Livet På En Kant

När man åker runt såhär blir det en massa spännande möten med nya människor. Idag är det inplanerat lite saker igen och jag tror det blir bra. Jag hoppas det iaf. Jag har mer intressanta saker på gång.

 

Just nu har jag bara värsta ångesten, men det släpper väl snart. Det kan bero på det nästan 60 timmar jag jobbade under slutet av förra veckan.

 

Imorgon är det dags för arbete igen. Jag ansåg mig ha rätt till att ta lite ledigt i två dagar.

De senaste åren har varit ett evigt jävla lidande för mig. Vetskapen om att 99% av alla jag träffat ska ha en förutfattad mening om en. Jag vet inte hur många gånger jag blivit behandlad som korkad, idiot, dum i huvudet, folk som har förutfattade meningar om mig. Fortfarande idag sker det. Jag blir ofta behandlad som att jag skulle begått någon form av brott, att jag skulle vara kriminell. Jag har suttit och haft ångest för att träffa nya människor, suttit och kollat deltagarlistor för att kunna skita i att göra saket om "fel" personer skulle vara på samma ställe.

På många sätt har jag ändå gjort. Jag har slagits mot det omöjliga. Än idag blir jag behandlad på det här sättet, men seriöst. Jag skiter i dessa människor som tror mig vara korkad. Ni fattar inte hur i helvetes intelligent jag är. Hur mycket jag löser där ni andra skulle gett upp innan ni ens börjat. Ni får tro vad fan ni vill.

Häromdagen hörde jag en person säga hur illa den tyckte om mig. Det var dag 1. Dag 5 var jag stort på plus hos samma person. Jag sket fullständigt i personens åsikt. Jag bara körde. Jag orkar fan inte lägga energi på negativa saker. Det var en sådan befrielse att bara låta det rinna av.

Jag vet vad jag är kapabel till och det har blivit mycket. Jag löser det omöjliga - bara för att jag kan. 

Idag träffade jag en människa som kanske kan få mig helt frisk både mentalt och fysiskt. Det är min högsta önskan. Allt kommet när man är mogen.

Jag vet att jag kommer att ha gjort något stort när jag dör. Det bara är så. Det känns lite som att det är min mening här på jorden. Jag är så jädrans glad att jag kommit hit där jag är idag. Att jag vågade lämna det som höll på att äta upp mig inifrån.

Jag ska lyckas med det här. Jag är amazing.

P.S. jag gick en mentalkurs och efter den har klarat att träffa nya människor.

Jag har ju önskat mig online-jobb och jag kan bokstavligen säga att jag blivit översvämmad av dem. Man får jobba med en time-tracker. Det innebär att jag blir garanterad att få pengarna. Superbra! Nu ska jag döda myten om att det är ett enkelt och slappt jobb. Time-trackern kör screen-scan hela tiden du har tiden igång vilket innebär att när du lyfter rumpan och kliver upp måste du stänga av - du blir utan lön för den tiden. "Chefen" ser dig kontant. Det blir som något som ligger över dig konstant. 

 

Jag ville ha online-jobb och det har jag - i MASSOR!!!!! Life is good! =)

 

Nu saknar jag verkligen tottosarna. Det var faktiskt så att jag tänkte när jag åkte i början på juni att om jag inte saknar de kommer jag att sluta. Det gick faktiskt hela 2 månader innan jag började känna någon form av saknad. Det var lite som att jag var uppäten inifrån och häromdagen satt jag och tittade på bilder på mina dator från i våras. Jag såg förbövelen ut som ett lik. Helt slut!

Nej, så ska det inte vara. Nu ska jag sätta fart på försäljningen av hästsakerna. Min största personliga fördel i det här är att jag har flerårig erfarenhet av att jobba i stall.

För en stund sedan kom jag på en av de saker jag hatade mest. En av två. Den första har jag redan börjat försöka komma på en bra lösning på. Den andra kommer att bli desto lättare för det är ingen ännu som jobbat på iden(jag stör mig lite på att jag inte kan skriva ide på rätt sätt, men knappen är trasig).

Jag tror att nummer två kommer att bli populär......

 

 

Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer att kunna skriva här de närmaste dagarna. Förutom att en hemsida innehållande en webshop ska upp har jag även fått ett jobb innehållande 150 000 ord. Googlar man den nmängden ord får man upp att det typ är en bok..... Hahaha!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Ja, det är iaf ett jobb. =)

Trodde ni jag satt och latade mig? Icke sa nicke. Hårt arbete lönar sig. Det kommer bli galet bra nu när jag kommer hem till Sverige.

 

Först blir det ju till att sponsra tävling och det känns sjukt nervöst.

 

Nu blev det helt plötsligt massor att göra. Idag ska det packas, skicka de sista paketen behöver jag göra och sedan blir det massor med arbete vid datorn. Det dåiga med att arbeta vid datorn är att man inte direkt blir smal. Det är tur att jag tycke rom att gå. Å andra sidan fick jag extremt mycket motion tidigare och när jag tittar på bilderna och ser hur jag ser ut sedan dess ser jag ut som ett lik.

 

Nu ska jag iaf ta morgonens promenad. Halvvägs på promenaden stannar jag och köper en cappucino. Det är jag värd.

 

Igår lyckades jag med något väldigt bra. Det här kommer att bli toppenbra i slutändann.

 

Det är liksom bara att köra. Allt händer av en mening. Det bara är så.

 

Något hände på vägen. Det är ju bara att inse att jag faktiskt älskar min tillverkare. Så tillvida att han är grym på att tillverka. Nu har jag återigen lyckas köpa på mig en massa saker att sälja. Det här blir liksom bara bättre och bättre. Ju mer jag jobbar, desto lyckligare blir jag och desto roligare blir det. Mina kunder sporrar mig till att göra ännu bättre jobb. Hitta ännu roligare saker att sälja. Oh my God - I love this!

Här kommer en del av det senaste paketets innehåll.

Förutom det här kommer det boots, benskydd med bling osv. Life rules!

 

Jag är sjuuuuukt nöjd med Sverige-schabraket. =D

 

 

Livet går fan bra nu alltså. Arbetsintervju ligger på checklistan, försäljningen av hästsakerna flyter på bättre än jag kunnat drömma om. Nya beställningar till höger och vänster. Jag kan faktiskt erkänna att jag nästan tappat lite kontrollen över beställningarna. Det blir till att sätta sig ned och fixa allt när jag kommer hem till Sverige. Jag har anlitat lite hjälp där för att få det här att flyta på som det gjort innan. 

 

Nu kommer det bli storsatsning på hästsportprylarna framöver. Det känns verkligen som min perfekta personliga nisch. Ridbyxor kommer att komma, stigbyglar har jag tittat på etc etc etc. Det bästa och det sämsta är att jag inte har obegränsat med pengar att köpa in för, MEN jag ser det nästan som en fördel. Man gör många misstag på vägen som man lär sig av.

 

Andra som säljer saker öppnar ju en katalog och säger. Det där vill jag ha. Själv ska jag designa, förklara hur den ska se ut, hitta bästa leverantören och tillverkaren av just den enskilda produkten, möta köparen och säljarens villkor, vilka faktiskt ligger en mil från varandra.

 

Men, men, jag löser det för jag är faktiskt riktigt bra.

 Nu blir det en powerwalk in till byn. Jag kallar det by, men det bor faktiskt 20 000 personer där inne.

 

Efter att jag gjort det ska jag jobba lite, packa lite, packa lite paket och sedan jobba med webshopen. Det kommer bli lite förändringar i den framöver. Jag tror det blir bra. Plattformen passar inte för det jag vill ha, så jag får nog kolla på en ny lösning. Jag vill ha fler saker i min webshop, eller så får jag registrera en domän och ha en sida och en webshop.

 

Jag har ideer...... =D

Ibland har saker en mening. Jag bestämde mig i somras, när jag insåg att jobbet jag tog i Norge långt ifrån skulle ge de pengar jag behövde för att kunna flytta. Jo, jag sitter här nu, men inte med det flyttkapital som jag önskat mig. Eller önskat mig, som jag vet att jag skulle behöva. 

 

Istället besämde jag mig för att livet skulle få leda mig. Jag skulle göra den resa i livet som livet erbjöd mig. Den innebar ändå att jag sitter dit där jag ville flytta, med erfarenheter långt ifrån vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. Det viktigaste för mig just nu är ändå att jag någonstans på vägen hittat mitt hjärta. Det känns lite som att jag gjort en pilgrimsvandring på den så välkända pilgrimsleden.

 

Jag vet vad jag vill, mer än någonsin. Jag vet vad jag vågar och kan. Jag har någonstans på vägen insett att jag är så mycket bättre än jag någonsin kunnat tro innan. En stor del av det har att göra med att jag inte längre har så mycket kontakt med någon sedan innan. Jag har levt lite som en enstöring den senaste tiden.

 

Mer än någonsin känner jag mig redo att åka "hem". Jag har fortfarande många berg att bestiga, men jag är redo. Nu är jag redo att plocka ur några gamla skelett, jag är redo att fronta mina egna största rädslor och det kommer gå bra. Jag vet det.

 

Jag älskar att sälja mina saker. Det är saker som gör andra lyckliga och nöjda kunder betyder så mycket för mig.

 

Nu ska jag inleda min resa hemåt, men ett ganska tråkigt telefonsamtal. Anledningen till telefonsamtalet kan ändå ha lett till något så mycket större. Vi får se var livet bär mig härnäst.

Idag har jag ett antal paket att skicka. Jag tror att jag kom upp i hela 5 stycken igår. Det känns superbra. Det lite tråkiga är att jag började bli sugen på att ha ett träns till tottosarna, men nu är typ alla sålda. Hmm.... Efter en stund kom jag sedan på att jag faktiskt har remontnosgrimma till dem och det var det inte på något av de jag nu sålt.

 

Sedan ska jag nog börja packa för att resa iväg. Det känns bra, även om jag faktiskt har haft ångest och i natt hade jag dessutom svårt att sova. I slutändan blir det nog bra trots allt.

Livet är fullt av spänning och jag känner mig verkligen på G.Jag älskar att sälja mina saker. Det bara är så. Kanske beror det på att jag tycker om det jag säljer.

 

Nu ska jag sova. Imorgon är en ny dag och den kommer att innebära packning av paket som ska skickas till Sverige. Det här är bara såååå spännande. Jag har kontaktat en tillverkare för lite mer samples också. Jag har en stark känsla av att jag kommer att behöva det inför vad som komma skall.

 

Jag vill faktiskt poängtera här attt det är altifrån lätt att köpa in saker från tillverkare och sälja vidare, men jag LÄR mig. Jag blir BÄTTRE. En bra sak jag är född med är ett jävlar anamma, mod och vilja att lyckas.

 

 

Jag vet att jag kan vara lite upp och ner. Jag slås ner till botten av ibland små saker, sedan reser jag mig och är som en liten lärka. Det är så det fungerar för mig. Jag har så mycket gammalt som ni inte har någon aning om. Skulle jag berätta skulle ni antagligen kunna förstå, men jag är så van vid det eviga dömandet att jag har slutat prata med folk om det. Det blir liksom lättare.

 

Nu sitter jag här och ska, trots att jag inte hade en tanke om det för två veckor sedan, åka hem till Sverige. Det känns som en vinst. Min avsikt är inte att bosätta mig långsiktigt där utan det är som en milstolpe på vägen. På ett sätt kan man säga att jag hämtar upp lite bagage. Jag har ingen aning om var livet tänker ta mig härnäst, det kan bara tiden utvisa. Jag är erfarenheter rikare, många som ni läsare inte har en aning om. Saker som jag aldrig för mitt liv skulle skriva här. Den senaste veckan har jag ställt mig frågan: Hur kunde jag vara så blind? Hur kunde jag utsätta mig för "det" under så lång tid? Det är egentligen: Hur kunde jag ha människor som jag betydde så lite för på så nära håll? Till alla er andra vill jag ställa frågan: Varför sätter vissa människor så lite värde vid andra människor?

 

Nej, nu åker jag hem med kunskap och erfarenhet. Nya mål i livet, ett nytt jävlar anamma, faktum är att jag fått en helt ny målmedvetenhet. Jag har passerat gränsen jag önskade. Den där spärren som alltid hindrat mig innan.

 

Nu önskar jag bara att jag på något sätt skulle kunna hyra in mig i någon annans monter på Sweden International Horse Show. Fd "Globen Horse Show". Dete skulle vara liet coolt och det jag önskar. Får se vad som händer. Jag behöver bara en liten bit av en monter. Nu ska jag iaf ta en promenad och gå bort till staden. Kanske att jag fotar lite så ni får se lite mer av staden. Det vill iaf jag innan jag beger mig hemåt igen. 

 

I em fick jag ett mail från en av mina tillverkare. Det är bara så roligt. Förra gången beställde jag öronhuvorna, eller mössorna som jag kallar dem, av honom. Han var verkligen överlägsen den andra tillverkaren när det kom till textilier och det blev liksom naturligt att fortsätta låta honom tillverka det som kommer att vara i textil.

 

Här är två bilder av ett schabrak som jag beställt som sample. Tycker ni inte att de är duktiga?

Det är första gången de tillverkar sådana här med bling längs med kanten.

Har ni någonsin känt känslan av det perfekta jobbet när ni läser en jobbannons? Det hände mig precis. Vad enkelt det blev att skriva det där personliga brevet när man skriver om något man faktiskt brinner för. Jobbet var exakt det jag letat efter. Det låg bara i en annan kategori än de jag letat innan. 

Naturligtvis har jag sökt det redan. Faktum är att jobbet ligger i Stockholm och ja, om jag får det tänker jag fan komma tillbaka. Jag grät nästan när jag läste arbetsbeskrivningen. Det här kan bli så bra, så bra, så bra. Det ger mig även en möjlighet att fortsätta med mina älskade blingelinge-träns osv. 

Nu ska jag bara lösa resten. Stockholm var ju inte riktigt tanken och jag vill egentligen bo någon annan stans.

 

Nu söker jag lite jobb igen. Norge lockar med sitt vackra landskap, dessutom jag är ingen människa som passar för semester.

 

Vi får se vad det blir för jobb. Jag har sökt lite olika.

Bloggen känns lite som dagen har gjort faktiskt. Jag har planerat lite packning så jag är redo när det beger sig. Samtidigt packade jag även lite paket jag har för avsikt att sälja innan jag åker. Det är roligt att sälja saker. Jag har beställt lite samples också och hoppas att de är färdiga till veckan eller nästa.

 

Det blir nog bra. Designen på dessa är görsnygga och jag bara lääääängtar.

 

Nu blir det snart supergoda rawfood-kakor och paleokladdkaka. Smarrigt värre tillsammans med soffan och en bra film.

 

 

När jag vaknade i morse funderade jag på om det vekligen var värt det, att säga upp stallet, att säga upp lägenheten, utan någon återvändo? Trygghet är så jävla skönt. Det liksom kräver så lite av varje person. Man behöver inte anstränga sig så mycket utan kan köra från A-B och från B-A varje dag, enkelt som sagt. Det är lite som en amerikansk film i stil med Truman-show. Man flyter liksom med i sitt liv och sedan en dag tar det slut.

 

Själv sitter jag utan trygghet, ingen återvändo och undrar om det var rätt. När jag sedan tänker lite längre, ett steg till tillbaka, inser jag att valet utan återvändo var helt rätt. Jag vet att om jag haft kvar lägenheten hade jag satt mig där igen. Grejen var att den hade blivit en förvaringsplats för materialet Jenny, ett förråd där jag förvarade mig själv. Det fanns inte längre något hem. Den senaste tiden kom jag aldrig hem utan förvarade mig i en säng till dagen efter. Det kanske är svårt för er att förstå, men jag gissar att ni någon gång i erat liv känt det så.

 

Pressen från att ha stallet och vara ansvarig 24/7 varje dag, utan någon som helst säker som kunde hjälpa mig, blev också för mycket. Mitt mentala jag orkade inte längre med. Det blir också ett evigt "att inte räcka till" och jag tror det mestadels berodde på att jag inte själv kände att stallet någonsin dög.

 

Jag kommer att flytta mer söderut, först måste jag göra ett stopp, för min tid är inte här nere ännu. Jag känner det liksom inom mig. Folk säger att jag inte borde skriva, för andra har åsikter, men ni som nu säger, att detta skulle vara ett misslyckande på något sätt, ni kan stoppa upp era åsikter där de hör hemma: I erat eget rövhål!

Jag gör precis det jag önskar här och nu. Jag lever för mig själv, Tyck vad du vill om det. Jag vet vem jag är, jag vet andra saker som hänt som blivit "mitt fel", men ni vet inte bakgrunden och hur det verkligen ser ut eller såg ut från början. 

 

Nej, nu ska jag gå ut och plocka lite äpplen. Jag har ett heavy jobb framför mig, men det var sjukt kul. Jag gör en transcription och det var svårare än jag trodde. Det är en svensk ljudfil som ska översättas till engelska. Man kan verkligen säga att engelska-kunskaperna får sig en boost!

 

 

Jag ser framemot en hel del nu faktiskt. För det första ser jag otroligt framemot att börja arbeta med hästarna igen. Igår tittade jag på videosar och det kändes som att jag har något att tillföra igen. Sista tiden på Norrsunda var det som att själen hade sugits ur och varje dag var en evig kamp mot att bara orka kliva upp och göra det man skulle. Det liksom fanns inget mer att hämta. När man dessutom vet att hästarna faktiskt blir halta av att ridas på den enda lilla ridbana som fanns sög det ändå mer musten ur en.

 

Det jag nu under vintern har att se framemot är ett stort fint ridhus och en ännu större ridbana. Vill jag dessutom ha hästarna på stall finns det skrittmaskin etc.......vilken lyx! Tänk om det dessutom finns en riktig sadelkammare...... Wow!

 

Jag känner mig taggad som fan för att åka och jobba. I nästa skede där hästarna ska med ner kommer det att bli ännu mer roligt.

 

Jag kan faktiskt erkänna att jag var så less på allt som hade med hästar att göra den senaste tiden. Jag vet faktiskt inte när gnistan dog, men det var inte nu under våren, snarare för typ 2-3 år sedan. Nu  känns det som att jag kan komma upp till den nivån jag vill igen. I första hand med min hästhållning. Min veterinär tjatade på mig som fan att jag skulle ha hästarna på något annat ställe, men jag tyckte ändå om mitt stall. Min fick liksom vara ifred samtidigt som resten var som det var.

 

Nu känns det ändå som att jag är på G för att göra något vettigt. Jag är sjukt nöjd med det jag börjat sälja och har redan ny saker på G. Det kommer bli så sjukt jävla bra det här. Det är jag övertygad om. Att det dessutom är roligt är ju bara ett super-duper-plus. Innan jag hittade den här lösningen som jag skrev om här ovanför har jag inte varit sugen på några saker till mig själv och hästarna (förutom ett pannband till Hoppan för hon är så söt) har jag nu börjat kolla vad för fina saker hästarna kan komma att få. Jag har ett träns som är väldigt fint och det tror jag faktiskt kommer att bli mitt eget. Sedan finns det lite ur beställningsvarorna som jag kommer välja ut till mig själv.

En annan sak ligger inne för att göras som sample och det är egen design. Jag hoppas den blir bra redan från börjand för den saken kan verkligen bli SÅÅÅÅÅ bra.

Under dagen har jag fått två nya jobberbjudanden. Det är roliga online-jobb som känns lite kreativa. Det ena har jag precis börjat på och mina engelskakunskaper får sig en push framåt. 

 

Nu när jag börjar se att hästarna snart kommer på plats känns det mer än roligt att påbörja ännu en ny resa och börja på ett nytt jobb. Det här jobbet som jag sökt nu är ganska kort och det slutar strax efter jul. Jag har sökt fler jobb än de här, men det här jobbet känns praktiskt då det ingår boende. Känner jag att platsen passar, ja, då har jag kollat på lite andra nya jobb också. Eftersom jobbet tar slut strax efter jul finns ju möjligheten att hitta något nytt precis efter årsskiftet.

 

Det här kan ju bli hur spännande som helst. 

Helst vill jag ju sälja mina hästsportsaker, men för att göra en rimlig kalkyl är det enkelt att inse att det är nästanintill omöjligt att ta ut den lön jag vill ha. Jag har naturligtvis räknat ut HUR jag ska göra för att komma dit, men då krävs det en hel del mer.

 

Allt blir vad man gör det till. Nu ska jag till baka till Norge och jobba på att få igång försäljningen ordentligt samtidigt som jag har ett asroligt och bra jobb. 

 

Tummen upp för - MIG!!!!

Nu är det snart dags för en liten resa igen. Jag tror det här kan bli bra ändå. Ibland är det som att allt faller på rätt plats bara. Jag har auktionerat ut lite saker så packningen ska väga mindre. Några saker har jag inte ens lagt ut till försäljning än, men det kommer det också.

Nu ska jag iaf äta lite lunch, vänta på att de ska höra av sig från jobbet jag sökte och sedan fortsätta uppdatera shoppen. Det var bara såååå mycket jobb att lägga ut de nya sakerna.

Jag hade intervju idag, och jag får mer information om jobbet imorgon. Det känns sjukt bra - förutom en sak. Jobbet är ute på en ö. Fatta, en ö. Det är liksom på en ö. Nåväl, jobbet har många bra fördelar som skulle passa ypperligt in mitt liv just nu.

 

När jag ändå höll på sökte jag ett annat och jag hoppas ännu mer att jag får det. Det är typ nästan för bra för att vara sant och skulle passa perfekt in i mitt cv Imorgon ska jag nog söka några till. Lika bra när man ändå håller på och har ångan uppe. 

Nu blir det nog dock sängen, jag vet att klockan bara är 20.00 typ, men jag vill sova tidigt idag.

Eftersom jag nu med 99 procents sannolikhet kommer att behöva åka på en ny liten tripp med min packning bestämde jag mig för att auktionera ut lite saker. Minder packning=lättare att resa. =)

 

Här är länken till dagens auktion https://www.facebook.com/597905383574141/photos/a.799797136718297.1073741831.597905383574141/805832652781412/?type=1&comment_id=805833499447994&offset=0&total_comments=1&notif_t=photo_comment

 

Ska bli skönt att packa lite paket igen och skicka. Har ju gått sedan i fredags när jag skickade förra paketet. =)

 

 

När man väljer att ta rätt beslut är det som att livet bara flyter på igen. Jag ska tillbaka hit till Holland, och allt jag behöver göra är att skjuta lite på flytten. Jag måste ändå säga att av det jag sett i Holland jämfört med Tyskland passar den holländska ridningen mig mer. 

 

Innan flytten väntar nu Norge en vända till. En del av mitt hjärta tillhör ändå Norge. Det bara är så. Den här gången kommer jag bo närmre Oslo så en resa dit är bara ett måste. Dessuom kommer alla som åker på Harry-tur att kunna hälsa på mig på vägen hem (nu vet jag att x antal kommer att jubla hihi!).

Jag har fått svar angående mailet om stallplats och ja, de har platser ledige. Tjoho!

Ridhus, ridbana, tränare etc etc etc. Dessutom fanns möjlighet att ha hästarna på lösdrift istället. Jag är inte så inne på att stalla upp hos någon annan faktiskt. Ska jag dessutom ha lite restid till stallet, vilket kommer att leda till att jag inte kan vara där alla dagar i veckan för jag måste ju sova också, är det nog bättre för hästarna att gå ut i en hage de dagar jag inte är där. 

 

Nej, nu väntar intervjun för jobbet. Det här känns fan som en riktigt bra lösning på alla plan. Jag saknar faktiskt hästarna. 

Dippen igår med tårarna fick verkligen bra resultat. Det här blev bättre än jag kunnat tänka mig. Det liksom löser allt på ett bra sätt.

Nu väntar jag bara på mail om stallplats, ja, i Sverige, nära jobbet jag nu hoppas få - i Norge. I det stallet kan man även få hjälp med inridning etc av häst. Det är aningens för långt för att åka varje dag till stallet, MEN det fanns även lösdrift och då känns det aningens bättre. Nej, jag tror det här blir bra. Om allt det här klaffar hoppas jag åka tidigaste torsdag och senast måndag, men jag är fortfarande lite osäker på när jobbet börjar.

Imorgon är intervjun och vi kan bara hoppas att det går bra. 

 

Holland blir till våren när jag fått igång försäljningen, inköpen osv av hästsakerna på ett bra sätt. Allt sådant tar mycket mer tid än ni kan tänka er. Dessutom är det sjukt mycket jobb med allt, speciellt i början. Nu har jag chansen att göra allt på ett bra sätt.

 

 

Igår hade jag typ lust att hänga mig. Jag kände ett rent jävla helvete till liv. På ett sätt handlar det om mig, men samtidigt inte. Nåväl, efter att ha varit sjukt ledsen och gråtit i typ en timme så att både ögon och kinder bränts sönder av tårarna tog jag mig i kragen. En lärdom rikare. Någonstans ser man saker mycket klarare när man blir så ledsen. Helt plötsligt såg jag lösningen. Det som hängt över mig den senaste veckan. Det som känts som en omöjlig ekvation hade helt plötsligt en färdig lösning. Det blev liksom enkelt.

 

Nu har jag redan börjat jobba för att ta mig dig. Det skulle lösa både det ena och det andra. Det börjar liksom arta sig nu. Jag vet att det går upp och det går lite ner, men jag är långt ifrån uppe ur den här svackan ännu och det lär dröja länge innan jag blir det.

Jag har spenderat 2 timmar med att i princip bara gråta. Varför inser man inte saker tidigare?

Jag ställer mig många frågor själv och undrar om jag verkligen är på riktigt, men jag vet ju att jag är det. Tyvärr, måste jag här säga hejdå till en hel del och det får bli så nu. 

Nu ska jag åka hem från dagens arbetspass. Det är dags att fixa till middagen så ett stopp på affären innan jag kommer hem. Jag hoppas att jag inte gör bort mig som sist. Hur skulle jag kunna veta att man skulle väga frukten och sätta på en lapp. När jag sedan springer bort till frukten, medan hela kön nu glor på mig, och jag ändå inte lyckas få ut prislappen med alla bananer liggandes i skålen gjorde ju inte saken bättre.

Kön hann dessutom bli betydligt längre än den var från början.

 

Det är asnice att ha onlnie-jobb, tills den ena servern lägger ner. Man är ju liksom beroende av att det fungerar på alla fronter, men, men, det blir nog bra. 

 

Livet går upp och det går ner. 

 

Jag hoppas ha det "fasta" jobbet här färdigt under helgen. Det skulle innebära lite trygghet annars funderar jag på att söka lite jobb i Norge. Norge är så praktiskt när det är så bra betalt. Det blir liksom enkelt då. Målet är ju rakt framför mig, men allteftersom livet har sin gälla gång förändras det. Hästarna till exempel. De lär vara 4 st snart.... =( Man kan liksom inte ha kvar hästar som har ont någonstans. Det känns lite surt, men det gäller att se saker klart. Man kan inte vara Gud, annat än när man måste bestämma att vissa ska få äta gräs på andra ängar än de som är på våran jord.

 

Nej, nu hoppas jag att servern är igång igen så jag kan fortsätta jobba.

Nu har jag rott i land mitt första jobb-kontrakt. Visserligen är det inte på så många timmar att det täcker ett heltidsarbete, men ÄNDÅ, det är en början och en början brukar leda till flyt. 

 

Idag ska dagen ägnas åt att få till en webshop då jag har förfrågningar från Österrike om att köpa produkter, men de ville vänta tills webshopen var uppe.

 

Jag känner mig redan internationell som har en stamkund från Norge. Tjoho! De har gjort sin andra order nu och två order inom loppet av en vecka då är man stammis. Haha!

Nu åter till webshoppen och arbetet med att fixa den färdig. I början kommer den bli lite tacky med ett .tictail.com-namn, men det får bli så. För er som vill tjuvkika under dagen är adressen http://horsego.tictail.com/

 

Nu ska här säljas saker..... =D

Nu har jag jobbat typ 9 timmar per dag de senaste 4 dagarna. Nu får det bli en paus. Visserligen kommer det innebära lite mer arbete det jag tänkt göra, men det är arbete som kan utföras utanför hemmet/kontoret. Jag vill se andra människor och höra lite ljud och liv.

 

Här är lite bilder av var jag tänker bege mig.

 

Jag var in i en butik med lite söta saker tidigare idag. Här köpte jag även min morgonkaffe mugg. Mycket viktigt att ha en sådan. =)

 

Idag var första stalllplatstitten och den var faktiskt över förväntan. Det kändes enkelt att ha häst där. Okomplicerat som jag vill ha det. Det enda negativa, men som på många andra ställen här, är att hästarna inte får gå i hage vintertid. Sommartid har de antagligen de finaste hagarna i området, så det är ju ett stort plus. Vintertid har man tillgång till en extra hall där man kan släppa hästarna lösa en stund på dagen. Priset låg på gränsen inom budget och det har alla faciliteter skrittmaskin, solarium, etc etc etc. Ridhuset och ridbanan är fibersand och det är en hoppanläggning. Jag tog inga bilder idag för jag är lite för feg för det så här i början. Det är inget överfancy ställe på något sätt och jag tänkte väl hyra in mig i "fulstallet" bara för att det var minst folk där. Jag är ju inte så stor fan av muppiga hästmänniskor.

 

Ett till plus är att de har en lägenhet ledig. Den var gigantisk på 110 kvm och hyran var som den jag haft innan. Fördelen här är att jag kan dela den med någon. Priset blev något högre, men fortfarande nästan hälften mot vad det var först.

 

Det är sjukt mycket att tänka på och hjärnan är överhopad av tankar, men det smälter nog sakta in.

Jag tror jag fixat ett jobb nu. Det blir dessutom perfekt så här i början. Jag berättar med imorgon.

Idag blev det till att gå bort och titta på stalllplats. Stället ligger ca 20 minuters gångpromenad härifrån. Nu var tyvärr inte ägaren hemma så vi skulle komma tillbaka imorgon.

 

Jag har även lyckats söka ett jobb, lagt ut fler annonser osv. Det här blir nog bra.