökare som slänger fimpar på backen.
Jag hade ju en lista med problem som behövde lösas innan vi kan åka på tävling.
Problem 1 (vill inte skriva ut det för jag skäms över det hela) Dock löst på en vecka. Jag har nu tagit reda på vad jag behöver för att lösa det problemet.
Problem 2 Skjuts till tävling! Check and done. Jag behöver ju kolla att både bilfråga och transportfåga är löst eftersom jag för tillfället inte har någon bil med dragkrok att tillgå själv.
Problem 3 Kolla vaccinationsstatus. Klantskallen jag behöver två stämplar för jag har tappat bort vaccinationskort.
Problem 4 Jag behöver köpa nya tävlingskläder. Tack och lov har jag inte blivit för fet för mina tävlingskläder. Problemet är tvärtom. Kläderna är fan tält. Nya behöver införskaffas, men det får bli ett senare problem. Det är ju inte förrän nummer 4.
Eftersom det här var alla "problem" och vi kan konstatera att det finns en lösning på alla ska jag sätta mig ner och göra en plan för hur vi ska tillväga rent träningsmässigt.
Jag ska visa på ett strategiupplägg i ett senare inlägg.
Just nu pågår Projekt: Investering i mig själv inför framtiden. Jag ser fram emot det här som en tok. Idag har jag anmält mig till Banbyggarkurs del 1. Det ska bli SÅÅÅÅ roligt. Han som är kursledare är Internationell banbyggare och även om jag inte är så förtjust i att rida hans banor. De är så tekniskt svåra (eller så kanske inte jag och häst var redo för dem). Så ska det bli så intressant att vara på kurs för honom.
Jag ser fram emot det här något fruktansvärt. Och vet ni vad det bästa av allt är. Kursen är redan nästa helg. Åhh, det är så roligt!
Nu ska jag ta och göra iordning för att ha fredag ikväll.
Jag vet också vem jag vill gå som aspirant med. Nu ska jag bara komma in och sedan ringa och gå som aspirant med den här andra personen.
Nu får det vara slut på det här. I år ska jag fan tävla. Det bara är så.
Jag har ett antal "problem" jag måste lösa innan.
Vi börjar med att lösa problem 1 och 2. Idag faktiskt. Jag ska ringa och kolla vad jag behöver för att lösa problem 1. Problem 2 har jag redan hört mig för om.
Efter det ska jag lösa problem nummer 3. Jag kan lösa bitar av det medan jag löser problem 1, smart va! =)
Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.
