Publicerad 2012-09-30 20:55:00 i Vanlig vardag,
Om några minuter börjar The Spiral. Direkt efter det är det sista avsnittet av Line Of Duty. Söndagskvällen är räddad!
Jag skulle kunna titta på det på tv nu när jag lyckats fixa hela 8 kanaler, men SvtPlay känns säkrare. Det kan ju börja "landa flygplan på taket" igen och det blir det bara ett enda virrvarr av fyrkantiga rutor på tvn.
Publicerad 2012-09-30 18:37:00 i Vanlig vardag,
Nu blir det lite skjutet på. Först hade jag ju tänkt nästa helg, men hur kul är det att vara halv krympling då? Nej, det blir lite senare. Men ojoj, det verkar bli en schysst uppiffning här i hemmet. Jag tittar ju fortfarande på när det packas ner gammalt och tro mig, det räcker. Jag är HELT slut. Nu menar jag verkligen HELT slut också. Puh! Har intagit sängläge i soffan. Ikväll är det två avsnitt av två serier jag följt.
Efter snart ett år har jag dessutom fått igång tvn. Haha! Ja, det är fan illa alltså. Tragiskt nog fick jag bara in ettan och tvåan. Jag hittade en liten antenn som står här inne och varje gång det kommer ett plan fungerar det inte alls. Ju mer jag tänker på det desto mer måste jag skaffa en man. Då kan jag sitta och titta på när han mekar runt och får vara manlig. Om jag ska vara ärlig förstår jag inte hur jag ska koppla ihop med vägguttaget för det ser inte likadant ut. Hmm.... den där mannen kan ju dyka upp typ nu.
Jag sa ju tidigare att jag skulle prata med en person och idag hade jag chansen, men jag är så slut att jag knappt orkar stå upp, jag kan inte föra en normal konversation utan att tappa både ord och vad jag pratar om. Det blir liksom bara pauser när jag ska säga saker och jag kan inte fortsätta. Hur kul är det då att prata med mig? Och hur dum verkar jag inte?
Publicerad 2012-09-30 16:10:26 i Vanlig vardag,
Hemmet håller på att bli mitt! Nu är det inte jag som gör något utan jag får hjälp och tittar bara på.
Rätt praktiskt, men jag är helt slut ändå. Det blir bilder när det är lite färdigt. Ska bli skönt att kunna sätta ihop sina egna saker som stått i kartong här sedan länge. =)
Publicerad 2012-09-29 11:04:36 i Vanlig vardag,
Nu när jag sett det jag kan se på datorn börjar jag få tråkigt. Jag orkar ju inte göra mycket annat så då googlar jag runt lite.
Ante har en skum rörelsestörning, men nu har jag kommit på en ev lösning på problemet. Jag kanske måste kontakta han som redan "räddat" två av mina hästar. Antes skumma rörelsestörning på höger bak som visar sig lite nu och då och bara ibland kan vara att SI-leden fortfarande inte är ok. Jag hade ju kiropraktor ut, men det kanske inte blev helt bra. Nu kan jag nog pröva honom en gång till då han var lätt att få tag på och så.
Det skulle vara toppen om jag fick till det så att rörelsestörningen försvann. Han har även några fler av symptomen på att SI-leden skulle vara sned. Problemet är vanligare än man tror.
Publicerad 2012-09-28 21:55:00 i Vanlig vardag,
Jag känner mig iaf piggare idag.
Det går hyfsat att gå och jag orkar lite mer, med betoning på lite. Tidigare idag fick jag skjuts och handla, men det var det värsta jag gjort på länge. Jag var HELT slut och var tvungen att ta en paus. Hon som skjutsade mig fick sköta betalningen och packa kassarna. Suck alltså! Det här var inte roligt. Däremot är jag evigt tacksam för min snälla granne som skjutsade mig. Vad skulle jag gjort annars? Nu har hunden mat också, men den bar jag inte in själv.
Publicerad 2012-09-28 12:12:10 i Vanlig vardag,
Nu börjar det äntligen hända saker. Socialstyrelsen, patientstyrelsen. Finns det alltså hjälp att få?
Socialstyrelsen blir insatt på hela "fallet" från början till slut. Patientstyrelsen ska tydligen kunna hjälpa mig här och nu. Nu jävlar! =)
För att vara sjuk ska man vara frisk. Det bara är så.
Publicerad 2012-09-27 19:13:00 i Vanlig vardag,
Blir inget klinikbesök förrän måndag. Det verkar som att alla veterinärer är lediga imorgon. Dessutom kan jag inte köra bil själv, kan inte ta hästen på kliniken och bla bla bla. Jag försökte ta två hästar ut i hagen idag och det gick inget bra. Den ena klev mig på foten och den andra puttade in mig i väggen. Det slutade med att jag enbart tog Norton.
Det känns bara jobbigt att åka imorgon helt enkelt.
Det enda bra idag är att jag tagit mig till och från stallet en gång utan skjuts. Det går framåt! ;-)
Publicerad 2012-09-27 14:41:00 i Vanlig vardag,
Tänk om något bra kunde hända nu. Det skulle vara toppen.
Det måste finnas en mening med allt. Varför ska det annars ske? En kompis till mig brukar prata om kvantfysik.Ibland kanske man bara måste bestämma sig för vad som skall ske.
*Min häst ska vara frisk. Det extra hjärtslaget som kommer rytmiskt är bara för att hennes hjärta slår extra och ger kärlek till världen. Svullnaden ska inte vara något allvarligt. Den ska gå ner och kommer inte att sitta i leden.
*Jag har bestämt mig för att jag ska bli frisk. Jag struntar i om det står att det är omöjligt. Ingenting är omöjligt! Jag har en plan.Det är tur att jag är intelligent och kan en massa onödigt kunnande.
Jag tar dock tacksamt emot tips på vad jag skulle kunna göra. Själv är jag alldeles för trött för att kunna orka läsa hela texter och sedan göra en reflektion
Vet ni vad det ironiska i det hela är? I måndags dök den här "personen" upp och jag skulle ju gå och prata med honom hade jag bestämt. Jävla skit! Hur ska jag orka det nu? Det bästa skulle vara om han kunde komma och prata med mig. Jag orkar ju nästan bara sitta på en stol. I den bästa av världar.....
Publicerad 2012-09-27 12:43:32 i Vanlig vardag,
Som om det inte räckte behöver nu Lilleputt åka in till klinik. Förutom svullnaden på benet hade hon även extra hjärtslag, dock rytmiska. Det känns sådär. Jag kanske ska se det som att hennes hjärta slår extra för mig.
Publicerad 2012-09-27 11:12:00 i Vanlig vardag,
Veterinären kommer till Lilleputt idag för hon har en svullnad på ena hasen som inte vill försvinna. Tacksamt nog får jag hjälp för jag kommer inte ens ut och kan hämta hästen i hagen, än mindre ner till stallet och tillbaka.
En annan snäll person köper lite spån till mig så hästarna har något att stå på. <3 min vänner!
P.S En skulle även köpa en godispåse till mig. =)
Publicerad 2012-09-26 19:05:10 i Vanlig vardag,
Suck och stön alltså. Idag fick jag domen. Eller vad man nu ska kalla det. Lågt blodtryck. Jojo, det är möjligt att jag har det, men det har jag ALLTID haft.
Vad fan ska jag göra? Hon idag tyckte att jag var korkad och en idiot. Det är skitroligt att gå till läkare.
Skrev precis på fb till en person:
"Fast jag svimmade inte.Ska benen sluta fungera då? Varför smakar det konstant blod i min mun+allt det jag äter? Varför vaknar jag av smärtan i bla mina händer på natten?"
Varför måste alla vara så nonchalanta och utgå ifrån att man kommer dit för att lura dem? Alltså jag orkar inte......
Publicerad 2012-09-26 10:38:42 i Vanlig vardag,
Idag ska jag till en läkare. Jag hoppas att jag får hjälp. Det är bara så svårt att få någon att tro på en när alla prover är näst intill perfekta. Nu ska jag till Arlanda och de verkade iaf seriösa redan vid samtalet i morse.
Publicerad 2012-09-25 12:28:03 i Vanlig vardag,
Blev lite dålig igår så jag fick åka ambulans. Nu är jag dock hemma, men det känns som jag blev överkörd av ett tåg - två gånger! Tydligen är jag frisk, för det finns inget fel på mig.
Publicerad 2012-09-20 22:39:13 i Vanlig vardag,
Jag vill ha tillbaka MIN tränare. Det finns ingen annan som honom. Varför är han så muppig och inte hör av sig? Jag hoppas på ett svar nu. Han är ju dessutom min vän, och det är därför jag har lust att gråta när jag tänker på honom. För att jag blir så arg att han flyttade. Hela min hästliga världsbild dog då. Samtidigt förstår jag honom.
Nu ska jag ha hit honom. Det bara är så. Jag insåg idag hur mycket jag tycker om mina hästkompisar i stallet. Ni är suveräna. Jag insåg också varför vi har så roligt och trivs så bra tillsammans. Det här kan bli bra. Det ska bli bra. Jag har ju en plan! =) P.S Ingen vet om den ännu.
En sak vet jag. Mina personliga värderingar kommer aldrig att förändras och vet ni vem som är tacken för det? Norton faktiskt. Han är en klok herre. Han har lärt mig mycket om livet och som människa. Vet ni känslan av att äga hästen som ALLTID är finast? Stolt blir man när hästen 22 år gammal fortfarande är suverän. Idag frågade till och med tränaren vad han var efter. Hihi! Jag glömde säga att han är så gammal. Fattar ni stoltheten av det? Hästen som är snyggast i stan. Fattar ni hur coolt det är? Nej, bara om ni har häst själv, eller har sett honom. Det bästa jag gjort på länge var att hyra ut honom i somras. Så fin som han är nu har han inte varit på några år och det är så roligt att se. Dessutom är han glad och det är viktigast.
Publicerad 2012-09-19 20:34:00 i Vanlig vardag,
Känns som att dygnet har för lite timmar igen närmaste dagarna.
Imorgon är det dags för träning. Det är inte jag som ska träna utan Norton och hans medryttare. Jag följer med och det ska bli roligt att se gamle mannen hoppa. Han lär bli sjukt lycklig. Han har inte tränat sedan han var 19 eller 20 och det är ju bra många år sedan nu. Jag måste säga att han är mer fit nu än han varit på MYCKET länge och han ser riktigt fin ut i kroppen.
Fredag är det provridning av Norton för en som är intresserad av att ha honom på foder.
Lördag är det jobb hela dagen. Puh! Jobb, jobb, jobb.
Söndag. Tack och lov en dag med lite mindre inbokat. Det passar dessutom med en vilodag för Norton så jag ska bara rida fläskbobban Ante.
Måndag. Röntgen av min hjärna. Great! Har ju haft migrän i princip varje dag sedan i våras. Ibland mindre och ibland mer. Dessutom hade jag känselbortfall i vänster sida en del i somras. Blir bra att kolla upp det.
Publicerad 2012-09-18 21:32:11 i Vanlig vardag,
Den lilla hästen, som jag kallar Snorfi, är ett riktig liten biatcho. På bara 18 dagar har hon hunnit med en hel del.
*Bitit mig i rumpan när det inte passade att jag petade exakt där jag precis petat.
*Siktat en spark mot mig när jag mockade boxen.
*Idag hade vi delade åsikter om hur vi skulle vända i boxen och när jag talade om för henne att vi gör saker på det sättet som jag anser vände hon uppkäftigt rumpan mot mig.
En liten satmara, biatcho, huggorm. Det är vad jag fått i mitt stall. Men ack så söt hon kan vara däremellan. Det går liksom inte att tycka illa om henne ändå. Snorfi är ett passande smeknamn som kommer från när vi kallade hennes mamma, som hade precis samma attityd och söta uppsyn, Snorpan.
Jag säger Hej till sto i stallet. Integritet är hennes mellannamn och det är väl bara att gilla läget antar jag. Jag känner ju mamman. Hennes regel är: Jag säger till, sedan slår jag om du inte lyder.
Publicerad 2012-09-18 16:50:24 i Vanlig vardag,
Jag tänkte att det skulle bli ridhuset idag, men nu skiner ju solen. Inte mig emot då ridhuset "stänger" kl 18.30 pga hoppträning. Nu hinner jag rida båda tottolottorna hemma istället. Känns kanon!
PS. Anläggningen går framåt. Just nu står det 3 containrar på stallplanen. Vi ska nämligen få nytt tak! =)
Publicerad 2012-09-16 16:02:25 i Vanlig vardag,
Jag kom på det igår. Jag behöver faktiskt det. Det gäller bara att hitta ngåon som är intresserad av diverse arbete på gården. Vad ska jag annars med honom till?
Var hittar man en sådan då?
Jag skulle behöva någon som verkligen tycker om att göra sådana saker och som har lite verktyg som jag inte har. Det fattas faktiskt en del.
Idag var ju dessutom en box trasig. Tacksamt nog kunde hyresvärden hjälpa mig att laga den. =) Det är jobbigt om man inte lagar i tid för då finns det till slut så mycket att det blir ohållbart att laga.Man får vara rädd om grejerna.
En egen man som kan laga skulle vara bra att ha.. Det är väl att begära för mycket. Speciellt eftersom jag kom på att det inte ens finns någon man till mig. Varenda en som jag träffar är bara ute efter en enda sak och jag orkar inte med några längre. Alla män är dumma i huvudet har jag kommit fram till.
Publicerad 2012-09-16 08:28:52 i Vanlig vardag,
Det här ska jag fundera på i veckan.
"Mod är att göra det du inte vågar. Där det inte finns rädsla finns heller inget mod."
Publicerad 2012-09-15 20:18:12 i Vanlig vardag,
Idag hade vi höstens städdag i stallet. Som ni kanske har märkt på en del bilder har vi MASSOR att göra i vårat stall. En person i stallet skrattade häromdagen när jag benämnde stallet som anläggning. Anläggning. Haha! Ja, men vadå. Det är klart att det kan bli. Varför inte liksom?
Jag tog mig an trädet vid vägen.
Bara efter en liten stund syns resultat. Fint va!?
Vi arbetar.
Vissa arbetade med ridbanorna. Grusvolten harvades och gräsbanan klipptes.
Arbetet pågick överallt på anläggningen. ;-)
Vson beklagade sig över att ingen hade tid att vattna hunden och att han blev tvunen att dricka på ridbana. Suck och stön sa han.
Infarten blev fin.
Finish på G. Nytt staket uppe vid infarten. Ett bra första intryck....
Mitt projekt! Jag är supernöjd. =)
Uppfräschad infart, nyharvad volt och klippt gräs på ridbana. Kan det bli bättre?
Tänk när containern flyttas till nya platsen. Kommer vi inte att få det fint från vägen då?
Stallet börjar verkligen ta sig och vägen mot en anläggning känns inte alltför långt borta längre. =)
Publicerad 2012-09-14 21:55:58 i Vanlig vardag,
"De säger alltid att den rätta personen dyker upp så småningom. Min måste ha blivit överkörd av en lastbil."
Dagens ordspråk
Publicerad 2012-09-13 22:38:00 i Vanlig vardag,
Längtar till på lördag. Då är det STCC final på Solvalla och jag ska vara där. Fatta att det kan vara kul att jobba. =)
När vissa saker är mindre bra är det bra att ha något att se fram emot. =)
Godnatt och sov gott kära vänner!
Publicerad 2012-09-13 14:49:30 i Vanlig vardag,
Principen är enkel. Ödsla ingen energi på saker som varit och som inte är bra. Och vad har jag gjort senaste dagarna? Ödslat energi på en person som är helt meningslöst att ödsla energi på. Varför ödsla energi där det inte finns något? Jag menar: Jag känner något för någon som inte känner något för mig. Shit happens! Det finns de som är intresserade av mig som jag inte är intresserade av heller.
Nej, nu ska jag lägga energi på att hitta någon annan igen. Skulle den här andra mot all förmodan nu vilja något får den väl komma fram och säga något. Som det ser ut nu är intresset noll. Jag har inte tid att lägga på något sådant. Jag ska hitta någon annan och återgår till den som jag nu tänkt träffa. Känns kanske som att lördagen är lite körd, men men. Han bor ju inte så långt bort så det känns som att det inte gör så mycket.
Publicerad 2012-09-13 12:09:00 i Vanlig vardag,
Det låter kanske lite poetiskt och det skulle det även kunna vara. Nu blir det som det blir. Anledningen till att jag faktiskt kan skriva sådana här saker beror på att jag skriver det mest för min egen skull. Det bästa sättet att komma över/inse något är att skriva ner det, åtminstone är det så för mig. Om ni vill läsa. Fine! Oavsett eran åsikt, är det här mina tankar och känslor och ingen annans. Det är till mig, men skrivet som att det är till er.
Det finns en person, som ni kanske vet vid det här laget, som gjorde större intryck än han borde. Han sa redan första gången vi träffats att han inte ville ha något med mig. Redan här visste jag. Han hade sagt sitt. Vill jag fortsätta spela spelet vet jag reglerna. Jag fortsatte spela. Vi träffades någon gång till, sedan blev jag sjuk. Vi träffades även efter det. Nu över ett år senare inser jag att jag kommer inte ens ihåg vad som hände efter det att jag blev sjuk. Allt är som en enda stor dimma.
En sak som dock är klar är att jag vet att jag varit konstig. Säger han att han inte vill något blir jag bara tillbakadragen. Jag talade nog aldrig om hur jag faktiskt kände. Vad är det för mening med det när han ändå sagt att han inte var intresserad? Någonstans på vägen visade han ändå intresse ibland, men det gjorde bara att jag drog mig tillbaka och blev tyst. Han hade fortfarande sagt att han inte ville något. I min värld är det så: Säger jag en sak är det så. Det är liksom ett konstant läge tills jag ändrar mig och när jag gör det säger jag det.
När jag bad att få ett slut för min egen del sa jag att om jag bara fick det skulle han aldrig mer behöva höra av mig igen. Avslutet blev att han vet att det aldrig kommer att bli något mellan oss så han vill inte träffa mig. Han var ju liksom aldrig intresserad från början. Allt jag kände var att varje gång jag hörde av mig var jag bara efterhängsen och korkad. Det var ju dessutom bara ett fåtal gånger han ens orkade svara eller ville träffa mig. Jag vet, det låter korkat när jag skriver det, och det var korkat att höra av sig.
Nu har jag dock fått ett slut från hans sida. Varför kan jag bara inte sluta känna? Det skulle vara enklast så. Jag har prövat att träffa ett antal andra sedan dess, men allt jag kan tänka är att det inte är han. Hur ärligt är det? Därför bestämde jag mig för att jag inte ska träffa någon förrän det är över. Notera nu att det här är endast mina egna känslor och jag har ingen kontakt med honom längre.
Nu är det dem som tycker att jag ska gå fram och prata med honom. Allt jag tänker är att han inte, som han sagt, vill träffa mig och jag lovade, för att få avslutet, ska lämna honom ifred. Jag fick alltid mindervärdeskomplex när jag var med honom och kände att jag aldrig kan vara värdig honom. Det ligger normalt sett inte i min natur att få mindervärdeskomplex eller känna mig mindre värd. Jag ser inte så varken på mig själv eller andra.
Efter allt som jag nu skrivit borde jag inte ha minsta intresse för honom, jag vill återigen poängtera att det här endast var mina känslor och inte faktiskt läge eller något han påtalat(om jag inte skrivit att han sagt det).
På ett sätt känns det lättast om jag skulle gå fram och säga hej åtminstone, men jag skulle ju lämna honom ifred. Nu sitter jag fast i ett konstantläge som jag inte kommer ur. Det är liksom inte jag som styr skutan och jag tycker om att ha kontroll. Jag vill inte ha någon annan kapten. Jag är kapten och ror själv i båten som mitt liv flyter på.
Några gånger när han kommit har jag bara skyndat mig hem och flytt fältet. Läget just nu är att jag vågar vara kvar, men är livrädd att han ska komma och säga något. Jag gömmer mig och försvinner in i min lilla håla. Det är inte troligt att han ska komma fram, men jag är rädd ändå. Tänk om! Vad ska jag säga?
Vad ska jag göra? Jag är fan lost i ett kärr. Omöjligt att komma ur. Det finns varken framåt eller bakåt och allt är ut och in. Life´s a fucking bitch!
Om jag är livrädd för att han ska komma fram och prata med mig är jag ännu räddare för att jag på något sätt skulle falla för frestelsen och att jag återigen var substitut för något, vilket jag ju var innan. För vad skulle göra att något skulle vara annorlunda? Och ännu mer funderar jag över varför jag ens måste tänka på det här.
Usch! På ett sätt önskar jag att han bara försvinner, samtidigt vet jag att det inte är det jag vill. Jag skulle ändå vilja ge det en chans och pröva en gång till.
Jag skriver bara här för att hjärnan blir en enda stor röra och jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo, jag respekterar fortfarande att han varken vill träffa mig, eller prata med mig. Jag får helt enkelt vänta ut tills jag hittar någon annan. Det verkar bara ta lite tid.
Publicerad 2012-09-12 16:51:50 i Vanlig vardag,
Klagomålet gällde att jag aldrig skriver VEM tex förra inlägget gäller. Vad spelar det för roll? Jag fattar, och ni fattar, att det var en person som faktiskt betyder något.
Idag insåg jag hur korkat det är att jag ens känner något. Det sista han sagt till mig är att han INTE vill träffa mig och att det aldrig kan bli något mellan oss. Det är en av anledningarna till att jag inte ens går fram och säger hej. Svenska är ett språk som jag faktiskt förstår. Jag svarade dessutom att jag aldrig mer skulle störa honom och då håller jag det. Jag vill varken vara efterhängsen eller i vägen.
Jag inser dessutom att det är korkat att jag ens skriver något här, men det är fortfarande så att jag först och främst skriver för min egen skull och inte för att ni ska läsa.
Det dumma med det här var att jag tänkt träffa en annan på lördag. Jag hade liksom inte hunnit få till det, men planen var som på g. Nu har jag ingen lust. Min gissning är att jag inte kommer att orka engagera mig. Det gör egentligen inget. Det kanske är bättre att låta bli. Tiden läker alla sår.
Den andra anledningen till att jag inte vill prata med honom är att jag är sjukt rädd att bli sårad vilket jag inser att jag kommer att bli. Jag orkar inte det. Då är det bättre att vara en "fegis". Som sagt, han vill fortfarande inte träffa mig. Usch! Ni hör ju själva. Jag ska ligga en stund och vila och fundera på det här. Sedan vill två hästar ha motion.
Imorgon är jag tack och lov ledig. Det ska bli skönt.
Publicerad 2012-09-11 22:10:57 i Vanlig vardag,
som vänder upp och ner på hela min värld.
Det första jag tänker på när jag tänker på den här personen är: Jag borde inte, jag borde inte. Det hjälper inte. Bara åsynen av personen gör att allt svart blir vitt och vitt blir svart. Allt runt omkring försvinner och det finns inget annat. Jorden börjar gunga under mina fötter.
Jag borde inte, jag borde inte. Det ekar i mina öronen samtidigt som hjärtat slår fortare än någonsin. Alla ord som hörs runtom mig blir det ett enda stort surr. Jag varken hör eller ser. Jag kan inte tänka och världen stannar. Den finns inte längre. Det är så jävla fel. Samtidigt som jag känner denna enorma ångest komma över mig känner jag en oändlig lycka och glädje. Varför? Jag borde ju inte.
Jag kan inte, det går inte. Jag kan inte styra. Hur mycket jag än intalar mig själv och tänker och bestämmer mig för att: Det finns inget så klarar jag det inte. Jag blir glad när personen kommer och det är perfekt lagom med avståndet som är nu. Glädjen räcker. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar just nu. Jag vet inte heller om det finns något mer. Allt jag kan säga är att jag ändå kommer att lägga mig gladare än jag var i morse och det räcker.
Jag hoppas på att få känna likadant igen, men jag tar inget för givet och jag förväntar mig inget i gengäld. Personen i fråga kan vara tacksam att skänka någon glädje bara av sin blotta närvaro.
Publicerad 2012-09-10 21:14:54 i Vanlig vardag,
Nu känner jag att inspirationen till att rida på riktigt är på väg tillbaka. Det är bara SÅÅÅ roligt att vara i stallet. Ante börjar också få en snyggare form. Idag var jag så sugen på att rida igen, men jag hann inte. Det är så tragiskt. Å andra sidan var det för en bättre framtid. En som tittade på stallplats och en som provred Norton. Det skulle vara perfekt att kunna slappna av och känna att biten med honom fungerade och flöt på.
Stallplatsen blev tingad och jag får reda på inflyttningsdag imorgon. Perfekt! Nu ska jag lägga mig för att ha ännu en fullspäckad dag imorgon.
En rolig sak till. Jag har hittat en man som jag är lite intresserad av och jag tänkte lägga in en stöt. Det finns ett bra sätt, men problemet är att jag inte träffar den som planen innefattar så ofta. En tredje person alltså. Ibland på morgonen. Hoppas på imorgon.
Publicerad 2012-09-09 21:37:00 i Hästarna, Hästägarnas bästa spartips,
Det första jag insåg idag när jag red var att jag alltid går ut med en exakt plan. Jag kliver inte upp på hästen utan har både en långsiktig plan, en "mellansiktig" plan och den kortsiktiga, dvs den som gäller ridpasset idag.
Idag var sandgropen målet. Ett perfekt ställe att träna på enligt mig. Hästen tycker att det är roligt, för mina hästar är det lekplatsen. Det är dessutom det enda stället jag släpper hästarna på och de får springa precis hur fort de vill. Notera: Det enda stället. I sandgropen går det att bygga liksidig styrka och kondition på en och samma gång. Om du har en plan vill säga.
Min plan är enkel.
1. Kolla status på hästens kondition. Det viktigaste i all träning av häst är att inte överträna dvs att fortsätta rida när hästen är trött. Att rida på en häst som är trött leder garanterat till ligamentskador. När musklerna är trötta är det ligamenten som måste ta emot alla stötar etc. Jag kollar status på min häst genom att rida 3-4 ggr enligt mitt schema i sandgropen. Det är väldigt exakt: börja galoppera runt på stora volten, in ett varv på lilla volten(mycket tung och djup sand), ut på stora volten, rid runt och upp för första långa backen. Sedan skritta tills hästen flåsat av sig.
Upprepa efter exakt samma mönster 3-4 ggr. Fortsätt inte när hästen knappt orkar upp för långa backen och du får driva. Då är den trött.
2. Vänta 48 timmar innan nästa hårda ridpass. Det tar kroppen 48 timmar att återställa balansen i musklerna. Nu kan jag inte förklara exakt hur det går till här, men det har med glukos, mjölksyra och nedbrytning att göra. Alltså regel nr 2 är 48 timmar innan nästa arbetspass.
3. Lägg in perioder i träningen med kondition/muskeluppbyggning. Du kommer garanterat att ha igen det. Var lite smart och passa på veckor du inte får till det med träningar eller mycket ridtid. Det gör inget om du tränar två veckor i sandgropen innan du tar nästa pass på ridbanan och "trimmar" din häst.Här kan du även passa på när du har ont om ridtid någon vecka då det inte gör något om hästen bara går varannan dag. Kom ihåg: Musklerna måste ändå vila 48 timmar innan nästa arbetspass.
Att bara styra runt i skogen planlöst ger varken dig eller hästen något om man ser till det träningsmässiga, om det sedan är en trevlig stund i skogen är det givetvis givande på annat sätt än det träningsmässiga. Det är här det är viktigt att se skillnaden mellan att fjantrida och att träna sin häst.
4. Öka inte intensiteten på träningen för snabbt. En enkel regel för all ridning är 3 ggr innan jag ökar, hoppar högre, tävlar högre klass etc. Den regeln gäller även skogsträning.
Det här var första lektionen i hur du ska träna din häst för att uppnå resultat. Tänk på hur hårt en travhäst eller galopphäst tränas och hur lätta pass en vanlig ridhäst går i jämförelse.
Publicerad 2012-09-09 13:55:00 i Vanlig vardag,
Idag blev det motionering av båda hästarna. Norton fick lite "trimning" på ridbanan. Han känns ganska stark och i hyfsad kondition, men det kändes att han inte blivit riktigt lösgjord på länge.
Ante fick ett lättare pass i sandgropen. Vi hade sällskap och den andra hästen var inte lika "fit" så även med en extravända för Ante kändes det knappt som en uppvärmning. Jag förstår verkligen skillnaden mellan andra som rider och när jag tränar mina hästar. Jag förstår också varför mina hästar blir smala så fort de är i träning, medan många andra i stallet undrar varför deras hästar fortfarande är tjocka. Det kanske skulle vara intressant att ta med några av de andra fläsktrollen på utetur och se om de hänger med. Jag kanske måste börja hålla lektioner i hur man faktiskt tränar en häst. Det är inte när ryttaren är trött som hästen är slut. Hästen ska tränas, inte skrittas och den mår faktiskt bäst av riktig motion och inte fjantridning.
Publicerad 2012-09-08 21:16:00 i Pandoras Hope,
Publicerad 2012-09-05 22:00:36 i Vanlig vardag,
Det finns inte längre någon anledning för mig att ha kvar Norton. Jag vet att det låter elakt, men det är verkligen så. Jag kan inte stå och hålla en häst som jag inte har tid för och som dessutom tar upp en plats för någon som jag skulle kunna få in en stallhyra för.
Det är bättre för både mig och hästen om han får åka någon annanstans till någon som har mer tid för honom. Jag ska fundera lite mer på en lösning. Det är helt meningslöst för mig att enbart mocka, betala hö och ta in och ut en häst. Du kan ju själv ställa dig frågan: What´s the point? Ja, det känns jobbigt, men det lutar åt att det får bli så nu. Om inte annat skulle det kunna stå en häst som jag själv kan ha glädje av. Det bästa för mig skulle vara att hitta någon som kan ta honom på "foder" och han står kvar. Dvs att den betalar hans uppehälle och tar ansvaret över att ha häst. Det skulle vara den perfekta lösningen, men var hittar man en sådan?
Publicerad 2012-09-05 06:14:54 i Vanlig vardag,
Tiden räcker knappt till att tänka längre. Insåg att datorn inte öppnats sedan igår morse och den här dagen blir väl likadan.
Nu måste jag kila till stallet och utfodra hästarna. Sedan blir det jobbet. Hittade några jobb jag vill söka igår som jag skulle vilja ha.
Publicerad 2012-09-04 06:05:16 i Vanlig vardag,
Så trött som jag var igårkväll när jag la mig redan kl 22 har jag inte varit sedan jag vet inte när.Det var helt sjukt.
Nu ska jag ner till stallet och släppa ut hästarna. Det blir lite tidigare nu när Hopie är hemma eftersom hon äter havre på morgonen och det tar en liten stund. Trött får nog ännu en ny innebörd när den här veckan är slut. Puh!
Publicerad 2012-09-03 21:47:00 i Pandoras Hope,
Är hon inte bedårande söt?
Deluxe-deluxebox som är 4 meter lång. Nästan lösdriftssize.
Likheten mellan henne och Ante är slående. Eller vad säger ni?
Härlig uppsyn med levnadsglädje. =)
Farbror Jojje sköter nattjobbet som barnvakt.
Publicerad 2012-09-03 06:07:26 i Vanlig vardag,
Jag är faktiskt lite orolig att stallet inte skulle stå upp idag. Ante var fan knäpp igår. Jag ska iaf gå ner nu och släppa ut "monstren". Hopie och Norton får gå tillsammans idag och Ante får gå själv. Det blir så när man är dum.
För mig blir det arbete. Vson ligger och laddar. Han är en väldigt morgontrött hund.
Publicerad 2012-09-02 22:04:43 i Vanlig vardag,
Min målsättning idag var att jag skulle komma från stallet kl 20 00. Haha, säger jag bara. Tji fick jag. Varför få EN normal kväll?
Hopie-popie inledde med att våga vägra vara själv i sin stalldel. De andra hästarna är ju faktiskt hela 5 meter bort. Suck! Precis som sin bror anser hon att boxdörrar är fullt möjliga att hoppa över och backade till och med upp för att ta sats. Jojo, hon kommer över med tassarna en gång, fast tack och lov inte över dörren.
Vi hämtade storebror. Han borde väl kunna bo bredvid? Mohahaha! Jag hade glömt bort hur Ante-säkrad hans box blivit. Stålfasad över dörren för att den inte ska kunna plockas isär och dylikt. Allt område runt boxen är Antesäkrat för att inget ska kunnas äta upp nattetid alternativt plockas isär eller sönder. Ny box fungerade inte.
Nästa förslag. Flytta farbror Norton till Hopies box. Smart. Han är ju stabil och van att stå "själv". Sagt och gjort. Hopie och Norton byter box. Visste ni att ett ettårigt sto kan brunsta jättebra? Hmm.... Ante har iaf fått reda på det och försökte hoppa in i hennes box. Frågan hur mycket testosteron den killen har återstår. Han hingstar som bara den och hon brunstar. Nice! =(
Tack och lov kunde snälla Jojje hoppa in som sällskap. Det enda pluset han fick mot sin vanliga box var en något större. Problem solved!
Ante ligger fett på minus just nu. Monoglidpitt är hans nya smeknamn. Suck och stön vad jag kan hata den hästen.
Klockan är nu 22.03 och jag tänker lägga mig. Jag är trött och slut. Ante somnade med hakan på boxdörren och det förstår jag som han arbetade på att få till något. Det är bara att inse. Män tänker bara med pitten. Inget annat, vad ni än säger.
Publicerad 2012-09-01 22:06:51 i Vanlig vardag,
Publicerad 2012-09-01 08:07:41 i Vanlig vardag,
Jag berättade för någon dag sedan att jag skulle släppa en bomb idag. Den kommer, men ni får ha lite tålamod. Någon gång i eftermiddag kommer bomben. Tjoho!
