Livet På En Kant

Jag vet att jag inte skrivit något på länge nu och jag hade nog inte tänkt skriva något på ett bra tag till. Jag har liksom ingen inspiration till det längre. Till saken hör att jag nu vill dela med mig av en sak: Det är en skön känsla när man längtar efter nästa gång man ska få träffa en person.

Jag blir glad av bara tanken och tänker tillåta mig själv att längta och känna glädje. Tiden får utvisa vad det leder till. Jag vet vad personen talat om för mig och på ett sätt känner jag mig säker i det. En sak är iaf säker och det är att vi kommer att ses igen.

 

Det är bra att längta lite. Jag hoppas att han gör det också. =)

Jag bara önskar att jag hade kunnat visa lite mer tacksamhet för det han gjort för mig senaste tiden. 

 

Det var allt för nu. Får se när jag har lust med nästa uppdatering på bloggen.

Vi har diskuterat MB en hel del i stallet senaste tiden och kommit fram till att hon antaligen är vad jag brukar kalla: En prickekorv. Jag tycker prickekorvar är bland det fulaste i hästväg som finns. Med prickekorv menar jag tigrerad (aka prickig som Lilla Gubben). En häst med okänd härstamning förblir oftast okänd MEN hon kom till med en liten ledtråd. Hennes danska ägare stod nämligen på ett vaccinationskort och det var lite spännande. Det visade sig nämligen att hon ägde en godkänd prickekorvhingst. Det är en speciell ras, knabstrupper heter den. Nu när hon hunnit bli hela 16 år och har blivit vit visar sig ett fåtal prickar på hennes kropp. Jag trodde att det bara var skimmelprickar, men det kanske är så att hon är tigrerad trots allt.

Den hingst som i sådana fall skulle kunna tänkas vara hennes pappa heter Felix KNN 140. Det finns ett antal bilder på honom. Exteriören är dessutom slående lik henne idag.

 Tycker ni inte att den här hästen är rätt lik Ante rent exteriört?

 

Här är en länk om hingsten. http://www.sporthorse-data.com/d?i=10711433

Vi har diskuterat MB en hel del i stallet senaste tiden och kommit fram till att hon antaligen är vad jag brukar kalla: En prickekorv. Jag tycker prickekorvar är bland det fulaste i hästväg som finns. Med prickekorv menar jag tigrerad (aka prickig som Lilla Gubben). En häst med okänd härstamning förblir oftast okänd MEN hon kom till med en liten ledtråd. Hennes danska ägare stod nämligen på ett vaccinationskort och det var lite spännande. Det visade sig nämligen att hon ägde en godkänd prickekorvhingst. Det är en speciell ras, knabstrupper heter den. Nu när hon hunnit bli hela 16 år och har blivit vit visar sig ett fåtal prickar på hennes kropp. Jag trodde att det bara var skimmelprickar, men det kanske är så att hon är tigrerad trots allt.

Den hingst som i sådana fall skulle kunna tänkas vara hennes pappa heter Felix KNN 140. Det finns ett antal bilder på honom. Exteriören är dessutom slående lik henne idag.

 Tycker ni inte att den här hästen är rätt lik Ante rent exteriört?

 

Här är en länk om hingsten. http://www.sporthorse-data.com/d?i=10711433

Igår fick jag mina näringsdrycker igen. Utan dem är jag inte människa. Är det så här det ska vara? Jag grundade med 3 st på eftermiddagen och sedan tog jag ännu en innan jag gick och la mig. Ska det verkligen behöva vara så?

Senaste tiden har jag även börjat se mönster och tendenser till när jag fått som en typ av depression vissa veckor. Det är helt sjukt det också för jag är VERKLIGEN inte deprimerad. Tendenserna som syns mest och tydligast är det faktum att jag inte orkar köra tvättmaskinen eller diskmaskinen. Saker som jag faktiskt gör normalt sett även om jag käknner mig rövigt trött. Det är skitjobbigt för när jag väl känner mig pigg igen då måste jag liksom diska och tvätta ikapp det som blev under "deppresionstiden".

 

Kan man ha depressionssymptom utan att vara deprimerad? Var/vad kommer de isf av?

 

Det är inte bara psykiskt jag behöver dessa drycker. Min lever säger typ upp sig när jag inte dricker dyckerna också. Jag fattar inte vad som är fel. Går jag till läkaren säger han att jag är frisk. Suck och stön! Det är tur iaf att dryckerna kommer på recept och är kraftigt subventionerade. Skulle jag gått och köpt dessa i butik skulle de ha kostat.minst 1500:-/månad.

Det känns så himla bra. Äntligen börjar kroppen kännas som att den är tillbaka fit for fight. Jag vet inte var det kom ifrån, men det är verkligen välkommet nu. 

 

Idag red jag först Ante. Det gick väl sådär. Jag har bara haft arbete från marken med honom senaste veckan så han var lite trutig och koncentrationen var inte på topp. Sedan hjälpte jag tjejen som ska rida MB. Efter det tog jag ut Simon. Yeay! Känns som att jag kommer att klara den lilla pärsen också. Det är lite till jag vill ska fungera innan jag vill börja rida på honom. Han rör sig helt annorlunda nu mot när han kom och han har en helt annan vaken blick. Det här känns verkligen toppen!

Det känns roligt, jag orkar(det mesta iaf) och jag längtar tills jag får arbeta med hästarna nästa dag. Är det inte så här det ska vara?

Var uppe före tuppen i morse och släppte ut alla 15 hästarna. En var lös en bra stund. Tänk att man aldrig lär sig! Busiga lilla Hoppan ville äta gräs istället för att stå i hagen. Hon fick beta medan jag släppte ut resten. 

Sedan åkte jag iväg och hälsade på min mormor som flyttat hit. Min mamma skulle vara med när hon skulle träffa läkaren och med tanke på att jag inte träffat min mormor på alldeles för länge kändes det viktigt. 

 

Nu ska jag ner till stallet. Idag har jag "bara" två hästar att motionera, Ante och Simon. Ev tar jag ut och leker med Hoppan en sväng. Jag tycker det är mycket viktigare att motionera hästarna när det är lerigt än tex mitt i sommaren. Nu tänker jag på hästar som Hoppan som inte rids. När de är ute i sådant här skitväder, när det i princip bara är lera, har de svårt att röra sig på ett bra sätt. Vem vill springa i lera? Nä, precis. Det märks också på hästarna för de blir mycket busigare när det är dåligt underlag i hagen.

 

Det känns som att det snart börjar bli dags att rida på Simon. Han börjar se helt annorlunda ut när han rör sig.

 

Idag åker klippmaskinen med ner också. Det kommer en tjej som ska pröva att vara medryttare på MB och idag ska hon provrida. Vi hoppas på att det blir bra. Det gäller att man tycker om pigga och framåt hästar om man ska rida henne då hon är en riktig kanonkula. Lat har hon inte förstått innebörden av. Jag ska berätta en rolig sak om henne. Jag kan inte minnas att hon haft en enda dålig dag sedan 23 maj 2001, dagen då hon flyttade till mig. Tänk att det finns hästar som aldrig har en dålig dag. Eller tror ni att det beror på min inställning till henne?

 

Nej, slut på datortid. Nu blir det hästtid för hela slanten. =)

Jag skrev ju att jag skulle vara Speedy Gonzalez i förra inlägget och nu undrar vi nog alla hur det gick. Det är faktiskt så att jag själv undrar hur det gick och det kan jag tala om. De två senaste dagarnas arbete tog ut sin rätt. Jag kan faktiskt erkänna att redan vid lunch idag sa kroppen att den gjort sitt. Jag var helt slut. Nu i stallet, efter att jag motionerat häst nr 1 tog tröttheten över. Nu sitter jag hemma i soffan och konstaterar att jag längtar till sängen. En sak till jag undrar över nu är hur det kommer sig att jag innan kl 7.30 imorgon ska ha hunnit släppt ut 15 hästar. Hur gick det till? Jag är ju faktiskt ledig. Nåväl, bara att bita i det sura, ta sig i kragen och ställa klockan. Imorgon ska jag hälsa på min mormor, för första gången på 1,5 år. Hon har nämligen flyttat ner. =)
Det ska blir superkul!

Nej, nu är det bara ner och köra. Hur snabbt hinner man med att motionera 3 hästar, mocka 4 boxar, fixa 2 mål mat till dessa 4 samt kvällsfodra?
Hur lång tid skulle ni behöva?
Jag tänkte klara av detta på 2,5 timme. Det borde gå. Ni kanske tror jag är knäpp, men det gäller bara att hålla tempot uppe. =)

Snacka om att ha lyckats få fina hästar i stallet.

 

När jag var färdig med stallet tog jag ut Hoppan. Vilken trav det lilla trollet har! Om Ante kan glänsa med sin galopp glänser Hoppans trav mer än alla stjärnor på himlen tillsammans. Det jag fascineras mest över är hur otroligt mycket hon rör hela frampartiet i varje steg. Hennes galopp blir bara bättre och bättre också. Det ska bli spännande att se var hon slutar. Jag har fått en inneboende dröm om att kunna ställa upp i 3-årstest med henne till våren. Hon har ju "fel" färg på sina papper så hon måste tävla utom tävlan. Mig personligen gör det inget, men risken är att hon blir lite neddömd bara för det.

 

När jag rastat henne tog jag ut Ante och Simpan. Snacka om att de blivit ett radarpar. De tycker verkligen om varandra och frågar man dem är de BFF - Best Friends Forever!
Simpan har blivit mycket bättre och har fått ett helt annat rörelseschema nu. Nu är det bara lite till som ska fixas. Ibland undrar jag vad jag håller på med, men idag insåg jag att jag någonstans vet EXAKT vad jag håller på med. Jag har nämligen den perfekta personen att fråga varje gång jag undrar något gällande varje häst.

Vem tror ni att det är?

Nu är det dags att vända på dygnet igen!

Ett bra tag framöver är jag inbokad dagtid på arbete. Jag har ju haft softa förmiddagar nu under oktober och november då jag i princip bara jobbat kvällar. Nu är det dags att vända på steken igen.

 

Idag är första dagen som jag kör "senpass" i stallet. Det blev mer än 8 timmars arbete idag och därför kom jag inte hem förrän nu. Det blir en hel del annat planerande eftersom jag vill att det ska vara smidigt att släppa ut hästarna på morgonen också.
Ikväll ska jag iaf motionera Ante och Simpan. MB får vila och Hoppan blev det lite stiltje på gällande utbildningen. Hon var liksom färdig att sitta på, men det fattades någon bra person som kan hålla i när jag ska kliva upp. Simpan börjar också se bättre ut nu. Han har börjat få ett helt annat rörelsemönster. Jag ska kolla honom lite extra ikväll. Dunderkuren heter gröngröt och är en grön smörja i en burk som jag har. Den är väldigt kraftig och Ante blev bra i knäna efter att jag smörjt på 3 gånger med geggan. Värsta mirakelklägget!

Från att ha stått och slitit röven av mig själv i några veckor börjar det äntligen se ljusare ut. Nu känns det som att det kommer att lätta. Hjälp till 2,5 häst har jag snart. Nu kanske ni undrar över hur jag kan ha hjälp till en halv, men så blev det nu.

 

Nu är det iaf dags för arbete. Imorgon jobbar jag mer än jag gjort på länge. Det kommer att bli en tuff vecka och kl 12.30 på julafton är det nog jag som däckar i min egen soffa. Då slutar monsterpassen nämligen. Jag tog faktiskt på mig att jobba förmiddagen på julafton. Det är ändå på eftermiddagen och kvällen som det ska bli julfirande här hemma. 

Idag blev det premiär för att rida på MB sedan hon kom hem. Snacka om lycklig häst. Vi halvtravade ut från stallplanen och sedan var det full skritt. Inga långa tyglar här inte. Ibland funderar jag på om det var rätt att ta hem henne, men det betvivlar jag inte ens längre. Den hästen är verkligen HELT UNDERBAR. Hon är så glad och ambitiös, trots att det bara var en skritt-tur i skogen. Ett extraplus är att hon söker sig i form trots att man bara sitter med halvlång tygel och skrittar i skogen. Hon har aldrig blivit drabbad av den så vanliga parasiten latmasken. Hon är helt resistens från den. Det ska bli intressant att se vad det kan bli av henne igen. Hon känns en miljon gånger bättre i kroppen nu. Spännande, spännande.....

Nu är det dags för arbetet som ska avsluta kvällen. Middagen är på g kl 20.38, jag har hunnit dricka lite glögg och nu ska jag ta fram dokumenten som jag ska arbeta med.

Det blir nog bra. Den här dagen har jag verkligen gjort massor. Jag har föberett för att få in nya rumsbordet och har ställt tv-bänken på plats. Det blev såååå bra. =)

Jag har fått nya kunskaper idag. Det spårar liksom alltid ur någonstans i dessa samtal. Idag kom vi in på ämnet sex - igen!

Nåväl, vi började återigen prata om storleken på mäns kön varpå frågan om storleken på kvinnors också varierade. Det största problemet var dock att merparten av alla kvinnor saknar kontakt med sina kön. Det var en ny kunskap. Var inte oroliga om ni nu känner er träffade, som jag precis skrev gäller ju detta merparten av alla kvinnor. Vad tror ni? Stämmer detta påstående?

Den här dagen tog jag ledigt!

Igår hade jag lust att sätta mig ner och gråta. Lägga ned allt vad jag har för mig. Jag antar att man får dippar. På något sätt är det enklare när jag bara kan tänka att jag faktiskt inte är helt frisk. Det är lättare att "skylla" på en sjukdom. Det är lättare att acceptera dåliga dagar.

 

Imorgon kommer iaf Andreas. Jag hade hoppats på idag, men det gick inte. Det känns asbra iaf. Det är alltid en början på något.

Jag är nöjd med att ha fått till ett första kontrakt på arbete hemifrån. Det här var bara ett litet jobb, men det är en börjat. =)

Ett jobb som är bra gjort leder ju naturligtvis till fler. Det är ju superbra. 

 

Nu ska jag göra färdigt så jag kan åka och jobba senare i eftermiddag. Imorgon har jag en massa saker inbokade här hemma. De sakerna leder visserligen till mindre arbete i förlängingen. Innan jag jobbar börjar jobba i eftermiddag ska jag hämta en tv-bänk och senare i veckan får jag ett nytt soffbord. Nu funderar jag bara på hur soffan ska se ut. 

Jag har påbörjat min nya utbildning. Den heter läran om livet. Varje dag lär man sig något nytt. Det är inte konstigt att jag är trött ofta. Jag ser ju nästan aldrig till att vara ledig. Mitt liv består i princip av att sova några timmar, gå upp, släppa ut hästar, gå in igen och arbeta lite med kineser, gå ut igen, göra färdigt stallet, hem och duscha och vidare till min arbetsplats, sedan blir det sängen igen.

Så här rullar det på. Just nu i utbildningen jobbar vi med sjöfrakt och import. Sjöfrakt är inte alls samma som flygfrakt. Nåväl, bara att plugga vidare. En kunskap rikare varje dag. Kanske att det hade varit lättare att sätta sig vid en skolbänk ett halvår och läsa om import, men nu blev det inte så.

Senaste tiden har jag funderat över det här. Man kan tänka sig att varje arbetsplats, förening (och stall) är som ett eget litet samhälle med en egen liten president i toppen. Presidenten är viktigast. Nu kanske tänker va fan, men gör inte det. Jag ska förklara. Presidentens grundvärderingar lyser igenom hela verksamheten. Alla åsikter och värderingar som denna person har syns i allt som händer runt omkring. Alla medarbetare, föreingsmedlemmar och stallinackorderingar blir drabbade av detta oavsett om de är bra eller dåliga. 

 

Det är enkelt att ha stall! På ett sätt, för min del. Jag vet vilka mina grundvärderingar är och de är simpla. Vi föds alla till samma rätt av en procentuell del bit av detta jordklotet. Dvs om hela jordens befolkning skulle dela jorden rättvist fördelad skulle vi få en exakt lika stor del att bruka för egen del. Nu fungerar det ju inte så i praktiken som ni kanske förstår, men det är min grundvärdering. Det spelar ingen roll hudfärg, religion, åsikt eller liknande. Jag vill på samma sätt bli behandlad av andra. Ni ska alltså respektera att jag har rätt till min del på jorden, rätt till mina åsikter, rätt till min religion osv. När detta inte händer, ja, då fallerar även min värdering om dig. Förstår du principen?
Detta är alltså grundvärderingen i MITT stall, där JAG är president. Jag sätter mig inte över andra bara för att jag här utnämnde mig till president. Mina hyresgäster äger samma rätt och värde som jag. Jag försöker i den mån det är möjligt att framhäva allas åskiter och önskemål, men det är inte alltid möjligt och då måste man ta beslut. Ett beslut som är en delad kompromiss om allas åsikter. Detta vet alla om och alla respekterar detta. Vi respekterar även varandras åsikter som inte stämmer överens med våra egna och vi respekterar varandras rätt att vistas och vara i stallet.

Detta är mina grundvärderingar och åsikter. Därför är det enkelt att ha stall. Mina värderingar lyser igenom. Passar det inte blir det istället svårt för denna att ha häst i stallet.

 

Nu står en häst i ett annat stall med andra grundvärderingar. Det är intressant och lärorikt. Jag ska inte säga att det är enkelt, för det är det inte. Här är jag inte längre president och jag måste anpassa mig efter spelplanen. Jag är anpassningsbar och jag ska göra en egen utvärdering av denna lärorika månad efter. Jag har redan drabbats av att jag, medans jag mockade, fick frågan om hur jävla länge jag skulle ha min boxdörr öppen. Igår blev jag påhoppad om jag egentligen hade tänkt fodra, när jag var på väg ut inom fodringstiden och sedan kom en annan person och var arg för att jag inte tagit in dennes häst, en häst som inte stod med på intagslistan.

 

Jag har tidigare stått i stall där stallpresidenten fick för sig att denne skulle godkänna utrustningen man hade till sin häst. Jag skulle uppvisa sådan kunskaper att jag på mina hästar fick lov att rida med annan utrustning än vanligt tränsbett. Detta inkluderade även martingal. Jag kan utan att blinka erkänna att jag alltid har martingal på Norton, enbart av den anledningen att han "vet vad det är". Vad har den här presidenten för grundvärderingar?

 

Jag har stått i stall där olika regler gällt för olika personer och där jag stod längst ner i hierarkilistan vilket medförde diverse mobbningsattacker. I det stallet var det mannen i familjen som stod för allt och frun betedde sig som ett asshole så fort han inte var hemma, vilket var den mesta av tiden. 

 

Jag har sedan en arbetsplats. Även här lyser "presidentens" grundvärderingar igenom. Nu kanske det inte är presidenten direkt över mig som lyser ner till min arbetsplats utan någon högre upp. Jag ska fundera lite mer på det här fenomenet i ett annat inlägg senare. Först ska jag återkomma till stallpresidenter och här jämföra med skillnaden gentemot arbetsplatspresidenter.

 

En stallpresident byts inte ut om den inte är önskvärd. Den har heller inget behov av att anpassa sig nämnvärt mot hyresgästerna. En stallpresident behöver heller ingen grundläggande utbildning för att få bli just president. Det är lite här det uppstår problem. Ofta kan det finnas med lämpliga presidenter under som är bättre anpassade för rollen. Här uppstår då en konflikt. På en arbetsplats kommer automatiskt presidenten att försöka göra ett bättre jobb medan stallpresidenten antagligen kommer att göra ett sämre och med största sannolikhet se till att hotet försvinner. 

 

Vad tror ni om detta? Håller ni med?

Hur kan man göra för att förändra stallmentaliteten?

Alltså jag fattar inte det här med män faktiskt. Varför är det flera som blockerat mig på facebook? Herregud säger jag bara.

Jaja, nu på kvällen hittade jag ett gammalt x till mig. Dock blev jag lite orolig att jag då skulle vara buksvåger till en av mina kompisar, men så var icke fallet. Jag tog genast kontakt med han som jag isf skulle ha varit buksvåger och kollade läget. Tydligen var det inte så. Puh!

Nåväl, bara att konstatera att Väsby är en liten håla. Nu ska jag sova. De andra som har blockat mig får väl fortsätta göra det. I don´t give a shit!

Någon tyckte tydligen att vi skulle förbereda oss på storm och fixade en egen storm i stallet. Nåväl, nu är den avklarad och jag är väl redo för denna Sven. Suck och stön alltså! Jag lovar att jag kommer att åka och köpa extralås till boxen.

 

Jag måste nog passa på att tillägga att katten låg och sov tryggt på ett hästtäcke som låg på golvet. 

 

Förstår inte hur vissa resonerar. Jag konstater: Oj, hästen har ont! Sedan gör jag en bedömning: Lämpligt att rida idag, eller inte? Naturligtvis är följdfrågan: Var kommer smärtan ifrån? Sedan försöker jag härleda till varifrån smärtan kommer. Det kan ju vara precis vad som helst. Det är självklart enklare när man står framför hästen, konstaterar var den har ont och kan göra en egen bedömning.

 

Idag fick jag svaret: Min häst har ont ibland, men jag rider ändå Hon ömmar bara lite.
Den här kommentaren får mig att tänka till. Är det inte här någonstans man borde börja fundera över varför förslitningsskador uppstår? En häst som har ont i ryggen kan naturligtvis inte utföra ett korrekt arbete. Det borde vilken ärthjärna som helst kunna lista ut. Nej, suck och stön. Tänk till istället! Hästen kanske kan vila en dag, utföra arbete som inte kräver ryttare på ryggen etc etc etc. Varför ska vi ha så bråttom?

Visste ni att hästar börjar inte tappa muskler förrän efter 2 veckor och kondition efter 4 veckor. Var inte så rädda för att låta era hästar vila och fräscha på sig däremellan. Vanligtvis beror de onda smärtorna hos hästarna ändå på våran överlag kassa ridning.

 

Nej, nu ska jag ut och mocka. Stallet ska vara färdigt snart och med Sven i antågande blir det till att ta in hästarna innan jag åker och jobbar.

Känslan en person gav mig idag går inte att mäta i pengar. Trots att jag känner mig lätt fattig den här månaden tog jag och gav bort både lite pengar och en del mat. Nu är det mat som jag aldrig kommer att äta eftersom jag inte längre äter gluten och nästan all den här maten innehöll det. Istället kändes det bättre att ge till en familj som var HELT utan mat. Vet ni vad det innebär? Från och med idag var deras mat HELT SLUT, tomt i skåpen, finito, inga mer reserver. De flesta av oss vet inte vad det innebär. Jag har själv aldrig haft helt slut på både mat och pengar. Jag funderade faktiskt precis på det. Jag har verkligen aldrig haft helt slut. Det går nog inte att förstå känslan om man inte själv varit där.

 

Det som fascinerar mig också är att de som nu, förutom mig, hjälpte till. Det är de som har minst pengar och resurser. En person hade råd att bidra med ETT paket spaghetti. Det kostade henne runt en tia skulle jag gissa och det ger den här familjen mat i någon. Har inte du råd att ge det du också? Betänk att den här familjen har fått bröd av vänner som har givit dem det senaste dagarna och igår fick de en liter mjölk. Förstår ni hur det är att leva så? Jag kan erkänna att jag inte gör det. Jag har ju aldrig varit där.

 

Nästa gång kanske du kan bidra med ett paket spaghetti? Det kostar dig faktiskt inte mer än en tia och jag lovar att känslan det ger inombords är värd en miljon. Du får så mycket mer åter och jag vet att när jag lägger mig ikväll så har jag definitivt klarat av det dagliga arbetet av "dagens gärning". Vilken blir din imorgon?

Det är svårt att sätta ett mål med en häst som precis kom. När han dessutom är, vad ska vi säga, lite knepig att rida. Ja, då är det ännu svårare. Naturligtvis ställer man sig alltid frågan: Skulle han kunna gå 5-års championatet? Jag tänker naturligtvis ta reda på frågan, dock UTAN att pressa hästen till något han inte klarar av. Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag prövade att låta honom hoppa ett litet hinder häromdagen och han hoppade helt sjukt. Nu ska jag bara komma på den lilla haken att han ska gå att rida utan problem. Hihi! Jaja, det var han som valde att flytta hit och inte jag som sökte en ny häst. Det är en stor skillnad. Han valde att flytta hit av en anledning. 

 

Det första som ska göras med honom är att se till att han är fit for fight. Jag har lite idéer. Ni kanske tror att jag är knäpp som funderar på 5-års championat, men då får ni tycka det. Jag vågar både misslyckas, och lyckas. Det ligger lite i det. Allt beror på HUR man gör det. Jag gör det här för mig själv och hästen och inte för att ni ska tycka att jag är cool eller bra på något sätt.

 

Här är film sedan han deltog i 3-årstestet förra våren.

 

Klockan är snart 14 och jag har lunchat. Lunchen innebär också en stunds vilopaus. Det tar på krafterna att ha 4 hästar hemma. Jag har bara haft det en gång och det var inte så länge jag hade det heller. Någon månad bara. Dessutom var det bara 2 av hästarna som skulle tränas då. Nu har jag en som ska ridas in, en som ska tävlas i början av nästa år, en som ska sättas igång och en som jag undrar hur i världen jag ska klara av. Det är lite mer faktiskt. Nåväl, jag löser nog allt det där så småningom.

 

Nu ska jag ner och göra stallet färdigt, fundera på var jag ska hitta bra halm att ströa i boxarna och sedan ska jag åka och ge bort lite mat som en person som är utan ska få. En vanlig, ledig dag med andra ord. Hihi! Snart är det slut på ledigheten Jag fick en del extrapass under december också.

Har ni någon gång hamnat i botten? Min gissning är att alla kommer svara ja på den frågan. När ni varit där vet ni hur svårt det kan vara att börja ta sig upp igen. Det blir liksom som att hjärnan ältar sig fast i det som är dåligt och håller en nere. 

Nu ska jag berätta hur man ENKELT tar sig upp ur skiten. Börja känn tacksamhet! Nu kanske ni inte kommer på något att känna tacksamhet för just här och nu, men jag lovar. Börja smått. Ni kommer snart in i positivitetsflowet igen. Börja känn tacksamhet över små saker. Solen kanske skiner idag. Ta en extra minut och passa på att njuta av solens värme. Bussen ni skulle med kanske kom i tid. Morgonkaffet kanske smakade bättre än vanligt. Någon kanske ger er ett litet leende. Tänk bara tacksamhet. Svårare än så är det inte. När du ser nästa människa le och värmen från personens leende sprider sig i din kropp, kom ihåg att tänka dig att du är tacksam över det. Börja där!

Snart kommer du att börja överösas över saker att vara tacksam för. Jag kom på en sak idag och då försvann helt plötsligt all ångest över just den saken. Livet kan vara så enkelt, bara du vågar tillåta det att ske.

Finns det något jag inte betvivlar är det Antes kapacitet. Han kommer att vara en suverän tävlingshäst. Han har bra balans, han är försiktigt, han är hinderklok och framför allt han är intelligent. Han har alla förusättningar för att bli en suverän tävlingshäst. Han är dock väääääldigt sen. Mig kvittar det, bättre sent än aldrig.

 

Nu ska vi iaf tävla. Jag har samma plan som med MB: Första tävlingen blir i Lurbo 0,90 eller 1 m. Det beror på hur det går på träningarna fram till dess. Mig kvittar det vilken höjd vi hoppar av de två. Det är för hans skull jag ev hoppar 0,90.

Mitt mål är sedan att vi ska vara stabila i 1,10 under året. Ev kan vi även starta högre, men första målet är 1,10 och det känns lätt och enkelt.

Här har vi ett gäng bilder på busen. 

 

Finaste MB behöver en ganska lång igångsättning. Jag tänkte som första mål att hon kunde starta e n lägre klass i februari i Lurbo. Beror ju lite på hur vintern blir. Desstutom vet jag inte riktigt om hon hinner bli fit innan dess och eftersom hon är några år äldre än när vi tävlade sist behövs det ännu lite längre tid att få igång lederna. Med en lägre klass tänke jag mig typ 1 m. Överlag ser hon frisk och välmående ut, även om hon i dagsläget är lite för smal och lite för bukig. Trots allt har hon stått i tre år och klämt ur sig föl. 

 

Årest mål är sedan att ha roligt och få rosetter i 1,10 klasser. Om jag vill hoppa högre har jag inte funderat över än. Vi har någon mental spärr när det kommer till 1,20 och något händer så vi river frambommen på alla oxrar. Hon är däremot lätt att rida upp tom 1,10 så det ser jag verkligen fram emot.
Hon har aldrig dåliga dagar när det kommer till ridning utan gör alltid sitt bästa och sitt yttersta.

Om det inte blir Lurbo är planen att komma igång och hoppa i div 2-laget i hoppning i vår. Första omgången går i mitten på mars.

Efter ett lååååångt tävlingsuppehåll, som innan första tävlingen kommer att ha hunnit bli nästan 4 år är det nu dags för att börja igen. Det kanske blir så ibland i livet att man behöver en break med vissa saker. Från att inte ha haft en enda häst att tävla står jag nu här med 3 st, dessutom väldigt fina, hästar.

 

Även om jag kan verka planlös på det mesta har jag alltid en underliggande plan i mitt huvud. Det är sällan jag nämner den och min ridning kan nog ofta te sig ostrukturerad och som att jag inte tränar, men tro mig, jag har full koll. Jag tänker bara inte som er andra. Många gånger har jag hört hur jag rider sönder hästar, tränar fel, hoppar för lite. Ja, jag vet inte allt, men tro mig när jag säger: Jag har ALDRIG haft en förslitningsskada på någon häst. Vad är det då som jag gjort så fel? Haha! Det roligaste är att människan som genom åren klagat mest har under de senaste 6 åren tagit bort minst 3 hästar pga ridrelaterade skador. 

 

Jag tänkte iaf presentera varje individuell målsättning med varje häst under de kommande dagarna. Hoppan kommer också att bli inkluderad i detta. Även om hon inte kommer att tävla har jag naturligtvis en plan med henne. Första hästen blir presenterad ikväll.

Jag var uppe tidigt i morse. Hade 15 hästar att släppa ut mot normala 7. Det tog lite längre tid. Speciellt när det var en hel del nya saker att fixa med.

 

Nu ska jag ner och motionera 3 av dem också. Idag blir det nog ingen ridning för jag mår inte så bra. Det går nog över till imorgon. Hästarna behöver iaf motion så det är bara att hitta på något annat istället. Jag har ju dessutom 4 boxar att mocka numer. Blev mycket helt plötsligt. Det sjuka var att jag vägde mig i morse och då vägde jag 3 kg mindre än sist jag stod på vågen. Det tror jag faktiskt har att göra med kokosoljan som jag nu äter regelbundet. Jag känner mig ju väldans mycket mer frisk när jag äter den.

Den här kokosoljan som jag nu äter dagligen har verkligen gjort susen för min stackars kropp. Snacka om att kroppen börjar kännas friskare. Jag kan till och med erkänna att jag inte längre tar så mycket näringsdrycker. Faktum är att de är slut sedan någon dag/vecka och jag överlever ändå. Tänkte nog börja mde dem igen då jag känner att jag inte alltid orkar äta tillräckligt bra mat och jag vill verkligen behålla känslan av att jag är frisk.