Livet På En Kant

Undeekläderna köptes på hunkemöller och jag kommer definitivt att handla där igen. När jag prövat var jag bara tvungen att köpa. Den lilla sminkväskan var min vid första ögonkastet. 

Vi vandrade vidare och på Motgan hittade jag de här. Bilden på den svarta topen gör sig inte rättvisa. 

Idag blev det shopping i Antwerpen och jag har hittat mitt nya favoritmärke. 

Det blir till att åka tillbaka snart igen för mer shopping. 

Mer bilder när jag kommer hem. 

Här är det sista. Det var läckert att stå därinne när klockan började ringa och allt gick igång. 

Jobbar den man ska semestra med får man underhålla sig själv. 

Det första jag stöter på är en ja, vad stod det på skylten, Love store.  Haha! 😂 

Och nej, jag gick inte in. 

Ni kan ju fundera på vad jag underhöll mig med. 

Det har inte hunnit bli några foton än då batteriet dog lagom på flygbussen in till stan.  Nu bär det snart av söderut då jag känner att jag inte orkar göra någonting idag. Imorgon blir det ev Danmark, eller så strosar jag bara runt här i stan. 

Dagens viktigaste turist-tips är iaf att skaffa Göteborg city card.  Massor med rabatter och man får åka gratis kollektivtrafik. Dessutom var det gratis inträde till en massa roliga saker. På söndag tänkte jag mig universeum innan jag åker hem igen. 

Just nu sitter jag på espresso house inne i Arkaden. 

Jag hittade ju inte mindre än detta när jag väl tagit mig till Arlanda nu på morgonen. 

UNKNOWN! Kan det bli mer spännande??? Det kan ju bli precis var som helst i världen. 

Nä, jag kör nog på den. Helt spontant liksom. 👍😃

I promise you update.

Jag sitter nu på ett Mc Donalds inne på Aarhus jernbanestasjon. Det var praktiskt eftersom det var nattöppet. Jag är dödligt trött. För första gången i mitt liv kommer min frukost att bestå av hamburgare. Den här resan tar oanade svängningar. Jaja, äta måste jag och jag måste tänka praktiskt. För det första är jag hungrig redan nu. För det andra vill jag boka jetten hela vägen till Hamburg eftersom jag har en omstigning på 5 minuter under förmiddagen och det känns ovärt att missa den.

 

Sedan måste jag tänka på att jag kommer till Hamburg vid 10.14 och det är inte förrän då jag kan växla pengar vilket betyder att jag inte har några kontanter på tåget. Nu blir det iaf frukosten.

 

Som det ser ut än så länge får Aarhus stå för den korkade vakten som skulle hjälpa mig flytta väskan fast jag sa nej och lyckades ha sönder handtaget så att det gick av. Det här känns stabilt - eller kanske inte. Min stigbygel/bältesanordning håller iaf för att styra väskan från ställe till ställe. Jag har redan räknat ut att jag kan fixa vagn på de större stationerna sedan. (y)

 

När jag slutar skriva här vet jag inte när jag kan uppdatera nästa gång, men en given sak ni kommer att få se senare under dagen är naturligtvis soluppgången som jag nu kommer att få uppleva från ett tåg.

Nej, nu pallade jag inte mer. Jag tog mitt pick och pack. Sa: Detta passar inte mig och sedan gick jag.Nu känns det mycket bättre. Problemet är att de sa att jag inte får bo kvar i rummet - ens i natt. Vilket känns orimligt dåligt. Isf borde jag ha rätt till lön. Någonstans får man välja.

 

Jag kände bara hur jag bokstavligen HATADE att varenda minut jag jobbade. Det går liksom bara inte. Nu ska jag fundera över hur jag ska lösa resten. Jag förstår att de blev lite sura över att jag sa att det här inte passar den 17:e maj, men vad ska jag göra? Det gör ju liksom inte det. På mitt "skift" när jag är ansvarig händer det inte att någon sitter i 10 minuter och väntar på menyn, man behöver inte säga till 3 gånger att man vill betala. Att man sedan sitter med mellan 7-9 bord med max 4 personer vid varje gör väl att man borde kunna sköta allt jävligt snyggt???? Det är sjukt lite i mina ögon. Nåväl, jag fick ju varken ta beställningar, betalt eller göra i princip något idag, men något borde man väl fatta när hälften av borden då pratar vi 25 st ville betala eller beställa av mig. De tackade mig dessutom för den väldigt braiga servicen. Notera då att det var innan resterande personal talade om att jag inte behövde säga till att någon vid deras bord beställt eller ville betala. Nej, fy fan. Det är bara att inse att jag nog måste söka jobb där jag har lite högre ställning än vanlig arbetstagare. Jag är liksom ögat som har koll på allt och alla. Min service ligger dessutom högre än de andra som serverade här. 

Jag har så svårt för att ställa fram ett glas med flaska utan att hälla upp lite. Det sitter inprintat långt in i kroppen. Jag har sedan dag 1 här också saknat mina vita dukar. Var är dem? Att sedan servera maten "fel" gör mig också halvgalen, speciellt när kockarna lagt upp den superfint.

 

Ja, jag klev iaf upp och gick. Det här klarar jag liksom inte. De tyckte jag skulle ha varit bättre, men halvsjaskig servering och service är inte min grej.

Idag är det 17:e maj och jag vaknade av massor av folk och en massa kanoner som sköt i morse. Det var helt galet. Jag kände mig dessutom som att jag kommit till en fest där jag trott att jag skulle på maskerad och var den enda utklädda - när jag klev utanför ytterdörren i mina vanliga kläder. Nåväl, jag tog fram till lilla Babel´s cafe där jag köpte min morgoncappucino.

Här kommer ett gäng blandade bilder från gårdagen. De är från Hintersee och våran vandring upp till Wimbachschloss.

Här kommer ett gäng blandade bilder från gårdagen. De är från Hintersee och våran vandring upp till Wimbachschloss.

Idag bestämde vi oss för att vara lite lata och inte ta värsta promenaden. De här på hotellet tycker redan att vi är galna som gick till Örnnästet och igår till Wimbachschloss, ett jaktslott uppe i nationalparken. Bilder därifrån kommer senare.

Istället för promenad blev det linbana upp till Mount Jenner. Har jag nämnt hur höjdrädd jag är?

 

Linbanan som tog oss upp

 

Känns lite högt efter en stund

Det var värt att lida lite pga höjden när det här är vyn som väntar

Sjön som man ser nedan är Königssee.

Sjön igen med nationalparkstopparna bakom

En liten utsiktsplats

Vacker alpblomma av okänd sort

För nära kanten vill jag inte stå. Jag fascineras också över att tyskarna inte verkar tycka att det behövs staket.

Toppkorset

Jag masade mig upp och det var sjukt mentalt jobbigt. Vägen var väldigt knagglig och smal.

Framme vid toppen. 1874 m ö h.

Lite lätt sluttning =)

 

Dimman kommer sjukt snabbt och på mindre än tio minuter så det ut såhär.

Vi fick sällskap när vi åt av vad som antagligen motsvarar en mås, men det är en alpkaja tror jag.

Spännande nedfart.