Livet På En Kant

Jag har nu kommit tillbaka från SpogaHorse. Snacka om att det finns mycket hästprylar i världen. Personligen letade jag en tillverkare som kan producera samma fantastiska kvalitet som de bästa märkena, men där jag ändå kan hålla ett lägre pris. Och jag fann vad jag hittade. När jag kände på tränsen började jag nästan gråta av lycka. Den här tillverkaren står i en klass för sig och möjligheterna är oändliga. 

 

Jag var också en sväng förbi våningsplanet där de mer fashionabla säljer, men jag är ju inte ute efter ett redan befintligt märke utan jag vill göra eget. Vem vet, nästa år kanske jag står på det fancy våningsplanet. 

 

Här är iaf lite bilder......

 

Det här är från HV Polos monter.

Idag blir det tur till Tyskland och Spoga-mässan. För er som inte vet vad det är är det en av de största hästsport-mässorna varje år. Jag är fett taggad inför det och jag har bra sällskap av M&M som jag just nu bor hos.

 

Det kommer bli så bra. Jag tror att det är ett viktigt steg i hästsport-businessen och jag hoppas få en aha-upplevelse och att jag får nya perspektiv. Jag kommer att träffa många av de tillverkare jag bara haft kontakt med tidigare och jag hoppas få en bra grund i vilka som det är bra att göra affärer med gällande kvalitet och utbud.

 

Flera snygga saker är inne på design-stadiet och en sak tror jag kommer att slå big-time. Den är så bra att jag nästan inte kan tro att det är sant, men först ska den in på tillverkning sedan kommer ni som har häst få super-bad-cravings.

Idag var vi på Harry-tur över till den Tyskland. Imorgon blir det också Tyskland, men då istället Köln och Spoga-mässan. För er som inte vet är Spoga-mässan ungefär hästprylsporr.

 

Här är lite bilder från Harry-turen.

 

Idag blir det då Harry-tur till Tyskland. Jag ska äta frukost och sedan skriver jag  inlägget om de sista 10 timmarna på min resa. Jag har tagit en del bilder och har en del att berätta. Jag kommer ta bilder från idag också. Det kommer bli Tyskland imorgon också.

 

Jag sa ju att jag har massor att göra nu när jag kom hit. Schemat är fullspäckat, men jag ska se till att ta en promenad varje dag och uppdatera er med bilder. Jag ska besöka några hästanläggningar också. Alltså det här är bara SÅÅÅÅ spännande alltihop. Måndagen ska gå åt till att packa och skicka massor av det jag sålt. Jag slog min kalkyl första veckan iaf. Jag har gjort en kalkyl som jag bör försöka hålla för att få det här att fungera. Den är rätt hård, men isf är drömmen ett faktum om senast två månader. Jag är verkligen grym.

 

Nu ligger jag i sängen. Jag har redan sovit någon timme medan vi skulle titta på film här. Ingen hade räknat med att jag skulle vara vaken. Det är inte många gånger i livet man åker genom 3 länder och befinner sig i ytterliggare 2. Jag har sedan igår eftermiddag varit i Norge, som jag lämnade, rest med tåg genom Danmark för att sedan fortsätta till Tyskland vidare med tåg till Holland och sedan avsluta dagen med Belgien. 

 

Det känns bra. Jag har inte riktigt hunnit landa och efter att bara ha sovit två timmar igår har hjärnan stängt av. Imorgon blir det nog bättre. Det blir först en Harry-tur till Tyskland. För er svenskar som läser kan jag berätta att en Harry-tur är en resa Norrmän gör när de åker över till Sverige och handlar och Harry betyder typ raggare. Typ alla i Norge gör Harry-turer. Tävlingsbesöket är flyttat till nästa helg och lika bra är väl det då jag är sykeligt trött. 

 

Jag får berätta om resten av resan i ett inlägg imorgon och jag kan säga så mycket som att jag lärt mig mycket, speciellt om mig själv. Nu vill jag sova. PS Jag kan berätta att det gått galet bra med försäljningen av mina hästsaker. =)

Jag sitter nu på ett Mc Donalds inne på Aarhus jernbanestasjon. Det var praktiskt eftersom det var nattöppet. Jag är dödligt trött. För första gången i mitt liv kommer min frukost att bestå av hamburgare. Den här resan tar oanade svängningar. Jaja, äta måste jag och jag måste tänka praktiskt. För det första är jag hungrig redan nu. För det andra vill jag boka jetten hela vägen till Hamburg eftersom jag har en omstigning på 5 minuter under förmiddagen och det känns ovärt att missa den.

 

Sedan måste jag tänka på att jag kommer till Hamburg vid 10.14 och det är inte förrän då jag kan växla pengar vilket betyder att jag inte har några kontanter på tåget. Nu blir det iaf frukosten.

 

Som det ser ut än så länge får Aarhus stå för den korkade vakten som skulle hjälpa mig flytta väskan fast jag sa nej och lyckades ha sönder handtaget så att det gick av. Det här känns stabilt - eller kanske inte. Min stigbygel/bältesanordning håller iaf för att styra väskan från ställe till ställe. Jag har redan räknat ut att jag kan fixa vagn på de större stationerna sedan. (y)

 

När jag slutar skriva här vet jag inte när jag kan uppdatera nästa gång, men en given sak ni kommer att få se senare under dagen är naturligtvis soluppgången som jag nu kommer att få uppleva från ett tåg.

Ja, resan går ju som planerat, iaf med tanke på vilka tåg jag hinner komma med. Tåg är fan ett kul sätt att resa alltså. Jag vet inte om jag tycker det är så jäkla kul med alla byten jag varit tvungen till hittils, å det är ändå inte hälften av alla jag kommer behöva göra innan jag är framme. Byten är ju roligt, om man inte har MASSOR med packning. Nåväl, nu sitter jag iaf i Aarhus, kl är 00.39 och jag väntar på nästa tåg som kommer att gå kl 04.52.

Här i Danmark har de iaf både ett Mc Donalds och 7Eleven nattöppet. + för den. Då kan vi ju börja med minus poängerna. 1 Min största väska gick sönder när jag skulle kliva av båten. Det är INTE vad man vill när den väger "röv" och man har alla dessa tågbyten framför sig, men inget att göra, bara bita ihop. När jag väl ska ta hissen ner till bottenplanet är den naturligtvis trasigt. Vet ni hur det känns i det ögonblicket man inser det???

Tack och lov att de iaf har rulltrappa och ni ska bara veta alla som försökt hjälpa till och dragit ur handtaget som är helt löst. Jag försöker kasta mig över för att inte väskan ska fara all världens väg samtidigt som jag försöker styra de andra väskorna. Ner till bottenplanet kommer jag och möts då av "transferbussen". Av alla bussar ni någonsin sett som ni kallat gamla kan jag tala om att de framstår som splitter nya från fabrik i jämförelse med den jag nu mötte. Jag konkar mig fram (med den trasiga väskan i ena handen) och möts då av en chaufför som antagligen redan gått i pension när den urgamla bussen sattes i trafik första gången. 

Jag möttes iaf av en mycket trevlig gammal man som hjälpte mig in med väskorna. Jag skramlar ihop de stackars norska mynt jag har kvar till biljetten och sätter mig i godan ro och väntar på att få åka en behaglig tur med den gamla bussen. Ack så fel man kan ha. Farbrorn transformerades omgående till Rally Rolf och jag gissar att han hade bly i skorna. Till min stora fasa känner (och hör jag att något är fel). Farbrorn var nog gammal trots allt. Tror ni inte att han glömt att stänga bakdörren där mina aptunga väskor ligger precis innanför. Jag kastar mig bak i bussen och vrålar högt i förskräckelse - dörren är inte stängd. I mitt inre har jag redan sett väskan som jag nu fått sådan enorm hatkärlek till rulla ut genom hålet i nästa vänster sväng. Farbrorn hinner dock stänga och väskan är räddad.

 

Tror ni historien slutar här? Nej, nej, välkommen till hells place. Jag stiger av bussen (samtidigt som någon återigen försöker hjälpa mig och jag kastar mig över innan väskan försvinner iväg) och går mot tåget. Med en klump i halsen, eftersom jag nu blivit varse om att det inte fanns något forex på danmarks nordligaste udde. Själv sitter jag ju med norska kontanter och x antal kronor som svävar ute i cyberspace mellan Sverige och Norge, vilket innebär - no money on my card! 

Jag sätter in kortet i automaten och den säger husk. Vilket jag i Norge har lärt mig att det typ motsvarar remove. Jag prövar tre gånger och nu stiger ångesten big time. Mitt kort fungerade nämligen inte på tåg och buss i Norge. Suck och stön!

Stoppar in kortet i maskinen bredvid där den bokstavligen låser fast kortet. Tror ni jag blev lugnare. När tåget i samma stund startas börjar jag nästan gråta.Ska resan gå åt helvete redan här? I min panik kommer det fram en mycket trevlig kvinna, ,tårarna har nästan börjat rinna i mitt panikslagna tillstånd. Hon hjälper mig betala biljetten, berättar att tåget inte kommer att gå förrän om 10 minuter. Det lugnade mig inte ett dugg och jag pekade på väskorna som jag lämnat halvvägs fram till biljettautomaten.

 

Resten av resan har gått ganska bra. Jag kom med tåget. 

 

Hjörring, första anhalten, får stå för den danska mycket trevliga man jag pratade med en stund som även talade om för mig när tåget skulle vara framme i Aalborg.

Aalborg i sin tur får stå för den snäll ryss(???), jag vet att några i Norge skrattar nu, som hjälpte mig bära upp en väskparet upp för en trappa.

De trevliga unga killarna som hjälpte mig att hitta bästa stället att vänta på tills nästa tåg kommer får stå för resan till Aarhus. Vad Aarhus ska stå för vet jag efter en natt spenderad på tågstationen.

Jag har iaf kommit på att jag älskar att resa på detta sätt. Varför har jag låtit det gå så lång tid sedan sist jag gjorde det?

 

 

Notera den lilla väskan som motsvar ett handbagage......

.

Fy fan alltså, nu har jag ångest. Jag har 4 timmar kvar här nu bara. Sedan är jag helt ute och flyger. Hur ska jag våga?

 

Jag har liksom inte mycket till val nu. Resan kommer att ta 28 timmar. När jag kommer fram kommer helgen att vara fullspäckad med saker. Det känns helt galet faktiskt. Jag kommer att åka runt på massor med äventyr. Bad-failar jag, åker jag hem till Sverige ett tag igen, men jag tror det kommer att gå alldeles utmärkt där nere.

 

Jag har både planer och ideer för hur livet ska gå till.

Nu har jag massor att packa. Jag har redan sålt 6 stycken träns, 2 eller 3 tyglar, 2 schabrak, 2 grimmor och ett antal pannband. Vet inte ens om det är allt, men nu ska jag sätta mig och skriva ner allt ordentligt på papper. En del ska skickas redan imorgon och en del på lördag (om det är öppet för att skicka i Holland på lördagar).

 

Puh! Om ni bara visste hur överbelamrad jag är med en massa hästgrejer just nu skulle ni skratta. Det roliga när man lägger ut alla saker är att man får en massa merbeställningar. 

 

Nu jäklar ska här säljas hästprylltar. 

Idag kom äntligen mina paket och man känner sig verkligen som ett barn på julafton.

 

Jag har redan fått massor sålt Jag måste nog fira med en glass. =) Sedan gäller det att packa iordning allt så jag kan skicka det på ett smidigt sätt. Jag har en bra ide om hur det ska gå till.

 

Jag vet att jag har ett gäng med läsare som inte är på facebook så för er kommer alla bilderna här.

 

Jag har lite ångest över att lämna denna fantastiska plats så jag googlade fram lite bilder på den kommande platsen jag ska bo. Det här duger väl också?

 

Alltså jag är arg, irriterad och upprörd. Hur kan någon vara SÅ korkad????

 

Han som skulle leverera mitt paket med alla hästsaker idag ringde för ett tag sedan och det är länge sedan jag pratade med en så fruktansvärt korkad människa. Herregud!!! Han försökte typ få det till att jag skulle lösa problemet med att han tagit fel paket dvs mina, när han kör åt ett helt annat håll. DHL i Sverige har ALLTID varit bra och levererat snabbt som attans, men DHL i Norge får väl representeras av nöthjärnan jag pratade med för en stund sedan. Jävla pucko, han avslutar samtalet, som jag för övrigt önskade att jag spelat in, med "Nej, jag känner den." när jag försökte förklara att hans uppgift var att leverera mina paket och hans problem att lösa.

 

Nej, nu känns det nästan skönt att lämna detta landet.......

Då var med största sannolikhet mitt sista arbetspass i Norge avklarat. Det känns konstigt, men nu är det så. Jag tror inte riktigt att jag har fattat att jag nu faktiskt är på väg ännu. Nu åker jag tidigast på onsdag från Norge och det är nog när jag kliver på båten och verkligen lämnar det här stället som jag förstår vad som händer. En tår lär nog trilla från min kind. En tår för att jag lämnar alla vänner som jag lärt känna här och en tår för att jag nu är på väg mot mitt mål. Det känns konstigt alltihop. Jag vet knappt vad jag är på väg mot, men det är målet som har varit min dröm.

 

Det dröjer ett par veckor innan hästarna är på plats för det är lite som måste ordnas innan, men OJ så jag längtar. Jag var rädd ett tag precis när jag kom till Norge i början på juni att jag ledsnat för alltid, men i dagsläget är jag helt hundra på att det är det här jag vill. Jag tror på en spännande tid framöver som kommer att innehålla massvis med tävlingar och träningar. Det finns två ställen som lockar där hästarna kan bo. Det ena är en större anläggning med tävlingar i princip varje helg. En liten bildbomd därifrån väntar på lördag då jag tror att vi ska besöka stället. Eventuellt. Det andra stället ligger 2-2,5 km från platsen där jag ska bo och det finns både ridhus och annat. Fördelen där är att de har bättre hagar.

 

Vi får helt enkelt se, men nu vet ni lite om framtiden och ni som trodde att jag slutat med hästar har fått svaret att fallet inte är så. Det krävs bara lite tid och planering för en monsterflytt till ett annat land.

Det är verkligen så att allt oftast blir samlat till en tidpunkt och det känns lite som en explosion av saker vid ett tillfälle.

 

Imorgon kommer mina paket och jag ska då lägga ut annons på alla saker som kommer in. Jag har fått förfrågningar på en massa annat också. Schabrak, förbygel/martingal, ridbyxor, ja allt möjligt. Nu ska den del av det första säljas och sedan blir det ny beställning nästa vecka. Då har jag lite mer kött på benen vad som ska köpas in till nästa omgång. Jag räknar inte med att ha sålt allt från första leveransen då utan jag kommer nog få mig ett litet lager. Det behöver jag inför de kommande eventen jag har planerat under höstet.

 

Sedan ska jag påbörja min planerade resa inför mitt kommande hemland och mitt "nya" liv. Haha! Förädingarna blir nog inte så storra trots allt.

 

Dessutom ska jag hinna med en intervju för ett jobb till. Ni vet, drömjobbet jag berättade om. Fan vad roligt det kommer att bli.

 

Resan över till Danmark, som kommer att ta ca 8 timmar kommer antagligen att bara bestå i arbete. Ett roligt och bra jobb som känns lite som att det blir starten på mitt nya arbetsliv.

 

Snacka om att allt faller på plats. Det är kanske verkligen är så att jag äntligen är inne på rätt spår, spåret som är rätt i mitt liv. Jag är så sjukt nöjd just nu. Alla möjlighter ligger framför mig och det gäller bara att jag förvaltar de väl nu.

 

 

.....har jag gjort något som jag tror är bland det roligaste i hästväg jag kommer att få uppleva i mitt liv. Jag saknar de "små" hjärtnanen varje dag, men jag behöver göra lite annat innan vi får ett kärt återseende på rätt plats. Ett återseende hoppas jag kunna göra innan. Med allihop faktiskt. Livet kan verkligen bli vad man gör det till.

 

Saken om en vecka, ja, den tänker jag publicera typ dagen innan eller så, men jag lovar att ni kommer att bli fett avundsjuka och ni kan vänta er en boom av fantastiska hästrelaterade bilder. Den här delen av projektet Mitt liv gör jag på 100% och det som kommer ska också ligga på den nivån. 

Jag sittar och ska börja packa. Det är svårt. Lite är det som att det är nu det börjar. Det kändes lite som att det var nu eller aldrig. men det är svårt. På något sätt är det som att det här betyder misslyckas eller lyckas Det känns som att jag bara har en chans. Nu är det naturligtvis så att allt går att lösa på fler sätt, men just nu har jag bara energi till att sikta på en lösning och som jag ser det just nu är det fullt möjligt. Jag kan klara av det.

 

Nu handlar det mest om mig. Det är verkligen helt upp till mig om jag lyckas eller inte. Jag vet att jag är kapabel. Det enda jag är rädd för är mina egna svagheter. Det jag måset klara av nu är svårt för mig. Det kommer att krävas fokus, koncentration, målmedvetenhet, kreativitet och nya sätt att tänka. Om ni visste allt jag behöver åstadkomma innan den sista oktober skulle ni tycka jag var galen, men jag vet att det går. Om jag bara lyckas samla ihop allt och göra det rätt och rikigt. Målmedvetenhet vänner.

 

Ni och jag tillsammans klarar nog det här. Nu ska jag bara ta en liten promenad och sedan påbörjad den mentalt så jobbiga packningen. Den måste göras. Någon eftermiddag i veckan kommer jag att kliva på båten som tar mig vidare genom Damark och Tyskland, sedan är jag framme vid etappens mål. Det kommer att bli bra, men mitt hjärta gråter över att behöva lämna den här fantastiskt vackra platsen på jorden.

Hur det än är går tiden framåt och man kommer närmare målet. Imorgon börjar jag packa och jag väntar på att paketen ska komma fram. Planen att flyga och skicka paketen har bytts ut mot färja och tåg. Det känns mer spännande än ett flyg. Visserligen tar det lite längre tid och jag hinner passera både Tyskland och Danmark på vägen, MEN ack så mycket roligare. Dessutom är min packning så j-vla tung att jag redan har ångest för att kånka runt på den från båt till tåg och sedan byta tåg osv.

 

Det är ett litet problem jag har och den enda båten som går härifrån går på eftermiddagen. Jag kommer att komma ganska sent till Danmark och det innebära att resan kommer att gå över en natt. En natt som spenderas, ja, jag vet inte. Jag får helt enkelt lösa det. Det blir roligt.

 

 

Nu är båda mina paket på väg till Norge, det här gick ju inte riktigt som planerat eftersom båda paketen kommer till Norge EFTER att jag skulle ha lämna landet. Nåväl, vilken tur att jag inte bokat biljetten......

 

Jag får helt enkelt stanna kvar någon dag till innan jag reser vidare mot Holland. Allt blir nog som det ska till slut.

Paketen är iaf på väg och det är huvudsaken. Det enda som är irriterande är att jag har en sak som jag så gärna vill göra på söndagen. Det är iaf 3 dagar jag har på mig att resa vidare och det blir nog bra.

 

Det sjuka är att paketen lyckats hamn på exakt samma rutt. Vad är oddsen liksom? Haha, det känns iaf säkert så nu är det bara att invänta. Har jag tur kommer de tidigare än beräknat vilket alltid har hänt med DHL tidigare.

 

 

 

Jag har fan lite ångest nu alltså. Jag vet inte om det är ångest för att flytta, vara ute på öppet vatten med oviss framtid, eller helt enkelt det att ena paketet jag väntar hit lär antagligen komma fram efter att jag planerat att åka. 

Ja, jag tror att ni också skulle ha haft ångest, men det kanske är meningen att jag ska stanna en dag till. Jag har redan kontaktat de paketet skickas med så det är lugnt

 

Just nu ser det liksom ut så här angående mitt paket. Det blir väl lite av en följetong......

 

Hur ska jag göra nu?


Jag blev erbjuden jobbet jag verkligen, verkligen vill ha, men det ligger på fel plats. Jag har verkligen inte planerat för att åka just till den platsen. I dagsläget har jag varken bostad, eller annat där. Jobbet i sig skulle vara precis det jag önskat jobba med, men det känns så fel att bo på den änden av landet. Nu har jag ju planerat och fixat för att åka till den södra delen av landet. Nåväl, allt har väl en mening och om inget annat händer, något slumpartat, blir det den södra delen av landet.  Jag ger det några dagar. Om bostad och allt löser sig av sig själv så kanske det är meningen.

Det nya jobbet innebär verkligen så mycket för mig. Det är långt ifrån något drömjobb och vad jag önskar mig, MEN jag är så otroligt tacksam att de ändå erbjöd mig chansen att få jobba där när jag ändå krävde dubbelt så mycket betalt som de från början ville ha.

 

Det jag stör mig på mest är att arbetstiderna är helt fucked up enligt vad jag egentligen önskar samtidigt kanske det är exakt var jag behöver. Ordning och struktur. Jag tror också att jag kan lära mig att ta med ansvar över tider när det kommer till det här jobbet. Det är något jag verkligen tror att jag behöver förbättra för att kunna lyckas nere på kontinenten.  Sedan är det också bra med struktur och ordning när det är ett fritt jobb hemifrån, annars tror jag att jag snabbt hamnar i någon förslappningszon gällande allt vad rutiner innebär. 

 

Vad det här jobbet kan ge mig är värt så mycket att det är otroligt. 

 

Jag kan i lugn och ro fokusera på att få igång försäljningen av min hästsportutrustning på rätt plats. Självklart kommer jag givetvis att sälja till Sverige, men jag vill också hitta marknaden här nere. Jag kommer att ha ett upplägg som passar mig och produkter som kommer att passa många. Det ska bli så jäkla kul.

 

Den första tiden kommer att bli lite spännande då jag kommer att behöva göra lite research, vilket ni naturligtvis kommer att få bli delaktiga i. Jag ska besöka lite spännande platser för att veta vad JAG behöver för att kunna göra samma sak på ett bra och proffesionellt sätt.

 

Ja, nu väntar verkligen en spännande tid. Det här kommer att bli  som en helt ny värld för mig. Jag lovar att jag kommer att åka på en par käftsmällar, men det ska väl kunna gå vägen. Bloggen kommer att inriktas till mer mot häst igen vilket jag saknat så innerligt. 

 

Jag har nu lyckats få till en intervju. Hur jag än vänder och vrider på saker, hur de än kan verka te sig omöjliga, blir det verkligen verkliga i mitt liv. Fråga mig inte hur jag gör det, för jag vet verkligen, verkligen inte på fullaste allvar hur sakerna faktiskt går till och hur de löser sig. 

 

Nu är jag iaf inbokad till en intervju om två timmar. Det är en videointervju och jag är faktiskt lite nervös. För en gångs skull innebär det så mycket för mig. Det skulle innebära en enorm trygghet och att allt jag faktiskt vill kan bli av. Det är så jävla sjukt att jag nästan sätter mig och börjar gråta här. Tänk om jag kan! Tänk om jag faktiskt kan lyckas!

 

Just det här jobbet skulle också innebära en enorm frihet i arbetet som innebär att jag kan lägga ned tid på att även jobba med mina hästsaker jag nu börjat sälja OCH att allt kan hålla tidsplanen jag bestämt inom mig. Det är helt otroligt. Jag kommer fan att lyckas alltså. Det känns så nu iaf. Tryggheten i att jag skulle få det här jobbet skulle även innebära att jag har ro att göra allt bra och på ett riktigt sätt. 

 

Nu jävlar kör vi!

Jag är med på ett antal sidor där man kan tjäna lite extra-pengar genom att utöra diverse olika jobb åt företag

 

Det är gratis att gå med och sedan gör man ett litet test bara. Ni borde också gå med!

 

Här är länken till det senaste stället jag blev medlem på. Det kostar inget och allt ni kan bli erbjudna är lite extrajobb som ni kan göra precis när ni vill

 

 

OBS! Sidan går att få på engelska, även om den börjar på tyska.

Jag har redan bestämt mig och eftersom mitt liv just nu går ut på att göra det som känns rätt köra jag på det.

 

En text här på bloggen kan knappast sammanfatta allt, MEN jag ska försöka.

 

Jag åkte hit till Norge i början av juni och hade då kontrakt till den 6:e oktober. Nu i fredags skulle de göra schemat för september och insåg då att de hade för mycket personal. De kollade runt om det fanns någon som ville ha semester, men det var det inte. Den pesron vars kontrakt går ut först är jag och det började då kolla om inte jag ville åka hem lite tidigare. Det kändes både lite som en chock och lite som en lättnad.

 

Problemet som då uppstår är att jag inte har något jobb. Det här skulle ju vara lätt åtgärdat om jag nu skulle åka hem till Sverige. Jag skulle kunna fixa ett jobb, men jag ska ju åka snart igen ner till Holland så varför inte åka dit direkt? Det skulle bespara mig en massa tid och jag kan påbörja det jag ska göra därnere. Risken finns naturligtvis att jag badfailar big time, men what the fuck. Den tropiska ön med kokosnötter finns väl kvar att leva på. Det är min sista back-up plan. Då skiter jag i allt vad Europa och allt heter och tar helt enkelt mitt pick och pack och flyttar till en varm tropisk ö.

 

Alternativet Sverige känns också som att jag sättar mig i fängelse. Jag mår bara dåligt när jag tänker tanken på att bosätta mig där igen. Jag vill verkligen till en annan plats och jag kan samtidigt ärligt talat säga: Jag har inte den blekaste aning ifall jag är på väg mot rätt destination eller inte. Det kan bara livet och att jag prövar utvisa. Vad är det värsta som kan hända? Att det var fel plats? Så må vara.

 

Jag kommer att boka en resa, enkel väg, och den kommer, oavsett vad jag bestämme här och nu, att gå till Amsterdam. För hur det än är hade jag redan bokat in en veckas semester i Holland. Det kan vara så att jag känner efter en vecka att jag hatar skiten, men låt det då vara så.

 

 

Ibland måste man väl för fan få flyga?

 

Nu har jag bara 9 dagar kvar i Norge för den här gången. Det känns sjukt vemodigt och som att jag lämnar en del av mitt hjärta. Hjärtat kanske utvlecklas och blir större med tiden. Allt har sin tid och plats. Jag saknar min Ante så hjärtat håller på att gå i bitar, men vi ses snart igen. Jag vet att jag kommer att lyckas. Jag vet det inom mig, även om jag är så sjukt jävla rädd för att lyckas, mer än att misslyckas faktiskt. Det här bara ska gå. Jag måste bara våga lite mer än jag gjort innan.

 

 

Jag har nu till 99% bestämt mig. Det blir inte tillbaka till Sverige direkt. Istället tänker jag ta min packning och bege mig ut i världen. Packningen kommer att bestå av betydligt mer saker än jag önskar då jag endast kan ha med mig två väskor på flyget (och jag har 4) med mig hit. Hmmmm....... nåväl, iväg på resa i världen kommer det iaf att bära av. Jag har back-up-planer som jag nämnde innan och vi kan väl alla önska och be om att den otroligt otroliga drömmen kan slå in. Skulle nästan vara för bra för att vara sant, men livet kan fungera så ibland också.

 

De andra planerna går inte heller av för hackor. Chansen finns att jag blir erbjuden ett toppen-jobb att ha i min cv och jag har alltid reservlösningen med intervjun jag blev kallad till igår. Dessutom har jag något jobb kvar att söka som jag inte ens börjat på än.

 

En sak är dock klar.Jag tänker bege mig dit livet tar mig. Jag tänker bara åka med. Jag vet vilket tidsum jag har och jag vet vad jag har att spela med. Det är liksom bara att köra på. När jag börjar betvivla det minsta, blundar jag och tänker; Universum tar alltid kortaste vägen till målet. Det här var faktiskt en av mina inre önskningar, även om den visade sig ur en felaktig form. 

 

Bara att blicka framåt. När jag avslutat mitt pass imorgon kommer jag att endast ha 6 pass kvar att jobba i Norge. Herregud! Sedan är jag fri som en fågel igen. Jag har lärt mig mycket saker här, både om mig själv och andra. Resan bär liksom vidare nu.

 

Till en plats jag aldrig varit på, som jag bestämt ska bli mitt hem......

Jag önskar att det vore så här, Tänk vad bra det skulle vara då.

 

När man kommer in i ett riktigt flow i livet känns det nästan som att allt har en mening, att livet på något sätt redan är förutbestämt. Å andra sidan kanske det har med inställningen att göra. Nu gick det liksom på något sätt käpp rätt med en sak, men jag bestämde mig för att beroende på hur det ser ut imorgon eftermiddag tar jag det därifrån.

 

Ungefär i samma sekund som jag bara bestämde mig för att saker får ha sin gälla gång hände det massor. Nu står jag här och det känns som att jag står mitt i ögat av stormen och bara väntar på vilken vind som ska ta mig vidare. Jag vet att det kommer att bli bra. Allting har liksom ramlat på plats den senaste tiden och även om det för tillfället är ett enda stort kaos beror det på att jag har massor med bitar att lägga i mitt livspussel just nu. Ni vet, ni kan tänka er det som bilden när ni lagt ut alla pusselbitar och sitter och letar hörnbiten. Jag har alla hörnbitar på plats, nu ska bara resten av bitarna läggas och de flesta har redan fått sin bild, medan några fortfarande är bruna som kartong i väntan på att deras plats ska bli färdig.

 

Det är här jag står med några av hörnbitarna på plats.

Det är fucking awesome. Jag funderar bara på hur jag ska kunna använda möjligheten på bästa sätt. Jag tänker inte berätta vad det handlar om, men det är iaf ascoolt! Jag kommer dessutom att bli omnämnd. Det är inte utan att man känner sig lite som en, hmm, vad är det det kallas, ni vet en sådan där som alltid vill synas överallt. Jag har varit i Norge för länge nu......det är massor med ord som jag inte kommer på. Nåväl, vi kan kalla det kamera-apa här i bloggen bara för att ha ett namn på det.

 

Det här blir antagligen nästa veckas spännande äventyr. Ni vet att mitt liv aldrig är trist och stilla, det spelar liksom ingen roll hur jag gör, jag blir och är där iaf. Jaja, jag hoppas nästa vecka består i intervju och dylikt. Det skulle vara så fett coolt. Hehe! Jag är verkligen awesome på alla sätt och vis.

 

Ni får ju helt enkelt vänta med spänning Nu är det ju inte klart och färdigt med detta än, men jag har en STARK känsla av att det kommer att bli att jag kommer med.

Det var inte för inte som jag la till och kallade mig allsmäktig på facebook under en längre period. Jag är fan grym.

 

För snart 12 timmar sedan fick jag reda på att jag kunde lämna denna platsen betydligt tidigare än jag planerat. Först kändes det som en lättnad, jag ska vara ärlig, sedan när jag insåg att det samtidigt innebar att jag står helt utan inkomst, kändes det som ett helvete.

 

Nu, eftersom jag är allsmäktig, har jag redan skaffat mig en intervju. Det är sjukt. Jag satte mig direkt vid datorn när jag kom hem, skickade EN(!!!!) ansökan och typ en eller två minuter senare - kallad till intervju. Jag vet att det är mitt i natten, men jag har en intervju. Det är intervju till plan Ö, reservplanernas reservplan. Det är praktiskt och jävligt simpel. Det är möjligt att jag har fler hjärnceller än er, men jag är fan jävligt målmedveten och jag vågar hoppa över stupet. Alltid när det händer sådana här saker tänker jag bara: Universum tar alltid kortaste vägen. Det här var väl det den här gången.

 

Jag har liksom sett scenariot framför mig innan. Allt löser sig väl antar jag, bara på ett annat sätt än man från början tänkt sig.

 

Jag fick ett samtal ganska snart efter att jag skrev det förra inlägget. Det var en förfrågan om jag ville sluta till det här månadsskiftet istället för nästa.

 

Jag är så grymt sugen och jag vet inom mig att det är det rätta beslutet, men det är bara så jävla fel.

 

Väljer jag att åka har jag två alternativ som jag ser det.

 

1. Åka till Stockholm där jag inte har någonstans att bo, men garanterat jobb.

2. Åka direkt till Holland, där jag ändå kommer att befinna mig efter oktober, MEN jag har inget jobb.

 

Så det känns som att det är pest eller kolera att välja mellan. Det tredje alternativet är att stanna kvar, men då är jag liksom lite fast och förfrågan jag fick var pga det kommer att bli lite timmar jobb nästa månad. Stannar jag känns det som att det är lite jag kan påverka. Väljer jag att åka känns det som att jag har hela världen framför mina fötter.Sverige kommer att ligga kvar på kartan på samma ställe som det var när jag lämnade det för snart två månader sedan.

Det enda som är fucked up är att hästarna kommer vara kvar i Sverige till åtminstone någon gång i oktober. Till dess har jag lyckats pruta ner en transport till MER ÄN HALVA PRISET. Ni vet att jag kan allt jag tar mig för.

 

Jag har en stark känsla av att det här kommer att sluta med att jag åker utan jobb och säker inkomst. Det är så jag fungerar, men det kanske är så det ser ut på utsidan. Från insidan av fortet jag finns en massa möjligheter och jag har redan krokar på alla.

 

Vad säger?

Det här är ju som att det är helt typiskt att det händer mig. Jag är välkommen tillbaka till det här jobbet. Det var det jag ville när jag slutade. Jag har haft en otroligt rolig sommar i Norge, lärt känns massor med folk och nu är snart sagan om Brevik slut för min del den här gången.

Allt handlar bara om hur man ser på saker. Jag satt och fick en down-dip igår, och nu på morgonen. Det är fan ingen ide. Det är liksom bara att köra, åka med i flytet, go with the flow, eller kalla det var du vill.

 

Precis när jag anade det minst lyckades jag ta chansen att få en rejäl spark i arlset, i rätt riktning dessutom. Hur ska jag nu lyckas förvalta denna pärla på rätt sätt?

Jag vet inte just nu och även det kanske ödet får bestämma. Jag vet redan målet, det gäller bara att sätta sig på tåget och vänta tills man når destinationen, eller?

 

Just när jag kände mig som sämst här på morgonen, ni vet garanterat känslan, lät jag mig istället övertalas av; Du är den mest driftiga människa jag känner och du lyckas tammetusan med allt. Det lät jag gå genom mitt huvud hela tiden. Jag tänkte också att vafan, det här ska jag väl klara. Jag har klarat större saker. Och det var någonstans där det tornade upp sig. Den stora möjligheten. Nu känns det mer som i Tage Danielssons novell om busschauffören som tänkte att vafan. här kan ni läsa hela texten.http://sv.svenskanoveller.wikia.com/wiki/Sagan_om_busschauff%C3%B6ren_som_t%C3%A4nkte_att_va_fan

 

nu ska jag kliva upp ur sängen. Efter att ha klivit upp varje morgon typ innan kl 8 anser jag mig vara värd denna sommar att ligga i sängen halva dagen och bara göra ingenting. Tro mig dock, när jag säger att jag längtar tillbaka till både hästar, stall-liv och annat än att ligga i sängen.

Jag vet att alla som är på facebook nu har sett de här pannbanden, men jag lägger ut de här nu också. Här kommer bilden på nästkommande saker. 

 

Jag är bara så nöjd med vad jag beställt. Det här kommer bli så sjukt bra. Det känns lite som att man blir kär i sakerna man köper in.

 

Jag kan erkänna att det inte är helt lätt att kommunicera med de man beställer av, de är uppenbarligen inte så bra på engelska, men det väger liksom upp med det man får istället. Wow!

 

Ni får väl kommentera om ni vill ha bilder publicerade på vad som kan tänkas ligga i nästa paket.

Ni vet ibland känns livet ruttet. Det gjorde det ett tag för mig, men helt plötsligt var det som att jag hittade strömmen i floden igen. Helt plötsligt börjar sak efter sak, mycket som sett helt omöjligt ut, lösa sig. Jag tror någonstans att man ska fortsätta se och leta lösningen. När man ger upp och inte längre försöker slutar man även se målet. Jag har ju målet klart framför mig det är bara resan dit.

 

Jag behövde en bostad vilket faktiskt har varit klart sedan en tid.
Jag behövde en transport ned - vilket jag nu hittat.
Jag behöver någonstans att ha häst - vilket jag nu tror att jag hittat.
Jag behövde någonstans att sälja mina hästsaker - vilket jag nu tror att jag hittat.

 

Allt blev helt plötsligt så jävla enkelt när jag körde på magkänslan föll en par bitar på plats och snart är hela pusslet färdigt. 

 

Jag visade ju bilder för någon dag sedan på saker jag beställt hem och berättade samtidigt om en annan order, ja, den är tydligen färdig att packas den 16:e. Fatta hur nära allting är helt plötsligt. Jag vet ju vad som är på gång efter dessa saker och jag bara dör av längtan. Det är bara så sjukt att jag kan. Ni kan också, en del av er som läser här är kanske lite hämmade av alla hinder ni byggt upp, men lugn bara lugn. Jag lovar att när jag är ordentligt på G ska jag göra en liten guide till hur ni lyckas också.

 

Nu ska jag se tredje delen på en serie jag tittat på. Jag har haft en toppenkväll med supersällskap och trevligt kortspel och jag bara läääääängtar till nästa gång. 

 

Ha det! (som vi säger här i Norge istället för hejdå)

 

 

Snart blir det till att boka flygbiljett. Lite krångligt var det då jag inte får något norskt bankkort förrän i september, man var tvungen att ha 3 löner in på kontot innan man fick ett kort. Flygblijetten blir som en start på nya äventyr. 

 

Det ska kollas på stallplatser i "nya" landet, besöka superstor hästsportmässa, träffa nya vänner och se på ny bostad. Jag har löst en massa saker inför den kommande flytten också. Saker som tett sig som nästintill omöjliga börjar helt plötsligt torna upp sig som möjliga scenarion. Inget är omöjligt. Det är bara våra tankar som hindrar oss. Även om du börjar från botten av ett berg är det möjligt att bestiga. 

 

Det här ska iaf bli sjukt roligt med den kommande resan. Den innebär en nystart för mig på många plan. Inte alls vad jag tänkt från början, men följer man bara när planen ändras går alltid saker att genomföra. Jag brukar tänka att vad som än händer är det den snabbaste vägen för universum att ta mig till mina mål.

 

Nu ska jag  åka och äta "lunch". Jag tar väl lite bilder åt er då det är en oupptäckt plats för mig här i Norge. Alltid lika spännande...... ;-)

Jag funderade igår när jag gick och la mig varför jag gjorde saker så krångliga. Jag kom inte fram till något vettigt svar. 

Nåväl, jdag tog jag iaf hjälp och har rådfrågat några personer. Jag blir inte riktigt klok på det jag letar. Nu ska det iaf bli ordning och reda. I min själ att jag ska klara detta.

Imorgon och på torsdag är jag ledig. Då ska jag ägna dagarna åt att äta chips, se färdig de  timmar på serien jag tittar på just nu och göra upp en ordentligt och realistisk plan. 

 

Nu jäklar får det vara nog.

Jag hatar denna väntan på att få produkterna färdigställda. Man känner sig som ett barn på julafton som går och suktar bland julklapparna. Det enda man ser framemot är spänningen när man kan följa paketets väg med spårkoden.

 

Den här veckan har de lovat att båda mina paket ska skickas och jag hoppas innerligt det. Det känns också som att jag kommer att ha nya beställningar relativt omgående. Jag ser sååå framemot det.

 

 

Jag har tänkt hur många dagar som helst nu att jag ska skriva en liten dagbok med dagens norska ord. Idag, än så länge, är det roliga jag hört gnagsår. För en svensk är det så underhållande att lyssna på språket. Gnagsår är alltså skavsår. Jag tycker det låter sjukt kul.

 

Jag kom även på mig själv häromdagen med att skriva på norska: Lust på en fika? frågade jag en annan person. Haha! Det är ju beskrivande att skriva lust på faktiskt. Innebörden av ordet är inte exakt lika som om jag skulle frågat i Sverige. 

 

Nåväl, nu är det dags att bege sig mot arbete.

Nästa vecka får jag hem massor med saker jag beställt. Det kommer vara först till kvarn för de som vill köpa då det i första leveransen bara är en av varje. 

 

Här kommer ett urval av saker.

Rosa schabrak med pärlkant

 

Det känns lite så just nu, som att jag spelar livet på ett kort. Jag vet vad målet är och det är rätt klart. Vägen känns dock lite krokig. Jag är ganska säker på att jag kommer att lyckas, även om jag har lite ångest ibland. Det var som sagt sista kortet. Vad gör jag om jag valt fel kort att spela med?

Nåväl, det löser sig i sådana fall. Jag funderar ibland på om jag ska skriva vid sidan av här. Lite mer äkta och riktigt. Ibland känns det som att jag måste välja vad jag skriver och det är så världen fungerar idag. Vi måste välja.

 

Ja, det blir nog bra i slutändan. Jag ska fan kämpa in i det sista. Jag har kommit första steget och ser iaf möjligheten till lösningarna. Det är så jävla enkelt när man väl ser de på det sättet. Sedan får man kämpa in i det sista, men det är det värt när man ser resultatet närma sig.

Man blir ju alltid lite paranoid. Två av hästarna bor hyfsat nära branden. Naturligt gick jag omgående in igår och kollade hur långt från branden de faktiskt befinner sig. De bor inte på samma ställe. Jag kände mig lugn då jag kollade på kartan och de evakuerade på helt andra ställen och det i mitt tycke var lugnt enligt kartan och mina beräkningar på avstånd.

 

I morse när jag öppnade min facebook stannade dock hjärtat till för en sekund. Norton bodde tydligen inte tillräckligt långt från brandröken. Nu står han säkert på annan plats och det känns bra. Snacka om att man hinner bli orolig för en sekund. Dessutom känner man sig ju så jävla hjälplös och det känns som att man befinner sig på andra sidan jordklotet.

Nu är det iaf lugnt för ett tag. Jag hoppas för allas skull att brandhelvetet slocknar snarast. Jag läste lite om allas insatser för ett tag sedan och jag blev så rörd att några tårar trillade från min kind.

 

En bild på min lovely darling.