Publicerad 2011-04-30 20:06:56 i Vanlig vardag,
Idag har det varit premiärdag. Jag har väntat på det här ganska länge och idag, av en slump, blev det så att det blev premiär lite hastigt och lustigt. Först tänkte jag ta med Norton på tur och rida med Karin och Kristina. Karin skulle rida Fannys häst Olke och de skulle rida ut i skogen. Jag tänkte att det kunde vara trevligt för Norton att komma ut med sällskap, men han hade andra idéer. Han tyckte mer att vi först skulle leka leken kom-och-ta-mig-om-du-kan. Vi lekte den en stund, men jag fick liksom inte napp och samtidigt lunkade Ante efter mig så jag ledsnade på dampNorton och tog med mig Ante till stallet i stället. Honom har jag ingen lust att rida över vägen första gången jag var ut i skogen.
Jag gjorde iaf iordning Ante för ridtur och då kom Alex och hennes kusin ut med varsin häst som skulle ut i skogen också. Jag väntade på att de skulle rida iväg, men det blev bara kusinen som skulle rida till slut på Komet och då blev det så att jag hängde på henne i stället.
Ante är väldigt långsam som häst, men ibland glimtar han till och tar små skutt framåt, åt sidan och så. Idag ute gjorde han också det, men jag tycker att han skötte sig riktigt bra. Vi träffade också på en cyklist. Det är lite lagom med en för innan kom de i stora grupper och jag hade lite ångest för att de skulle komma bakifrån den lilla biten vi behöver rida längs med vägen. De är så många och då brukar hästarna hinna blir rädda och där har man som ingenstans att ta vägen.
I skogen blev det lite trav, Kometen var betydligt snabbare, travhästar har som en helt annan aktion i trav än en ridhäst så det blev lite galopp för Ante också för även om Kometen travade sakta var det som speedytrav för oss. Ante skötte sig riktigt bra hela lilla ridturen.
Jag gjorde rent alla mina lädersaker idag för jag får sådan ångest när de börjar bli så smutsiga som mina hunnit bli nu. Det är inte lika roligt att rida i smutsiga och fula saker. Det är bara så, sedan kan ni säga vad ni vill.
Norton fick ju helt enkelt vila idag. Jag tyckte att han talade om det för mig. Imorgon ska jag börja mocka ur hagen. Jag är som sist med det nu för alla andra har nästan mockat ur sina hagar helt och jag har inte ens börjat.
Nu är det middagsdags och det blir en god köttbit.
Publicerad 2011-04-30 09:05:31 i Vanlig vardag,
I morse när jag vaknade var första gången som jag saknat att bo på landet och ha hästarna hemma. Det var så härligt sådana dagar. Tyvärr var det rätt länge jag hatade det stället. Nu ska jag istället åka till stallet och ha det skönt i det fina vädret. Sedan ska jag spendera resten av dagen med att göra annat, vad vet jag inte riktigt än, men det löser sig.
Publicerad 2011-04-29 22:48:47 i Vanlig vardag,
Ja, nu är det helg och jag är trött, som vanligt, men den här gången beror det faktiskt på att jag ridit båda hästarna och att jag jobbat hela dagen. Imorgon blir det softardag och jag ska åka till stallet och ta det lugnt där och ha det bara bra.
Båda hästarna gick riktigt bra att rida. Jag kan skriva lite mer om det imorgon för nu måste jag verkligen uppsöka sängen. Det är knappt att jag orkar hålla ögonen öppna för att skriva. God natt och sov gott kära vänner. Jag uppdaterar mer imorgon när jag har fått sova på saken.
Publicerad 2011-04-29 06:19:17 i Vanlig vardag,
Det ska bli jätteskönt att vara ledig efter idag en helg ledigt att bara softa på. Jag kanske hittar på något också, men min gissning är att det blir stallet, speciellt om det är sol. Nu har jag så roliga människor där att umgås med.
Eftersom veterinären inte kom ut igår har jag lite kris på vaccinationerna på hästarna som går ut på måndag. Det är andra vaccinationen eftersom jag missade den i januari med en vecka. Det är så typiskt mig. Jag tror att jag ska ringa och kolla med min vanliga veterinär om inte hon har tid att komma ut. Hon jobbar egentligen på Strömsholm just nu, men hon sa innan hon åkte dit att jag kunde ringa om det var något och då kommer hon ut på helgen till mig. Hon är toppen. Det är så himla bra att ha hittat en veterinär som passar.
Publicerad 2011-04-28 22:57:58 i Ante,
Jag trodde jag skulle ha något roligt att berätta nu, men så blev det inte. Muppen som skulle dyka upp var kraftigt försenad och ingen orkade vänta. Det skulle nämligen komma en veterinär och kolla på Antes ben och förhoppningsvis friskförklara honom helt. Nog för att benet ser bra ut, men jag skulle vilja ha den där lilla extra kollen bara för att vara helt 100% och lite till.
Nu blev det inte så, tyvärr, utan jag är mest bitter och irriterad. Jävla skit också! Nötarsel till veterinär som inte kan ta och dyka upp. Han var liksom när vi åkte tre timmar försenad. =(
Nåväl, bara att ta nya tag imorgon.
Publicerad 2011-04-28 16:38:20 i Vanlig vardag,
Ikväll har jag förhoppningsvis en positiv grej att berätta för er. Det är vad jag hoppas på! Om inte så blir det tyvärr negativt, men nu kan ni väl hålla tummarna för mig att det blir positivt! Jag glömde berätta det tidigare idag. Väntar på ett besked jag ska få senare under kväll! =)
Jag kommer vilket som att berätta här för er senare så det är bara att hålla ut till ikväll.
Publicerad 2011-04-28 16:11:41 i Vanlig vardag,
Nu har jag klarat av det jag skulle göra som var så jobbigt. Det var bara att lämna in deklarationen och lämna in papperet till försäkringskassan. Problemet är att vi inte är vänner och min erfarenhet av dem är INTE bra. Jaja, nu är det iaf gjort. Jag ska justera lite på föregående deklarationer och lämna in rättelser på dem, eller vad det nu kallas. Det kommer att kännas bra. En sak som är lite jobbig är att jag såg när jag åkte därifrån att ett papper fattades. Tur att det inte är så långt. Jag får ta och åka tillbaka en annan dag. Rättelserna måste inte vara inne på måndag så det är lugnt.
Det kommer också att bli bra när jag får mina extra pengar från FK för jag fick en fet räkning som ska betalas till slutet på nästa månad. Ni andra skulle nog dö om ni fick en sådan extra-utgift, men, men det ordnar sig. Det är en engångskostnad. Det var bara det att jag trodde att den skulle ut månaden efter. Dessutom tillkom det 1100+moms som jag inte visste om. Jaja, bara att betala och se glad ut! Det kostar att ligga på topp brukar jag tänka. Eftersom jag visste att den skulle komma, men bara att jag beräknade fel på månad gjorde att jag var mentalt förberedd. Jag får dessutom in lite extra här och var nästa månad. Jag är inte så orolig.
Nu ska jag strax åka vidare till stallet. Idag blir det buss dit eftersom jag fortfarande har ont i mitt ben. Det borde vara bra till imorgon och det har blivit mycket bättre under dagen.
Imorgon är det arbete igen och då måste jag vara bra i benet. Det har liksom inget val annat än att bli bra. Helgen verkar bli lugn på arbetsfronten och jag ska passa på att njuta av fint väder om det blir sådant och softa lite.
Publicerad 2011-04-28 12:41:34 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag sitter och gruvar mig nu och drar ut på tiden. Jag ska åka och göra en sådan här jobbig sak, ni vet, en sådan här som man inte vill, men är så illa tvungen. Just nu tror jag att jag har hittat på allt för att slippa, men jag kan inte slippa, utan måste och jag lider verkligen nu.
Det sjuka är att jag vet att jag kommer att känna det som en befrielse och lättnad när det väl är gjort och det kommer att bli så otroligt skönt och öppna nya möjligheter. Det låter helt bakvänt, men det är så här vissa saker i livet fungerar. Jag vet att det kommer att bli toppen efteråt.
Ibland undrar jag om det är det nya man är rädd för och vad som kommer att hända då, men egentligen är ju det bara onödigt. Livet är som en resa och det är bara att försöka leta upp första klass var man än reser, för första klass finns även i den varmaste bussen i det kargaste landskap. Det är bara vad man gör det till!
Publicerad 2011-04-28 09:14:17 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag kan inte beskriva med ord hur skönt det var att slippa väckarklockan i morse. Nog för att jag ändå vaknade av mig själv före sju, men just det här med att slippa höra klockan. Idag är jag ledig, men jag har ändå en del att stå i.
Igår skulle en potentiell medryttare komma, men eftersom mitt sms inte gick fram och jag inte såg det blev det ett missförstånd och hon kommer nästa vecka istället. Jaja, sånt som händer antar jag. Igår hade jag lite ångest för en grej, men det var helt i onödan och jag blir lite irriterad på mig själv för att ja upprepar det här ibland. Jag antar att jag inte lär mig eftersom jag upprepar samma sak om och om igen.
Jag har sett lite andra gamla hästar nu och jag måste säga att Norton ser inte alls ut att vara lika skröplig och gammal som de flesta andra. Han är ju pigg, frisk och fräsch. Nu hoppas jag verkligen att jag hittar någon bra medryttare som kan hjälpa till med honom och att han får träna och hålla igång.
Faktum är att igår löste sig ett problem för mig, eller egentligen är det inte ett problem. Det bara blev så att den grejen blev lite lättare ett tag framöver och det hade kunnat bli ett problem. Nu behöver jag inte oroa mig längre utan det löser sig på ett jättebra sätt.
Mitt liv har alltid fungerat så att det bara flyter på. Alla mina problem löser sig utan att jag behöver lösa dem själv. Det är ungefär som att jag har en ängel, vi kan kalla det för det, som bara gör så att det löser sig automatiskt. Allt flyter på och även om jag har lite ångest över potentiella "problem" löser dem sig av sig själv. Ni vet det är den där högre makten som jag tror på. Sedan tror jag också att man måste följa den röda tråden och glida in på rätt spår hela tiden, spåret det är meningen att man ska ta. Nu har jag kommit in på rätt spår, saker löser sig eftersom och allt blir bara bättre och bättre. Ibland när det känns jobbigt brukar jag titta på Norton och säga att jag behöver hjälp. Jag vet att det låter nördigt, men det sjuka är att det bara tar några dagar så har den grejen löst sig också. Norton kanske är min ängel. Om inte annat måste han vara väldigt klok. Vi har delat liv nu i snart nio år och vi har alltid kört så här. Det fungerar. Nu ska jag bara lösa mina stora problem också och det kräver betydligt mer arbete, men det kommer att gå.
Jag läste ett tag sedan om varför vissa människor bryter ihop och varför vissa klarar av svåra saker och går vidare. Det är bara att konstatera att jag är den typen som bara går vidare. Nog för att jag haft mina tunga dagar då allt känts hopplöst, men idag vet jag inte vad som skulle kunna bräcka mig. Made of steal kan man säga numer. Inte ens den jävligaste av jävligaste skulle kunna bräcka min mur. Numer är jag heller inte så bitter utan försöker lösa det som behöver lösas. Jag kommer att lösa även mina stora problem och jag kommer att gå ur dem som en bättre människa.
Publicerad 2011-04-27 21:30:27 i Vanlig vardag,
Det här nya jobbet har verkligen tagit knäcken på mig. Jag ska lägga mig för det känns som att jag håller på att dö av trötthet, om man nu kan göra det. Imorgon har jag dessutom massor att göra och flera av sakerna tar lång tid. Som vanligt har jag inte gjort någon "planering", men det är bara en tid som jag måste passa. Allt annat kan jag göra under kontorstid och det är bra. Det ger mig lite flexibilitet. Jag får väl göra en prioriteringslista och utgå från den.
Ibland är det så lite besökare på bloggen och jag undrar var mina stalkers har tagit vägen. Har ni ett liv? Varför är ni inte inne och läser min blogg flera gånger per dag? Jag blir ju lite orolig att ni sviker mig och gör annat. Jag menar- jag är ju ändå världens centrum och det är mig jordens snurrar runt, solen också för den delen. Jaja, ni kommer väl tillbaka. Jag har ju inte direkt haft något intressant att skriva om på sistone. Snart hoppas jag att mitt liv ska bli lite mer spännande och att jag inte behöver jobba hela tiden, vilket det känns som att jag gör just nu. Egentligen måste jag inte jobba hela tiden. Det är bara det att jag aldrig säger nej och det är sådan jag är.
Vi ses och hörs imorgon och då kommer jag förhoppningsvis att vara betydligt piggare än ikväll.
Publicerad 2011-04-27 18:54:53 i Vanlig vardag,
Nu är jag hemma och har jobbat färdigt. Jag känner mig väldigt äcklig och skitig och ska ta en dusch. När jag satt på bussen hem började några killar som klev på bussen att prata om bajs. Faktum är att jag tror att det pratade om mig, tragiskt nog. Jag vill bara tillägga att det i sådana fall var hästbajs. Som tur var klev de på efter mig och före mig och de trodde att det var bussen som luktade. Det kändes iaf bra att låtsas vara oskyldig.
Idag har jag dessutom fått gräsligt ont i högra benhinnan. Jag hade så förra veckan också och det gick över när jag var ledig en dag. Imorgon har jag en del annat att göra och det kommer att bli bra. Jag behöver verkligen de här lediga dagarna ibland.
Nästa vecka vet jag inte var jag ska jobba än, men det lär lösa sig. Jag kör fortfarande på först till kvarn och där jag blir inbokad först - där jobbar jag. Jag tyckte det kändes enklast och schystast.
Idag blev det då ingen ridning av Norton eftersom mitt ben gör så sjukt ont. Det var ett extremt lidande att gå från stationen hem idag. Jag har tagit lite superliniment från stallet med mig hem och det kommer att göra att allt kommer att vara borta imorgon. Hästliniment är toppen vid sådana saker, speciellt arnikalinimentet. Det hjälper även mot träningsvärk.
Nej, nu är det duschen och sedan se om det finns något att se på tv ikväll. Annars känns sängen välkomnande redan nu även om klockan bara är 18.54. Då kanske ni förstår hur trött jag är.
Publicerad 2011-04-26 21:49:39 i Vanlig vardag,
Just nu är det reklampaus i House och när det är slut ska jag gå ut med hunden och sedan blir det direkt till sängen. Det här jobbet är helt sjukt jobbigt. Men just det, igår skrev jag om att jag skulle göra det lite mer jag-likt och det gick faktiskt bra. Nöjd med mig själv!
Att sängen blir tidig idag är också bra för jag måste fixa morgondagens lunch på morgonen. Jag var så trött att jag bara tog macka nu på kvällen. Det är inte så bra, jag vet, men jag orkade som inte ställa mig och laga mat kl halv nio.
Publicerad 2011-04-26 20:37:24 i Vanlig vardag,
Idag har jag blivit nästan helt knäpp. Det känns som att jag har något i ena örat. Det känns helskum i det och ibland låter det konstigt också. Jag har värsta ångest att det ska vara något äckligt som kommit in där. Inte för att jag egentligen tror det, men man får ju som ångest ändå.
Idag tog jag och Norton en sväng i skogen. Det var väldigt trevligt. Han tyckte det var toppenroligt och blev gladare än jag vet inte vad. Tyvärr fick jag för mig att rida iväg i jeans och det blev lite halkigt och inte alls bekvämt. Om man ska rida i jeans måste de ha mer stretch än de här. Imorgon jobbar jag samma tider som idag och ska nog planera så att jag har med mig mat till stallet efter jobbet. Det blir så länge om jag inte äter förrän klockan åtta igen. Lunchen är ju mellan halv ett och ett.
I övrigt är jag lite less på mitt eget liv just nu. Jag är lite trött på mig själv liksom. Sig själv måste vara den jobbigaste personen att vara less på. Jag är ju liksom den första jag ser på morgonen när jag vaknar och varje gång jag tittar mig själv i spegeln. Jag får väl helt enkelt ta och åtgärda delen jag är less på. Svårare än så är det inte. Nu ska jag ta och bänka mig framför tvn för det är Housekväll ikväll. Inte för att jag kollat tv-tablån än, men hockeyn är slut och det borde inte vara något annat.
Publicerad 2011-04-26 16:23:29 i Vanlig vardag,
Nu är det faktiskt så att jag tycker bättre och bättre om det här jobbet som jag varit på senaste tiden. Idag var det en och tittade på 'min' tjänst och det kändes faktiskt inte bra. Jag har ju blivit erbjuden den tidigare och tackade nej, men nu fick jag ångest helt plötsligt. Typiskt mig. Fattar inte varför jag ska vara så ombytlig hela tiden. Nu är jag på väg till mina egna hästar och hoppas att det inte tänker börja regna. Senaste dagarna har jag märkt att jag vaknar hungrig hela tiden. Det är typ bland det värsta jag vet. Just det där med att vakna upp hungrig. Jag stannade därför till nu och handlade lite att äta. Tycker det är lite svårt det där, speciellt eftersom jag vill äta så lite syntetisk mat som möjligt. Jaja, äta måste man ändå.
Publicerad 2011-04-25 21:43:44 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Om jag ska orka jobba imorgon måste jag nog tänka på sängen nu. Ibland tror jag att sängen kan föra över tankar till min hjärna om att den längtar efter mig. Åtminstone känns det så ibland på kvällen.
Faktiskt är det så att jag börjar tycka mer och mer om det här jobbet. Det är ganska behagligt och inte så stressigt. Det finns dessutom en tjänst ledig. Jag kanske skulle ta den ändå. Egentligen vet jag inte om det är något jag vill göra. Dessutom finns det några saker som skulle kunna göras lite annorlunda och till det bättre. Jag tror inte att det skulle vara någon höjdare bland mina kollegor, men av ägaren till stället skulle det nog vara det. Jag började lite idag och ska nog smygfortsätta imorgon. Det måste vara lite mer jag om jag ska vara där. Jag tror att jag ska dra in de andra lite på mitt spår här allt eftersom. Börjar man på ett ställe är det lätt att fortsätta på nästa. Det är när man aldrig gör det där lilla extra som man blir blind i sitt eget, eller hemmablind om ni vill kalla det för det. Jag vill ha rent, riktigt städat, fint och fräscht, men det gäller nog tyvärr inte i mitt eget hem. Vänta ska jag fråga mina hemmaspöken......nej, de håller med. De fyra påståendena gäller inte i hemmet just nu. Tyvärr, men jag skyller på att jag har fullt upp på annat håll hela dagarna. Om inte annat känns det som en bra ursäkt.
Jag har hittat en medryttare som ska komma och prova i veckan och det verkar verkligen passa in. Jag hoppas det för det skulle vara skönt med lite avlastning. Det behöver jag. Jag måste också försöka få in tid i mitt schema för att söka det där extrajobbet ni vet, det på helgerna som jag pratade om tidigare. Det borde gå. Jag ser att jag har lite ledigt helgkvällar i mitt schema. Det är ju dessutom ett jobb som jag verkligen tycker om. Ni kanske tycker jag är knäpp, men just nu ser jag som ingen anledning att inte jobba. Jag gör ju ändå inget annat om jag inte jobbar och då anser jag att jag lika gärna kan jobba. Helt logiskt i min värld.
Det märks för övrigt att påskhelgen är slut då besökarantalet ökat markant idag jämfört med tidigare i helgen. Jag blir alltid lite besviken när jag har lite lite besökare. Jag är ju en inbiten tävlingsmänniska och vill ha mer och mer och vara bättre och bättre. Grejen är den att jag har kommit på att jag bara vill att mina "närmaste" vänner läser och inga för mig okända människor och då blir det ju färre besökare. Så enkelt är det. Huvudsaken är att gruppen jag vill läser eller egentligen inte det heller. Jag vet inte om jag skriver för er eller för mig. Sak samma. Jag skriver för mig själv och ni läser för eran egen skull eller för undehållningsvärdet. Nej, förresten, inget spelar någon roll. Imorgon är en ny dag och vi kan alla göra det till en toppendag om vi vill. Det är bara hur vi ser på saken som avgör och det är vi själva som skapar innehållet i våra egna liv.
Publicerad 2011-04-25 20:06:43 i Vanlig vardag,
Den här dagen har inte varit den bästa ur flera perspektiv. I morse när jag öppnar min facebook ser jag att en häst i stallet är allvarligt sjuk. Så otroligt tråkigt. Lite senare blir jag typ indragen i något som delvis är en lögn och jag har del i det, ja, inte lögnen då, men av själva händelsen. Nu var det inte bara lögnaren som var lite ful i det här utan en till person och jag kände att jag blev lite skyldig jag också fast jag inte gjort annat än att för typ en millisekund vara varakorkad.
Nu såhär på kvällskvisten har hästen blivit något bättre, men är fortfarande kvar på Ultuna och jag har kommit på att jag inte gjort något fel i den andra historien. Just nu är jag helt slut speciellt eftersom jag idag inte skulle vara lat och gick från jobbet till stallet. Det tog 45 minuter. Helt galet! Jag har för tusan gått hela, hela dagen idag varför då också gå extra efteråt. Nåväl, jag kanske får leva 45 minuter längre av den motionen. Det känns i kroppen också. Jag har ont i rumpan, baksidan av låren och fötterna.
Jag fick skjuts tillbaka från stallet och då slapp jag en del promenad iaf. Numer tycker jag inte att det är så jobbigt att gå så mycket. Det är bara det att jag gått så himla mycket innan under dagen. Tidigare tyckte jag att det kändes jobbigt att gå hela tiden. Alltså man blir fruktansvärt lat av att ha bil. Det har varit lite bra för mig att vara utan ett tag. Man omvärderar promenadsträckor. De blir kortare liksom. Ett annat perspektiv får man. Springa är inte min grej och det kommer ni nog inte få se mig göra, men jag går väldigt gärna.
Nu ska jag softa en stund och sedan skriva ett mer underhållande inlägg. Om vad vet jag inte än. Det återstår att se.
Publicerad 2011-04-25 12:59:24 i Vanlig vardag,
Alltså vissa saker förstår inte jag. Det skulle vara så mycket enklare om folk kunde stå för vad de gjorde. Speciellt om det innebär att det istället skapar lögner. Hamnade mitt i något sådant nu och då känner jag lite att jag får dåligt samvete. Var tvungen att ta ett moraliskt samtal med en person och höra om den tyckte att det var mitt fel. Nu förhåller det sig att jag utförde inte saken och det var heller inte jag som framförde informationen vidare. Känner mig nog oskyldig trots allt. Fattar inte varför jag ska få ångest och varför kan bara inte den som gjorde saken stå för det? Jaja, det är väl så här det är att leva. Allt blir så konstigt bara när det hamnar en lögn mitt i allt ihop. Det blir så fel då. Jag undrar ju om det jag såg inte stämde då heller, men jag har funderat på saken nu och jag såg inte fel.
Publicerad 2011-04-25 05:55:23 i Vanlig vardag,
Nu är jag uppe och alldeles strax på väg till jobbet. Jag måste gå lite tidigare idag så jag hinner köpa nytt busskort om det gått ut. Jag tror att det gällde idag också, men jag är inte helt säker. Nu på morgonen har jag dessutom hunnit baka bröd. Visst är jag sjuk! Nu förhöll det sig så att jag fick välja mellan att inte ha något att äta till rasten vi har halvt tio eller att ställa mig och baka och om jag inte skulle ha något att äta då skulle jag nog seriöst svält ihjäl.
I eftermiddag ska jag ut till stallet sen och det är en sån här dum dag för det går ingen buss. Egentligen kanske jag ska ta den fina grusvägen de gjort längs med skogskanten till stallet. Det tar tydligen bara ca 40 minuter att gå den vägen och då kanske jag kan få se havsörnen. Ja, alltså det finns ju en havsörn där någonstans. Jag tror att den bor åt andra hållet egentligen, men jag är inte helt säker.
Det som är så härligt på sommaren är när fåglarna kvittrar ute på morgonen. Här finns det någon fågel som låter som fiskmås också så det känns som att bo vid havet när man kliver upp. Det kanske är fiskmås, jag vet inte riktigt jag har inte sett någon. Nej, nu måste jag nog ta och gå iväg. Jag kanske gör en liten uppdatering under dagen också om jag har tråkigt. Vädret ska vara kanon idag och ännu lite varmare än igår. Det är så sjukt skönt alltså. Jag ska försöka hitta laddaren så jag kan ta lite bilder och sedan också laddaren så ni kan få någon film på hästarna. Jag har en film när jag och Norton tävlar 130 och 140 som jag tänkte lägga upp, men jag måste ha ett videoredigeringsprogram och jag vet inte var skivorna är någonstans. Ska se någon dag sedan om jag kan hitta dem.
Publicerad 2011-04-24 22:26:23 i Vanlig vardag,
Nu ska jag lägga mig. Imorgon måste jag upp tidigt för det är arbeit igen. Jag känner att jag skulle vilja vara ledig nu, men om jag är ledig gnäller jag och vill jobba. Jobba är då det bättre alternativet eftersom det ger pengar och ledighet tar. Väldigt logiskt och gör valet enkelt. Fatta om jag inte hade häst hur mycket jag skulle kunna arbeta då. Jag borde väl kanske ha bara en häst. Speciellt som jag tappat all inspiration och vilja till att göra något överhuvudtaget med hästarna. Snart hoppas jag hitta den.
Det finns en sak som jag hoppas och ber för varje dag och det är precis ingen av er som vet vad det är. Tyvärr kan jag inte berätta förrän jag börjar sjösätta mina planer och tyvärr är det inte jag som bestämmer när det kan börja ske. Jag bara hoppas och hoppas för det kommer att förändra mitt liv totalt. Det skulle vara en så total lättnad också. Just nu känns det som att mitt livshjul har kärvat ihop och jag inte kommer ur det fast det är väl så det brukar kännas innan allt har fallit på plats och löst sig. Ni vet den där sista lilla biten för att det ska klaffa.
Ibland känns det också som att andras liv är perfekt. En del verkar ha lyckats med precis allt de har gjort. För mig känns det precis tvärtom. En del som jag träffat känns det som att jag förstört även deras liv också, jag inser ju att de är ansvariga för sina egna, men jag känner att jag har del i allt som går dåligt även för andra. Det är så sjukt. Jag vet ju att det inte är så. Det är inte förrän på senare tid som jag har kunnat bearbeta den här biten av mig själv. Jag vet också att det säkert är många som undrar vad fan jag håller på med och att jag är dum i huvudet som inte tar andra beslut. Sköt erat eget. Jag lever så här just nu och jag har för avsikt att ändra en del saker. Ni vet inte hela min historia och lika bra är det. De flesta av er skulle få en stor chock om ni kände till hela verkligheten.
Nog om det. Jag kan berätta lite mer senare. Nu ska jag lägga mig och hoppas på en ny bra dag, trots att jag känner mig lite lat när det gäller jobbet. Det sjuka är att jag vet att det är det här jag vill hålla på med fast i annan form. Jag vet bara inte hur. Just på det här sättet är jag väl inte så sugen på att göra det någon längre period, men ju fler dagar jag är där desto roligare tycker jag att det är. Jag är helt säker på att det finns en mening med allt och även med det här. Jag vill jobba på mitt andra jobb också så det är inte så, men just nu har jag mer timmar här och jag vill ju jobba så valet är inte så svårt. Just veckan som kommer fick jag förfrågan från det andra jobbet 45 minuter efter att jag blev inbokad här. Först till kvarn. De får väl helt enkelt lära sig att vara lite snabbare med planeringen. Jaja, det är inte mitt problem. Jag vill bara jobba och jobbar där jobb finns.
Just det mitt nya kosttillskott, vi kan kalla det för det, är toppen. Jag mår mycket bättre, hela jag känns friskare. Lite som att kroppen fått påfyllt och får ny påfyllning hela tiden. Jag börjar också se en kroppsformsförändring och det är bra. Nu börjar jag se ut som förut. Jag är intresserad av det här med mat även om jag aldrig kommer att bli ett extremt freak. Att köpa det här tillskottet var bland de bästa inköpen på väldigt länge iaf. Snart kommer jag att se ut som värsta vältränade även fast jag inte gymmar just nu.
Publicerad 2011-04-24 20:07:08 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag har jag ägnat en del av min tid till något som jag tycker om. Självklart har jag varit i stallet också och där satt jag och gassade i solen mot stallväggen. Det var nästintill gudomligt faktiskt. Vilken dag!
Innan jag gjorde det ägnade jag en liten stund åt ett nöje - att titta på bostäder till salu. Att titta på bostäder på nätet innebär att man måste göra olika sökningar. Man måste bla göra en som är rimlig dvs att rimlighet till att köpa finns, en på högsta pris, en annan på högst yta, renoveringsbehov osv osv. Jag tänkte att jag skulle visa några av de som jag redan tittat på och några som jag ska titta på nu.
En av mina favoriter är helt klart den här tvåan i Vasastan
Vegagatan 15. Det är så jäkla läckert med ett eget gårdshus liksom, eller ja, det verkar ju delas med en annan, men lägenheten är helt klart unik. Avgiften är bara 790 kr dessutom. Köket och sovloftet kändes väl lite sådär inte så snyggt, men men det är ju bara detaljer.
Den här är också en favorit, men bara för att det inte är någon avgift.
Karlbergsvägen 14 Jag tycker om det ljuslaserade golvet också, men fattar inte riktigt lösningen med kökbordet, vafan, bredivd sängen liksom. Någon annan lösning måste de ju ha kunnat komma på. Nej, det går bara inte.
Den här lägenheten på
Sigtunagatan 5 är nog min riktiga favorit faktiskt. Den är ju nästintill perfekt. Där skulle jag lätt kunna bo. Finns nog inget att anmärka på ens.
Sedan hittade jag det här "renoveringsobjektet" på 162 kvm på
Vanadisvägen 23. Helt galet Stockholmspris på 8,5 miljon. Lägenheten ser ju ut som crap, men snacka om potential. Jag fattar bara inte vem som har lägenheten innan och låter den förfalla så. Den är verkligen i risigt skick, men jag älskar den typen av lägenheter med högt i tak, spegeldörrar, kakelugnar och allt vad det nu kan finnas.
Under kategorin helt galet hittade jag också den här lägenheten på
Strandvägen 33 på hela 302 kvm. Jag tycker att det ser lite ut som djävulen bor i lägenheten bara med alla mörka stolar på första bilden. Helt galet iaf 24 miljoner för en lägenhet.
Den här då 1 r o k på 423 kvm!!!! Haha, ja, vad ska man säga? Cool var den iaf. Helt klart unik om man vill bo annorlunda.
Odengatan 78Sedan den här välstylade lägenheten som verkar vara för någon hollywoodstjärna med egen hiss i lägenheten mellan de två våningsplanen på
Döbelnsgatan 85.
Det här har varit min underhållning idag. Inte för att jag har för avsikt att köpa något. Ingen av dem var inom min prisklass, men det är roligt att kolla. Överlag tycker jag att folk har fult inrett, men sedan vet jag inte heller om de har fixat för att fotografera eller om de verkligen bor så.
Publicerad 2011-04-24 10:33:28 i Vanlig vardag,
Den här gången har jag verkligen längtat efter att vara ledig. Imorgon är det jobb igen så jag tänker verkligen njuta av den här ledigheten. Nästa vecka är det fullt med jobb igen, eller en dag är jag "ledig" just nu, men jag hoppas att fylla ut den också. Plånboken blir glad. Jag hdade tänkt söka ett annat helgjobb också, men jag har faktiskt inte ens haft tid att söka något eller kolla var det finns lediga.
Idag har jag tänkt åka till stallet och rida Norton. Ante tror jag får vila lite. Jag ska åka iväg senare och kolla hans ben och då tänkte jag att han kan få vila så länge. Det går nog ingen nöd på honom. Jag vill gärna kolla hans ben att det är 100% helt läkt innan jag sätter igång och rider honom ordentligt. Sedan ska jag också se över hur det blir i sommar. Jag har lite planer och just nu krockar, eller funkar, saker inte som de ska och jag måste se över en lösning på de problemen.
Till veckan kommer en tjej och provar som medryttare. När jag pratade med henne verkade det som att hon är vad jag letar efter och jag har vad hon letar efter. Nu hoppas vi bara att allt ihop klickar. Med hästar blir det ju en tredje part också. Den här tjejen var så bra för hon vill ha två dagar nu och till hösten vill hon ha tre dagar. Det låter för perfekt för att vara sant. Jag hoppas, hoppas att det klickar. Det skulle underlätta så otroligt mycket för mig att ha en supermedryttare.
Dagen till ära tror jag att det blir en uteritt för mig och Norton i det fantastiska vädret. Jag tror att det blir han, jag och naturen. Ibland är det så skönt att rida ut själv. Att bara sitta och vara mitt ute i skogen. Ni stadsmänniskor kanske inte fattar. En gång när jag red ut kunde jag rida förbi en flock rådjur som bara stod tre meter från mig och hästen när vi red förbi. När man kommer med en häst står dem kvar till skillnad mot för när man går själv och de springer så fort de anar att man är på väg. Det är coolt!
Hörde förresten igår att där jag jobbar just nu finns det en havsörn. Jag tror bestämt att jag måste försöka ta mig åt det hållet den finns och titta. Örnar är så häftiga. Nog om det. Nu ska jag dricka kaffe och äta frukost färdigt för att sedan bege mig iväg. Jag hoppas att alla kommer att få en lika skön dag i det härliga vädret som mig.
Bilder från när jag och Norton var på utetur förra sommaren.
Publicerad 2011-04-23 23:38:08 i Vanlig vardag,
Nu sitter jag på bussen på väg hem. Idag har jag gjort något som jag inte brukar. Jag har druckit ren sprit och det var gott. Det var rom och det är sjukt gott. Överlägset godaste spritsorten. Jag och hunden åker tillsammans och det är skönt. När jag åkte hit satte sig värsta äckliga gubben på sätet precis bredvid mig och jag lovar. Hade han råkat ta på mig hade han seriöst fått en fet jävla smäll. Skulle inte bli första gången. Jag har gjort det förr liksom. Nu har jag Vson så jag tror nog inte ens att någon vill försöka. Lite deppig över en annan sak, men den saken tror jag löser sig av sig själv efter helgen.
Publicerad 2011-04-23 18:00:44 i Vanlig vardag,
Ja, alltså jag vet inte vad som har hänt. Är mitt liv inte spännande? Hur långt ska jag sjunka? Hade jag inte blivit en bättre människa?
Idag har jag jobbat, precis som jag skrev igår. Solen har gassat hela dagen och det har varit väldigt skönt. Vi satt ute och åt lunch i solen. Det var jätteskönt. Sedan åkte jag vidare till stallet. Jag fick skjuts av mina superstallkompisar och lyckades tajma in skjuts tillbaka hem också, ja, eller det är här stölden kommer in. Jag fick skjuts tillbaka till stationen innan min och jag missade ett tåg med en minut så jag kom på att jag skulle gå in och köpa kaffe medans jag väntade för det ansåg jag att jag var värd idag.
När jag kommer in och kollar på kaffemaskinen kommer jag på att jag nog vill ha en bulle till kaffet också. Sagt och gjort går jag bort och betalar för en latte och kaffe. Jag är en sådan här lydig person så jag betalar för min latte eftersom den är dyrare. Jag ljuger liksom inte vilket jag egentligen har kommit på är möjligt. När jag går tillbaka till kaffemaskinen kommer jag på att toscabullarna såg fan goda ut, eller rättare sagt, jag vet att de är goda. Grejen är den att det står att man köper kaffe och kanelbulle, kanelbulle alltså. Helt plötsligt känner jag hur jävla sjukt sugen jag blir på den där toscabullen istället. Ni vet så där sjukligt sugen. Jag inser att jag bara måste ta en toscabulle, men det ingår inte. Jag vänder mig diskret om som en snattare och kollar om biträdet ser mig. Han har andra kunder. Tittar på bullen jag tänker ta igen. Biträdet igen. Kaffet är färdigt och han har fortfarande kunder.
Jag kollar några gånger "diskret" och tar sedan en servett och tar bulljäveln med för jag tror nämligen att biträdet ska se att jag tagit en jävla toscabulle istället för en kanelbulle på tio meters avstånd. Lite skäms jag också för det är ju fel. Jag är ett tragiskt muppo. Det är väl för fan bara och ta en bulljävel och se dum ut om dem säger något. Ofta att inte andra gör likadant. Som om biträdet skulle bry sig mycket. Toscabullen kostar en krona mer än kanelbullen. Jaja, jag har iaf stulit på mitt sätt. Jag tror dessutom att han såg mig för bullarna ligger inte direkt bredvid varandra heller, men vafan, jag skyndade mig ut och han sprang inte direkt efter.
Publicerad 2011-04-22 20:38:34 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag tror att livet ser ut som ett enda stort träd. Mest liknar det som en ek. Roten är själva livet som är vårat och i det finns grenar och sedan mindre grenar och sedan mindre osv.
Jag tror att tanken med ens liv är att man ska komma till toppen. Toppen når man naturligtvis inte förrän man dör. Livet lever man för att lära någonting. Något som vi själva inte kan gissa oss till utan det kommer som en lärdom när man ser tillbaka på det liv man levt. Genom hela livet får man också flera valmöjligheter, alla grenar som sticker ut överallt. Tar man fel väg kanske man får gå en omväg för att komma tillbaka till den raka banan i mitt igen. Det är på de här vägarna vi lär oss saker. Fattar vi inte första gången blir nästa omväg större, och sedan större, och större, och större. Jag kommer inte riktigt på något bra exempel, men jag hoppas att ni fattar ändå vad jag är ute efter.
Jag råkade ta en jävla omkrok förut. De flesta som känner mig vet vilket litet sidospår jag hamnade på. Jag har fortfarande inte lyckats arbeta bort alla sviter av det, men jag jobbar för fullt på det och har för avsikt att lyckas. Jag hoppas och ber verkligen att jag lärt mig något av det. Om inte annat har jag blivit en betydligt bättre människa och jag vill inte byta tillbaka till mitt gamla jag.
Idag lärde jag mig något om mig själv. Jag är faktiskt rädd för människor från mitt gamla liv, eller rädd för människor under och innan det här lilla sidospåret. Av någon anledning har jag fått för mig att de tycker att jag är konstig och inte vill ha något med mig att göra. Idag, trots att jag smög omkring och försökte gömma mig, stötte jag ändå ihop med en sådan här på mitt jobb. Jag trodde att hon inte hade sett mig, men ack så fel jag hade. Vi pratade lite om jobbet och att jag jobbade där. Jag berättade att det bara var extra nu och att jag tänkt göra något annat och då svarar människan: "Vilken tur för oss att DU är här". What? Tycker det att det är bra? Är jag inte korkad, konstig, idiot, besvärlig, dum-i-huvudet eller vad mer jag nu kan komma på att jag skulle kunna vara? Tycker de att jag är bra? Jag blev först förvånad och sedan när jag kom på att de tyckte att JAG var bra. Ja, då blev jag glad. Är det så att jag behöver ändra min inställning till mig själv nu? Varför tycker jag att jag är dålig och korkad och allt det där?
Sedan precis när jag skulle åka hem träffade jag en till. Dum som jag är ställer jag mig i profil mot människan och hoppas att hon inte ska se mig- ack igen, så fel jag hade. Hon frågade först om det inte var "jag" och sedan sa hon: Vad roligt att se dig här! Hon tyckte faktiskt det också. Fan att man ska vara så orättvis mot sig själv. Jag skulle gärna veta vad ni tycker om mig. Jag kan ta kritik och tycker ni att jag är dum i huvudet så är det ok att skriva det och vara anonym. Please -- kommentera!!!!
Publicerad 2011-04-22 16:13:39 i Vanlig vardag,
Idag gjorde en person som jag inte förväntade mig min dag. När jag kommer hem ska jag skriva och berätta om det. Ha det så länge!
Publicerad 2011-04-22 05:58:03 i Vanlig vardag,
Nu ska jag alldeles strax åka och jobba igen. Lite ångrar jag att jag inte gjorde iordning lunchen igår, men, men jag hann idag också. Hur jag ska hinna fixa någon till imorgon orkar jag inte tänka på än. Jag börjar åtminstone vänja mig vid jobbet för det är ganska tungt och väldigt skitig blir man.
Helgerna är lite lättare faktiskt för jag har bra med tid att lämna ifrån mig hunden eftersom bussen inte alls är anpassad efter tåget och går en minut innan nästa tåg. Jag har liksom ändå trettio minuter att förspilla på att bara vänta på bussen.
Efter jobbet sedan ska jag iväg till hästarna. Imorgon har jag inte riktigt löst det med hästarna eftersom jag både ska jobba, sluta halv tre, hinna på middag till klockan fyra och däremellan även hinna med hästarna. Bara resan till middagen är en timme och det är resan hem också. Jaja, jag får helt enkelt komma senare.
Publicerad 2011-04-21 22:39:14 i Vanlig vardag,
Vill ni ha ett gott skratt kan jag rekommendera den här:
http://fotolasse.se/index.php/samhalle/bonde-soker-fru-varning.htmSå jäkla roligt. Det lär ju dessutom vara sant. Jag är helt fördomsfri, bara så ni vet.... =P
Publicerad 2011-04-21 22:11:09 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Japp, nu är det dags. Jag har fixat med alla förberedelser. Tyvärr tror jag att det är några av sakerna jag kommer att ångra i efterhand, men just nu tycker jag att det här ser ut som den bästa lösningen. Jag har planerat allt in i minsta detalj och har nu kommit till skott.
Det är nämligen så att inom några minuter ska jag dejta sängen och vi ska vara ett par för natten. Jag vet inte, men jag tror Vson vill vara med på ett hörn också. Nu vet inte jag vad man ska kalla det här. Trekant eller swingersparty. Sängen har ju ändå fyra kanter egentligen. Hunden och jag har inget riktigt förhållande fast han är en perfekt man. Ni kanske kan komma med förslag på vad man ska kalla detta?
Det jag tror är dum planering är att jag tänkt göra min lunch imorgon på morgonen och ändå hinna med 0613 tåget. Ni glömmer väl inte nu att jag är morgontrött. Det är planering á la Jenny. Ni kan ju prova att smaka på den någon gång.
E
Publicerad 2011-04-21 20:39:58 i Vanlig vardag,
Just nu känner jag mig sjukligt skitig. Jag vet seriöst inte ens vad det kallas det jag luktar, med det måste vara någon blandning av hästbajs, smuts, lera och svett eller något i den stilen. Jag tror inte ens att det räcker med de sakerna. Jag är äcklig helt enkelt. Om några minuter, när jag skrivit färdigt det här inlägget ska jag besöka duschen. Jag tycker om att vara så här skitäcklig för när man ställer sig i duschen, ser det smutsiga vattnet rinna ner sedan kliva ut ur duschen, vara ren och fräsch och ta på sig rena kläder. Den känslan är grym. Det är skönt och den går inte att uppnå om man inte är så här smutsig. Det bara är så. Ni som inte har häst får faktiskt aldrig uppleva skitäckelkänslan. Tyvärr!
Nog om det. Jag vet inte vad jag håller på med. Nu ska jag ändå jobba nästa vecka, lördag också för den delen. Jag vet inte vad som tagit åt mig. Jaja, jag kommer inte att dö, jag har inget bättre för mig, jag får pengar nästa månad osv osv. Om jag inte skulle jobba, vad skulle jag då göra? Jag ser inte på TV, bara House, jag tycker inte om att gå ut och dricka alkohol. Jag vet inte, vad återstår. Jag vet en grej som jag ska göra, men vi har inte bestämt när. Det kan vi ta senare. Det jag vill komma till är att jag lika gärna kan jobba som att jag gör ingenting för det är väl det man gör. Speciellt de som inte har häst eller något annat tidskrävande intresse. Jag personligen tycker inte om att göra ingenting. Jag mår psykiskt dåligt av det. Jag vill känna mig nyttig. Nu när har jag sedan i måndags provat mitt nya tillskott och det är nästan så att jag känner mig som en ny människa. Det känns som att min kropp alltid har bränsle i sig. Förut var det som att jag fick soppatorsk ibland, nu finns det något som fortsätter driva kroppen även när man börjar bli lite trött.
Dagens trötthet tror jag bara kommer från att jag inte är van vid arbetet jag utför och inget annat. En vanesak helt enkelt. Nej, nu står jag faktiskt inte ut med mig själv. Jag måste gå och duscha. Fatta hur de nytvättade människorna som åkte på tåget tyckte att det luktade. Uach och fy! Jag mår nästan illa.
Publicerad 2011-04-20 21:56:45 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Egentligen känner jag mig lite sänkt idag. Lite nere sådär. Antagligen är det en kombination av att jag inte får till en del saker som jag vill, andra fungerar inte som de borde och att jag är sjukligt trött av att det är fruktansvärt jobbigt att jobba på det jobbet jag jobbar på den här veckan. Nog för att jag normalt sett har ett rörligt jobb, men det här är helt annan typ av ansträngning.
Det finns en sak som gör mig lite deppig och det är att det faktiskt finns en person som jag faktiskt skulle vilja typ dejta. Nu vet jag inte om det är så att personen känner att det är ömsesidigt, men min känsla, eller jag vet kanske att det faktiskt är så. Jag blir fan lite deprimerad alltså. Jag tror att på det här planet är jag en imbecill. Jag fattar inte hur jag ska kunna få till det. Till saken hör att jag har mer att förlora än att bara bli dissad och av den anledningen känner jag att jag inte ens kan försöka. Jag vill liksom inte förlora vad jag har och jag vill inte heller gå och lägga mig själv. Jag tycker faktiskt inte om att sova själv i sängen. Ganska tragiskt egentligen. Ibland säger jag åt hunden att han ska ligga bredvid mg, han tycker att det är varmt, bara för att jag inte ska känna mig ensammen när jag ska somna.
Biten som inte fungerar som den borde tar mest energi och gör mig inte så deppig faktiskt mest less och orkeslös. Inspirationslös. Jag håller på och arbetar på den biten och hoppas att jag har en lösning i sikte. Det verkar som att jag har det och jag kommer att hoppa på tåget om det kommer. Den här gången hoppas och tror jag att det kommer att bli bra. Ett av mina problem är att min kravlista är ganska lång och jag har svårt att rucka på mina krav för de är mina principer.
Ansträngningen på jobbet. Ja, alltså det är bara att räkna ner. Jag har två dagar kvar den här veckan sedan jobbar jag inte där igen förrän om typ två veckor. Vila, vila, vila. Att jag tog bussen idag tror jag var ett smart drag för att promenera 6,5 km till på det här hade jag sannolikt dött av tror jag. Helt slut just nu och jag måste ta bussen som går före kl sex imorgon. Jag måste ta och skaffa mig en ny personlig väckare. Jag hade en förut, men den har sagt upp sig från sin tjänst.
Det känns som att det finns lösning för mina tre största problem idag. Tillsammans kan vi nog konstatera att det är typiska I-landsproblem som vanligt. Vatten och mat har jag och jag kommer att överleva tills nästa utbetalning.
Publicerad 2011-04-20 21:04:25 i Vovven,
Det är precis det jag börjar tro att jag är. Jag har funderat nu ett litet tag på om mitt liv blivit innehållslöst och tråkigt. Tyvärr har det inte hänt ännu. Jag är fortfarande en parodi. Tidigare har jag talat om att jag känt mig som Mr Bean ibland, ni vet den gången jag fick styra runt Metro på golvet i bussen för att torka upp hundspya, någon annan gång har jag känt mig som Homer Simpson. På tal om honom funderade jag alldeles nyss på varför man inte kallar munkarna med hål i mitten, ni vet Homer Simpson-donuts, och varför man inte ändrar formen på munkar till lite mer penisliknande form. Det skulle göra det mycket lättare att hitta rätt på hyllan faktiskt. Logiskt, ni vet, hjärnan kan visualisera framför sig vad det är man letar efter. Nåväl, inte den typen av tankar nu, vi var ju inne på annat. Jo, mitt liv som en parodi. Idag vet jag inte om jag har någon parodi. Jag fick inte riktigt till Mr Bean-looken och någon Homer Simpson var jag definitivt inte. Jag var kanske bara, förhoppningsvis, en parodi på mig själv.
Som ni vet sedan tidigare har jag ju hund. Hundar äter och hundar bajsar. Även min. Min verkar däremot ha en stor förkärlek till pendeltågsstationer. Så även idag.
Allt började med att jag satt och glodde på den här skärmen och blev lite sen till tåget. Vilket ledde till att jag och Vson fick gå väldigt snabbt. Någon bajstid var verkligen inte inplanerad. Till saken hör att jag hade ont i benet idag och inte ville gå hela vägen till stallet utan åka buss. Sagt och gjort skyndade vi oss som bara den till tåget. Varje gång han försökte stanna och bajsa, för det var det han ville sa jag åt honom att knipa igen. Hur svårt kan det vara att vänta liksom?
Vi kommer med tåget och hinner med bussen. I stallet var det sedan andra hundar så Vson fick nöja sig med att vänta i en box. Vi skulle även ta bussen hem. Helt sjukt, men bussen var toktidig och precis när jag skulle gå ser jag den komma så jag springer som en tok mot bussen. Tack och lov hinner vi. Det här var ungefär två och halv timme efter att vi började promenaden mot tåget till stallet. Jag hade glömt hundens bajsbehov, tyvärr hade nog inte han det, men han kunde knipa.
Vi kliver av bussen vid stationen och hunden går genast bort mot staketet vid rälsen och normalt brukar han pinka, men inte idag, nej, han ska bajsa. Fan också! Jag har ju ingen påse, men jag kom på, det är lugnt. Jag tänkte ju gå in på kiosken och köpa kaffe. Då kan jag köpa något mer och be att få en påse. Plingeling-toppenidé!
Väl inne i kiosken letar jag upp pengarna, som jag har löst i fickan och tro det eller ej. Där låg ju en påse. Sagt och gjort köper jag kaffe och kanelbulle. Precis när jag stängt locket till kaffet hör jag varulvsvrålet utanför - från min hund. Jag springer ut med kaffe och kanelbulle i handen. Hunden har precis skrämt upp alla som kom med det kommande tåget. Jaja, vi går vidare. Stopp och vänta - en liten sak här nu. Hunden var ju bajsnödig. Sagt och gjort. Han bajsar, mitt när alla passagerarna kommer från det anländande tåget går förbi och precis efter att han dessutom skrämt upp alla, mitt på asfalten, mitt i vägen för de gåenden. Hmm....vem får ställa sig, med kaffe, kanelbulle och plocka upp hundbajs - jo, jag! Suck och stön!
Behöver jag ens berätta hur det kändes? Vill ni ens veta hur många människor som kliver av vid ändstationen? Finn ett fel liksom - kaffe, kanelbulle, hundbajs. Jag blev ju så jävla illa tvungen att ställa både kaffe och kanelbulla på asfalten strax bredvid hundbajset. Vad skulle jag annars göra? Ja, alltså det var inte lika gott som det var tänkt att det skulle bli.
D Publicerad 2011-04-20 16:43:23 i Vovven,
Ännu ett arbetspass avslutat och det känns bra. Jag ska inte jobba här nästa vecka och det ska bli skönt. Mitt andra jobb är faktiskt roligare, även om det var bättre att jobba idag än sist. Jag är nog en person som vill ha lite ombyte ny och då för jag var lite trött på mitt andra jobb senaste dagarna jag var där också. Inte för att det hade med någon eller någon där utan det var nog bara miljöombyte jag ville ha.
Nu ska jag och Vson åka till stallet. Idag blir det nog bara ridning av en häst för jag vet inte om jag hinner med båda två. Om jag skyndar mig skulle jag nog kunna hinna, men det där med skynda i stallet är inte min starka sida. Jag är lite av ett kontrollfreak där och måste kolla allt minst två gånger.
Dessutom ska jag erkänna att jag har ångest varje gång jag lagt in ny torv till Ante eftersom han rullar sig då och jag är sjukligt rädd att han ska rulla fast och dö under natten. När jag ändå håller på kan jag passa på att erkänna att om jag vaknar under natten får jag också för mig att någon häst håller på att dö eller har kommit lös. Jo, jag har lite svårt att somna om. Jaja, det kan väl bli så ibland. Det var nog för att jag alltid hörde förut om det var något på g i stallet eftersom jag hade sovrummet närmast stallet.
Nu ska iaf jag och Vson dit och det är tur att jag har honom. Han kollar vissa saker tex är det viktigt för honom att vi gör alla sysslor och att hästarna går in i rätt box. Han vet dessutom vilka hästar som är våra, de är mycket viktigare än dem andra och han kontrollerar att de går in ordentligt och lydigt i respektive boxar. Han kan också longera. Det är bara det att hästarna får lite för mycket fart när de bokstavligen har en hund hängandes i svansen.
Publicerad 2011-04-20 10:01:23 i Vanlig vardag,
Sitter nu och har rast på mitt jobb. Jag trodde den här dagen skulle bli riktigt tråkigt, men en person här var betydligt mer positiv än de i måndags. Konstigt hur en person kan förändra både positivt och negativt. Dagen känns betydligt lättare att överleva nu hursom och det är bra.
Publicerad 2011-04-19 22:48:39 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ni kan inte tro på mig hela tiden när jag skriver. Ibland har jag tråkigt och skriver dampiga rubriker. Sedan när jag får en anstormning av läsare sitter jag som någon typ av psykopat och tycker att det är underhållande. Man undrar ju egentligen hur jag är funtad.
Jag ska försöka vara lite mer seriös någon gång, men det blir inte just nu och inte idag. Jag är dampaktigt och kommer att förbli. Egentligen är jag alldeles för intelligent för mitt eget bästa. En lobotomi på min psykopathjärna kanske skulle få den ner på normalnivå, dock är det inte troligt att det finns något hopp om förbättring när det gäller den här hjärnan, men men. Jag är glad och lycklig - Är du????
Publicerad 2011-04-19 22:22:00 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag blev en riktigt lång dag. Hovslagaren kom vid klockan tolv och skodde Ante. Det kändes bra. I söndags kändes han ömfotad så hovslagaren var verkligen välkommen. Sedan gjorde jag iordning allt till mina hästar. Ante red jag och Norton tömkörde jag. Efter det tog jag hand om Olke.
Ante verkar vara inne i en dampigare period och ifrågasätter allt vi ska göra. Det krockar dessutom med att jag bestämt mig för att trycka på lite när det gäller honom. Om jag inte börjar få till lite mer utbildning och ridning på honom kommer det nog aldrig att hända något. Det känns lite som nu eller aldrig. Även om han har börjat dampa lite har han gått framåt det lilla som jag ridit honom nu i vår och det är jag glad för. Jag tycker att han har bättre ridbarhet nu. Ett tag kändes han som ett hopplöst fall.
Norton tömkörde jag och det gick nog varken bra eller dåligt. Med tanke på att det var lääänge sedan jag tömkörde gick det nog ändå riktigt bra. Norton ville inte riktigt galoppera. Jag funderade lite över det med att han inte riktigt vill galoppera och jag tror att det har med underlaget att göra. Jag bestämde mig för att rida ut lite mer på honom i fortsättningen istället. Det finns ridvägar som är tillräckligt bra att träna på istället för ridbanan. Ska försöka lägga upp något lämpligt åt gamle mannen.
Sedan red jag Olke också. Det var lite annorlunda mot mina hästar. Hon är både annorlunda byggd och som häst. Det blir helt annorlunda. Men det var roligt. Hon är en himla trevlig häst. Hon är en frieser och det blir en helt annan typ av ridbarhet. Jag förstår att folk vill ha den typen av hästar för det är något annat än ett vanligt "tråkigt" halvblod.
Ja, just det ni ville veta om min sexuella läggning. Ja, alltså jag dras fortfarande till män, precis som jag alltid gjort. =P
Publicerad 2011-04-19 10:09:49 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Alldeles strax ska jag åka till stallet. Idag kommer hovslagaren och jag hade tänkt ta bild, men batteriet var dött och jag vet inte var laddaren är. Till mobilen alltså, inte ringa mobilen, utan den andra mobilen. Det blir inga bilder helt enkelt.
Förra gången Ante fick skor hade han dem en vecka. Dagen efter han hade fått dem galopperade han konstant tills båda skorna var av och sedan var han normal igen. Jag hoppas att det blir bättre den här gången. Grejen är den att hans hovar har skum form. När de ser normala ut, eller snygga som de flesta tycker, då är hovväggen alldeles för tunn och skon sticker ut runt om. Just nu har dem jätteful form speciellt eftersom han står och skrapar hela tiden och inte har någon tå samtidigt som han är jättebred på sidorna. Jaja, det blir hovslagarens problem. Han har tittat redan och sagt att hästen inte hade normala hovar. Det har ju inte Norton heller, men det har inte hindrat honom från att hoppa internationell GP så det finns hopp även för Ante.
Jag har även lite annat på gång till hästarna, men det är inget jag tänker skriva eller berätta om här. Jag skriver när jag vet säkert och känner att det är bra läge.
Idag har jag också en bonushäst. Det ska bli roligt. Jag ska rida Norton och Ante och kanske även bonushästen. Vi får se hur dagen ter sig. Dagen blir nog bra. Dessutom har jag fått toppenväder för det är nästan så att vädret inte kan vara bättre.
Publicerad 2011-04-18 22:12:29 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Det är bara att konstatera. På mindre än en timme fick jag mer besökare än jag haft på hela dagen. Tillsammans kan vi nu bara konstatera att människan inte kommit längre än till grottmänniskostadiet. Vi drivs uppenbarligen i första hand av en sexuell drift.
Jaja, tur att jag är normal. =)
Imorgon kommer hovslagaren och jag har tre hästar att ta hand om. Det kommer att bli toppen. Jag hoppas på en supersolig dag. Enda felet om det är sol är att det tar emot lite att göra allt det man borde, men det är väl bara att sätta fart redan från morgonen. Imorgon borde det dessutom vara slut på hockeyhelvetet och jag kan få min Housekväll. Jag tycker ju om hockey om MoDo är med såklart!
Nu blir det nog nanilan för min del. Ni andra kan ju fortsätta vara grottmänniskor en stund till och fundera lite över det innan ni lägger er.
Publicerad 2011-04-18 21:06:35 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag har suttit en stund och funderat över vad jag ska skriva och jag har som inget bra att skriva om idag. Därför kom jag på idén att jag ska berätta en sak för er. Det är ju så här att jag har tidigare har skrivit att jag inte vill skriva något negativt här, för det är ingen som vill läsa negativ skit. Tyvärr är det så att flest läsare får man om man skriver en rubrik som tyder på att hela ens liv är katastrof eller en rubrik med sexantydan.
Nu verkar det ju dessutom som att just du är intresserad av en sådan rubrik annars skulle du antagligen inte sitta här och läsa just nu. Eftersom jag bara hade negativa tankar och saker att skriva om tänkte jag att jag bara skriver, och se, det blev det här inlägget handlade om. Vad ni som läsare är mest lockade av? Mitt liv är åt helvete. Ja, det kanske det är men som tur är, är jag jag, och då funkar det att leva ändå. Jag lever för dagen. Det är så mitt liv funkar.
Sex, ja, jag vet inte. Det är nog katastrof på det planet i mitt liv också just nu. Jag kanske måste gå ut och ragga upp något. Visserligen får jag "erbjudanden" lite nu och då, men det kan ju vara en fördel att man så att säga "tänder på erbjudandet". Nu gör ju inte jag det och då får det vara katastrofen som råder som får fortsätta leda ligan. Det är ju dumt att påbörja ännu en katastrof menar jag.
Nej, säkrast är det nog att skriva om vanliga dödliga saker. Inte så intressant, inte så många läsare, inga extraerbjudanden via sms eller liknande. Jag kanske till och med får ett nytt nu från någon desperat läsare, men vafan, vem orkar. Just nu kan jag faktiskt bara komma på en som jag tänder på och kommer erbjudandet just därifrån, ja, tragiskt nog skulle jag rycka ut på en gång. Man måste ju passa på när det så att säga är "annons på varan".
Nog om det här. Nu ska jag gå och vara seriös i mitt liv igen. Jag återkommer när jag inte är den bitterfitta som jag känner mig som just nu.
EX1 EX2
Publicerad 2011-04-18 16:56:07 i Hästarna,
Nu ska jag och Vovven strax åka till stallet. Jag hade tänkt åka direkt till stallet idag, men hunden skulle med så det blir att han får följa med istället.
Idag har jag jobbat och jag ska vara ärlig. Det var faktiskt inte roligt. Det var väl inte tråkigt heller, men det är verkligen avgörande vilka man jobbar med. Dessutom tycker jag fortfarande inte om när man pratar om dem som inte är där just då. Jag är bara uppbokad den här veckan så jag kan ju bestämma efter det hur mycket jag vill arbeta där. Själva arbetet är det inget större fel på, men det är jobbigt att jobba med lite halvbittra människor. Faktum är att jag känner att jag gjort det tillräckligt det senaste åren.
Idag blir det bara Norton som blir riden. Ante får vila eftersom han var ömfotad igår och hovslagaren kommer ändå imorgon. Jag ska försöka göra upp en plan över hur jag ska rida i veckan. De dagar som är tomma fyller jag i sen. Jag har heller inte bestämt om det blir vila fredag eller lördag. Fredag jobbar jag ganska sent och lördag ska jag bort på påskmiddag.
Måndag: Norton ut eller ridbanan Ante vila
Tisdag: Norton ut eller ridbanan Ante ridbanan
Onsdag:
Torsdag: Norton Ante
Fredag: Det blir vila fredag eller lördag för båda hästarna då jag ska göra annat.
Lördag:
Söndag: Hoppning med minst en av hästarna
Sedan får jag se hur schemat håller. Det kanske blir lite justering. Jag hade också tänkt lägga in tömkörning någon dag för Norton.
Jag har fått paketet jag beställde förra veckan. Nu hoppas vi att det kommer att hjälpa och att jag inte kommer att känna mig så trött i fortsättningen. På senare tid har det visserligen varit mer och mer sällan som jag känt mig trött, men jag vill aldrig göra det. Jag hoppas verkligen att det här ska ge den sista lilla puffen för att ligga på topp jämt.
Publicerad 2011-04-18 06:16:27 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu sitter jag och har precis ätit frukost. Jag ska åka iväg och jobba nu. När jag jobbar på det här stället hade jag tänkt åka direkt till stallet, men idag blir det lite skillnad för en vän ska följa med mig till stallet. Innan stallet sedan blir det en tripp hem.
Jag var sjukt trött nu på morgonen, men det blir väl bättre om en liten stund. Jag hoppas att det passar att åka med den här bussen för annars måste jag åka en halvtimme tidigare och det känns bara jobbigt för då kommer jag väldigt tidigt till jobbet också. Imorgon är jag ledig för då kommer hovslagaren till Ante. Det känns som att det är välbehövligt då han kändes lite ömfotad igår när jag red. Det kanske är bra om han får vila idag. Onödigt att rida om han inte känns helt hundra.
Jaja, nu ska jag dra mig till bussen. Jag hoppas ni får en lika bra dag som jag har tänkt ha.
Publicerad 2011-04-17 21:16:16 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu har jag precis kommit hem från dagens äventyr. Jag ska snart avsluta dagen med en liten kort tur upp till affären och sedan blir det sängen.
Idag vaknade jag ju inte hemma så det första jag gjorde var ju att åka hem, fixa lite här som jag skrev om kartongerna och så. Efter det blev det stallet. Dagens väder var nästan bättre än igår. Jag red Ante med Joy, Olke, Aramis och Molnet. Ja, de andra hästarna hade ju också ryttare såklart. Vi hade lagt ut lite bommar och tre små hinder på gräsbanan. Ante var mentalt trött redan innan vi började med övningarna för han är inte van vid så många hästar samtidigt. Dessutom tycker han tjejer är supersnygga. Olke verkar vara extraplusfavorit för honom.
Jag red med litegrann på övningarna och sedan la jag ner. Han kändes allmänt slö och slapp. Jag vet inte om det var vädret eller att han kanske behöver mer mat, men en kombination av båda kan det också vara. Nu har jag ökat maten till båda hästarna för Norton är inte direkt fet han heller.
Ante hoppade iaf super på småhindren och han tänder till lite när det står hinder framför. Han är verkligen en hoppehäst.
Imorgon blir det arbete och det är egentligen på mitt "extra helgarbete", men eftersom de var snabbast med att boka upp och jag dessutom fick jobba alla dagar blev valet inte så svårt. Jag sa till henne tidigare att det var först till kvarn som gäller och nu har jag sagt nej till henne så många gånger att jag nästan skäms, men jag kan inte göra så mycket om jag redan är uppbokad på något annat. Nu fick hon iaf mig som personal den här veckan och det blir nog bra med lite variation. Jag tycker ju om mitt andra jobb, men nu blev det så här den här veckan. Först till kvarn, jag tycker personligen att det är schysst deal. Vill man ha mig får man väl ta för sig. Så är det nog med mig och allt faktiskt.
Kvällen avslutades med en middag med Fanny, Micke och Sara. Det var himla trevligt som vanligt, men jag kände mig lite trött faktiskt en stund. Jag blev som lite däst av maten.
Jag har lite jag måste tänka igenom i mitt liv nu och jag har funderat på lite radikala omstruktureringar. Det är mest saker som bara gäller mig personligen, men jag känner det som att jag kommit fram till det stadiumet nu.
Publicerad 2011-04-17 11:16:47 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är jag hemma. Jag ska bära ner några kartonger i källaren för de har stått i hallen i, ja, ni vet, sen jag skrev sist om att jag fixat lite med mina kartonger. Ni som läser här ofta vet ju att det var ett tag sen.
Jag har kommit fram till att jag är en B-människa. Tydligen finns det A- och B-människor. Jag tror inte att jag är fullt ut en B-människa och jag eftersträvar någonstans att vara en A. Som person trivs jag bäst med att leva som en A´are, men min naturliga personlighet är mer åt det B´iga hållet. Ja, det låter lite konstigt, men det är så det är. Jag läste en artikel någonstans att om en kvinna är en B passar den bäst ihop med en A. Whatever! Jag lever ju ändå efter "ta dagen som den kommer" principen.
En sak jag inte riktigt fattar med mig själv och den här bloggen är varför jag måste skriva om relationer för det är inte direkt intresserad av att ha ett förhållande just nu. Det är klart, om något skulle dyka upp skulle jag nog säkert vara intresserad.
Publicerad 2011-04-17 08:56:33 i Vanlig vardag,
Jag har gjort en liten funderare nu på morgonen och kommit fram till att jag kanske inte är som andra ändå. Nu tror jag inte att jag någonsin påstått det, men jag kände att jag var tvungen att påpeka det bara. Just nu ligger jag och funderar på om jag inte ska gå bort och ta bussen hem. Bussen går inte förrän om en halvtimme. Det här var nog seriöst det varmaste vardagsrummet jag sovit i någon gång. Jag har ett stort problem och det är att om jag har täcket på blir det för varmt och om jag inte har det på börjar jag frysa. Världsliga problem som vanligt. Mina fötter gör lite ont, nu när jag är i gnällarmooden kan jag ta upp det också, och jag gick typ ingenting igår. Det är jättekonstigt. Jaja, nog om de världsliga problemen. Åter till verkligheten. Jag kanske ska gå till bussen.
Publicerad 2011-04-17 01:56:26 i Vanlig vardag,
Nu väntar jag på bussen, men det är nog ingen idé så jag har givit upp. Valfri tolkning på det! :-P
Publicerad 2011-04-16 18:03:14 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är jag färdig med min första och andra sak för dagen. Stallet var den andra och den första var att fixa terassen i den gamla lägenheten. Usch vilken människa som flyttat in där. Hon lär nog få en knock av livet snart. Så dryg kan man bara inte vara ostraffat. Förr eller senare kommer det att komma till henne.
Nu ska jag vidare på middag och jag är grymt sugen på alkohol. Jag vet, det låter tragiskt, men i det här vädret är det verkligen gott med alkohol. Jag har en flaska vin och två Bacardi breezer. Göttigött!!! Vinet lockar ju mer. Jag tycker verkligen om gott vitt vin. Jag föredrar nog vitt framför rött, men ett gott vin oavsett är alltid gott. Jag tycker inte om billiga viner. Usch, det smakar oftast skit.
Idag är det lite special på menyn och det ska bli roligt att prova att äta den maten. Jag tycker verkligen om mat, god mat. Det är nog därför jag inte ser ut som Twiggy, men det är ok. Huvudsaken är att man är nöjd och lycklig med sig själv och sitt liv.
Ofta känns det som att jag aldrig gör något, men när jag tänker efter känns det som att det inte riktigt är så heller. Det är nog sällan jag bara sitter liksom. Det är nog fredagarna då jag ofta har hunden, men det är ok. Hunden är, om man jämför med de flesta, ett alldeles ypperligt fredagssällskap.
Nej, nu är det duschen som gäller för jag är äckligt groteskt smutsig, men jag tror tyvärr att jag luktar bättre än jag gjorde igår när jag duschade, om ni är intresserade av att veta sådant. =)
Publicerad 2011-04-16 08:58:51 i Vanlig vardag,
Jag var mästefotograf igår när
Fanny tränade och tog lite kort på henne. Hon har lagt ut dem på sin blogg. Sedan när jag red tog hon lite kort på mig. Jag lägger ut bilderna så fort jag fått dem. Ni får hålla tillgodo med bilderna jag tog på henne så länge.
Publicerad 2011-04-16 08:39:49 i Vanlig vardag,
Nu är jag snart på väg mot dagens första grej jag ska fixa med. Det här är väl inte det roligaste, men de andra sakerna väger upp så det är bara att bita ihop.
Efter det ska jag till stallet. Jag tror att jag ska rida båda hästarna idag också. Till nästa vecka ska jag lägga upp en bättre plan. Jag har schema hela nästa vecka och jag vet vilken tid jag slutar. Dessutom jobbar jag nära stallet så jag kommer att åka direkt dit. Det gör att jag kan planera lite bättre hur jag ska lägga upp träningen med hästarna, om man nu kan kalla det träning det jag håller på med.
Norton har jag tänkt ska få gå en eller två dagar i grustaget. Ante vill jag inte rida ut med riktigt än då jag inte litar på honom. Jag tror varken att han är rädd för det ena eller det andra. Han är van vid både bussar och lastbilar och vad man nu kan tänka sig stöta på utomhus. Grejen är den att han gör vad han vill. Ibland fungerar inte högersväng och han tycker att utgången är enda hållet att gå åt.
Hunden och jag ska gå en promenad och sedan ska jag åka iväg. Ikväll blir det lite roligare iaf. =)
Publicerad 2011-04-15 23:44:13 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu har jag till och med lyckats se en film. Den var riktigt underhållande faktiskt.
Nu är det dags för sängen för imorgon har jag planer från morgon till kväll. Undrar hur det kommer att gå när jag inte ens i mitt huvud har gjort upp en liten tidsplan. Jag brukar faktiskt ha det även om den spricker redan innan jag kommit till första punkten. Jag vet inte vad det är jag gör hela tiden som tar sådan tid, men jag tycker att jag har hittat ett lagom tempo på mitt liv just nu.
Tidigare ikväll ägnade jag mig åt lite jobbsökande och jag hittade faktiskt några jag ska söka. Det är nämligen så att jag är sugen på att göra en grej som jag tycker är väldigt, väldigt rolig, men jag har inte haft möjlighet i så stor utsträckning tidigare. Nu känner jag att jag kan passa på för det är något jag tycker är roligt att jobba med. Jag har både utbildning och erfarenhet till viss del. Jag ska kolla lite till och sedan påbörjade mitt sökande lite mer seriöst. Jag pallar liksom inte att bara vara då tycker jag att arbete är mer givande. Jag vet inte riktigt varifrån det här har kommit eller vad som driver mig. Det kanske är någon form av rädsla för att ha ett liv eller rättare sagt tid till ett liv. Två hästar är lite och jag känner att tiden över är överflödig och behöver användas till något vettigare. Desutom blir det energi över, man kan ju inte vara pigg. Jag är ju van att gå till sängen halvdöd för att vakna lika halvdöd. Det har blivit som en vana och nu vet jag faktiskt inget annat. Jaja, jag uppnår nog snart det igen. Nu ska jag lägga mig för ännu en toppendag i mitt fantastiska liv.
Publicerad 2011-04-15 20:23:39 i Hästarna,
Den här dagen började väldigt tidigt. Sedan har den fortgått och jag vet faktiskt inte riktigt hur den har gått till och jag vet inte om jag hunnit lite eller mycket.
Dagen inleddes med att Fanny hämtade mig i Glädjen och vi åkte och köpte torv till mina hästar. Jag skulle ju köpa foder till Norton också, men butiken var stängd. Jag har annan mat till honom kvar och den måste jag slänga om jag inte gör av med den så han kan ju få av den så länge. När vi kom till stallet åt vi lite lunch i solen. Det var skönt. Då dör även Sara och Eve upp och vi satt där ute ett bra tag.
Fanny skulle rida lektion vid två och jag skulle vara fotograf. En del bilder blev ganska bra, medans andra blev både för ljusa och för mörka. Sedan när hennes lektion var slut mockade jag och fixade maten till hästarna. Jag har burit ut en tunna till vatten idag också. Det har jag haft lite dåligt samvete över. Visserligen har jag ställt ut två hinkar med vatten, men det blir inte så mycket till två stora hästar och tre mål mat.
Sedan red jag Norton en sväng och Fanny fotade mig. Norton är verkligen så himla fin att rida. Jag hoppas att jag hittar en medryttare nu som vill träna med honom. Jag har lagt ut en annons och fått några svar. Ikväll eller imorgon ska jag titta igenom dem och sortera ut vilka som verkar ok.
Efter Norton red jag även Ante och han är lite tjurig ibland när han blir trött, men jag tycker att han blir bättre och bättre på det. Båda hästarna red jag ute i hagen och Ante är så söt för han hoppar över några grenar som ligger där. Det är inte bara så att han galopperar lite större utan han tar verkligen små skutt. Han är en inbiten hoppehäst.
Idag såg jag att en av hans tänder såg lite konstig ut. Han har precis tappat de sista mjölktänderna och en är kvar, men jag vet inte om det var ok eller om det var något fel. Jag ska hålla koll några dagar annars får jag ringa ut veterinären så får hon komma och kolla på det. Jag tror att det bara är att han håller på att tappa den sista. Den nya har kommit upp bakom.
Nu är jag hemma och alla de här sakerna tog faktiskt hela nio timmar. =) Jag förstår varför jag är singel. Grejen är den att jag inte vill byta ut det här heller. Det är lite take it or leave it som gäller om man vill vara med mig. Inte för att jag på något sätt vill ha någon ut till stallet. Jag vill bara inte ha gnället på att jag spenderar typ hela mitt liv där ute. Jag har faktiskt haft en toppendag och jag vill leva så här. Det finns nog bara två alternativ när det gäller det här. Nummer ett är att hitta en likasinnad, som tycker om att vara ute. Nummer två är att hitta någon som har ett intresse som tar lika mycket tid.
Publicerad 2011-04-14 21:19:16 i Egen träning,
Nu är jag hemma från stallet. Som alltid varje kväll. Imorgon ska jag åka och köpa ny torv till hästarna. Det är väldigt snällt av Fanny att skjutsa mig nu när jag inte har någon bil och jag är evigt tacksam för torven är verkligen slut nu. Jag tänkte köpa kraft till Norton också. Han börjar se mycket bättre ut i kroppen sedan han fick den. Den är verkligen inte den billigaste men jag funderade lite på det här med maten till honom och konstaterade att på det märket och den sorten har han mått bäst. Då blev det helt enkelt så att det var den det blev.
På eftermiddagen idag blev jag helt sjukt trött. Jag har bestämt mig för att jag ska köpa något tillskott då jag inser att jag inte med min vanliga mat får i mig vad jag behöver alla dagar. De dagar jag inte utför så mycket fysiskt arbete behöver jag till att återhämta mig från de andra dagarna. Problemet är bara att jag kollade runt lite nu och jag har totalt noll koll på vad jag ska köpa. Jag skulle behöva rådfråga någon. Jag vet bara inte vem.
Det är himla skönt att kunna påverka lite för den här tröttheten som kommer till mig fort är verkligen något jag hatar. Nu verkar det åtminstone som att det till största del är matrelaterat. Med tanke på alla problem som jag haft med min stackars mage under alla år är jag tacksam att de är borta nu. Jag är rädd att få tillbaka dem också, men just för dagen känns det som att jag inte har några som helst problem på den fronten faktiskt.
Jag märker också när jag blir trött att jag ändrar beteende lite. Jag blir så otroligt lättirriterad. Om det nu är maten är det väl bättre att bara åtgärda problemet med att äta mer rätt. Idag vet jag att jag var trött för att jag ätit helt fel de sista dagarna och det stör mig otroligt mycket. Jag ska försöka utveckla det lite ytterligare till vad jag äter när också. Det här blir som med allt annat jag måste göra det exakt och rätt eller absolut inte alls. Jag saknar gråskala.
Publicerad 2011-04-14 21:07:09 i Vovven,
Ja, alltså tydligen den vita vargen i Sollentuna Vson halvbror. Jag är ju inte förvånad, ja inte över att det var den hunden för den har jag inte ens träffat, utan helt enkelt att han blev kallad vit varg. Det har Vson också blivit kallad på bussen några gånger. Det var till och med så att en granne här i huset skämtade om att Vson var vita vargen en dag.
Jag hittade ingen bra bild som efterliknade honom när han ser lite varglik ut. Ni får hålla tillgodo med den här.
Publicerad 2011-04-14 17:06:56 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu har jag jobbat igen. Fick även ett jobbsamtal i morse, men jag vara ju redan uppbokad så det bidde inget med det. Jag mår lite dåligt över att behöva säga nej. Det kanske är bra träning. Jag är nog lite av en ja-sägare faktiskt. Egentligen är det så att när jag säger nej får jag dåligt samvete gentemot den jag säger nej till samtidigt känner jag mig väldigt otillräcklig och ber nästan om ursäkt. När jag nu läser vad jag precis skriver är det faktiskt så här hela mitt liv fungerar.
Jag har tydligen mycket i mitt liv som jag funderar över. På vägen hem från jobbet idag läste jag de två bloggarna som jag läser. Jag inser då att jag ibland skriver inlägg som ska passa de som läser. Alltså att jag skriver text som jag tror att ni vill läsa. Grejen är den att jag har ingen aning om vad ni vill läsa. Dessutom vet jag bara vilken en bråkdel av mina läsare är. Därför tänkte jag att jag ska bli lite bättre på att skriva bara vad jag vill skriva och inte vad ni vill läsa.
Idag har jag nu jobbat och jag tycker väldigt mycket om att jobba inne i stan. Det är så himla roligt att vara inne i stan. Jag hinner liksom inte det så ofta annars. Jag måste nog börja planera mitt liv lite för jag har kommit på att jag har lite andra idéer också. Eller idéer och idéer. Helt plötsligt har det vaknat upp en glimt av framtidsversion för mig. Jag har liksom en idé om min framtid. En vilja att göra något av mitt liv. Det var väldigt länge sedan jag hade några sådana.
Jag har insett en annan sak också. Det kom jag på i morse eller igår kväll. Ja, ni vet min hjärna är ju på on hela tiden. Den tar aldrig vilopauser. Jag skrev ju förut om att jag var intresserad av någon. Nu har jag kommit på den briljanta idén att det kanske är bra om motparten vet om det ifall jag vill något med den. Jag har en känsla av att personen läser här, åtminstone ibland. Frågan är bara hur jag nu ska gå till väga. Det här är ju inte riktigt min area om jag säger så. Jag brukar liksom bli serverad män. Även idag faktiskt. På rundan som vanligt. Jag vet inte var det här ska sluta. Hursomhelst, tillbaka till ämnet. Jag måste ju få den här personen att fatta att jag är intresserad. Det känns som steg ett. Sedan får jag komma på vad steg två ska bli. Jag har också en känsla av att åtminstone visst intresse skulle kunna finnas av mig från den personen.
Publicerad 2011-04-14 04:47:00 i Vovven,
Nu är jag här igen. Det är inte ofta den här datorn är ledig så man kan sätta sig ner en stund och skriva. Oftast sitter det någon lat människa och glor på den här skärmen. Vissa dagar är det till och med så att jag måste komma fram och lyfta på armarna på de som sitter här. Jag vet inte om det är så att armarna vuxit fast i bordet eller vad som har hänt. De skulle kunna ha drabbats av någon muskelåkomma också. Ingenting händer iaf förrän jag lyft upp deras armar med min nos.
Grejen är den att samtidigt som de lyfter armen vrider de även på huvudet och släpper den tomma blicken på skärmen. Det är mycket möjligt att dessa två saker sitter ihop. Jag menar armarna rör sig inte mer än att fingrarna klickar på tangentbordet. Huvudet är som fastklistrad med ögonen spetsade mot skärmen. Människorna verkar helt paralyserade. Det hänger nog ihop det här med huvud-arm. Vilket som är det tragiskt. Det finns så mycket arbete där ute som behöver utföras och de sitter framför en dator. Liv? Nej, jag har kommit fram till att förutom mig har de inget.
Ofta funderar jag också på varför de måste vara ute på jakt var och varannan dag. Alltså den stora tanten hon försvinner på bra jakttid på kvällen och kommer hem på morgonen. Ibland försvinner den lilla tanten på något sämre jakttid under dagen. Jag fattar inte. Så ofta ute på jakt, men aldrig något byte med sig hem. De säger att de arbetar, men jag undrar jag. Ja, inte tar de med mig heller. Jag får bara gå korta jaktturer runt jaktstugan vi förvaras i. De säger att de är jaktledare, men jag fattar inte hur de leder jakten. Jag ska berätta!
För ett tag sedan var jag ute med den stora tanten. Vi skulle gå ut och jaga. Vi tog våran vanliga lilla jaktvända och jag ser värsta bytet. Jag tror att ni kallar det för hare. Jag uppfattar ingen signal från tant att hon uppfattat byte i sikte så jag bestämmer mig omgående för att ta över jaktledarrollen. Jag tar min ände av ledarrepet och börjar springa. Tanten var fortfarande inte med på att vi hittat byte och när det drar i ledarrepet i hennes ände drattar klantarslet i backen. Behöver jag ens säga att vi tappade bytet? Det var illa. Det blev som vanligt. Inget byte betyder att man måste gå och handla på den stora jaktstugan. Den där de förvarar byten som andra tagit. Då får man bara en liten låda med en liten bit av bytet. Ingen blodsmak är det på det heller.
Sedan blir de irriterade när jag vill ha blodsmak och enda stället jag kan få det är på andra hundar. Vore det inte bara enklare att jag var jaktledare varje dag? Utan en klant som ska drutta på arslet.
Publicerad 2011-04-13 21:14:44 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Planen för hur jag tänkt veckan höll inte ändå. Idag ringde någon och frågade om jag kunde komma och jobba imorgon. Gissa vad jag svarade! =) Ja, svarade jag såklart. Imorgon blir det en tripp in till den stora staden. Me like. Jag älskar portarna inne i stan. De är små mycket roligare än förortssunket som man själv bor i.
Det innebär ju att min plan för morgondagen blir justerad, men det är lugnt jag lär hinna med det jag tänkt ändå. På fredag måste jag fixa torv och kraft så då kan jag inte jobba. Fredag blir det fetnej om någon frågar.
Lördag har jag också planer. För hela dagen faktiskt. Det kommer att bli asnice! Nästa vecka har jag också planer. Nu känner jag att det börjar bli lite mycket att hålla reda på så jag måste nog ta och skaffa en kalender. Det här håller inte. Jag har faktiskt glömt vilken tid hovslagaren kommer nästa vecka. Först sa jag fel dag också, men det skyller jag på min mobil. Det var mobilens fel. Tiden har jag inte någon att skylla för, utan jag får helt enkelt ta och smsa hovis och fråga.
Imorgon blir det minst Norton som får ett arbetspass. Om jag inte hinner försöker jag ändå köra på varannandagsprincipen dvs att den som gick inte gick igår har förtur idag. Det är bättre än inget och jag sliter inte ihjäl mig på kuppen. Imorgon hade jag tänkt gå åka ut och rida redan på morgonen, men det körde sig nu iom att jag ska jobba. Hellre arbete OCH stall, då är det normalordning. Det är så sjukt tråkigt att ha "fritid" eller rättare sagt slappartid. Jag tycker om att ha hundraelvabollar i luften samtidigt och inte behöva fundera över vad jag ska göra med tiden eller orken.
Nu när jag dessutom har kommit på hur jag ska äta lite bättre passar det bara ännu mer att göra mycket. Nu är jag ju inte trött hela tiden även efter en slitsam dag. Det är något jag tänkt skriva här i typ en vecka nu, men varje gång jag sätter mig vid datorn har jag glömt. Glömma är min specialité. Jag är faktiskt helt suverän på det! Om ni vill ha hjälp med att glömma någon gång är jag rätt person att vända mig till.
Idag fick jag reda på en ny läsare som jag inte visste om. Jag trodde jag hade koll, men tydligen inte. Jag blev riktigt förvånad över att den personen läste. Roligt är det ju iofs. Grejen är det att ibland när det är lite läsare en dag då blir jag lite besviken, men samtidigt vet jag att det är ganska många totalt som läser. Själv läser jag bara två andra bloggar, Fannys och Nettans, och att någon vill följa min fattar jag egentligen inte eller jo, kanske. Jag är ju inte som andra. Det kan jag hålla med om.
Publicerad 2011-04-13 20:43:52 i Ante,
Nu är jag hemma från stallet. Idag red jag Ante. Han var bättre i sina ben. Det ena benet såg "perfekt" ut och det andra var nästintill perfekt. Jag började med att longera lite på ridbanan, men gick ut på gräsbanan istället. Det var betydligt bättre underlag på gräsbanan än ridbanan idag. Jag vet inte om jag behöver longera honom längre. Han var väldigt snäll idag. Inga bakutsparkar med sikte på mig och inga andra dumheter heller faktiskt. Med tanke på att han nu vilat några dagar pga benen är det riktigt bra.
Jag fortsatte sedan med en lite lättare ridtur. Nu verkar det som att paletten börjar trilla ner lite för honom. I vänster varv, jag tror det var vänster, gick han riktigt fint ställd inåt. Det är nästan så att man kan säga att han gick enligt skolboken. Höger har jag fortfarande lite problem med då han vill dra sig utåt väldigt mycket. Jag vet inte om det är något jag gör eller om han bara dampar. Det blir bättre och bättre. Min gissning är att han lägger över mig på den sidan så att jag hamnar på det yttres sittbenet, dvs vänster och då blir det automatiskt att han vill gå åt det hållet. Ibland händer det att han byter till vänster galopp också. Det är något vi arbetar på.
Skillnaden nu mot tidigare är att han söker sig själv i form utan minsta tvång. Inte för att jag någonsin tvingat honom, för alla sådana försök har han sagt emot totalt. Nej, nu verkar han helt enkelt fatta vad det här går ut på. Han går också fram direkt för skänkel och är överlag mindre flegmatisk. Nu blir det istället att han springer ifrån mig i traven i början. Jag tänkte lite på det jag skrev igår om att jag är lite för mesig med mina hästar och ställde lite högre krav på honom idag. Det gick bra och han verkar verkligen tycka om att arbete.
Han är en otroligt rolig häst att rida. Man glömmer precis allting annat under ridturen och det är bara jag och hästen. Tycker att det är lite fascinerande då han inte är så utbildad eller kan så mycket. Han bara är liksom. Som jag sagt tidigare "The man of my dreams". Blir svårt för någon annan att leva upp till de förväntningarna som man får efter att ha träffat Ante.
Publicerad 2011-04-13 13:35:58 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är det dags för stallet. Jag tänkte att jag skulle komma hem lite tidigare ikväll, men om det sedan blir så det återstår att se. Jag har varit duktig idag och fixat bilen. Pappret jag skulle fylla i och skicka gör jag ikväll eller imorgon. Nu vill jag faktiskt åka iväg till stallet.
Jag har gjort en god gärning idag också, men det kan jag inte offentliggöra här. Den är inte riktigt färdig heller ännu. Jag har nog inte så mycket att skriva nu egentligen. Mest dravvel och det blir bara så när man inte har något att berätta dvs när man inte har något liv. Nog har jag väl ett liv, men om man sitter och dösurfar som jag gjort nu på morgonen blir det så att man inte har något att berätta om.
Jag har tänkt på det här med att göra saker och jag har kommit på att jag måste lära mig att planera saker bättre. Dessutom skulle jag vilja ha en eller två hästfria dagar mitt på veckan nu för jag känner att jag vill göra annat också. Det går ju bra nu när jag är ledig veckodagar, men om jag inte är det blir det väldigt ont om tid för att göra resten av sakerna man behöver göra i livet.
Ibland undrar jag för vem jag skriver här. Det känns som att jag skriver bara åt mig själv ibland som terapi. Vissa saker kanske jag inte borde skriva heller, men jag orkar inte bry mig om det. Det här är ju liksom vem jag är. Vill ni läsa? Fine with me liksom. Nu menar inte jag den här lilla texten utan alltihop jag skriver om, inläggen tillsammans bildar liksom mig som helhet. Jag tror också på sätt och vis att det ger er en bättre blick av mig. Den senaste tiden tycker jag att andelen dagar som är bra har ökat. Ibland kommer det några dåliga dagar också och jag har precis haft några sådana. Det blir nog bättre igen. Jag märkte nu att mitt gamla tankesätt omedelbart kom tillbaka och det ska jag jobba lite med. Allt blir så negativt och jag vill gärna hitta någon att skylla på och att det är andras fel. Det som egentligen är så jävla dåligt i mitt liv. Jaja, jag överlever nog. Det är inte det. Jag kommer att ta mig igenom även skiten, men som jag skrev för ett tag sedan är det inte förrän nu jag kan börja påbörja det hela. Det gamla har liksom läkt och det är inte förrän då man kan åtgärda och gå vidare.
Publicerad 2011-04-13 09:13:19 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag ska det bli skönt att vara ledig. Det är bara att passa på när tillfälle erbjuds. Precis som jag skrev igår har jag fått tillräckligt med arbete den här månaden ändå. Just nu ser det bara ut att vara de här dagarna jag kan vara ledig, även om jag inte skulle säga nej om någon frågar för det är sån jag är.
Dagen till ära ska jag fylla i ett papper som jag skulle gjort för ett tag sedan. Jag har skrivit om det flera gånger, men jag är ju jag så jag har inte kommit till skott med det än. Sedan ska jag också plocka ur bilen för den ska väck. Det finns liksom ingen plats för en ny bil om det står en gammal på den nyas plats. Det säger sig själv. Lite som garderober och feng shui. Om det är fullt av gamla kläder som tar upp garderoben finns det ingen plats för nya kläder.
Sedan ska jag till stallet. Jag hade tänkt putsa iordning mina träns och grejer. Inte för att de är så skitiga egentligen för jag putsar dem, nästan, varje dag, utan helt enkelt för att vissa grejer använder jag så sällan och jag vill att de är rena också. Ante och Norton ska ridas. Jag tänkte att Norton ska få gå ut på tur idag eftersom jag red på ridbanan igår. Ante blir nog ridbanan av säkerhetesskäl eftersom jag inte litar på honom och han knappt har varit ut på tur förut. Det är ju dumt att ta en utetur då när han har vilat i några dagar pga benen. Det är nog så jag tänkt lägga upp dag ett av min ledighet.
Jag har ju både fredag och lördag planerad hela dagen nu så det är bara imorgon jag måste planera in vad jag ska göra och jag tror bestämt att en tur till tvättstugan behövs. Det är skönt att känna att man ändå hinner med resten av livet. Hästarna tar så sjukt mycket tid även fast jag bara har två att fixa med varje dag nu. Förhoppningsvis kommer det att ske en liten omstrukturering på hästplanet snart. Det hoppas jag, men jag kan inte påverka när tyvärr och jag vet än inte hur heller. Jag har en känsla av att när när har kommit vet jag även hur. Det lät lite skumt det där sista, men det är tyvärr allt jag kan säga. Det har i alla fall med det som jag fortfarande väntar på att göra. Ni vet, det där som jag skrev om i höstas. Vänta är verkligen jobbigt. Det känns som att annat i mitt liv bara har blivit ställt på "Stand by", men det får vara så ett tag till. Vi får bara hoppas att det verkligen är värt allt Stand by och väntande.
Publicerad 2011-04-12 22:02:13 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är jag hemma från stallet. Idag blev det ridning av farbror Norton. Han kändes rätt ok. Jag blir lite irriterad på mig själv för jag tar liksom inte i riktigt när jag rider mina egna hästar utan blir lite mesig ibland och låter dem göra vissa saker som jag egentligen inte tillåter. Jaja, jag fick ändå Norton hyfsat lösgjord och han jobbade bra med överlinjen i slutet. Jag är nöjd med ddagens ridtur. Norton är verkligen en klippa att rida. Något jag upplevde idag var att han gärna ville springa iväg från mig, men det var inte så störande ändå. Vi var ganska många på ridbanan och det blev faktiskt lite trångt.
Jag tänkte bara tala om, eftersom jag får lite klagomål, att jag precis har traderat en ridhjälm. Om jag kommer att använda den när jag rider Norton hemma eller inte. Det återstår att se. Personligen tror jag på det sistnämnda, men nu när möss-sässongen är över måste jag nog hitta mig en fin keps att rida i. Det blev lite kyligt om huvudet idag. Jag har också traderat ett par benlindor. Nu behöver jag kanske ett matchande schabrak, men det får jag ta och leta senare.
Faktum är att jag är riktigt trött ikväll och jag ska nog ta och lägga mig. Jag vet att det var något jag hade tänkt skriva om här, men jag kommer inte på det just nu. Imorgon ska det bli väldigt skönt att vara ledig. Jag ska försöka lägga upp min lediga tid nu så jag kan få vara riktigt ledig en dag också och inte känna att jag ligger efter med saker hela tiden. Det blir lite som en ond cirkel och ett litet stressmoment.
Ni tycker nog att jag är lite nördig som är i stallet typ varje dag och det är jag nog också, men jag är faktiskt nöjd med det. Nu börjar det bli roligt igen och hästarna får faktiskt mer omvårdnad än de fått på väldigt länge. Det är lättare att bara ha två än tre. Imorgon ska jag ta ut och rida på Ante. Jag smörjde in benen som fortfarande var lite svullna med arnikaliniment och det borde hjälpa till lite extra. I söndags hade jag på kylbalsam, men det är försent att han på det nu.
Publicerad 2011-04-12 16:19:09 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Imorgon är jag ledig och det ska bli så skönt. Jag har lite annat att jobba med hemma. Jag har ändå fått jobb så det räcker den här månaden och jag börjar känna mig lite sliten. Idag funderade jag lite över det här med att vara ledig och jag ska passa på att planera in min tid nu. Lördag vet jag att jag kommer att behöva speeda lite då jag har lite andra saker att ordna med och inplanerade saker, men det löser sig ändå.
Jag ska använda tiden till att tvätta och fixa iordning det sista efter flytten. Ni tycker säkert att jag är mongo, men det är faktiskt svårt att hinna med både hästar, jobb och allting annat. Dygnet borde verkligen ha fler timmar.
Nu ska jag alldeles strax åka till stallet. Idag blir det ridning på minst Norton. Lyckades precis få skjuts så jag måste sprina. Jag får skriva mer sen. Puss på er alla läsare. =)
P.S Det är inget House ikväll heller. Snyft!
Publicerad 2011-04-12 08:29:05 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Lite sovmorgon var inte fel idag. Nu sitter jag och äter frukost i väntan på att bussen ska gå. Fast det där blev nog lite fel. Jag skyndar mig och äter upp min frukost för att kunna hinna med bussen.
Idag kommer det att bli en bra dag har jag bestämt. Jag har redan säkrat klockan på mobilen. Den går rätt nu. No more mistakes. Inte idag!
Jag hoppas kunna sluta lite tidigt från jobbet och åka bort till stallet tidigt också då. Ikväll satsar jag igen på en House-kväll, men jag har inte så stora förhoppningar. Antar att jag inte kommer att se på TV någonting den här veckan heller. Det är nästan så att den här bloggen är mer intressant än skiten som visas där. Faktum är att det finns ett program till som jag ser på, tyvärr har det gått på fel tid, nämligen Lie to me. Resten är skit i princip.
Publicerad 2011-04-11 22:10:48 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är jag hemma från stallet. Idag blev det mest pratande gjort. Ante var fortfarande svullen i sina ben och Norton hade lite ont i ryggen. Norton vet jag blir bättre om jag rider, men ärligt talat var jag helt slut idag. Jag har till och med tagit en liten powernap på eftermiddagen innan stallet.
Imorgon blir det garanterat ridning av Norton och förhoppningsvis är Ante bättre igen. Igår innan jag tog in dem körde de världens race i hagen, eller egentligen bara Ante, Norton försökte mest hålla sig undan. Kan tänka mig att någon av gångerna när Ante hoppade rakt upp och vände åt andra hållet i luften att det var någon av dem som är orsaken till svullnaden. Han kanske helt enkelt måste bli riden lite mer. Svårt att veta balansen på hur mycket han ska göra. Så fort han blivit riden lite är han helt slut mentalt och bara hänger i stallet så mer ridturer kunde vara ett alternativ. Dessutom verkar han vara inne i en period när det verkligen går framåt med ridningen.
Nu ska jag snart lägga mig. Imorgon har jag en liten sovmorgon och den har jag faktiskt gjort mig förtjänt av den här gången.
Åtgärder för alla misstagen idag har jag också vidtagit för att inte hamna i en till sådan här skitmood. Livet suger ju liksom. Imorgon har jag bestämt ska vara en bra dag och jag ska vara trevlig och glad. Bristen på en person som är postitiv kanske har varit bidragande orsak, men vad vet jag liksom. Mooden imorgon har jag inte döpt än, men jag ska komma på ett passande namn. Något positivt.
Publicerad 2011-04-11 21:52:41 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ibland ter sig saker så konstigt. Både ni och jag vet ju att min hjärna har en egen liten fabrik med idéer numer. En sak som jag funnit lite konstigt är att jag på senare tid upprepade gånger i veckan, varje dag vill jag nog inte påstå, men då har jag tänkt på en person.
Det är en av få personer som jag faktiskt saknar. Tyvärr tror jag inte ens att denna finns kvar i vårat jordeliv längre. Den här personen var inte den mest omtyckta, men jag tyckte om henne. Hon var speciell och ja, jag vet inte varför jag överhuvudtaget tar upp det här. Vi var grannar under några år. Från början när jag flyttade tänkte jag inte på henne ofta, det kan jag erkänna, utan det har varit nu under flera veckor faktiskt. Ibland undrar jag om inte "de" är och hälsar på fast de inte finns kvar här.
Jag tror ju inte på Gud eller så. Jag är inte religiöst troende. Det kan jag stå för, men jag är med i Svenska kyrkan, alltså jag betalar kyrkoskatten. Det gör jag nog bara för att jag tycker att kyrkorna ska finnas kvar. De är en del av Sveriges landskap. Jag tycker om att titta på kyrkor och kyrkogårdar och läsa på stenarna. Tyvärr tycker de flesta andra att man är en nörd, men jag antar att jag är det också. Jag har insett det nu.
Tillbaka till troende biten. Jag tror ju ändå på något. Det måste man nog göra annars blir man knäpp. Jag tror att det finns någon högre makt, inte en Gud eller så, men något som styr våra liv på något sätt. Jag tror att vi alla har något här i livet vi ska lära. Något som vi behöver i framtida liv. Ja, jag tror inte att vi bara lever ett liv. Var, när och hur de andra liven är det vet jag inte, men jag vägrar tro att jag dör och sedan tynar bort i intet liksom. Dessutom har jag bestämt att jag ska bli ihågkommen när jag dör. Tydligen är det ingen som glömmer mig redan nu i livet så det kan ju inte bli svårt att ordna med det sista.
Precis innan jag började skriva det här kom jag att tänka på henne igen. De gånger när hon kallade andra "Dyngspridare" och dyngspridare i hennes värld, ja, det fattar ni nog; Det är skitsnackarna! Passande ord för den benämningen om ni frågar mig, mer beskrivande!
Publicerad 2011-04-11 17:00:53 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag har mitt största problem dykt upp. I hate it! Jag önskar att jag kunde göra något åt det. Någon gång för länge sedan tror jag att jag kanske försökte, men nu har jag som övergått i ett stadie där jag helt enkelt accpeterar att det bara är så här. Det är inte så jag vill ha det.
Nu tänkte jag att jag måste för det första erkänna för er andra här. Det kanske gör att ni får lite större förståelse och det gör det enklare för mig att komma över det. Jag tror att det fungerar lite som att om jag skriver något här blir det riktig sanning och inte förrän något är riktig sanning kan det man komma över det. Nu behöver man kanske inte precis skriva det här, men erkännandet inför andra var nog mer det jag var ute efter. När erkännandet nu har kommit betyder det att jag kommit till stadiet där jag vill komma över det här och gå vidare. Jag vill inte längre ha det här problemet.
Då till själv problemet. Jag vaknade på sjukt dåligt humör. Det gick väl så att säga an till en början, men jag har stött på patrull idag.
Dagen inleddes med att jag gick till bussen. När jag precis rundar hörnet ser jag buss nr 1 köra iväg, det är innan jag ser busshållplatsen, fan, tänker jag. Skyndar mig fram men är fortfarande ganska lugn för jag åker med buss nr 3. Det var bara det att buss nummer 3 precis stängde dörrarna när jag ser busshållplatsen. Jag uppgraderar då tanken till "Helvete!". Det är ungefär i det här läget jag kommer ihåg att jag höftade tiden igår när jag tappade telefonen i backen och den flög iväg i bitar. När batteriet åker ur nollställer den nämligen tid och datum. Mitt fel helt och hållet alltså. Till min "stora glädje" i mitt dåliga humör ser jag ändå en människa stå kvar. Det innebär att buss nr 2 inte kommit ännu och den kör förbi så att jag kan ta tåget. Summan av detta var att hur det nu än är möjligt åkte mitt humör ännu mer i botten, fast det redan var där, det kanske bara fällde ut hullingarna.
Jobbet gick väl ok. Jag var ju inte på topp idag. Under delningen gjorde jag ändå en uppryckning och sprang som en galning. Allt för att inte förlora. Seriöst har jag inte sprungit så på jag vet inte hur många år. Det gick bra också. När jag delat sista porten och börjar cykla känner jag hur jag har punktering. Whatthefuck! Jävla skit! Någon högre makt vill tydligen att jag ska ha sådana här djävulsdagar. Sitter och väntar på en ny cykel, och det var faktiskt inte roligt. Kommer in efter den som jag hade tävlingen med, såklart. Hela dagen är ju förstörd.
Nu till själva problemet. Jag försöker hitta fel hos andra. Det är andras fel, hela mitt liv är faktiskt andras fel de här dagarna. Dessutom blir jag otrevlig och typ deprimerad. Det är inte roligt. Jag måste lösa det här på något sätt. Jag måste hitta någon tankebana som jag kan komma in på istället. Jag vill inte ha sådana här dagar. Jag vill bara ha bra dagar i mitt liv.
Nu ska jag åka till stallet och hoppas att inget mer jävlas för mig idag. Jag tycker att jag fått tillräckligt.
Publicerad 2011-04-11 07:25:50 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag skulle verkligen behöva en klon. Om det hade funnits två av mig hade jag kunnat jobba på två ställen idag, men nu går ju inte det. Jaja, ett ställe får väl räcka. Synd att det är samma tid man jobbar på båda ställena. Annars hade jag kunnat jobba dubbelt. Det hade varit nice.
Nu ska jag ta en tur med Vson och sedan åka och jobba. Han blir nog glad för att få gå ut en sväng. Ikväll blir det stallet sen och jag hoppas att båda hästarna är ok. Det är så tråkigt när de inte är de. Norton borde vara ok om inte annat blir han bättre av att röra på sig. Jag måste åtgärda anledningen till detta ryggont. Det funkar inte att ha det så. Jag tror att ryggont är steg ett i att bli halt. Hela rörelsemönstret blir annorlunda och hästen blir mindre rörliga. Nej, det funkar inte att ha det så här. Jag vill ha friska hästar och mina hästar brukar inte vara skadade på det sättet, eller jag ska ta om mina hästar har aldrig haft några sådana skador. De har bara haft typ hagskador om det har varit något och jag tänker inte ändra det mönstret nu.
Publicerad 2011-04-10 20:20:23 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Dagen för mig började ganska tidigt i morse. Jag tog tåget kl 06.13 för att åka och lämna hunden. Egentligen är det en himla tur att bussen till mitt jobb är totalt missanpassad tidsmässigt med tåget. För det innebär att jag i lugn och ro hinner lämna hunden, även om tåget skulle vara mycket försenat.
Jag jobbade sedan och det var riktigt trevligt. Tycker att en person på arbetsplatsen verkligen vann sig idag och jag tycker om att kunna uppgradera människor. Till största del är det tyvärr tvärtom. De blir nedgraderade. Efter det lilla arbetspasset åket jag vidare till mina egna tottolottosar. Jag hade tänkt rida båda idag, men Norton hade ont i ryggen-igen. =( Och Ante var svullen i båda sina framben. Suck och stön säger jag bara! Norton lyckades jag få till så att han blev bättre. Tur att man är född med viss talang för det här och kan använda rätt saker vid rätt tid. Ante fick lite kylliniment på, eller egentligen är det inte liniment, men vi kan kalla det det för enkelhetens skull. Jag hoppas att han ska vara bättre till imorgon. Det resulterade i att det inte blev någon ridning idag. Norton gjorde jag liten specialarfix med så han fick ändå ett motionspass.
Publicerad 2011-04-09 22:15:18 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, precis som rubriken säger idag har jag (noll, varit olydig), ett, uppgraderat min tid på 100 meter till en betydligt snabbare. Den här hundrameterslöpning innefattade även att två, se ut som en snattare som först i panik tokryckt i de här som, jag vet inte vad de heter, men man går igenom dem när man går in i matbutiker. För att komma ut snabbast möjligast väd. Detta medan väktaren ser på och jag ropar "Vafan! Vafan! Vafan!". Om jag ska vara ärlig räckte det inte med de tre gångerna. Eftersom de här man går igenom inte gick att öppna bakvägen fick jag springa vidare och hoppa(!) ut genom en stängd kassa, notera här - Väktaren flöljde inte efter!
Nu undrar ni naturligtvis hur detta kan ske tillsammans. Jo, jag ska förklara. För det första såg väktaren när jag la alla de saker jag tänkt handla i en frysdisk, fortfarande ropandes vafan och för det andra var det ett kraftigt biljud som ekade genom hela butiken. Om jag ska vara ärlig tror jag inte väktaren ville träffa på den som orsakade det här "lilla" biljudet. Det var nämligen Vson.
Nu kommer vi då vidare till den här lilla olydiga biten. Eftersom jag hade sådan ångest förra gången jag var på affären diskuterade jag dilemmat med min mamma. Det är ju ändå hennes hund. Ikväll var det ju lördagskväll och allt och då känns det ännu mer ångestladdat. Sannolikheten att någon skulle stjäla hunden måste vara en miljon gånger större, minst. Hon säger till mig "Det går bra att sätta hunden i stången inne". Sagt och gjort. Jag smyger in när ingen ser på och kyter fast hunden lite diskret. Mitt i gången.
Skyndar mig som jag vet inte vad bort till butiken hinner plocka två av de tre sakerna jag skulle handla. När jag kommer ut ur mejeriet hör jag detta bestialiska skall i varulvston eka genom hela byggnaden. Det är precis i samma sekund som väktaren noterar detaljen och min tanke är fan, det är förbjudet att ta in hunden bara inte väktaren hinner dit först. Jag vet, jag är ju inte normal.
Efter den lilla springturen funderar jag lite och inser. Ingen kommer att stjäla besten för det är ingen som vågar komma tillräckligt nära. Dessutom talar jag om för hunden högt och tydligt varje gång jag lämnar honom att han inte får följa med någon ful gubbe. Allt ligger i betraktarens öga, och om det innefattar de 15-åriga killarna som ville gå ut ur butiken när jag satte hunden mitt i gången. Ja, då ser vi väl helt enkelt inte lika på saken jag och V.
Publicerad 2011-04-09 15:26:47 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Färdigjobbat för idag. Nu ska jag vidare mot min morbror och äta lite. Det ska bli trevligt. Eftersom jag är en nörd tog jag med mig stegräknaren och jag har idag gått 18534 steg redan. Dessutom tror jag inte att den räknade hela tiden för den liksom vinklade sig på byxorna jag hade den på idag. Jag ska ta med den imorgon också.
Idag kändes det inte lika tungt som tidigare dagar när jag jobbat på det stället. Då menar jag fysiskt tungt, men det tyckte jag sist också och då kändes hela jag som ett tuggummi söndag morgon när jag skulle upp. Det blir nog bra.
Nu hoppas jag att kommunikationen fungerat idag annars kommer nog mina hästar varken att få mockat eller kvällsmat. Helt plötsligt nu fick jag en liten aning om att kommunikationen kanske inte fungerar och då känns det hela lite illa. Fungerar det inte idag måste jag ta till åtgärd helt enkelt. Kanske att jag borde ringa, men jag tycker att det ska fungera ändå. Jag ska säkerställa det där med maten iaf. Den kan de inte bara vara utan.
Om en timme ska jag sitta på tåget så nu blir det en speedydusch, ombyte av kläder och lite piff på det sedan. Kommer att bli kanon!
Publicerad 2011-04-09 05:57:31 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Alltså nu har jag varit upp en stund. Den här tiden finns inte på min klocka egentligen och hur jag kunnat vara uppe så tidigt är för mig en gåta faktiskt. Dessutom är jag livrädd för att försova mig på de här helgerna för det går en enda buss ut till stället där jag ska jobba och den kommer fram precis när jag ska börja.
Tänk om jag skulle missa den. Det går väl att gå, men det blir en himla promenad alltså. Det är väldigt långt att gå, tror jag. Jag har ingen lust att prova ändå. Jag ska lämna Vson på vägen och det är tur att bussen inte för fem öre är anpassade efter tåget, bussen kommer nämligen en minut innan nästa tåg kommer in på stationen. Typiskt SL.
Idag ska jag iaf jobba och sedan åka till min morbror, men det vet ni redan. Det blir nog inte hela kvällen eftersom jag ska jobba imorgon också, och nästa vecka, men det blir ett problem att lösa då. Någon dag lär jag ju bli lite trött och det var det jag menade att jag skulle lösa. Annars finns det en ny helg nästa helg när jag kan vila lite. Det är nog ingen fara. Sitta hemma vill jag verkligen inte. Förstår mig inte på människor som inte vill arbeta.
Publicerad 2011-04-08 21:43:15 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Min lycka blev precis gjord. Nu tror jag inte att det var på ett sätt som kanske ni tänkt er på. Jag har ungefär sedan kl 19 varit sjukt irriterad på en grej. Tyvärr så irriterad att jag inte ens lyckades kliva upp på någon av hästarna och rida. Jag blir så förbannades trött på en del saker helt enkelt.
Nu när jag är på väg hem från tåget, jag hämtade Vson på perrongen också, träffar jag några grabbar i elva-tolvårs åldern här utanför. Den ena killen ropar "Åhh, vilken fin, jag älskar såna stora hundar, som en varg". Jag börjar le. Sedan frågar han vad hunden heter och jag svarar "Magi". Då svarar killen tillbaka "Sådana som går runt och bär på magi". Det är ju precis det han gör, Magi, annars skulle han inte ibland bli kallad för Trollis och Trollgubben. Han är magisk helt enkelt, till och med killen såg det ju. Nu är jag lycklig igen för jag har fått äran att spendera resten av kvällen med Magi i min närhet.
Snacka om att det är de små sakerna som sätter guldkant på tillvaron. För mig blev nästan den lilla killen "magi" också. Han har typ räddat min kväll nu. Nu känner jag mig glad. Uppriktigt glad faktiskt. Jag hade gärna haft sällskap av någon annan ikväll också, men inte av vem som helst då. =)
Publicerad 2011-04-08 16:48:52 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Helg vet jag inte om det blir. Jag jobbar både lördag och söndag. Imorgon ska jag till min morbror som fyller år efter att jag jobbat. Helg är det väl ändå antar jag.
Nu ska jag åka iväg till stallet och ta hand om hästarna. Båda vilade igår och Norton som jag trodde skulle bli riden igår har vilat två dagar i rad nu. Jag vet inte om jag rider båda eller om jag hittar på något annat. Jag ska också höra med några i stallet om vi ska hoppa tillsammans någon dag. Det är så tråkigt att alltid göra sådana saker själv. Dessutom kanske det är lättare att hålla motivationen uppe om man drar med sig någon mer.
Jag hade tänkt lägga ut en bild på Ante tidigare idag när jag skrev inlägget om tävlingarna, men jag glömde bort det i min morgonstress. Visserligen är det värsta minihindret vi hoppar, men han är ju min stjärna.
Som vanligt är det Fanny som har fotat! =)
Publicerad 2011-04-08 07:22:15 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Igår satt jag och tittade på lite tävlingar jag skulle kunna åka på framöver. Tävlingar är det som är mest inspirerande faktiskt. Då kan man ha sätta upp mål. För Antes del kommer det att bli några lokala tävlingar och det blir väl några starter i 0,90 först. Han scoopar helt sjukt på tävling och förra året landade vi i ett hinder. Det blir till att ta det lite långsammare. Jag vill inte ramla av heller. MB vet jag inte hur många gånger jag ramlat av när hon väl börjar hoppa och med henne tror jag att jag på något sätt provocerar fram lite sämre språng bara för att inte ramla av.
Jag blev nog lite rädd den där gången jag gjorde den riktiga avåkningen. Det är nog det värsta jag har varit med om. I två eller tre veckor drogade jag ner mig med morfin. Efter några dagar provade jag naturligtvis att inte ta något morfin på morgonen och det ångrade jag djupt. Visserligen fick jag en citodon av en person, men det var knappt uthärdligt att bara vara fram till dess att jag kunde trycka i mig mer morfin. Helt fruktansvärt.
Nåväl, tillbaka till Ante. Jag har sett ut en tävling den 22:a maj där det finns en 90-klass. Sedan finns det tävling lite här och var varje helg under maj och juni. Grannstallet har en tävling 12:e juni och där var det 0,85 och 0,95-klasser. För er som inte är så inne på det här med hopptävlingar är det höjden på hindren. De här klasserna är bland de lägsta man kan hoppa, men Ante är bara 5 år och klassas som en unghäst. Unghästar hoppar inte heller omhoppning på tid utan en felfri runda ger rosett och vinst. Vinsten delar man med övriga felfria. Det innebär att om alla är felfria får alla rosett och räknas som etta. Om ingen är felfri får den/de med lägsta antal fel, tex en rivning ger 4:a fel, rosetten och räknas som etta.
Nej, nu ska jag åka och jobba. Jag får fila på min tävlingsplanering senare.
Publicerad 2011-04-07 21:30:24 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är det nattinatti som gäller. Jag tänkte inte gå och lägga mig, men jag ska gå och se en film på TV6 som faktiskt var lite underhållande. Beerfest heter den.
Trött är jag och jag hade tänkt laga lite mat till lunch imorgon, men jag får ta och kliva upp tidigare och göra det imorgon istället. Jag börjar en timme senare eftersom Vson inte vill vara själv i tre timmar. Han blir ledsen då och om han blir ledsen blir grannarna det eftersom han gråter när han är ledsen.
Vi gick upp på affären och jag får en fruktansvärd ångest när jag måste lämna honom själv ute. Jag sa åt honom att han inte fick följa med några fula gubbar idag och så satte jag honom precis vid dörren in till affären. Det är möjligt att andra blir lite rädd för honom, men det kändes bättre när han satt så han kunde se mig gå in i butiken. Vad skulle jag göra utan min Vson? Ångest är det verkligen. Idag gick det bra.
Det finns en annan sak som jag börjar bli frustrerad över nu. Ingen ångest liksom, men frustration. Det känns som att jag inte har någon kontroll och jag blir galen på att inte ha kontroll. Dessutom vet jag inte hur jag ska göra för att få bara lite kontroll igen. Alltså det har med en annan person att göra och det är inte så att jag på något sätt vill ha kontroll över personen, det är mer att jag vill ha kontroll på mig, eller vad jag nu ska skriva om det. Frustration! Jobbigt är det och jag lär ju ha det så här ett tag nu.
Nej, nu är det filmtajm igen.
Publicerad 2011-04-07 18:14:59 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu har jag tagit en superpowernap i soffan en timme och det var riktigt skönt. Nu ska jag fundera över vad jag ska göra resten av kvällen. Det blev stalledigt även om jag var sugen på att åka dit, men jag får härda ut till imorgon helt enkelt.
Det enda jag vet att jag måste göra är att gå upp till affären och köpa något att äta till lunch imorgon. Egentligen skulle jag kunna göra det på den andra affären för där hyr de ut filmer, men jag vågar inte sätta fast hunden utanför för då kanske någon stjäl honom. Det vill jag ju verkligen inte. Stora skräcken liksom. Vem ska då grusa ner min säng och ligga som en katt på sängen när jag kommer från duschen?
Nu ska jag softa lite till innan jag kommer på att jag softa och funderat för länge och inser att jag måste skynda mig till affären innan den stänger. Dvs jag kommer inte att göra något. Jag känner mig själv. Däremot skulle jag kunna bjuda hem något sällskap. =)
Publicerad 2011-04-07 16:21:56 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Sitter nu och funderar på om jag ska åka till stallet eller inte. Det känns lite jobbigt med tanke på att tågen strular just nu och det blåser så förfärligt ute. Medryttarna är där idag och de mockar och fixar till hästarna. Det skulle vara skönt att bara vara en dag också. Lite sugen på att gå och hyra en film är jag. Skulle vara skönt att bara slappa i soffan. Sedan behövs det dammsugas också för hunden har dragit in jäääääättemycket grus i hallen. Duschen är ju som längst in i lägenheten och även om han duschas(och lägger det mesta i min säng!) hamnar det en hel del grus på vägen till duschen.
Trött är jag också. Jag måste se över min "foderstat" igen. Det här håller inte. Jag kan inte gå och vara trött bara för att jag har ätit dålig mat. Nu har jag inte ätit dålig, dålig mat typ som MackyDonken, utan jag har inte anpassat näringsintaget i förhållande till vad jag förbrukat. Ska fundera lite på det också.
Annars har det inte hänt något intressant idag tror jag. Jag tror faktiskt inte ens att jag har funderat på ditten och datten idag. Inte vad jag kan komma på just nu. Kommer väl lite mer idéer om en liten stund skulle jag tro. Nej, idag har jag nog bara haft I-landsproblem att tänka på.
Publicerad 2011-04-06 22:36:48 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, nu ska jag erkänna här. Det är faktiskt så att jag hittat en person som jag är intresserad av. Dock är jag ett nöto så det går lite trögt för mig. Jag har tänkt att jag ska fixa något med det, men det mesta tar lite tid för mig och jag tycker om att få saker serverade, helst på silverfat. Ju mer jag tänkt på det desto mer inser jag att jag faktiskt är intresserad. Nu vet ju ni att jag funderar väldigt mycket dessutom.
Jag ska iaf fixa det här nu har jag tänkt. Jag har bara inte kommit på hur. Tursamt nog är min hjärna på ON och därför lär jag lösa det snart. Det finns en sak som talar emot snabbhetsprocessen är att jag är lite blygsam av mig speciellt eftersom jag inte vet om den andra är intresserad av mig. Jag vill inte bli dissad. Ja, jag vet att ni inte tror att jag är blygsam av mig, men så är det faktiskt. Åtminostone i mina mått mätt. Vetskapen om att intresse finns skulle kännas lite bättre och det skulle underlätta lite för mig. Jaja, ni är säkert inte så intresserade och jag tänkte faktiskt nana nu. Blir mer om det en annan dag.
Kampen om sängen har jag givit upp. Nu orkar jag inte ens ta bort gruset varje dag. Dessutom har hunden börjat gömma grus som jag inte hittar förrän jag lagt mig. Idag noterade jag också två små lerklumpar som han rufsat av sig på min säng. Han har vunnit kampen och jag har givit upp. Jag sover med gruset helt enkelt!
Publicerad 2011-04-06 21:49:11 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, precis som rubriken säger är jag på riktigt bra humör nu!
Fler bra stallkompisar är en orsak. Himla roligt med folk som rider sina hästar. Idag hade jag lite sällskap när jag red Ante och det var roligt. Dessutom var Muppen, Ante alltså, grymt pigg och framåt. Han brukar mer kännas som en gammal träpinne att rida. Vi lyckades få till ett jättebra byte. Ja, jag undrar också hur det gick till för det var inte min plan, inget som vi kan, eller ens har försökt oss på. Ett byte blev det hursom och ett klockrent byte var det dessutom.
I trav gick han också fint. Jag kan fortfarande inte få honom runt innerskänkel, men jag gjorde en liten special och han ställde lite inåt i nacken. Jag tror nämligen att ridning bara är en form av kommunikation och enklaste vägen - ja, det är ju helt klart den hästen fattar lättast. Vad som är rätt och fel? Jag vet faktiskt inte och ärligt talat skiter jag i vilket. Jag rider på mitt sätt, hästarna fattar och vi har roligt tillsammans. Det är dessutom extremt sällan jag blir arg på en häst vid ridning eller behöver slå den eller bestraffa den på annat sätt. Vi kör på den enkla varianten: Kommunikation!
Ni andra får göra precis vad ni vill också. Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om hur andra rider. Vi har alla olika mål med våra hästar. Åh, det var en grej till idag som jag märkte med Ante. Mer ben på honom betydde mer samling. Det är så skönt att ha en intelligent häst. Det innebar att för första gången råkade jag sätta för mycket samling för hästen och han bytte bak flera gånger i galoppen. Det var intressant och nu har jag något att jobba på själv. Rida med lite finare hjälper.
Egentligen är det perfekt läge att hästen är så pass lyhörd. Det innebär att jag redan nu kan bestämma "mängden" samling på min häst. Få förunnat tror jag. Norton kan jag det med, men det är inte konstigt med tanke på att den hästen är totalt suverän. Ante som bara är fem, ja, det är mer ett fenomen faktiskt. Bara att konstatera att kommunikationen fungerar. Jag gör en sak och han svarar rätt. Jag är helt klart nöjd med mig själv. Träningen har givit resultat. Nu kan ju ni andra besserwissrar ha åsikter och ha på, säger jag bara. Jag vet och tror på det jag gör och som jag skrivit tidigare - JAG HAR EN PLAN!!!! Även om det verkar lite hattigt med min träning och oplanerat vet jag vad jag pysslar med. Det är som att lägga ett pussel. Man lägger bit för bit och helt plötsligt är hela pusslet färdigt.
Publicerad 2011-04-06 17:29:41 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Dagen har ägnats åt tankar åt både ditten och datten. Överlag har jag känt mig lite pessimistisk. Vissa saker har dock varit underhållande, medans andra har framkallat början till magsår. Magsårsdelen tänker jag åtgärda snarast möjligt. Det håller inte längre. Underhållningen tänker jag berätta om.
Det förhåller sig nämligen så att jag har ledsnat på människors skitsnack, eller egentligen vet jag inte om det är skitsnack heller. Ni vet, det här som folk säger när "personen" inte är i rummet, men när personen är i rummet snackar de inte alls eller är trevliga. Va fan! Bestäm er för helvete. Man kan inte vara både och. Det här har jag ledsnat på nu och har funderat lite på hur jag ska kunna åtgärda, åtminstone så jag slipper lyssna. Hate it! av flera anledningar. Ett, jag själv dras himla lätt med och börjar likadant och två, jag mår faktiskt dåligt av att höra på skiten.
Därför har jag kommit på att jag måste åtgärda detta. Ett alternativ jag kommit på är att helt enkelt tala om för person B att person A har åsikter om denne nästa gång alla tre vistas på samma ställe. Det alternativ känns inte så bra för då har jag fått för mig att person B kan bli lite ledsen. Alternativ nummer två är att fråga person A om den inte "fått knulla på länge". Det kan också vara känsligt för det är faktiskt så det brukar förhålla sig och person A blir med största sannolikhet sur. Alternativ 3, endast genomförbart om båda personerna är män, är att fråga person A om denne är bög eftersom den verkar vara besatt av person B eftersom denne inte pratar om annat.
Jag tror att både du och jag kan konstatera att alla de här alternativen kan få negativa konsekvenser för mig. Därför har jag dragit lite på att åtgärda detta, men jag börjar seriöst ledsna på snacket. Jag är ju en svart-vit människa utan gråskala och snart har jag övergått till mitt kolsvarta tillstånd på den här punkten. Det är inte bra.
Idag gjorde jag därför en liten status på facebook där jag skrev:
"Sitter och funderar på om det är 'tiga är silver, tala är guld' eller 'tala är silver, tiga är guld' som gäller, men har en känsla av att det är det sistnämnda som gäller när bitter och knulla ingår i det man tänkte säga."
Detta resulterade i att jag fick sms från en man som tydligen verkade vara lite sugen och nu undrar jag: Hur fan fungerar en manshjärna? Det är ju inte jag som är bitter. Fattar inte manshjärnan det eller? Går den enbart en efter kvinna-knulla och gör en koppling, eller vad?
Publicerad 2011-04-06 06:32:35 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu när jag vaknade på morgonen kände jag mig kraftigt oinspirerad av att jobba. Antar att det kommer lite nu och då, men usch vad jobbigt det blev att kliva upp. Tyvärr kan man ju inte göra bara vad man känner för varje dag och det är bara att kliva upp ändå och åka iväg.
Grejen är också att det troligtvis kommer att bli en lång dag idag vilket inte gjorde det lättare. Jaja, ingen idé att gnälla. Jag har ju ett jobb att gå till. Hunden är åtminstone söt och rar, men han har inte knackat så där gulligt på dörren den här veckan. Han kanske har en dipp. Han är extremt morgontrött och det skulle kunna vara det också.
Jag har inte hunnit komma till det här stadiet när hjärnan började tänka sig in i banor om att låtsas att inte veta starttiden på jobbet, så så illa kan det ändå inte vara idag.
Det är som jag skrev i helgen. Det man skriver blir lite som en sanning och det är onödigt att vara gnällig här. Mycket roligare att läsa om roliga saker. Igår fick jag massor av läsare när jag skrev ett inlägg som lät illa först i början. Ska man tolka det som att människor vill att det går dåligt för andra?? I sådana fall är det tragiskt på riktigt faktiskt.
Publicerad 2011-04-05 22:04:58 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag har jag träffat bästaste sällskapet. Det var länge sedan, ganska många år sedan faktiskt jag hade så trevligt sällskap överlag. Ja, trevligt var det och jag vet inte mer vad jag ska säga.
Idag gjorde jag en liten tabbe när jag gick hemifrån. Det var nämligen så att när jag kom fram till tågstationen hade jag inget busskort med mig. Jag hann få fet ångest innan jag kom hem igen. Jag är sjukligt disträ och blev orolig att jag skulle ha tappat det på vägen. Givetvis gick jag samma väg tillbaka hem. Kommer hem och letar som värsta galningen. Vänder in och ut på jackan, som jag egentligen visste att jag redan tagit ut det från. Letar runt där jag stoppade i de andra sakerna i den nya jackan. Inget busskort. Jag hann få sådan total ångest att jag tror till och med att jag typ började svettas. Det var fruktansvärt. När jag nästan givit upp ser jag busskortet ligga i en av gristofflorna, ja, du läste rätt, i en av gristofflorna. Så jävla fult! Ett stort tryne har dem också. Busskortet hittat iaf!
Detta ledde till att jag blev väldigt sen och eftersom jag visste att Fanny skulle åka ut lite senare ringde jag och kollade om jag kunde få åka med henne. Klart! Bästaste stallsällskapet nummer 1. Väl i stallet hade jag planerat att rida ut med Sara, och det gjorde vi också. Bästaste stallsällskapet nummer 2. Nu graderar jag dem inte ett och två utan det var liksom bara ordningen idag. Dessutom är fler med i klubben bästaste stallsällskapet, men jag tänker inte räkna upp dem nu.
Det var länge sedan jag hade så roligt i stallet med några andra faktiskt. Jag kan nästan inte räkna hur långt tillbaka, men roligt att åka till stallet är det igen. Dessutom har det blivit roligt att rida. Fascinerande att sällskap kan göra så mycket. Idag märkte jag att Norton behöver lite bättre kondition och egentligen är det bara att rida på, men idag var första dagen jag tänkte på det och liksom fick lite vilja till att hästen skulle komma dit också.
Imorgon verkar det som att jag kommer att jobba lite längre, men jag får väl helt enkelt åka ut lite senare bara. Jag lär ju hinna ändå.
Det finns en sak till jag skulle vilja fixa med, men det lär dröja lite till. Hur länge vet jag inte och jag tänker inte berätta förrän det är klart .Grejen är den att det upptar ganska stor del av min tankeverksamhet och de flesta dagarna är det bara positivt, ibland får jag en ångestdipp. Jag borde fixa det snarast möjligt, men jag är lite seg på vissa bitar i mitt liv. Det här brukar jag få serverat dessutom.
Många läsare fick jag idag också när jag skrev ett muppinlägg tidigare. Hihihi!!!
Publicerad 2011-04-05 16:47:26 i Vanlig vardag,
Personligen känns det inte som att "bara"mitt är särskilt intressant, men eftersom jag inte får göra "House"-inlägg gör jag väl ett snällt inlägg nu.
Idag har jag jobbat och det var skönt. Jag fick köra lyxrundan och det gick fort och snabbt. Skönt att komma hem lite tidigare en dag. Ja, igår var jag också klar på jobbet tidigt, men då superstressade jag som ett svin och det var bara för att passa hovslagaren.
Nu ska jag iväg till stallet. På schemat idag står ridning av båda hästarna för imorgon är det inte säkert att jag hinner och på torsdag är det medryttardag. Norton ska få en skogstur och Ante vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på med ännu. Gissar på att det blir en kort ridtur på ridbanan och att jag fortsätter arbeta med att han ska gå fram för skänkeln.
Nu ska jag åka så jag kommer hem någon gång. Även om det inte blir Housekväll är det skönt att vara hemma i hyfsad tid.
Publicerad 2011-04-05 15:39:12 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Hur jag nu ska överleva detta är oklart? Fattar inte hur man kan göra så här mot mig. Det här beslutet kommer att leda till min undergång känns det som just nu. Helt seriöst förstår jag inte hur de kan behandla en människa på det här sättet så många upprepade gånger. Det är ju inte första gången det händer.
Allt började för kanske, jag vet inte riktigt, men säg två år sedan. Sedan har jag målmedvetet försökt uppnå min del av avtalet. Jag betalar till och med för det här och de får mina pengar. Det känns uppenbarligen som att de är dem som borde upprätthålla sin del av avtalet och inte jag med tanke på att jag betalar. Tragiskt nog är det så här det svenska samhället fungerar idag. Den lilla individen har ingenting att sätta upp mot högre makt. Tro mig, jag har stått här förut, men då var det en annan instans. Den som det är den här gången är det näst intill omöjligt att vinna mot. Tyvärr är det så att det enda som finns för mig i det här läget är att hålla upp vit flagg och känna mig besegrad.
Ja, ni fattar väl att det handlar om House. Tisdagar=Housekvällar! Jag hoppas ni inte trodde något annat nu. Jag borde fan kräva ersättning för visning av sport från TV4.
Publicerad 2011-04-04 22:12:26 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag har ju haft en period nu där det mesta har flutit på bra för mig. Inga jobbiga saker som hänt. Allt har bara liksom varit bra och normalt. Jag har hela tiden undrat om mitt liv blivit normalt också - till idag.
I morse klev jag som vanligt upp och åkte till jobbet. Lätt stressad har jag varit hela dagen för jag gjorde en tabbe gällande min tidsplanering, men det tillhör vanligheterna hos mig. Jag stressade på rundan och halvsprang alltihop. Grejen är den att just den här rundan inte går att stressa så mycket. Lådorna sitter tokilla och man måste som gå liksom, ja det är svårt att förklara, inte riktigt rabatt, för man kan ju inte gå genom folks rabatter, men en del är gräs och en del är stenbelagt. Det är alltså radhus.
Mitt när jag går mellan två lådor på en stenbelagd yta känner jag som hur foten smetas iväg. Ni vet lite mjukt sådär. Den fick liksom en riktig mjuklandning och fortsatte åka lite kana i färdriktningen. Av ren rädsla drog jag åt mig benet och tittar förskräckt tillbaka - hundbajs! Någon lat jävla hundägare som inte kunnat ta upp bajset efter sin hund. Det är ju förjävligt.
Lite graciöst lyfter jag på benet och kollar under skon. Nog fan har det fastnat bajs där. Tro inte annat nu. Jag delar färdigt närmsta lådorna och ser ut en "gräsplätt". Vet ni status på gräs just nu? Nähä, nej, det kan jag tala om för er. Gräset har inga rötter just nu. Det är dött. Om man börjar gnugga foten där, fastnar det lera ovanpå bajset bara. Bajset blir kvar - nu under en lerpackning och gräsmattan? Ja, den blir ful!
Jaja, jag tänker ut en ny plan. Vattenpöl! Med tanke på all snö som varit i vinter och smält finns det gott om vatten just nu på vägarna. Sagt och gjort närmsta vattenpöl jag hittar stannar jag moppen. Jag funderar lite snabbt och konstaterar att lite plaskande med foten känns lämpligast. Sagt och gjort. Plaskar jag med foten i vattnet. Nej, jag vet. Jag vill inte heller veta hur det såg ut, men det är lugnt, om vi någonsin undrar går det att ta reda på. Jag hade nämligen publik!!!
Publicerad 2011-04-04 21:34:22 i Vanlig vardag,
Jag ska skriva lite om dagen tänkte jag.
Idag hade jag besök av hovslagaren. Det är en av mina stora ångestgrejer sedan jag skaffade Norton för x antal år sedan. Jag är så sjukt rädd att de ska sko Norton fel eftersom han har en hov som inte växer som den ska. Den här hovslagaren skodde rätt, eller han frågade till och med hur hästen brukar vara, eller se ut. Helt otroligt!!!! Han berättade också något nytt som jag inte visste om den "felande" hoven och jag är mer än nöjd kan jag säga.
När jag sedan mockade åt hästarna släppte jag dem på ridbanan och Wow! Vilket schvung Norton hade. Hans trav var, hur det nu än är möjligt, tio gånger bättre. Alltså jag fattar inte, men jag är mer än nöjd! Inget behöva fixa till i eferhand och inget annat sånt tjabbel. Perfekt! Och sist men inte minst. Jag kanske slipper ha ångest över att hovslagare ska komma ut och sko. Hovslagaren kommer tillbaka till Ante och då kommer han också att ha tiptop hovar. Det behövs på honom eftersom han är en coming star.
Sedan satt jag och segade en bra stund, men det var innan mockningen och snackade lite med Sara och Carro. Det är så trevligt med stallsnack som inte är skitsnack. Imorgon ska jag rida med Sara tror jag att vi kanske bestämde. På jobbet fick jag stressa som en galning, men prick på minuten hann jag. Det var bara det att i samma sekund som jag insåg att jag hunnit kom jag på att jag glömt att ta ut pengar till hovslagaren. Jaja, jag hade räknat ut att om jag stannade och tog ut pengar kunde jag hoppa på nästa tåg. Springa till bussen och ta den till stallet och hinna i tid.
När jag tagit ut pengar ser jag att tåget naturligtvis var sent. Suck! Tur att hovslagaren ringde och sa att han skulle bli sen. Det var bara att knalla och gå till stallet.
Publicerad 2011-04-04 20:25:51 i Ante,
Publicerad 2011-04-04 06:30:27 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Sitter och äter frukost. Idag är arbete och hovslagare på schemat. Ska blir skönt med nya skor och fötter till Norton. Jag kommer att få lite stressigt, men å andra sidan hinner jag nog rida totto och lollo efter istället. Nu ska jag jobba hela veckan och helgen. Det brukar bli lite jobbigt i slutet av veckan, men det är möjligt att återhämta sig från det ganska snabbt.
Jag tycker om båda jobben. Helgjobbet är hyfsat tungt fysiskt och det känns verkligen i kroppen dag två. Samtidigt är det bra för det är fysiskt på ett helt annat sätt än mitt andra jobb och jag tycker nog att de kompletterar varandra bra.
Ikväll kommer lite bilder när jag rider Ante. Fanny har lagt ut dem, men jag tänkte att jag ska vänta tills hon haft chans att redigera dem. Det var himla bra bilder. Jag konstaterade att jag inte ser lite fet ut som jag känner mig och det är ju alltid ett plus. Däremot har jag väl skum min när jag rider, men det visste jag sedan innan.
Publicerad 2011-04-03 21:47:44 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag har varit ännu en toppendag i stallet. Det var nog bara "ett-dygnsångest-syndromet" jag drabbats av. Skönt att det är borta. Alternativt var det min trycka bort metod som faktiskt fungerade. Huvudsaken är att helvetet är borta från min kropp och det verkar det uppenbarligen.
Idag red jag Ante och det var roligt. Han uppförde sig så himla bra. Inga dumheter alls. Det var till och med så att han försökte arbeta i någon form av form. Jag skulle rida Norton också, men när vi kom tillbaka från våran middag regnade det så mycket att jag inte ville rida. Istället följde jag med Fanny och Sara ner i ridhuset. Jag fotade lite och sedan red jag Saras häst "Arafjor". Det var roligt! Han var himla annorlunda mot Norton, men en himla trevlig häst att rida.
Nu ska jag softa lite, bestämma vad jag ska ha till kycklingen i min matlåda. Världsliga problem! Ris eller pommes frites. Dagens svåraste fråga att ta ställning till.
Just det höll på att glömma. Dagen avslutades givetvis med middag med Fanny, Micke, Sara och jag. Det var bara Fanny och Micke från början, men det här blev tredje gången för mig och första för Sara. Trevligt med söndagsmiddag!
Fotona på Norton är tagna av:
Fanny
Publicerad 2011-04-03 09:22:39 i Norton,
Idag kommer det att bli en heldag i stallet igen. Det ska bli skönt. På förmiddagen ska jag rida på hästarna och sedan när jag kommer tillbaka senare på eftermiddagen/kvällen ska jag titta på när Fanny och Sara rider. Trevligt kommer det att bli idag.
Nu när Norton snart har fått skor kanske jag tar mig ett skutt eller två med honom också. Han är ju egentligen en hoppehäst och ingen dressyrare. Även om man kan undra ibland. Googlade lite bilder på andra dressyrare och nog tusan är han betydligt finare. Det som är lite synd med honom är att han blir så sjukligt het inne på dressyrbanan, men det kanske är en träningsfråga. Idag blir det ett markarbetspass inne på ridbanan. Ante tänkte jag också rida, om han inte är mer svullen i benen förstås. Med Ante är det bara att fortsätta jobba på med att han ska gå fram bättre för skänkeln. Tyvärr har han nedärvt en del av mammans lite dåliga ridbarhet, men hon var mycket mer hysterisk i början och det går fortfarande inte ens att rida henne med ett spö utan att använda det. Tur att det inte behövs.
Jag kan beskriva arbetet med Norton också. Igår var han något stel. Arbetet med att förbättra det innebär förvänd galopp inåtställd. Då gäller det verkligen att sitta kvar på yttre sittbenet, annars byter hästen omg, släppa yttertygel helt så att den glappar. Eftersom yttre bogen/frambenet behöver komma längre fram kan man inte hålla kvar stödet. Sedan ska man tänka sig att hästen ska kännas böjd som en banan. Man kan inte dra i innerhand utan ha kvar handen som vanligt stilla och rida några varv. Hästen blir mer än lösgjord när man hittar balansen och kan börja styra. När man väl kommit på hur det ska vara går det att göra tio metersvolter i galopp och till slut en piruett. Ja, nu tror ni att det ska vara omöjligt, men då ska jag tala om för er att om det går med min gamla häst. Varför ska det inte gå med eran? Ni har garanterat inte ens provat. Nu ska ni också betänka att jag "lärde" mig det här genom att titta på när en annan tränade. Ni har ju dessutom fått en beskrivning av mig.
Ante har som sagt bara kommit till stadiet gå fram för skänkel, men även om han har lite dålig ridbarhet i munnen är han väldigt lyhörd för skänklarna. Bara det där sista lilla som fattas och han börjar söka sig i form.
Foto:
Fanny AlmlöfPublicerad 2011-04-02 19:19:54 i Vanlig vardag,
Jag har haft en av de bästa dagarna på länge. Skit i ångesthelveten bara. Det är bara att glömma den. Idag åkte jag och Vson till stallet. Vi gick dit, kom visserligen iväg lite senare än jag tänkt, men det gjorde ingenting.
Tillsammans fixade vi hö och boxarna. Han fick vänta i Nortons box medans jag red honom på ridbanan. Norton är verkligen världens bästaste häst. Det är nästan så att jag funderar på att bli dressyrryttare istället bara för att han inte kan tävla några högre klasser i hoppning längre. Visserligen var han något stelare än vanligt idag, men jag vet också orsaken. Inget jag tänker skriva om här. Imorgon är han normal igen. Vi gjorde förvänd galopp och våra halvdana piruetter. Det var så sjukt roligt. Han var verkligen så himla fin att rida. Det är nästan så att jag nu känner kärlek till hästen såsom man känner till en människa. Åh, vad jag är lycklig.
Jag putsade rent alla saker, naturligtvis med hjälp av Vson annars hade det inte blivit ordentligt gjort. Imorgon kommer det att bli ännu bättre eftersom alla saker är rena och fina då.
Publicerad 2011-04-02 09:54:29 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Igår skrev jag om min förbannades ångest. Den måste väck nu. Jag måste tillsätta drastiska åtgärder för att få fanskapet att försvinna och det måste ske idag. Imorse vaknade jag med Ångesten. Det var fruktansvärt. Nu har jag valt fel stig att svänga in på i mitt liv. Jag får helt enkelt ta och backa tillbaka till huvudleden och fortsätta där. Den fungerade ju bra.
Allt det här bottnar sig i min rädsla för att inte räcka till. När det börjar tryta på den fronten, ja, det är då Ångesten dyker upp. Slaget om stigen här då. Det bara kan jag inte förlora. Mer än stigen står på spel och jag tänker inte riskera något. Jag har dessutom svårt att lita på andra människor och blir lätt lite paranoid. Nej, huvudleden är bättre just nu. Jag ska köra på den tills Ångesten har börjat släppa taget. Då kan jag prova igen.
Nu på morgonen har det varit lite softar dag. Visserligen fick jag en förfrågan om arbete, men jag har ju stämmt träff nu mitt på dagen och lite social kan jag passa på att vara ibland. Speciellt när det är roliga människor. Nu när jag har gjort slut, med ångesten då alltså, kanske jag faktiskt har lust att göra något. Ikväll har jag inte heller hunden. Ibland känns han som en stoppkloss när man ska göra något, men jag skulle inte byta ut honom för det. Han är ju min V. På sommaren är det bra när uteserveringarna är öppna för då kan Vson följa med ut. Förut tyckte han att det var roligt att vara partyhund, men han verkar ha åldrats.
Däremot hörde jag igår om en annan person som valt att inte dricka alkohol. Nu har jag visserligen druckit lite vin och så ibland. Skönt med fler som har samma inställning. Det var ganska länge som jag drack ingenting faktiskt och det var inte förrän förra sommaren som jag började dricka lite igen. Nu verkar jag ha hittat en lagom nivå. För någon vecka sedan var vi två som drack ur samma flaska och jag trodde att den var slut på morgonen, men när jag tittade hade vi två lyckats dela på en halv flaska. Lagom liksom. Vinet var sjukligt gott.
Jag märkt en tendens när det gäller att skriva här. Det är ungefär som att det man skriver blir sant. Nog för att det rimligtvis borde vara så att man skriver om det som hänt under dagen, men i början vände jag och skrev om det positiva under dagen och tryckte undan eventuella negativa saker. Nu har jag gett vika för det här och blivit en bitterskrivare. Genast har mitt liv fått mer influenser av negativitet. Jag måste genast ändra på detta och köra på trycka-undan stilen. Då kommer mitt liv att bli bra igen och inte så här bittert som det kändes igår.
Publicerad 2011-04-01 21:36:37 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag har haft ångest idag också. Det är förjävligt. Nu börjar jag undra vem som uppfunnit ångesten. Den borde utrotas en gång för alla. Nu vet jag inte varför jag hade ångest och jag har börjat strunta i den. Jag kanske är schizofren eller något. Jag vet inte och ärligt talat vet jag inte om jag orkar bry mig längre. Den verkar uppstå lika lätt som vissa människor snackar skit om andra. Lika bra att bota dem med samma medel. Skita i helvetet! Så, då var det avklarat - no more ångest för min del.
Idag har jag och V gått till stallet. Det var väldigt välgörande för själen. Både promenaden dit och att vara i stallet. Jag är så himla nöjd med mina nyfunna stallvänner. Hästarna var på jättebra humör och Vson blev jätteglad av att vara där. Alltihop blev en win-win situation.
För första gången på länge känner jag mig fysiskt trött. Jag tycker om känslan. Det känns som att man är färdig med något då. Idag har jag nytt rekord på min stegräknare och det är 16830. I morse var den lite knepig och räknade inte riktigt. Ibland vinklar den sig på vissa byxor att den slutar räkna. Jag är ändå nöjd med resultatet. Stegräknaren har legat i träda ganska länge, men nu har jag använt den nästan varje dag i snart en vecka. Hyfsat nöjd. Tänkte att jag skulle kolla ett tag hur långt jag går varje dag och sedan se till att ha ett mål varje dag. Problemet med mig är att jag inte har någon gråskala, allt är svart eller vitt. Det brukar innebära att jag får någon inre press och blir lite mer åt det maniska hållet. Jag blir liksom lite besatt av det jag gör. Det här är faktiskt en sida av mig själv som jag är lite rädd för. Egentligen kanske jag skulle vända det till något positivt och inte se det som en negativ egenskap. Just nu kan jag inte komma på i något sammanhang det skulle vara bra, men det löser sig det också.
Publicerad 2011-04-01 16:46:56 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Sitter nu och funderar lite på kommande helg. Faktum är att den känns helt onödig. Känns inte så välbehövligt med vila helt plötsligt. Det är nog så att jag passar bättre med arbete helt enkelt. Inte för att jag inte har något att göra annars, men att bara sitta är kanske inte min grej. Däremot vet jag att om andra bara sitter eller gör ingenting i min närhet blir jag ganska omgående exakt likadan. Det är nog latmaskens fel. Den tar över ens kropp otroligt fort. Parasit som den är. Nej, enklast är att hålla sig från dem som bär på latmasken.
Jag är faktiskt, för ovanlighetens skull nöjd med dagens arbete. Jag har faktiskt lagt manken till och presterat lite. Allt blir mycket enklare. Idag var jag extra nöjd. Vet faktiskt inte om jag hade kunnat göra något bättre. Ingen prestationsångest över att jag inte gjort tillräckligt behöver jag heller ha och det är skönt och det var en bra runda för jag är redan uppe i 9000 steg.
Nu ska jag åka till stallet. Det är jag och hunden idag. Nu när jag inte har så mycket stress i stallet längre känns det lättare att ta med sig hunden dit. I natt har båda mupphästarna stått inne och inte rivit ner något. Tack och lov en lugn dag. Får se om det blir någon ridning idag. Ante var lite svullen i sina framben igår, men det är inte så konstigt med tanke på att han rivit boxdörren. Jag hoppas att han är bättre idag för då kan jag rida imorgon. Nortons hovar vill jag inte slita på i onödan och hovslagaren kommer i början på nästa vecka.
