Livet På En Kant

Har lyckats med något jag haft i bakhuvudet sedan i höstas. Det är helt sjukt. Jag har hittat så jag kan skapa mitt eget klädmärke. Jag sitter just nu och ska beställa prover för ridbyxor. De är skitsnygga och logon sitter på benet av byxan.

 

Problemet är bara att jag inte har en aning om vilket namn märket ska ha. Jag behöver er hjälp!

Kan ni komma med lite förslag?

Vinnande förslag vinner en ridbyxa så snart den storleken beställs!

Här är en av modellerna. Det här är dock inte den där loggan är på sidan.

Idag red jag. Äntligen känns kroppen som att den klarar ett lättare ridpass. Jag hoppas att jag inte ska kliva upp med en enorm smärta imorgon. Det var superkul att ta ett ridpass. Snacka om att man är ofit och att ridmusklerna har varit vilande. Vissa muskler används verkligen BARA vid ridning. Jag tror inte att jag haft ett sådant här långt uppehåll någonsin faktiskt.

 

Det första jag tänkte när jag kortade tyglarna var att när man rider honom liknar det en annan häst som jag ridit tidigare. Jag funderade lite medan jag skrittade runt och plötsligt slog det mig. Han liknar inte en häst utan flera som jag ridit. Fast han är helt otränad för tillfället har han bärighet i kroppen och samma känslighet som en häst som tävlar GP hoppning. Jag vet att det kan låta orimligt och att ni kanske skrattade till, men det är så. Jag har ridit sådana tidigare. Han känns verkligen likadan. Det ska bli väldigt spännande att sätta igång honom "på riktigt" nu.

Vårat första mål är att starta en 0,90 hoppning. Det känns helt absurt att börja på den nivån, men så är det nu. Jag kan inte rå för att min kropp varit trasig och jag måste ha ett mål att se fram emot. Nu ska jag se om jag kan komma igång och rida någon gång per vecka för att sedan kunna träna mer och mer.

 

Han är verkligen fascinerande. Det jag övade på sist satt som ett smäck och det är bara att köra på. Han känns mycket bättre i kroppen även om han försökte fuska med vissa saker har jag mer överseende med det mesta just nu vilket leder till att jag har mer tålamod. Tålamod är alltid bra när det kommer till hästar. Det var iaf superkul att rida och jag ser framemot ett litet pass imorgon också.

Precis som sist hade MB dålig råmjölk. Lilleputt får blodplasma. Det är bra att ha med så proffesionella människor att göra. Ante blev ju väldigt sjuk när han föddes och fick medicin 3 gånger om dagen i 30 dagar. Det är helt sjukt mycket och länge egentligen. Hade de missat att han var dålig där han var hade han dött inom en vecka. Hoppan hade antagligen inte överlevt en vecka heller. Hon fick ju blodplasma hon också om ni minns?
http://livetpaenkant.blogg.se/2011/may/trakig-uppdatering-om-folisen.html
Nåväl, utgången verkar vara bra med blodplasma och ett nytt prov tas ju efter för att se att fölisen är ok. När råmjölken är så dålig betyder det att fölisen inte får de antikroppar i blodet den ska ha.

 

Tänk hur mycket som kan gå fel. Jag visste inte ens att det går att ta prov på stoets mjölk. Jag brukar ibland fundera över hur många som dör i onödan bara för att de som har hästen vid fölning gör fel. Nu tänkte jag inte bara på råmjölk utan alltihop. Det finns så mycket som kan gå fel vid en fölning.

 

 

Det är verkligen intressant att handla med andra kulturer. Jag sitter nu och ska göra min första beställning hos en indier och jag lovar dig att det är den segaste personen ever att göra affärer med. Vill de inte tjäna pengar, eller? Fördelen med indierna i det jag ska köpa nu är att kvantiteten är att jag bara behöver köpa 5%, eller 1,6% i antal jämfört med om jag hade handlat från Kina. Det här gör det hela rimligt.

Nu hoppas jag iaf få ett svar omg om den totala kostnaden med både frakt och vara, men vi får väl se hur lång tid det tar för dem att svara........

 

Kineserna är 10 ggr bättre på kommunikation, men det är enorma mängder man måste köpa istället.

Idag kom det en som tittade på stallplats. De var väldigt trevliga. Det var en familj som letade häst just nu, men de var intresserade. Jag hoppas att det här kan bli bra. De är "kända" från en som jag känner och det är en bra familj. Det kan nog bli bra. De letade ett gulligt och lantligt stall. Precis som vårat.

En liten stunds vilopaus. Jag sitter och ska snart åka och jobba. Det känns som att det är fullt upp hela tiden. 

I helgen har jag iaf hunnit påbörja projekt stallplan och jag är nöjd med resultatet så här långt. Än så länge har jag bara hunnit få ner tre buskrosor. Den som är på bilderna nedan är en ljusgul och jag har lite svårt att bestämma vad jag ska ha runt den i "krukan". Ni kanske har någon idé? De andra två står ute i två trälådor och de är ljusrosa. Jag tror att jag ska flytta dem, men vet inte riktigt var de ska stå än.

Förra året var jag och köpte hö från ett litet stall utanför Sigtuna. Jag blev lite avundsjuk för att de hade så gulligt och pitoreskt utanför stallet. Nu vill jag också ha fint och gulligt och inte ogräsigt och skräpigt som vi har haft det. Inget är ju omöjligt......

 

 

Den ljusgula rosen verkar trivas toppen på sin plats för den har redan börjat ta sig efter två dagar i krukan.

Den nya sötnosen föddes i natt. En liten hingst blev det. Har ni sett så söt!

Ser ni att han har ett upp och nedvänt hjärta i pannan?

 

Idag ska jag fixa med en massa saker till stallet. Det ska införskaffas plank till en av boxarna som ska byggas om lite. När jag ändå är inne och köper virke ska jag köpa till lite extrasaker här hemma. Det kommer bli sjukt fint det vi ska göra. 

 

 

Det blir lite trixande och fixande. Jag hittade en sak på blocket som jag ska mäta om den passar in nere vid stallet. Bara den saken skulle höja standarden på en sak 10-falt. Ibland måste man bara tänka smart och realistiskt.

 

Jag sitter just nu och ska beställa ridbyxor. Det är lite drygt för jag skulle betala via paypal och jag har tagit ut alla pengar därifrån för tillfället. Alltså tar det 1-2 bankdagar innan jag har pengar på det kontot igen. Nu har jag skickat och frågat om de inte har en lösning där man kan betala via kort istället.

 

Ridbyxorna är iaf skitsnygga.

Jag har inte bestämt vilken färg än. De beiga ser ut så här.

 

Insällningen avgör det mesta. Det bara är så. Nu är det till att köra igen. Jag är så jävla nöjd med mig själv. Livet tar sig. Oanade saker händer. Jag lyckas verkligen med det omöjliga. Gång efter annan.

Det är som jag säger, och jag bevisar att det är sant, JAG är den som gör det omöjliga möjligt. Jag vet inte hur jag bär mig åt. Jag ger mig nog bara fan på att ALLT är möjligt. Efter det hittar jag en lösning på det som ansågs vara ett problem. I min värld finns inga hinder för att göra saker. Allt är saker som behöver lösas på bästa sätt.

 

Nu ska jag planera inför framtiden. Jag kommer att komma dit jag vill. Jag är beredd på att arbeta för det.

Ja, som ni förstår är det något som komma skall. Jag har önskat mig det här sedan i somras och ALLA trodde det var en omöjlighet. Jag säger bara "Allt är möjligt bara man tror på det och vågar vinna.". Andra skrattade åt mig när jag nämnde det i höstas och sa: Haha! Varför skulle du lyckas när ingen annan lyckats?
Nu kan ni köra upp fingret i röven. Jag sitter här med planen i handen och ska bara räkna ut lite mer konkret hur det kommer att bli. Jag ska också göra en uträkning inför den kommande presentation jag ska göra för övriga.

 

Jag tror att det här kan bli bra och jag tror verkligen på det. För oss är det en JÄTTEgrej som kan tyckas vara mindre för andra.

Jag vet vad jag vill och jag ska ta mig dit. No matter what!

Jag ska också göra lite omstruktureringar i mitt eget liv. Det här är inte hållbart i längden. Jag måste komma på vad jag ska göra inför framtiden och hur.

Jag får väl ta och räkna upp dagens tre bästa saker. Jag sa till en tant idag att jag allrid avslutade dagen med att skriva upp de tre bästa sakern. Sedan när jag hade en sämre dag, kunde jag ta fram och läsa om allt det bra som hänt mig. Det stämmer att jag gör så, till viss del. Ibland fuskar jag, men nu ska jag ta mig i kragen. Bra saker föder bra saker.

 

I morse när jag släppt ut hästarna. Ledsnade jag totalt. Jag var beredd att gå in och säga upp mitt stall. Jag ville inte vara med längre. Ni anar inte hur less jag blev. Det har ingenting med just idag att göra utan mer med allt.
Precis innan jag kom till ytterdörren här hemma lackade jag på mig själv och tänkte : Va fan! Jag fick nog. Sagt och gjort gick jag in, ringde lite samlat och nu ligger jag här. Lycklig som fan över att på något sätt lyckas få till det helt omöjliga.

 

Nummer två på listan idag valde tanten som jag nämnde det för. Hon svarade: Då kan du skriva på listan att du gjort en gammal tant lycklig. =) Det är nummer två.

Nummer tre är att jag lyckades få till en sko på Norton. Jag är lite stolt. Jag hittade liksom inte skon som jag letade, men hittade en liknande sko i en låda. Jag fick till det och den sitter hyfsat. Inte det bästa jag gjort, men det duger så länge.

 

Nu ska jag sova. Imorgon är det fortsatt arbete med att få till punkt ett idag. Det blev inte exakt så som jag önskat, men jag har något att arbeta utifrån. Nu krävs lite mer arbete runtomkring. Nästa vecka blir möte med presentation på det som komma skall. Min förhoppning är att komma med ett förslag som alla blir nöjda med i slutändan.

Jag är sjukt glad idag. Fan vad det ser bra ut inför framtiden. Det här kommer att bli så bra. Jag är SÅÅÅ nöjd.

 

Nu kan jag äntligen köra mitt race. Det här kommer att bli super. Man ska aldrig ge upp sina drömmar. De kommer bara man vågar tro på dem. Nu kan jag äntligen ta tag i livet och göra det jag vill.

 

Jag lyckas till och med att få till så att andra skapar visioner och drömmar i det jag önskar göra. Det är den personen jag vill vara.

 

Vad det är det tänker jag inte berätta förrän imorgon då jag förhoppningsvis har bild på det som komma skall. Yeah!

Idag har jag lärt mig ett nytt ord. Jag åkte bil på jobbet med en kvinna. Vi var rätt trött och slut båda två när hon säger: Jag ska hem och ta en whiskey sedan. Jag svarade att jag nog också hade behövt det, men att jag inte hade någon whiskey hemma. Hon fortsätter sedan med en mer ingående beskrivning där hon förklarar vad hon mer skulle göra. Hon skulle ta whiskey bla bla bla bla och sedan skulle hon ta fram sin garderobssnopp.

Först när jag hörde ordet hajade jag till, Garderobssnopp?, sedan fattade jag och skrattade. Haha, det är dagens nya ord. Det har nu lagts till i ordlistan i SAOL69 (Sexuella Akademiska ordlistan).

 

Jag sitter och funderar över sätt att vara en bra ledare.

 

Är att vara en bra ledare:

*Någon som vågar stå för besluten man tar även om de inte passar alla?
*En som löser problem på det sätt som verkar enklast, även om man måste vända sig till tredje part?

Isf tänker jag vara en bra ledare. För mig är beslut, beslut och för att beslutet ska ändras krävs det att samtliga som tagit beslutet är med och godkänner det nya beslutet, eller att man går tillbaka till det som var innan.

 

En dålig ledare för mig är:

*Den som vänder kappan efter vinden.
*Inte står för de beslut som varit med och tagits.
*Den som själv sätter sig över andra och enbart ser till sitt eget bästa.

 

 

En sak ska ni veta om mig och det är att jag kör den väg som leder dit jag vill. JAG gör som JAG vill ha det OCH i slutändan kan jag stå för det om det inte blir som jag tänkt. Jag kan stå för att jag gjort/tänkt fel.

Då har jag åtminstone gjort det jag själv vill och varit ärlig mot mig själv.

Åtminstone känns det som att de står på rad igår eller idag, har inte så bra koll och har inte engagerat mig så mycket i det., har ännu en hört av sig. Den här är visserligen oberoende både av blogginlägg och annan information om mig. Det kanske kommer sig av mig själv.

 

Grejen är att jag nog känner att jag inte har så mycket tid över till någon man just nu. Jag har så mycket eget att göra. När jag ska klämma in en man mitt i alltihop. Fast det är klart. Är det någon som verkligen visar framfötterna och visar upp sig från sin bästa sida kan jag nog tänka mig en eventuell dejt. Det känns inte så viktigt, men det skulle kunna hända.

Igår gjorde jag ju en check i planeringen inför maj månad och jag kom fram till att första halvan är fullspäckad med saker jag har inplanerade.

 

Jag skulle ju iofs behöva hjälp med vinterdäcken fortfarande. Min förhoppning var att det skulle dyka upp en räddande prins, men det har inte hänt ännu och vad är sannolikheten?

Idag blir det till att ta igen sig efter flera dagars full fart. När jag slutat ska jag åka hem och lägga mig en stund. Det blir en powernap, sedan ska jag ta tag i resten.

 

Jag kollade schemat inför maj och det ser ut som att det kommer att bli många dagar på tävlingsbanorna. =) Inte som ryttare dock, men det gör inget. Jag får försöka ta tag i min egen ridning samtidigt. Det varbetydligt mer inspirerande att vara ute och titta än att försöka hitta inspirationen själv.

Jag återkommer senare. 

Det finns en person som jag saknar så otroligt mycket. Jag såg bild på honom idag. Varför var jag tvungen att sätta mig och googla hans namn? Varför? Trodde jag att det skulle vara lättare då?

Hur kan man tycka om en person, och känna sådan saknad, utan att för någon skulle ens ha en tilstymmelse till kärleksrelation till den? Det är ju ändå en person av motsatt kön och jag är heterosexuell. Jag har aldrig ens haft en sådan tanke någon gång.

 

Jag undrar varje gång jag tänker på honom, samtidigt som gråten och den totala saknaden ligger och gror, varför kan han inte höra av sig? Han sa att han skulle göra det. Jag har försökt få tag på honom, men det känns som att jag alltid ligger ett halvt steg efter. Jag vill att han ska komma nu. NU NU NU NU!!!!! Helst igår. Jag har ju ett eget stall nu. Jag gör som jag vill. Jag vill att han ska komma hit.

 

Hur ska jag få tag på honom? Jag har försökt på ALLA sätt som jag är kapabel till. Nu återstår bara att kidnappa honom och ta med honom som bagage på planet hem. Jag vet att det är fler som snart är beredda att göra samma sak. Det finns fler som säger: Efter honom är det inte samma sak. Han spelar en egen liga, en egen division. Vi är inte samma. Han är fantastisk. Och jag vet, jag har känt honom längst. Vi har ett särskilt band till varandra, en särskild kommunikation. Vi förstår varandra och allt är enkelt när jag har hans trygga kunskapsbank bakom min rygg.

Hur ska jag göra? Är jag tvungen att börja gå i kyrkan och be för att han ska komma hit? Det är nästan så att jag är beredd att konvertera till någon religion för att få till det hela.

 

Jag säger bara: Snälla, kom tillbaka! Jag är förlorad i den här världen utan dig.

När vi möts igen kommer jag att gråta av lycka. Jag kommer aldrig att ge upp.

Ska åka iväg alldeles snart och det är ett evigt passande med att ha hund. Innan det ska jag hinna ner till stallet och fixa med lite.

 

Hunden behlöver ha barnvakt, kläderna ska på innan man åker, han ska ha mat, vatten och medicin. Han ska rastas etc etc etc. Det är helt enkelt som att ha ett barn, verkligen och han gör inte ett dyft själv annat än att se på en som en piga. Det är bara att offra sig själv och hjälpa den hjälplöse.

 

Det gör inget! Han är världens bästaste sällskap ändå och jag älskar honom med hela mitt hjärta. Speciellt de gånger jag lagt mig i sängen och han har ätit kvällsmat. Då hoppar han upp i sängen och ställer sig med huvudet mitt mot mitt, öppnar munnen och rapar mig högt i ansiktet. Sedan vänder han sig om och lägger sig och tvättar snoppen. Det är kvällsrutiner det. Hur många kan säga att de får ynnesten av den upplevelsen nästan varje kväll?

 

Jag vet inte hur män fungerar, fast vi kan ju konstatera:

Fredag kväll skrev jag ett "suga kuk-inlägg". Under lördagen satt nog de män som läste detta och funderade över det hela. För på söndagen hörde flera av sig. 

 

Hur fungerar män? Är de så enkla att det är det som de visualiserar som de tänker på. Jag tror fan det. 

Det blev fullspäckat idag också. Nu ska jag åka och jobba, sedan blir det hem och fixa stallet lite snabbt sedan bär det av in till stan ikväll. Det är mycket att stå i, men det löser sig nog.

 

Jag hinner inte skriva "rapporten" sedan igår utan det kanske blirimorgon. Får se när jag slutar jobba och vad jag hinner däremellan.

Idag har jag lärt mig väldigt mycket om banbyggande. Jag kom hem för en liten stund sedan. Utförligare rapport kommer senare. Nu måste jag först ner och fixa med allt i stallet.

 

Prisutdelningen i 1,05 m klassen.

 

 

 

Idag på förmiddagen väntar jag ett spännande telefonsamtal. Jag har ingen aning om vad det handlar om annat än att det är om ett jobb. Känslan när jag hörde om det bara skrek JAAA!!!! och att jag var tvungen att kolla upp det. Fast jag måste erkänna att jag inte har den blekaste om vad det handlar om. Livet är fullt av överraskningar, erbjudanden och möjligheter. Det är bara att tacka och ta emot. 

Nu är det dags att åka iväg på tävlingen. Det blir en heldag idag. Med 300 starter totalt kan jag räkna med att det kommer att ta ett tag. Jag vet att det är en jag känner som ska tävla där, men jag har inte kollat i övrigt.

 

Ska bli rolig iaf. Igår när jag körde dit kände jag tävlingsglädjen när jag mötte transporter på väg hem. Hihi! Bara att sparka igång åsnan(läs: Ante) så att vi också kan börja styra runt på tävingar.

Nu har jag varit och gjort lite dagen-före arbete inför morgondagens praktik. En bana byggs oftast dagen innan på en vanlig tävling. Det var ponnytävlingar där idag och jag kom lite tidigt och fick sitta och vänta en stund. Det gjorde inget då jag träffade gamla vänner. Det ska bli roligt att se deras nya häst tävla imorgon.

 

Det vi gjorde idag var att bygga om banan inför morgondagens första klass. Dagens sista klass var den högsta för dagen och imorgon är den lättaste först. Det betyder att lite hinder behöver bytas ut. Dagens första klass är alltid den snällaste. Banans längd behöver också mätas när banan är färdig för längden bestämmer maxtiden som ett ekipage har på sig att ta sig från startlinjen till mållinjen.

 

Hunden och jag går på tur innan dagens arbete. Han sa att här fanns det mycket nya tjejer att sniffa in.

 

Tips på lite olika hinderdekorationer fick jag. Det här är en väldigt rolig, men samtidigt enkel dekoration.

 

Här är en annan rolig dekoration av bara livbojar. De är enkla att hänga på valfritt infångarstöd.

Norrlandshindret? Två älgar, med tillhörande tagetesbuske under. Bommarna till är 2 st björkmålade och de andra två är betsade och sedan lackade.

Så här ser det ut när en tävlingsdag är slut. Parkeringen är tom i väntan på morgondagens glada ryttare.

Nu har jag arbetat färdigt och pratat med honom jag ska träffa på tävlingen. Jag ska vara där vid halv fyra och ska hämta hunden först.

 

Det ska bli sjukt roligt och jag lovar att komma med rapport när jag kommer hem. Lite bilder blir det naturligtvis också.

 

Ha en bra dag i solen så länge! =)

Nu på morgonen ska jag iväg och jobba. Sedan i eftermiddag blir det hopptävling. Det är inför imorgon. Jag vet inte vilken tid det är hopptävling än. Ev hinner jag inte, men det blir ett senare problem. Isf blir det bara imorogn. 

Stod i stallet och diskuterade hästars olika kroppsbyggnad. Vi kom in på travhästar och att det i travstall finns en(oftast en) stjärna, några som springer in matlappar och att resten var skit som aldrig borde ha kommit till världen som travhästar. Vi menade alltså att de inte kunde bli något inom sporten, att det var fel på aveln.

Motparten i diskussionen klämmer då ur sig:
-Ja, det är ungefär som att vi skulle ha blivit elitfriidrottare. Hur skulle det se ut? Det är ju inte direkt så att vi ser ut som två spindlar. Man måste det om man ska vara friidrottare!

-Nej, det är ju sant, svarar jag. Vad skulle vi ha blivit då?

-Ja, man är väl iaf bra på att suga kuk.

-Det har jag iaf  fått bra betyg på. Med beröm godkänt.

-Ja, jag också. Fast det hade varit bättre om man hade varit en meter lång, platt skalle och tandlös. Då hade man varit avlad för det. Förmodligen skulle det uppskattas om man hade kotunga också.

-Hahaha, ja, det är ju sant.

 

Nu kanske ni undrar över varför en platt skalle skulle vara bra vid kuksugning. Det kommer sig helt enkelt av att mannen då kan ställa ölen på huvudet.

Hur går avelsvärderingen till för att kunna få fram tilltänkta egenskaper? Har dvärgar förtur?

Jag har diskuterat utseende på kroppar med en person (en man . Vi diskuterar det mesta. Vi kom igår in på rutor på magen varpå jag säger att jag inte har några, eller rättare sagt att de inte syns längre. Jag får till svar att vi kvinnor inte ska ha rutor på magen utan:

 

·         Bröst

Snygg häck

Inte rutor

 

Konversationen som följer nedan är jag i fet stil och han i kursiverad. Ni förstår väl att bilden på min rumpa även måste läggas ut på bloggen senare? Är man för självkrisitk, eller är jag helt enkelt saklig när det gäller min egen kropp? 

 

Haha, jag är nog körd på häcken

 

Tror jag inte

 

Det känns inte så bra, men jag kanske är kritisk

 

Till häcken?

Varför?

 

Den kännsför platt

 

Hur menar du?

Och där skickade exet bild på sina bröst. Hon vet att jag blir kåt och gör det för att jävlas . Tur att jag är naken. Annars hade det blivit tight i jeansen 

 

Hahahaha

Du är fan störf

störd

 

Jag?

Är häcken för platt?

 

Nej, men som skriver det om byxorna och så. Man får sig ett skratt iaf

 

Hahaha

Du borde ha vant dig;-)

 

Jo, jag borde väl det

 

Och jag kan inte hjälpa att jag har stor kuk;-)

 

Hahaha

 

Hur kan din häck vara för platt?

 

Inte vet jag, jag känner mig plattrövad

Måste jag ta bild?

 

Gör det!

Har svårt att tro att du har platt röv

 

får göra det imorgon eller på lördag

 

Haha

Visst

Jag tog bild på min mage. Tyvärr kom kuken också med

Tror inte att du har platt röv.

 

haha, du är verkligen störd.

...., men det är smällar man får ta. Jag orkar inte mer. Nu får det vara nog. Det här stör mig i mitt liv. Jag måste göra något. Kan jag inte försöka på något annat sätt får det bli det här.

 

That´s about it!

 

Jag vill inte längre ha personen i min närhet. Den måste bort därför ska jag nu vidta åtgärder. Det här håller inte längre.

Jag har känt mig lite nere i typ två veckor nu. Det är mycket som spelar in på det. Många olika saker som hjälper till på sitt håll.

 

En sak som jag tänkt länge på tog jag tag i idag. Jag vet inte hur det kommer att sluta. Det vet man aldrig, men jag gör det här enbart för MIN EGEN SKULL. I slutändan är det ändå mig själv jag ska leva med resten av livet. Det är lika bra att se till att man mår bra själv. Någonstans känner jag att jag måste det här. Det här är också det första steget mot något nytt.

 

Jag orkar inte längre och jag vill något annat i framtiden. Frågan är bara vad. Jag har inget svar på frågan. Lite saker önskar jag mig dock och de kommer jag att se till att de slår in.

 

Jag har fler saker jag tänker göra också. Jag har mål. Dock är det vissa saker jag behöver lösa. Osäkerhetsgrejer inom mig själv. Jag vet inte hur jag ska göra det än, men jag kommer på en lösning.

 

Nu när jag bestämt mig för A kommer säkerligen B att infalla snart också.

 

Som sagt, nummer 1 mitt liv är jag och det här gör jag för min skull.

Ofta hör jag människor säga att de misslyckats eller är rädda för att mislyckas. Jag kände också så förut. Idag är det väldigt sällan det händer. Jag kan faktiskt inte ens minnas när jag kände det senast. Det är möjligt att andra har åsikter om hur jag ska vara, göra och leva. Deras åsikter spelar ingen roll. Jag är den jag är.

"Att misslyckas är för mig att ångra något man aldrig vågade göra i rädsla för att misslyckas."

 

Vi lever i ett samhälle där vi döms efter vilken bil vi kör, vilka möbler vi har, hur mycket pengar vi tjänar varje månad, hur höga betyg vi får. Har vi inte topp på precis alla punker - ja, då kan vi klassificeras som misslyckade. Ytan utåt är det viktigaste. Hur vi gör för att ta oss dit, det kvittar.

 

Jag skulle vilja säga att det enda misslyckandet som egentligen är relevant är det du känner inom dig. Vad vill du egentligen i livet? Är det det här du vill? Vad får dig att känna dig misslyckad - och varför?

 

Jag ställde frågan till mig själv för många år sedan. Hela mitt liv kändes som "ett fucking failure. Det fanns precis INGET som var bra med mig. Någonstans mitt i det här började jag fundera. Känslan misslyckande inom mig bottnade i att jag kände mig misslyckad för att jag trodde att andra ansåg mig vara det. Jag vet inte varifrån det kom, men jag började vända på det hela. Se på mig själv från ett utomstående perspektiv. Ungefär som att begrunda sig själv i en spegel. Om jag var någon annan hade jag ansett mig själv som misslyckad?

 

Svaret blev alltid nej. Jag hade inte ansett mig själv som misslyckad om det jag ansåg var ett misslyckande hade hänt någon annan.

 

Varför kände jag då känslan misslyckande om mig själv?

 

Jag började fundera lite mer över det hela. Det jag kom fram till var att vi ställer krav på oss själva att vara perfekta utifrån att vi ska ha topp på allt. Har vi inte topp på allt börjar ångesten komma krypandes. Vi behöver inte vara perfekta på alla punkter. Vi behöver bara göra det vi själva känner är viktigt för oss. Sätt upp mål för dig själv. Både rent konkreta, men även mål för känslan inom dig.

Ett steg till som kan vara bra att lägga till är vad som händer om jag inte uppnår mina egna mål. Jag kanske kan skapa en ny chans. Inget är för sent förrän sista spiken är slagen i kistan.

 

Allt handlar om dig själv. Vi andra ser inte dig som misslyckad även om det känns för dig. Det är bara din åsikt om dig själv.

Jag är så jävla trött på grannen och deras förbannade hund som de envisas med att ha lös ALLTID. Ok, om de hade någon form av pli på hunden, men pli är non existing i deras värld. Det värsta av allt, vet ni vad det är? Det är att de inte ens har ett halsband på hunden. Jag vet, det är fucking insane. Det är ju inte så att de bor ensamma i långt ute i skogen och bara har vilda djur och träd i närheten. Det har 1 st väg där folk kör runt 120 skulle jag tippa, hastigheten är egentligen 70, men det är få som håller det. Vägen är ca 50 m från deras hus.

Jag vet inte hur många gånger jag har kommit och gått och de ser halvt panikslagna ut för att de inte har något att hålla i. Det är tur hunden har varit smällfet och har mycket hängande skinn som de kan ta tag i. Jag visar numera NOLL hänsyn och går bara. Okopplad hund=deras eget problem. Jag kör min spray om den kommer framspringandes. Det är nästan så att jag längtar för att se vad som händer.

 

Idag skrämde hundjäveln två små ponnyer som var ute och körde. När ska det hända en olycka på riktigt? Är de medvetna om att de är helt skyldiga om de har hunden lös? Om det inte blir sprayen lär det bli min lilla fitt-häst hunden möter en dag. Hon spar inte direkt på krutet och hon har ju inte attityden "hellre fly än illa fäkta". Hon kör stenhårt på "Ibland måste man vara en bitch om man ska få någonting gjort." Hunden lär få ett "blåmärke" efter att hon har kört sin spark. Min hund har redan känt på samma från ovan nämndas mor. Det slutade med en tur till veterinären för röntgen efter att blodet bokstavligen sprutat ur ett sår.

Det känns som att jag helt tappat konceptet, som att livet spårat ur. Jag har tappat vägen mot målen och bara ligger och flyter som en död fisk på ytan. Likblek och utan tillstymmelse till att göra annat än att följa med vinden och vågorna.

 

Jag väntar på att någon ska komma och göra HLR så att jag kan börja simma igen. Jag har fullt upp med att göra det jag MÅSTE varje för att kunna få till att göra något utöver det. Var ska jag hitta resten av inspirationen och orken. Det börjar kännas så meningslöst. I vilken ände ska jag börja?

Nej, det här går inte. Varje dag funderar jag på vad jag ska göra. När, var och hur? Tiden får väl utvisa, men tiden är också nu. Jag vet att det borde ha varit igår, varken nu eller imorgon. Suck! Vem sa att livet skulle vara lätt att leva? 

Det är för mig obegripligt hur man kan vara så trött som jag är just nu. Det känns som att jag ska dö av stora trötthetssyndromet. Jag borde fylla papprena från fk som de skickade hem. Det är jävligt irriterande att de först inte betalade ut och sedan skickar ut ett papper jag ska fylla i hur mycket jag kan arbeta för att de ska göra en ny prövning på mitt ärende. Gaahhh! Sjukskrivningen är ju ändå slut snart och nu har jag ju ändå jobbat mer än jag borde. =(

 

Nej, en stunds powernap och sedan gå ut för att göra något. Det verkar iaf som att jag fått igång internet på mobilen nu. Suck och stön! Den återställer inställningarna själv. Det är fan irriterande. Nu har jag fått till dem igen iaf och det fungerar hyfsat.

 

 

Rätt lagom att jobba till 12.30. Då känns det som att hela dagen är kvar när man slutar.

 

Blev irriterad nu på morgonen när jag inte längre kom in på internet på min mobil. Insåg att mitt saldo var slut. När jag skulle ladda var det fel på laddningen. Fan vad jag hatar när det händer. Hur ska jag klara mig nu under dagen? Ja, sms och ringa fungerar ju, men en dag utan internet på mobilen? Känns som att världen går under nästan.

Vad gjorde man för 10 år sedan när det inte fanns internet på mobilen? När den bara användes till att ringa med? Jag vet inte, läste böcker kanske.

 

Nu måste jag gå, arbete väntar. I-landsproblemen får jag lösa under dagen.

För någon vecka sedan började det trilla in massor med google-besökare. Jag har ingen aning om hur det kom sig, eller varför. Jag har bara märkt att det kommer besökare efter besökare från google och de kommer från olika sökningar. Rätt fascinderande hur det kan te sig. Google-besökare är sådana som tittar in en gång och sedan inte kommer åter, men det gör inget. Det är rätt intressant att se vad folk googlar på.

 

Här är en lista på Topp 10 sökorden senaste månaden:

 

neger kukar		5.5%		0%
livet på en kant		5.5%		+600%
negerkukar		4.7%		0%
vanligaste drinkarna		3.1%		0%
nya trosor		2.3%		0%
vegoblogg		1.6%		0%
hitlers sommarstuga		1.6%		0%
liten snopp		1.6%		0%
knullkontakt.se		1.6%		0%
10 vanligaste drinkarna

Anledningen till att det står 600% är att det sökordet användes månaden innan och har sökts på 600% mer än förra månaden. De andra sökorden är nya, men som sagt har det inte kommit så mycket google-sökningar till bloggen förrän nu. De andra procenten är hur många procent av sökningarna som gjorts på respektive sökord.

 

Nu är jag tillbaka på ruta ett. Livet rullar på dag efter dag. Det är rätt fascinerande när man tänker att dagarna ser ut  likadant och det känns som att ingenting förändras, sedan, när man tittar tillbaka, så har alla dessa dagar skapat hela ens förflutna och det har hänt MASSOR.

 

Ibland undrar jag vad jag håller på med, vad jag vill i livet, var jag är på väg. Det är nog lika för alla. Den största fråga man ställer sig är nog: VAR är jag på väg?

Alla har nog en klar plan över någonstans de vill komma inom något område, sedan finns det områden där man bara flyter med och låter livet bära en framåt.

 

Nu ska jag sluta vara filosofisk. Jag har kommit fram till en sak. Jag måste ut och träffa lite annat folk. Det börjar kännas som att jag behöver det. Jag kan inte gå här och häcka längre. Jag måste bli av med demonen som lurar. Den som gör att jag tänker på den här mannen som är här ibland. Det är bättre för mig själv om jag hittar någon annan. Det bara är så. Uppenbarligen är han inte intresserad(PUNKT).

Jag är trött som satan idag, men jag ska åka och jobba några timmar. Det känns nog bättre när jag gjort något. Frågan är om denna smärta kommer av väderomslag eller överansträngning. Det är väldigt svårt att ha stall och överanstränga sig. Det finns liksom inget som inte är tungt att göra där. Tacksamt är iaf att solen skiner för då torkar nya höbalen lite fortare. Den kändes som sopphö för att den var så blöt. Usch! =(

 

Jag slutar tidigt och tänker passa på att njuta av solen. Jag hoppas jag får något roligt att göra på jobbet idag som innebär utevistelse. Det som är bra är att jag glömmer att jag har ont när jag jobbar.

 

 

Jag blir arg på mig själv när jag inser att jag låter rädsla styra mitt liv. Det är fan sugigt. Idag upplevde jag något jag inte upplevt på länge - ångest. En total jävla ångest. Småångest kan ju komma lite nu och då, men den här var stor.

 

Jag ska berätta hur det kommer sig. Jag har ju skrivit några gånger om en önskning jag gjort, som dessutom slog in rätt bra. Idag var det som att det blev en gång för mycket han visade sig här. Jag blir fan rädd. Nu ska ni höra det sjukaste. Jag är fan rädd att han ska vara intresserad. Jag vet det är stört, speciellt eftersom jag har skrivit här hur mycket som helst om det. Livet är fan inte lätt! Man är väl helt enkelt inte mer än mänsklig?

 

Så länge han inte gör något så kommer jag inte att ens försöka. Det är inte många människor som kan få mig sådan, men uppenbarligen är han en av dem. Jag är fan osäker. Det händer inte ofta.

 

Hittade iaf bra text om när man blir rädd. Google är bra. Där kan man hitta allt.

 

 

Idag surfade jag runt lite på em och någonstans mitt i allt regn och elände hittade jag lite inspiration. Nu blir det till att ta på sig lite kläder och gå ner för att rida. Jag skiter i att det regnar. Jag tänker rida ändå.

 

När jag ändå höll på anmälde jag intresse för att vara med på hoppträning här i närheten. Jag får se om de har någon grupp som passar mig och lilla muppAnte. Jag har iaf gjort en intresseförfrågan.

 

 

Regnbyxor på och sedan ut och leka. Det här blir nog bra. =)

Idag har jag mycket jag måste göra.

Jag behöver göra iordning mellan två boxar nere i stallet. Hoppan ska flytta till en annan box. Det ska mätas, fixas och donas. Sedan ska några plankor byta plats. I princip ska en halv vägg flytta till en annan vägg och det ska upp en helt ny vägg där den väggen satt. Det här är för att gallret mellan boxarna ska upp högre. Om ni minns så rullade Ante fast och körde hoven genom gallret förra våren. Det här är anledningen till att väggen ska höjas. Mellan Ante och Norton går det bra att inte ha något galler, men det fungerar inte mellan alla hästar.

 

Sedan måste väggen i den andra delen lagas. Det är boxen där Hoppan står idag. Bulten som sitter fast i betongen i golvet har lossnatså väggen sitter löst. Jag vet inte hur det ska åtgärdas utan det behöver jag hjälp med. Jag har iofs en idé, men vet inte om den fungerar i praktiken.

 

Det var fan lättare att ha en pv när det var saker som skulle fixas. Nu måste jag ju göra allt själv och jag HATAR att be om hjälp. Man blir alltid skyldig. Enda jag känner att jag kan be om hjälp utan att bli skyldig är han som äger stallet. Honom gynnar det ju liksom att det blir bättre.

 

Det här är veckans stall-projekt.

 

 

Ja, som rubriken lyder undrar jag. Hur fan hankar ni er igenom varje dag? Jag har ont ibland och blir sjukt bedrövad över allt jag vill göra och inte kan. Tvingar ni er själva att göra saker ni egentligen inte borde, eller lägger ni er för smärtan. Nu är det kanske inte samma sak för jag har ju inte ont varje dag. Dessutom blir mina dagar färre och färre som jag lever med denna smärta. Det finns kanske en skillnad i att jag har ont i precis hela kroppen och ni har antagligen ont i vissa partier.

 

Det är iaf fruktansvärt frustrerande när kroppen begränsar en. Idag klev jag upp och red fast jag inte borde, verkligen inte borde. Det blev ingen trav för det hade jag varit totalt oförmögen till att göra. Det blev mestadels skritt och lite galopp.

Det skulle vara intressant att se någon annans synvinkel på det här med ett liv med smärta.

Jag tycker det är intressant att se hur min önskning börjar ta form. Fungerar det verkligen? Är det verkligen SÅ enkelt att leva efter attraktionslagen att man bara behöver göra en önskning och så slår den in?

 

Faktum är att svaret på ett sätt faktiskt är ja. Just den här önskningen har jag funderat på länge och utformat som jag faktiskt vill att det ska ske. Det känns som att det blir mer och mer frekvent och målet faktiskt kommer närmre. Jag väntar med spänning på fortsättningen. Det innebär att jag inte gör någonting och mannen som det i fråga gäller gör precis det jag önskat mig. Det händer redan nu. Jag tycker det känns intressant. Han vet inget och inte tänker jag berätta heller.

Tiden får helt enkelt utvisa hur det blir.

För att klargöra vissa saker.

 

1. Man ska inte göra önskningar gällande andra människor. Det kallas för att andra har fri vilja. Nu kringgick jag lite då jag kände att något behövde förändras, men jag gjorde det enligt punkt 2.

2. Jag önskade mig det här sättet, eller någon annan. Det är fortfarande så att jag har helt öppna dörrar gällande vad universum erbjuder mig.

3. Jag har gjort min önskan och tänker inte påverka varken hitåt eller ditåt någonting. Sker det så sker det. Jag har annat att göra på dagarna än att både fundera på andra människor eller göra något med dem.

 

Jag är tacksam över att Universum verkar tycka att jag ska tro på det här eftersom det uppenbarligen är så att den vill visa vad som gäller.

Vad hittar man egentligen på på en söndag?

 

Det är liksom lite av en dödens dag. Själv ska jag iaf gå ner till stallet nu och pyssla lite. Sedan blir det till att göra lite annonser då jag sålt en del av det jag la upp tidigare i veckan. Det är verkligen lättsålt och jag är nöjd med att det flyter på.

 

Idag ska jag försöka rida en häst. Jag får se hur det fungerar. Jag har sjukt ont i kroppen och det är ju mindre bra, men men, det lär inte bli bättre av att jag bara sitter stilla.

I morse hade jag lust att skjuta en av hästarna. Jag var faktiskt så arg att jag nog hade gjort det. Det är inte ofta jag blir så arg att jag börjar gråta. Det är liksom den totala förnedringen en häst kan ge en. Jag hade lust att betala någon för att ta emot hästen. Så illa var det. Jag skulle lägga ut en annons från mobilen när jag kom till jobbet.

 

Sedan tänkte jag till. Jag har funderat mycket på vad jag egentligen vill inom hästvärlden det senaste halvåret. Jag vet att jag sa i höstas att jag skulle sluta med hästar om jag blev sjuk en gång till. Att jag inte orkade mer. Men jag skulle sakna allt runtomkring alltför mycket. Det skulle inte gå. Jag älskar att vara ute, göra ingenting. Ikväll satt jag och lyssnade till hästarnas hötuggande medans jag tittade på den rosa skymningen och hunden lekte med en pinne. Är inte det livet en lördagkväll?

 

När jag hade tänkt tillräckligt mycket insåg jag att den här hästen antagligen skulle få ett skott i pannan på riktigt om hon stod hos någon annan. Vem vill ha en häst som vägrar gå ut i hagen? Vem vill ha en häst som biter andra ute? Vem vill ha en häst som måtter en ko-spark när man borstar? Och till sist, vem vill ha en häst som framstår som precis spritt språngande galen? Inte många skulle jag gissa. Därför bestämde jag mig: Jag måste ge henne en chans.

 

Det kanske är det här jag ska hålla på med. Knäppskallar. Det kanske är min grej. Och ska jag berätta en sak?

 

Idag var hästen som förbytt. På ridbanan skötte hon sig som om hon aldrig gjort annat. Snacka om total förändring.

Från att ha varit helt galen, kört full rodeo, jag har tappat hästen 9 ggr på två veckor, till det här:

 

 

Jag måste helt enkelt vara kvinnan som talar med hästar. =D

I morse var jag så arg så jag grät. Jag hatar den där lilla hästen. Bara för att det regnat och hade blivit en pöl på vägen till hagen vägrade hon gå. Idiot-häst! Vi fick gå runt hela stallet för att komma till hagen.

 

Jag måste ta konflikten med henne. Det är inte roligt, men det måste göras snarast. Jag vill inte heller börja bråka då hon är rätt sparkig. Idag blir det lite träning på ridbanan för jag tror att det kan hjälpa i förlängningen. Får se hur många gånger jag tappar henne idag.

 

Jag har en plan med henne och hur jag ska göra. Jag ska berätta för er lite senare. Nu måste jag gå ut.

Jag behöver en man nu. Det är snart dags för däckbyte på bilen och det har jag ingen lust att göra själv. Det jag kan göra när det kommer till däckbyte är att titta på mannen och berömma honom för arbetet han utför. Skämt åsido! Jag skulle behöva hjälp med däckbytet.

 

Vad är sannolikheten för att en man skulle dyka upp och erbjuda sig? Jag är alldeles för stolt för att fråga om hjälp. Visserligen har jag önskat mig vissa saker gällande män och mitt liv, men jag vet inte om jag tror att de kommer att infalla så snart.

 

Det är jätteskönt för imorgon får jag sovmorgon. Jag har "bytt bort" utsläppet av hästarna. Det ska bli asnice.

Det är så jävla lätt att kalla sig själv dum i huvudet, korkad, ärthjärna osv. Alla tänkbara namn. När jag var på mentalkursen förra året pratade vi om att man inte skulle kalla sig själv sådana saker som man inte kallar andra. Grejen är väl den att vi har för lite respekt gentemot andra så vi kallar ju även andra sådana saker. Hur ska man då kunna ändra på det? Det är ju så jävla enkelt!

 

Börjar få till det riktigt bra här hemma. Det är dock fortfarande en massa saker som måste göras. Idag åkte jag iaf och slängde en hel del saker och det var skönt att bli av med dem.

 

Jag blev inte riktigt nöjd med sovrummet. Jag flyttade en byrå och tänkte att jag kunde ha tvättkorgen mellan väggen och byrån, men det såg helt skevt ut. Byrån vill jag inte ha närmast väggen för då tar lådorna i dörrlisten hela tiden och jag får psykbryt på det.Dessutom känns det lite trångt och otympligt med en så stor byrå. Grejen är att jag inte ens får plats med alla mina kläder i byrån och garderoben just nu. Jag har en del "skräp" som ska väck från garderoben. Det blir nog nästa projekt. Det ska säljas eller så åker det inte på bytessidan.  Det jag hade tänkt sätta upp ovanför sängen kommer inte att komma upp ikväll. Det var faktiskt krångligare än jag trodde med den saken. Måste tänka ut något smart innan jag påbörjar projektet.

 

Resten av lägenheten börjar också bli finare och finare. Köksgardinerna blev toppenbra. Det jag önskar byta ut nu är soffan och fåtöljerna. Jag har hittat soffan jag vill ha, men fåtöljerna vet jag inte riktigt. Det är praktiskt med club.fåtöljer för de tar som mindre plats, men jag vet inte om jag vill ha sådana igen. Jag hade två förut som jag gav bort. Sedan behöver jag byta ut lite möbler till vita istället för ek som jag har just nu.

 

Det löser sig nog. Jag hade inte planerat vitt. Möblerna liksom bara ramlad på mig eftersom. Nu får det bli vitt. Det bara är så och så får det lösa sig som det gör.

 

Jo, just det, en sak angående sovrummet. Enligt feng shui ska man använda hälften av utrymmet så man på en gång skapar plats och öppnar för en partner i sitt hem. Jag måste alltså fixa dubbelt upp med plats eftersom jag vill träffa någon. Det räcker inte bara med att frigöra den ytan jag behöver.

 

Titta hur liten tvättkorgen ser ut mellan väggen och byrån. =( Måste hitta på en annan lösning!

 

Nu ska jag slänga lite skräp som ligger här hemma. Sedan blir det ett besök på Villa & Fritid i Rosersberg för att se om jag kan inhämta ännu lite inspiration till mitt hem. Det är en toppenbutik som verkligen är värd ett besök. Den ser lite trashig ut från utsidan, men har hur läckra och snygga saker som helst till bra pris. Det är lite blandat porslin, tavlor, möbler, ja allt du kan tänka dig till ett hem.

 

När jag kommer hem ska jag hänga upp en lampa. Krävs lite klättring i stege för det. Det är rätt hög takhöjd i den här lägenheten.

 

Jag har hittat en riktig fyndsida på Facebook. Sidan heter Bytes/bortskänkes/mottages 08 tror jag, eller något i den stilen. Det är mest saker jag inte är intresserad av, men nu hittade jag lite jag vill bli av med. Jag tror att jag lyckats få till ett byte bord-bord. Jag vill ha ett soffbord och hade ett runt bord ståendes här. Det har jag ingen användning av trots att det är riktigt fint och att jag egentligen vill han nästan exakt ett sådant bord. Det får liksom inte plats.

 

Istället vill jag ha ett soffbord, eller jag behöver verkligen ett. Hon som var intresserad av mitt bord hade exakt ett sådant som jag vill ha. Perfekt eller vad? Nu ska jag bara skicka lite fler bilder på bordet jag vill byta bort.

 

Sedan la jag precis ut en bild på 6 st espressokoppar. Visserligen skitsnygga, men de tillhörde mitt ex och jag vill bli av med allt som hade med honom att göra. Istället vill jag ha något som kan ge mig lite lycka.

 

Nu ska jag bli färdig. Jag är så himla bra på att göra saker halvfärdiga, men nu ska jag dit med det sista ni kommer att ÄLSKA hur det kommer att se ut ovanför sängen. Det gör redan jag, Bara tanken på det jag beställde tidigare gör mig lycklig.

 

Om jag ska hinna måste jag sätta fart nu. Jag har en del annat att göra också, men det kan jag göra samtidigt.

 

 

Så här ser det ut just nu. Jag återkommer med bild när jag är färdig. Det kanske tar en liten stund för det är en beskrivning jag måste läsa för att få upp det jag ska ha upp på väggen.

Det var väldigt länge sedan jag jobbade på kvällen. Jag trodde det skulle bli jobbigare än det faktiskt var då jag har börjat gå och lägga mig rätt tidigt. Nu överlevde jag, även om jag inte var hemma förrän vid tolv. Och det var betydligt lättsammare än jag trott från början.

 

Det som är bra med kväll är att man dessutom får OB-tillägg. Mer pengar är alltid välkommet.

Att ge kärlek till andra människor kostar inget. Det är enkelt, lätt och behöver inte vara så mycket. Tyvärr är de flesta snåla, giriga och egoistiska. De tänker bara i första hand på sig själva. Jag håller med, man ska tänka på sig själv i första hand. Oavsett vad som händer i livet vaknar man upp med sig själv varje morgon. Det är sig själv man, till den dagen man dör, delar säng med. Varje morgon ska du se dig själv i spegeln, vara stolt över och mår bra för den du är. Att ge kärlek till en annan människa behöver varken vara krångligt eller svårt och det får dig att må bättre i slutändan.

 

Jag blev fett bitter en dag när jag mötte en människa som såg alltför glad ut på morgonen. Jag blev jävligt irriterad. Hon var liksom verkligen bara FÖR glad. Gick där med sitt leende helt utan synbar anledning. Sedan kände jag hur det "illasinnade" leende spred sig över till mig och jag kände hur glädjen började sprida sig även i min kropp. Jag bestämde mig för att sluta vara bitter och tacksamt ta emot glädjen. Vem vill inte vara glad?

 

Livet är mycket lättare att leva med ett leende på läpparna. Ett leende gör dessutom att du blir helt annorlunda bemött och spiralen över att livet blir lättare att leva sprider sig i ditt liv.

 

Det räcker med ett leende för att sprida sin kärlek omkring sig. Svårare än så är det inte.

 

Nästa gång du möter en person med blicken kan du väl passa på att le åt personen. Jag lovar att du kommer att känna att du får tillbaka lika mycket kärlek som du gav med ditt leende.

 

En person sa för ett tag sedan till mig: "Om du är fet kan du åtminstone vara söt och rar." Personligen tycker jag nog att alla kan vara söta och rara oavsett hur man ser ut. ;-)

Alla måste någon gång ha sett en människa surfa på en våg. Det är lite som den känslan livet ska vara att leva.

 

Man ska liksom glida igenom det. För många år sedan beskrev jag det som att man ska följa sin röda tråd i livet. Då hade det inget med attraktionslagen att göra. Jag tänkte det mer som att det finns en röd tråd för varje persons liv. Det kändes så i mitt liv. Alltid när jag följde den röda tråden flöt livet på som en dröm. Började jag avvika, ja, då tornade problemen upp sig en efter en. På den tiden var jag väldigt duktig på att hitta tillbaka till min röda tråd. Jag flöt liksom bara med tills nästa våg kom.

 

Svårare än så är det inte. Varför har vi då "problem"?

 

Jag tror helt enkelt att vi försöker för mycket. Därför ska jag bara flyta med ett tag. När nästa våg dyker upp då ska jag ställa mig på min bräda och njuta av den perfekta vågen. När jag väl lärt mig surfa bra kommer jag att surfa över på nästa perfekta våg innan den jag surfar på nu tar slut.

 

Nu tänker du säkert: Hur gör jag det?

 

Det är inte så svårt faktiskt. Börja med att hitta glädje i livet. FOKUSERA på saker som är bra. Strunta i de du inte är nöjd med. Varför lägga tid och energi på något som du ändå inte är intresserad av? Rent logiskt är det bättre att fokusera på det du vill utveckla i ditt liv.

 

Gör det du finner glädje i. Allt du gör och känner drar till sig mer av det. Lika dras till lika. As simple as that! Dessutom kommer du att bli mer populär och intressant om du är positiv vilket kommer att leda till att du blir bemött med samma som du utstrålar.

 

Livet blir som en enda positiv spiral. Det gäller bara att våga rida med. Allt är upp till dig. Ditt liv är ditt eget ansvar.

 

Vad vill du minnas när du är 90 och bor på ett hem? Att du var en sur, bitter och negativ jävel, eller att du är nöjd med det liv du levt.

Undra vad jag ska önska mig härnäst. Just nu har jag inget att lägga till på önskelistan.

 

Jag har önskat det här med mannen. Det blir nog bra. Om det inte blir som jag önskat mig dyker det upp någon annan. Det var så jag formulerade önskningen. Eller inte riktigt så. Jag formulerade en önskan över hur jag önskade att det skulle gå vägen. Om det inte blir så dyker det upp någon annan. Jag tar inte så hårt på det längre. Jag kör mitt race liksom. Jag känner ändå tacksamhet att attraktionslagen fungerar och att det blir som man vill. 

 

Jag har ett jobb som jag får in lön på. Nu har jag hittat något jag saknat i jobbväg och jag tänker lösa det med ett telefonsamtal. Jag saknar en del i mitt arbetsliv och tänker lägga till den pusselbiten.

 

På pengafronten måste jag nog lägga in en ny önskning. Jag måste ha fått ett hål i önskningen. Ibland måste man vara noggrannare i utförandet och specifisera tydligare. Jag vill ha ett högre pengaflöde.

 

Jag behöver en önskning för mitt hem. Det är lite möbler som jag vill ha. Jag har inte känt något behov av några innan, men helt plötsligt fick jag inspiration till att fixa hemma. Ett presentkort på IKEA skulle passa in i önskningen eller något i den stilen.

 

Nu blir det sängen. Imorgon är det dags för kvällsjobb och jag får se om jag lyckas hålla ögonen öppna till kl 23.15.

 

Jag vet inte var det kom ifrån, men jag fick värsta städrycket.

 

Nu ska jag ner till stallet. Hoppan och Ante ska få lite motion idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det med Hoppan, men jag antar att det ger med sig när jag kommer ner. Det är lite svårt att veta hur jag ska göra nu, men jag tror att jag träns-tränar hästen lite först och sedan när hon är van vid det börjar med sadel igen.

 

Då är risken att jag tappar henne minst. Hon är verkligen helt knäpp.

Det är rätt fascinerande det här med attraktionslagen. Det fungerar verkligen. Egentligen är det ganska simpelt.

 

1. Skapa en önskning. Känsla står högre än tanke vilket betydar att det du känner är viktigare än det du tänker att du vill ha. Hur mycket du än tänker kommer känslan att vinna över tanken. Det gäller alltså att hitta en positiv känsla i det du önskar få och sedan göra önskningen.

 

2. Ägna tiden åt annat du tycker om. Någon beskrev det som att om man tänker om och om igen på önskningen man har gjort är det som att man går fram till servitören om och om igen och gör en beställning på en restaurang. Matbeställning görs EN gång. Likaså beställningar till universum. Att spendera tiden på annat betyder att du ska ägna dig åt dig själv. Det är viktigt att vara lycklig och tacksam för sitt liv och det är bara du själv som kan göra och skapa ditt liv.

 

3. Ta tacksamt emot det du får. Även om det kanske inte är exakt det du önskat är det viktigt att vara tacksam. Kom ihåg att universum alltid tar kortast väg mot målet, även om det kanske inte ser ut som det från början.
Om du inte tar emot det universum ger dig kommer universum att ge upp. Det är ungefär som att du bjuder hem någon på middag och personen åter och åter tackar nej. Till slut ledsnar du. Det är ungefär som att jag försökt kontaktat den här mannen som jag velat träffa och han har sagt nej flera gånger och att det inte kan bli något mellan oss. Då ger man upp. Det är liksom ingen ide längre. Däremot kan man omvandla och förfina önskningar. Kom ihåg att universum har ett överflöd av allt, precis allt, vare sig det är pengar, materiella saker eller vad det än kan tänkas vara. Precis ALLT är möjligt  bara du tror att det är möjligt. Se bilden framför dig, lev som att du redan har det. 

 

Idag ska jag åka och hämta gratis-spån. Nu är det inte så mycket så att det räcker en hel evinnerlig evighet. Dock räcker det nog till mina hästar i två veckor, så då slipper jag fundera på spån. OM spånet är bra har de dock så att det räcker till mina hästar hela tiden. =)
Nice va!

 

Attraktionslagen är da shit! Man måste liksom tro för att något ska ske.

 

Satt och läste om det nu här på morgonen och ju större ens övertygelse är desto snabbare sker det man önskar. Idag blir det alltså en tur till Sundbyberg efter lunch för att hämta spånet.

Jag vet inte vad som hände, men igår påbörjade uppenbarligen hunden något mirakulöst tillfrisknande. Igår började han uppvis normala livstecken såsom intresse för katterna.

Idag är han sitt vanliga gamla jag. Leker som en valp och det går inte att stoppa hans livsglädje. Det är nästan så att jag gråter av lycka. I söndags var han så dålig att jag var beredd att köra honom till veterinären för att han skulle slippa lidandet för gott. Jag satt här på golvet och grät för att jag var så förtvivlad.

 

Jag får nog ta och tänka om när det kommer till Hoppan. Det krävs nog att jag gräver upp mina gamla kunskaper som legat vilande länge nu. Ända sedan jag hade med mamman att göra faktiskt. Det var många år sedan nu. Förhoppningsvis kan de erfarenheterna komma till god användning.

 

Jag känner till de här hästarna. De går inte att slå. De går inte att tvinga. Det är bara att anpassa sig och göra på deras sätt. Deras sätt innebär att vi pratar deras språk, vi är vänner och jag måste få dem att förstå hur vi ska göra allt. Jag måste vara en bra ledare, rättvis och tydlig.

 

Jag vet sedan tidigare: De ger en varning sedan smäller det. Hur många gånger stod jag inte och grät när hästen i en och halvtimme inte gick att fånga. Den gången hästen blev sur, vände och sparkade åt mig i hagen. Eller den gången jag satt i ridhuset och jag inte kunde svänga höger, vänster, gå framåt eller rygga, allt hästen gjorde var att resa sig.

 

Det löste sig. Ihärdigt arbete med både mig själv och hästen. Idag är hon den häst jag litar mest på. Under alla år hade hon INGEN dålig dag. Jag menar det verkligen. INGEN dålig dag. Var det något som var fel, var det mitt fel. Hon gick alltid in och gjorde sitt bästa. Hon skulle gå genom eld och vatten för mig.

 

Är det inte i slutändan en sådan häst man vill ha? Den som ALLTID gör sitt bästa.

 

 

Jag bestämde mig för att börja skriva ner saker jag är tacksam över varje dag.

 

Dagens blir:

1. Naturligtvis att hunden varit normal idag. Dvs han har verkar pigg, frisk och börjat visa normala livstecken igen.

 

2. Det faktum att jag faktiskt orkade göra något med en häst idag. Jag tänkte det ur ett friskhetsperspektiv.

 

3. Att jag igår kom på det där som jag skrev om tidigare idag i ett inlägg. Känslan jag kom på att jag skulle känna över det som känts som ett problem. Jag hittade ju en positiv känsla i något som bara varit ångest och negativitet senaste dagarna.

 

Det här är de saker jag känner att jag är mest tacksam över ikväll när jag lägger mig.

Jag bestämde mig för att börja skriva ner saker jag är tacksam över varje dag.

 

Dagens blir:

1. Naturligtvis att hunden varit normal idag. Dvs han har verkar pigg, frisk och börjat visa normala livstecken igen.

 

2. Det faktum att jag faktiskt orkade göra något med en häst idag. Jag tänkte det ur ett friskhetsperspektiv.

 

3. Att jag igår kom på det där som jag skrev om tidigare idag i ett inlägg. Känslan jag kom på att jag skulle känna över det som känts som ett problem. Jag hittade ju en positiv känsla i något som bara varit ångest och negativitet senaste dagarna.

 

Det här är de saker jag känner att jag är mest tacksam över ikväll när jag lägger mig.

Pigg och livlig 2-åring. Mycket lovande rodeohäst!

 

Väldigt sött och näpet sto. Detta är dock bara en illusion, under ytan lurar djävulen her self. I min enfald trodde jag att det skulle hjälpa att döpa hästen till något vackert. När det gällde hennes bror trodde jag att det enbart berodde på att namnet härrör till terrorism. Ack så fel jag hade!

Hästen bör enbart hanteras med full säkerhetsmundering. Lämplig utrustning skulle kunna vara:

 

Jag haft en riktig dipp senaste veckan gällande vissa saker i mitt liv. Det är svårt när man inte kan se en lösning på något som blivit ett problem. Man får liksom ingen rätsida på det hur man än vänder och vrider på det. Ingen kortsiktig lösning och ingen långsiktig. Så vad gör man då?

 

Det är omöjligt att lösa något som upplevs som ett problem om man inte kan se en ljusning i någon ände, Det är lätt att hamna i negativa grubblerier. Det spelar ingen roll om det handlar om pengar, jobb, kärleksliv eller något annat. Man är låst. Fast i sina egna tankar. Man fokuserar på det som varit, är och sker just nu. Lösningen kommer med största sannolikhet inte att komma exakt på sekunden här och nu. Den måste först utvecklas som en tanke. Tanken är grunden till lösningen.

 

När du fokuserar på att du inte har några pengar, inte har något jobb och/eller att du känner ensamhet skapar du en närvaro av allt det du inte har och en frånvaro på det du vill ha. Hemligheten ligger i att hitta närvaron i det du vill ha. Har du haft det tidigare? Backa tillbaka klockan till när du senast hade det du vill ha, alternativt när du starkast kände för det du vill ha nu igen. Fokusera på känslan av när du har det du önskar. Det är här du hittar det.

 

Har du inte haft det du önskar tidigare är ett bra tips att ge dig själv hopp om att kunna få det. Alla kan till exempel vinna pengar på lotto, bara man spelar. Börja skapa en visuell värld där du har det du önskar. Letar du jobb, visualisera fram det jobb du önskar. Om du inte vet vad du vill ha kommer det inte att komma till dig.

 

Jag körde mitt "problem" på känslan när jag senast upplevde något positivt inom det. Inga under har skett än annat än att jag själv hittade lite inspiration till att leta mig framåt och pröva nya saker. Se nya möjligheter. Och nu är jag på väg. Allt löser sig. Nu var det ju igårkväll jag hittade tanke-lösningen på problemet och det tar väl någon dag innan problemet är löst helt till 100.

 

Allt handlar i slutändan om ens egen inställning till saker i livet. Varje dag är en ny dag fylld av nya möjligheter. Vi väljer varje dag när vi kliver upp vem vi vill vara. Det har inte med någon annan att göra, det har inte med vad du gjorde igår att göra. Det har med dig själv - här och nu- att göra.

Sitter och gör iordning annonser till Tradera. Det är 800 par trosor som ska säljas. Ja, inte alla på en gång, men jag har gjort iordning för att lägga ut annons på 100 par iaf. Jag vet inte, jag kanske har fler än 800 par hemma, men men, säljas ska de iaf.

Sedan pågår projekt röjning. Här ska saker bort och slängas. Jag tror att jag har kommit in i den här fasen när jag måste ha kliniskt. Det finns ingen gråskala hos mig. Det är svart eller vitt, vilket innebär kaos eller pedant. Ingenting däremellan är ok. Allt måste vara fit-fit och då menar jag till minsta fläck, eller så skiter jag totalt i vilket. Jag kanske borde söka hjälp, men behövs verkligen det?

 

Nä, nu måste jag fortsätta. Jag har inte tid att sitta här och skriva om jag ska hinna färdigt.

 

Kan tillägga att hunden blivit mycket bättre. Igår satt jag och grät på golvet, men idag har han inte haft ett enda anfall och verkar pigg och glad precis som vanligt. Det innebär att jag kan vänta på veterinärtiden och inte behöver åka in akut idag, vilket först var tanken.

 

 

Jag börjar tro på det här med attraktionslagen.

 

För ett tag sedan funderade jag på en sak. Jag stör mig som fan på en person. Har personer ingen plats i mitt liv vill jag att de ska försvinna. Med plats i mitt liv menar jag att de fyller en funktion. I landet ingenstans där mitt emellan bildas bara någon form av stiltje. Iaf, den här personen verkar envisas med att inte försvinna. Inte heller fyller den någon funktion i nulägen. Den är helt enkelt bara något jag stör mig på. Försvinn eller gör något känner jag! Så fungerar det.

 

Iaf, det jag bestämde mig för och önskade att så här ska det ske om det ska vara något. Har börjat ske. Nu kanske ni blev lite förvirrade, men jag bestämde mig för: Det här sättet, eller så skiter jag i det. Jag kommer att fortsätta på samma sätt. Blir det så blir det, annars blir det något annat. Det är ju inte så att jag bara står och väntar på att något ska ske. Så fungerar det absolut inte. Jag ägnar mina dagar åt annat som är viktigare.

 

Jag tänker heller inte skriva vad det är jag har tänkt mig då känns det som att allt blir förstört gällande attraktionslagen. Nej, jag ska fortsätta med annat som jag vill göra. Jag har bestämt hur och om det inte är så då finns det andra jag tittar åt istället.

På ett sätt har jag nog blivit frisk. Jag har helt plötsligt börjat se hur jag kan ha det hemma. Förut hade jag inga som helst ideer och inspiration var på någon helt annan planet. Kort sagt kan man säga att jag inte brydde mig öht. Det är väldigt konstigt för det är inte jag som person.

 

Jag har två saker som jag har kommit på att jag ska göra.

 

För det första ska jag klä om en lampa. Just nu är det en rislampa, men den är trasig i nederkant. Jag tänkte hitta ett passande tyg och sedan klä om den.

 

 

Det är ungefär en sådan här lampa. Jag tror den kan bli riktigt snygg i ett läckert tyg. Nu gäller det bara att hitta tyget. Det jag funderar är på om jag ska ha ett tyg till varje sida. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få till snygga kanter längs hela vägen. En "skarv" borde underlätta det.

 

Sedan tänkte jag att jag ska köpa en sådan här och sätta över fönstret.

 

Jag funderar en del på det nu eftersom hunden uppenbarligen är sjuk/skadad på något sätt. Till 99% är jag (+ några andra) säker på att det inte är epileptiska anfall. Det är mer troligt att det är något som är relaterat till någon nerv.

 

Anfallen, om vi ska kalla det för det, är att han tappar hela bakdelen. Kramperna kommer när han får panik och börjar röra sig trots att han inte kan. Han lugnar sig när man kommer fram och slutar ha panik. "Anfallet" går då över och han kliver upp och är som normalt. Jag upptäckte nu på morgonen att han kommer fram till mig innan han får anfall så jag kan hålla i honom. Det är ju bra eftersom att han då inte ramlar in i något.

Det jag funderar över är att även om det skulle vara något ofarligt. Är det ett lidande för hunden? Ska man låta det gå så långt att den verkligen lider? Är det humant att låta hunden fortsätta leva?

 

Jag tycker det är fruktansvärt att se på och hunden behöver ju hjälp för att ta sig upp, han har ramlat in i saker 2 ggr. Visserligen kanske han anpassar sig och känner själv innan och kan lägga sig ner. Då slipper han ju ramla in i saker. Jag tycker att det är fruktansvärt att se på och lider själv.

 

Nu är det ju inte säkert att det är något farligt och veterinären kanske hittar något och hunden kan medicineras.

Facebook-snoka måste ju vara något alla gör, men ingen erkänner typ. Jag gör det ibland och jag kan erkänna det. Om jag känner att det stör mig att jag måste gå in och kolla på någon annans logg brukar jag blockera den personen. Det är ju bara för  min egen skull då. För att jag inte ska bry mig liksom. Sedan när jag inte längre känner  samma, eller något, behov av det brukar jag ta bort blockeringen. Ibland glömmer jag bort personen till och med.

Usch! Jag är sjukt less på det där med facebook. Det är liksom inte så intressant längre. Själv föredrar jag nog att vara ute. Det är jag och hunden som gillar att vara två utenördar. Det är skönt.

 

Nu ska jag lägga mig. Jag blir inte roligare än då så här. Jag är helt slut efter att ha jobbat i två veckor och måste vila lite nu. Jag är (förhoppningningsvis) ledig till på tisdag kväll. Det gör inte mig så mycket att jag jobbar helgdagar och så nu för det innebär att jag kan jobba färre timmar till samma lön som om jag jobbar fler på vardagar. Om jag ska komma tillbaka och hålla mig frisk är det bättre att göra så här till en början och sedan ta längre pass.

 

Facebook-snokandet idag var först lite ångestframkallande, men sedan såg det bra ut så jag kan andas ut. ;-)

Jag borde nog inte jobba så många timmar som jag gjort den här veckan, men jag har så svårt att säga nej. Nu är jag helt slut och ska bara gå ner till stallet. Längtar mest av allt till sängen faktiskt.

Jag önskar att en massa saker ska ske så som jag vill ha det och det kommer väl när jag minst anar det. Just nu känns det som att jag knappt orkar tänka ens tanken. 

När jag blir så här trött är det svårt att hålla i mitt eget liv. Det känns som ett enda stort luddigt hål. Jag borde göra något åt det. Jag antar att jag får be om hjälp. Annars blir det pannkaka. Det är nog svårt som det är.

 

Nu ska jag äta lunchen som jag glömde hemma. Jag har en "diet" nu. Dieten har absolut ingenting med att gå ner i vikt eller dylikt att göra. Det är bara att välja vissa saker jag ska äta och andra inte, eller rättare sagt äta min mat i lite annorlunda balans. Lite mer av vissa saker och lite mindre av andra. Här står det lite: http://www.halsosidorna.se/Syrabasbalansen.htm

 

Iaf så nu dag tre känns det fortfarande bra. Jag vill tillägga här att veckan som var var min sämsta vecka. Det går i cykler vilken vecka som är bra respektive dåligt. Någonstans är det ändå ett hormoniellt problem jag har haft. Jag är övertygad om det. Värdena på t3, t4 och tsh var helt åt H när jag var på sjukhuset och körde berg-och-dalbana från dag till dag. Det är högst onormalt. Läkarna påstår dock att jag är frisk. =/

Nu är jag back to normal kan man säga.

 

1. Arbete

2. Dö i soffan

3. Spendera fredagskvällen i stallet

4. Påbörja lunchen för lördagen kl 20.15 fredag kväll

5. Fundera ut om jag verkligen orkar duscha innan jag går och lägger mig.

6. Ställa in Uppsalavistelsen i helgen. Orkar inte. Jag orkar faktiskt inte kliva upp söndag morgon, köra till Uppsala göra det jag skulle hela dagen för att sedan sätta mig i bilen och köra hem. Det enda som skulle kunna få mig att ändra mig skulle vara om någon erbjöd sig att skjutsa mig fram och tillbaka, men vilken förtappad själ skulle göra det? Och dessutom hinna framföra det imorgon em-kväll? Jag hade velat åka och jag har verkligen sett fram emot det och fixat en massa för att få möjligheten.

 

Jag får helt enkelt ta och ställa in. Jag måste tänka på att jag måste hinna vila också. Hoppas det är fint väder i helgen. Då kan jag iaf hinna passa på att njuta.

Blir nog till att läsa attraktionslagsboken för att få lite positiv input. Jag känner mig verkligen som världens sämsta människa just nu. Det är dåligt. Dåliga vibbar drar till sig fler dåliga vibbar och jag måste komma in i rätt flow igen. Det här håller inte. Det är inte ok.

Jag var beredd att ge upp idag, men jag fick lite stöttning. Det är tur att det finns andra när man vill lägga sig ner och se sig slagen. Never give up!

 

Jag kommer att lyckas. Det gäller bara att se alla luckor och sätta igång att arbeta för att fylla dem. Jag har inte hittat dem just här och nu, men det kommer.

 

Det kommer en lösning på allt. 

Tror ni att det är svårt att faktiskt se fram emot att gå till jobbet när det är det man fick höra sist. Jag vet lite av min "lilla rutt" för dagen och idag ska jag träffa en person som sa "Du gick rakt in i mitt hjärta!" till mig sist jag var där. Och orden kom direkt från hjärtat. Man kunde se lyckan hos personen. Det känns faktiskt roligt och bra.

 

Tänk vad positiva ord kan betyda för andra. Det här har gjort mig gladare i flera dagar. Det är inte så svårt att kläcka ur sig ett vänligt ord nu och då. Vi är så bra på att klanka ner och klaga på andra att vi inte har tid att se det positiva istället. Tragiskt va! Var tacksam för det lilla du ser hos en annan människa istället. Det lilla skapar alltid mer och sedan är spiralen igång åt andra hållet istället.

 

Du kan börja med att göra en person lite extra glad idag. Det dröjer inte förrän det kommer tillbaka till dig. Du har väl sett filmen Skicka vidare? Om inte bör du göra det per omgående.

Jag har funderat en del på det ett tag på senare tid. Vad har vi som människor för ansvar som medmänniskor gentemot djur? Var går gränsen mellan att ha personliga åsikter och att faktiskt ha riktigt dålig hästhållning?

Jag har ännu inte svaret. Det kan jag villigt erkänna. Jag har dessvärre haft ett antal samtal med lst senaste tiden för att rådgöra. De ansåg att jag skulle göra en anmälan, men jag vill inte. Jag vill inte hålla på på den nivån. Jag vill inte se det, jag vill inte ha med det att göra, men ibland, när man håller på med djur kommer det ändå tillfällen när någon passerat gränsen för vad som är ok.

 

Jag har iaf bestämt mig för att skaffa de tillstånd jag behöver vid uthyrning av fler än 3 platser. Än har jag inte haft så många som jag hyrt ut och har inte behövt det. Nu  kommer det att se annorlunda ut i framtiden. Jag kommer att behöva ett och jag vill sköta allt till punkt och pricka rätt. Jag kommer att skriva in i mina framtida kontrakt till mina hyresgäster att jag EN gång kommer att påpeka eventuella saker som jag inte anser sköts efter svensk lagstadga och sedan kommer jag att göra en anmälan som jag kommer att skriva under med mitt namn, En anmälan som jag isf kommer att stå för. Jag har lärt mig av den som anmälde mig anonymt att det suger. Den anmälan var dessutom helt felaktig och jag kände mig sjukt kränkt. Allt det är avklarat nu, men det krävdes en massa energi och tid som jag hade kunnat lagt på bättre saker.

 

När ska man då göra anmälan?
När har man egentligen rätt att dömma?
När ska man sätta sig över en annan person och säga att den gör/har fel?

 

Jag vet inte svaret på frågorna. Det är lätt att blunda ett tag, men sedan blir det alltför smärtsamt.
I just det här fallet som jag nu lärt mig något av gick gränsen när den som ansvarade för hästen medvetet red hästen när den hade ont. Att hästen har ont/är skadad är en sak, men att rida när den är det, det är bara så fel som det kan bli. Nu har jag inte gjort någon anmälan, men jag har fortfarande god lust.

 

Frågan jag ställer mig själv är: Gjorde jag rätt? Har inte djuret rätt till ett bra liv? Bara för att jag slipper se lidandet är det verkligen ok? Eller ska man blunda och bara gå vidare? Jag mår ju faktiskt dåligt av alltihop.

Titta så bra det flyter på! En arbetsintervju inbokad nästa vecka, eller jag ska meddela vilken tid jag kan komma. Det här jobbet är bättre betalt än det jag har idag, men det är "bara" ett extrajobb. Det gör inget för jag vill faktiskt ha det och jag har sökt det. 

 

Det här är ju kalasbra. Allt löser sig i slutändan, bara man tror på det man vill och gör.

Hunden har tappat aptiten och äter knappt alls. Om han var smal innan är det inget mot för vad han börjar/kommer att bli. När han kommer hem ska han få lite köttfärs så han äter något. Imorgon ska han börja få våm. Jag har en "korv" hemma.

 

Nu blir det hem och ta en kopp kaffe ute i solen i det fina vädret. Jobb verkar det inte vara ont om då jag har precis lagom den här veckan. Den som säger att den inte har något arbete är BARA lat.

En annons idag på hästen skulle kunna se ut som följer

 

Mycket sött 2-årigt sto

 

Sportigt 2-årigt sto. Mycket söt och näpen. Har mycket fina och luftiga gångarter. Välstammad för både dressyr och hoppning, kan antagligen passa som fälttävlanshäst.

 

Visar talang för högre skolor redan nu vid tidig ålder. Har mycket lätt för att lätta på både fram och bakdel. Kanske något för den akademiskt intresserade? Detta verkar även passa hästen då hon självmant väljer att öva på dessa lite nu och då.
Visar även tecken på hoppkapcitet och övar även på detta själv i form av höga, fina vackra luftsprång. Kan antaligen bli en bra sporthäst då hon är mycket snabb i vändningarna, kvick, välbalanserad och energisk. Hon kan även göra detta i en egen påhittad serie som skulle kunna uppfattas som studs.

 

Har mycket åsikter. Kraftfoder SKA intas både morgon och kväll annars river hon stallet. Hon SKA stå i centrum för allas uppmärksamhet samt händelser. Hon gör som hon själv vill och ändrar endast åsikt om du lyckas lirka och övertala.

 

Mycket ambitiös när hon kommer ut på ridbanan. Dock kan det vara något svårt att få henne att vänta tills du stängt grinden då hon omgående påbörjar sitt eget arbete dvs luftsprång, samt lätta på fram och bakben.

 

Problem kan uppstå vid en eventuell inridning då jag än inte hittat någon som frivilligt anmält sig. Hjälm är att rekommendera vid hantering då hon sprätter väldigt med sina ben och de ibland är nära. Vid handhavande med grimma och grimskaft rekommenderas att vägen är isfri samt vattenpöls fri. Vattenpölar kan gå bra om det inte är lera i vattnet. En prinsessa vill inte ha leriga hovar. Hon talade om det mycket tydligt i morse när hon (i 40 min) talade om att det låg is/lervatten över hela vägen till hagen. Det slutade med att jag förlorade, tappade hästen och fick gå runt stallet där det bara var snö på vägen. =(
För att införskaffa denna häst bör du ha bra tålamod, ha fast handlag samt även ha valium på recept att införskaffa till dig själv på apoteket. Det händer även att hon vänder rumpan till i stallet om det inte passar damen.

OBS! Det är med fara för sitt eget liv man försöker undersöka ev sår.

 

Jag har själv haft med mamman att göra och psyket är lika hårt som diamant. Går icke att knäcka!

Nu har jag bokat in Uppsala nästa helg. Det kommer att bli sjukt roligt och samtidigt lite spännande.

 

Ibland känns det som att ingenting händer och helt plötsligt lossnar allt och schemat är fullspäckat dag efter dag. Mitt liv är iaf bra överlag. Jag håller också på att omstrukturera vissa saker i mitt liv som jag måste få ordning på. Ibland får man helt enkelt ta och anpassa sig efter situationen som råder, inse att man inte är övermänsklig.

 

Allt blir nog bra i slutändan. Det gäller bara att ta allt på rätt sätt.

Alldeles för en liten stund sedan fick hunden ett nytt "anfall". Det är någon form av epilepsanfall han har fått, men veterinären trodde inte att det är epilepsi utan att det är sekundärt. iaf har han en tid för hälsoundersökning inbokad till nästa vecka. Veterinären sa också att han inte trodde att det var något allvarligare.

 

Det känns iaf bra att kunna kolla upp det omgående. Skulle det vara epilepsi går det att medicinera.

 

Jag är less på de gånger man inte får svar på mail. Hur svårt ska det kunna vara? Det är sjukt irriterande och jag önskar få svar när jag skickar mail, sms och dylikt.

Nej, jag vet inte. Är det så att vi måste införa att man ska ringa med sin mobil igen? Det kanske är dags. Idag är det viktigare med facebook, mail och sms på telefonen än att faktiskt ringa. Jag tror jag ska se om jag inte kan uppgradera min mobil till en "ringa-telefon" igen. Tror ni det är möjligt? Undrar vilket nummer jag ska skicka smset som öppnar ringa-funktionen på telefonen.

Jag kikade på blocket nu på morgonen och hitade en sida som sålde möbler. Det här lär bli en av mina nya favoritbutiker att titta i på nätet. Helt klart! En av kategorierna hette Junk DeLuxe. Bara att komma på namnet säger väl allt om butiken? Om ni inte förstår betydelsen av junk finns en översättning på vad det betyder här.

 

Butiken som har så mycket roligt har insamling i Vantörs återvinning (sopstation) där privatpersoner kan välja att lämna sina saker till butiken istället. En ganska smart grej tycker jag. Mycket som slängs kan faktiskt återanvändas. I slutändan är det ganska tråkigt med ett stelt och trist hem med bara nya saker. Jag tycker helt klart om en blandning av nytt och gammalt. Nu tänker jag inte på tex fåtöljerna som jag ärvt av han som bodde här innan, utan tex min gamla antika byrå som jag har.

 

Här är iaf sidan: http://www.blacontainer.se/

Svullnaden hade gått ner båda bak till ca hälften. Han går bättre. Han har dock fortfarande svårt att vända på gången. Jag såg i morse att han hade svårt att vända även ute och där har han ändå fri svängradie.

 

Igår var hela buken uppsvullen och han såg ut som en spärrballong. Nu på eftermiddagen/kvällen var den svullnaden borta och han såg ut att väga 50-100 kg mindre. Idag såg han nästan smal ut.

 

Jag upptäckte också en massa skorvor i pälsen, vilket han brukar få, men allt är faktiskt intressant. Tänk om det är så enkelt att han "bara" är försurad i kroppen.

 

Igår fick han extra kalk i sin mat, han fick av sin vanliga mat inte den som jag köpte förra veckan och linfrö(en dl upplött med slem). Idag fick han utöver det två dl mineraler. Jag vet att det egentligen är mer än rekommenderad dos, men om det nu är så att han har brist fyller det bara på reserverna. Idag hade jag inte möjlighet att göra linfrö så han blev utan det.

 

Jag vill tillägga att Norton har varit irriterad i ena ögat ett tag och det har varit bättre, nästintill helt bra vissa dagar för att sedan vara så pass att han bara kisat när han kommit in från hagen ibland. Idag lärde jag mig att om kroppen blir försurad blir även tårvätskan försurad och skapar irritation i ögat. Även Norton fick kalcium(kalk) idag.

 

Får se vad som händer härnäst med hästarna. Mycket intressant är det iaf. Kan det verkligen vara så enkelt?????

Många av Antes tidigare symptom kan ha med det här att göra. Vi hoppas att det här är lösningen på alla hans "problem". Han är iaf väldigt glad just nu

 

Idag var jag också populär på jobbet. Det är alltid roligt att höra att man är bra. Vi är lite dåliga på det i Sverige. Har ni tänkte på det? Det är faktiskt inte så svårt att kläcka ur sig ett uppmuntrande ord. Vi svenskar fokuserar istället på att tala om den andras negativa saker, helst när personen inte är närvarande. Istället kan vi väl försöka se de bra sakerna med varje person. Det blir trevligare så för alla.

 

Det kommer att gynna dig själv på många sätt.

 

1. Du kommer garanterat att bli gladare själv.

2. Ev ångest kommer att minska markant.

3. Du kommer att dra till dig mer positivitet och på så sätt få igång en postitivitetscykel som snurrar på av sig själv.

Tipset för att komma igång är att ha ett block bredvid sängen. När du lagt dig tänker du på de 3 saker som varit bäst under dagen och skriver ned dem. Det räcker med att solen skinit om du inte kommer på mer. Ju längre tiden går desto lättare kommer det att bli att komma på saker. Du kan få en extra kick genom att säga det högt så att du själv hör.

 

Tänk sedan när du kan ta fram din "dagbok" och läsa vilket fantastiskt bra liv du har och allt du den senaste tiden kan vara tacksam för. För visst är du väl tacksam över att solen skiner en vacker dag?

Det gick bättre för Ante att gå ut i hagen i morse. Benen var fortfarande väldigt svullna men han stod lindad i natt. Jag vet inte om det var det, eller om han var sämst igår och nu är på bättringsvägen igen. Jag har iaf bestämt mig för att han inte kan bli så här dålig och att jag måste fixa det. Efter att ha läst på lite har jag kommit fram till lite mer saker som är väldigt intressanta. Nu ska jag ta och pröva det som verkade mest rimligt.

För den "akuta" svullnaden ska jag ta och smörja med arnikaliniment för att få bättre blodcirkulation. Om tarmen blir försurad, vilket jag tror har uppstått kan det sätta sig på lederna som det gjort på Ante. Han är väldigt glad och han ser pigg och fräsch ut. Det bästa hade varit om jag kunde motionera honom lite, men eftersom han har så ont skippar jag det. Jag får ta tag i det när han är lite bättre och kan gå en bit.

 

Jag har haft en häst tidigare med liknande problem och känner till en hel del om näringsläran som ligger bakom, men då tog det väldigt lång tid innan hon blev bra. Med Ante hoppas jag på ett resultat ganska snart.

 

Jag ska komma på något bra. =)

Jag hittade en del smarta lösningar till sadelkammaren när vi var på IKEA sist. Det går verkligen att hitta på smarta lösningar för att använda utrymmet smart. Tanken är ju att sadelkammaren ska fräschas upp under våren och målas om och så. Det är verkligen compact living som det kommer att bli där inne, men allt går bara man vill.