Jag tänker inte heller anmäla min sambo för hon lurade mig fett när det gäller bakverken. "Blir de större i ugnen?" får till svar "Inte så mycket, bara lite lite grann." Mmm, joo, säger ju det jag också va.....
Just det. Välkomna på glöggafton imorgon!De är iaf bakade med mycket kärlek.
Det var sting i glöggen och det känns som att risken för att vissa pepparkakor ska bli ej presentabla för allmänheten. Något lätt barnförbjudna, men vi får väl hålla stakarna i styr när vi använder vår kristyr. Hahaha!!!!
Skämt åsido. Vi har en back-upburk med färdiga....
Det här känns på något sätt som en vinstens dag! Hur lyckades jag? Frågan kanske jag inte ska ställa mig, men ikväll har jag mycket att fira. Jag har, mot alla odds, lyckats. Ibland kanske ni undrar hur jag gör, hur jag lever mitt liv, hur det fungerar. Jag vet nu, att det är för att jag är en suverän människa. Jag tror. Jag vägrar ge upp. Ibland gråter jag inombords, men någonstans vet jag att det jag gör är det jag vill. När det ser som mörkast ut ger jag inte upp. Jag står där ute och kämpar. Det spelar ingen roll vad ni tycker. Det spelar ingen roll om det är -30, om det spöregnar på mig i ett dygn. Tyvärr, ibland händer det även, att jag måste köra över någon. Det är så den här världen fungerar, men idag ska jag och min "sambo" fira tillsammans. Jag bestämmer det nu. Vi ska fira, att jag, mot alla odds vunnit det jag jobbat för i flera år. Idag, den 30 november 2012 var dagen som jag skulle inse det. Det är nu det vänder. Allt kommer att gå framåt, uppåt.
Ni kan tycka vafan ni vill. Jag är så jävla glad. Från och med nu vill jag älska varje sekund, minut, timme och år av mitt liv. =D
Idag har jag vunnit mot mina egna fördomar om mig själv. Igår njöt jag av bara vetskapen om att det kunde vara så. Idag kollade jag fakta. Jag är en suverän människa! Jag har lyckats.
Jag fortsatte läsa den här boken om attraktionslagen igår. Det stod att man skulle göra det som kändes bra för en själv, vilket ju är logiskt i sig. Varför göra något som känns dåligt och som gör att man mår dåligt?
Därför tänker jag fortsätta som jag gjort senaste tiden. Jag tänker fortsätta tänka på den här personen som sagt att det aldrig kommer att bli något mellan oss. Jag skiter i vad han påstår. Varför ska jag sluta om det får mig att må bra? Det har ju egentligen inte med honom att göra vad jag tänker på. Rätt som det regnar dyker det upp någon annan som det kan bli något med. Grejen är, om jag ändå mår piss, hur ska jag kunna vara öppen för att träffa någon annan då? Nej, jag kör på min taktik - må bra. Är han inte intresserad är det ju ändå hans förlust och inte min. Vem kan tacka nej till en sådan fantastisk människa som mig? Ingen, just det. =)
Nej, nu ska jag gå ut och njuta av snön för man vet aldrig hur länge den kommit för att stanna. Precis som med annat i livet. Det gäller att ta vara på tiden här och nu. Det är den som gäller. Förut och sedan, det är sådant som varit och sådant som kommer. Det som kommer avgörs av nu. Därför är det viktigt att nu är bra för att få ett bra som kommer. ;-)
Vad som händer och sker med resten, det orkar jag inte fundera på. Det får liksom bara ske. Allting som jag börjat önska mig har dessutom slagit in. Dessutom , är det så att om man inte tar för sig blir man utan......och jag tänker inte vara den som blir utan. Ni kan vara utan. Det skiter jag i. Det är erat val!
Jag läser en bok om attraktionslagen just nu. Jag fick låna den av L som tyckte att jag skulle läsa den.
Just nu är jag inne på "kapitlet" om att känna tacksamhet och tillåtelse. Det går sådär idag. På vissa delar av mitt liv känner jag enorm tacksamhet samtidigt som jag känner en enorm bitterhet över en annan del av mitt liv. Jag tror att det är för att jag hoppas hela tiden. Jag måste nog lägga ner det. Ofta tycker jag att när man hoppas på något blir det bara besvikelse istället. Nu är det ju den här personen jag vill träffa, men det känns som en omöjlighet. Det känns som att vi aldrig kommer att lyckas stöta ihop samtidigt så att det ens ska kunna bli något tillfälle att vi ska kunna prata med varandra. Bara här är det fel. Jag fokuserar ju på helt fel sak. Istället borde jag vara tacksam att möjigheten finns, det har bara inte skett ännu. Det är ju bara en tidsfråga. Jag vill ju bara att det ska ske snabbare än det faktiskt gör. Sedan att jag inte vet om han har något intresse eller inte. Det skiter jag i. JAG har det och då är det det som gäller. ;-)
Jag blir lite bitter också över att jag är upptagen flera kvällar nu utom ikväll och att ikväll, känns det kört. För vad är sannolikheten att han skulle komma just ikväll? Inte så stor, men eftersom den finns är det möjligt. Allt är möjligt! Om jag lyckas gräva upp mig från botten, om än att jag fått kämpa, är allt möjligt. Jag hatade mitt liv förut och nu älskar jag det och skulle inte byta ut det mot någon annans.
Nu ska jag iaf ner till stallet en sväng och njuta av det underbara vita som är ute just för tillfället. Snö gör en verkligen lite lyckligare. =D
Innan jag börjar skriva inlägget jag egentligen ska skriva måste jag bara säga att det här med attraktionslagen är <3. Snacka om att det fungerar! Love my life! Det har jag ju skrivit innan. Allt känns så himla bra just nu. Nu när jag insett vad det är jag ska sträva efter i livet.
Nu till det jag tänkte skriva om. Ni som inte kommer på lördag kommer verkligen att missa något. Snacka om att det kommer att bli toppen. Det är till och med så att jag vill vara gäst själv. Jag älskar att anordna tillställningar. =)
Woho! Inspirationen flödar just nu och som jag var och shoppade alldeles nyss dök det upp lite till på "menyn".
På lördag kommer det bli jättetrevligt här. Planeringen är i full gång och inbjudan är skickad på Facebook och till en del andra. Jag höftade till att det redan är minst 20 pers som kommer. Jag tänkte mig inte att det skulle komma så många egentligen från början, men de som ploppar upp lite här och var. Det kommer att bli trevligt. Synd bara att det skulle var så kallt i helgen. Det är ok om det ligger lite snö på backen så det blir lite julig stämning, annars kan det lika gärna vara svalare temperatur för min del.
Jag hade velat bjuda en till, men det känns inte som att det kommer att hända. När ska jag få tillfälle? Dessutom är jag rädd för att få ett nej (as usual), men jag kom på att det alltid är bra att få en inbjudan. Det bjuder ju liksom alltid in till något. Oavsett vad det är. Dessutom känner man sig utanför om man inte får någon inbjudan. Hmm... måste fundera.... Jag är ju tveksam till om den här personen vill komma också. Jaja, nu ska jag inte fundera på det. What is meant to be is meant to be....
I natt sov jag bättre än länge. Inte för att jag brukar ha svårt för att sova utan vetskapen om att något nu är fel på mig. Något går att göra. Jag trodde inte att det skulle vara så enkelt som det egentligen var, men provsvaren på det här är rätt kluriga som ni kanske förstod av gårdagens inlägg.
Nu känns det iaf bättre. Både det att man kan framstå som konstig, att man hittar på på och andra saker. Allt kommer liksom svart på vitt helt plötsligt. Det man kan undra över är ju varför kroppen börjat faila så dant senaste tiden. Vad fick bägaren att rinna över? Den är ju fortfarande i obalans, men jag blir nog saaaaaakta bättre överlag.
Nu kan jag fortsätta med mitt liv som hamnade lite på "on hold" ett tag. Jag som trodde att det gjorde sak samma att de inte hittat något. Idag inser jag hur påverkad jag faktiskt var över det.
Alltså, jag bestämde mig precis att när Norton måste kila vidare är det hos mig. Skräcken för mig är att hästen ska hinna bli så dålig att den är ett vandrande lik. Jag vill att min häst ska vara pigg, fräsch och glad när den dagen är kommen. Den ska inte vara levande död. Själv håller jag järnkoll på att hästen fortfarande ser ok ut. Jag hoppas, om jag blir "blind", att någon talar om för mig att det börjar vara dags.
I brist på annat googlade jag min gamla häst. Jag trodde faktiskt att den dog på sista stället jag visste att den bodde på. Det gjorde den inte. Den flyttade en gång till. Sista bilden som var tagen på hästen fick mig nästan att börja gråta. Jag tänker inte lägga ut varken länk eller bild här. Den kan ni som frågar efter få titta på, för det var fan ingen rolig syn. Usch och fy! Okunskap, eller bara blinda. Vette fan, men tragisk var det. Det känns som att det hade varit bättre att jag hade tagit bort hästen. Den var dock fortfarande fullt frisk och ridbar när jag sålde den. Hon hade det bra först också och den var ju inte direkt vanvårdad när de tog bort den. Den såg bara förjävlig ut.
Nej, Norton får stanna här och kila vidare i min ägo. Det finns ETT ställe där han skulle kunna få bo på och tjäna ett syfte, men det får bli ett senare problem isf. Just nu är han papi till lilleskrutt och han gör det med den äran!
Det gäller kanske bara att aldrig ge upp. Jag har suttit och gråtit en hel del gånger sista tiden. Efter läkarbesöket idag känns det dock SÅÅÅ mycket bättre. Tänk att det finns något fel på mig! Det känns som en befrielse. Något som faktiskt går att behandla, även om det tar tid. Allt är möjligt. Det gäller bara att se framåt och inte ge upp.
Attraktionslagen kommer med en viktig sak och det är att det är från nu och framåt som gäller. Allt annat är förbi och kan bara minnas. Vi kan inte ändra eller göra något åt det.
Äntligen ett riktigt bra läkarbesök! Nu när jag låg inne på sjukhuset tog de blodprover varje dag till skillnad från när man tar de ggr man går till läkaren. Läkaren idag tittade lita närmre på provsvaren och blev väldigt förbryllad. Värdena var 3,6 ena dagen och 1,7 dagen efter. Det är 3 prover tagna som hör ihop och de andra värdena va 9 och 12. Jag vet inte normalvärdet, men att det är hälften ena dagen mot var det var innan var inte bra. Läkaren sa att han aldrig hade sett något liknande. Den tredje dagen var det 5. Jag vet inte vad som var vad och vilket av dem som var 5 dag 3, men det kvittar ju. Det är ju ändå hälften/dubbelt mot dagen innan.
Det här ledde till att nya provsvar tas idag och jag blir remitterad till en endokrinolog. Hur snabbt det blir beror på vad provsvaren från idag visar och remissen skickas imorgon.
Det känns äntligen som att något är på väg att hända. Jag kommer att bli frisk, eller så frisk som jag kan bli. Sjukdomen är ju autoimmun så helt frisk kommer jag aldrig att bli. Tänk att jag snart kan återgå till mitt jobb och fortsätta som jag gjort innan. Fatta vad härligt!
Snart är det dags för ännu ett läkarbesök. Jag hoppas kunna få ta några vettiga prover. Det finns ett prov det tagit på mig där man kan ta prov på både "uppvägen" av ett ämne och hur mycket som kommer tillbaka ner. Där har det bara tagit proverna på hur ämnet går ena vägen. Det här skulle kunna ge något. Jag hoppas på det. Speciellt eftersom det faktiskt avviker på det provet som är taget.
Vi får väl hoppas på att det snart kan komma till någon lösning för det här är helt värdelöst tillstånd. Jag vill verkligen vara frisk. Jag kan liksom inte göra något som jag tycker om att göra. Kroppen orkar dessutom inte med någon fysisk ansträngning så jag kan inte ens ta en promenad någonstans, eller bussen för en liten utflykt. Att köra bil är uteslutet.
Nej, fram för en lösning. Jag önskar att det fanns reservdelar till kroppen....
Jag har gjort mitt evenemang inför kommande helg nu. Eller, gjort evenemang. Jag skapade ett på facebook och bjöd in lämpliga att komma på besök. Med lämpliga tänkte jag rent geografiskt. DOCK är det några jag tänkt bjuda som inte har facebook, eller som jag inte är vän med. Det är dåligt att man bara kan bjuda in vänner. Det lättaste för mig skulle vara att den/de som har facebook, men som jag inte är vän med bjöd in sig själva. Nu gör väl folk inte det, för vi är ju svenskar. Hmm... jaja, det löser sig. Jag kanske får tillfälle till en muntlig inbjudan. Får se om jag vågar bjuda in alla som jag tänkt. Jag hade ju tänkt göra inbjudningskort också, men jag har som inte orkat. Det låter så sjukt att skriva inte orkat, men det blir liksom så...att man bara inte orkar. Det går inte att beskriva känslan.
Roligt kommer det iaf att bli på evenemanget och jag och några med mig ser fram emot evenemanget. =)
Snart är jag färdig med sovrummet. Det ska upp lite på väggarna och några saker ska flytta lite. Grejen är den att det är gipsvägg överallt och jag vågar inte hänga upp sakerna i bara skruvar. De brular liksom falla ner då... =/
Idag ska jag försöka fixa iordning mitt sovrum färdigt. Garberoben måste sorteras lite för nu ligger kläderna blandade lite hipp som happ. Sedan behöver jag också dammsuga lite (igen). Hunden drar in sjukt mycket smuts, grus och annat. Det känns nästan helt hopplöst.
Först blir det sovrummet iaf. Är det ingen ordning där blir det liksom ingen ordning någon annan stans heller får då ligger det saker kvar på andra stället.
Sedan ska jag gå ner till stallet. Det blir väl runt 16-17 tiden idag. Jag har hjälp i stallet den här veckan också, till att börja med. Det enda jag gör är att släppa ut hästarna och kvällsfodra. Det är nog bättre att göra så. Eftersom jag bara blivit märkbart bättre innebär det ju att jag gjort för mycket. Förra tisdagen började dalandet igen. Nu börjar jag känna mig bättre. Ikväll kanske jag orkar borsta på någon häst. Det är bra också om jag är i stallet när det är andra där för det känns säkrare.
Igår kväll när jag kom för att kvällsfodra hästarna såg jag först ingen Hoppan i boxen. Jag var tvungen att gå fram till dörren och titta över kanten för att hitta hennen. Hon var en riktig tröttmössa. Tydligen är det jobbigt att få nya kompisar i hagen.
Idag var det Vsons tur att vara sötnos. Nu fick jag inte till bilden riktigt för han blev lite sur och vände bort huvudet hela tiden när jag skulle fota. Han tyckte inte att "lekrasten" var och delade inte åsikt med mig om att vi skulle gå hem.
Vi skulle ju åka en sväng på IKEA, det blev det också. Lite stressigt blev det och vi fick rappa på för de skulle stänga innan vi egentligen var färdiga. Min sambo har dock shoppat det hon behövde för sina klädförvaringsbehov. Själv köpte jag bara en hängare till garderoben så jag kan flytta lite sjalar från toaletten där de hänger i vägen just för tillfället och möblera om lite bland mina kläder i garderob och byrå. Det blev också 4 juleljus som var numrerade. Vi ska ha värsta julmyset i våran lägenhet och då behöver vi adventsljus.
Dessutom vill ju jag kunna bjuda in en speciell person, ni vet ;-), och vi tjejer vill gärna piffa lite innan. Hemmet behöver en liten skjuts i rätt riktning och det går inte så fort just nu. Jag är ju inte direkt kry.
Nu ska jag och min "sambo" åka mot Uppsala. Slumpen verkar slå in ofta nu. Jag kan ju hoppas att den gör det idag också och om jag har tur dyker den jag vill träffa upp dit vi ska.
IKEA är det som gäller. Min sambo har lite ont om förvaringsutrymme och behöver byrå.
Ja, faktiskt, jag gör ju det. Dock är jag livrädd för att råka klicka på lägg till vän-knappen. Det hände en gång när jag snokade på en annan person. Då blev jag tvungen att blockera den personen.
Som ett under var det helt plötsligt möjligt att titta på en logg som varit stängd. Det var toppen. Det kändes riktigt bra.
Det finns en annan jag tänker blockera. Bye, bye säger jag bara till den personen.
(Börjar man läsa det här måste man läsa hela inlägget)
Det här går inte inte längre. Jag måste sluta bygga luftslott.
Efter att jag skrev det förra inlägget gick jag och la mig i sängen. Det blev lite tid för eftertanke. Jag måste sluta tänka på den här mannen. Hur mycket jag än vill träffa honom måste jag lägga ner. Det är bara att inse att han ALDRIG varit intresserad av mig.
Ur mitt perspektiv sett har han:
*aldrig varit intresserad utav mer än en enda sak.
*endast träffade mig i syfte att få sitt ex svartsjuk, eller något i den stilen
*han har aldrig hört av sig til mig för att han velat träffa mig. Det har alltid varit jag som hört av mig till honom
*han orkar inte ens besvara om jag skickar ett sms= att man inte har något intresse av vidare kontakt
Jag kan räkna upp fler saker. Det är väl lika bra att jag inser. Jag måste sluta bygga luftslott och inse att jag föll för fel person. Det är bättre att vara sårad över att man uppenbarligen inte var mer värd än de två första punkterna, för det är det som gör mest ont. Och det faktum att hon stalkade mig i ett halvår på bloggen.
Jag vill dessutom inte höra av mig mer med rädsla för att han då skulle säga till han som är min hyresvärd att jag är en korkad idiot, eller något liknande, som inte fattar att han inte är intresserad. De jobbar nämligen tillsammans. Det går inte. Jag ser ingen utväg. Det enda som skulle kunna motsäga detta är att han hör av sig till mig, men det kommer inte att ske.
Jag har försökt träffa andra, men det har också varit meningslöst då jag bara jämfört dem med honom och eftersom de inte har varit honom spelar det ingen roll. Det saknar mening att träffa dem.
Usch! Varför kan inte allt bara vara lätt? Jag vet att vad jag än skriver här vill jag träffa honom. Det bara är så. Jag hatar mig själv för det. Att jag inte bara kan ändra mig alltså. Det känns som ett slöseri med tid att inte vara med honom. Värst är sådana här dagar då jag önskar att han ändå skulle läsa bloggen, fatta , och höra av sig. Jag skulle skita i på vilket sätt han hörde av sig. Jag skulle bli fett lycklig. Inte om jag fick något elakt i stil med att jag är dum i huvudet då. Isf kan man hålla det för sig själv. Tänk på att jag är sjuk också. ;-) Jag vill fortfarande träffa honom idag. Det bara är så. Jag kan inte rå för det. Kalla mig korkad eller vad fan som helst, jag skiter i det. Det är bara han jag kan tänka mig. Man kan inte sitta och se bakåt. Vad jag än har sagt tidigare så är det inte sant längre. Det är nu och framåt i mitt liv. Jag har insett att jag vill ha honom och ingen annan.
Jag hade faktiskt tänkt bjuda in honom på en grej nästa helg, inte för att jag trodde att han skulle komma, utan för att ge honom en inbjudan till mig. Just nu känns det inte som att jag har någon lust. Vi ska skriva inbjudningskort och så i veckan, men jag tror inte jag pallar att bjuda in honom.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att det låter otroligt, men jag vågarinte ringa. Han besvarar inte sms. Jag vet inte hur jag annars skulle kunna få kontakt med honom. Jag behöver förslag......
Det vill jag Jag har ingen lust att vänta längre. Jag tycker att han borde höra av sig och säga att vi ska gå på bio. Han kan välja film å så, det kvittar för mig vad jag ser. Jag vill bara träffa honom.
Frågan är ju bara hur det ska gå till. Vad är sannolikheten för att han skulle höra av sig just idag? Och vad är sannolikheten att han skulle höra av sig öht? Han brukar iaf vara bra på att få till det på slumpen på något sätt när jag önskat mig att han ska komma och så. Vi får väl se...
Det skulle ju räcka att han skrev ett sms att han hämtar mig kl bla bla bla, sedan gör han det och vi åker iväg. Snacka om perfekt kväll.....
Jag vågar ju inte höra av mig på något sätt eftersom han dissat mig flera gånger.
...när jag hör att han som jag skriver om så mycket varit här. Även om det är så att vi inte tajmar varandra känns det bra varje gång jag hör att han varit här.
Nu kan jag gå och lägga mig och sova gott. Jag hade sovit bättre om han varit här. Det är ju det jag vill. Att han ska vara här. Jag har kommit till ett läge med honom att jag inte vågar göra något. Det känns som att han dissat mig så många gånger att jag inte längre pallar förnedringen av att bli det en gång till. Min största rädsla är dessutom att vara efterhängsen någon och om det nu är så att han inte vill ha med mig att göra känns det bara fel att ens gå fram och prata med honom. Nu i höst när jag faktiskt vågat mig fram har det känts bra.
Alltså blir det upp till honom om vi ska träffas. Rädslan för att han sedan ska ångra sig finns också hela tiden. Just nu så går inte det. Jag orkar inte att det skulle hända. Det räcker med att jag själv mår dåligt, rent fysiskt alltså. Psykiskt mår jag bra, det är bara kroppen som inte vill vara med och leka.
Varför kan han inte bara höra av sig och säga att han vill göra något? Skulle inte det vara enklast? Jag skulle säga ja! Det var ju som "min vän" skrev igår. Det är bara ett slöseri med tid om man vill vara med någon och inte är det.
Jag har precis klivit ur Sveriges längsta dusch på länge. Idag ska jag få rastas lite. Jag vet ju ALDRIG vem jag träffar på där ute. Jag har ju önskat mig en man som uppfyller vissa saker, Om det är den jag vill och tänker på, eller någon helt annan. Det får universum lösa åt mig. Det enda jag kan säga är att saker får lösa sig själv och vill man ha mig får man ändå ta och anstränga sig lite nu.
Han som jag vill ha i dagsläget får ta och anstränga sig. Det är allt jag kan säga.visa att han är intresserad. Det minsta han kan göra om han är intresserad är att fråga om jag inte vill göra något(bio är en bra grej just nu), eller åtminstone fråga hur jag mår, men då börjar jag nog gråta. Nåväl, nu ska jag och min "sambo" iaf åka iväg, och vem vet, Han brukar ju vara bra på att dyka upp "av slumpen", eller så står där någon helt annan och bara "väntar".
Har grandiosa planer för dagen. Jag ska nämligen inhandla nya sängkläder. Det är viktiga saker det. De ska vara mjuka, snygga, lagomt tjocka och inbjudande. Som ni förstår så är det inget man gör i en handvändning, utan detta kräver enormt med tankearbete. Och just det där med tankearbete är ju något jag är otroligt skicklig på. With that said... Har haft min hjärna på arbetsläger ett par dagar nu, och tankarna har i princip enbart snurrat runt *pojke*. Och sängkläderna förstås. Det hjärnan kom fram till är att vi är alla olika. Vissa av oss handlar utan att tänka, tar steg i alla riktningar och fiskar hej vilt. Vissa är lite tvärtom. Tänker alldeles för mycket, står still med metspöt i tryggt förvar. Vad som är mer framgångsrikt tänker inte jag gå in på, det är nog rätt uppenbart (men det innebär inte att det är mer rätt).De som tillhör de som helt enkelt är för blyga/osäkra för att handla, ta stegen och lägga ut ett litet nät kanske skulle behöva lite instruktioner. Eller vägledning kanske vi ska kalla det. -Ett litet oskyldigt sms med en kort mening är en skitbra början. Typ `Hur mår du?´ `Har du sett nya Batman?´ `Sugen på en kopp kaffe?´ Funkar även bra att skriva på chatten eller på små lappar. -Att säga rätt ut vad man tänker på och känner är ju skitjobbigt emellanåt. Det går ju bara inte att säga rätt ut ibland. Då funkar det alldeles ypperligt med små subtila fysiska yttrandet. Det kan vara allt från en hand som snabbt stryker på ryggen, till en hand som bestämt förs till en viss kroppsdel som vill ha uppmärksamhet. -Blickar. Underskatta inte kraften som ögonen kan ligga bakom. Det är få saker som behöver sägas med ord som inte kan sägas med ögonen. Okej, det är ju lite svårt att förmedla att det behöver köpas en liter mjölk, men att titta på någon och säga att `du intresserar mig bortom all logik´ är egentligen inte så svårt. OM man nu menar det...
Så... ta nu och skicka ett sms till mig så kan vi ju kanske inviga mina nya sängkläder om ett par dagar (eller ja, så fort jag tvättat dom och fått dom torra).
men när jag väl skulle börja skriva kom jag inte längre än att jag har ett citat från en person.
"Ja du om nån borde inse att livet är skört. Gör och va med den du tycker om så länge du kan ist för att drömma.."
Det är ju sant. Jag borde inse det. Det är ju dumt att jag inte är med den jag vill vara med. Nu är det inte jag som valt det utan han. Jag borde gå vidare och hitta någon annan. Problemet är att varje gång jag tänker det, bestämmer mig finns det en person som säger: Man känner inte så för en person utan att den känner likadant. Sedan är det som kört. Just nu känns det ändå som hans förlust om han skulle känna något.
Nästa gång jag blir dålig kanske jag inte vaknar upp. Jag kanske är borta för alltid. Inte finns mer. Det kan lika gärna bli imorgon som att det någon annan gång. Om han nu känner likadant är det faktiskt hans förlust. Jag är ju borta. Finns inte mer. I just det läget kvittar det för mig om han nu någonsin kände något. Jag menar, jag är ju ändå ändra död eller ett jävla kolli någonstans, om jag inte skulle vakna upp igen alltså.
Jaja, jag tänkte inte bli djup här. Jag ska gå och lägga mig, som jag skrev i början försvann det jag tänkt skriva bort i tomma intet.
Jag kan ju sammanfatta lite fint: Ni kan ju ta vara på era nära och kära, ni vet aldrig när de försvinner.
Jag förstår inte riktigt det här med Facebook och prenumeranter. Tydligen hade jag några utan att jag visste det. Det jag undrar nu är: Vem fan är min femte?
Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men jag har 4 män som prenumeranter. En chip-chop , en afrikan, en sydamerikan och en från Turkiet, tror jag. Det var ju en salig blandning och jag kan erkänna att jag bara har träffat en av dem. De andra vet jag inte vilka det är.
Men jag undrar: VEM ÄR DEN FEMTE? Hur fan kan man ha en prenumerant som inte syns? Jag stör mig asmycket på det. Jag fattar inte.
Dessutom stör jag mig på folk som har stängt sin tidslinje så jag inte kan se. Nu tänker jag alltså på dem som jag vill kolla vad de pysslar med som jag inte är vän med. Jag facebooksnokar alltså på vissa personer. Jag kan erkänna. Ångesten är störst för att "råka" trycka på lägg till vän-knappen. Det hände en gång. Min värld raserades. Jag blev tvungen att blockera personen. Illa va!
Jag tycker ni som har loggen stängd ska öppna den så jag kan facebooksnoka i lugn och ro. Det är faktiskt inte roligt när man inte kan snoka runt.......
Alltså, jag spenderar lite tid med att spela Betapet just nu. Tyvärr finns det ingen värdig motståndare. Det är inte så kul. Någon av er kan väl utmana mig. Jag heter Hjärnsläpp och brukar spela i rummet Grisen.
För Norton spelar det ingen roll om det är en GP-klass han ska hoppa, eller om hans nuvarande uppgift är att ta hand om lilla Hoppan. Idag hände en liten olycka och Hoppan kom lös. Antagligen har hon blivit trängd av "papi"Norton och hoppat ut.
Jag satt med hunden i en annan hage och hörde bara Norton gnägga en gång. Sedan ser jag lilla hästen komma utanför hagen. Hon fick halv panik där ute och började springa som en galning. Ante tyckte att det var skitkul och triggade igång ännu mer tokspringning längs med hans hage. Jag lyckades hämta havre, men Hoppan var så stressad att hon var rädd för precis ALLT helt plötsligt. Tack och lov älskar Ante havre över allt annat och slutade naturligtvis springa när jag la in lite i hans hage. Det fick även Hoppan att sluta springa. Jag lyckades fånga den lilla vilsna själen. TIllbaka i hagen gnäggade hon efter Norton som stod längre bort. Han svarade och jag har nog aldrig sett en häst springa så fort som Hoppan gjorde till sin papi. Lyckan var total och de kom springandes tilbaka och kunde fortsätta frukosten. Nu ätandes ur samma hög.
Gulligt va! De tycker verkligen om varandra och lilla Hoppan har en trygg farbror som tar hand om henne. Norton är kung. Han vet det och han är bra!
♥ Norton ♥
Jag orkar snart inte mer. Det känns som en parasit som tagit över min kropp. Den lever och bestämmer vad jag orkar eller inte. Jag pallar inte. Kan det inte bara ta slut? En total förtvivlan uppstår snart. Jag har gjort en egen liten självdiagnostisering och om det skulle vara det skulle jag kunna bli frisk rätt snabbt. Det är dock av största vikt att jag inte äter något fel, jag kan heller inte påbörja någon förbättring innan jag tagit prover. Proverna isf kommer att bli missvisande och att göra någon form av självmedicinering är direkt farligt. Med andra ord får jag helt enketl ta och vänta.
På ett sätt hoppas jag att det är det här och på ett annat sätt verkligen inte. För att sänka pulsen, eller rättare sagt, den höga aktiviteten i kroppen kan man ge betablockerare. Det är något jag verkligen inte vill äta. Det menar jag! Däremot kanske det är direkt nödvändigt då påfrestningen på hjärtat är alltför stor just nu. Förut var jag sjuk "åt andra hållet", precis som jag skrev i ett inlägg nyligen. Jag är hellre lite fet, tror jag att jag kallade det. Då går allt i kroppen lite långsamt. Det är inte alls lika farligt.
Då kommer vi till nästa problematik. En viss del av undersökningarna för den här sjukdomen består i en undersökning med isotoper. Det går inte. =( Kontrastvätska var ju det som utlöste det hela i början. Det känns bara skit!
Medicinen finns i två varianter varav den ena är ett extrakt från svin. Det känns ju också "toppen". Bara jag blir bra kvittar det. Jag ska boka ny tid hos läkaren igen och den här gången ska jag be att få en remiss till en endokrinologimottagning. Jag ska fan bli frisk. Psykiskt är jag nog orubblig, det är då kroppen får ta stryk. Vore det inte för att kroppen helt kollapsat skulle jag kämpa på där nere, men jag är rädd för att ligga inne igen. Jag orkar inte det.
Jag som trodde jag var mycket bättre. Det var jag iofs också, men jag fick en ordentlig dipp i veckan. Den här gången lyckades jag hålla kroppen uppe utan "kollaps" och det var ju bra. Jag vet inte hur pass bra jag är än eftersom jag knappt gjort något. Den här gången tänkte jag bara vänta ut.
Tacksamt nog har jag en massa filmkanaler på min tv, som jag efter snart ett år har fått igån. Inser ju att jag måste skaffa en bättre tv. Den här är ju både liten och gammal. Det får bli senare.
Jag börjar bli sjukt less på att inte kunna göra något samtidigt som jag inte orkar. Det är tur jag har tvn så länge.....
Det är svårt att hålla gnistan uppe men efter att ha läst: ”En frisk människa önskar sig en miljon saker men en sjuk önskar sig bara en sak”, tänker jag att det nog är bäst att önska sig saker ändå. Inte ge upp liksom.
Jag känner mig sjukt okry för tillfället. Idag har jag till och med bett om hjälp i stallet. Det började i lördags när jag gjorde för mycket och sedan har det liksom bara dalat nedåt igen. Det är inget roligt. Däremot har jag gjort en reflektion över mitt "sjukdomstillstånd". Nästa vecka ska jag tillbaka till läkaren och jag tror jag vet vad som är grundorsaken till detta nu. Frågan är ju bara vilken av alla dessa sjukdomar relaterade till dessa problem jag lider av.
Det är en autoimmun sjukdom jag har. Jag har haft den länge. Jag trodde dock att jag bara hade en inflammation i kroppen förut eftersom jag lyckades bli "frisk" enligt proverna som jag tar med jämna mellanrum. Nu verkar det dock bara som att det slagit över åt andra hållet. Jag läste på lite igår och om det är en av sjukdomarna är det bra att hålla den på den andra sidan dvs den som jag inte befinner mig i just nu.
Vi får se vad som händer. Det är ju lättare att utreda något som faktiskt finns än att leta i det tomma intet. Dessutom kan man få muskelsvaghet och nervbanorna kan börja gå för snabbt och "hoppa över" vissa stället i kroppen. Det skulle ju vara helt klart intressant om det nu kunde tänkas vara det för även om det tar ett tag att "ställa in" medicinen kan jag ju bli friskare. Jag ska diskutera detta med läkaren nästa vecka. Han är bra och kan säkert få honom att ta lite mer prover alternativt skriva en remiss till någon av endokrinlogavdelningarna.
Just för dagen består min medicinering ENBART av en tablett B12 per dag.
Idag blev det besök här. Det är roligt. Jag är fortfarande sjukt trött sedan i lördags när jag gjorde lite för mycket. Jag tycker inte att köra två halvfulla skottkärror är mycket, men uppenbarligen var det det. Dessutom har jag känt mig betydligt hängigare dagarna efter det och idag hade jag till och med yrsel. Jag tänkte ta det lugnare några dagar nu. Jag vill inte bli dålig igen, eller sämre kanske jag ska säga.
Besöket idag var av manligt kön och det är bra. Det kan komma fler män hit. Inte mig emot. Det behövs.
Jag har ju bestämt mig för att jag ska hitta någon nu. Nu var inte det här besöket av den karaktären för min del, men det är en början i rätt riktning. Helst vill jag ju träffa den här som jag träffat förut, men jag blev sjukt sårad av honom och jag
Jag önskar fan att jag vore frisk. Det jag hatar mest med att vara sjuk är den konstanta hungern. Det spelar ingen roll vad jag äter vissa dagar så har ändå kroppen förbränt det och hungern 10 minuter senare är total. Med total menar jag verkligen total. Det känns som att jag inte ätit på ett dygn fast jag precis ätit. Förra veckan åt jag mig mätt. Då åt jag 3(!!!!) portioner. Jag antar att 10 potatisar och 3 bitar biff räknas till 3 portioner.
Förut, när jag var fetare, skulle jag äta medicin för ämnesomsättningen, men jag pallade inte den konstanta hungern som uppstod så jag sket i det. Hellre lite fet, säger jag bara.
Nu är det inte så att det bara är kalorierna som förbrukas omgående. Kroppen urholkas också på alla mineraler och vitaminer. Det här leder till brister som i sin tur leder till andra brister. Det är INTE bra, men det räknar ni väl ut själva. Det var mycket bättre när läget var att jag kroppen förbrukade för lite av allt och jag var fet. Det förstår ni kanske nu. När jag hamnar i det läget spelar det ingen roll vad jag äter. Jag är fet ändå. Fettoläget är sååå mycket bättre.
Jag är jävligt less, inte på en person utan alla, hela livet och människans stora falskhet. Jag har lust att vara en ond, elak jävla fitta, men tyvärr tror jag inte att jag har egenskaperna för att vara det. Det ligger liksom inte i min natur. Jag är bara inte sådan. Jag kör inte med falska intuitioner. Ibland önskar och försöker jag nog, men det misslyckas alltid.
När jag var ute med hunden insåg jag varför jag alltid känner mig skyldig och varför jag aldrig får betalat. Jag vill återgå till att detta INTE gäller EN person utan massor med händelser tillsammans. Som exempel kan jag nämna när jag(mitt ex) hade transport förut och några i stallet skulle hyra den och betalade med begagnade skor. Det var iofs snygga skor, MEN vad är begagnade skor jämfört med cash? Gång, efter gång, ibland kom det inte ens några skor. Nu får det iaf vara nog. Det är slut med rövknullade både framifrån och bakifrån av mig. Helt slut. Det finns inte mer. Jag kommer att vara benhård, statuera exempel. Dessutom kommer jag att ta upp en sak som jag mått dåigt av sedan i början på maj. Den händelsen har nu upprepats och den här gången har jag ett vittne. Det känns bra. Jag HATAR oärliga människor som medvetet vill leta upp och snacka skit. Till viken nytta? Varför? Mår man så jävla dåligt får man väl för fan söka hjälp istället för att förstöra för andra? Eller?
Dagens fittiga samhälle säger jag bara. Det är slut med sådant nu. Jag vet min åsikt. Dessutom är en av mina grundtankar att MAN GER ALLA EN CHANS. Oavsett vad man hör från andra kan man ge en person EN chans. Har inte alla rätten att bättra sig? Det finns massor med skit om mig och om alla skulle lyssna på alla mina "ovänner" då innebär det att om jag inte kan ge andra en chans är jag heller inte värd den själv.
What goes around comes around. Nu är det payback-time!
Jag ska mocka åt andra gratis, jag ska ha lektion för andra gratis, man ska "hyra" min klippmaskin gratis. Jag kan räkna upp hur jävla mycket som helst, men FAAN när det kommer till andra hållet. Då jävlar finns det minsann inget gratis eller betala tillbaka.
Vem fan tror ni att jag är som ni kan behandla som skit? Jag är så jävla trött på er hela bunten. Ni kan dra åt helvete varenda jävel av er.
Häromdagen fick jag ett fittigt jävla meddelande på Facebook. Det stod något i stil med. Nu när bla bla bla är borta hoppas jag du hjälper bla bla bla för det är du SKYLDIG dem. Jag svarade enkelt och konkret. Ja, det är tre bla bla bla1, och två bla bla bla2. Kommer inte ihåg bla bla bla3, men jag har det uppskrivet hemma.
Ungefär som att jag nu då skulle vara någon form av jävla slav åt någon annan? Glöm det för helvete. Naturligtvis hjälper jag till med motsvarande jag fick hjälp med, men efter lögner och skitsnack är det stopp där. Likväl på alla andra punkter.
INGEN får något gratis av mig i fortsättningen. Sedan kan ni fatta att ni ALLA som någon gång bett mig om något gratis är skyldig till detta. Det är fan på tiden att ni börjar be om ursäkt.
Idag blir det lite lugnare än igår. Inte för att jag gjorde särskilt mycket. Det är bara det att jag verkligen inte orkar något än.
Idag ska det iaf bli färdigt som påbörjades igår. Lite lätt motionering på ridbanan av hästarna blir det också. Frihetsdressyr tränar jag just nu med mina tottosar. Hehe! Allt blir vad man gör det till.... Senare ska jag baka kaka och äta någon god middag. Så ser det ut till ikväll.
Dessutom har jag, efter nästan snart ett år, TV här hemma. Jag vet, tv...ett år...jag tittar inte så mycket. Tisdag kl 21 är det viktigaste program. Det är heligt. House på 4an. =) Som jag har längtat....
Sit down with your bills. Say a prayer and send love to them, and to yourself. Bless every dollar in your checking account and every dollar that you spend. Make peace with your bills. Be absolutely grateful for their presence in your life. Pray until you feel an overwhelming sense of
serenity and gratefulness in regards to your prosperity and your bills! Then, imagine yourself living a solvent life, totally free from debts, and operating completely and totally on a cash basis. Go as far as you can go with this, while still remaining positive. If you feel resistance to this, go back to your SurRendering process (http://bit.ly/GFhFDK ) or EFT your fears (http://bit.ly/GDqco6 ) and apply it to your feelings here.
Journal: “What’s one action I can take in the direction of my abundance?
Det här är inte bra. Dagens "arbete" har tagit knäcken på mig. Jag vet redan nu att det kommer att vara ett helvete att kliva upp imorgon. Min kropp kommer att värka som om någon kört över mig två gånger med en ångvält.
Varför gör jag så här? Varför säger jag bara inte till den andra att den var en latmask och att jag nu, som faktiskt är sjuk, får städa upp "dyngan" efter den?
Egentligen vet jag nog svaret. Jag tänker ofta så att andra får stå för det dem gör, precis som jag får göra det. Lite "what goes around comes around". Jag har ett nytt tankesätt nu och det innefattar även: Allt jag gör kommer tillbaka trefaldigt. Dvs städar jag "dynga" (som ju bara är en metafor för annan persons skräp). Jag kommer iaf att få tredubbelt med hjälp från andra. Det blir så automatiskt. På ett sätt gör jag en god gärning, både när det gäller mig själv och en tredje person, altså får jag tillbaka tredubbelt. Det måste bli så. Jag vägrar tänka annat.
När jag imorgon vaknar och har så sjukt jävla ont ska jag tänka på att det var för en god gärnings skull gentemot mig själv. Jag ska tänka att det är en gåva för mitt inre välbefinnande och hoppas att smärtan är värt det.
Efter att ni har läst det här vill jag tillägga att jag uppfattar sköljmedel ännu giftigare än det som står på den sidan.
Eftersom vissa av mina kläder blivit tvättade med sköljmedel senaste tiden pga olika omständigheter visade det sig attt jag fick eksem en dag av ett par byxor. Detta fick mig att tänka till. Jag har ju bara tvättat mina kläder utan, men min inneboende tyckte att det borde finnas något som ändå gjorde att kläderna blir mjuka. Sagt och gjort. Jag googlade och nu påbörjas projekt. Icke giftigt sköljmedel.
Jag vill bara tillägga att jag nästan alltid lägger i lite grönsåpa med tvättmedlet för kläder blir faktiskt inte riktigt rena annars. Man känner inte skillnaden förrän man provat.
Idag blir det en liten lista. Jag brukar inte bjuda på sådan, men här kommer en iaf.
1. Den här vet nog några av er redan. Kaffe är viktigt för mig. Det måste smaka bra, vara av något exklusivare än medel och vara väl gjort enligt konstens alla regler.
2. Jag har en enorm fetisch för duschtvålar. Rekordet på antalet jag har haft hemma är 25 tror jag. Idag har jag bara 4 samt en blåbärsluktande handtvål som står i köket. Cocos är dock den oslagbara favoriten. Varje gång jag duschar måste jag känna in dagens mood, öppna alla duschtvålar och känna vad som passar för dagen.
3. Körsbär. Allt ätbart som innehåller körsbär MÅSTE jag bara prova. Bärry-yoghurt med körsbärssmak är bara. <3 <3 <3 Bästa körsbärsyoghurten jag någonsin ätit var dock i Tyskland och innehöll spannmålsbitar av okänd sort. God var den iaf. Jag har provat det mesta i körsbärsväg. Ben & Jerry´s Cherry-glass var dock en STOR besvikelse. Den höll inte godkänt mått.
4. Jag verkar ha svårt för att sova kvar på min del av sängen. Vanligtvis just nu sover jag i 45 graders vinkel över sängen. Jag vaknade dock för någon vecka sedan liggandes från sida till sida. De flesta nätter som jag har sällskap i sängen stjäl jag den andres täcke, eftersom det blir för varmt med två lägger jag ner mitt eget på golvet och forsätter sova med den andres. Jag har även vaknat, en gång(kanske flera), under madrassen. Jag minns att jag var lite halvvaken under natten och att jag noterade att jag frös. Mitt undermedvetna tänkte väl att det blir varmare med en madrass på utöver täcket. Förut kunde jag även vakna sovandes I täcket. På något sätt har jag då lyckats vända på täcket i sömnen och krupit in i det som en sovsäck. Till detta har jag ingen rimlig förklaring.
5. Jag är en extremt rutinbunden människa. Saker måste och stå, ligga och vara på ett exakt sätt. Jag kom på mig själv en dag med att gå och hänga iordning vattenhinken i MBs box efter att min medryttare varit där. Hinken hängde nämligen inte EXAKT såsom jag hängde den varje dag. Uppskattningsvis ändrade jag så hinken hängde en halv cm snett åt det andra hållet. Hon hade två hinkar och de hängde för nära så de hängde automatiskt snett. Detta kan även gälla exv hur kaffepaketen står i skåpet och liknande saker. Mina morgnar är extremt rutinbundna och gör jag en sak i oordning förstörs alltihop.
Så, nu har jag bjudit på 5 saker om mig själv. Det kommer fler....
Jag hade önskat mig lite inför morgondagen. Planerat i sinnet hur det skulle se ut. ALLT har gått åt skogen. Det har blivit både avbokning och att personen jag tänkt i mitt sinne att vi skulle göra något har rest bort. Jag hade tänkt fika inne i stan.
Egentligen hade jag från början tänkt mig något helt annat. Något som jag ville göra på kvällen. Nu har jag varken biljett till evenemanget, som jag egentligen inte bestämt exakt vad det skulle vara, eller någon att gå med. Jaja, det löser sig. Helst skulle jag vilja gå och fika fortfarande, inne i stan. I lite halvmörk novemberruskig eftermiddag. En kopp te och prata lite. Ni vet så här supermysigt.
Dagen kanske kommer med en överraskning. Jag får helt enkelt använda mig av universums lag. Den jag levt efter ett tag nu, attraktionslagen. Jag vill göra något imorgon. Rätt som det är kanske det ramlar ned någon från himlen och vill fika med mig eller dyker upp med en biljett till ett evenemang jag vill gå på.
Vem vet, morgondagen har säkert massor med överraskningar. Rätt som det är, dyker han som jag är intresserad av upp och visar sig lite intresserad. Det kanske är han jag kommer att fika med. Man vet ALDRIG vad morgondagen har att erbjuda OCH det gäller att se och ta chanserna när de kommer. Öppna sinnet för nya saker och utmaningar! =D
Idag fick jag lite barnkläder från en bekant. I dagens samhälle är det väldigt populärt att ge bort kläder till hemlösa. De har ju ingenting. Det är sant. Det håller jag med om. Däremot tror jag att vi ofta glömmer samhällsgruppen precis ovanför. De som inte fallit ner till sista trappsteget i den svenska samhällshierarkin.
Jag har funderat länge på det här. En dag stod jag och pratade med en i stallet som har en släkting som jobbar i en skola i Märsta. På den här skolan har det samlats det lägsta samhällsskiktet. I den skolan fungerar det så här:
Måndagar: Det spelar ingen roll vad som serveras till lunch. ALLT tar slut. Barnen är nämligen så hungriga, efter att inte ha ätit ordentligt sedan sista måltiden i skolan på fredagen. Förstår ni då att det som gäller är att familjerna är så fattiga i detta område att de inte har råd att äta ordentligt på helgerna.
Jag vet att de flesta nu säger, men vadå, vi har ett skyddsnät, de lever ju ändå på mina skattepengar, pengarna går väl till annat bla bla bla. Det spelar ingen roll vad ni tänker. BARNEN far illa. Det är bara att konstatera och jag tror att oavsett vad som händer försöker man ändå se till att ens eget barn har mat på bordet.
Jag kollade iaf upp detta med barnkläder. Det verkar som att skolor inte får ge. Det handlar om någon form av rättvisa. Därför kollade jag runt på andra ställen och hittade idag ett ställe som jag ringde till. På deras hemsida kan man läsa.
"...familjer där barnet misstänks fara illa eller där föräldraskapet är ifrågasatt eller tillfälligt är ur funktion.",
"Familjerna kan bo hos oss eller hemma under tiden."
"Vi tar också emot ensamma barn som placeras i akuta situationer."
Jag letade först upp boenden för ensamkommande flyktingbarn, men de boendena hade barn som var mellan 14-17 år. Just nu hade jag inte den typen av kläder. Barnen på stället jag ringde till nu var upp till 12 år.
Jag hoppas kunna få lämna kläderna hit! De ringer upp i eftermiddag och jag försöker få iväg kläderna nästa vecka någon gång.
Jag ska allvarligt säga att det inte går en dag utan att jag tänker på att jag borde göra mig av med Norton. Den enda funktionen han fyller för mig just nu är att han är sällskap åt lilla Hoppan. I övrigt fyller han inget syfte i mitt liv. Det är varken rättvist mot honom eller mig. Varje dag kostar han mig massor med tid och energi - som jag inte har. Han kostar mig varje månad dessutom pengar. Förutom att jag mockar och gör iordning mat åt honom varje dag fodrar jag dessutom honom varje vecka. Han kostar mig alltså privat kvalitetstid. Som jag faktiskt behöver just nu. Istället för att fodra Norton-fodringen en lördagkväll kan jag ägna den tiden åt mig själv. En viktig grej till är att jag anser att varje häst man har ska uppfylla ett syfte. Hästen behöver en uppgift och mening i sitt liv. Även om det är att vara hamster-attribut. Ni vet typen som inte har hästen annat som statussymbol och något att titta på, fyller den fortfarande en funktion i livet. Personligen anser jag att det är fel endast för det syftet, men det är ju upp till var och en.
Problemet för min del är att jag inte vet vad jag ska göra med hästen. Det lättaste och mest rimliga skulle vara att någon annan tog över hästen och hade den. Han är faktiskt fullt ridbar. Kan hoppa lättare banor både på träning och tävling. Grejen är att det aldrig dyker upp någon sådan. Jag känner en som jag skulle vilja lämna honom till som skulle älska och ta hand om honom efter absolut bästa förmåga. Tyvärr har hon varken tid eller råd, tror jag. Jag har inte frågat. Tränaren hon skulle välja att rida för vet jag har kompetens och tankesätt som passar mitt och jag skulle aldrig oroa mig för att hästen inte fick absolut bästa tänkbara omvårdnad. Det känns fel att ta bort en häst som fortfarande skulle kunna glädja någon annan.
I den bästa av världar. Jag får fortsätta tänka varje dag. Mer än så orkar jag inte. Jag får be för den perfekta lösningen. Jag trodde jag hade det med två medryttare, men den ena sa upp sig och jag måste återigen börja om med att leta någon ny. Det i sig är ju ett enda stort besvär. Speciellt eftersom jag hade två så bra. En är ju kvar, men det är verkligen svårt att hitta en som passar och är bra.
Idag ska jag inte glömma något på "att göra listan för dagen". Jag måste ändå inleda med att slänga 26 saker sedan igår.
Day 4 and Day 5: Treasure map time. (+plus spend a million.)
Spend a day gathering supplies for your treasure map. Gather old magazines, a poster-board, some construction Paper, scissors, and glue. Turn on your favorite music, pour yourself a wonderful glass of sparkling water or wine and let your imagination and the kid in you run FREE!
If you only have 20 minutes, then that’s all your need. If you have 3 hours -then that’s perfect too. Allow yourself as much or as little time as you have. You cannot get this wrong! For more information on treasure mapping, see my article here.
Journal: “What’s one action I can take in the direction of my abundance?
Nu börjar jag behöva tänka till för att kunna spendera pengarna. När jag dessutom har ägnat resten av dagen till annat och inte kommer på förrän kl 21.00 på kvällen att jag ska spendera en miljon. Vad gör jag då? Så här dag 3 börjar är det dessutom inte helt solklart vad jag ska spendera dem på. Det man önskar sig mest är ju ändå ett fantastiskt boende och den snyggaste bilen. Den har jag redan. Ni vet, jag köpte ju det igår.
På vägen till kylskåpet från sovrummet kom jag iaf på det. Aktier! Jag har faktiskt ett vinst intresse för dessa tråkiga och trista papper. För ett tag sedan gick jag med i Aktiekampen på Facebook. Jag körde min vanliga taktik För att vinna måste du våga misslyckas! Jag måste nog säga att jag ligger mer åt hållet misslyckas just nu Jag borde ha läst på innan jag "köpte" vissa aktier.
Det tänker jag dock ta med mig nu. Det blir säkra kort helt enkelt. Jag hinner inte sitta och fnula länge på det här idag. Min största förlorare i Aktiekampen är PA Resources. Det var här jag klantade till det. De är snart i konkurs. Kassa investeringar har gjort att företag är helkass. Innan det köpte jag KaroBio helt fel dag. Den lär inte gå med vinst annat än att någon trycker in en massa pengar i företaget igen. Nu kan man visserligen chansa, men inte idag.
Jag tänkte lite mer några banker, Swedbank ett måste, Nokia, Tele2, Det är de jag kommer på rakt av. Att spendera en miljon dollar på aktier är bara något som är helt roligt och som jag definitivt skulle göra om jag hade pengarna själv.
Jag läste igenom texten vad dag 3 innebar och jag insåg att jag missat en viktig del här. Jag skulle slänga 26 saker som jag inte längre behöver. Jag hade för bråttom när jag läste tidigare. Dock ska jag inleda morgondagen med detta och jag vet PRECIS i vilken ände jag ska börja. I sovrummet faktiskt......
Nu ska jag lägga mig och ikväll ska jag återigen fundera på:
Journal: “What’s one more action I can take in the direction of my abundance?
Jag vill bara avsluta med att tala om för er ALLA att det här fungerar verkligen! Sinnet öppnas för nya möjligheter. För några dagar sedan hittade jag något att sälja. Kvantiteten av varan blir dock så stor att hantera för mig själv. Idag bjöd jag in en annan person att delta i försäljningen. Hon har bra kontakter för att sälja varan och hon bor 50 mil bort. Dessutom uppfann vi ett nytt användningsområde för varan just som vi satt och diskuterade vilket öppnade upp för säkert femdubbel försäljning.
Ibland är vissa saker fett irriterande. Nu skrev ju jag att jag inte skulle lägga någon mer energi på en viss person. Nu tror jag att han dök upp idag. Jag vet inte om det var. Det spelar ingen roll. Bara vetskapen OM att det skulle kunna vara han gör någon form av hopp tänds inom mig och hjärtat hoppar till.
Nu spelade det ingen roll. Jag hade ändå inte kunnat göra något idag. Jag hade kunder i stallet, kommande hyresgäster som skrev kontrakt. Jaja, är han intresserad får han visa upp sig oftare. Annars skapas inga tillfällen för oss att träffas. Svårare än så är det inte. Jag kan som inte ta mig så långt just för tillfället eftersom jag inte vågar köra bil. Kort sammanfattat: Det är helt enkelt upp till honom. Jag kommer inte att stänga dörren för någon annan. Tvärtom har jag precis öppnat den för andra igen.
Det här inlägget skriver jag bara för att slumpen så ofta kommer in när det gäller just honom. Likaså nu när jag senast igår skrev att han inte visat något intresse och att han får börja med att visa sig här oftare. Slumpen.....
Igår pratade jag med en person om det hon kallade energitjuvar. Jag vet att även jag har skrivit ett inlägg(Energislukare vs energigivare) om det förut. Energitjuvar är sådana som bara genom sin blotta närvaro stjäl allt vad energi hos en själv är. Den liksom sugs bara ut och det bokstavligen känns som att den bara dras ut ur ens kropp. Jag kallade det för energislukare istället för energitjuv.
Jag tror att dessa energislukare lika gärna kan bli energigivare. Det handlar bara om att den personen inte löst någon konflikt i sitt eget liv och att den konflikten tar upp all personens egen energi. Energin hos personen tar alltså slut. Det här leder i sin tur till att personen behöver energi från en annan person, vilket naturligtvis blir den som den kan "stjäla" ifrån. En dag bestämde jag mig bara för att det inte längre gick att stjäla någon energi från mig. Det var stopp, finito, slut. Ingen mer energi gick åt till att föda den som inte kan lösa sina inre konflikter. Nu kanske ni tänker: Vilken snål jävel! Så är fallet inte. Jag ska berätta.
På ett sätt blir det fel att inte villja dela med sig. Det handlar lite om karma. Vad du ger, får du alltid tillbaka. Välj istället hur mycket energi du kan tänkas att ge till den här personen, eftersom du nu valt att den inte får stjäla. Det här är ett enkelt sätt att göra en negativ sak till något som faktiskt är positivt och som i slutändan kommer att ge dig mer än det kostar. Istället för att någon har ätit upp all din energi har du delat med dig av det du själv valt att avvara för bättre syfte. Karmalagen säger att du för eller senare kommer att få tillbaka tredubbelt med energi och detta leder till att du kan dela med dig till fler. Du har helt enkelt blivit en energigivare. Något helt fantastiskt att vara om du tänker efter.
Allt du behöver göra är att ta den mentala kontrollen över situationen.
Steg 1: Personen som vill stjäla din energi har inte möjlighet att stjäla. Du tänker att personen har problem som berör annat i dens liv, men den försöker ta ut det på dig vilket är helt fel.
Steg 2: Du delar med dig av den energi du själv kan tänkas avvara utan att inkräkta på ditt eget energibehov i ditt liv.
Steg 3: Du får tillbaka energi, förr eller senare, du kan inte själv bestämma när den kommer. Bara vänta och låt den komma till dig.
Steg 4: Det blir en god spiral. Du har fått 3 ggr den energi du gav. Du får mer energi att ge bort och du får tillbaka den nya energin du nu gett bort tredubbelt.
Kom ihåg! Ingen kan bestämma hur mycket du kan avvara annat än dig själv. Träna för att hitta just din balans.
Jag la ju ut annons om medryttare för ett tag sedan. Nu har jag hittat en som ska komma och provrida Norton. En av hans medryttare slutade. Jag tror att jag har bestämt mig för att skriva kontrakt med mina medryttare i fortsättningen. I slutändan fungerar det liksom ändå inte. Jag hade en som fick rida 2-3 ggr i veckan mot en väldigt liten ersättning mot att hon mockade även till min andra häst som var där då. Sista två månaderna betalade hon inte alls. Annars är standarden att de inte dyker upp pga dåligt väder, hästen går inte att rida en dag, de kom på att de skulle på middag just den dagen, på morgonen innan faktiskt.
Vad är det för mening för mig att ha en medryttare som har den attityden? Alltså jag menar, det är ju precis lika dåligt väder för mig om det inte går att rida, jag kanske också har annat att planera just den dagen som medryttaren skulle komma. Jag orkar inte med sådan nonchalans och respektlöshet. Då finns det andra ställen att rida på, Det bästa är nog kanske att skaffa en medryttare som haft häst eller de som haft föräldrar som haft häst. Grundförståelsen för att hästen faktiskt blir utan mat, inte får mockat eller något annat om man inte orkar åka ut finns där då. Det här är inte så lätt att förklara för en som aldrig behövt ta den typen av ansvar.
Självklart finns det undantag. Människor kan bli sjuka och annat kan hända. Oförutsedda saker.
Nu har jag iaf hittat en som ska komma och prova Norton. Sedan har jag svarat ett antal andra, men hos dem har inte fått något svar ännu.
Nu är det dag 3 och nu börjar lite mer konkret action ta form här. Idag har jag saker jag måste göra.
Day 3: Get rid of any and all clutter and outdated items. (+plus spend a million.)
Now, eliminate your clutter!
Anything that no longer serves a purpose in your life – give it away, donate it to charity, recycle or ‘free-cycle’ it or trash it! This may take a few days but begin today by chunking it down! Make this day, the beginning of your new, clutter-free, clean life.
Know that the more ‘clutter’ you have in your life, the less prosperity you can attract. Clutter (hoarding) and ever-increasing supply (flowing prosperity) are like oil and water – they absolutely do not mix!
Start by sorting away 26 things today.
It doesn’t matter how large or how small it is. Just walk through your home with a trash bag and put 26 things that can be thrown away.
Next, donate 26 things. Take a box and walk through your home, giving things to the box!
Why 26? Well… no serious reason OTHER than the fact that numerologically speaking 26 is an 8, which is often associated with wealth and abundance. Thus, as you are seeking 26 items, repeat the mantra, “I am rich! I am rich! I am rich!”
Now, before your 10 days are up – take your box to the local charity or give it away. Repeat a few times over the next few days and FEEL the difference as you release and honor your Truth - “The Divine is my source and supply and thus my prosperity is endless and immediate!”
Journal: “What’s one more action I can take in the direction of my abundance?
Jag vet faktiskt exakt vad jag ska börja med. Det blir i sovrummet, och nej, till alla er som undrar. Jag ska inte slänga en dildo för att den är outdated om ni nu trodde det. Ni ska få bildbevis. Det kommer att kännas som en otrolig lättnad att bli av med det här monsterskräpet som just nu står där inne och bara tar upp en enorm plats och slukar massor med energi.
Jag inledde med en bil och jag valde en Audi. Efter mycket om och men kom jag fram till att en A6 allroad var det bästa alternativet. Det som till sist avgjorde var det att hunden kan sitta bak i en kombi.
Sedan fortsatte jag med en resa. För att vara lite originell hittade jag en tågresa i Skottland. Sjukt intressant. Jag var först inne på något i stil med Indien, men hittade det här med tåg och jag bara älskar att åka tåg om ni inte visste det. Den här sju-dagarstrippen blev det. Dessutom tänkte jag att jag kan bjuda med någon, så om du känner dig sugen kan du ju gå in på länken och se om det är något för dig.
Jag tänkte att efter 7 dagar där kan jag spä på med några dagar i London. Nu hittade jag inget passande hotell så det har jag inte bestämt ännu. Hemsidorna krånglade när jag skulle titta och jag ledsnade till slut.
Nu sitter jag och funderar över de resterande 4 miljonerna jag ska spendera idag. En övernattningslägenhet inne i stan kanske vore något. - - - - - - - - -
Jag hittade faktiskt en, men jag lägger upp länken imorgon. Det känns som att tekniken inte vill mig väl just nu och jag ska snart lägga mig. Precis som igår ska jag tänka på dagens tankenöt. Idag var det: Journal: “What’s one action I can take in the direction of my abundance?
När jag la mig igår fick jag en snilleblixt. Det är ju bara att konstatera att övningen dag 1 gav resultat. Innan jag lägger mig ikväll ska jag göra iordning för snilleblixtens kommande framfart.
En sak som inte alls hade med det att göra är att jag kommit fram till att jag måste försöka lägga ner den här som jag varit intresserad av. Det är ju bara att inse att han aldrig varit intresserad. Det är möjligt att han var det förut, men han har ju sagt att han inte är det. För min del blir det ju meningslöst och bara onödigt tidsfördriv. Det hade varit skillnad om han visat något intresse. Lika bra att skita i honom istället. Inte för att det är särskilt svårt. Det är ju inte direkt så att han visar sig särskilt ofta.
Ibland finns lösningen närmre än du tror. Det gäller bara att öppna ögonen och våga ta chanse. Du vet inte när den dyker upp igen.
Små saker kan bli stora. Allting blir vad man gör det till. I slutändan är det ändå bara våga, våga och våga. Blir det fel är det bara att prova på ett annat sätt eller att "göra om och göra rätt".
Idag är det dag två på övningsschemat. Innan jag la mig ägnade jag tid åt frågan från dag 1 “What’s one action I can take in the direction of my abundance?”. Idag är det nya utmaningar som står på spel och jag ska anstränga mig för att lösa dem.
Day 2 through 10: Spend 1 Million dollars a day – mentally.
Yesterday was just a warm-up. Today, you’re really going to have to get creative because nothing that you purchased yesterday should be bought again today, unless of course you really need it again today (like food.) Likewise, on days 3 through 10, if you bought it previously, unless it really is something that you would buy again (a charitable contribution, another adventure trip for later in the year, etc.), then every ‘mental’ purchase must be realistically something that you would spend money on today.
Write it down. How will you spend your days in consideration of your massive wealth and freedom? If you’ve ever played Abraham’s Prosperity Game, then you know this can be a challenge. The key is to really stretch yourself, as spending a million dollars a day can become quite a challenge after awhile!
This is an important ‘mind-expanding’ exercise because most people find that while they say they want to be prosperous, they actually “vibrate emotionally” with “just enough to get by.” This exercise often produces acute awareness of our limitations and lack of vibrational harmony.
Journal: “What’s one action I can take in the direction of my abundance?
Jag tänkte att jag skulle börja med att hitta helt ny inredning till lägenheten. Nu blev det inte så. Jag fastnade på nummer ett där. Online-shoppa en soffa är ju helt omöjligt. Det går liksom bara inte. Jag gick istället över till kläder, men det kändes också oinspirerande.
En separat lägenhet till groomen blir det också. Mycket passande och skönt inför alla tävlingar jag ska åka på. Det är ju jobbigt att trängas.
Det är lagom som lastbil. Jag har även tittat på några hästar samt anmält mig till Sunshine Tour i Spanien. Kanon! =)
Mer än så blev det inte idag. Lastbilen tog rätt lång tid att hitta. Imorgon kommer en ny uppgift. Jag har redan lite planer för den. Innan jag lägger mig ikväll tänkte jag köpa ett hus, donera lite mer pengar, har redan donerat lite och kanske en resa skulle passa in.
Alltså det här med attraktionslagen. Det fungerar verkligen. Jag vet inte vad som hände, men från att ha varit en grå dag började solen skina över mig som om världen bara förändrades. Tänk så enkelt saker kan bli. =) Nu ska jag gå ner till stallet efter att ha ätit lite lunch. Undra vad jag ska hitta på där nere nu då med den lilla extraenergi som jag lyckades få. =)
Step by step blir det bättre och bättre. Annat kan jag inte konstatera. Nu ska jag bara tro lite till. Igår hade jag en riktig deppdag. Till största del berodde det nog ändå på att jag var så himla risig.
I brist på annat, vilket verkar vara min nya grej. Jag orkar fortfarande inte göra så mycket så mycket av min tid varje dag spenderas på att sitta framför datorn. Idag hittade jag något roligt som jag ska göra följande tio dagar. Övning 1 lyder:
Day 1: Today – spend freely mentally.
Go shopping, either on the Internet, at the mall, or in a catalog and imagine all the wonderful things you would adorn you and your family with, as if you were unlimited. How would you contribute to the world, your family, your community, charities, political campaigns, and other possible business ventures? If you were a wealthy billionaire (think Bill Gates or Warren Buffet), how would you spend money today in order to make more money tomorrow? There are no limits. Set yourself a timer, and spend 15 minutes jump-starting this exercise. Then throughout the day, imagine yourself spending freely. Note: Do not pull-out your checkbook, debit or credit card! This is a mental exercise only! How much do you suppose you spent today? Write it down.
Make a note in your journal each day, answering the following question: “What’s one action I can take in the direction of my abundance?”
Ni får en rapport senare på vad jag spenderat idag. Just nu måste jag ägna min tid till att shoppa.
Igår kväll satt jag och läste lite. Jag kom fram till något som handlade om balans i livet. Nu kom jag in på det de kallade för personlig balans. Det stod att det ofta bestod av följande: vi/jag, inre/yttre, kontroll/tillit, arbete/fritid, aktivitet/vila, beroende/självständighet, glädje/sorg och materialism/icke-materialism.
Vissa av de här bitarna känner jag inte är i balans vila/aktivitet är en. Jag vilar alldeles för lite. Det spelar ingen roll om jag är trött eller inte. Jag har liksom inte ron till att göra det. Jag är ju också i alldeles för stort behov av kontroll och har alldeles för lite tillit till andra människor. Jag kanske ska göra det till ett antal "övningar".
När det gäller kontroll och tillit har jag två saker jag ska öva det på på en gång, eller den ena börjar om ett tag. Jag har aldrig sett det som att jag har för lite tillit förut utan som att det är något jag ska göra annars blir det fel. Det andra är en person som jag senast igår tänkte att jag aldrig kan lita på igen, men det är helt fel. Faktum är att det nog är en av de personerna jag kan lita på mest i slutändan. Jag ska iaf öva med tanken på det här. Jag måste sluta tänka på att jag inte kan lite på hen och tänka att det är den person jag kan lita på mest.
Vad gäller glädje/sorg måste nog hitta lite större dalgångar. Här är det som bara något mitt i läge. Jag ska hitta lite större glädje först. Det verkar ju rimigt för att sedan kunna känna större sorg. Det får inte bli något likgiltigt läge.
Jag ska börja jobba med de här sakerna och se vad jag själv kan få för resultat.
Precis som rubriken lyder trodde jag att jag kommit till en insikt, men när jag började skriva inlägget kändes det så jävla fel. Jag tänkte skriva en grej som bara blev så fel. Eller det blev inte fel. Insikten jag trodde att jag hade gjort stämde liksom inte. Nu har jag spenderat tid på att tänka negativt om något som antagligen inte är det. Idiotiskt!
Det har ju med den här personen som jag är intresserad av att göra. Det är så himla svårt när han sagt att han inte vill träffa mig. Det är ju det jag vet. Att han inte vill träffa mig. Om jag rannsakar mig själv har jag nog heller aldrig sagt hur mycket jag faktiskt tycker om personen, och alltid har gjort, så det är väl inte så lätt the other way around heller.
Nej, jag borde väl gå dit och säga vad jag känner, men jag vet inte om jag pallar det. Väldigt sällan jag skriver de orden, men jag vet faktiskt inte om jag vågar. Jag är sjukt rädd för att på något sätt bli sårad och just för tillfället räknar jag med att jag skulle bli det. Svårare än så är det egentligen inte. Det hade varit mycket lättare om han hade visat intresse. Det mest sannolika, eftersom han inte gjort det, är ju att han inte alls är intresserad. Precis som han sagt tidigare.
Jag tänkte jag skulle vara snäll och lösa ett problem åt några andra. Snällt va! Tyvärr blev det inte så bra. Nu var det inte mig som det inte blev så bra för utan en annan person. Det blev pinsamt faktiskt.
Det var nämligen så att personen som skulle lösa problemet, dvs den jag pratade med, gick till personen det berörde. Personen det berörde öppnade då käftet och påtalade inte att detta då var något problemt. =/ Smart? Nej, inte så jätte. Personen fick inte en ledande fråga om just det var utan om ngt öht var fel. Herregud säger jag bara. Jaja, jag tänkte ju bara vara snäll. Nu blev det ju heltokigt. Problemet blev ju inte löst och lär heller aldrig bli. Dock är det ju inte mitt problem för det berör egentligen inte alls mig. Det är dock pinsamt för den andra fast den inte fattar det.
Nåväl, sanningen kommer alltid fram. Jag kan inte stå för andras lögner. Jag tänker på det rätt ofta numer....varje dag nästan.
Jag kan ju meddela att alla de proverna jag tog när jag var in 23 oktober på KS var negativa. Jag har alltså ingen mer autoimmun sjukdom. Det är ju bra. Däremot önskar jag att de kunde säga: Det här är fel. Ge mig en tablett och hips vips så jag är frisk kry och helt återställd igen. Fast om jag ska vara ärlig vill jag inte vara sjuk. Jag VILL vara frisk och det ska jag bli.
Bland de här proverna de tog var det bla Sjögrens syndrom. Jag har aldrig hört talas om det någon. Det känns helt absurt. Naturligtvis var jag tvungen att googla. http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Sjogrens-syndrom/ Till råga på allt har jag fått värsta förkylningen med feber. Jag har typ aldrig feber. Det är sjukt jobbigt. I förrgår natt låg jag och hostade och i natt låg jag och nös halva natten innan jag till slut kunde somna. I morse vaknade jag tidigt och hade värsta huvudvärken. Nu har jag druckit superteet och känner mig betydligt piggare. Superteet sänker både feber och gör att man blir friskare tidigare. Jag kan tillägga att det inte längre är tillåtet att sälja i Sverige. Det är tillåtet att dricka, det är inget knark jag tar, bara nästan.
Nu när det löste sig så bra med A-biten i önskningen önskar jag mig även B-biten. Nu behöver jag två däck till önskning A. Det skulle vara toppen om jag bara kunde få dem också. Det jag behöver nu är två däck typ motorcykelhjul. Jag vet inte dimension och så än. Jag vet heller inte var jag ska lyckas få dem. Jag vet bara att det verkar som att det är mening att det här ska ske.
Jag behöver också en bit plywoodskiva, metallfärg alt billack. Jag tror att det blir bra. Just det, inte att glömma. Jag önskar mig hjälp med att få ordning på allt detta. Jag får önska mig någon som kan komma och ge mig en hjälpande hand. ;-)
I dagsläget känner jag ingen som kan hjälpa mig med allt det här, men som sagt. Det verkar meningen att jag ska göra det här och då dyker det garanterat upp allt det jag önskat mig. Vem vet, det kanske står en drömprins och kan ge mig allt på en och samma gång. =)
I förrgår började jag önska mig en sak, men efter sjukdom här är inte kassan den fetaste och det jag behövde/vill ha kostar lite pengar. Skam den som ger upp!
Vad tror ni jag hittade som bortskänkes idag????? Ni skulle inte tro det. Jag vill inte ropa hej innan jag kommit över ån. Ni får vänta och se. Det enda jag kan säga är att ALLT är möjligt. =D Fy fan vad glad jag blir.....
Äntligen börjar jag känna mig lite piggare. Idag blir det stallet lite mer än på ett tag. Jag ska damma av selen till Ante. Igår passade vi in den och idag blir det putsning av den. Selen har legat uppe på loftet i två år och var full av skräp, damm och annan skit. Ni ska den iaf piffas och bli fin igen. Den var välvårdad förut när vi använde den regelbundet.
Allt på selen var rätt storlek utom bröstan. Det löser sig senare. Tradera, butiken Mimmi å pålle är två bra ställen att hitta sådana saker på. Jag köpte selen begagnad och vet faktiskt inte vilken modell det är så det blir till att hitta rätt del som passar.
Sitter och ska snart åka iväg. Kl 10 öppnar "butiken" som vi ska till. Den är bara öppen lördagar mellan 10-14 så det gäller att passa på och komma i tid. Det blir kanske lite bilder när vi kommer tillbaka om min telefon vill vara med och leka. Senaste tiden har den hållt på att dumma sig med minneskortet. Det är nog dags för en ny snart.
Det kommer också att bli inkörning av Ante. Inte än, men inom kort. Sele har jag redan. Det är ett stycke vagn som fattas. Just det, och den lilla detaljen att hästen måste bli inkörd. Haha! Jag har kommit på att det både är bra ur perspektivet att jag kan motionera hästen även om jag är lite risig samt att Ante skulle må bra av det efter hans skada. Först kommer det som sagt att bara bli invänjning av selen.
Imorgon får jag bli rastad. En tur till Väsby ligger på schemat. Det ska bli kul. Det blir en lagom tur från fm/lunch någon gång. Sedan är det tillbaks till stallet vid 16. Då är det intag. Jag lär ju vara helt slut, men det är ok. Vila kan jag göra i natt och imorgonkväll för jag har inget inplanerat då.
Jag är lite sugen att se en film på bio. Det har jag inte varit på ett tag, men nu har jag kommit på att det nog är rätt lagom. Jag ska bara hitta något sällskap som vill följa. Vem vet, har jag tur dyker det upp någon som vill gå med mig redan imorgon kväll!? =D En bio-date skulle ju vara lite schysst. Typ fika lite innan och prata och så, se filmen och sedan åka hem. Det skulle vara lagom.
Jag har lagt ut några annonser på saker som rör hästarna idag. Det kändes bra. Det behöver styras upp det här. Jag måste göra om lite så det passar inför framtiden. Det krävs planering, lite omstrukturering och framförhållning. Efter elva månader som stallinnehavare har jag kommit fram till vissa insikter gällande hur jag vill ha det. Det är inte så stora förändringar. Bara lite klarare. Dessutom känns det bra att passa på när jag bara har en hyresgäst. Det är alltid enklare när det kommer in nya och att reglerna gäller redan från början. Då är det den förväntningen man har på stallet.
Jag håller på att utforma ett kontrakt samt ett antal stallregler. Jag lånade en del ideer av ett annat stall när det kom till stallreglerna. Saker som jag tycker är bra. Det blev dessutom skrivet så att även en nöthjärna kan förstå vissa saker. Nu vet man inte vilka hyresgäster som kommer i framtiden, inte för att jag menar att de är nöthjärnor, utan att de kanske inte är så rutinerade och då är det bättre med tydliga och enkla förhållningsorder.
En av de saker jag annonserade om var en medryttare till Ante. Det kan ju inte bli så svårt?
Jag fick hjälp att släppa ut hästarna i morse, men det blev tidigt. Eftersom jag omöjligen kan somna om sitter jag nu här och läser på lite om hur jag ska bedriva stallet. Mycket krångliga regler är det iaf. Jag måste få lite klarhet. För att göra det enkelt för mig skickade jag frågan vidare till Skv på en gång. Hihi! Det är så man gör. Det är tur att jag har bra kontakter.
Just nu sitter jag och funderar på om det kanske inte är lättare att ha det som en hobbyverksamhet. Det kanske helt enkelt är det jag ska ha det som? Rent juridiskt alltså. Helt ärligt så vet jag inte. Jag tänkte sätta mig in i situationen lite mer under dagen.
Jag börjar vara sjukt uttråkad nu samtidigt som jag faktiskt inte orkar göra något. Det här ledde till att jag tittade lite mer på det här med attraktionslagen. Jag googlade runt lite och hittade nya intressanta sidor att läsa om det på. När jag sedan funderat igenom mina "önskningar" gjorde jag slag i saken och passade på att önska mig dessa. Jag vet innerst inne vad jag vill göra i framtiden. Mycket av dagarna går faktiskt åt till det.
Senaste tiden har jag dessutom funderat över framtiden i mitt liv. Vad kommer jag att kunna göra i framtiden? Hur återställd blir jag? Etc etc.... Jag vill ju naturligtvis bli helt frisk. Det råder ingen tvekan om det, men om jag ska vara ärlig är jag på ett sätt mycket sämre nu än jag var förra året jag var sjuk. Jag vet inte vad det beror på. Antagligen gick det åt så mycket energi för tillfrisknandet då och att kroppen nu inte blivit helt återställd. Det var bättre i somras, jag jobbade lite färre timmar/månad då och nu i höstas återgick vi till ordinarie schema och på det jobbar jag nästan heltid. Jag vet inte om det var det som gjorde sista knäcken på mig.
Nu funderar jag iaf mycket hit och dit. Vad ska jag göra? Vad vill jag? Någonstans har jag en plan och jag vet hur jag vill att den ska se ut. Det är en del pusselbitar jag inte lagt bara. Eller på ett sätt väntar jag på att universum ska lägga dem åt mig. Det är faktiskt det jag gör. Jag behöver en liten hint på det planet. Jag ser som bara två vägar, men det kanske finns fler tillgängliga som jag inte upptäckt ännu. Det kanske gäller att vidga vyerna lite?
Just nu känns det som att jag skulle ge vad som helst för ett badkar. Jag har ont i nästan hela kroppen. Det bästa har jag kommit på är en stekhet dusch där jag nästan skållar huden, men ett bad skulle sitta en miljon gånger bättre. Nu har jag inget badkar. Jag känner inte heller någon som jag kan åka och "låna" av. Jaja, drömma kan man ju alltid. Jag börjar undra när detta elände ska sluta. Hur lång tid kan det ta innan man blir bättre?
Läkaren sa ju att jag skulle vänta ut. Det känns ju bra. Ska jag bara sitta här då? Ja, alltså jag har ju inte så mycket val. Det är ju knappt att jag orkar något alls och även fast jag gör "ingenting" gör jag för mycket. Igår gjorde jag morgonpåsar till mina hästar på kvällen och jag kan inte beskriva smärtan i armarna. Det är ingen ide att klaga för det blir inte bättre. Det är bara att göra´´t.
Men ett badkar skulle sitta fint..... Någon borde erbjuda sig att låna ut sitt. ;-)
Det var mest för att sjukskrivningen från sjukhuset gått ut och jag behövde förlängt. Han ställde diverse frågor. Det är som att börja om från början varje gång man träffar någon. Det slutade iaf med att han jag blev sjukskriven fram till och med sista november. Jag är sjukt osugen på det, men jag kan fan inte jobba. Läkaren började med att sjukskriva mig fram till årsskiftet, sedan sa han, nej, det är lite väl pessimistiskt. Fy fan! Jag kommer att hinna bli deprimmerad.
Jag förstår mig inte på mig själv ibland, eller ganska ofta faktiskt. Om ni inte trillat hit för första gången och precis börjat läsa vet ni att det finns en person som jag hoppas träffa, typ varje dag. Vet ni, jag gjorde det - nästan - idag. Jag såg att han var här, men jag vågar inte gå fram och säga hej. Hur fan kan en sak vara så svår när så mycket annat är så lätt? Det mesta är faktiskt lätt. Jag tycker det, men att prata med honom känns som att bestiga Mount Everest. Nu kanske ni tycker att det är lite löjligt. Jag ska förklara.
Det är inte att prata med honom som jag tycker är svårt. Jag tycker det är jätteroligt och skulle definitivt vilja prata med honom mer. Anledning till att jag tycker att det är svårt att prata med honom är att jag tror att han inte vill prata med mig och vill därför inte tvinga mig på honom. Det skulle göra det SÅ mycket lättare om han kunde komma fram och prata med mig någon gång. Precis när jag skriver det här kom jag på att det kanske inte heller är så lätt. Tänk om han försökt och jag tappade fattningen lite här för ett tag sedan och var otrevlig. Hmm....alltså jag vill verkligen träffa honom. Jag vill bara ha lite bekräftelse. En yttepytte bekräftelse som jag fattar skulle vara bra. Om jag skulle få en sådan av honom skulle det göra mitt liv mycket lättare. Jag har kommit på att jag inte vill ha någon annan. Det sjuka är att jag ångrar mig varje gång han är här och jag inte pratar med honom. Varje gång....
Jag har sett några avsnitt av Portkod 1321 på Svtplay, den visas bra där och introt på den är bara så bra.
Har man ett litet stall med begränsade utrymmen gäller det att vara smart. Naturligtvis har jag varit det också. I helgen mättes och fixades det. Sedan blev det en titt på IKEAs hemsida. Dock fascineras jag över att det ska fattas 1(!!!!) cm på saker som är tänkt att passa in på en viss sorts hylla. Det är sjukt irriterande faktiskt. Nåväl, inget att hänga läpp över. Idag kommer det en man och ska titta på "bygget" han ska delta i.
Idén har jag hämtat från ett annat stall som jag stått i och den här lösningen tyckte jag var helt suverän. Smart, enkel och billig. Eftersom det nu fattades den där enda centimetern blir det eventuellt ändå bygge med lösvirke. Det blir mer arbete och antagligen inte billigare, men i det långa loppet kanske det är en bättre lösning trots allt.
Jag vill faktiskt ha ett så bra stall som möjligt, även om jag känner att jag haft en djup svacka. Jag har sett tillbaka lite och vet ungefär när jag började bli sjuk. Det är inte så lätt alltså. Dock är det bara att ta nya tag och lyfta sig upp från botten igen.
Det är tur att jag kan få hjälp med bygget eftersom jag är nästintill helt handikappad själv fortfarande. Jag lovar er bilder när det är färdigt.
Jag har sju boxar i mitt stall och sju förvaringsutrymmen som är låsbara ska det bli. Det kommer att bli suveränt. Compact living i stallet. =)
Fick det här på min newsfeed idag från en grupp som jag är med i på Facebook. Jag känner att det passar bra att lägga upp just idag. Varsågoda!
Kärlek handlar om att vårda ♥ Lycka är att kunna le ♥ Le för att det kan öppna ett hjärta som är stängt ♥ Rikedom är att ge utan att vänta något åter ♥ Så var rädd om glädjen i livet för allt vackert vi ser ses med kärlekens öga ♥ Jag andas,ler .ger. njuter ser ,älskar och är tacksam för livet med det hoppas jag ni finner något som kan fånga er dag ♥
Jag kom på att det blir löshoppning med Norton i täten och lilleputt efter snart. Norton är en så bra hjälp när det kommer till sådana saker. Han kan ju liksom allt och är som en gammal professor. Nu är det dags att han ska lära nästa totto att hoppa också. Det är mycket bättre när han visar hur det ska gå till först.
Han lärde ju Ante när han var lika gammal. Jag behöver dock en del hjälp då jag varken kan bära, eller är särskilt bra inne på banan just nu, mer åt det olämpliga hållet faktiskt. Jag kan filma lite snuttar istället. Det är det jag är lämpad för just nu. =)
Tyvärr fick jag inte med så mycket trav och galoppen visas i arabform med extremt högt buren svans. Nästa gång hoppas jag vi ska få till lite mer ordnade former på det hela. =)
Släppte lilla dressyrhästen på ridbanan idag och filmade små filmsnuttar. Det var inte så lätt med en halvt handikappad jag och en sprallig liten totta. Hon sprang som en liten toka där ute. Det jag helst ville filma var när hon körde sin supertrav, men jag fick mest tokgalopp. Naturligtvis travade hon bara när jag inte filmade. Typiskt! Jag fick iaf två ok filmsnuttar. Laddar upp den ena nu och den andra lite senare.
Eftersom jag är lite knäpp, som ni kanske noterat förut, kom jag på att jag inte skulle sätta ut någon annons på stallplatserna. Jag vet, det är helt sjukt för nu tänker ni att om man inte sätter ut någon annons kan man inte få några hyresgäst. Fel! Jag satt och hade gjort iordning för att lägga ut en annons när jag kom på att jag skulle önska mig hyresgäster. Nu kanske ni skrattar och tänker att "hon är fan ordentligt störd". Det är möjligt att jag är det. Jag tänker inte säga emot. Jag förstår ju själv hur stört det är.
Nu är det så att två kom på spontanbesök förbi stallet igår och svitch-svitch. Idag står jag med en som vill skriva kontrakt - enligt de "nya" reglerna jag satt upp för uthyrning av stallplats i mitt stall. Jag vill ha det på ett visst sätt. Efter snart ett år har jag kommit på lite mer hur jag vill ha upplägget. Genom åren har jag stått i ett antal stall och har flera bra saker som jag vill ha som hyresgäst, dvs om jag hade hyrt in mig i mitt stall. Sedan har jag ett antal dåliga saker som jag inte vill ha i mitt stall. De här nya tycker att det verkar vettigt och kommer och skriver kontrakt på onsdag. Det här kommer att bli kanon.
Jag fick dessutom se den här mannen idag. Jag hade inte tid att gå fram och hälsa på honom. Dessutom var han en bit bort och jag orkar ju som inte gå så mycket. Allt har väl sin tid och just nu måste jag fixa till stallet. Det kommer först.
Jag fick dessutom en ny affärside och jag kom på att jag nog måste ha en hemsida till allt snart. Jag kommer inte att börja med NÅGONTING förrän jag är frisk naturligtvis, men bearbeta i tanken får man alltid göra. Den här sista affärsiden är faktiskt en av mina bästa för den kan jag påbörja HELT utan startkapital. Fatta hur fantastiskt. Min entreprenörsgen måste vara så otroligt stark. Den här sista affärsiden är något som jag redan har bestämt
Helt spontant kom det en och tittade på stallplats. Jag hade precis satt mig för att äta och trodde först att det var de som hade bokat imorgon. Litet irritationsmoment när jag trodde det var dem eftersom jag var väldigt hungrig, men det var en som kom på spontanttitt. Spontantitt tycker vi om! Jag önskade mig nya hyresgäster och de står nog snart där i stallet. Jag har ju önskat mig, alltså kommer de att komma inom kort. =) Nu har jag ju snart kö istället för tomma boxar.
Jag är verkligen så sugen på att rida nu. Ni anar inte. Dessvärre kan jag ju inte. Även om någon skulle hämta in hästen från hagen, sadla, borsta och tränsa skulle jag inte komma upp. Visserligen skulle ju någon kunna putta för allt vad den är värd så jag skulle kunna ta mig upp i sadeln. Då skulle jag nog, med ledare, kunna skritta ett vara. Haha! Vilken syn! Nej, det kommer inte att hända. Det skulle förutom det komiska i det hela vara väldigt korkat och oansvarigt.
Jag kanske kan rasta mig där nere en stund istället. Det skulle vara bättre. Ante är faktiskt väldigt snäll numer. <3
På söndag kommer det en och tittar på stallplats. Allt löser sig nog eftersom. En efter en kommer bitarna att falla på plats. Det måste bli så. Jag behöver lite flyt just nu.
Idag har jag nämligen orkat lite mer och lyckats ta mig till stallet hela två gånger. Väl utspritt under dagen. Det är iaf skönt att lyckas komma ut lite. Jag känner mig helt slut nu ikväll och ska lägga mig alldeles strax. Imorgon är en ny dag och eftersom jag inte har någon som släpper ut hästarna får jag pallra mig ner själv. Jag vet, jag borde inte, men nu är det så. =/ Inget att göra åt saken.
Det är tur jag har "barnvakten" här. Hon är bra på alla sätt och vis. =)
Sedan hoppas jag att jag får prata med den här mannen snart igen. Jag hoppas han kommer snart igen. Nu är det ju så att man får ha lite överseende med att inget går så fort för mig just nu varken tal eller tänkande, men jag tänker som att om man inte kan ha överseende med det så.....bla bla bla.
Just nu bevisas det verkligen vilka som är äkta vara av människa och vilka som inte är det. As simple as that! Vi pratade om det här hemma idag. Skåran som uppstod. Just nu behövs det inget elefantarsel för avdelning. Det går som av bara farten.
Vissa iaf. På ett sätt är det nedlåtande, men det är intressant att se hur andra människor faktiskt är. Det är ju alltid så att andra människors agerande säger mer om dem än om en själv. Jag menar inte att jag är felfri eller perfekt på något sätt, tvärtom. Vi alla har många fel och brister. Jag agerar ju också olika.
Jag vill poängtera: Det är INGET fel på min hjärna! När vi nu fått det avklarat kan vi gå vidare.
Jag vet inte om det är positivt eller negativt, men jag har sjukt ont i kroppen. Det känns som att någon kört över miin kropp två gånger med en ångvält. Det borde rimligtvis innebära att jag är tillbaka i fasen då jag blev sjuk första gången i höstas för då kändes det likadant. =) Det är ju bra. Det dåliga är att jag har ont och att jag inte är bättre än så, men det är ingen ide (jag har fått en keylog och kan inte göra apostrofer) att tänka så. Jag har blivit bättre och det är huvudsaken. Dessutom har jag blivit SJUKT sugen på att rida igen. Jag bara längtar till jag kan börja rida Ante.
Jag kan ju inte göra så mycket just nu. Därför började jag skriva på en bok. Det går faktiskt ganska bra. Jag har förflyttat mig från soffan till sängen. Första kapitlet är i princip färdigt. Nu kan jag ju inte dela av mig det här med er. Det ska ju bli en bok. Däremot kan jag säga att jag är nöjd med vad jag åstadkommit.
Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.
