Livet På En Kant

Kände att jag ville bjuda på den här ikväll. Fundera över den ni!

Idag ska jag åka med på "rasten" jag har mitt på dagen till Kista. Jag behöver några nya byxor. Hur kan det komma sig att jag nött ut dem exakt samtidigt? Riktigt så kanske det inte är. Ett par vågade jag inte använda på jobbet för jag var rädd att de skulle gå sönder. Ni vet där man nöter ut dem mellan låren. Det ledde till att jag började använda de andra mycket mer, sedan började jag även rida i dem. Det här var två liknande som jag brukade ha på jobbet. När jag väl använt dem i stallet gick det rätt fort att börja nöta ut dem. Det finns ju en anledning till att man använder skoning på ridbyxor.

 

Nej, nu måste jag nog åka. Jag har ju kontantkort på min mobil och även om jag inte ringt upp potten eller surfat upp den tar den slut efter x antal dagar och är jag utan får jag panik. Jag måste alltså in på Shell på vägen. Ska lyxa till det med en cappucino tror och en chokladbiskvi. Jag var ju rädd att jag skulle ha gått upp i vikt, men av de två kilona jag faktiskt gick upp, sedan drog jag ned på 1500 kcal, har jag redan gått ned ett av dem. Fatta - 1500 kcal är nästan vad en person ska äta på en dag och det drog jag ned på. Fatta hur mycket jag måste äta för att bara hålla vikten. 

Haha, jag är så jävla kass. Nu insåg jag helt plötsligt VARFÖR jag var ett mål för skitsnack. Folk undrar. Det är bara så. Folk undrar. Vet ni vad de undrar? De undrar hur jag gör. Hahahaha! Bland annat undrar de HUR jag gör. Vet ni vad? Allt handlar om fucking jävla pengar. Det är det de handlar om. För ett tag sedan glömde jag mitt anställningsbevis eller vad det nu heter på jobbet. Ni vet det där pappret man skriver på angående lönen man får osv. Till saken hör att av någon outgrundlig anledning fick jag högre lön än de med utbildning. Roligt va! Detta stack tydligen i ögonen på folket där. Och jag som skiter i vilket. Det är knappt så att jag vågar säga att jag får mindre där än när jag mockade hästskit. Det säger väl en del om de med utbildnings lön. Det sticker nog ännu mer när jag säger att jag tjänar mindre på det stället än jag gjorde idag när jag jobbade. Typ, rätt stor skillnad lönemässigt faktiskt. Fast jag vågar inte säga vad jag tjänar på stället jag jobbade idag för av någon outgrundlig anledning tjänar jag mer än max vad man borde tjäna på det här jobbet. Lika bra att jag är tyst om det också. Jag gick nämligen in och kollade vilken lön man borde få med den typen av jobb och jag låg x antal kronor högre än det högsta beloppet. Haha! Nåväl, jag som aldrig gjort ett löneanspråk i hela mitt liv tjänar ändå mer än, uppenbarligen, de flesta.

Nej, nog om det. Imorgon ska jag högt och tydligt tala om att jag kommer att sluta pga vad en person nu spritt bland de andra. 

Nu ska jag byta jobb. Vill inte jobba på ett ställe där det sitter en massa kärringar som ska snacka skit i lunchrummet. Det får vara nog. Jag jobbade på ett sådant jobb i Enköping och det var hemskt. Jag ska prata med denna som raggade på mig igår för han har kontakter inom det jag önskar jobba med. Det är så mycket roligare på de ställena än att jobba med ett gäng bittra kärringar.

 

Nej, nu blir det ändring. Ett steg i rätt rikting. Det här kan dessutom leda till att jag lyckas skrapa ihop mitt sparkapital inför den kommande flytten. Allt löser sig alltid på bästa sätt.

Jag hade asroligt när jag jobbade idag. Jag känner verkligen hur jag saknar att vara där varje gång jag är borta därifrån för länge.

 

Det var skitroligt för jag blev raggad på och fick fina komplimanger. Bland annat fick jag höra hur vackra ögon jag hade. =)
Behöver jag säga att jag ser fram emot morgondagen? Får se vad som händer då. Det kan bara bli bra.

Idag var det tokmycket arbete och tiden bara flög iväg. Det var så skönt att få koppla bort allt annat. Det var så sjukt mycket att göra så man hann inte tänka på något annat. På ett sätt blir det en slags avkoppling att jobba även fast det är så mycket att göra.

 

Nu ska jag lägga mig så jag är snygg och fin inför imorgon.

Jag skulle behöva tips på en ny remontnosgrimma då mina passar katastrofalt illa. Någon som har tips på någon bra? Jag var sjukt sugen på en från Treadstone förut. Älskar det märket. Grejen där var att då hade jag behövt köpa ett helt nytt träns för det hade missmatchat med det jag har. 

 

Funderade först på om jag skulle köpa en bygelnosgrimma istället, men googlade lite och kom fram till att den är skarpare än jag vill ha. Helst vill jag inte ha onödigt mycket lädersaker för de möglar lätt om de bara hänger och då blir de miss-skötta. Nu behöver jag en till Hoppelibopp som har storlek cob runt näsan och full på längden. Ante har full, men hans passar så dåligt. Var tvungen att akut-köpa när jag köpte den och det blev inget bra.

Det jag skulle kunna göra är att länga Hoppans på längden. Hon har ett träns där nosgrimmorna sitter fast i nackstycket och jag kan byta till valfri nosgrimma. Eftersom hon bara longeras kan jag byta till annan nosgrimma medan jag fixar remontdelen. Jag behöver den inte för själva ridningen. Någon som har någon idé?

 

 

Idag longerade jag Hoppan igen. Eller först lät jag henne springa av sig lite. Hon var lite stirrig när vi gick ut på ridbanan och jag tänkte att hon nog hade lite överskottsenergi. Det brukar bli så när det blir lerigare i hagarna och hästarna inte kan springa runt lika mycket.

 

Snacka om skillnad på häst mot för bara en månad sedan. Galoppen ser helt annorlunda ut. Den är mycket rundare och finare. Man önskar fortfarande att hon skulle ta lite längre tid på sig med bakbenen, men om jag jämför med innan då hon i princip skuttade jämfota fram så är skillnaden enorm. Hon rörde sig dessutom mycket bättre i trav och har återigen den dansande traven som hon haft tidigare. Jag väntar med spänning på att få pröva löshoppa henne igen.

 

Kan det vara så enkelt att ridbanan varit för hård innan och att nu när det regnat massor är bättre för hästarna. Eller svaret på det sista är ja, men är det så att Hoppan är så känslig att det påverkar henne så mycket? Det skulle kunna vara rimligt då hon överlag är en extremkänslig häst. Alla vill se första gången någon sitter på henne. Denna någon kommer att vara jag. Jag vill inte lämna bort det till någon annan. Resten kommer att bli en spännande resa, helt i min smak.

Jag tror att jag hamnade i värsta chocken. Han som körde bilen hade nog inte fattat vad som hände när ambulansmännen tog över. Det var så här:

Jag var på väg till Willys i Rotebro när jag helt plötsligt ser en bil komma flygandes in i vägräcket. Just där jag körde är motorvägen en par meter ovanför vägen jag körde på. Bilen flög in i räcket med taket först och voltade sedan vidare in mot vägen igen. Min första tanke var "fan, den kommer flyga ner". Hade det hänt hade den flugit x antal meter bakom mig. Som tur var flög den in tillbaka. Bilen slungades runt och hamnade på taket där den fortsatte iväg i samma hastighet som den flugit i.
Först tänkte jag inte stanna, sedan insåg jag att det kunde vara fler bilar inblandade. Jag klev ut ur min bil och hur jag tänkte sedan vet jag inte. Jag ringde iaf 112 samtidigt som jag börjar springa upp mot motorvägen. När jag kommer fram vet jag inte hur många skadade det finns iofs trodde jag i det läget "hur många döda". Framme vid bilen sitter föraren mot räcket och hur han har klarat sig med endast ett litet sår på handen och ett ytterst litet märke i pannan är för mig en gåta. Behöver jag säga att jag kommer att köpa en VW nästa gång jag köper bil? Trots den enorma kraschen var hytten i det närmsta intakt. Det låg saker över hela vägbanan. Hans nycklar, bankkort etc var utspridda ÖVERALLT. 

Jag fick sitta kvar med föraren tills polis, brandkår och ambulans var på plats. Sedan fick jag lämna vittnesförhör. Mannen som kraschat frågade efter sin mobil och sade "det var den jag pratade i när det hände". Jag kommer ALDRIG mer att köra motorväg och prata i telefon. Jag kan nog inte säga att jag inte kommer att använda den på mindre vägar, men aldrig mer motorväg eller högre hastighet än 50. Fy fan alltså!

Tänk vad fort det går. Allt det här hände under ett fåtal sekunder. Sekunder som avgör om du ska få fortsätta leva eller dö. Nu var det här 3:e olyckan idag på exakt samma plats så man börjar ju fundera vad som är fel med stället.
Själv har jag noterat när jag kört där den extremt dåliga sikt man har när man kör på motorvägen och att påfarten kör in direkt i vägbanan. Vägbanan gör en liten sväng där påfarten slutar varpå det blir som att körfälten går ihop.
Jag kommer dessutom att tömma min bil på ALLT onödigt. Med allt menar jag verkligen allt utom i princip mig själv. Sakerna han hade låg verkligen överallt. 

 

Nej, nu ska jag äta lunch. Besöket på Willys kändes som att jag gått runt i en annan värld.

Man lär sig nya saker hela tiden. I veckan lärde jag mig något intressant angående fodring. Jag är rätt intresserad från början och har skaffat mig kunskap genom eget letande. Nu senast kom det till mig istället.

Visste ni att om man hettar spannmål (havre,korn) så halveras mängden stärkelse? Det visste inte jag förrän häromdagen. I samtalet som pågick mellan mig och en annan pratade vi om ångkokt spannmål. Jag insåg att vi i stallet stöper vårat spannmål och på så sätt hettar upp det. Hästar kan tydligen inte bryta ned stärkelse och det är ju helt suveränt med en halvering av mängden. I lusernet finns ingen stärkelse. Det känns som att jag har hittat ett vinnande koncept gällande fodring.

Jag hämtade ena Kinapaketet idag och naturligtvis var jag tvungen att pröva min nya tröja. Oh, my God! Jag älskar redan tröjan. Ni ska få bild senare ikväll. Nu ska jag ner till stallet och fixa med hästarna. Jag säger bara Kinashopping is da shit!

 

Jag undrar lite vad jag ska göra med mitt liv nu. Allt har liksom ställts på en ända. Hur ska jag göra? Jag vet fan inte, eller, innerst inne vet jag, men hur fan ska det gå till? I vilken ände börjar man? Vad är jag beredd att satsa? Svaret på sista frågan är nog allt. För en gångs skull kan jag tänka mig att satsa allt.

 

Det var nämligen en dag så att jag insåg att jag kan. Jag kan, det var inte svårare än så. Efter det hände sak B och sedan sak C och så vidare. Ibland kommer man till en ände där allt talar för att man är ute och cyklar på fel väg. Jag måste byta riktning. Jag vet, det innebär stora förändringar, men det finns lösningar på allt. Jag kom på en nu när jag gjorde färdigt stallet för kvällen. En stor och lite svår pusselbit att få ihop. Det var suveränt.

 

Den ska jag kolla närmre på nu. Jag är alltid en planerare och flytten som nu nalkas innebär att jag måste se mig om efter en annan arbetslösning. Tänk att jag kom på den så snart. Först tänkte jag att det kan vara ett "hinder" att flytta en längre sträcka, sedan kom jag på att jag sökte ett jobb för ett tag sedan då de letade personal på det stället och inte där jag bor just nu. Perfa! Eller vad säger ni? Nu gäller det bara att det jobbet finns kvar, sedan, hur jag ska lösa det rent praktiskt, det får jag se. Det braiga skulle dock vara att jag redan har en bra och stadig inkomst innan jag fly

Imorgon ska jag hämta ett av mina senaste Kina-paket. Ska bli sjukt spännande. Jag har inte köpt kläder på det sättet som jag köpt de som kommit nu. Det återstår att se om de skrev rätt mått i beskrivningen eller om plaggen kommer vara alldeles för små. Det blir ett av morgondagens projekt. Nu ska jag ner till stallet och rida. 

En person sa till mig idag att du pratar alltid i telefonen. Det är nämligen så att jag mellan mina kunder på dagen har några minuters dötid. Tid att förflytta mig från kund 1 till kund 2. Vad passar då bättre än att använda tiden? Idag använde jag tiden till att fixa så att jag får hem kraftfoder till stallet istället för att åka och köpa hela tiden. Efter lite om och men hittade jag en bra leverantör där man inte behövde köpa enorma kvantiteter och det blev heller inte dyrt att köpa mindre mängd.
Är det inte ett bra sätt att klämma in lite extra tid för saker som ändå behöver göras?

Jag har lite annat arbete framför mig också. Budgeten ska stramas åt lite inför den kommande flytten. Jag behöver skrapa ihop rätt mycket pengar nämligen. Det första steget kommer ju att bli att jag stramar åt min egen budget lite. Jag har faktiskt redan planerat in lite saker att dra in på. Bla kommer jag inte att ta bilen till jobbet varje morgon utan det blir till att spara lite här och där. Om jag hoppar över att ta bilen 10 dagar/månad blir det 500:- och på ett halvår har jag sparat 6000:- på den lilla detaljen. Det är lite så jag ska göra nu. Det kommer att bli sketabra. Den här månaden hade jag jobbat ihop en hel del, men jag hade en gigantor-räkning att betala annars hade jag redan haft ett snyggt kapital att starta upp denna besparing med.

Det blir naturligtvis en liten update på denna budgetering inför framtiden. 

Värsta höstrusket idag. 
Det regnade nästan konstant den här eftermiddagen. Helt värdelöst egentligen för det blir sjukt kallt att gå ner till stallet. Tacksamt var iaf att precis när jag klev ut ur dörren upphörde det att regna. Det som var lite trist var att det kom en riktig skur när jag satt till häst, men det var värt det ändå. Vet ni varför?


Jo, det ska jag förklara för er. Lycka är nämligen att ha en egen häst, känna att förra ridpasset gjorde nytta, hitta en massa nya knappar som gör det så enkelt och det känns som att man dansar ute i regnet med hästen. Livet blir liksom till ett rosa skimmer. Det går nog inte att beskriva bättre, men OJ, så bra Ante gick idag. Jag blev irriterad på mig själv förra gången för jag fick banka på honom lite och han var lite tjurig. Idag var han som förbytt. Visserligen lite tjurig och jävlig i början men på slutet var det bara <3 <3 <3. Det gick så himla bra. Det kändes som att jag hade en helt ny häst. Jag längtar redan tills imorgon.

Nu ska jag se sista avsnittet på Top of the lake på Svtplay. Den serien var faktiskt riktigt bra. Nu får jag bara hoppas att det kommer någon ny bra serie där annars får jag nöja mig med Hela Sverige bakar på 4:an ett tag.

Alldeles nyss läste jag rubriken Det knullande paret på en annan sida. Naturligtvis var jag tvungen att klicka på länken för att komma till sidan. Skulle inte ni ha varit tvungna att göra samma sak? Ni kan ju prova nedan. 

Det knullande paret

 

Var det vad ni trodde att det var? Jag var iaf tvungen att titta. =D

Jag är fett less på en person som har köpt ridstövlar av mig. Jag har lust att skriva ett mail och be henne ge mig hennes kontonummer. Hon var liksom jobbig redan innan hon hade betalat stövlarna och någon riktig beställning kunde hon inte göra. 

Är det då fel att skicka ett mail och skriva: Ge mig ditt kontonummer så jag kan återbetala pengarna? Jag har lust att göra det nu. De stövlarna är strax här, men en vecka efter att hon betalat in började hon mailbomba mig. Nu är jag fan less alltså. Det borde ju vara lättare att ta de stövlarna och sälja till någon annan. Eller vad tror ni?

Jag glömde ju skriva det här. Ett tecken på att man börjar bli gammal är att man inte får några presenter på sin födelsedag. =O

Nej, så är det faktiskt inte. Vi brukar fira på en helgdag. Några ville komma i söndags, men då var inte jag hemma så det blir vid ett senare tillfälle. 

 

Ha det gött! Nu måste jag iväg och jobba.

Jag känner mig trött och sliten som fan. Det har bla med tre monsterarbestdagar, en rövigt dålig lördag som sög musten ur mig och att jag sedan även söndag var och gjorde en massa.

 

Ikväll blir det iaf lite lugnt för min del. Jag ska ner och fixa till stallet. Sedan vill jag drömma mig bort lite i den kommande gården. Det kallas för att tråna, sukta och längta. Mötet för planering blir nog snart. Jag ska ärligt säga att jag inte tror att den första drömgården är den som det kommer att landa på i slutändan. Det fattas lite för att den ska passa alla ändamål. Det är ändå den viktigaste gården i sammanhanget för det var den som öppnade för möjligheten att ta i det i våra tankebanor. Är det inte spännande? Jag kan säga att det ligger rätt långt in i tiden för en flytt, men den finns där inom en överskådligt framtid och vi pratar om mindre än ett år. Det ska blir SÅÅÅÅÅ spännande att påbörja detta och att dessutom få göra det med världens bästa människor är ju ännu bättre.

Jag tror fan att jag har hittat den. Frågan är bara hur det ska lösa sig rent praktiskt. Det är fullt genomförbart, men jag kan inte göra det själv. Det här kommer att kräva en del planering och massor med arbete innan. Någonstans brukar livet tala om för en när man gjort sitt på en plats och det är dags att gå vidare. Jag har vetat ett tag att jag varit färdig här, men det känns som att jag fick en spark i röven att fortsätta. Gårdagens besök på Strömsholm visade det ännu mer än jag känt innan.

 

Självklart får ni mer info senare. Det ska bli ett första planeringsmöte med några först.

Det känns just nu som att livet tvingar mig till att göra upp med många av mina spöken. Ni skulle aldrig förstå vad det är jag menar och ni skulle inte fatta. För mig är det dock stora och viktiga saker. Jag har bestämt mig för att jag vill göra det här med banbyggeriet och med det verkar det följa att jag måste göra upp med tidigare spöken för att kunna nå målet. Ni fattar säkert ingenting. Det enda sättet jag kan förklara det med är att det är en sådan här sak där man tänker på en sak inne i hjärnan som man grubblar på, undivker att konfronteras med och aldrig berättar för någon. Förstår ni vilken typ av saker man tänker på? 

Mitt största problem när det kommer till de här sakerna är att jag är så förbannades plikttrogen, snäll och ärlig. När jag inte är det enligt min egen mall det är då jag får sådana här spöken. 

Det känns lite som att livet ser till att jag måste konfronteras med dem mer och mer omgående när det kommer till det här med att få till banbyggardagarna. Jag kommer iaf att känna tillfredsställelse mer och mer allt eftersom jag konfronterar mina. Imorgon blir ett av dem avklarade. Nice! Förra gången blev ett annat avklarat och när jag pratade med den personen idag blev jag till och med på bra humör och glad. Det är väl så det ska vara. Får se hur morgondagen slutar.

Kommer ni ihåg när jag skrev om han som fick mig att smälta med sitt leende? Han lär jag stöta på imorgon också. Ska bli intressant att se vad som händer.....jag har inga förväntningar utan tänker bara flyta med livet.

Vson kommer inte att finnas snart. Han måste bort. Snyft! :´-(

Det här går inte.

 

Vi brukar ju ofta sitta i stallet och prata om diverse olika saker. Det har hänt att vi har diskuterat storleken på mäns penisar. Ur olika perspektiv då. Det är inte så att vi har sagt typ stor eller liten, utan vi har haft en konstruktiv diskussion helt enkelt.

 

Sist vi diskuterade ämnet hade vi även besök av en man. Han gav sin syn på saken, inte för att han hade praktisk erfarenhet av andra (Vad han sa iaf). Det var mer så att han såg det ur ett praktiskt perspektiv om hans skulle ha varit för stor. Hela diskussionen blev väldigt rolig i slutändan och  nu kan vi även lägga in åsikter från en man när vi diskuterar vidare. För er som inte visste det är det en väldigt blandad kompott av människor i stallet. Vi har allt i från gamla G som legat både med gifta män och krupit runt naken i sin bil ute på landet när hon råkat få besök. Det vanliga stallgänget bestående av S och L. Sedan kommer jag, men jag brukar ju mest vara tyst, blyg och inte ha något att säga :-O. Hahaha!

Nej, to be contuined. Det kommer nog snart en update när denna A till man kommer på besök igen. Han kommer nämligen med jämna mellanrum så det blir snart en diskussion om diverse olika sex igen. 

Jag kom inte hem förrän vid midnatt igår. Tack och lov var det en annan som släppte ut hästarna och jag fick för en gångs skull sovmorgon. Asskönt!

Nu ska jag ner till stallet och fixa en låda att ha foder i. Helt sjukt egentligen för den ska bara användas för att det är lås på den. =( Fattar inte det här med att stjäla från andra. Blir så ledsen. Jaja, nu blir den iaf låsbar.

 

Sedan ska jag passa på att njuta. Jag ska försöka fixa lite kläder åt en dam också. Hon har typ storlek 42-44 och är av modell äldre, men jag brukar kunna få ihop kläder.

Hästar är verkligen fascinerande. Idag skulle jag bara longera. För mig är det egentligen något som jag ser som ganska onödig motionsform. Idag kom jag ändå ihåg varför jag brukade göra det en gång i veckan. Det ger en verkligen en möjlighet att SE hästen. 

 

Jag började med Hoppan. Det blev ett ganska kort pass då hennes träning till 99% står i att i första hand träna kommunikationen mellan oss. Vi börjar hitta ett bra språk nu och iställlet för att en står i mitten och en springer runt jobbar vi tillsammans. Det som slog mig när jag longerade henne var kontrasten i hur hon har ett fantastiskt påskjut i trav och ett nästan katastrofalt (i jämförelse) när hon galopperar. Hur kan det vara sådan kontrast?
För mig innebär det nu att jag måste ta reda på varför det är så. Nästa steg blir att ta reda på hur jag ändrar så att hon även i galopp får samma påskjut. Det känns som en omöjlighet att motorn i bakdelen när hon travar skulle vara en 10:a och i galopp typ är en 3:a. Det här måste jag omgående ta en djupare fundering på. Någon som har några förslag eller idéer?

Ante får tummen upp han också. Han arbetade mycket bättre genom hela kroppen. Hela överlinjen såg väldigt bra ut när han rörde sig. Det jag kom på att jag behöver göra är att träna i sandgropen lite. Jag vill förbättra styrkan i galoppen och det bästa sättet är att köra pass i sandgropen. Det blir till att göra upp ett schema på den träningen. 
Det var så roligt för på slutet när jag longerade började han tugga vilket tyder på bra harmoni bla. Han började även att sträcka ut framåt. Jag tror aldrig att jag och Ante haft ett så bra longeringspass förut. Det var såååå roligt och jag fick sådan nöjd-känsla av det. 

 

Båda "passen" blev helt fenomenala. Jag är så nöjd. I fortsättningen ska jag lägga in longeringspass regelbundet för att kolla av hästarna och hur det utvecklas. Det är nog en bra grej. Oftast "ser" man ju inte sin egen häst och hur den rör sig och arbetar naturligt.

Känns som att jag alltid måste göra en uppryckning. Det kanske är svårt att gå från halv-elit till motionsryttare. Det känns aldrig som att planen är tillräckligt bra eller grundträningen tillräckligt hög. Idag blir det iaf longering av två hästar. Ante fick ju vaccination och Hoppan har ju inte kommit längre.

Hon kommer nog att vara väl förberedd för ridning när hon är tre iaf. Ante lade jag i princip bara på en sadel och red. Å andra sidan var han väldigt okomplicerad och snäll vid den åldern.

 

Longering  blir perfekt idag då jag inte kommer hinna och inte heller skulle orka rent fysiskt. 

Jag gissar att alla har den känslan ibland, men idag blev jag lite rädd. Inte för att det hände något utan för att jag typ kör på någon form av autopilot. Jag har ingen aning om hur jag körde på en viss sträcka när jag körde på motorvägen. Det känns ju sådär. Min gissning är att det var för att jag var trött och när jag återfick körmedvetandet så låg jag ju mitt i min fil och allt, men ändå. Det är lite scary.

 

Brukar inte ni andra ha så ibland också? Hjärnan stänger som av och är i en annan värld än den just här och nu. 

Alltså min morgon började inte bra. För det första hittade jag inte bilnyckeln. Det tog typ 10 minuter innan jag lyckades lista ut var jag hade lagt den/tappat bort den. Det händer lite nu och då faktiskt. Jag är sämst på att ha nycklarna på plats. Sedan, när jag redan är as-sen till jobbet inser jag att jag inte gjort matlådan som jag så omsorgsfullt tillagade igår.
 (Glömde även kaffet inne) När jag väl har tagit mig ut till bilen och ska köra iväg kommer bilfan inte ut på vägen.Det har varit något fel på den de senaste dagarna för den sprutar inte in bränsle som den ska. Med andra ord tog jag mig inte över lilla krönet från infarten upp på vägen. Jag fick backa tillbaka och ta sats. Känns lovande....

Som tur var hade jag fixat bort allt med stallet idag så hästarna får gå in lite senare bara för när jag väl var på jobbet var det flera sjuka och dagens arbetspass blev 13 timmar. Måste hitta någon som kan motionera totton bara. Det här fungerar inte. Jag måste ha en back-up på den i framtiden.

Jag har idag lärt mig hur jag tjänar 1000:- gratis varje månad. Har ni hört något liknande? Det är så jävla smart och så enkelt att de flesta missar den här lilla grejen. Jag ska iaf ta chansen och tjäna mina tusenlappar. Ni andra? Ja, ni kan ju fundera över hur man gör. Jag tänker ägna tiden åt att njuta av det faktum att jag tjänar pengar utan vare sig arbete eller ansträngning.

 

Jag vet att ni blir irriterade på mig för att jag skriver sådana här saker, men det skiter jag i. Om hela världen vore lika klok och smart som vissa personer är (jag lärde mig ju av en annan) så skulle världen se annorlunda ut på det stora hela och ni skulle inte behöva bli irriterade på att jag skriver sådana här inlägg. Ni vet, inläggen där jag utelämnar det viktigaste och själva poängen. =P

Sitter och har en nice och soft dag på jobbet framför mig. Jag kan säga att den kommer att vara lättarbetad och tydligen lär jag dessutom bli bjuden på fika. Kan det bli bättre när man får betalt dessutom? =D
Updates to come!

Jag undrar ofta  hur mycket folk ljuger i sina bloggar.

För ett tag sedan var jag in på Wiggeby gårds grupp på Facebook för att kolla när och för vem de ska ha träning för. Döm om min förvåning när jag läser om Tyras katter. Ni vet antagligen inte vem hon är. Hon skriver två bloggar en som heter tyras.se och en som heter tyrashastar.se. Iaf fick stallets två katter sina tungor sönderfrätna för ett tag sedan. Jag läste ärligt talat inte allt hon skrev om det på sin blogg, men en sak som jag kommer ihåg är att hon skrev att har man djur kostar det och man tar dem till veterinären no matter what. Något i den stilen skrev hon. På facebook-sidan kan man istället läsa om hur en person tackar de hyresgäster som kommit med mat till katterna så att de kunnat få i dem medicin. Man kunde också läsa om hur en person lämnat pengar för att kunna ta den ena katten till veterinären (640:-) och hur hon bad att fler skulle lämna bidrag så att det skulle räcka till hela kostnaden. Där kunde man också läsa något i stil med " äntligen har Tyra förbarmat sig och tagit (vad nu katten heter) till veterinären. Jag tror att det var den första katten det hände.
Man kan säga att man undrar vilken verklighet som är verklig. Nåväl, allt är fiction i dagens samhälle uppenbarligen.
Jag lyckades även få reda på varför hon INTE fick hyra den andra gården som hon först skulle hyra när hon skulle flytta från Wiggeby, men vet ni vad - I don´t give a fucking shit! Jag kör bara mitt eget och har inte tid för skitgrejer och att hålla reda på alla andra. Den historien var dock lite smaskigare om man ser ur ett skitsnacksperspektiv, men som sagt. Jag har inte tid. Jag har annat jag fyller mina dagar med. =)

 

Tråkigt bara när folk ljuger. Kunde det inte ha stått i inlägget. Mina fantastiska hyresgäster hjälpte mig med katterna. Både til veterinären och sedan att få i dem medicinen? Det hade fan sett snyggare ut.

Förutom det var den även superbillig.

 

Jag kom på att jag skulle göra linsbiffar idag. Problemet var att jag bara hade morot att ha i från mitt originalrecept. Det enda jag hade utöver det var en påse rödbetor. Sagt och gjort googlade jag snabbt och hittade att någon annan gjort linsbiffar med rödbetor i. Jag tog lite från det receptet och lite från min egen konstruktion.

 

Kokade 2 dl röda linser enligt paketet.

4 rödbetor och  2 morötter som jag rev ner.

Det är otroligt hur segt det ska vara att kliva upp på morgonen. Speciellt när man ska till jobbet. Nu är jag iaf uppe och ska åka. Det enda braiga med den här morgonen var att det var otroligt vackert att titta ut genom fönstret.
Nu ska jag ta och rasta hunden och åka. Ni får en bild lite senare på utsikten, men som jag skrev igår jag behöver en ny kamera.

Man är fan dum ibland alltså. Jag träffade en person för några månader sedan. Jag "kontrollerade" att vi verkligen inte skulle träffas igen, men livet fungerar ju inte så. Jag har både en typ släkting som jobbar med personen i fråga på hans ordinarie jobb och hans bästa kompis på en av mina arbetsplatser. Till saken hör att jag var lite kall och kylig mot honom. Nu ångrar jag mig lite. Det kanske var dumt. Vi låg ju trots allt med varandra.
Nåväl, vill livet att man ska träffa någon igen så sker väl det. What is meant to be is meant to be. Jag vill ju träffa han som höll till här förut också. Han verkar ju ha gått upp i rök sedan ett tag tillbaka. Han borde ju iaf kunna komma och hälsa på han som bor i samma hus som mig. Det tycker jag iaf. Hehe! Å andra sidan är ju jag typ aldrig hemma emellanåt. Svårt för honom att veta att jag tycker han borde komma hit precis när jag är hemma.

Till saken hör att nästa vecka kanske jag träffar denna, som vi kan kalla Andreas. Nu vet jag att vissa av er tror sig veta vem Andreas är. Screw you! ALLA heter Andreas i den här bloggen. Båda ovan heter Andreas och för er som läser mycket kanske ni nu undrar vem av det var som var här förra veckan eftersom jag skrev att Andreas hjälpte mig i stallet. Det kan ni ju fundera över en stund. Imorgon får ni svaret. Vilken Andreas var i stallet och vem är vem?

Nej, nu ska jag ta och sova.

Man är fan dum ibland alltså. Jag träffade en person för några månader sedan. Jag "kontrollerade" att vi verkligen inte skulle träffas igen, men livet fungerar ju inte så. Jag har både en typ släkting som jobbar med personen i fråga på hans ordinarie jobb och hans bästa kompis på en av mina arbetsplatser. Till saken hör att jag var lite kall och kylig mot honom. Nu ångrar jag mig lite. Det kanske var dumt. Vi låg ju trots allt med varandra.
Nåväl, vill livet att man ska träffa någon igen så sker väl det. What is meant to be is meant to be. Jag vill ju träffa han som höll till här förut också. Han verkar ju ha gått upp i rök sedan ett tag tillbaka. Han borde ju iaf kunna komma och hälsa på han som bor i samma hus som mig. Det tycker jag iaf. Hehe! Å andra sidan är ju jag typ aldrig hemma emellanåt. Svårt för honom att veta att jag tycker han borde komma hit precis när jag är hemma.

Till saken hör att nästa vecka kanske jag träffar denna, som vi kan kalla Andreas. Nu vet jag att vissa av er tror sig veta vem Andreas är. Screw you! ALLA heter Andreas i den här bloggen. Båda ovan heter Andreas och för er som läser mycket kanske ni nu undrar vem av det var som var här förra veckan eftersom jag skrev att Andreas hjälpte mig i stallet. Det kan ni ju fundera över en stund. Imorgon får ni svaret. Vilken Andreas var i stallet och vem är vem?

Nej, nu ska jag ta och sova.

Hade en dejt inplanerad till på lördag men det blir inget. Inte just på lördag iaf. Den är flyttad till lite senare.Det gör inget. Helgen är ändå fullspäckad med äventyr. På söndag blir det Uppsala, först, innan jag åker vidare. Haha! Nu blir ni nyfikna. Får se om jag kan hålla mig och det blir en överraskning. Tror inte jag kommer att klara det. Söndagen kommer iaf att innebära att jag får prata om saker som jag älskar. Kan det bli en bättre dag när det är det man ska göra? My life is so good.
Sitter och ser på film nu. Snart ska jag väl lägga mig. Känns som att det behövs inför den här veckan. Jag har x antal saker på schemat. Önskade mig lite mer arbete och det fick jag. Höhö! Bla idag. Det som inte var så roligt var att cykla tillbaka till kontoret. Tack och lov hade det slutat regna, men spelar det egentligen någon roll när sadeln är helt dyngsur? Jag hade iaf en lösning.

Jag har lite shopping jag funderar på till nästa månad. Min telefon suger som fan och batteriet tar slut på en gång. Det är irriterande. Samtidigt vet jag hur extremt oförsiktig jag är med min telefon så jag har ingen lust att köpa en ny och dyr. Batteriet är dock inte det största problemet med den här telefonen jag har nu. Det är kameran. Jag tar hyfsat mycket bilder och jag behöver en bra kamera. Min fundering nu är om jag istället ska kosta på mig en digitalkamera. Priset är helt överlägset på den jag hittade. Den verkar dessutom bra. Grejen är att många avråder att köpa elektronik från Kina. 

 

Här är iaf kameran jag vill ha. Det är trots allt 308 st som har beställt en och 283 av dem har gett feedback. Den mesta feedbacken har varit att kunderna är jättenöjda. Den borde rimligtvis vara bra och den kostar endast 39,99$ med frakt.

 

Det var helt sjukt vad det regnade i morse. Jag tror inte det har varit en sådan skur tidigare i år. Det var helt sjukt. Jag hade överdragskläder, men det regnade så att det rann in genom hålet för halsen på jackan.

 

Jag råkade trycka fel när jag skulle lägga ut förra inlägget och bilderna kom inte med. Mina hästar står iaf med torra täcken och det har typ inte kommit en droppe regn på dem. Alla andra hästar hann ju få blöta täcken. Jag tror att det bara var för att jävlas lite med mig.

 

Nu ska jag iaf åka och jobba. Det borde vara lugnt för jag har en känsla av att dagens 6 timmars arbete kommer att bestå i 5 timmar inomhus. Toppen en regnig och mulen dag.

Det var helt sjukt när jag kom hem idag och öppnade datorn. Igår kväll tog jag med mig datorn till sängen fast jag var så sjukt trött. Jag var ju inte hemma förrän klockan var närmre tolv. Någonstans måste jag ha somnat medans jag hade datorn i knäet för jag vaknade senare med datorn framför. Batteriet hade dött och datorn var svart. Jag var fortfarande halvsovande så jag styrde bara datorn åt sidan.

 

Idag efter jobbet satte jag i laddaren och stort på första sidan kom  Murat, 38 från Badoo upp. Hur fan kom han dit? Jag lovar er att jag för det första inte hade Badoo öppet och för det andra känner jag definitvt inte till något Murat. Detta är alltså något jag gjort med datorn medan jag sov. Det är lite creapy. Från och med nu får datorn stanna utanför sovrummet. Uppenbarligen gör jag andra saker än att bara ligga still i sängen när jag sover. Vem vet, imorgon kanske jag har gjort något mer olämpligt än att bara öppna Badoo......jag kan tänka mig MASSOR med olämlpliga saker.

Det blev ingen motionering alls av hästarna idag. =( Precis när jag var färdigt med mockningen och skulle börja med resten kom det värsta regnet så jag tog in alla hästarna i stallet. Det var inte alls något roligt. Ridhuskort känns som en bra idé sedan. Det finns bara en hake på den, eller egentligen två. För att jag skulle få utnyttja ridhuset skulle kostnaden bli 1300:-. 700:- är "startavgift" för häst nummer ett. Häst nr 2 kostar 300 och även nästa. Det känns som sjukt jävla dyrt. När det sedan inte ens är särskilt bra underlag efter vad jag har hört känns det ännu mer meningslöst. Sist jag red i ridhuset var det typ katastrof och Ante höll på att stupa rakt in ridhusväggen. Dessutom snubblade han konstant. Allt berodde på det väldigt ojämna underlaget. Innan jag bestämmer mig ska jag göra en liten research. Det finns ju ett ridhus till på ridavstånd med superunderlag. Kanske är det bättre att betala där, om än per gång. Jag ska se vad jag kan hitta på. Tänk om kostnaden där skulle vara 500 per ryttare. Det skulle ju vara toppen. 

 

Nej, nu ska jag se på min program på SVT Play först Land girls och sedan The Paradise. Sistnämnda är min favorit. Land girls ser jag typ bara på för att jag började och tycker om serier från krigstiden.

Jag har en dröm när det kommer till hästbiten i mitt liv. Jag har en sak som är viktig för mig innan jag dör. En av mina största idoler genom tiderna är Folke Stenbom. Min gissning är att hälften av er vet precis vem han är och hälften har inte den blekaste. För den förstnämnda delen är jag övertygad om att en hel del håller med.

 

Varje år finns det en klass på en tävling som är tillägnad honom. Jag vill vinnad den. Det skulle kännas som en ära och en inre vinst att få vinna hans minnespris. Jag tror det är så det kallas. Jag är redan inskriven i Skrefsta vandringspokal hos Botkyrka RS, men det är inte samma sak. Jag vill vinna Folke Stenboms pris. I dagsläget innebär det att jag måste ta mitt pick och pack och resa till staden som jag hatar mest. Jag vet att folk skulle snacka. Det gör ni alltid där uppe. De flesta av er ägnar er dessutom om skitsnack, men jag skiter högaktningsfullt i det. Spelar liksom ingen roll vad man gör så det är bara att tuta och köra sin linje ändå.

 

Jag ska klara det. Det som är det lite kruxiga med hästhoppning är att man ofta tävlar mot typ 100 st andra ekipage och ni inser ju omgående att det inte är så stor sannolikhet att vinna en klass, men alla har samma förutsättningar att vinna innan klassen börjar. Det är faktiskt så. Vi bara har olika inställning och det är en faktor som är avgörande. Även om du har den överlägset sämsta hästen, kan det hända att alla andra snubblar, ryttare ramlar av och de blir uteslutna. Den sannolikheten är ju extremt minimal, men det skulle kunna ske. Det kan du inte förneka. Nåväl, när jag startar i en hopptävling har jag alltid bra chanser att vinna. Jag är väldigt bra på själva tävlingsmomenten och jag rider ofta felfritt. Att jag sedan kan rida sjukt snabbt. Det är jag också medveten om. Mitt mentala övertag är redan satt och det ökar naturligtvis mina chanser till den där vinsten som bara är en 1%.

 

Nu ska jag ner och motionera hästarna så jag har en häst att starta. Kanske att det redan går till nästa år att delta i den klassen? Man kan alltid börja med att tro. =)

Idag blir det supergod indisk middag. Jag älskar indisk mat. Till dagens rätt har jag gjort en sallad med getost också. Naturligtvis har jag handlat på Lidl. Det är där man hittar allt. Deras getost får definitivt 10* av mig. Jäklars vad god den var. Den köpte jag häromdagen när jag var där och handlade. Idag har jag dessutom handlat rödbetor och ska komma på vad jag ska göra med dem. Jag hittar säkert på något gott.

Efter middag blir det en sväng till stallet. Jag får se vad jag hittar på med hästarna idag. Om jag tar det lite lugnt med mig själv kan jag motionera dem imorgon förmiddag innan jag åker och jobbar också. Det är nog ett smartare drag än att ta ut mig helt ikväll och inte orka någonting imorgon istället. 

....man inser att man pratade med en människa som kände sig ensam så man glömde bort Tradera-auktionen man skulle buda på. 

......inser att hunden väntar på ett varsågod innan han börjar dricka ur toaletten, vilket ju föranleder att jag ger honom ett.

 

......inser att det inte är många timmar kvar tills jag ska vara på jobbet igen.

 

Nej, lika bra att inte fundera alls känner jag. Det kommer nog bara fler i samma klass annars. Godnatt på er!

Alla människor drömmer om att bli framgångsrika i sina liv. Vi har dock olika mått för framgång.

Vissa personer vill helst vara VD för ett företag och ännu hellre över hela jorden. Andra vill ha något eget att driva medans vissa helt enkelt bara vill ha en stor familj. För varje individ är det deras egen framgång och den varken att jämföra eller mäta med den andras. Frågan är väl bara: Hur får jag just det jag vill ha?
Jag svarar: Lär dig bestämma över dina egna känslor. Välj vilka känslor du vill känna. Det är det som avgör vad du får.

 

Du kan kämpa hur länge som helst efter det du önskar och vill ha. Ju mer du kämpar desto längre ifrån målet kanske du hamnar. Sluta istället kämpa och lev ditt liv mot målet. Vi ska gå igenom ett antal känslor här nedan. Känslor som för dig närmre och känslor som du bör kasta i soptunnan omgående.

 

Viktigaste känslan av dem alla!

Tacksamhet

*Tacksamhet är den överlägset viktigaste känslan av dem alla. Den skapar en inre tillfredställelse för personen som känner den. Betänk själv om vi utgår från att Universum finns och jämför det med en människa. Vi kan ta dig som exempel.
Maria kommer och säger till dig att hon önskar sig glas när hon fyller år. Du har sett jättefina glas som du åker och köper. Visserligen kostade de mycket mer än du tänkt dig och hade råd, men du vill så gärna ge dessa att du köper dem ändå. Marias födelsedag kommer och du har omsorgsfull slagit in dem. Maria får paketet, öppnar det, tittar sedan på dig och säger: Men jag ville ju ha blåa. Vilken känsla får du inom dig? Besvikelse. Vad tänker du köpa nästa gång Maria fyller år, eller tänker du ens köpa något? Tänkte väl det. Betänk att du önskar dig en miljon. Universum ger dig 100 000:-. Du blir besviken. Det var ju inte en miljon. Vad tror du universum tänker nästa gång du önskar dig något? Betänk dig istället att du är gamla tant Hulda som får ett inramat kort på sitt barnbarn. Hur tacksam tror du inte hon är? Var även tacksam för de små sakerna. Betänk att en miljon börjar med ett öre. Oavsett hur du än bär dig åt är det en omöjlighet att det inte börjar med ett endaste öre. Var tacksam för det. Det är lätt att påbörja vägen mot en miljon.

 

Ilska och andra negativa känslor

 

*Undvik alla dessa negativa känslor. Det är inte bra för dig i vägen mot det du önskar. Dessa skapar besvär och stör dig. Rimligtvis kan du bara ha en känsla i kroppen samtidigt. Kan vi vara överens om det? Om all tid du har går åt till alla dessa negativa känslor. Hur ska du då få plats med de positiva att utvecklas och bli till något? Jag tror både att du och jag snabbt inser att det är en omöjlighet. Skit i dessa känslor. Stoppa ned dem i en soptunna och stäng locket. Byt ut dessa känslor mot något positivt. Gör något som är positivt för dig. Ingen kan ju svara på frågan om vad det är du ska göra förutom du själv. Det är bara att du sätter igång och arbetar för att byta ut dem. Desto mer du tränar desto bättre blir du. Det är precis som med allt annat. Känner du att du fastnat i en ond spiral inom ett område i livet? Börja skriv ned det du vill ha istället för det dåliga(skriv inte ner det negativa bara det du vill ha). Har du många negativa saker du vill byta ut kan du börja med att skriva ned dem för att sedan byta ut dem punktvis. Viktigt är dock att de negativa sakerna är nedskrivna så kort tid som möjligt och att de raderas när du skrivit ned det du vill ha istället. Förstår du poängen?

 

Avundsjuka gentemot andra

 

* Ser du ofta vad andra har som är bättre än det du har? Sluta med det. Var istället tacksam för det du har och var nöjd med det. Sätt dig och njut en stund av att du faktiskt har vissa saker. Är du avundsjuk på att grannen har finare bil än dig? Sluta med det. Var tacksam istället för att du har en bil och önska dig en uppgradering på bilen. Här kan det ju dock vara så att en finare bil innebär skulder så innan du gör önskningen bör du vara noga med att specifisera. Kanske att det är bättre att ha en lite "fulare" bil och ingen avbetalning. Se det positiva i det du har.

 

Det var allt för idag. Återkommer med vidareutveckling av guiderna.

 

Allt känns så himla bra just nu. Allt flyter liksom på. Det svåraste är nästan att låta sig själv vara värd att det går bra. Hur ofta hör ni inte någon säga (eller vet att den tänker): Det här är för bra för att vara sant, eller det här är för bra för mig? Det är ju självklart att med den inställningen så kommer man att misslyckas inom kort. Med de tankesättet leder man ju hela sin tankeprocess och sitt liv mot att man inte skulle vara värd det som man känner är toppenbra.

Jag anser mig vara värd framgång. Jag önskar bara att jag skulle vara snäppet bättre än jag är idag på vissa saker. Även om det kan tyckas som att jag har en miljon saker att göra, har jag saker jag ligger efter med som är viktiga.

 

Min hjärna håller just nu på att bearbeta exakt det jag precis skrev om. Det finns ett litet hål som jag gärna vill borra ned mig i, även om det inte är katastrofalt, blir det liksom början till att man påbörjar en resa nedåt, jag vill mera uppåt. Jag har vissa målsättningar. Det gäller bara att få sig själv att se överflödet av saker som kan ske och inte alla hinder som finns på vägen. Lite handlar det om attraktionslagen. Allt är möjligt, det är bara det att vi skapar motstånd mot saker vi önskar oss. Egentligen kanske det räcker med att se den möjliga vägen och sedan skita i allt som gör att det inte skulle kunna ske för i rimlighetens namn skulle du ju kunna dö i exakt det ögonblicket som du läser det här och det innebär ju att du skulle kunna dö EXAKT nu. Nu tänker du att det inte är möjligt, samtidigt som du funderar på något som skulle kunna göra att du skulle kunna dö exakt nu. Rimligtvis avfärdar du det och har glömt det alldeles strax. Det är precis så det fungerar. Du har skjutit undan motståndet för att du skulle kunna fortsätta leva.

 

Gör så här med resten av allt i ditt liv och jag lovar att det kommer att börja gå framåt. Hittar du ändå motstånd, vilket du lär göra hela tiden, byt ut det negativa till något positivt att tänka om det istället. När du kommer på tanken att något du önskar inte kommer att ske pga "bla bla bla", byt ut "bla bla bla" till något som gör det möjligt att få det du önskar. Även om du tänker dig att det är en skänk från ovan som trillar ned som skulle göra det möjligt. I det här skedet handlar det bara om att göra plats i din hjärna för det möjliga och för att det ska kunna ske måste du avfärda det som omöjliggör det du vill ska hända.

Förstår du? Det är inte svårare än så. Har du ändå problem? Sysselsätt dig med något annat och skit i det helt och hållet. Det fungerar det också och det är typ mitt upplägg på det mesta nuförtiden. =D

Idag är det jobb från tidiga morgonen till sena kvällen. Jag tackade ja till lite extra då jag kände att jag behövde pengarna. Om ni inte har noterat detaljen var igår första dagen jag jobbat i september, och jag hade ju INTE haft semester=inga pengar. Haha!
Nu blir det till att jobba istället. =)
Jag hinner hem mitt på dagen och ta hand om stallet och har fixat bort båda fodringarna. Hinner säkert skriva något under dagen för jag jobbar som speedy gonzalez och igår jobbade jag in 80 min av 5 h totalt arbete. Den ni! Speedy Gonzalez heter det och fatta att en person kallade mig lat på förra jobbet.

Den som sa att hundar var korkad hade nog ingen hjärna. Jag har lärt mig något. Lär aldrig hunden ordet Visa!. Ibland vill hunden något och jag har lärt honom att säger man visa så kan han visa vad han vill. Smart grej va!? Fråga mig inte hur jag lärde honom det. Jag använde väl något magic. Iaf kan Voffisen det nu.

 

Vi har våra kvällsrutiner. Vi kommer in. Medan jag tar av skorna springer han fram till sin matskål och stirrar på den. Jag går in, fyller matskålen, ger honom ev lite rester ovanpå, säger åt honom att sitta, avslutar med varsågod. *beep*beepÄ*beep Här skiljer sig historien från det vanliga. Jag går och spolar toaletten. Nu kanske ni undrar varför. Det var inte så att jag var på toaletten, utan jag bara spolade eländet. Varför? Jo, det är inte BARA en toalett. Det är även Vsons färskvattenskål.

 

Jag sätter mig i soffan, hunden äter färdigt, hunden går in på toaletten och kollar färskvattenskålen(tillika: stirrar ned i toaletten), han kommer in och stirrar på mig varpå jag svarar Visa!. Naturligtvis går han in på toaletten, tittar uppfordrande på mig och jo, vattnet var ju inte färskt när han kom in. Dum som jag är spolar jag åt hunden, han stirrar på vattnet som forsar runt inuti toastolen och direkt när det slutat börjar han dricka.

Finns det någon mer bortskämd hund? Vad är det egentligen för liv man lever? Nu ligger han mycket nöjd och belåten i soffan, helt obekymrad om att det inte bara är hans vattenskål utan även min toalett. Tänk vad enkelt livet vore om man vore hund.

Jag var i chock när jag såg min kommande lön idag. Hjärtat hoppade till och stannade liksom upp. Jag ska sluta klaga på att jag får dålig lön och istället vara tacksam över att jag får bättre och bättre lön. =)
Kan säga att förra månaden fick jag ok lön. Den här månaden får jag ännu bättre! Suveränt va.
Den här månaden får jag ut lika mycket som jag hade innan skatt till den här lönen och då är det inte all lön. Jag får ju lön från två ställen. Helt suveränt. Känner mig asnöjd med mig själv och klappar mig på axeln. Det här behöver jag.

Kan säga att när jag tog över det här stallet för drygt 1,5 år sedan jobbade jag som en tok månaden innan för att gå ihop så jag kunde köpa in div extrasaker. Idag tjänar jag mer än jag gjorde den månaden på ett av mina jobb och jag har jobbat ungefär lika många timmar. Man ska verkligen välja arbete med omsorg.

Nu ska jag nog ta och köpa mig den där glassen jag var sugen på och sedan fixa stallet för dagen. En glass behövs för att klara den här dagen. Vet ni vad det bästa av allt är? Jag har ju det där "sparkontot" kvar som jag ska hämta pengar från. Ha det gött, själv ska jag njuta av det som är kvar på dagen, även om jag är lite trött efter dagens arbete.

Det är verkligen en hel vetenskap att veta hur en häst ska utfodras. Det finns typ en miljon olika foder och ännu mer pulver och annat skit att tillgå. Det här gör det på sätt och vis svårt. Se också till alla hästar som i dagens läge drabbas av magrelaterade sjukdomar. Häromdagen fick till exempel en jättefin avelshingst tas bort pga tarmvred.

 

Hur ska man då undvika alla dessa åkommor?

Det första man bör göra är att skaffa sig kunskap. Kunskap är A och O för att förhindra saker. Problemet är att så många "redan kan". Ja, alltså med kan menas att de gör som någon annan gjort. I vissa människors värld är det helt ok att ge en fullvuxen häst 6 kg hö. Det är inte det. För lite grovfoder kan ge tarmstörningar för resten av livet, med resten av livet menar jag verkligen det. För lite grovfoder leder till att hästen får för mycket magsyra i tarmen vilket skapar frätningar som i sin tur leder till ärrbildningar. Dessa ärrbildningar försvinner inte. Du kan alltså förstöra en häst för livet genom att ge den för lite grovfoder.

En veterinär sa till mig en gång att en häst i Antes storlek skulle äta minst 10 kg hö, helst 12 kg. Notera att det var hö och inte hösilage. Han ska alltså äta ännu mera om det är hösilage. Många förstår inte heller det här med skillnaden på hö  och hösilage. Ni kanske ska ta och googla, innan ni förstör era hästar.

Detta var naturligtvis inte mitt misstag. Jag gjorde något helt annat. 

 

Vi har nu köpt in havre och korn till stallet. Jag tänkte att korn kunde vara bra att ha för att kunna göra en egen komplett sammansättning av kraft. Det håller ner kostnaden väldigt bra. Fodret jag normalt sett brukar ge kostar 8:-/kg+ och havret och kornet kostar 1,5/kg. Ni förstår själva besparingen.

 

Den här maten hämtades i lördags och på söndagen började jag ge mina hästar havre. Efter två dagar bytte jag ut Hoppans 0,5kg havre mot korn och lade samtidigt till 0,6kg korn till Norton. Detta var uppenbarligen för mycket eftersom han morgonen efter hade "prickar", dvs utslag på kroppen. Jag pratade med L i stallet som har mer erfarenhet av just korn som fodermedel och hon sa att det ALLDELES för mycket. Mistake by me! Vilket tur att det inte blev värre än några prickar. Tänk om jag gett honom ett kg-mått istället för det lilla måttet. Så mycket korn är tydligen farligt att ge på så kort invänjning. Nåväl, jag har lärt mig något. Veterinärbesök är dyrt och det är bättre att ta reda på kunskapen först och utfodra sedan. 

Jag förstår mig seriöst inte på människor. Det är verkligen. I min värld så vara ärlighet längst, även om jag inte alltid är perfekt och alltid har för mycket att göra så försöker jag ut i det längsta att vara ärlig.

 

Det fungerar uppenbarligen inte så för rätt många i resten av den här världen. Trist - ja, men vad jag göra åt andras beteenden? Suck!

Nej, idag är det jobb för första gången på snart två veckor. Det var en välbehövlig vila kan jag säga.

Tanken slog mig idag. Jag undrar över det.

 

Det är svårt att förklara, men när är man en äkta vän och när kan man inte längre göra något för sin vän. Vänskap kräver ju respekt, tillit och en massa andra saker och det måste komma från båda håll. När det inte längre finns kvar från den andra sidan, ska man fortfarande vara en vän. När "vännen" går bakom ryggen och förbrukar allt det. Vad är då kvar av vänskapen? Hur länge ska man stå ut med det?

I min värld ska man hjälpa sin vän, men en person kan bara bli hjälpt om den själv önskar det. Nej, usch, jag vet inte faktiskt. Det börjar kännas ohjälpligt. Det finns ingen ände på det hela.

Hittade precis att det sjukt roliga programmet Frida night dinner är tillbaka. Visserligen är det repriser, men det kvittar att jag sett några av avsnitten. Det är så sjukt roligt ändå.

 

Jag är så nöjd med min dag. Känslan av de fantastiska ridpassen tidigare idag sitter kvar i kroppen och smörjer själen. Nu är jag sugen på mer. Det är bara att hoppas att kroppen håller.

Jag har lite arbete med hästarna som jag har kommit fram till.

 

Norton behöver bli jämnare, mer liksidig då han gärna hänger på i höger hand. Problemet sitter inte fram utan är sedan en gammal fläkskada då han försköt hela bäckenet snett. Det gäller att alltid få honom att jobba lika mycket med båda bakbenen. Lättast är att byta varv ofta och därigenom få honom att bära sig på rätt bakben, dvs jobba i balans. Eftersom han är sned blir belastningen oliksidig på rakt spår innan man kommit igång och fått honom arbeta lika med båda benen.
Idag upptäckte jag också skillnaden vad bett har för inverkan på hästen. När jag bytte bett på Norton kände jag efter en stund hur han verkligen arbetade rätt och känslan av att han bär sig med manken som högsta punkt är cool. Nu är det ju inte manken som är högsta punkt utan nacken, men känslan blir ändå att det är manken när man rider.

 

Ante har jag lite andra problem med just nu. Han vill inte riktigt arbeta genom hela ryggen och jag kan se att han har mer muskler just nu framför och bakom ryggen. I don´t like! Dessutom ser jag tendens till att han har satt muskler på nedre delen av halsen. Han ser dessutom tjock ut vilket betyder att han inte jobbar med magmusklerna som han ska. Sammanfattat: Han arbetar inte som han ska. Då får man ställa sig frågan. Är det något fel på hästen som gör att han inte kan arbeta rätt rent fysiskt eller är det ridningen i sig?
Svaret på frågan är luddigt. Känslan säger mig att jag ska ta ut kiropraktorn igen för "cp"-benet är tillbaka på vänster bak sedan en tid. Ibland svänger han det utåt istället för framåt. Benet gör som en båge utåt istället för att gå framåt. Sedan är det väldigt orytmiskt när jag rider. Det känns lite flängigt och han kommer aldrig riktigt till arbete- förrän idag. Idag var första dagen på länge som jag kände att jag fick honom lösgjord på ett bra sätt. Nu har jag en vecka med skritt framför mig så jag kan passa på att arbeta med lösgörande arbete väldigt mycket. Jag hoppas det ska ge resultat.

Jag trodde aldrig att jag skulle orka igen, men idag blev det sanning. Jag har orkat rida 2 hästar och longerat den tredje. Fatta vilken total lycka och framgång. Det känns som en seger mot mig själv.

 

I morse började jag med Ante. Jag hann inte rida så länge för veterinären kom mycket tidigare än hon sagt. Han gick iaf bättre även idag på eggbettet. Han kändes även mjukare när jag red. Det blev ganska mycket arbete i skritt först och det är det jag kommer att arbeta med under veckan nu när han fått vaccin.

 

Efter jag släppt ut honom var det Hoppans tur. Min tanke var att fortsätta med lite arbete över cavalettibommarna. Det gick inte idag. Hon var extremt uppkäftig och faktiskt lite dum. Jag vet varför. Hon har fått 1/2 kg havre i två dagar. No more havre för den lilla damen. Idag ligger det 1/5 kg korn i hennes krubba istället. Eftersom hon själv ödslade så mycket energi på att muppa runt och byta varv var hon helt svettig och slut efter vårat  lilla pass.

 

Sist tog jag ut Norton. Lat som jag är orkade jag inte byta bett från det att jag ridit Ante. Det blev spännande. Jag har aldrig tidigare varit med om att en häst både krullat ihop sig och bitit sig fast samtidigt. Fascinerande! Efter 1 varv i trav gick jag in och bytte bett på mupphästen. Jag tog det jag alltid rider honom på. Mitt superbett. Det absolut bästa bettet jag har. Ett tredelat som låser sig så att det blir som ett rakt bett. Skitdyrt, typ 500:- för ett vanligt tränsbett, men för mig har det blivit ovärderligt.

Lite svårt att hitta i butik, men jag hittade det här: http://www.riderscorner.se/product.html/pessoa-3-delat-magic-system. Där står det även lite om det. Här kostade det till och med 559:-, men jag lovar att om jag tappade mitt skulle jag omgående köpa ett nytt. Helt överlägset!

 

Japp, idag är det första av några besök under hösten. Mycket hamnar efter när man ligger sjuk som jag gjorde och en av de sakerna jag missat är vaccinationerna. Det är liksom inte lätt att ha koll på annat än sig själv när man är krasslig. Nu ska det dock bli ordning och reda i mitt liv. Jag betar av en sak i taget. 

Jag tror att jag måste börja fundera över hur jag arbetar ibland. När jag nu skulle göra tidrapporten och gick in idag och började titta på anteckningarna över hur jag jobbat i augusti blev jag rädd. Jobbade jag verkligen så mycket? Det var fan sjukt. Visste ni att jag inte varit ledig en enda helg sedan sista helgen i juni och den helgen hjälpte jag istället till på tävling. Helgen innan det jag var ledig hade vi marknad i stallet. Det är sjukt. Jag måste försöka tänka på att vara ledig mer. Inte konstigt att jag känner mig lite sliten ibland.

 

Nåväl, nu är alla hästar installade. Det känns skönt. Jag fick hjälp av Andreas att göra iordning sista boxen. Tur var väl det för det kändes lite jobbigt att börja med det kl 19.30. Boxen var dock tom och färdig att ställa in häst i en timme senare. Det går snabbt när man får hjälp. 

Idag bytte jag bett på Ante och han gick mycket bättre på det här bettet. Det är lite skarpare. Jag valde att börja pröva ett tredelat eggbett. Jag ska ta kort så ni som inte håller på med hästar får se.

Vi diskuterade Ante och problemet med att han känns så jobbig och strulig att rida. L berättade att hon hade hört att det tar 3 veckor för hjärnan när man börjar träna att sända rätt signaler till musklerna. Det skulle innebära att det tar minst 3 veckor för en häst att kunna använda musklerna rätt när man lär den något nytt eller börjar träna något nytt. Vi beslöt tillsammans, eftersom det var en dsikussion i att få fram bäst resultat för hästen, att jag skulle pröva i 3 veckor att fortsätta med arbetet jag gör just nu. Det låter simpelt, men vi tränar just nu på att ställa på volt. Jag ska iaf inte lägga till fler övningsmoment utan traggla på med samma sak i 3 veckor och se resultatet som blir av det hela.

Min fundering gick lite vidare och jag började tänka i banor som att det nog är bra övning att köra cavaletti. Det ger ju ett relativt konstant lika arbete för hästen. Om man då ser till att det för alltid är konstant borde hästen kunna få ut mest av den träningen om man betänker att hjärnan kan få musklerna att arbeta mest effektivt då. Det blir ju liksom alltid samma arbete vid cavaletti alltså borde hjärnan komma ihåg själva arbetet med det hela tiden. Förstår ni hur jag tänker? Att man skulle kunna använda cavaletti som muskelstyrketräning.

 

*Jag har bilder, men jag orkar inte lägga ut dem just nu. Måste sova.*

Jag ska ju få en ny sadelkammare till stallet. Den kommer att bli hela 3,30x4 meter. Det gör ju att det kommer att finnas en hel del potential att göra något riktigt, riktigt bra av det hela.
Jag är lite i valet och kvalet om att ha garderober. Först tänkte jag mig ha Paxgarderober som är 1m breda till alla, men det är en ganska stor investering då bara stommarna kommer att kosta runt 7000:-. Känns inte som att det ligger inom budget. Dessutom tror jag inte att det är bästa lösningen. Istället ska jag nog göra lite annorlunda tänkte jag. En garderob/per häst blir det iaf för har man hyllor är det alltid någon som tycker att den har rätt till mer plats än alla andra. En garderob är bättre i det hänseendet.
Vi vill ju också ha någon stans att sitta och fika i värmen. Jag tar tacksamt emot förslag och idéer.

Viktigt för mig är.

 

• plats för 14 sadelhängare
• plats för 7 garderober 60x60cm
• plats för bord att fika vid (funderingar på soffliknande möbel med förvaring under)
• plats för att tillaga fika och förvara det. Jag menar alltså kaffebryggare och inte ett helt bageri för bakning. ;-)

Jag har en del att göra idag. Rätt mycket faktiskt. Ni som tycker jag har mycket att göra ibland skulle bara veta den långa och stora listan. Det som är bra med att börja beta av i en annan ände är att andra saker, av någon outgrundlig anledning, brukar lösa sig själv. Jag hoppas på det även idag.

 

Jag ska börja med att mocka och göra färdigt stallet. Jag blev tvungen att gå upp till mitt hem och fixa med lite saker först.
Sedan ska jag fixa Hoppans box. Just nu står det massvis med saker i den som ska ut. En del ska slängas och sedan är det lite saker som jag har fått av en person som bara blivit ett överflöd just nu. Sakerna var inte ens till mig faktiskt och just nu är de bara ivägen. Jag ska ge bort dem till ett ställe som tar emot gåvor istället.

 

På eftermiddagen kommer hovslagaren till Ante. Han ska få fina fötter igen. De ser förjävliga ut nu. Jag ska skälla lite på hovslagaren för han kan typ inte ha tagit något förra gången och då beklagade han sig över att det gått för lång tid. Det har det inte gjort den här gången och fötterna började se förjävliga ut efter två veckor då.

 

Utöver det här skulle jag behöva göra en hel lunta med papper till SKV och åka in och lämna dem, men det får jag nog ta imorgon istället. Känns som att jag hinner det bättre då. Jag ska även göra en JO-anmälan på den som var handläggare i det här ärendet. Hon får helt enkelt lära sig regelverket och komma ihåg att skriva ned allting på papperna hon skickar ut. Det här fuckade upp det för mig.

 

Jag tror att det var det. Jag måste också göra sadelkammaren färdig, men det får bli lite senare.

En av mina hemligheter är att jag önskat att kunderna ska komma till mig. Igår kom ett sådant erbjudande, eller jag måste kanske sälja in det lite, men när kunden i fråga sparar runt 8-10 000 är det inte svårt att sälja in något.

Får jag den kunden kommer kunderna fortsätta komma till mig, för den här kunden åker runt och jobbar med det jag säljer. Är det inte perfekt? What you wish is what you get! Ibland måste man bara våga. Dessutom måste man komma ihåg att vara tacksam för det du har och det du får.

Nu fick jag bara nys om att det här var en potentiell kund i ett samtal och vips så har ju kunden kommit till mig. Jag behöver varken leta eller annonsera. Jag säger igen: Kontaktnät is da shit!

 

När jag sedan vet att jag tillhör gruppen människor som kan sälja sand till Sahara så behöver jag inte lägga mer energi än nödvändigt på varje sak. Allt säljer sig själv.

Jag hade inte tänkt avslöja vad det var jag och Ante skulle göra, men jag kan inte låta bi att berätta redan nu. Jag kom dessutom på den briljanta idén att även Norton kunde följa med. 

Den 9 november ska vi tävla. Det är lite som ska fixas för att båda ska kunna vara startklara och än vet jag inte om vi bara hoppar 90 eller om jag ska köra på 1m på en gång. Lurbo är det iaf som tävlingen är på. Spännande va!
Håll tummarna för att allt som ska fixas flyter på.....

Jag vet inte vad som hände på eftermiddagen. Helt plötsligt fick jag för mig att rida båda hästarna. Jag hade tänkt rasta Hoppan också, men tiden räckte inte till. Det var ju läkarbesök tidigare. Helt värdelöst var det iaf så jag får leta mig vidare till någon ny läkare.

 

Jag började med Norton. Snacka om att den hästen är en drömhäst. Känslan jag fick på honom idag var perfekt. Han är så simpel att rida. Det är liksom bara att åka med. Han drar aldrig i handen, han ställer bara man tänker ställa och han är ja, helt enkelt perfekt. Det är få förunnat att få ha en sådan häst en gång i livet. I natt vaknade jag mitt i natten för jag fick för mig att hans ena gaffelband var slut igår. Då kunde jag inte sova. I morse var det dock inte varmt eller så. Han har en gammal ärrvävnad där så den är lite svullen hela tiden.
Det gäller att vara försiktig med honom. Ingen flängridning i skogen i full galopp. Det är typ döden för en sådan skada. Rätt som det är kliver hästen fel eller halkar till lite och ja, tyvärr. Finns inget att göra på en häst som är 23 om det händer. Tack och adjö liksom. Nej, jag är rädd. Ordning och reda på ridningen. Ute kan man skritta och ha trevliga ridturer med kompisar där man filosoferar över livet. Trav och galopp hör hemma på ridbanan där underlaget är anpassat för träning av hästen. Fast tyvärr är det inte alla som verkar förstå det. 

 

Ante har varit fett störig senaste gångerna jag ridit honom. Han hänger sig fast i bettet och bara kör på rakt framåt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men det känns faktiskt lite bettrelaterat om jag ska vara ärlig. Jag ska se vad jag har att pröva annars. Norton har ju ett vanligt tredelat och det är lite skarpare. Norton red jag förresten på Antes bett idag och han gick super även på det. Nu när jag tänker efter skulle nog Nortons bett passa bättre på Ante ett tag för man får igenom ställningen bättre på det. Bettet som jag har nu är väldigt milt.

Ridpasset överlag var katastrof, men det viktigaste med dagens ridpass var att jag kom på vad jag ska göra för att lösa ett av problemen med Ante. Jag ska göra en övning där man bara tar i innertygeln och överställer hästen lite, sedan ska man ur det läget få hästen att korsa bakbenen när man rider på en volt.

 

Jag ska försöka imorgon. Efter det avlägger jag ny rapport. Nu är jag bara så trött att det känns som att jag ska dö. Jo, och svaret på frågan ni kanske ställer er är: Ja, jag kom precis in från stallet efter att ha varit där sedan tidig morgon med endast ett litet upphåll för läkarbesöket.

För många år sedan hade jag en ponny. Han var sällskap och kompis till Norton. Han var grymt söt. Nu har jag inga bilder kvar på honom, men när jag skulle visa Sabina i stallet hur han såg ut igår hittade jag en annons på Hästnet.

Sötare ponny finns bara inte!

När han kom till mig var han inkörd. Den jag köpte honom av hade räddat honom från slakt. Han hade stått som 3-årig hingst med ston och gick inte att hantera. När han kom till de som jag köpte honom av var han helt galen. Han kastrerades omg och sedan var han som ombytt. De körde in honom när det körde in sina åringar. Där slutade deras historia och han flyttade till mig. Jag började med lite grundarbete och det var som att börja om på nytt varje gång jag skulle göra något. När han var hingst hade han antagligen fått en del stryk bara för att de skulle kunna hantera honom. Så enkla saker som att borsta och lägga på ett täcke innebar att hästen stod och skakade av rädsla.

 

Med tålamod och vänlig hand blev det bättre och bättre. Hade det gått någon dag mellan att man hade gjort något var man återigen på ruta ett. 

 

När han skulle börja ridas var det inte lättare. Han var galen och skenade. Jag åkte till den lokala ridskolan och frågade om de hade någon som de trodde kunde passade. Jag blev rekommenderad att titta på en lektion som var någon form av specialgrupp. Där hittade jag en ryttare med talang, balans och bra sits. Perfekt! De var intresserade och kom och provred. Av vad jag minns ramlade tjejen av efter att i princip ha hängt under magen i fullt sken. Jag tänkte att det var kört. Tjejen klev upp och var mest förbannad över att inte ha kunnat sitta kvar. Hon valde att fortsätta. Vi hade väldigt roligt och åkte och tränade med denna lilla ponny. Han visade en enorm hopptalang mellan skenturerna. 

 

När han såldes som 5-åring var han startklar LB, högsta höjden för den ponnyn. Han hade placering i LC och flera fina felfria rundor. Han var en stjärna helt enkelt. Min dröm hade varit att sälja honom till en familj med bättre resurser att träna, men han kunde fortfarande köra sina skenturer. Det blev de som helt enkelt klarade av att rida honom. Tiden fanns inte att leta upp någon bättre.

 

Nu är han iaf till salu och för den som letar en topp-ponny kan jag verkligen rekommendera den här. Priset är väl kanske i högsta laget mot hur den går idag och vad jag har sett honom prestera. Naturligtvis kollar jag ibland och jag har även tittat på deras videosar. Det måste man ju med sina gamla stjärnor.

Igår kväll kom jag på en plan med Ante. Den kommer att bli super och det är dags att jag tar tag i mitt liv nu känner jag. Det är kanske precis nu som är rätt tid. Jag kommer inte att avslöja målet. Det kommer att förbli en hemlighet tillsvidare. Det ni däremot kommer att få bli delaktiga i är vad jag gör. Hihi!

Jag har iaf kollat och den är fullt genomförbar tidsmässigt, ekonomiskt och ja, den här helt "mässig" helt enkelt.

 

Innan jag börjar komma med något som är lite mer detaljerat behöver jag kolla upp och räkna på lite saker. Spännande ska det bli iaf och jag är relativt säker på att jag kommer att kunna hålla ångan uppe hela vägen den här gången. Fan vad jag längtar till målet är ett faktum. Det är min fulla övertygelse att jag kommer att klara av att nå det primära målet. Det finns ett sekundärt mål också och det sitter inne i mig själv. Någon form av rädsla att min kropp inte ska klara av det.

Suck alltså. Jag vaknade före 4 i morse. Det är fan inte ok. Vad gör man när man är uppe den tiden på dygnet? Ja, ska man jobba eller så är det ju skillnad då har man ju något att göra. Jag hade inget att göra. Hittade en film som jag såg lite på sedan somnade om en stund.

Nu ska jag gå ner och släppa ut hästarna. Kaffet är slut och det är en ännu större katastrof än att vakna fel tid på dygnet. Visserligen hann jag få två koppar varav den ena hade en lätt blaskig ton. Det vanliga kaffet var slut så det här var espressokaffe, vilket i sig inte är riktigt optimalt, men idag fick det duga bättre koffein än inget alls.

 

 

Idag var jag alltså på tävling som banbyggaraspirant. Det var kul som fan. För det först älskar jag verkligen livet på en tävlingsplats. För det andra träffade jag tre stycken som jag inte träffat på ett antal år. Skitkul alltså. I övrigt hann jag uppleva lite pinsamheter när det gällde att inte känna igen människor. Haha! Den sista jag är osäker på om jag kände är ev en jag borde känna igen. Nåväl, var det hon känner jag väl igen henne nästa gång. Haha!

Det är stor skillnad att vara på en tävling som funktionär, nu menar jag inte klubbfunktionär utan typ banbyggare. Jag har absolut ingen som helst aning om hur framridning eller något var. Ärligt talat kan jag säga att jag inte var bort åt det hållet överhuvudtaget  på hela dagen.

 

Nej, livet som banbyggare ser annorlunda ut.

 

Man lär sig så jävla mycket på en sådan här dag. Idag har jag lärt mig ovärderliga saker. Till exempel underlagets inverkan på avstånden mellan hinder och maxtid. Idag hoppades tävlingen på fibersand vilket betydde att maxtiden kan kortas samt att avstånden mellan två hinder kunde vara längre. Som ett exempel kan jag säga att jag mätte upp en kombination på 7,60 och om när jag tävlade förut var det alltid 7,40 i kombinationer med ett galoppsprång. För de som inte är insatta i hästhoppning är en kombination ett "hinder" bestående av två språng i följd med ett eller två galoppsprång emellan. 

 

Jag bestämde mig för att gå med samma banbyggare om två veckor. Egentligen är en annan banbyggare, typ min idol, och bygger på en tävling närmre. Grejen är den att jag har märkt nu när jag gått med tre stycken att det är så väldigt olika på hur de tänker och bygger. Jag blir helt förvirrad. Nu har jag kollat tävlingar och den här kan jag gå med någon gång till och det passar perfekt. Dessutom har jag insett att det behövs bra mycket mer praktik för att bli riktigt jävla bra. Ni som känner mig vet att jag vill bli superbäst på sakerna jag gör.
Det blir alltså en tur till Surahammar om två veckor. =D En ny plats att upptäcka här i världen för mig. Check på listan över platser att besöka. 

 

Till dagens tävling då och resumén. Det viktigaste och bästa med dagens tävling var att kafeterian var superbillig. haham jag vet ni kanske tycker jag är knäpp, men det var verkligen billigare än vanligt. Dessutom fick jag en glutenfri kycklingsallad på slutet av dagen för bara 35:-. 
Som Sabina sa i stallet - kafeterian fick 10 toast av 10 möjliga. ;-)

Häromdagen gjorde jag en smart upptäckt. Jag red i mina nya ridbyxor, ja, jag visar inte allt jag shoppar, och en person kom fram och sa hur snygga hon tyckte de var. Jag sa att jag fyndat de sista i en butik. Hon sa även något om mina ridskor och jag berättade att de var ett par Ariat - drömskon!
Hon ville se sulan och jag visade. Hon tittade på sulan och sa att hon behövde större räfflor för de där fäster aldrig. Hur kan man ens tänka tanken att säga något negativt om Ariat-skon? Den är ju liksom ridskornas Rolls Royce. Jag sa att de fäste super för det var precis det jag tänkt medans jag satt och red. Då kom jag på att jag förutom att ha en supersko har köpt en stigbygelplatta från Sprenger. Nu kommer jag inte ihåg vad de kostade, men jag köpte de på Stockholm Ridsport. Min favoritbutik! Där kan man verkligen köpa och få hjälp med precis allt. De är bara sååååå serviceminded och hjälpsamma. 

 

Dina stigbyglar blir till en mindre kostnad superbra även om de var lite billigare från början. På mina hade jag helt enkelt nött ut stigbygelplattan så den var non existing.

Idag är det dags för banbyggeri igen. Jag var där redan igår och hjälpte till att bygga banan. Det är verkligen suveränt att gå med olika personer och göra praktik. ALLA har olika saker att tillföra och olika tips och idéer. 

Jag lärde mig nya saker redan igår. Den här banbyggaren påstod att det vanligaste hindret som rivs på en banan är det första efter utgången. Idag är det nummer tre. Han hade valt att ställa delicato-hindret där. Dvs hindret som är sponsrat av Delicato och som har två punschrullar som dekoration under. Det är regional nivå på den här klassen och han berättade att om det hade varit lokal nivå hade han inte satt delicatohindret som kan uppfattas som svårare av ryttarna där.

Gårdagens lärdom från honom var alltså att lättaste hindret på banan på lokal nivå gör han alltid till det första efter att man ridit förbi utgången. Man börjar nästan alltid att bygga så att banan startar mot utgången så att hästarna får lite mer bjudning. De är ju flockbenägna och vid utgången står ju kompisarna.

 

Bild på delicatohindret och banan kommer. Jag ska ta med laddaren till mobilen och uppdatera under dagen. 

Nu är jag äntligen färdig med ALLT. Det här blev en sjukt lång dag. Jag lovar att jag knappt hunnit se min lägenhet idag. Runt 8 var jag nere i stallet. Gick upp vid lunch för att häma bilen och låsa och nu, 21.30 kom jag äntligen till soffan. Det är sjukt lång tid. 

 

Det var astrevligt att vara i Uppsala och jag ska tillbaka dit imorgon igen. Det här kan bli spännande. =)
Jag tror att morgondagen kommer att bli en mycket intressant dag ur många hänseenden för mig. För mig är det fortfarande väldigt jobbigt att åka runt på hopptävlingar. För det första så är det jobbigt sedan jag var sjuk för alla som jag känner sedan tidigare frågar vad jag gjort de senaste tre åren. Då måste jag förklara och då håller jag typ på att börja gråta. Sedan jag var och tävlade sist har jag typ gått ner 20-25 kg så jag ser helt annorlunda ut dessutom. Det jobbigaste är nog att en del personer "fick" jag typ inte hälsa på för mitt ex var så sjukligt svartsjuk att han blev sur om jag pratade med vissa. En person vet jag kommer dyka upp imorgon. Han är iofs astrevlig så det är inget problem i sig och jag träffade honom första gången typ -99. 

 

Det blir nog bra. Jag får möta mina spöken en efter en här så ska jag nog klara allt till slut. Ni vet, vi har alla olika spöken i våra hjärnor. Jag har mina och ni har säkert många i det jag gör. Det är bara det att det är era spöken och jag har mina. Ett bra sätt att övervinna dem är att skriva ned dem, precis som jag gjort nu. Då är de inte längre bara spöken utan verkliga fakta.

 

Nu ska jag snart sova. Behöver all kraft och energi jag kan få till imorgon. Naturligtvis kan ni vänta er regelbundna updates under dagen. 

Det blev en hel del på schemat som jag inte hade räknat med idag. Först måste jag motionera hästar x 2 eller 3. Har inte bestämt mig ännu. Sedan blir det till att hämta havre och korn. Kornet är bara ett måste och vi måste vara två för att få ut. Imorgon kan det nämligen vara slut och long gone.

Efter det blir att åka till Uppsala. Jag har nämligen en dejt där. När jag ändå åker förbi ett Citygross ska jag passa på att köpa lucern till tottisarna. Sedan blir det hem och natta djuren.

 

Morgondagen är typ lika fullspäckad - spännande va!

Jag fick ett samtal igårkväll kl typ 22, ja, alltså personen fråga först om det var ok att ringa den tiden. Hon ville beställa skor genom mig. Eftersom jag inte skrivit inlägget om HUR man beställer än så frågar folk jag träffar lite här och där om hur man faktiskt gör. Jag lovar att skriva det inlägget asap. Kanske att jag hinner ikväll.

 

Personen som ringde igår ville alltså beställa skor och frågade om hon kunde beställa genom mig. För den här personen var givetvis svaret ja. Jag lovade att leta upp de hon var intresserad av (bland alla miljoner skor man hittar). Naturligtvis hittar jag en massa annat på vägen innan jag hittar rätt och jag är ju precis som er - jag måste kika på en hel radda som jag inte kan motstå. Här kommer några, som vanligt är det bara att klicka på bilden för att komma till produkten.

 

De här skulle passa perfekt för mig att ha på jobbet i höst. De är fodrade så jag slipper frysa, de har ingen klack eftersom vi går så mycket passar inte det och de var dessutom snygga. Jag tror att de skulle kunna bli en riktig hit för mig som jobbsko.

Priset är endast 30$. Dollarkursen står runt 6,55 överlag just nu så det skulle innebära att skorna kostar runt 200:-. 

Hoppan länge känts som en stor besvikelse. Hon har söt och trevlig trav och skritten är emellanåt to die for. När hon sedan börjar galoppera och för att inte tala om hoppa, då har man lust att sätta sig ner och gråta. Galoppen ser ut som att någon satt en par tandpetare som ben på en häst och som sedan springer med helt raka ben. När hon hoppar ser det katastrofalt ut. Hon ser ut som en sämre arab, för er som vet vad det är. Inget illa om araber i sig, men de är väl inte världens bästa hoppare kanske.

 

En dag för ett tag sedan insåg jag något när jag tittade på hästen. Hon är fan bättre än Ante när han var lika gammal. Han var om möjligt ännu mer katastrofal. Visserligen hade han bra galopp, men traven såg ut som ett gammalt ök som hasade sig framåt. I allt var han dessutom långsammare än en snigel utan slem. Fatta hur långsamt en sådan rör sig... Idag hoppar Ante som en dröm och traven är helt ok. Galoppen är som att flyga fram. Vad kan då inte Hoppan bli om hon är bättre än honom i samma ålder?

För två dagar sedan longerade jag henne. Efteråt tittade hon på mig med sina, egentligen, vänligt sinnade ögon och det var som att hon frågade: Var jag duktig nu? Ja, tänkte jag, det var då. Då tittade hon på mig och så sa hon: Då ska jag göra likadant nästa gång.

 

Har ni någon gång läst boken En bra häst har aldrig fel färg av Mark Rashid? Den är ett måste för varje människa som håller på med hästar. Han beskriver i boken ett helt annat sätt att se på hästarna och sättet att vara gentemot dem. Hur man löser problem på ett snällt och vänligt sätt som är ur hästens perspektiv att tänka. Jag lärde mig mycket när jag läste boken.

 

Idag longerade jag Hoppan igen. Hon går numera fullt munderad med både sadel, träns och de senaste två dagarna även benskydd. Hennes absolut främsta egenskaper är att hon är extremt smart och otroligt kvicktänkt. Vi gick ut på gräsbanan idag istället då underlaget där är mycket bättre än på ridbanan just nu. Där låg de tre cavaletti. Hoppan har aldrig sett cavaletti. När vi travat en stund gick jag fram och styrde dem så hon skulle kunna trava över dem - jag tänkte mig inte för. Inte tar man väl en två-åring och lägger tre cavaletti på det som blir den öppna sidan av volten? Det kom jag inte på förrän hon skulle trava över dem första gången. Det blev tvärstopp framför och sedan ett jätte skutt över alla. Jaja, tänkte jag, skadan är redan skedd. Tredje gången hon kom mot bommarna hade hon fattat. En perfekt trav över cavalettibommarna - varje gång. Jag skulle vilja säga att hennes egenskaper är försiktig, klok över bommarna och balanserad.

Jag ska nog ta mig i kragen. Ibland är det som att vissa saker bara är meningen. Är det inte lika bra att ta tag i sina egna spöken? Jo, jag tror det. Just det här skulle underlätta för mig. Om jag gör det här skulle jag på något sätt besegra mig själv och mina inre spöken. Imorgon ska jag ta tag i ärendet, eller kanske rent av senare idag. Hehe!

Well, well, söndag bär det nog av mot Uppsala iaf och roligt ska det bli. =D

Jag har en sak jag skulle behöva akut hjälp med. Det är egentligen lite sjukt för jag det är inget som någon människa skäms över eller på något sätt är fel. Det är simpelt och enkelt.

Problemet är att det finns ett begränsat antal personer jag kan be om hjälp. Det gör det svårare. För min egen skulle skulle jag behöva be en person om hjälp. Det skulle underlätta för min framtid rent mentalt och skulle på något sätt göra mig  fri. Personen jag skulle behöva be om hjälp, för min egen skull skulle garanterat hjälpa mig och han skulle säkert göra det bra. Det handlar bara om min egen mentala status.

 

Jag skulle behöva hjälp innan måndag, men jag har ångest för att ens fråga. Om jag inte tar hjälp känns det som att allt kommer att falla ur mina händer och ramla ner genom fingrarna.

 

Vem som helst skulle tycka att det här är det simplaste i världen, men för mig är det som en stor klump över bröstet och ångest varje gång jag tänker på det. 

 

Nu ska jag gå ut och göra fint. Bilder kommer senare idag. 

Helt plötsligt kl 22.08 visste jag det. Det liksom bara kom ut av inget. Det var när jag läste en text på ett annat ställe. Jaha, och nu då?

Fan att jag alltid ska bli rädd för framtiden. Även om jag kan verka som en helt galen och totalt orädd människa är jag precis som alla er andra. Det finns iofs en skillnad. Jag är beredd att ta alla konsekvenser och misslyckanden.

 

Nu vet jag iaf. Jag har gjort mitt på just den fronten det gällde. Vad kommer härnäst? Vad har livet att erbjuda? Jag har annat jag har drömt om. Kommer det nu? Bara att sätta sig ner och vänta. När det kommer, kommer det.

 

.....så fick jag precis ett mail om att det var precis det jag fick för en liten stund sedan. Mitt liv är så bra och så enkelt. =)

Ni skulle lära er leva som mig. Problemet med er är att ni inte skulle orka bära bagaget jag har med mig. Det är mycket lära för livet och hur hårt det kan vara. Jag älskar dock mitt liv och mitt bagage är bland det viktigaste jag har. Det betyder ovärderlig kunskap om livet. Ni lär aldrig få för det är få personer förunnat att få äran att bära den här typen av bagage. 

Ni skulle aldrig fatta och ni skulle aldrig vilja hade det med er på er resa. Till skillnad från er så flödar inte pengar in på kontot regelbundet, men det är bara för att jag önskade mig det förra sommaren. Jag var så less på att få lön en gång i månaden och behöva anpassa mig till den futtiga summan. Idag får jag typ dubbelt upp mot vad jag fick då. Dessutom har jag aldrig slut på pengar på kontot.

Att fixa en guide för det här är svårt så ni får helt enkelt hålla er till att läsa bloggen och hitta några korn emellanåt.

Tänk om man kunde vara fucking ärlig i en blogg. Jag tänkte både gentemot andra hur det egentligen förhåller sig, gentemot sig själv och mot omvärlden. Nej, ska man vara sådan då måste bloggen vara anonym. Dessutom vill man inte att vissa saker om andra kommer fram. Idag skrev jag ett inlägg på en annan blogg jag har riktat till ett par personer bara. Jag kände hur ärligt, riktigt och korrekt det var.

 

Tänk om man kunde vara SÅÅÅÅ ärlig även här i bloggen, men nej, det är ju svårt. Jag kan egentligen undra vad som är så svårt. Det handlar egentligen inte om mig utan om andra. Andra får inte bli sårade, samtidigt så hade nog inlägget jag skrev gjort att en av dem det handlade om hade blivit mindre sårad. Jag har tydligen sårat en person utan att jag vet om det. Kanske skulle det till och med bli bättre om jag skrev ner det och mer sakligt. Jag tror att jag skulle kunna se min egen del i det hela från ett annat plan. Det är svårt att göra rätt när man inte vet vad man har gjort fel från början.

 

Det är ingen här som skulle vara intresserad av att läsa det inlägget. Det handlade om hela historien med den här mannen jag vill träffa som inte visar sig här längre. Jag tyckte bäst om när jag såg att han var här en gång i veckan. Det är jobbigare nu när jag inte sett honom på en månad typ och inte heller vet om han är kvar ens. Nåväl, allt jag skriver om honom handlar egentligen om mig för jag har mitt eget liv att bearbeta. Det har med mitt förflutna och inte honom att göra. Det är svårt att förklara, men han blev liksom symbolen för det hela. Förstår ni? Han handlar på något sätt om att bearbeta sådant jag varit med om tidigare och kändes bra när han var här ofta. Dessutom skulle jag vilja prata med honom nu för det är faktiskt få som man egentligen har ett intellektuellt utbyte av.

Idag slog det mig helt plötsligt hur jag skulle lösa ett problem. 

 

I morse satt jag och tittade på lite saker att beställa hem, eller så var det nog inte. Jag får reklam om olika saker att köpa varje gång jag öppnar ett program. Det här programmet kommer alltid upp med förslag på vad jag skulle kunna vara intresserad av. Något jag faktiskt blev intresserad av hittade jag just i morse.

Jag satt och funderade över hur jag skulle få ihop till kapitalet att köpa in varan. Det handlar inte om någon stor summa, men jag kände inte att jag hade den över just nu. Jag har gjort en del investeringar i stallet och jag vet att jag har en STOR räkning att betala i slutet på den här månaden. Därav att jag fegar och safear lite angående inköpen just nu.

 

Sedan, någonstans på eftermiddagen slog det mig att jag har ett "sparkonto". Vi kan kalla det sparkonto fast det inte är det. Jag har betalat in ganska mycket pengar på det kontot nu(minst 1000:-+ varje månad) och jag har en del att plocka ut. Det krävs lite arbete och knix och trix, men i förhållande till antalet timmar jag behöver lägga ner och summan pengar jag kommer att få är det ingenting. Haken med dessa pengar är att jag endast kan använda dem som just investeringskapital. Spännande va. Ni undrar säkert alltid hur jag gör, men det är det som är min hemlighet. Det kan låta krångligt, men det är så enkelt att ni skulle bli irrriterade för att jag alltid kommer på allting.

 

Sagt och gjort ska jag göra ALLT förberedande arbete inför det imorgon och på måndag ska jag fixa färdigt alltihop. Tänk vad enkelt det kan vara om man bara gör saker rätt och riktigt och är open-minded istället. 

 

Ni kanske tänker. Låna pengar eller så, men det ligger inte i mitt intresse. Jag vill vara Ingvar Kamprad. Alla pengar jag tjänar ska vara bekostade av mitt eget kapital. På så vis är jag alltid fri i det jag gör. Det är så jag vill ha det. Jag vill äga min egen frihet. Den är för alltid min. Ni andra kan vara ägda av andra.

Jag brukar ofta vara ute och kolla kinashoppen. En sak jag har lärt mig är att det är NÄSTINTILL omöjligt att hitta bra och billiga hästsaker. Självklart, eftersom jag är jag har jag ändå hittat en sida som verkar ha BRA saker och bra pris. =D

Utöver att det verkar bra handlar man faktiskt av tillverkaren vilket ju kan vara ett plus. En tillverkare vill ju ha merförsäljning och nöjda kunder som återkommer. Butiken heter Aoud Saddlery. När du går in på länken kan det verka som att de inte har så mycket artiklar, men så är det egentligen inte.
Aoud är ett kinesiskt märke och de har bra mycket mer än de visar i den här butiken. Man kan säga att det ni kommer till här är deras small orders shop.
Är du intresserad av annat än de har här så rekommenderar jag att du kontaktar dem och frågar om möjligheten att lägga till annat i din order.

 

 

För endast 35$ kan dessa skor bli dina. De finns även i brunt och de är "to die for". Klicka på bilden för att komma till produkten och bläddra sedan ner där är de bruna. <3 Funderar på om jag inte behöver köpa ett par att ha i vardagslivet.

 

 

 

Räcker det inte med skor utan du behöver även shortchaps? För endast 68$ med frakt kan du köpa dessa i skinn/läder.

 

 

Den här hittade jag på facebook idag. Jag vet inte om den är lika rolig om man inte bott i Norrland, men jag höll på att skratta ihjäl mig bitvis.

 

 

Turistguide för besökare i Norrland:

Några enkla tumregler vid konversation:
* Kallprata inte. prata inte bara för att få tiden att gå.
* Skryt inte.
* Fjäska inte.
* Skrik inte.
* Slappna av.

På lokal - baren/restaurangen:
* Nä tack, ja drick int sånt.
* E’ glas till öln? Ve fot? Nä, hör’u, ja tror int dä.
* Ja’ skull ha sex stor-stark, fast jag vet int va frugan ska ha. Ja ska fråg na.
* Ärä na fel vä ölä te glassn?

På dansgolvet:
* Får jag lov, 'heller ska vi prat skootra?
* Nä tack. Jag git int dans, men jag har en renklämmä å två öl på rumme.
* Jag dans jävligt illa, men jag håll jävligt skönt.
* Hä ä varmt å dans i skooteroveralla.

Bra raggningsrepliker:
* Vill du se på skootra min?
* Ha du fällt nan älg nyli’t?
* Ä’rä skoterkänga dine ja känn mot bene mitt?
* Ska du me hem o kik på myggbetta mine?
* Är de säkert att du int sköt nan älg i vecka?

På bensinmacken:
* Caben ha hängt sä, men dä ä ingen fara, hä ä ju snart vår.
* Vars ä flipperschpele?

Hos tandläkaren:
* Nä, den där böra käntes int’.
* Jaha, då ses vi om en tjuge år da.
* Dä ha fassne e’ revbenschpjäll i schnusgropa.

På sjukhuset:
* Bedövning? Va ä dä?
* Hjärtattack? Men du att je måst ligg över?
* Ja schlant vä motorsåga när jag skull skiv bulla.
* Spik i fotn? Hä ä ju bare en nubb.

På fjället:
* Då ä vi schnarst framme. Bak’i nästfjälle bruk man schymt husä.
* Hadd e int schnöa så förbannat hadd vi kunnat si ena stjärna.
* Ryck upp dä, ti mil te ork du.

På badstranden om sommaren:
* Ä dä int lite onödigt varnt i vattnä?
* Plask int så förbajat när du bada, du skrämm ju bort fisken!
* Hä va no’ jädri’t onödigt å ta ve skridskon’a ändå.

Under älgjakten:
* Vänt vi bara nog länge så kom han. Ja ska int va på arbete förrn månda.
* Licens? Va ä dä?

På bilverkstaden:
* Jomenvisst, krom in hele åke bara.
* Ha ji int flippär? Äre säkert dä?

På busshållplatsen:
* Hä va int mer än 28 när ja for hemifrån, men nu börj'e nä kallna på.
* Om ja vänt langt? e’ par timmer bare.

På bussen:
* Je stå ja. Vi ä ju frammä om en timme.
* Lät fönstre stå öppä. Hä dra så fint.

På varuhusets sminkavdelning:
* Nu ä vi fäl fel ändå?

 Nu är det äntligen bortkört skräpet från utrymmet som var tänkt att bli mitt foderrum. Det första bilderna är på hur det såg ut från början och anledningen till att ni inte kan se så mycket - ja, det beror helt enkelt på att det inte gick att se så mycket. Monsterjobbet är iaf färdigt nu och foderrummet är på G att bli vad jag önskat mig.

Här kan man snacka om att gå från koja till slott. Är ni inte imponerade?
Med det första grovjobbet hade jag Sabina till hjälp och idag hade jag Evelina som hjälpte mig. Min moster var med på ett hörn och sopade ut en massa skräp också.

 

Den här bilden är tagen från det att man tittar in från första delen till andra delen. Det är en liten höjdskillnad mellan delarna därav att det ser lite högt ut.

 

Den här bilden tycker jag är intressant. Se skillnaden på hur det ser ut där det är målat vitt på balkarna i taket och hur det ser ut där de är svarta. Rätt stor skillnad va? Tänk att så lite kan göra så mycket.

 

 

Det känns som att någon tagit en såg och sågat i alla delar av kroppen som har en led. Värken är liksom molande och konstant. Suck! Nåväl, det går väl förhoppningsvis över.

Om någon hade sett minen på oss i stallet idag när första lasset med material kom till nya ridbanan hade ni nog skrattat.

 

Här är iaf beviset. Nu är det for sure att ridbanan kommer att bli av. Tjoho!

 

Fick lite good news på mailen nu på em/kvällen och det var roligt. Känns som att allt har strulat och hamnat efter senaste tiden. Nu är det iaf i rullning igen och allt löser sig inom sinom tid.

 

Nu ska fortsätta se på Top of the lake. Verkligen sevärd serie på svtplay. Nu har ju ni missat något avsnitt om nu skulle börja titta idag.

 

Sedan ska jag sova. Min kropp lider verkligen när den är utan näringsdrycker. Jag hoppas de kommer under morgondagen. Jag orkar inte gå in på vad som fuckar ur i kroppen, men det är verkligen inte något som är bra för mig. Om jag inte blir bättre inom kort, eller att det var det faktum att jag fuskade LITE med att äta gluten, då har jag faktiskt ett ät-problem som heter duga. Ska jag leva på fucking vatten, eller vad har kroppen bestämt sig för? Jag kommer att se ut som en tarm. =(

Nåväl, näringsdryckerna kommer väl igen och mitt liv är räddat från "döden".

Gjorde asgod lunch med mandelmjölspanerad torsk och potatis. Jag ska krydda lite bättre nästa gång bara. Det blev verkligen supergott. 

 

Nu ska jag ner och titta på när hyresvärden hjälper mig. Det skulle vara perfekt om en viss person hade vägarna förbi och ett ärende till honom. Då skulle vi för en gångs skull kunna hälsa och byta några ord, men det känns som att det är långt borta.

Jag har hittat en föreläsning jag vill gå på i Uppsala. Den är inte förrän i oktober, men jag tror att den kan vara riktigt bra. Jag hoppas någon med vill gå med mig. Annars åker jag nog själv. Det kvittar egentligen. Dock är det ju roligare att vara flera.

 

Du kanske vill följa med mig? =)

 

Jag ringde och sjukskrev mig igår. Jag har ont i varenda led i hela kroppen. Det är fortfarande så att jag inte klarar någon stress och så stressigt som jag har haft det med att försöka få färdigt allt det pallar fortfarande inte min kropp. När man står de sista dagarna innan och inser att man är helt själv då känns det fan som att man har lust att halshugga sig själv kan jag säga.

 

Nu är iaf en del färdigt, men inte allt. Tack och lov är jag ledig sedan. Idag måste jag dessvärre göra saker som inte står på min lista att göra och som jag varken har tid eller lust med, men det är så. När andra inte orkar då är det jag som får ta skiten.

Blev shopping idag fast det inte var meningen. Jag har köpt 4 armband och en väska. Ledsen att väskbilderna blev uppochner. Jag har velat ha en sådan här väska hela sommaren och nu helt plötsligt låg den bara där mitt framför ögonen på mig. Jag kunde inte motstå. Armband är ju lite av min fetisch så att jag var tvungen att köpa 4 stycken är inte konstigt. Armbanden gjorde sig inte så bra i dunklet här ikväll, men ni ser nog att de är lövely!

 

 

Det känns inte värt längre. Det är inte heller rimligt. På något sätt är det kanske dags nu. I slutändan känns det ändå som att det är jag som blir lidande. Jag har varken tid eller ork och han fyller inte någon funktion för mig.

 

Här kan man verkligen passa på att fynda. Tyvärr finns inte min storlek annars hade jag nog passat på att slå till på en gång.

Vad tror du att de här skulle kosta i Sverige? På rean här kan du hitta dem för endast 54,17$(343.63SEK) med frakt till Sverige. Är det inte fynd så säg. =)

Stövlarna är i läder och finns i storlek 35-39. 

Nu har jag fått till lite bättre bilder på de nya hästarna. Kameran på den här mobilen är inte den bästa. Ute i dagsljus blir iaf bilderna hyfsat bra. Den verkar justera bländartiden och därför blir lätt bilderna suddiga när det är lite dunkelt ljus ute.

 

 

Jag vet verkligen vad jag vill i vissa lägen och sedan bestämmer jag mig för att det är det som gäller. Nu sitter jag här och är nöjd med att fler saker har slagit in. Ingeting är omöjligt. Jag vill poängtera det. Det du önskar kommer du att få.

 

Det gäller bara att intala sig själv att universum har ett överflöd av allt och att det finns just för dig. Så fort du låser dig vid tanken att du har fått allt som är möjligt inom ett visst område slutar du dra till dig mer. Det är inte svårare än så. Egentligen är det ju ganska enkelt - eller hur: Haha, jo, kanske på pappret, men jag lovar dig att om du börjar träna på det här så kommer du att få mer och mer och mer och mer.

 

Jag har ett bra exempel som jag ska berätta för er. Det har med män att göra och anledning till att jag är så nöjd med att var och varannan man jag träffar nästan står och dregglar när han ser mig. Det är inte så som det låter egentligen.

Idag såg jag att jag fått besökare från en för mig okänd webadress. Naturligtvis var jag tvungen att kolla upp det hela. Det var en blogg och de hade skrivit om mina stövlar. De undrade om det var en hiss eller diss. Hiss såklart, vad annars? =D

Bloggen var http://scandees.se/. Det har bara kommit en besökare därifrån sedan den 25:e augusti när de skrev om mina stövlar, men det är gratis reklam. Suveränt sätt att få marknadsföring. Det räcker egentligen med att någon läser namnet, när den personen läser nästa gång känner den ju igen namnet och det sätter sig mer och mer. Helt suveränt! Jag kanske ska tipsa om att den skriver om min september-kampanj som jag snart ska lansera också.

Här kommer lite bilder på hästarna i stallet

Idag har det kommit två nykomlingar till stallet och imorgon kommer den sista. Sedan är det fullt. Jag ska ner och göra det sista nu. Ni får bild på hela gänget senare ikväll. Det har varit så sjukt stressigt senaste tiden, men nu hoppas jag att jag kommer sova som en klubbad säl i natt. Natten som var sov jag också bättre än på länge, 

Jag har lyxat till livet med lite glass och choklad iaf. Min favoritglass finns ju på Lidl och är fejk-B&J. Supergod är den, även om jag inte borde äta den här typen av glass då den innehåller gluten. Det är ju med lite kakgrejs i. Supergod anyway och jag fuskäter lite nu och då.

Jag är så klantig på vissa plan. Jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv. Varje gång jag ska beställa nya näringsdrycker gör jag det lite för sent. Kroppen tar lite stryk av det och det är inget bra.

 

Jag har jobbat röven av mig under juli och augusti och inte haft en enda helg ledig. Det sliter. När det sedan kommer till att göra stallet färdigt står man där ändå själv i slutändan. Räkna sedan med negativa kommentarer och gnäll. Det ingår i paketet med stallmänniskor. Ingenting duger någonsin. Allt är dåligt. Även om du gjort ditt yttersta kan du räkna med att det inte duger. Om jag är less? Count on it....

 

Jag har dessutom jobbat gratis för andra. En person tog tillfället i akt och såg sin chans att tjäna pengar på mitt gratisarbete. Jävla fitta vill jag bara säga. Du kan dra åt helvete. Att arbeta gratis innebär att man är en slav om andra ska tjäna pengar på det och anser du att jag ska vara din slav? Nej, just det. Du är en jävla fitta. Face it!

 

Ibland har man lust att skriva att hela världen kan dra åt helvete, men så är det inte heller.  Det är bara ett fåtal som ska dra åt helvete och fortsättningsvis kommer jag att säga det rakt ut i era ansikten, om ni ens lyckas med.

Eftersom jag mådde så himla dåligt igår gjorde jag något som faktiskt blev väldigt terapeutiskt. Jag kan berätta lite mer om det senare. Jag undrar om jag inte ska börja lite mer med det. Det var faktiskt roligt.