Jag börjar seriöst känna mig lite stalkad. Det är nästan så att det börjar bli lite obehagligt och nu efter lite efterforskningar har jag insett att det INTE är min paranoia utan att det verkligen stämmer. Känns helt galet.
Jag som trodde JAG var ett psycho(känns så ibland). Hur lågt kan man egentligen sjunka som person? Shit alltså! Blir inga mer män för min del på ett tag kan jag ju bara säga.
Åtminstone inte utan att jag gjort en grundlig research på vem den är, vem den haft förhållande med innan och dylikt. Det här är faktiskt scary och jag undrar vem som är det största psychot.
Jag börjar ju framstå som normal och då är det jävligt illa.
Fick en släng av depression här på eftermiddagen, men det är nog bara för att det känns så segt med allt just nu. Jag vill ju bara fixa mina kurser, bli av med Norton och sedan att jag ska lyckas komma in på min utbildning. Jag bara måste komma in. Världen kommer ju att gå under annars. Eller kanske inte...
Grejen är den att kommer jag inte in här. Då är det nog kört för mig att jobba med det här eftersom utbildningen annars kostar en orimlig summa pengar. Det är nog därför det känns som att världen kommer att gå under. Det andra som är bra med den här är att det är andra uttagningar än betygsurval. Som jag berättat tidigare var väl inte mina betyg de bästa. Det hade underlättat om jag verkligen kommit till mina lektioner. Jag gjorde annat under mina sista år i skolan. Dessutom inser jag ju att jag borde ha läst natur och inte samhäll.
Jaja, efterklok går det alltid att vara, men vi blickar ju framåt här och ältar inte det gamla. Åtminstone försöker vi. Den här utbildningen kommer också att innebära att jag kommer att flytta - igen! =) Det kommer att bli bra. Jag vill dessutom helst läsa akademiskt och inte på något annat sätt. Jag har faktiskt redan nu ångest för att inte komma in. En av anledningarna till att jag får ångest är att jag är RÄDD för att inte komma in. Om jag inte kommer in kommer jag att känna mig misslyckad. Det är också anledningen till att jag inte vill tala om vad det är jag ska söka.
En del av er vet ju redan, men det är bara för att jag är så dålig på att hålla snattran. Skrivandet här på bloggen är min terapi. Snart ska jag skriva om män och varför ja funderar på att bli flata. Nu vet jag inte om det kommer att hjälpa när jag skriver det jag tänker skriva om män.
Blev en liten tur med hunden idag. Jag känner mig lite piggare nu och känner att energin blir bättre och bättre. Jag tänkte inte gå så långt med hunden idag egentligen, men turen blev längre än jag planerat.
Vi tog en sväng förbi Jästfabriken och vidare runt Sollentunaholm. På vägen tillbaka gick vi inte vid sjön utan fortsatte rakt fram och gick på stigarna genom skogen istället. Hunden hann med ett litet dopp vid Sollentunaholm. Jag blir bara lite rädd att han ska få en krok i tassen jämt, men här såg det mer ut som att folk grillar lite och inte att de fiskar.
Just på den lilla udden var det jättemycket insekter och det kändes som att de konstant hade konferens mitt framför mitt ansikte. Det är tur att det är vackert att gå den svängen. Först tänkte jag gå förbi Antuna. Den rundan är också trevlig och jag kan släppa hunden lös en bra bit, men där blir det inte så skuggigt och den rundan är lite längre. Jag vet fortfarande inte riktigt vad kroppen orkar och den rundan är ändå längre än vad den här blev idag.
Det blev totalt ca 4,7 km idag och det får räcka. Det är precis så att jag känner att jag gjort något, men inte att jag tagit ut kroppen helt. Jag har svårt för att känna efter och gör gärna mer än jag egentligen klarar av. Då blir nästa dag förfärligt jobbig istället och jag ligger halvt om halvt utslagen. Det har blivit som att börja om från noll och för en vecka sedan hade nog inte ens vågat ta bara vändan runt Jästfabriken.
Idag ska jag åka till stallet. Jag är lite sugen på att rida, men jag får se om det är några i stallet när jag ska göra det.
Jag har verkligen fått inspiration från de som jag stod och pratade med här i veckan. Det är verkligen avgörande vilka man står med, eller har i närheten av sig. Det här är också hoppryttare. Dressyrryttare inspirerar väl inte mig nämnvärt. Finns nog bara en som jag blev lite inspirerad av, men vi står ju inte heller på samma ställe nu och jag blev mest inspirerad när hon tränade för "min" tränare.
Jag tror att om jag flyttar Ante och sedan blir av med Norton så jag kan lägga all energi på Ante kan jag sätta upp ett mål för hösten. Om inte annat bara hoppa en liten 1m klass eller något. Först måste jag ju sätta igång hästen ordentligt och sedan ordnar sig resten.
Norton skulle också passa så mycket bättre till någon som vill åka ut och tävla lite lägre och bara ha roligt. Det är faktiskt lite synd om honom som älskar att tävla och visa upp sig att han bara går i en hage och inte gör någonting just nu. Dessutom har han blivit mycket lättare att rida nu. Förut var det mycket mer häst och han blev lite svår. Det är han nog fortfarande ibland om man skulle hoppa lite högre och så, men han har taggat ner ganska mycket.
Tänkte fortsätta idag att berätta om Mademoiselle.
Hon kom till mig den 23:e maj 2001. Jag kom ihåg det väl för hon kom nämligen dagen efter att min första häst akut fick tas bort.
När vi skulle köpa henne hade vi ganska mycket pengar och tittade på väldigt mycket hästar. Uppenbarligen var kraven högt ställda för det var bara en enda häst som passade. Ett fint sto efter Rastell som passade mig som handen i handsken. Tyvärr gick inte den hästen genom besiktningen så det blev inget köp. Vi fortsatte titta, men besvikelsen över hästarna var stor.
Till slut var vi så less på att titta på hästar att vi bestämde att vi bara skulle göra en tripp ner till Småland och vad jag skulle vilja kalla en mindre seriös hästhandlare. Sagt och gjort. Ringde och åkte ner. Jag har för mig att det var 1:a maj faktiskt. Säljaren hade ett antal hästar som kunde passa. Det vi egentligen skulle titta på var en femårig valack som enligt en bekant hoppade grymt bra.
När vi väl är på plats har hästhandlaren i fråga åkt iväg med sin personalstyrka och när vi kommer fram är gården helt öde. Det finns inte en käft där.
Mottagningen på mobiler 2001 var inte den bästa bakom en buske i Smålands skogar. Till slut lyckas vi få tag på hästhandlaren, som tydligen tyckte att lunch på avtalad tid för hästaffärer var helt ok. Jaja, en snäll granne kommer ner och det enda vi då kan peka ut bland skaran hästar i hagen är svartskimmelstoet. Det var väldigt blött i hagen och vi skrattade när hästen lekte kom och ta mig om du kan och stackars grannen klafsade runt i leran.
Vi tog in hästen och fick göra iordningen den själva. Naturligtvis, vi var ju fortfarande på bra humör, tog vi den dyraste utrustningen i sadelkammaren vi kunde hitta. Hihi! När vi hade sadlat färdigt lyckades säljaren med beridare komma tillbaka och hästen visades. Gissa om tankarna var låga på vad som komma skulle.
Men ack så fel vi hade. Ridbanan hade regnat sönder och var allt annat än bra. Den var hur djup som helst och hälften av hästens ben sjönk ner i gruset. När hon väl skulle hoppa tappade hon så mycket styrka att hon i princip fick stanna innan hon kunde stillstående tog ett kanonsprång över oxern som stod uppställd. Wow! Jag satte mig upp och red, men det var svårt att göra något på ridbanan så jag fick gå upp och rida på parkeringen istället. Ett litet hinder på ca 90 cm stod uppställt där. Tanken var att jag skulle hoppa det, men hästen var väldigt het att rida, extremt vinglig och svår att styra så vi missade liksom hindret, men det gjorde inget. Hon tog hinderstödet istället.
Sagt och gjort. Fula ankungen - hästen som hoppade bäst av alla vi tittat på - blev min.
Jag kom precis hem nu. Fick tips om att prova en grej och jag var ju bara tvungen.
Letade snabbt upp länken med det lilla testet och jo, tro det eller ej. Jag klarade 18 sekunder plus. Dock långt ifrån de 2 minuter som krävs för en amerikansk stridspilot, men det har ju heller aldrig varit något mål i mitt liv. http://www.sund.nu/docs/multitasking.html Det var lite svårt och kan nog vara beroendeframkallande eftersom man vill bli bättre och bättre.
Fortsatte i samma anda, googlade multitasking test game, och hittade då det här: http://kbhgames.com/Multitasking-Test-Game-1407/. Jag får seriöst cp-damp på spelet om det nu är ett spel det är. Bästa jag fått är 1302 poäng. Det är så sjukt svårt att jag blir arg när jag spelar. Bara måste prova att spela några gånger till.
Kanske om du får mer att du inte behöver kommentera och tala om det för mig för jag vet inte om jag klarar det.
Idag har jag gjort - ingenting. Meningen var att jag skulle träffa en person kl 15, men personen i fråga ställde in. Hela dagen blev helt körd och jag har bara softat hela tiden. Funderar på att ta en sväng med hunden. Synd är att vädret är som en ångande bastu ute. Jag skulle behöva gå en sväng med hunden ändå. Både för min och hans skull.
En heldags vila kommer att vara välbehövligt för mig, även om jag egentligen hatar det. Veckan som kommer kommer att innebära att jag kommer att bli lite trött och jag behöver all energi jag kan avvara.
Jag har också ägnat mig åt mitt nya intresse. Jag kommer att göra ett announcement när tiden är kommen. Det har med min nya utbildning att göra, så mycket kan jag säga. Nog för att det är hur svårt som helst att komma in, men om jag inte ens söker är jag ju garanterad 100% nej redan innan. Söker jag, har jag ju åtminstone 2,5% chans att komma in och det är mer än noll%.
Imorgon ska jag åka med några ut till stallet och jag är sjukt sugen på att rida. Jag hoppas att vädret ska vara svalare och att trycket lättat. Just nu är det så fruktansvärt fuktigt ute. Imorgon ska jag också hjälpa till att måla i stallet igen först. Det blir en tidig dag för jag tror att vi åker någon gång strax efter nio. Det blir nog bra. Fast jag längtar lite nu tills jag flyttar Ante för jag saknar att ha rid/stallsällskap och det känns himla ensamt där ute just nu. Dessutom vill jag börja få lite tränings och ridinspiration och jag har en förhoppning om att kunna få det när jag flyttar.
Bara barn har sådana hjärnor... Om ni inte redan har hört eller läst den måste ni läsa nedanstående text. Det är en uppsats av en mellanstadieelev, som läraren sedan skickade in till Rixfm.......
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket. Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Norton kom till mig i mars 2002. Innan jag fick honom har han tävlat internationell GP hoppning. I början var det min mamma som ägde honom, men jag köpte honom senare av hennes företag.
Norton har en superstam och är efter Furioso II (samma pappa som For Pleasure) och hans morfar är Cor de la Bryere(samma pappa som Cortez).
Jag och Norton har tillsammans startat 1,40 med 4 respektive 8 fel de gånger vi startat. I klasserna under har jag oräkneliga felfria starter med placeringar.
Norton är en riktigt stjärna och vill vara felfri och vinna. Han är en nästintill felfri häst att rida och jag kan under våra år tillsammans endast en enda gång komma på en rivning där jag inte kan säga exakt vad jag gjorde för fel. Antagligen var även den rivningen mitt fel, men jag vet inte vad jag gjorde. Norton gör inga misstag.
Bästa året tillsammans var 2006. Då åkte vi inte hem från en enda tävling utan minst en rosett. Bäst av tävlingarna var Gävle Horse Festival där vi tillsammans hade 3 placeringar på 5 starter. Där debuterade jag även 140 med bara fyra fel. Jag vet exakt vilket misstag jag gjorde när han rev. Jag skulle ha tagit en liten förhållning mellan två hinder där det var tre eller fyra galoppsprång och ett räcke ut.
Tävlingen efter det åkte vi och red 120 och 130 i Botkyrka på en regional tävling. Vi blev etta och trea. Vi tävlade dessutom mot Nortons förra ägare och ryttare och vann. Det var också minnesvärt!
Idag tänkte jag ta och kolla upp statusen på mina projekt. Jag behöver göra det för att kunna gå vidare med nästa steg.
Igår kväll var jag hos en god vän till mig och det var trevligt. Det behöver inte alltid bli så krångligt allting. Igår var det enkelt och jag tycker om när saker är enkla.
Jag har börjat läsa en annan blogg. Vet inte hur länge jag kommer att läsa den. Den heter iaf http://dirtyhome.blogg.se . Den var rätt underhållande. Tycker om de två inredningsinläggen han har hunnit skriva.
Sedan läser jag också http://lovisars.blogg.se . Den är rolig att läsa och hon rider väldigt bra.
Ibland kollar jag också in på Anders blogg http://ericslund.blogg.se . Han tar grymma bilder. Han uppdaterar kanske inte varje dag, men bilderna är riktigt bra som han tar.
Mest läser jag ändå Lovisa och Fannys bloggar. I övrigt är jag ingen bloggläsare då jag inte tycker att det är så mycket underhållande som skrivs. Det finns andra bloggar jag kollar in på ibland, men det är mest för att kolla om det hänt något roligt och kika på lite bilder.
Jag talade i ett tidigare inlägg för någon dag sedan om att man blir som en blandning av de tio man umågs med mest. Det här har jag nu funderat över lite ytterligare och bestämt mig ännu mer för att det ska bli lite ändringar här framöver.
Det här kommer inte att hålla i längden annars. Lite tid kommer det att ta sedan hoppas jag att det ska börja se lite annorlunda ut. Det bara måste bli så. Jag orkar inte med annat. Det här tar alldeles för mycket energi av mig nu.
Jag tänker inte lägga ut här vad jag tänkt göra osv. Ni får helt enkelt välja i att spekulera.
Jag har också förstått skillnader i anvsarstagande och ansvarstagande nu.
Ja, någon hemmakväll orkade jag inte med. Åkte iväg till en god vän en stund. Alkoholfritt blev det, men när jag kom hem och öppnade kylskåpet för att hitta något kallt att dricka blev jag väldigt sugen på att öppna en Bacardi Breezer. Tack och lov kunde jag hålla mig.
Nyktert blev det. Imorgon ska jag till stallet evetntuellt blir det lite målning då också. Jag är dessutom grymt sugen på att rida Ante. Vet inte om det är en bra idé, men jag är ju ryttare och det är svårt att hålla sig borta. Blir inspirerad när jag träffar andra som verkar satsa seriöst på det här med hästar och tränar ambitiöst och så.
Såg också när en från mitt jobb red honom i veckan och hans trav är faktiskt bättre under ryttare. Jag tycker ju att den är fruktansvärd och liknar ponnytrav, men Ante är faktiskt en käck liten häst. Dessutom är han så rolig att rida, även om han dampar var och varannan gång. Min förhoppning är att det ska gå över med lite mer kontinuerlig ridning.
Hoppningen är jag inte orolig över och jag tror inte att han dummar sig för att han har ont. Så fort man ställer upp bommar framför honom blir han en stjärna och uppför sig exemplariskt.
Fredag igen. Jag har lovat att inte göra något den här helgen utan bara ta det lugnt. Det sa jag förra helgen också och det gick inte så bra.
Det funkar inte att jag dricker någon alkohol nu. Det har jag märkt. Ändå lyckas jag göra det. Typ varje helg. Jag brukar ju inte ens dricka något överhuvudtaget. Nej, skärpning, skärpning.
Den här helgen ska jag bara sitta hemma. Jag måste vila upp mig.
På måndag ska jag gå in, eller ringa till skolan där jag ska skriva första prövningen. Jag bara SKA fixa de där kurserna. Jag skiter i om de är besvärliga. Det ska inte stoppa mig.
Jag har också kommit på att jag måste vara lite noggrannare i min selektion av vilka jag umgås med. Nötter måste jag sluta hitta. Nog för att jag anser att alla får vara som de är, men jag hittar ju en del puckon på vägen också. Nej, sitta hemma och hårdare selektion. Det är det som krävs nu.
En ganska korkad människa sa en gång något klokt. Man blir som en blandning av de tio man umgås med mest. Fundera över den en stund ni också.
Dessutom har det hänt den senaste tiden att några frågat "om jag är likadan" och det är inte så roligt att det är det folk tror om en. Uppryckning!
Idag upptäckte jag att jag börjar bli sugen på att rida och träna igen. Stod och pratade med några och kände bara hur jag längtade tillbaka till träningslivet med hästarna. Nu är det ju Ante jag har i åtanke så jag borde kanske skriva hästen.
Det är lite jag måste fixa med sedan kanske jag kan flytta honom. Måste prata med hon som är min chef om det. Nu har jag ju inget sällskap kvar till honom och han kan ju inte stå i ett eget stall helt själv. Vi får se vad som händer. Det är perfekt ur träningssynpunkt att flytta dit. Isolerat ridhus, varmt och skönt stall. Allt är gjort för att det ska vara enkelt, smidigt och BEKVÄMT att ha häst. Jag vill ha allt det där. Helst skulle jag ha ett integrerat ridhus också, men det får väl duga att gå 50-100 meter ute. =P
Först trodde jag att det skulle vara en massa snobbar som hade häst där jag jobbar, men ack så fördomsfull jag är. De är jättetrevliga. Först också så kände jag att jag skulle sakna mina gamla stallvänner. Självklart kommer jag göra det, men som det är nu har jag ju inte så stor lust att rida och träna mina hästar och det är ju därför jag har häst.
Jag tycker inte om att rida ut. Faktum är att jag kanske gör det en eller två gånger i månaden. Jag tycker inte om att rida ut - därför gör jag det inte. Jag vill träna, trimma, dressyra, markarbeta. Kalla det vad du vill. Jag vill inte rida ut bara. Det är skittråkigt. Jo, och du kanske tycker det är fel att hästarna bara ser fyra väggar. Det kanske det är. Du kanske tror att hästarna går sönder? Ja, efter 16 år av hästägande har jag sprutat en häst. Den hade en blödning i gaffelbandet.
När jag åkt in till veterinären för att hästarna varit halta har det varit av skador orsakade utifrån. Aldrig någon ledinflammation.
Folk tycker att jag är konstig. Jag tränar mina hästar fel. Hoppar för lite. Ja, jag vet inte allt jag hört, men om det går bättre för mig på tävling än den som uttalade sig om min träning av hästarna. Är det då jag som tränar fel??? Jag vet inte.
Nu har jag iaf fått tillbaka träningslusten och jag har en jättefin häst att träna med. Det är dags att jag börjar ta tag i det hela nu.
Här är en bild på "My love". Hästen med hjärtat. Om man kunde ha hennes hjärta och Nortons kropp skulle man ha den perfekta hästen.
Jag känner att jag börjar ta tag i mer och mer saker nu. Det kanske helt enkelt börjar bli dags för att fixa upp allting. Tiden kanske har kommit nu.
Igår påbörjade jag Projekt 1 och idag Projekt 2. Projekt 1 vill jag inte skriva om här då det handlar om någon annan som kan ta illa upp. Speciellt eftersom om jag skriver det så kommer det inte att bli snällt skrivet. Det är svårt att skriva något snällt när det inte finns något snällt att skriva och jag vill inte hänga ut någon här. Antagligen skulle ni som känner till personen det handlade om skratta, men vi skrattar inte åt andra här, utan vi skrattar med andra. Om jag ska vara ärlig tycker jag om att skratta åt andra, men det är lite fult och egentligen något man inte ska erkänna att man tycker om att göra.
Projekt 2 LOVAR jag att skriva om om det går igenom. Jag vill bara inte gå ut med något som jag inte vet är 99% säkert, inget är ju någonsin 100% säkert. Jag vet iaf inom någon dag hur det blir.
Jag har bara börjat rulla bollen i mina projekt och sedan låtit andra ta över. Sedan förra veckan har jag ju börjat dela upp mitt liv i projekt och det känns mer strukturerat nu. Det känns som att jag har mer koll på hur jag ska genomföra saker. Det låter lite konstigt att jag när jag läser igenom texten och läser "delat upp mitt liv i projekt", men det är bara för att jag ska kunna slutföra en del saker som jag borde gjort för länge sedan. Jag har ju utnämnt mig själv till projektledare också.
Jag har funderat lite på det här med mina kommande studier. Efter att ha pratat med den där jättejobbiga människan som var totalt ointresserad av sitt arbete i morse har jag kommit fram till att det enklaste sättet kanske helt enkelt är att tenta av de där kurserna. Då är ju alla problem lösta.
Anledningen till min stora frånvaro i gymnasiet var ju till stor del att alla andra var så förbannades långsamma. Jag gjorde vad de gjorde på 3,5 timme på en timme. Det räckte liksom med att jag gick på en lektion av tre i veckan för att jag skulle ligga på deras nivå. Nu när jag tänkt efter kan jag ju bara köpa böckerna. Läsa igenom dem och sedan gå och skriva prövningarna. Klart! Då är det färdigt och jag slipper den här ångesten över att jag inte skulle hinna läsa dem och kunna söka in till min utbildning.
Dessutom kan jag göra det på mitt sätt och jag tycker om att göra saker på mitt sätt. Jag tycker inte om när andra bestämmer var, när och hur. Det här måste vara den ultimata lösningen på det här problemet. Nu känns det inte ens som ett problem längre.
Idag skulle jag fixa så att jag kunde börja på första kursen så snart som möjligt. Jag ringde till stället där kursen hålls för att kunna få reda på mer.
De hänvisade mig till det som kallas Kunskapsparken där de bestämmer vilka som får gå kurserna och när kursstarter är osv. När jag väl kom fram till någon som jobbar där var hon totalt ointresserad av att hjälpa till och sa bara vad jag än frågade om att det var någon annan persons ansvarsområde. Hon hänvisade till slut mig tillbaka till de som håller i kursen fast till kontoret i just den här kommunen. Hur krångligt ska det behöva bli?
Nu svarade inte dem utan jag får återkomma dit på måndag igen. Suck!
Det enda jag kunde få fram är att det verkar inte bättre än att jag måste tenta av åtminstone Fysik A. Fattar inte att det ska vara så svårt att få till en distanskurs som jag läser hyfsat snabbt. Jaja, bara att konstatera att det är tur att jag verkar vara extremt lättläst, mycket intelligent och ha lätt för det mesta matematiska.
Jag funderar på att ta och köpa hem Fysik A boken omgående och börja förbereda att tenta av den. Lika bra att vara inställd på det redan nu.
Igår lyckades jag fixa projekt 1. Det är tur att det finns snälla och hjälpsamma människor. Vad skulle vi annars göra här i världen? Jag hoppas innerligt att jag får tillfälle att betala tillbaka någon dag. Det ska bli så obeskrivligt skönt när det är färdigt. Det är fd grannar till mig som hjälper mig att flytta saker jag haft stående på ett ställe till ett annat.
Igår red också en från mitt jobb på Ante. Det gick riktigt bra. Hon var van vid mongon som honom. Jag kom på precis när hon skulle kliva upp att det faktiskt bara är jag som ridit honom tidigare. Hoppsan! Det gick bra. Han betedde sig exakt som när jag rider. Kaninskuttsgalopp, slänga med huvudet, gå lite fint en stund, köra bananen mot grinden, springa nästan in i staketet osv. Jag tror att det släpper bara han blir riden lite mer och kontinuerligt.
Idag ska jag passa på att ringa till stället där jag tänkte söka in till kurserna. Jag ringde till huvudkontoret först, men nu hade jag fått ett mail från den här kommunens kontor. Hon som svarade skrev att nästa kursstart är den 15 oktober, men jag ville ju läsa på distans. Tycker att hon borde ha fattat det eftersom mitt mail var utformat så, men jag kanske inte var tillräckligt tydlig.
Lägger ut en bild som ni nog sett några gånger nu. Det här är inte ett riktigt kaninskutt, bara en tredjedels.....
Igår fick jag en släng av ångest när jag tänkte på antagningstesterna till utbildningen som jag vill gå. Det är ju egentligen bara dumt. Det är gratis att söka. Ja, testerna är svåra. De är gjorda för att man inte ska lyckas klara dem, inte inom tidsramen. MEN, det är ju tolv stycken som kommer in varje år och de ÄR från de 500 sökande. Det kan lika gärna vara jag som är en av dem. Jag kan ju inte ge upp på förhand.
Nu tänkte jag vara lite fräck och be att få göra testet som de gör när de söker in till stridspilot. Ja, det är ju inte det jag ska bli, men ett liknande test kommer jag att göra. Tänkte att jag kunde få lite försprång om jag kunde snika in mig och göra det en gång innan. Ful får man vara men inte dum.
Jag kan ju inte ge upp innan. Om det är den inställningen man har då lär man ju aldrig komma någonstans här i livet. Jag ska prova. Kommer jag inte in nu, ja, då kan jag ju söka senare. Utbildningen kommer bara att anta en annan form.
Jag skulle ju avsluta mina projekt igår, men så blev det inte. Ringde första samtalet och fick då veta något tråkigt. Jag kom helt av mig och ingenting mer blev gjort. Idag ska jag ta nya tag i igen.
Nu halv tolv har jag läkartid och ikväll är det stallmöte. Vi är ju bara två som är inackorderade just nu så det känns inte som ett stort möte. Det går nog ganska fort också.
Igår fick jag svar av en tjej som tävlat 1,40 tidigare på egna hästar och som ska komma och prova Ante om någon vecka. Hon var på semester i två veckor till. Hon är antagligen bättre än mig, men det gör inget. Just nu behöver jag den hjälpen eftersom jag inte orkar rida så mycket själv. Av princip anser jag att de som är medryttare ska betala, men en häst som är 5 behöver ju utbildning också och nu när inte jag är fullt ridbar känns det som att jag kommer behöva den hjälpen.
Jag vill också till 100% lyckas läsa de här kurserna innan oktober och det blir ett mastodontprojekt, men det ska gå. Det gör ju att jag ännu mer behöver hjälp med Ante. Norton ska jag ta tag i idag.
Nu ska jag fundera över vad ska jag göra till lunch idag och sedan ska jag fixa iordning mig inför dagen.
Hela livet består egentligen bara av projekt. En del startas automatiskt, ibland även utan förberedelse. Sedan är du så illa tvungen att genomföra projektet oavsett om du vill det eller inte.
Jag har ett antal projekt som jag ligger efter med just nu och jag tänkte att ikväll kan vara en bra tid att avsluta dem.
*Projekt 1: Idioten! Det skulle avslutats för ett tag sedan. Jag ska nog tillägga att det inte är någon person det handlar om. Jag tyckte bara att idioten var ett passande namn för det här projektet. Ibland blir jag så sugen på att skriva om andra människor, men jag gör det ändå inte. Då skulle jag passera någon gräns för vad som inte är ok.
*Projekt 2: Norton. Måste hitta ett hem till honom. Jag kan omöjligt ha honom kvar. Räknade igår på hur mycket jag måste jobba och vad jag får för pengar över. Bara att konstatera. Jag har varken ork, tid eller råd.
Jag har fler projekt också. Hela livet känns som ett enda stort projekt, men de här behöver avslutas och idag är en bra dag.
I helgen konstaterade jag att jag haft min logg på facebook öppen för både kleti och pleti. Tydligen är den öppen för alla som är vänners vänner, eller vad de nu kallar det. Det kändes ju lite konstigt, men sedan kom jag på att jag vet inte hur länge den varit öppen och vem bryr sig. Har jag något att dölja? Nej, egentligen inte så varför skulle jag ha loggen stängd. Skit sak samma liksom.
En sak som stör mig i sådana fall det är ju att fler kan klicka på länken där jag ser att folk kommer från facebook hit till bloggen. När det kommer folk från den länken har jag nollkoll om jag ska vara ärlig. Det är för många har jag konstaterat. I början, när det bara var typ 10 besökare om dagen var det lätt, men nu är det omöjligt att ens gissa sig till något. De som dessutom bara går in från sin Iphone eller Android, ja, då är det ju kört.
Det där är totalt ointressant faktiskt. Den här bloggen borde handla om mitt liv, å andra sidan är det där en del av mitt liv. Min paranoida och kontrollerande sida. Nu kan den tyckas vara extrem, men om man jämför med vad andra har för paranoior och kontrollbehov framstår faktiskt mina som normala tycker jag.
Nu ska jag vila en stund. Ikväll ska jag se sista Falkfilmen. Jag har sett hela serien förutom den här. Jag hoppas att jag inte missade och att den var förra måndagen. TV har jag ingen koll på heller. Den sätts bara på ett fåtal gånger i veckan.
Imorgon har jag tid hos läkare igen. Det blir nog bra. Jag ska försöka hitta någon bra som kan rida Ante också. Gjorde en liten uträkning igår och konstaterade att jag bara kan ha en häst fram till dess att jag ska börja min utbildning. Nu har jag ju inte kommit in, men jag gjorde ändå en "budget". Det kommer nog gå bra.
I min uträkning konstaterade jag att jag behöver en medryttare till Ante för då kan jag ha Hoppan kvar också. Hon kommer att få gå på lösdrift och helst då kvar i Köping. MB är min favorit och henne vill jag ha kvar och betäcka igen, men inte förrän om kanske två år. Hon är ju däremot en perfekt häst för någon som ridit ponny då hon känns extremt liten att rida. Nackdelen med henne är väl att hon är lite väl het och framåt för att vara optimal som juniorhäst. Däremot om man vill tävla och få lite rosetter är hon ju perfekt då hon är felfri 9 gånger av 10 i 110. Jag tror att det är hennes statistik om jag inte minns fel.
Enligt min uträkning kan jag då få ihop till utbildningen om jag lever snållivet. Om jag följer min plan kommer det att täcka upp samtliga kostnader, vad som sägs, för utbildningen. Jag vet också att jag kommer få in lite mer extrapengar under vintern så det är bra.
Utbildningen kostar egentligen inte pengar. Det är en universitetsutbildning, men det är lite kringkostnader som man måste betala själv. Utbildningen däremot är upplagd så att man i princip är färdig och sedan har jobb. Perfekt! Nu vet jag inte om det stämmer till hundra procent, men det känns ju bra iaf.
Semestertider är inte bra. Idag skulle jag kolla upp kursstart för kurserna jag ska söka till, men skolorna var ju stängda. Jag borde ha kunnat räkna ut det. Tänkte väl någonstans att 2011 borde väl till och med skolor vara öppna under juli. Icke sa nicke!
Till slut lyckades jag dock luska ut att skolans distanskurser, alltså det jag ska söka, har kursstart varje måndag. Det är perfekt. Det här innebär att jag kan starta omgående i princip. Som jag skrev i tidigare inlägg har jag lite bråttom med det här nu. Utbildningen jag ska söka är sista omgången och vad jag har kunnat komma fram till leder den i princip direkt till jobb. Jag vill ju ha min lön på 90´+.
Jag tänker inte ge upp innan som jag gissar att många gör då det är 12 platser och nästan 500 sökande. Om jag inte en ens provar har jag ju inte tagit chansen att få ett ja. Då har jag inte ens tagit de 2,4% att komma in. Svårt? Ja. Omöjligt? Nej, andra har ju kommit in.
Ja, jag erkänner! Idag plockade jag inte upp bajset efter min hund igen. Jag vet att jag syndar ibland. Förra söndagen också faktiskt, men då var jag tvättstugemarodören.
Idag gick jag och Vson promenad, eller, vi skulle åka buss och hade en liten stund tills bussen skulle gå så vi gick till nästa busshållplats. Grejen var den att jag hade slut på hundbajspåsar för han hade redan bajsat två gånger. Ja, det är ju sånt som händer. Jag tycker att den här bajshögen inte var så stor heller om jag ska säga något positivt. Det finns faktiskt en grej till som är positiv. Han placerade bajshögen mitt på trotoaren - så att alla kan se. Det måste ju vara något positivt. Jag kan inte rå för att han ska backa en meter i bajssittställning innan han sätter igång. Det har hänt förut att jag försökt styra honom "lite mer rätt" när han backat och jag inte haft påse med mig. Jag förstår ju att det kan se lite psyko ut, men ja, det är väl bättre än att bajset hamnar illa antar jag.
Förra veckan dådå var jag ju ner i tvättstugan som ni kanske kommer ihåg. Nu ska jag erkänna - jag tvättar mina bhar i tvättmaskinerna där. Jag vet inte om dem går sönder. Sist var jag tvungen att köra dem med andra kläder och om jag ska vara ärlig är jag mest rädd att de ska ha sönder mina fina kläder. Tvättmaskinen kommer de ju och lagar vilket fall som helst. Dessutom fanns det ingen sådan där skylt placerad på mina två tvättmaskiner. Jag tyckte det också var lite jobbigt när jag tvättat mina stallkläder för då var det som kvar JÄTTEMYCKET hår, hö och halm på luckglasen till tvättmasknierna. Hon som kom efter såg så proper ut också. Då skämdes jag faktsikt.
Straffet? Jo, det fick jag idag när jag tre gånger fick stoppa ner armen i åvattnet för att hunden lagt ner leksaken där. Han tycker det är jätteroligt. Jag kan nu berätta för er att om hunden råkar trampa på leksaken när det är blålera på botten. Då måste man gräva lite i äcklet för att hitta den. Vattnet grumlar också rejält och det blir allmänt äckligt alltihop. Imorgon ska vi leka med flytleksaker. Självlysande faktiskt.
Så är ser det ut vid ån. Bilden är tagen vid en annan årstid.
Imorgon har jag en som kommer och ska titta på Norton. Jag hoppas det kommer bli bra. Just nu känns det lite akut att få hjälp med hästarna. Måste hitta på något ganska omgående känner jag. Nu har det som blivit ståendes i 6 veckor och det håller inte i längre. Tror jag ska försöka hitta något till Ante också.
Norton är ju lite lättare att hålla på med än Ante. Problemet med Norton är att jag är så petig. Vill inte att någon ska komma och slita och dra i munnen för då. Ante är ju lite mer av ett mongo. Han är tjurig, unghästig, dampig och har lite hingstmentalitet när man rider. Jag borde kunna hitta någon till honom också.
Om det är någon ni känner som ni tror skulle kunna passa kan ni ju höra av er.
Här får ni en bild på Skönheten och Odjuret. Ni kan ju själva avgöra vem som är vem.
Jag påbörjade ett litet hårprojekt tidigare i veckan. Resultatet borde komma efter ungefär två veckor. Just nu är jag väl sådär halvnöjd, men jag vet att det tar två veckor innan resultatet syns.
Om det faller väl ska jag berätta vad jag gjort. Om det inte gör det. Då kan vi bara konstatera att det inte alls var någon bra metod.
Igår fick jag iaf höra att håret var fint. Jag vet för övrigt inte vad som hänt sista tiden då jag verkar ha gått upp några snäpp på mansskalan över vilka kvinnor som verkar attraktiva. Det kanske är bra. Vad vet jag?
Imorgon ska jag iaf fixa så att jag kan börja läsa Fysik A och Engelska B. Vill bli färdig så snart som möjligt. Har för mig att man måste läsa två böcker på Engelska i den kursen så det skulle jag egentligen kunna börja med redan nu. Vill förstås ha en bra bok att läsa.
Funderar på om jag skulle läsa Brödraskapet, Originaltitel:Bretheren, av Robyn Young. Det är bra om jag är färdig med de två kurserna så att jag hinner med även Fysik B.
Jag kommer att bli tvungen att lägga ner sjukt mycket tid på de här kurserna kommande månader, men förhoppningsvis är det värt det och jag kommer in på utbildningen jag nu tänkt gå. Jag borde göra upp en seriös plan över hur jag tänkt det här i förlängningen.
Om jag kommer in har jag till i maj nästa år på mig att "bli av med hästarna". Eftersom den här utbildningen är på 180 poäng, men bara läses på 2-2,5 år fattar ni att det finns inte så mycket tid över de åren utan jag måste komma på något. Jag hade ändå bara tänkt ha Ante kvar ändå till dess. Vi får se helt enkelt. Först måsta jag ju komma in och klara lämplighetstesterna och liknande.
Det är dessutom vissa saker på den här utbildningen som måste betalas privat, ganska mycket pengar så det skulle vara bra att bara ha en häst fram till dess också.
Jag skrev ju tidigare i morse om att jag skulle kolla upp en grej. Det kanske inte var precis så jag skrev det, men nu har jag iaf kollat upp den grejen. Det var en utbildning jag kom på att jag nog faktiskt vill gå.
Egentligen passar det som inte in för fem öre på mitt liv att jobba med det, men jag tror att jag vill göra det ändå. Utbildningen hade lite annorlunda antagningskrav och först måste jag läsa in Fysik B och Engelska B. Fysik A måste jag också läsa in, men ni som känner mig vet ju att jag läst det en gång och då fattade 3 poäng från MVG på det totala antalet poäng på proven och jag tog aldrig betyget. Räknar med att kunna läsa den på distans om det nu är möjligt och i princip tenta av kursen likaså Engelska B då mina språkkunskaper inte heller är så begränsande. Fysik B vet jag inte ens vad det handlar om, men jag får väl sätta lite fart så jag hinner med även den under hösten.
Utbildningen hade som sagt lite andra specifika antagningskrav och jag uppfyllde alla, utom just nu då *Normal muskelkraft och fysisk arbetsförmåga. Jag vet att jag har ett mindre synfel på 0,25 på ena ögat och 0,5 på andra, men gränsen här låg på 1,0. Förutom det har jag även ett astigmatiskt synfel men jag tror att jag även klarar det kravet *En eventuell astigmatism får inte överstiga 2 dioptrier. Nu har jag ingen aning om vad det innebär, men jag har för mig att jag inte hade särskilt mycket.
25% av de som jobbar inom yrket har en lön på 90´+. Sedan har ca 10% 64-90´och ytterligare 10% har mellan 47´-52. Jag vet inte källan till de här uppgifterna, men jag gogglade lite mer om lönerna och det verkar stämma ganska bra.
Jag tänkte att det här kunde vara något för mig. Jag har också googlat lite om testerna inför antagningen och insåg ganska snabbt att det är sådant som jag är bra på som ingår. Nu gäller det ju bara att lyckas komma med till antagningstesterna. Utbildningen startar nästa vår.
Usch! Igår fick jag värsta panikångest attacken. Tänk om jag inte kan bli bra igen. Vad ska jag göra då? Jag som hade saker jag skulle göra nu till hösten.
När jag lagt mig igår iaf kom jag bara att tänka på hur jävla jobbigt det är att inte vara frisk. Massor med frågor som kommer upp. Jag bara måste fixa det här nu. Det är ingen idé att ni sitter och skriver kommentarer i stil med, ja, men du blir ju bättre. Ni kan omöjligt veta om jag blir bättre och bättre. Det är bara jag som kan avgöra det.
På onsdag ska jag in till läkaren igen och som det är nu kan jag inte jobba mer än jag gjort innan. Eller jobba mer just för sekunden kan jag ju göra, men jag känner ju inte efter och kör bara på. Sedan ligger jag utslagen en dag hemma.
Funderar också på hästarna. Blir jag inte bättre snart får jag nog seriöst fundera på vad jag ska göra med ALLA. Jo, ni kanske tycker det låter drastiskt, men jag orkar ju för fan knappt åka och fixa mat till krakarna. Vi kan ju bara hoppas att jag väldigt snart blir bra mycket bättre.
Nej, nu till det som faktiskt är bra. Det är så lätt att fastna i det dåliga. Jag skrev ju att jag klarade steg 1 och påbörjat steg 2. Nu är det så att jag nästintill är färdig med steg 2. Då ska jag fortsätta att gå vidare med steg 3. Jag ska höra om hjälpen som jag blev erbjuden av en annan person kvarstår, annars får jag lösa det själv. När det är avklarat kan jag påbörja steg 4. Sedan kommer jag att bli EN FRI MÄNNISKA!!!
Dagen ska jag också tillägna lite planer. Saker som det är dags att ta tag i nu. Jag vet ju vad jag vill och då är det bara att sätta igång. Allt hade bara underlättat om de där bra sakerna som hände i slutet på maj/början på juni hade kommit igång igen. De sakerna har som tagit flera år och jag tycker det är dags att de ska "utfalla med vinst" nu.
Jag stör mig faktiskt på en läsare här på bloggen. De flesta vet jag kommer från min facebook. Sedan har jag några läsare som inte gör det. Vanligtvis är de länkade från någonstans, googlat sig fram till min sida eller kommit från facebook innan och nu har en direktlänk.
Nu finns det dock undantag. Måste bara lägga till först att hälften av mina läsare kommer från Stockholmsområdet och de flesta andra kommer från där jag bodde innnan. Sedan några från Göteborg och så. Tillbaka då till dit jag ville komma. Statistikprogrammet känner då igen vilka som besökt sidan innan, när de varit här första gången samt hur många gånger den blivit besökt.
Nu har sidan blivit fram googlad av någon, jag har mina misstankar om vem, som livet på en kant, vilket ju verkar vara logiskt som sedan besökt sidan 73 gånger sedan 20:e maj. Om det är den jag tror har nog någon sjunkit ganska lågt nu. Den här besökaren kommer inte från något av ställena som jag nämnde ovan utan från ett ställe där jag inte känner någon, eller jo, kanske, men den känns orimlig att det skulle vara den.
Jag är inte dum och jag tar reda på vad jag vill ta reda på. Faktum är att jag inte har så bra koll på vilka som läser sidan förutom några stycken, men den här har ju som alltid samma ipnummer, både från jobbet och hemma, och besöker sidan flera gånger om dagen. Jag hoppas verkligen att jag haft fel när jag lagt ihop ett och ett.
Jaja, antar att det är så det kan gå. Jag borde väl vara glad för att jag har sådana följare, men jag är ju paranoid och det har jag talat om förut. Jag har dem som har varit inne och läst 2-300 gånger så det är inte det heller.
Vilodagen var väldigt välbehövlig. Jag bestämde mig för att ta Försäkringskassan idag istället för igår så jag ska alldeles strax åka dit. Redan klockan åtta hade jag tänkt åka, men jag pallar inte att stressa och jag kommer att hinna ändå. Bussen till jobbet går klockan ett och skulle det vara så att jag missar den kan jag i värsta fall gå. Så långt är det inte och det är bara en dag.
Igår efter att jag ätit middag började jag äntligen känna mig lite piggare. Jag hoppas att det ska ge något på onsdag när jag åker in till läkaren. Förhoppningsvis är det ett prov som inte är bra. Jag vet vilket och om det är så brukar man åtminstone bli bättre efter en veckas medicinering.
Min B12 värden brukar ligga på gränsen och det kanske är så att jag skulle behöva äta det också. De har frågat flera gånger, alltså vi pratar sedan några år tillbaka, men jag har alltid sagt nej. Grejen med att äta B12, vitamin B12 alltså, är att om man väl en gång börjat kan man aldrig sluta. För att kroppen ska kunna ta upp det då behövs en så hög dos att kroppen slutar ta upp det man skulle gå i sig genom maten. Ungefär så fungerar det.
Båda de här sakerna är så mycket bättre än om jag nu är trött för biverkningar av den där jäkla medicinen jag fick. Sist jag var in på VC sa läkaren att han hade en annan patient som de trodde fått samma och han var lika dålig efter ett år. Han var betydligt värre.
En tablett om dagen är ju bättre än att inte kunna medicineras. Det konstiga med det här är att enligt värdena som var något för låga skulle jag ha lägre ämnesomsättning och jag förstår då inte hur jag ändå kunnat gå ner. För det brukar vara helt omöjligt utan medicinen, men men, man ska väl inte förstå allt här i livet.
Egentligen är en av mina bloggregler att inte skriva om andra här, men jag gör det ibland och jag ska göra det idag. Jag skulle skriva här för att jag behöver skriva det här, men inte ens det är sant. Jag bara skriver det här.
Jag tycker att det är jobbigt när jag känner det som att jag inte får sagt det jag velat ha sagt. Inte på något sätt att jag behöver få sista ordet, bara att jag inte fått säga det som är viktigt för mig till en annan person. Nu vet jag inte varför det blir så ibland. Det är nog mer och mer sällan, men det händer och det har hänt nu.
Istället agerar jag på ett litet korkat sätt och säger något dumt. Jo, jag gjorde det den här gången också. Jag brukar försöka att vara snäll och respektera andra, men igår klev jag över gränsen. Jag kan berätta lite kort.
Det finns tre personer i den här historien. Person 1 träffade jag tidigare och, om vi ska uttrycka det rätt, fattade tycke för denna. Denna person klargjorde då spelreglerna klart och tydligt och jag var med på dem(inget förhållande). Inga problem för jag talade samtidigt om att jag faktiskt inte vill ha något och så är det fortfarande. Egentligen passade det ju sig bra. Eller rättare sagt person 1 dissade mig först en gång, och två gånger, men började efter varje gång som visa intresse på något sätt igen.
Vi träffas igen och jag tycker sjukt bra om personen, men jag har som inga "sådana" känslor för den. Jag vet ju ändå spelreglerna och har godkänt dem. Vi träffas igen och den här gången känns det som att personen i fråga ansträngt sig mer än vad jag gjort. Om jag fått spelreglerna förklarade för mig spelar jag det spelet tills annat är sagt. Jag blir lite förvirrad nu och förstår inte riktigt vad person 1 egentligen vill. Ännu mer blir jag lite osäker på mig själv och vet inte riktigt vad jag ska göra.
Nåväl, några andra säger att den som nu är person 2 vill träffa mig, jag säger först nej flera gånger eftersom jag inte anser att det är rätt. Två samtidigt är inte ok, även om det bara är en middag, men nu är vi där igen att person 1 inte är så intresserad, och egentligen inte jag heller. Jag vill ju varken till eller från. Till slut ger jag med mig och säger ok, jag kan gå ut med person 2.
Det här resulterade i att jag insåg att jag var betydligt mer intresserad av person 1 än jag trodde innan. Nu fick jag riktig ångest. Här är jag ändå intresserad av person 1, men har gått ut med person 2. Även om inget hände där är det någonstans fel ändå. Person 1 vill ju ändå inte ha något mer.
Det konstiga är att person 1 tyckte jag riktigt mycket om, men jag tillät mig aldrig ha några "sådana" känslor. Spelets regler tillät liksom inte det och jag har spelat liknande förut.
Ska bara avsluta den här lilla korta berättelsen med att säga att nu har jag ingen. Person 1 avslutade jag lite snyggt med att påtala att jag insåg att jag tyckte mer om honom än jag planerat efter att jag varit ute med person 2. Typiskt mig! Det var efter person 1 bara vill vara vän med mig. Nu fick ni ännu en historia om mitt liv.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill och det kanske är lättast att börja i den änden, vad det än handlar om.
P.S Jag ska erkänna att jag gjort en sak som är ännu lägre, men det vågar jag inte ens erkänna här. Haha! Det är inget som skadar någon och det är inget djävulskap på något sätt. Bara lågt och tragiskt!
Jag har ju skrivit tidigare om att man kan gå med i affiliate-program för att tjäna pengar på sin sida. Det behöver nödvändigtvis inte vara en blogg eller så.
Senaste tiden har jag ändrat lite och bytt vilka sidor jag är med i. Idag hittade jag en som jag tyckte var ännu mer intressant, nämligen Adrecord. Jag har inte prövat den ännu, men har kollat runt på sidan och den verkar vara mer användarvänlig än de flesta och lättnavigerad. Faktum är att jag tycker de flesta sidor är lite krångliga och har övergått bara till de som är lätta att hålla på med. Det optimala skulle ju vara att ha en enda som man kunde använda. Jag rekommenderar verkligen att bli medlem på den här sidan
Sedan anmälde jag mig också till Blogvertiser. Där får man betalt för att skriva inlägg. Nu har jag svårt för att lägga mig och skriva om något som jag inte anser att jag vill skriva om. Därför har jag inte anmält mig dit innan, men nu tänkte jag att jag kan anmäla mig och om det dyker upp ett erbjudande som jag anser passar in och jag står för så skriver jag. Vill liksom inte bli köpt.
Det blir man så mycket ändå i olika situationer i livet. Nu ska jag surfa vidare på livets våg för dagen.
Idag tog jag en softardag ändå. Kände mig helt sänkt i morse så det var lika bra. Nu på eftermiddagen har jag ändå avslutat steg 3 av 3 av det som jag sagt att jag påbörjade i söndags. Nu upptäckte jag att jag även hade ett steg 4 att ta tag i, men det var bara halvt ungefär. Det var lättare än jag trott att avsluta den har här fasen i Projekt: Fixa den gamla skiten!
Jag har en seriös plan för hösten och jag hoppas att allt går vägen. Det kommer att innebära en hel del jobb för mig personligen, men jäklar vilket bra resultat den kan bli. Känner mig sjukt taggad för att få igång det här nu.
Har suttit och väntat på ett telefonsamtal idag och i brist på annat la jag in en statistikräknare. Den hamnade till slut längst upp till höger för jag fick inte in den i menyn. Statistiken om totalt antal besökare stämmer lite halvhjärtat då jag hämtade informationen från GoogleAnalytics och koden där inte har stämt sedan februari. Den statistiken visar ungefär hälften mot vad som egentligen besökt sidan.
Senaste veckan har jag däremot haft en dipp vad gäller mina vanliga besökare.
Mina besökare
Totalt:
Denna månad:
Denna vecka:
Idag:
Online nu:
Statistiken gäller alltså bara från idag. Ska bli intressant att följa då jag inte brukar ha mer än dag för dag statistik. Den här har jag hämtat från http://www.susnet.se
Idag är jag ledig. Det ska bli så skönt. Sista dagarna har blivit så stressiga.
Jag har behövt åka tre timmar innan jag börjar jobba för det är både hund och katt nu. Sedan har åkt till jobbet och behövt åka till hästarna efter jobbet. Helt galet slut har jag varit. Riktigt jobbigt har det varit.
Sedan har jag också försökt tömma sista boxen jag har kvar och jag började ta spaden i måndags, men redan då var jag helt slut och fick lämna allt som det var. Jag orkade helt enkelt inte. Istället blir det bara en massa ångest över alltihop. Just nu är det inte ens roligt att åka till stallet.
Idag ska jag iaf till Försäkringskassan och kolla så att de betalar ut mina pengar och jag ska även förbi vårdcentralen. Det funkar inte att börja jobba mer än jag gjorde den här och förra veckan och då har jag inte ens haft betungande arbetsuppgifter. Jag hoppas verkligen att det börjar ge med sig snart och att jag blir piggare och piggare. Det är så tråkigt att inte orka göra saker som man annars gör.
Nu på kvällkvisten gav min telefon upp hoppet om livet. Den har gjort så här en gång förut, men då vaknade den till liv på morgonen. Jag vet inte om den är ute på egna fester och kanske däckar ihop av fyllan eller något. Det har iaf lett till att jag spenderat kvällen utan.
Kändes som att jag var på stenåldern igen. Intressant att man får panikångest för ungefär 3 timmar utan telefon. Det är faktiskt helt otroligt.
Ska boka en tid på vårdcentralen igen för det här fungerar inte så bra när jag inte känner att jag kan jobba mer än jag gjort de här två veckorna. Det som känns sämst är att jag haft lätta arbetsuppgifter och även om det har gått bra är det när jag gjort lite mer än det som jag blir extremt trött.
Det är också mycket jobbigare att försöka hinna med mina hästar däremellan. Ja, hinna med och hinna med. Jag ger dem ju bara mat och vatten, sedan går dem i princip bara i en hage och drar benen efter sig. I helgen orkade jag visserligen pallra mig upp på en häst lördag och den andra söndag, men att både rida och köra tvättstuga på söndagen kändes som efter ett maraton måndag morgon.
Har dessutom bestämt mig för att be att få en remiss till en sjukgymnast då jag känner att jag är mycket svagare i vänster sida, mestadels benet, och jag vill få det åtgärdat så snart som möjligt. Det är mest när jag börjar bli trött som jag det märks och det känns som att jag släpar benet efter mig.
Jaja, nu ska jag inte klaga. Jag har mat på bordet och tak över huvudet. Dessutom HAR jag ett jobb att gå till och arbetsgivaren är asschysst så vad är egentligen problemet? Det är väl bara att jobba för att bli bättre. Jag får väl helt enkelt ta små pauser emellanåt.
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta: Nordes vinst 8,8 miljarder. Först funderade inte så mycket på det, sedan såg jag att någon bloggat om artikeln och klickade på länken Prudentia Et Temperantia som på ett mycket bra sätt skrivit ett inlägg.
Det fick mig att reflektera. Vem är det egentligen som bidrar till dessa 8,8 miljardarer, vi pratar in miljoner nu alltså och vi pratar om en kvartalsvinst. Jo, det är ju försäljningen av deras produkter dvs typ ränta och vem var det nu som betalade räntan egentligen - jo, just det. Det var ju vi.
Det är nu vi måste fundera vidare. Hur var det nu egentligen med det här med dagens penningsystem. Ska vi tro på Lincoln i Ett nytt penningsystem kanske vi ska dra åt oss öronen nu.
Nej, det här kräver lite djupare eftertanke. Prudentia Et Temperantia´s tankar om sparande och Lincolns tankar om hur sjukt systemet fungerar gör att jag måste börja fundera över ett sätt att lura systemet och faktiskt tjäna pengar på dess existens. Inget är ju smartare än människohjärnan och hur man än vänder och vrider på det kan alltid en smart hjärna vinna över allt. Jo, och om du inte visste det så är min en av dem.
Siffror och pengar är ändå bara matematik i grund och botten.
Nu ska jag snart dra mig iväg. Jag har lite att göra idag och idag blir det stallet efter jobbet för det passade inte in att åka dit på morgonen.
Jag och Vson ska dit ikväll och ha lite roligt. Vi ska fixa mat och vatten till hästarna, borsta lite på dem och för att inte glömma det viktigaste(han påminner mig nu) bära runt pinnar och leksaker. Det är nog allt arbete vi ska göra idag tror jag. Eventuellt om jag hinner tar jag ut och motionerar en häst, men det är bara om jag orkar och hinner.
En sak är lite jobbig. För ett tag sedan började jag spela Empires & allies på Facebook. Vanligtvis brukar jag ledsna på de här spelen ganska snabbt. Inte för att jag spelar särskilt mycket. Det blev en del nu när jag varit hemma i brist på annat att göra, men under normala förhållanden i mitt liv öppnar jag sällan spelen överhuvudtaget. Det som är roligt här är att man kan invadera andras imperium och skjuta ihjäl deras arméer. Jag vet inte om jag är barnslig, men roligt är det iaf.
Eftersom statistiken följer bloggens nisch och stil. Hur nischad och stilmedveten den här bloggen nu är. Tänkte jag att jag skulle dela med mig av lite statistik från de senaste 30 dagarna. Vi börjar med att konstatera att ni läsare tillsammans spenderat 1 dag och 19 timmar på min blogg. 1 dag och 19 timmar - på vadå? Ja, läs och konstatera. Jag har nedan gjort en läsarprofil och ja, känner du dig träffad?
Vi övergår till sökningarna. Förra månaden var det vanligaste sökordet för bloggen smisk, ja, ni hörde rätt smisk. Nu förstår jag var de flestas tankar går till, men vänta, det blir värre ska ni se.
På första plats de senaste 30 dagarna hittar vi kloka ord på vägen. Det är ju bra att folk vill ha det, men om de hittar det på min blogg tror jag nästan att de är ute och cyklar. Jag kanske måste göra en liten varningsruta innan folk går in och börjar läsa här där det står: Stop! Innan du börjar läsa här. Kontrollera att du tagit dagens dos av medicin. Om inte, hämta omgående en dubbel dos av valium alternativt ta en hallugen. Vissa av inläggen kan annars verka som att du hallucinerar och det är lättare att förbereda kroppen med lugnande alt en drog.
Efter de kloka orden vi tar med oss på vägen fortsätter vi med att hitta livet på en kant. Jo, det är klart. Det borde framgå av rubriken och namnet på bloggen att det är det den handlar om. Här behövs nog ingen varningsskylt.
Det var ju nedåt vi skulle dala och varningar har ni fått nu. Näst på tur står sprutsugen.se virus. Ja, alltså lite besviken är jag. Kunde det inte stått sprutsugen.com virus. Jo, det är bättre. Alternativet skulle kunna vara sprutsugen.nu virus, men klingar inte alls lika bra som .com gjorde. Oj, åter till statistiken. Jag vet inte vad som hände min blogg här. Eh, här borde jag hitta på något att skylla på, men jag vet inte. Får jag svara kloka ord på vägen sprutsugen com virus, eller?
Vi fortsätter på nästa logiken i det här verkar total. Vi är nu inne på liggkurva och ja, efter ett virus kan väl inte den gå annat än nedåt eller? Jo, vi konstaterar att iom att liggkurva kommer efter fortsätter vi dala.
Vi övergår kort och gott bara till ett enda ord knull. Den som följer min statistik förstår nog innebörden efter den tidigare väldigt låga liggkurvan som syntes och frågar nu helt enkelt knull?
Som om det inte vore nog inser vi nu att livet spårat ur. Vi behöver helt enkelt något att skylla på och tänker förtvivlat.
Tills vi kommer fram till att vi skyller på att vi har fel på hörapparaten och har inte hör något om något statistik eller vad vi pratat om och kommit fram till tidigare i inlägget.
Vi börjar nu bli mer och mer deprimmerade av våra problem och fortsätter in på en ny bana. Vi har övergått till där konsten tar slut tar våldet vid. Efter att ha utövat det på oss själva under en tid tas vi in på tvångsvård och gör numer inte annat än att sitta och stirra på en bild på ett senfäste på en häst.
Som om det inte vore nog vägrar vi numer vanliga kläder. Vi är ju fortfarande lite besatt av våran liggkurva och vägrar använda annat än våra badbyxor i ylletrikå.
Nej, det här var bara den här månadens tråkiga statistik. På återseende kära vänner. Smisk fanns inte ens med på listan den här månaden och lite besviken måste jag säga att jag är.
Jag har suttit en stund nu på kvällen och funderat över hur jag skulle kunna öka trafiken lite till bloggen. Dvs att få fler läsare. Jag har provat lite och jag kan öka trafiken ganska mycket nu. Idag har jag vid det här laget redan haft 3-4 gånger mer besökare än vanligt. Det är inte så svårt om man anstränger sig.
Grejen är den att de besökare jag kan få läsa bloggen på de sättet är inte några som är bestående. De kommer en gång och sedan när de surfar vidare kommer de inte ens ihåg vad bloggen hette. Jag vill ju ha besökare som återkommer av sig själv. Det kräver nog lite mer tankeverksamhet. Just på den här bloggen har jag funderat över vilka besökare jag vill ha och kom den gången fram till att jag inte ville ha mer besökare än de jag känner. Nu har jag nog ändrat mig lite. Jag är en inbiten tävlingsmänniska och jag kan inte se statistiken vara konstant - Den måste helt enkelt bli högre.
Det har i sin tur lett till att jag nu måste försöka hålla en jämn nivå på mitt nya besökarantal, ni vet, det som var 3-4 gånger högre än en "normal" dag. En notis har jag gjort och det är att det krävs BRA inlägg, med vettigt och läsvärt innehåll. Bara att fortsätta i den stilen. Bra inlägg. Det är det som är grejen.
Jag har noterat innan att jag har förhållandevis högt besöksantal i förhållande till hur länge jag bloggat och hur jag gjort reklam för bloggen. Det måste någonstans betyda att det jag skriver är intressant.
Den här veckan ska jag jobba 14-16.30 alla dagar förutom torsdag då jag skulle vara ledig. Idag åkte jag till hästarna innan för Ante och hovslagaren hade bokat in en date. Ante uppförde sig riktigt väl och var inte alls så dampig som han brukar vara. Nu brukar just hovslagargrejen gå ovanligt bra för att vara Ante alltså. En lite rolig grej var när jag sa: Ja, men han har ju inte bitit dig iaf och fick till svar: Jojo, det har han gjort! Ooopss, DampAnte har varit i farten överallt.
Imorgon ska jag också ut innan jobbet då ska Vson följa med. Han har saknat att följa med till hästarna. Sedan ska vi åka till jobbet och jobba tillsammans, eller det är i hans värld. Om sanningen ska fram sitter han i gäststallet medan jag jobbar, men enligt honom arbetar jag under hans ledning.
Idag råkade jag få veta lite trista saker om några i min närhet. Är jag förvånad? Nej, tyvärr inte. Lite på den ena historien, men vissa saker har man som på känn liksom. Ingen rök utan eld passar nog in i den historien.
Ganska länge har jag dragits till den här typen av människor nu och jag funderar över varför. Lika barn leka bäst heter det väl, men jag är inte sådan som i de här historierna. Min moral är högre än nivån på sakerna jag idag fick reda på.
Senaste tiden har jag mentalt fått ta tag i mitt förflutna ganska mycket. Det sägs att tiden kommer ikapp och det är nog det den gjort med mig nu. Inte för att det är något negativt utan tvärtom. Det är bra för mig att få ett avslut på allt och bara kunna gå vidare. Jag har också hittat något jag vill göra i framtiden och för det krävs det att jag ordnar upp resten.
Det har nog lett till att jag insett varför jag drabbats av den här typen av människor. Någon annan fick mig för länge sedan att tro att jag var som dem. Nu när jag betraktar dem och sätter det i relation med hur jag är inser jag skillnaden mellan att vara så som dem och så som jag. Det gör också att jag kan börja gå vidare med rent samvete. Rent samvete är en viktig sak för mig. Av princip anser jag också att sådan som jag vill att andra ska vara mot mig är jag mot andra. Alltid!
Nu tror jag att en av dem som var huvudperson i en av historierna idag inte vill att jag är sådan som den var mot en annan mot den nu. Tro mig, tanken har slagit mig både en, två och tre gånger, men JAG ÄR INTE SÅDAN. Det är skillnaden och så ska det förbli. Man vet aldrig när man behöver någon i framtiden och med så få ovänner som möjligt ska man gå vidare. En dag kanske jag behöver dem och då vill jag även ha möjligheten att få den hjälpen.
Jag hade tänkte kliva upp tidigt i morse och hade ställt klockan på 6, men jag var galet trött. Dessutom klev jag upp för att stänga av väckarklockan som är på andra sidan rummet och hade sjukt ont i foten också. Det kändes inte bra kan jag säga.
Istället för klockan 5 klev jag upp till klockan 8 och sitter nu här och är stressad istället. Egentligen borde jag inte vara det, men hovslagaren kommer till Ante idag. Han skulle ha blivit skodd när jag var sjuk, men det blev inställt. Nu hann ena hoven gå sönder lite så det är verkligen tur att han kommer idag.
Kan ju då konstatera att det var för mycket att först ha tvättstuga i några timmar och sedan åka till stallet och rida. Jag får nog planera så att jag inte gör för mycket en dag utan försöker fördela det lite lika.
Ett tag hade jag en plan om att hitta någon som kunde hjälpa till med Ante, men då måste jag hitta någon riktigt duktig och det känns väldigt svårt. Jag har ridit andra unghästar både hingstar och "vanliga" och Ante är faktiskt en av de svåraste och tjurigaste. Någon finns det garanterat, men hur många mer än mig är kamikazeryttare.
Igår var jag riktigt nöjd med en sak och det var att balansen fortfarande var på topp. Inte ens i hans lilla rodeosväng tappade jag balansen minsta lilla och nu är Ante dessutom ovanligt stark i sin exteriör.
Läste för ett tag sedan en person som fått frågan: Lever du ett perfekt liv, eller något i stil med det. Personen i fråga svarade att den tyckte att den gjorde det.
Finns det något som heter Det perfekta livet??
Jag tror inte det. Det gör nog inte du heller. Vi har alla våra fel och brister. Nu var det så att jag fick lite mindervärdeskomplex av det här. Konstigt, för jag brukar ju skratta åt saker på den här nivån.
Hur som helst finns det en som verkar ha ett fläckfritt liv, men när jag tittar noga är det jag ser bara ensamhet. Är livet perfekt då? Ensamhet är väl ändå en av de sakerna som är värst att uppleva. Jag tror också att det är en av de saker som är svårast att ta sig ur också för det är bara en känsla. Skapad av den som bär den.
Bitvis i mitt liv har jag känt mig ensam, men inte nu längre. Det är bara en känsla. Enda sättet för den som har känslan att komma över den tror jag är att bryta ner den i bitar och se vad som skapar den. Något i ens liv är det. Skillnaden mellan att vara själv och att vara ensam är väldigt stor och det är långt ifrån samma saker.
Det perfekta livet finns inte. Inte ens i våra drömmar. Jag tror att vi lever för att lära och vi kan bara ha vissa bitar av varje sak åt gången. Vi får välja liksom, man kan inte bära med sig allt samtidigt. Bagaget blir för tungt då.
Jag vet i alla fall att någonstans på min resa har jag hittat min lycka. Jag vet inte vad den är, jag vet inte var jag hittade den och jag vet inte hur den uppstod, men jag har den och jag är rädd om min. Något jag lärt mig är att det är få förunnat att ha hittat den. Det sjuka är att mitt liv nog är motsatsen till perfekt, men who fucking cares. Jag är fortfarande jag och det är jag fulltnöjd med.
Förra helgen var jag ut på en "date" med en person och det var intressant. Först och främst för att den här personen berättade en galet sjuk historia. Jag kan omöjligt återberätta, för jag kommer inte ihåg allt, det var så galet sjukt och så många delar att jag bara minns hälften, om ens det.
Historien handlade om en tredje part. Det var en tjej som träffat en kille som blåste henne totalt. Totalt alltså. Han lyckades ta allt vad hon ägde och hade och lyckades också få henne att vända ryggen till alla hon hade nära så hon bara hade honom kvar. Det var alltså helt galet och sjukt, men ni får nöja er med den här superkorta varianten.
Jag blev också lurad och blåst förut. Tack och lov, var det en utanför som gjorde det. Det var alltså ingen jag hade nära och det är jag evigt tacksam för. Efter den här händelsen har jag ändå otroligt svårt att lita på andra. Min integritet har blivit större än någon kan ana och jag släpper faktiskt inte in någon i mitt liv egentligen, om jag ska vara riktigt ärlig.
Den här händelsen ledde till ett antal bieffekter. Bla en som ändå blev som ett avslut på det hela. Efter det kan jag som inte sjunka lägre. Tack och lov, säger jag igen, efter det kunde jag bara påbörja resan uppåt.
Igår fick jag en ny berättelse från en annan person. Den här ligger väldigt nära avlsutet på allt mitt skit. Den här var dock snäppet värre och betydligt mer förnedrande.
Båda de här berättelserna har fått mig att inse att jag är egentligen inte ensam. Det svåraste när allt det här började var först att flera vände ryggen till. Många som jag trodde var mina vänner. Några var tysta. Resten vände jag ryggen till själv. Till slut var jag nästintill helt ensamen. De ansåg att det var mitt eget fel allt det här och flera av er anser nog det även idag. Men fan alltså. Nu är det pay-back-time. Jag vet ALLT om det här. De få som jag berättat för har fått utvalda delar anpassade efter varje person. INGEN vet hela historien från början till slut - förutom mig själv.
Det verkar som att jag förbereds för att få allt det här avklarat nu med tanke på historierna. Det andra alternativet är att jag själv börjar vara redo och själv letar upp de här sakerna. Jag vet inte och det spelar ingen roll. Båda historierna var lika viktiga för mig att höra. Jag har känt mig så jävla misslyckad länge nu och när jag fick svart på vitt hur fel det var skött innan blev jag så förbannad.
Det är nu jag tagit fram min ångvält och ska ut och köra. Passa dig så du inte står i vägen är mitt enda tips idag. Jag kommer inte att ta någon som helst hänsyn i min väg att lyckas.
Efter ett samtal med en person igår kom jag på vad jag ska skriva idag. Jag tänker inte hänga ut någon eller så, utan det handlar mest om hur livet ibland kan ta en annan väg på vägen så att säga. Hur jävla fel en del saker kan bli. Jag har själv varit i en liknande situation och det är det det kommer att handla om. Håll tillgodo en liten stund.
Idag red jag PanterAnte. Han var väldigt snäll i stallet. Inte en enda benlinda åt han upp och det var ju snällt. Han gjorde faktiskt ingenting.
Sedan när jag sadlat och tränsat och stod ute på stallplanen såg jag att han blev något spänd. Ett tag tänkte där tänkte jag att en liten longeringssväng först kunde vara bra. Vi väntade på att Fanny skulle komma in med Olke så jag kunde springa och hämta longerlinan som ligger nerpackad, men de kom aldrig så jag gav upp och tänkte något i stil med shit happends.
När jag väl klev upp hade han ändå hunnit lugna sig och uppförde sig på vägen ut till gräsbanan. Det var inte förrän jag började kort tyglarna som han direkt började öka och ville trava. Vi fortsatte skritta en stund och han sökte sig faktiskt mot en ganska bra form - i början. Sedan tog Ante tjurpitt över. Jag blir helt galen på den hästen! Varför kan han inte bara vara snäll och foglig?? När vi skulle börja trava tog han galopp direkt i stället och den var ok - i början. Sedan började han med sina skutt som han blivit expert på. Det är skitjobbigt.
Sedan fortsatte vi med traven igen och allt jag begär är att han ska rakt fram mellan skänkel och hand - men han vill inte. Han bara tjurar ihop, slänger med huvudet, börjar galoppera, blir en ostbåge, lättar i fram och dampar loss.
Vid ett tillfälle ledsnade jag på att han började galoppera hela tiden och försökte inte sakta av och återgå till trav utan tryckte på lite och tänkte ja, men då får du jobba i galopp istället latmask. Då svarade han något i stil med ja, men då ska jag galoppera fort, i töntig ton. Jaja, tänkte jag, galoppera fort då, whatever liksom.
Det var bara det att galoppen kändes så konstig efter en stund och när jag tittar ner ser jag shit hästjävel bockar ju. Ante är den absolut sista häst jag vill ramla av. Full rodeo tyckte han då var lämpligt och jag hinner bara tänka-dra upp huvudet på hästen. Sagt och gjort upp med huvudet fortsättandes i hans andra specialite skuttgalopp och till sist en avsaktning inkluderat halt med mycket lätthet i framdelen. Det kan nog bli dressyrhäst av det här också. Galoppen är ju definitivt inte markbunden, halterna görs med bakbenen fint inunder och häst kan gå och "böja på nacken med eftergift".
Vi kanske helt enkelt ska ta och skippa hoppningen. Den verkar han ju ändå sköta under markarbetspassen så bra. Varför använda bommar? Vi har ju reducerat skaderisken vid hoppningen nu.
Det var längs med den här långsidan vi utövade rodeo idag.
Annars såg dagens ridpass mestadels likt den här stilen.
Jag är inte så förtjust i tvättstugan här i området för det är tre stycken som tvättar samtidigt. Jag tycker att det är lite stressande då jag gärna vill tvätta själv. Sedan blir jag lite nojjig att någon ska stjäla min tvätt också. Men nu har jag ändrat mig....
Idag var det en sjukt snygg kille där inne. Jag har sett honom förut i området, det ska jag inte förneka, men nu tvättade vi samtidigt. Hmmm....jag tror dessutom att han är singel numer. Förut såg jag honom med någon, men senaste tiden har han alltid varit själv. Måste fundera lite mer på det här. Kanske gå rundan med hunden åt ett annat håll eller så. Hans bil är åtminstone parkerad nära "mitt" hus och jag tror att han bor i längan bortanför. Jaja, ni kanske är så intresserade av det här, men det finns en risk att det blir en följetong snart. Hehe!!!
Om inte annat måste jag nog börja tvätta oftare.....
Kan ju uppdatera lite tänkte jag. Igår red jag för första gången på 7 veckor. Det gick ganska bra. Först tänkte jag att jag bara skulle skritta, men så kom jag på att jag nog ville rida lite mer. Traven gick sisådär när jag red lätt. Överlag gick det bra i traven, men mitt största problem, vänster skänkel, var mycket sämre igen. Jag som jobbat så mycket med det. Jaja, bara att börja om från början. Antagligen hade ingen annan märkt någon skillnad som stod bredvid, men jag är ju perfektionist och anser att grundridningen är A och O. Det gick tio gånger bättre att sitta ner i traven än att rida lätt iaf och det var ju tur.
Samtidigt som den skänkeln var så illa kände jag att flera andra saker var mycket bättre tex min hand i traven. Jag har ganska länge känt att jag suttit för brett med händerna och nu märkte jag att de tendenserna var borta. Sedan märkte jag också att överlivet var bättre än innan. Det var bara den där skänkeln som var sämre. Antar att det har att göra med att vänster sida blivit mycket svagare. Bara att återgå till att rida lätt utan stigbyglar i början av varje pass. Det är det bästa för att få ett bra skänkelläge. Nu var det inte skänkelläget i sig som var dåligt utan jag tyckte att jag inte kunde ha ett konstant omslut med vaden mot hästen utan att skänkeln glappade. Det gr att ridningen blir på/av i varje upp och nedsittning. Nu märker inte det flesta ryttarna sådana saker för de sitter och flaxar med det mesta, men för mig är det viktigt. Skillnaden när man kommer på det blir verkligen markant.
Tanken om att gå till en sjukgymnast för att få hjälp med att få sidorna mer liksidiga igen har slagit mig många gånger senaste tiden. Jag ska tillbaka till någon läkare i veckan och tänkte höra om möjigheten att göra det finns. Annars kanske jag helt enkelt får köpa ett gymkort och träna lite. Det är ändå bara 200 meter till gymmet. Jag är så sjukt rädd att jag i princip ska bli besatt av att gå och träna igen, å andra sidan är det så roligt också.
Vi får väl se. Det är ju bättre vad jag än gör än att bara konstatera att ena sidan blivit betydligt sämre. Den har alltid varit det, men nu blev jag så mycket sämre. Innan har jag alltid jobbat med det så det blivit bättre och bättre. Nu blev försämringen bara så påtaglig och typ akut.
Sista tiden har det blivit lite mindre bloggande. Det beror helt enkelt på att jag varit helt slut sedan jag började jobba mina 2,5 timme per dag. Jag trodde att det skulle vara busenkelt att jobba de timmarna, men där hade jag fel. Någonstans tror jag att hälften är ens egen inställning och det är så många som skapar sig en identitet av sin sjukdom och/eller sina krämpor. De gömmer sig bakom det och skyller gärna på det om det är något som inte är bra. Typ som att jomen, jag har ju blablabla, så därför kan jag inte blablablabla ,förstår du. Jo, jag har varit sjuk jag också och jag tog mig identiteten av det - ett tag - tills jag såg vad som hände. Hur ska jag då kunna bli frisk? Om jag bara envisas med att skylla ifrån mig på min sjukdom och låta den bli bilden av mig. Nej, då får man fortsätta vara sjuk tills man dör.
Jag har i alla fall bestämt hur jag ska lägga upp mitt liv i framtiden. På vägen i mitt liv har jag tappat flera saker. Först tron på att det kan vara bra. Hoppet tappade jag någonstans i samma veva. Jag passade samtidigt på att tappa min fighting spirit. Ni vet, den som gör det där sista lilla och får en att överleva det värsta, kämpa på och gå vidare.
Hoppet hittade jag förra året, hos en person som flög förbi i mitt liv som hastigast. Personen i fråga är antagligen helt omedveten om det och om sanningen ska fram är det oväsentligt. Men, tack säger jag. Du gjorde att jag fick hoppet tillbaka.
Tron om framtiden är jag lite osäker på om jag till 100% har hittat tillbaka till ännu. Först måste jag lösa mitt stora problem. Tack och lov har jag bara ett. Förra veckan tog jag ju steg ett och jag sitter just och funderar på om jag inte ska påbörja steg två just idag. Idag är en bra dag!
Fihgting spirit, ja, den har jag precis hittat. Det är en person som bidragit till det också, men den vet inte om det. Nu tänker jag använda den på ett klokt sätt enbart för att vinna på det själv i förlängningen. Ja, alltså det är inte så att jag tänker utnyttja eller köra över någon annan på vägen, tvärtom vissa kommer jag att behöva. Andra kan nog gynnas av att få ta del av vissa saker som kommer att ske, men ni kommer att bli noga selekterade.
Förresten, en person till bidrog faktiskt till att öka både tro och hopp i veckan, men inte heller den vet om det. Den, personen alltså, har ingått i min plan tidigare, men planen avtog stort ett tag. Hmm...måste kanske börja tänka om igen på hästplanet. Nu när det verkar som att min plan ändå kan funka.
Jag har en bit kvar som fattas nu för att kunna lägga det här pusslet färdigt. Bara en, men jag har några månader på mig att fundera på det också. I den här planen passar det perfekt att inte jobba heltid. Jag behöver tiden som jag får över. Dessutom behöver jag spara tid på hästen jag tänkt ha kvar och jag har bestämt mig för att flytta den till stället där jag jobbar. Det verkar enklast. För att lyckas med det jag nu ska sjösätta måste jag få bort eventuella störande moment i mitt liv och ha fullt fokus på målet. Jag räknade därför ut att flytta hästen är enklast när allt finns på plats och jag inte behöver fundera och fixa med saker runt hästen.
Jag ska fan lyckas och när jag väl har bestämt mig är jag en av de tjurigaste människorna som går i ett par skor.
Igår åkte jag ut en sväng. Jag blev sjukt trött och åkte hem vid ett. Efter två helger i rad innan där jag druckit lite alkohol borde jag ha insett att jag inte ska göra det just, men jag verkar inte lära mig.
Innan jag har jag bara druckit vin och det var betydligt bättre att dricka än det jag drack igår, för då drack jag inte ens lika mycket. Tacksamt nog bor jag nära stationen för jag var så trött att jag sov på tåget.
Nästa gång jag går ut ska jag passa på att gå ut på det roliga stället. Det är lite krångligt att gå ut där för det ligger helt fel till och taxin hem blir apdyr bara för att det ligger så fel.
Nu är det dags för stallet och jag får se vad jag hittar på där idag. Containrarna skulle vara tömda idag så jag kan tömma min sista box och sedan skulle jag också behöva mocka hagen. Funderade på en liten ridtur. En liten skrittur på farbror Norton. Han fick ju nya skor och allt igår.
Sedan har jag också bakat kakor som jag lovade att ta med till stallet. Har provat ett nytt recept som är på min nivå - simpelt och det blev verkligen jättegoda.
Mitt största problem idag var att mjölken endast räckte till att göra EN latte. Det är faktiskt kris då. Helst hade jag druckit en till, men nu måste jag överleva endast på en enda fram till 9.30. Snacka om illa. För att göra det hela ännu värre var dessutom pålägget till mackan jag gjorde slut. Allt pålägg var slut. Varför gick jag inte till affären igår?
Nej, med tanke på det som hänt mig nu på morgonen får vi bara hoppas att det inte är jordens undergång idag. För mig känns det som att det skulle kunna vara det just nu.
Nåväl, bara att hoppas på det bästa och köra på då.
Igår pratade jag med en person. Vi pratade ganska länge och han fick mig att inse hur dum jag varit. Jag har på en punkt gjort exakt vad jag lovade mig själv att göra. Det var inget roligt att inse det. Jag mår faktiskt lite illa över det. Det är till och med så att jag försökte åtgärda det hela, men det gick inte heller bra.
Nu sitter jag här och ja, jag vet inte vad, men funderar ut hur jag ska lösa situationen. Jag borde egentligen skriva exakt vad det var och vad jag gjort, men risken är överhängade att personen det berör läser. Nu kanske det är så att personen inte uppfattat läget och inte fatttar att det är den det handlar om, den kanske inte fattar och blir sur för att jag skriver om det, alternativt att den fattar och tycker oj, äntligen inser puckot hur korkat det är (puckot är jag då alltså).
Den här personen jag pratade med igår vände på det hela som att jag vore den andra(som jag uppenbarligen betett mig som ett svin gentemot) och hur jag skulle reagera på mitt eget beteende. Nu är det inte något jag sagt eller gjort utan det handlar mer om min inställning och syn på förhållandet mellan mig och den andra. Det bildas alltid ett förhållande mellan människor ni vet, arbetsplats, vänner osv osv.
Som sagt lovade jag mig att inte ta min ångvält, som jag tar ut lite nu och då, och köra mitt race. Jag lovade mig själv att visa respekt och, jag vet inte om vi kan kalla det avstånd i just det här fallet. Jag var verkligen noga med att inte passera gränsen och verkligen visa den respekt som personen i fråga bad om. Dock missade jag totalt på en punkt. Ta aldrig någon för givet!!! I hate it och det gör antagligen du också. Ibland tror man verkligen att man är Guds gåva till mänskligheten. Om inte verkar jag tro det ibland. Alldeles för kaxigt. Nej, det håller inte. Om någon annan tror att jag finns där no mather what. Bara känslan av det gör att jag säger Stop! Inget mer nu, sedan tar jag mitt, går och vänder mig aldrig om. Jag kommer heller aldrig tillbaka. Den spärren är ännu obesegrad.
Igår under samtalet sa jag det rakt ut. Jag har gjort exakt det här jag precis beskrev. Så jävla dumt. Hur ska jag nu åtgärda det? Tur att jag har bra vänner som kan tala om när jag är dum i huvudet och övergår till att vara puckot, för jag erkänner: Jag har varit puckot!
Nu ska jag alldeles strax åka iväg till jobbet. Igår kom jag på att jag fått ett litet problem då jag varken har någon att åka ut till stallet med eller busskort i eftermiddag. Det löser sig väl innan det hoppas jag.
Jag har varit väldigt trött sedan jag började jobba och jag hoppas verkligen att det blir bättre. Så här orkar jag inte ha det. Dessutom måste jag ringa och boka en ny tid för återbesök hos läkaren. Det känns helt orimligt att jobba full tid redan om en vecka.
Nej, nu ska jag sluta klaga. Det är jättefint väder ute idag och det kommer nog bli en bra dag.
Efter två dagars arbete är jag helt färdig. Det var nog bra att jag gick med på att jobba 2 timmar/dag och jobba alla dagar istället för att jobba fler timmar färre dagar. Om jag är så här slut efter bara det lilla jag jobbat hade jag knappt överlevt hela dagar.
Nu ska jag lägga mig så jag är piggare till imorgon. Jag hoppas att det blir bättre än så här annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det finns ju inget fel på mina tester så egentligen ska jag vara frisk, men det borde inte kännas som att jag jobbat tolv timmar utan paus då. Jag är så less på att vara hemma och hade sett fram emot att få börja jobba och att allt bara skulle flyta på nu.
Mina tankar har hela tiden varit att jag var helt frisk och bara kunde köra på nu. Suck! Det värsta är dessutom att jag har lite ont i vaden på vänster sida och den hänger som inte riktigt med efter en stund. Den har ju varit sämre nu sedan jag blev dålig. Jag trodde som att allt blivit bättre och jag hoppas att det bara är att jag är lite trött nu. Att det är en övergående fas.
Igår fick jag väldigt mycket besökare på bloggen. Först på morgonen skrev jag ett inlägg som genererade en hel del besökare och sedan skrev jag ett nytt på em, när jag sedan kom hem på kvällen skrev jag ännu ett och det gjorde att jag ökade antalet besökare mot en normal dag med 6ggr. Det är faktiskt en hel del.
Nu ska jag alldeles strax bege mig iväg till jobbet. Senare i em/kväll blir det stallet. I natt har jag sovit ungefär fyra och en halvtimme så jag är toktrött, men lär nog överleva dagen ändå. Förstår inte varför jag har börjat vakna mitt i nätterna. Inatt kan det ha varit för att fönstret är öppet och just sovrumsfönstret vetter mot E4:an. Det är väl bara att jobba och sedan åka hem och ta en liten powernap innan jag åker vidare. Jag hade behövt det igår också, men då hann jag inte.
Alltså det är väl inte så underligt. Vem är förvånad? Nu var det bra länge sedan jag såg programmet om Siba, Onoff och Resursbank. Kort sammanfattat gick det ut på att Onoff och Siba sålde sina varor och gick back, men Resursbank som ägs/ägdes av båda gick jättebra och företagen levde istället på det.
På Wikipedias sida om Resursbank ser man hur aktier är/var fördelade. Nu vet inte jag hur aktuell informationen är på den sidan så jag vet inte om det fortfarande förhåller sig på det viset. Det syns längst till höger på sidan i en liten ruta. 45% ägs av Siba-"familjen och 45% av Onoff-"familjen".
Då kan vi läsa vidare, efter att alltså konstaterat att Onoff inte gått bra i och med konkursansökan, att det uppenbarligen inte heller gått så bra för Siba på allabolag.se http://allabolag.se/5561129742 .
För att kolla vidare(jag kommer snart till poängen) kollar vi även Resursbank på allabolag.se http://allabolag.se/5561942920.
Snabbt konstaterande. Samma status som när jag såg programmet på Uppdrag granskning eller Kalla Fakta eller var det nu var någonstans.
Företagen lever på våra avbetalningar. Vad har hänt med marknaden? När blev det såhär? Är vi verkligen i så desperat behov av våra materiella ting? Tydligen!
Nej, det är dags att vi tar tag i det här nu. Vem gynnar det egentligen att vi urholkar ekonomin på det här sättet? Onoffs anställda? Nej, det tror inte jag heller. Låt det här bli din funderare och tänk efter var världen är på väg. Hur fungerar våran ekonomi idag egentligen? Vart är vi på väg? Vi måste fixa ett nytt ekonomiskt system som håller i längden. Det vi har nu är på väg käpp rätt ner i helvete.
Kom precis hem från stallet och jag är helt galet trött just nu. Något som är bra med dagen är att jag snart har slagit mitt besökarrekord för en dag. Nu har jag lite provocerat fram det faktiskt så lite fusk är det. Jag kände att det var dags att ha lite mer besökare ett tag på bloggen. Egentligen har jag tänkt att det här bara ska vara min privata blogg, men ibland kan jag inte låta bli att skriva om andra saker bara.
Idag jobbade jag för första gången på över en månad och faktum är att jag blev mer trött och slut än vad jag trodde, men det gick ändå förvånansvärt bra. Imorgon ska jag jobba likadantt och sedan får jag se om jag är helt knäckt till på onsdag. Om jag inte är det kör vi på likadant som måndag och tisdag. Jag tror att det är lika bra att komma tillbaka så snart som möjlgit, men givetvis är det inte meningen att jag ska ta ut mig totalt. Jag kan inte annat säga än att jag har ett superställe att jobba på också som verkligen har tänkt att det ska bli bra att komma tillbaka.
Jag är inte förvånad. Det är snarare så att jag bara väntat på att det här skulle komma.Vi vaggas in i någon form av trygghet om att vi ska leva i säkerhet, men så är det inte. Idag var första gången jag läst om att Sveriges bostadpriser skulle vara övervärderade.
Innan så har det hela tiden hetat att: nej, men vi har koll. Ungefär på den nivån har det varit och vi korkade svenskar tänker: Ja, men då är det lugnt. Snart kommer nog tiden till oss också. Hur många gånger ska vi rädda Saab till exempel?
Man skulle kunna beskriva det som ett berg av skit som växer hela tiden. Det är lite så den globala ekonomin ser ut idag. Till slut blir vi övergödda. Det går inte att komma ifrån, så enkelt är det. En kraftig sanering skulle behövas och det så snart som möjligt. Det blir bara mer skit att rensa annars.
Sitter precis och dricker kaffe i väntan på att jag ska åka till jobbet för första gången på över en månad. Egentligen ville jag hitta något roligt att skriva om, men det jag hittar gör mig nästan mörkrädd. Politik intresserar inte mig nämnvärt då jag ändå inte anser att vi har något inflytande what so ever. Jag lyckas läsa att SD´s Jimmie Åkesson har sagt följande:
* Avskaffa preskriptionstiden för grova våldsbrott. * Avskaffa mängdrabatten för grova brott. * Ge polisen möjlighet att i vissa fall få använda brottsprovokation. * Göra en fullständig översyn av brottsoffers situation. * Förstärka gränsskyddet med inspiration från Danmark och Norge.
Det låter ju bra. Om man inte håller med, ja, då är det väl något seriöst fel på den enskilde personen. Det är så, det går inte att komma ifrån. Jag är också källkritisk och det här är vad jag kan läsa i Expresssen. Han kan ha sagt bra många fler saker, men listan på de här fem är vad man tagit med i artikeln. I stycket precis innan har de skrivit att han sagt: "Åkesson sa också att SD ska profilera sig på brottsområdet. - Vi ska bli partiet för lag och ordning." Alltså, det känns väldigt mycket Hitler över det här nu, men det är väl bara vanlig politik antar jag. Hitler-biten kommer mer in på att först "lura" alla att tro på en genom att säga saker som man omöjligt inte kan hålla med (de fem punkterna ovan), men det är också bara politik. Det här med att Vi ska bli partiet för lag och ordning, det är det som känns oroväckande.
Sedan att använda samma retorik som Hitler och det var inte bara jag som noterade den detaljen. Det var först och främst när han sa folkhemmet jag tänkte på nu. Vi måste nog ta och ta tag i det här nu. Vart är världen på väg liksom?
Nej, antar att det är lika bra att återgå till mina egna filosofier. Det här med politik verkar vara för mindre begåvade. Sådana som inte förstår sig på hur livet bör levas. Idag är det fint väder och jag tänker inte fundera mer över sådant utan äta en glass och njuta.
Jag vet ärligt talat inte var jag får allting i från. Alldeles nyss satt jag och surfade runt lite. Personligen tycker jag att DN är en bra tidning som - oftast - brukar innehålla vettiga saker, men alltså seriöst. Nu vet ju vi att jag inte är normal. Det har vi tillsammans konstaterat förut, men VAD är det inte jag hittar för artiklar på DN.
Först ut en artikel om "Knull-De-Luxe". Alltså seriöst. Här får man information som man kanske inte vill ha. Först ut var Nationella hivrådet med ”Knull de Luxe” som innehåller en app som hittar till närmaste kondomförsäljare. Nu presenterar Lafa – enheten för sexualitet och hälsa vid Stockholms landsting – en app som vill påminna unga vuxna om att inte glömma kondomen i sommar. Bland annat med hjälp av en ”liggkurva”.
Den här artikeln hittade jag strax efter att jag läst artikeln Insekt tar till snoppen för superstark ”sång”. När det gäller den här artikeln undrar jag var skillnaden mellan insekten och en vanlig man är. I artikeln kan man läsa följande: gnider snoppen mot magen varvid ett mäktigt ljud skapas och ganska ofta tycker jag mig se män som går åt det håll penisen styr. Kolla runt lite nästa gång du är ute. Det är inte så svårt att upptäcka dem. För det första är de ganska många och för det andra utmärker dem sig genom att kroppen bokstavligen går åt det håll penisen är. Kolla!
Tidigare idag var jag också inne på DN, jag är där ganska ofta. Just för att jag anser att deras artiklar är lite mer sakliga. Nu vet jag inte om jag måste ändra uppfattning efter idag, eller, om det helt enkelt är jag som dras till den här typen av artiklar. Tidigare idag läste jag nämligen: Sexleksaker farliga för din hälsa, enligt gröna. Ja, tydligen kan man bla drabbas av fetma. Sure! Det är säkert sexleksakerna som är den primära anledning till fetma. Så, nästa gång du ska ge ett bantningsråd, säg åt den feta personen att sluta använda sexleksaker, eller förresten. Säg åt alla personer du anser är feta att sluta använda sexleksaker och de som behöver gå upp i vikt att börja. Det är dagens bantningstips!!
Imorgon är jag tillbaka och jobbar. Nog för att jag bara ska jobba en stund varje dag, men det ska bli otroligt skönt att jobba igen. Strukturen blir bättre när man har fasta rutiner. Dessutom håller jag på att dö av tristess nu.
Dagen har jag ägnat åt att vara en stund i stallet där det ska börja städas och målas. Sedan har jag varit hemma. Ett roligt telefonsamtal med en person som jag inte träffat på jättemånga år nu har jag också haft. Det var roligt. Jag tycker om ärliga människor som kan säga sin åsikt rakt ut. Kommunikationen blir mycket lättare då.
Nu ska jag hitta på något att göra med mina röda vinbär. Jag har en hel del faktiskt. Först ska jag göra min tredje dubbla latte för dagen för det behöver jag. Söndagsmiddagen blev inställd idag så det blir en latte på balkongen istället.
Jag har kommit på mig själv med att ha otroligt svårt "att göra ingenting" och jag skulle behöva kunna koppla av lite för jag stressar upp mig så fort jag tänkt softa lite. Man kan inte leva i ett tempo på 130 hela tiden. Igår var det faktiskt jätteskönt att bara sitta i soffan och titta lite på tv. Jag brukar inte ens hinna se på mitt heliga program på tisdagar House. Det måste bli bättring på det nu.
Jag vet inte vad som hänt sista tiden, men vissa saker i mitt liv har börjat spåra ur. Om det spårar ur ännu mer kommer det att bli helt galet alltså.
Kanske är det så att om man inte känner sig tillgänglig blir man mer attraktiv, eller? Jag vet inte. Nu är jag ju nte upptagen på det sättet, men jag kan så att säga bara ha en åt gången. Jag var ganska nöjd med lite lagom och helt plötsligt får jag "erbjudanden" från höger och vänster och om vartannat. Det sjuka är att jag inte har letat något, jag har inte bett om något och ändå dyker de bara upp - hela tiden!!
Det blir ju helt enkelt till att sätta sig ner och ta en funderare över det här. Igår bestämde jag mig för att bara sitta hemma en kväll för en gångs skull och det var skönt. Nog för att jag varit hemma en hel del den sista tiden, men det har berott på att jag varit så dålig. Igår kände jag mig tillräckligt pigg för att göra något, men behövde ändå bara vara hemma. Och jo, det var tur. Jag försov mig ändå i morse. Skönt också att få sova riktigt bra en natt etersom jag sovit otroligt dåligt jättelänge och verkligen behövde sömnen.
Idag har jag gjort något som jag inte trodde att jag skulle göra de närmsta åren. Det är nog nästan så att jag har förutfattade meningar om mig själv. Jag kom hem idag vid klockan 11 halv tolv eller vad den nu var. Sedan satt jag inne en stund och softade, städade lite och allt det är normalt. Nu till det otroliga: Jag har varit ut och plockat rödvinbär. Första gången ever.
Visserligen har jag varit ute och plockat blåbär och så i skogen, men vinbär från en buske - nej, det har aldrig hänt. Dessutom var det ganska behagligt. Till nästa gång ska jag ta med en pall så jag slipper känna mig stelopererad. Min gissning är att nästa gång blir imorgon.
Först tänkte jag ta mina rödvinbär och göra saft av allihop, men sedan kom jag på att det skulle vara grymt gott att göra en krämig sås och äta till den hemgjorda vanlijglassen som jag tänkt göra. Nu räcker nog de här bären till både och, och med tanke på att jag har mer att plocka imorgon lär det definitivt räcka.
Nu ska jag bara hitta receptet på den goda glassen. Den jag gjorde sist var alldeles för söt för min smak. Sedan ska jag också hitta recept på en god rödvinbärssås. Om jag inte hittar någon får jag väl helt enkelt höfta till något. Det kan ju inte vara så svårt.
Idag har jag städat lite och sorterat en del papper. Det kändes riktigt bra. När man har hund verkar det inte spela någon roll hur ofta man dammsuger. Det känns ändå som att det ligger en konstant matta av vitt hundhår över hela golvet. Bytte en duk också och det första jag ser på duken när jag sätter mig bredvid i soffan är att det är fullt med hundhår på den redan.
Jag ska fortsätta lite till snart. En liten matpaus blev det mitt på hållet. Stallet blir senare ikväll för jag då kan jag åka med någon ut. Just nu sitter jag och har gjort en ansiktsmask. Det är nice!
Hade tänkt åka iväg en sväng ikväll, men nu blev det stallet istället. Det kanske är bra att det blir lite lugnt med tanke på att jag jobbar på måndag och i natt somnade jag halv fyra eller något sådant och förra helgen efter att jag druckit lite alkohol var jag nästintill utslagen i två dagar efteråt. Nu är det inte så att jag varit ute och partat, utan något helt annat. Lite softare så. Något party pallar nog inte min kropp med än på ett tag. Nej, lite vin blev det både förra helgen och igår. Vin är ju oslagbart. Det bara är så.
Jag har fått ganska många mail angågende Norton nu. Famlijen som provred förra helgen verkade toppen, men nu känns det lite sådär när jag inte hört något mer. Tiden för "vi hörs" har gått ut för mig, men jag verkar ha högre tempo än de flesta på den punkten.
Av tidigare erfarenhet vet jag att om folk inte hör av sig, eller annars också, när det gäller hästar kan det betyda att det inte är ok. Därför tänkte jag att jag igen ska läsa igenom mina mailsvar som jag fått och kanske erbjuda någon mer person provridning.
Antar att det är bättre att ha reserv än att stå utan som det blev förra sommaren. Då hade jag en famlij som skulle ta honom 1 augusti, men mitt under juli kom de på att de inte ville ha honom ändå. Just då hade jag kört iväg hästen på bete och stod utan både ridmöjligheter och stall. Skitsurt var det!
Därför tänkte jag att det nog är bättre att skaffa reserver så att jag har en back-up om det skulle falla på någon.
Jag har märkt den senaste tiden att det börjar komma besökare från "ingenstans". Tidigare kom nästan alla mina besökare från Facebook. Jag ser var länkningen kommer ifrån. Nu kommer de här besökarna från konstiga orter och inte alls från Facebook.
Jag förstår inte riktigt. Förut visste jag ju att alla besökare kom från en källa där jag med 100% säkerhet visste att jag kände personen som läste. Om ni inte visste det är jag en lite paranoid människa. Det här med mina "anonyma" besökare gör att min paranoia kommer fram. Jag kan inte heller komma på varifrån de skulle komma, alltså om jag på något sätt skulle känna dem fast jag inte har dem på facebook.
Nu blir jag också paranoid på vad jag ska skriva. Inte för att jag på något sätt skrivit något hemligt, men jag är ju paranoid och det är det som är problemet nu.
Antar att jag får skriva på som vanligt. Det verkar ju fungera. Sedan får jag fortsätta fundera på vilka det kan vara. Jag känner att jag börjar tappa kontrollen (som om jag någonsin haft någon) över vilka som läser bloggen. Vad spelar det egentligen för roll? Jag skriver ju bara om hur det är att ha livet på en kant och där ingår det fakiskt att man är paranoid, konstig, onormal och vad vi nu kan komma på för fler saker man är då. Jag har nog fler bra egenskaper också, det är bara det att jag inte kommer på dem just nu.
Idag har jag verkligen ingenting att skriva om känns det som. Det skulle kunna vara ett tecken på att jag inte har något liv. Faktum är att det var det första jag tänkte, men sedan insåg jag ganska omgående att jag har en rad saker att skriva om. Grejen är den att man inte kan skriva exakt vad som helst. I slutändan kan vissa saker göra skada i ens liv.
Sitter och funderar på vad kvällen har att erbjuda. Imorgon har jag faktiskt något planerat. Som ni kanske märkt vid det här laget är inte jag någon planerare. Hela jag är lite mer av en impuls. Det är nästan så att jag börjar tro att jag faktiskt är en impuls hela jag.
Under veckan har jag känt det som att sommaren är slut. Det är helt galet. Egentligen är har vi inte ens kommit till mitten av juli ännu. Både juli och augusti är ju sommarmånader. Jag räknar in augusti också för den blir mer och mer av en sommarmånad.
Idag blir det dammsugaren en vända över golvet. Igår städade jag som på mittemellannivå och kom aldrig ner till att köra sammsugaren och det behövs verkligen. Golvet ser nästan ut som en vit matta just nu.
Igår gjorde jag något som jag inte trodde att jag skulle göra. Jag tog faktiskt bort ett inlägg. Det jag hade skrivit kände jag kunde skada och att det var något jag inte kunde stå för i slutändan. I slutändan hade det nog skadat mig också, men i första hand någon annan så i respekt gentemot den personen tog jag bort det.
Det var ju inte så att jag gjort ett personpåhopp, men som vanligt beror allt på hur man lägger upp texten och hur man uttrycker sig. Efter att jag taigt bort det känns det betydligt bättre.
Jag ska strax åka till stallet och i morse vaknade 05.21 och jag orkade inte ligga kvar vaken i sängen så jag har varit uppe sedan kl 06. Helt hopplöst. Hatar när det är så här ljust för jag somnar inte förrän jättesent och sedan vaknar jag jättetidigt. Antar att det får bli en liten powernap när solen gått förbi och det är skugga över sovrummet igen.
Tiden här på morgonen har jag till största del ägnat åt att titta på hemnet. Som vanligt hittade jag sjukt coola lägenheter.
Jag är ju lite som jag är och det märks ibland när jag skriver. Kom precis att tänka på ett inlägg jag gjorde för någon dag sedan när jag skrev om de snygga möblerna. Jag tror att jag som missade att skriva en del. Möblerna jag tyckte var sjukt snygga var ju den viktorianska soffan och fåtöljen på Trendhunter och inte IKEA-möblerna. IKEA möblerna tyckte jag bara var lite lagom läckra.
Känns som att jag gör sådana saker hela tiden på bloggen. Skriver så att det kan missuppfattas alltså. Måste nog bättra mina inlägg lite, men det är så svårt när man skriver på och sedan bara klickar på publicera-knappen. Jag orkar inte sitta och läsa igenom allt en gång till då. Ni får helt enkelt ha överseende med att jag är jag, för tyvärr lär nog jag fortsätta vara jag, men det är väl det ni tycker om med mig också hoppas jag.
Idag har det varit så här riktigt äckligt varmt. Hästarna fick vara inne under dagen och det var nog välbehövligt för det var till och med så att Ante låg ner och vilade när jag kom till stallet vid halv fem. Norton hade också legat ner för han var helt spånig.
Det fick en kalldusch innan de gick ut i hagen igen och Norton tyckte det var skönt, men Ante klagade och gick runt, runt. Det blev naturligtvis ingen motionering av djuren idag. Det måste man nog göra tidigare på morgonen eller senare på kvällen i såna fall.
Hade tänkt grilla nu på kvällskvisten, men det blir inget av det heller. Kanske skulle ha åkt och druckit en kall cider eller något annat gott någonstans. Jag brukar bara hinna tänka det, softa en stund och sedan är klockan redan jättemycket och jag orkar inte göra något alls.
Först innan jag dricker något kanske jag ändå ska se om det finns något annat än grillmat att äta. Jag har hört att det kan vara bra att äta ibland också. Aptiten är ju inte direkt på topp när det är så här varmt ute.
Nu har jag fixat lite med annonserna på bloggen idag. Jag tycker att det är roligt att fixa med dem och även om ni inte tycker att de är så roliga att titta på, eller ens ha på sidan, tycker jag om att fixa med dem.
Sedan en vecka eller två har jag också AdOperator på min sida. Innan hade jag bara GoogleAds. Det är nästan så att jag föredrar AdOperator för de är enklare att hålla på med. Det är bara att uppdatera annonserna inne på sitt konto så görs det automatiskt på sidan. Googles annonser måste man klippa och klistra med ny kod för att fixa till och det är mycket jobbigare och tar betydligt längre tid. Dessutom är det nästan så att jag tycker att annonserna från AdOperator är roligare.
Nu har jag lagt in två annonser från AdOperator. Det är den första med bara textannonser och sedan är de första bildannonserna fram till nästa textannonser som tillhör dem. Från de andra textannonserna och nedåt är det Googles annonser. Jag vet inte vad ni tycker, men personligen föredrar jag AdOperator.
Nu har jag skrivit i blogg 2 och blogg 3, och nu är det då dags för blogg 1. Ja, nu kanske ni tyckte det lät lite sådär va´. Grejen är den att i den här bloggen skriver jag om mit liv. I de andra skriver jag om saker som jag anser är viktiga. Den ena bloggen är gammal, eller min första. Där har jag några regelbundna besökare eftersom det är ett ämne som berör. Blogg nummer 3 har jag inte publicerat än, eller den finns publicerad, men jag har inte lagt ut den ännu.
Jag var in och kollade statistiken för blogg nummer 2, min första alltså, idag och det är helt galet, men jag såg att besökarna fortsätter att strömma in på den bloggen. Det är ju intressant. Jag stör mig på den bloggen för det går inte att lägga in annonser och få in pengar på den. Jag vill inte göra något och inte kunna tjäna pengar på det, men jag kan inte heller flytta den känner jag då jag har hyfsat med besökare på den.
Nog om det. Nu har jag ätit frukost och ska ta tag i dagen. Hunden vill ut först och sedan ska jag ganska tidigt till stallet. Jag har märkt att det är när det är sol ute som jag är mycket sämre dagen efter. Min magkänsla säger mig att jag fortfarande har någon form av bakterie i kroppen och den kanske göds när jag är ute i solen. Bara en tanke jag har.
Idag blev det mycket mentalt. Det känns nu på kvällskvisten otroligt bra! Jag är mycket nöjd med de insatser jag åstadkommit under dagen. Helt suveränt! Nu blir det till att fortsätta i samma anda framåt. Jag ska lyckas. Det finns inget annat. Jag borde dessutom ha kunnat lösa det mesta av det här helst innan juli är slut, men garanterat innan augusti är över.
På fronten med "dejten" jag skrev om i morse har jag också kommit fram till ett beslut, men det tänker jag inte skriva om här just nu. Det tar jag lite senare, efteråt så att säga.
Igår var jag ju ledsen som jag skrev om, men det är betydligt bättre idag. Det är som ingen idé att gå och vara bitter. Då försvinner bara energin som jag behöver till allt jag måste göra och det verkar ju dumt. Jag borde kunna ha fixat det här under juli om jag ligger i lite. Nu är jag inte direkt i toppform längre. Det kände jag när jag sprang uppför trapporna till pendeln idag. Det bokstavligen kändes som att hjärtat skulle slås ut genom bröstkorgen.
Jag lägger in några bilder på Ante sedan löshoppningen för någon veckan sedan. Jag fick dem av Fanny idag och Ante är verkligen charmig.
Idag har jag gjort något jag borde, men inte kunnat göra tidigare. Det sjuka är att det såg en miljon gånger bättre ut än vad jag trodde och det gjorde mig bara sporrad att fixa det omgående.
Dessutom inser jag att tilltron gentemot mig börjar komma tillbaka. Jag är en bra människa helt enkelt. Det finns en bra sak som kom med i bagaget av allt det här som jag tycker om. Jag dömer inte människor längre. Jag har lärt mig att alltid ta reda på anledningen till varför vissa agerar på ett konstigt eller annorlunda sätt. De flesta kallar den för dum i huvudet, korkad, annorlunda etc etc, men det vi ofta glömmer är att vi vet extremt lite om den vi sitter mitt emot och vi vet nästan aldrig anledningen till varför den agerat så.
De flesta dömer dessutom direkt eller utifrån vad den sett eller hört tidigare - gör inte det! Fråga varför? Och om du inte frågar - vänta tills svaret kommer ändå, för förr eller senare gör det det vilket som. Ge alla en chans. Det kanske är den du minst anar som du behöver mest i framtiden och den du dömt - den kommer att komma ihåg. Tro mig för jag vet. Så många gånger som ni andra har dömt ut mig vid det här laget - och man glömmer inte vilka som gjort det och vilka som inte gjort det.
Allt kändes så bra idag, eller ja, inte riktigt allt, men nästan. Det kändes ju inte bra att jag insåg hur sjukt jävla lurad jag blivit tidigare. Allt det där med att jag inte gjort felet själv, det kändes bra.
Helt plötsligt när jag var i stallet hade jag bara lust att ställa mig och gråta. Det konstiga var att jag totalt saknade känslor för allt ihop. Annars när man gråter är man ju ledsen, besviken, sårad osv, men nu var jag verkligen helt tom. Enda anledning jag kunde komma på var att hela mitt liv är förstört. Det är verkligen så. Fatta hur lätt det är för en annan människa att göra en sådan grej dessutom.
Jag känner mig fortfarande tom och jag har fortfarande bara lust att sätta mig och gråta. Jag vet heller inte vad jag ska göra åt saken. Det finns en som jag skulle vilja prata med, men jag känner inte att jag kan göra det heller. Nej, jag vet inte. Imorgon ska jag åka iväg på en grej och jag hoppas, verkligen, att det ska kunna leda till något. Jag är faktiskt lite rädd. Rädd att jag ska bli illa behandlad.
Nu kom jag och tänka på pappret jag hämtade idag där det syns att jag inte gjort något fel och då har jag lust att bara lägga mig ner och gråta igen. Det kanske ändå skulle vara det bästa. Att bara sätta sig och gråta liksom, men jag vet inte.
Det är i sådana här tillfällen man känner sig så ensamen. Jag önskar att jag hade någon som jag ville prata ordentligt om det här med, men jag har inte det. Den enda som jag tror skulle hjälpa att prata med kan jag ändå inte prata med det om. Usch! Nej, nu ska jag försöka tänka på något annat en stund. Det är svårt för det kommer över mig precis hela tiden. Det är som ett livslångt straff bara.
Idag har jag gjort något som jag borde ha gjort för länge sedan, men som jag faktiskt rent mentalt inte har klarat av. Jag har varit så sjukt rädd för att jag skulle ha gjort fel och att jag själv skulle vara den som förstört alltihop. Alltihop nu betyder mitt eget liv. Nu är det inte så. Jag hämtade ett papper och där syns det svart på vitt att allt är fel.
Ni vet att jag brukar vara hemlighetsfull och det här är anledningen till varför. I samband med att allt det här skedde blev min integritet större än något annat och bokstavligen har jag varit rädd för att lära känna andra människor. Nu får det liksom vara nog. Jag orkar inte mer. Jag vill vara normal, ja, så normal som nu just jag kan bli. Dessutom vill jag ha tillbaka mitt gamla liv och jag känner att ju mer tiden går desto mer vilja får jag.
Just nu är jag så jävla fel som man kan bli om man är svensk, men jag vet att jag kan lyckas med det omöjliga och när jag lyckats med det här, då kommer jag att vara mer än lyckad. Ingenting kommer någonsin att kunna knäcka mig igen. Om någon någonsin mer lurar eller bedrar mig på något sätt kommer jag att jaga den personen tills jag dör. Den som gjorde det förra gången har redan fått sitt straff. Jag har hellre mitt liv än att jag är en sjuk människa. Jag kan ordna upp mitt. Faktum är att det inte var förrän idag som jag insåg hur illa det hela sköts av den där andra människan.
Vissa av er har en aning om vad det handlar om, vissa vet nästan hela historien och vissa vet precis ingenting och så kommer det att fortsätta vara. Jag lovar er att när jag är färdig med det här kommer jag att berätta allting, från första början till slutet. Ni kommer att inse hur förjävligt ett liv kan förstöras av en annan människa och det bara på 3-4 månader.
Jag kollade precis hur många läsare jag haft de senaste 30 dagarna i min statistik och konstaterade att jag har slagit nytt rekord. Kul! Jag hade satt upp det som ett mål för ett tag sedan och nu har jag fått till det. Jag har nog inte fått så många nya läsare utan det är nog bara det att de "gamla" läst mer frekvent.
Under tiden jag var inne på sjukhuset dubblade jag nästan läsarantalet och det har spelat in ganska mycket det också.
Jag har ändå kollat lite och för att bara ha skrivit i ungefär ett halvår har jag ändå väldigt många läsare jämfört med vad många andra bloggare som skrivit längre har. Nu har jag inte heller gjort reklam för min blogg på andra ställen då jag känner att jag ändå bara skriver för mig själv och mina närmsta. Ändå kommer det andra och läser och jag har ingen aning om varifrån de dyker upp eller hittar min blogg.
Nu ska jag satsa mot nästa mål. Det är två saker man kan mäta och det ena är unika besökare och det andra är antalet sidvisningar. För att nå målet antal besökare per dag behöver jag bara öka antalet läsare med sju stycken per dag för att nå det. Sidvisningarna behöver jag bara öka med i snitt tre per dag. Det är inte så mycket egentligen, men om man betänker att min enda reklam är att jag skriver blogginlägg som andra jag känner ska gå in och läsa blir det ändå en del. Dessutom är det juli och folk åker på semester och (förhoppningsvis) ägnar sig åt annat än att läsa min blogg.
Nu vet jag inte ritktigt vad jag ska svara mina japaner. Det blev lite jobbigt då jag fick frågor jag inte kan svara på helt plötsligt, eller rättare sagt. Frågor där jag inte bestämt mig för svaret ännu.
Dessutom innebar de här frågorna att jag ganska snabbt både måste bestämma mig för om jag ska ha en butik eller vara distributör. Ja, som ni kanske vet är jag varken eller just nu. En butik är liksom bara att registrera i en webshop och det tar bara någon minut. Då kommer vi till problem nummer två - jag har inga andra varor att sälja i min lilla webshop. Hmmm...... ja, det kan ju vara ett problem, men problem går alltid att lösa. Distributör? Ja, men det kräver lite annat jobb runtomkring. Fast distributör betyder betydligt mindre paket att posta. Dessutom känns det lite skumt att inte ha några andra produkter i min butik. Ja, alltså vad ska jag hitta på? Jag kan ju inte ljuga.
Sitter och fnular på mina små problem som jag måste lösa ganska omgående då det känns högst aktuellt att skicka mailet i kväll då japanerna faktiskt var det som började med uttrycket just-in-time eller vad det nu är det kallas.
Problemlösare är ju ändå en av mina många talanger och som jag skrev i morse eller igår är jag mycket bra på att hitta vägarna däremellan. Ni behöver inte heller vara oroliga. Jag kommer att hitta en lösning som helt och hållet håller sig till sanningen. More to come....
Kan ju passa på att nämna om jag inte gjort det innan att det är en produkt jag hittat och vill sälja.
Jag har precis fått svar från japanerna!!!! Känns helt suveränt faktiskt. Ni som känner mig vet ju att jag tidigare har köpt skor, strumpor och diverse andra prylar och sålt, men det var från en annan återförsäljare och dessutom inom EU. Visserligen var priset enastående billigt från dem och jag går fortfarande in och kollar emellanåt vad de har, men inget har riktigt fallit mig i smaken. Från i vintras har dessutom skomarknaden blivit lite vassare och det är inte alls lika lätt att tjäna pengar på det sättet jag sålde skorna på.
Nu har jag som sagt hittat en helt ny pryl och det är direkt från tillverkaren i Japan. Fatta vad roligt! Däremot uppstod det några nya problem iom att de svarade, som jag nu måste lösa.
Jag fick svaret för några minuter sedan och har redan skimmat igenom mitt kontaktnät och räknat ut att jag hittat tre personer som passar in i att lösa mina problem. En person har jobbat/jobbar inom branschen och har mycket bra kontakter samt erfarenheten av att sälja liknande saker. Fett stort plus. Det plusset känns som det viktigaste i det här läget.
Antar att det bara är att köra nu då. Wish me luck!
Idag har jag faktiskt gjort några saker som jag är lite stolt över. Det är lite så att man kan säga "Den som söker skall finna" och nu har jag gjort det. Om jag vill är jag en väldigt fyndig person som hittar kryphål och räknar ut vad som verkar rimligt. Jag är bra på vissa saker.
Nu vet jag att mina bra sidor har små hål där mina dåliga sidor kryper upp och jag vet av erfarenhet att det snart kommer att bli ett sådant. Nu kanske det är annorlunda just den här gången. Jag hoppas på det och att jag lärt mig något, men jag vet inte. Det är lätt att falla in i gamla mönster. Däremot finns det alltid en tid för allt och tiden för att jag skulle besegra mina dåliga sidor kanske har kommit nu. Det skulle vara toppen.
Jag hade en lista med problem som skulle lösas och nu återstår faktiskt bara ett. Resten har jag faktiskt löst på ett alldeles förträffligt sätt. Det händer att jag får utrymme för min extrema intelligens och det har precis hänt. Eller rättare sagt tog jag mig friheten att använda den helt själv.
Nu måste hjärnan vila lite. Vi hoppas ju på positiva mail inför morgondagen från mer än ett ställe. Just nu har jag tre mailsaker att hoppas på och om bara en utfaller med positivt svar kommer jag att bli sjukt happy!!!
Nu är det snart dags för middag. Lite pinsamt är det att jag först glömde bort det. Hur kunde jag göra det liksom?? Typiskt mig. Har gjort så massor med gånger förut. Som tur är hann jag bli påmind innan. Puh!
Den här dagen har varit riktigt bra. Först provridning av Norton som jag är nöjd med, en vilopaus mitt på dagen och sedan nu på kvällen middag med supersällskap. Vad mer kan man begära av en söndag?
Veckan som kommer är den sista som jag är hemma heltid. Sedan blir det till att börja med jobb på 25% och jag hoppas kunna bli bättre och bättre. Om jag ska vara ärlig har jag redan ångest för att jobba två timmar, men det är så lite att det borde gå. Tempot lär inte heller vara det högsta då jag fortfarande är väldigt trött när jag gör saker. Nu gjorde jag lite för mycket i torsdags och det känns fortfarande. Fredagen var jag näst intill utslagen bitvis och igår låg jag också i sängen mitt under dagen. Enda tacken för att jag har varit trött i några dagar är att jag sovit bra på natten.
Jaja, nu har jag inte tid längre. Middagen väntar, eller rättare sagt restaurangen och sällskapet väntar så det är bäst att jag åker.
Idag satt jag och surfade runt en stund sedan jag kom hem från stallet. En sida som jag hittade för någon dag sedan är http://www.trendhunter.com och idag kollade jag lite där igen. Förra gången jag var in på sidan kollade jag bara på en specifik sak. Idag hittade jag först de här snygga möblerna http://www.trendhunter.com/trends/moda-collection i viktoriansk stil. Sedan när jag fortsatte bläddra lite hittade jag lite upp piffade IKEA-möbler.
Med lite kreativitet kan man verkligen ta en trist grej och göra lite roligare. Bok är ju dessutom ett av de tråkigaste träslagen och här blir möbeln till och med rolig.
Idag var det en familj ute och provred Norton. Det var en himla gullig familj och han verkade tycka mycket om dem. De var väldigt intresserade, eller rättare sagt ville de ha honom.
De kommer att bo på en gård utanför Enköping coh allting stämde jättebra. Nu måste jag bara smälta det lite och få in det mentalt i hjärnan. Min spontana reaktion var att det kommer att bli bra och passa både häst och ryttare. För honom skulle det definitivt bli bättre då han skulle bli riden mer regelbundet och ha några som hann pyssla och ta hand om honom mer än vad jag hinner idag.
Det rätta är att han flyttar. Det känns lite jobbigt att låta en häst som är gammal byta ryttare, men å andra sidan är det bättre att han fyller en funktion. Mycket att tänka på blev det här och lite ångest har jag, men mindre än man kan tro.
I min värld ska hästen fylla en funktion och "vara till nytta". Om han här kommer till en trevlig och gullig tjej som lär sig rida bra fyller han verkligen en funktion där han är en toppenläromästare.
Så, nu var det klart. Efter ett snabbt samtal med en "expert" på området engelska, affärer och mailformuleringar(+moraliskt stöd) har jag nu fått iväg mitt mail. Suveränt! Jag är dessutom nöjd med mig själv och hur jag formulerade det hela.
Satsa mot stjärnorna så når du trädtopparna! Jag har redan kollat eventuella fraktpriser, efterfrågan, ev pris ut i butik osv.... Man måste ligga på för att få något ibland och det är vad jag gjort. Egentligen har det inte tagit så lång tid. Jag har gjort en massa annat också och bara kikat lite nu och då på datorn. Nu kommer jag att bli besatt av att kolla min mail konstant, men Tokyo ligger 8 timmar före oss(det har jag naurligtvis också kollat upp), så klockan är bara strax efter 5 där nu. Klockan 5 söndag alltså. I Japan jobbar de dessutom fler dagar, de flesta har sex dagars arbetsvecka, men många jobbar alla dagar. Jag har räknat ut att tidigast klockan elva ikväll kan jag få ett svar för då är klockan 7 där. Däremot har jag en känsla av att svaret kanske dröjer någon timma till. Hoppas sitter jag iaf och gör.
Nu har jag ju en till bra sak att hoppas på. Det är kanske så att livet blir vad man gör det till.
Nu har jag lyckats börja skriva mailet. Det går väl aningens trögt, men liten form på det hela har jag börjat få. Faktum är att jag är lite nöjd med mig själv.
Man ska alltid göra något man tror på och det här tror jag verkligen på. Har även börjat kolla upp lite andra lösningar för att få det här att fungera. Jag vet att jag inte kan göra det själv utan att jag behöver någon som kompenserar där jag "faller", men har jag bara fått igång det tror jag inte att det är några problem. Fördelen just nu är att det fortfarande inte verkar finnas någon i Sverige som säljer det här. Sedan tänkte jag att bara jag fått in och börjat sälja en sak kommer jag snart att trilla in på nästa.
Förra året var det skor, sockar och lite andra saker och man blir faktiskt lite less på sakerna man säljer när det bara är några få kvar. Det här är inom ett annat område och jag hoppas få till det nu bara. Då köpte jag genom en annan återförsäljare i Tyskland och han köper in saker från Kina. Man lär sig faktiskt en del på vägen. Den här gången är det Japan och jag ska i sådana fall köpa direkt från tillverkaren.
Nu ska jag berätta en annan sak. Jag har en privat inbjudan till det japanska kungahuset. Nej, det visste ni inte. Coolt va! Nu är det inte själva kungafamilijen där som bjudit in mig utan en annan, som tack för en "tjänst". Haha, lite roligt är det faktiskt. Har inte tänkt på det på flera år. Nu blev jag på bra humör igen. Ska fnula ihop det sista på mailet och sedan ska jag gå ut en sväng. Ni kan ju sitta och fundera på hur man fixar en privat inbjudan till ett japanskt kungahus, men ni som känner mig väl förstår att jag kan lyckas med det mesta.
Jag hittade ju den här grejen igår och skulle skriva ett mail till ett japanskt företag. Nu idag har jag googlat lite mer och jag har blivit helt besatt och manisk. Det är inget bra när jag hamnar i det här tillståndet för då blir jag ändå lite handlingsförlamad mitt i alltihop. Jag får helt enkelt ta och hitta någon som kompenserar detta och kan driva det vidare. Antar att det är bästa sättet att lösa det problemet. Det är ju svårt att ändra på sig själv från en dag till en annan.
Var i stallet idag och fixade lite med mat och så till mina hästar. Jag kanske borde ha duschat Norton också för han var väldigt skitig och imorgon kommer det några och provrider honom, men det orkade jag inte. Dessutom var det helt galet kvavt ute idag. Det var mer eller mindre fruktansvärt faktiskt. Stekhett och sedan kändes det som att man dushcade ute fast det inte regnade. Nu hoppas jag på en riktig åskskur eller åtminstone en störtskur med regn för att trycket ska lätta lite.
Den frågan sitter jag och klurar på just nu. Jag har liksom aldrig skrivit ett sådant förut och jag har ingen aning om hur man formulerar det. Visserligen har jag träffat japaner och ätit middag med dem i "affärssyfte", men det var länge sedan nu och jag minnet efter det är sedan länge urholkat.
Hmm....jag har funderat på en livlina - ringa en vän. Jag vet en som var i Japan för ett tag sedan just i affärssyfte och det kan vara en början. Jag vill ju inte sjabbla bort det pga min klantighet.
Just det. Ni kanske undrar varför jag ska skriva det här mailet. Idag googlade jag runt lite och stötte på värsta grejen. Direkt när jag såg den fick jag akut habegär. Jag bara måste ha en sådan pryl själv och sedan tycker jag om att sälja och tjäna pengar. Den här prylen har inte ens kommit till Sverige och då kan jag passa på att vara först. Nu kanske någon annan har hunnit före, och så må vara, men jag tänker inte inte prova iaf.
Kände att jag hade lust att skriva precis, men kom inte på något bra att skriva om förrän jag precis insåg en sak. Det är första juli idag!! I ett av mailen jag skrev att jag fått för någon dag sedan stod en jättebra sak. Det var nämligen så att måniadsskiftet nu skulle innebära ett steg framåt och fatta; Det är ju från och med idag!
Jag blev helt plötsligt på riktigt bra humör. Fortfarande är det så att jag knappt vågar hoppas, men hoppet gör nästan hälften av det här. Om det skulle hända skulle jag nog bara sätta mig ner och gråta rakt på plats tror. SÅ glad skulle jag bli. Jaja, bara att hoppas på då. Nu har jag ju flera sådana här saker som är på G och det är bättre än att bara ha en. För faller den enda, ja, då faller ju liksom allt.
Snart ska jag ta och göra lite glass. Är sugen på den nu och jag har ju inte lyckats få till att göra den ännu, men jag tror att det faktiskt blir idag.
Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.
