Livet På En Kant

Även om man ibland spårar ur, rent hypotetiskt alltså, är känslan när ens personliga tåg tuffar på i rätt spår igen underbar.

 

Livet verkar ha vänt tillbaka. Ibland är det som att man måste koppla om och knuffa upp sig själv på spåret. Förstår ni hur jag menar?

Jag tog en chansning och gjorde det här med transporten. Inom mig kändes som en stabil och bra grej att göra. Andra var mer tveksamma och i princip avrådde mig. Jag har bevisat motsatsen inom loppet av 2 dagar. Vet ni hur många gånger jag hyrt ut släpet redan? Två, och det enbart genom att annonsera till mina vänner på facebook. Fattar ni hur bra det är? Jag är sjukt nöjd med mig själv och att det var rätt beslut. Det här kommer att bli toppenbra.

 

Inte nog med det. Jag har även fått in en halv fot på online-marknaden. Jobba hemifrån, fatta vilken skön affärsidé. Visserligen fick jag in det här jobbet så sent och blev tvungen att be om hjälp. Dygnet har liksom inte tillräckligt med timmar för att man ska lyckas göra allt som man önskar på en och samma dag. Tack, säger jag till den som kunde ställa upp med lite tid och kunskap. =)

 

Ni borde öva på samma sak. Jag kanske ska utforma en liten övning åt er. Det är egentligen inte så svårt och att försöka kan i många fall vara gratis.

Jag ska gå ner till stallet nu och släppa ut hästarna. Det känns som att jag varit på fest då jag kom hem kl 23.30+ och har sovit väldigt få timmar i natt. Nu är det iaf dags för en ny dags arbete. Det blir en långdag idag 11,5 timmar. Jag hoppas innerligt att vi får in de 2-3 stycken av 5 totalt eftersom några blev sjuka igår. Annars får vi väl hyra helikopter för att ta oss fram.

 

Men det var inte därför jag hade en skruv lös. Jag fick dokumentet jag ska jobba med online. Det är bra betalt i förhållande till mängden arbete det kommer att innebära. Enda haken är att det kanske var något mer avancerat än jag önskat som start, men what the heck. Det är väl bara att använda Google Translate för de mer avancerade orden. =D Haha, skämt åsido. För enstaka ord går det faktiskt att använda Google Translat. Man får upp en hel hög med ord som har liknande betydelse och korkad är jag ju inte.

Dessutom får jag väl läsa ilknande dokument så jag kan relatera till rätt. Det här ska nog gå bra. Jag lovar att jag kommer att få toppbetyg på mitt jobb. Just det, tiden var ju ett litet problem också. Jag har typ inte så många timmar på mig. Det ska vara färdigt imorgon fm, och imorgon har jag EN HEL DEL annat att göra. Massor faktiskt. Min gissning är att skotta containern får vänta. Det är näst intill omöjligt att nästla sig in på online marknaden och jag vill fan ha fler jobb. Det här lillla hemmaarbetet ger mig lika bra betalt som en förmiddag på en arbetsplats och det är fan så mycket lättare. Hade det varit snäppet lättare hade jag kirrat det på en timme. Nu kanske det tar 2-3 timmar, men vadå, jag har ju INGA omkostnader på det.

Till slut blev jag less. Jag vet inte vad det var som fick mig att ledsna till slut, men en dag då bara bestämde jag mig. Nu när livet förändrades och behovet helt plötsligt blev helt annorlunda ja, då var valet inte svårt. På fredag iaf då kommer min nya transport. Ja, nu är den inte ny-ny utan den är ny för mig. Det känns OTROLIGT skönt. Fram till årsskiftet blir det den här modellen 

 

Jag har nu fått ett nytt residence. Som ni tidigare säkert visste har jag haft min senaste bostad i Palatset. Min stalldel hette ju så. Nu har jag dock bytt upp mig. Nu har jag flyttat till ett större residence. "Rummen" är större, vi har högre i tak och jag har plats för fler i staben. Hela 17 st under mig kan jag nu ha. Vi har nämligen 18 rum i det här slottet jag flyttat till. Slottet heter Klockartorp. På det förra hade vi ju bara 6 st rum och nu började det kännas fullt när alla rummen var upptagna.

 

Här på Slott Klockartorp har vi inte bara fler rum vi har även en stor salong/lekhall. Ni kallar det ridhus. Här planerar jag lite slottmiddagar och balar. Jag har även fått en vacker slottspark med mycket gräs, lite skog och det är både lite kullar och stenar här och där. Jag har även fått en hovnarr. Peak heter han. Jag är något osäker på stavningen, men det känns oerhört bra att ha en narr. Rangordningen ordnades omgående och han insåg på en gång min kungliga höghet.

 

Jag ska nu husera här framöver. Jag har nya uppgifter i livet. Plats hemma har jag ordnat för drottningen. Hon kommer snart och tar över styrningen i Palatset. Ni trodde väl inte att jag lämnade över det till någon av de andra? Nej, alla vet att drottningen är det högsta hönset.

 

Så, vi kommer inte att höras på ett tag om inte jag skickar ett litet pm eller andra roliga saker. Ha det gött så länge kära vänner. Själv har jag fult upp med att bestämma om vi ska ha havre eller korn till förrätt på första slottsbalen.

 

Jag sitter och surfar runt på Kina-siten igen. Idag är det hästshopping som ligger på schemat, eller egentligen inte. Jag sitter nog bara här för att jag ska gå ner och packa till Norton och hur lockande tror ni det är? Precis, känns sjukt vemodigt och lite ledsamt, men men. Tröstar mig med lite Kina-shopping under tiden.

 

Hur fin skulle inte den här vara på Hoppan?
För pris och mer info, klicka på bilden.
Vill man ha ett par stövlar kan man få sig ett par här. Rätt snygg modell om ni frågar mig. De ser däremot inte ut att vara särskilt vida i vaden.

 

Varför inte passa på att köpa ett täcke till din shetlandsponny? 1680 denier är det i det här täcket. Dessutom i en neutral färg.

 

Har du längre drömt om ett par coola stigbyglar? Ja, nu kanske de inte är i "hoppstil" så inget för mig, men de är nog coola att ha hemma. De här kostar dessutom bara hälften jämfört med liknande modeller.

 

 

 

Hoppan har verkligen utvecklats som individ. Man ser fortfarande att hon inte har fullt utvecklad teknik och emellånat tappar hon tekniken i sprången.

Saker som inte funnits hos henne tidigare som nu dykt upp finns det. Största skillnaden idag mot tidigare gånger var att hon hade egen bjudning och löshoppade med en helt annan glädje. I övrigt kan jag säga att hon inte var i en enda bom utan hade full koll på var hon satte fötterna. 

 

Det här var det som jag tyckte var bäst av de jag lyckades filma. Det är inte så lätt att både se till så att hästen hoppar och film samtidigt.

När Hoppan kom för lite mer än ett år sedan hade hon en hel del attityd. Hon var faktiskt inte helt rolig. Det kan jag erkänna. Hon har måttat sparkar åt mig när jag borstat henne, hon har sparkat när man sopat in från gången i hennes box, hon har måttat sparkar när man försökt mocka lite i hennes box. Det kallas för attittyd. Det betyder inte att hon på insidan är en elak häst. Hon är inte heller vild eller bråkig.
Fick jag välja ett antal ord till att beskriva henne skulle jag välja eftertänksam, försiktig, intelligent, nyfiken och modig. Det är bara några. Jag kan komma med några till.

 

Idag finns det också ett antal personer som tror att hon kommer att vara svår att rida in. De tror också att hon är halvt galen som har kört rodeo så fort hon fått sadel på sig. Jag har tappat henne ett antal gånger när jag longerat med sadel. Jag erkänner att det var mitt fel, hela tiden och varje gång. Jag läste av och bedömde hästen fel innan. Det har med egenskapen eftertänksam att göra. Hon behöver helt enkelt tänka en gång till. Jag hade för bråttom. Hon är en otroligt snäll och lugn häst. Bara hon vet vad som gäller, vad som ska göras och vad hon kan förvänta sig ska ske.

 

Ni får tro, jag vet och jag vet hur jag ska göra. Det är lite som med inlägget från igår. 24 timmar om dygnet 365 dagar om året ifrågasätter hon om jag är värdig att leda vår vänskap. Hon är lätt att ha att göra med. Stannar med enbart rösten och kommer fram, läser ens kroppspråk konstant även om hon är helt lös. 

 

Nej, sluta ha förutfattade meningar angående hur en häst ska bete sig. Jag lovar att om du förväntar dig att hästen ska göra en sak så gör den exakt det du förväntat dig. Jag förväntar mig att jag själv kommer att göra mitt arbete bra, läsa av hästen rätt och att hela inridningsprocessen kommer att gå alldeles utmärkt. Allt jag kommer att ha i åtanke är att det är en extremt känslig häst jag har att göra med. 

Vill du bjuda på något extra gott idag?

Jag gjorde precis en liten kaffedrink. Visserligen lär det fattas en ingrediens till din drink, men ska du ändå och handla kan du passa på att köpa ingrediensen. Om du inte får akuta crawings att dricka drinken som morgonkaffe 7 dagar i veckan fortsättningsvis, håller den lilla ingrediensen ändå i två år hemma. Den lilla ingrediensen är kokosolja.

 

Allt du behöver till en drink är

 

1 msk kokosolja

1 ägg

1,5 tsk vanilj

 

2 dl kaffe

 

Kör ägg, kokosolja och vanlijen (jag hade vanljsocker) i mixer. Tillsätta sedan kaffet och mixa lite till. Ju längre du kör, desto mer skum. Färdigt!

Igår var jag iväg och tittade på stall. Det skrev jag ju. Nu är det så att jag inte riktigt är på det klara med om jag ska flytta dit eller inte. På sätt och vis är det en kostnadsfråga och ja, det är billigare. Nåväl, jag återkommer när beslut är taget för det blir om några dagar.

 

Det är verkligen tid för lite förändringar nu. =)

Jag blir så jävla irriterad på de som tror sig vara proffs på det vi kallar natural horsemanship bara för att de varit och köpt en repgrimma och en lina som passar in i natural horsemanship-ligan. Get the damn fucking point people! Det som kallas för natural horsemanship går i grunden ut på att det är du som är ledare gentemot hästen. Inget annat! Jag lovar innerligt att bara för att du åkt och köpt en dyr grimma kommer hästen inte att anse dig vara en bättre ledare. Det spelar ingen roll vilka punkter grimman trycker på. Så länge du inte är den mentala ledaren så kommer du aldrig i des stunder där hästen behöver ta beslut, som i det vilda, skulle avgöra liv eller död att få bestämma. Det är de gångerna vi fortfarande riskerar olyckor.

 

För att du bättre ska förstå ska jag klargöra ett antal saker för dig. Jag hoppas att vi kan vara överens när jag säger att det är hästen som avgör reglerna i det här "spelet". Det är DU som vill vara ledare över hästen alltså måste du göra dig värdig det ansvaret. Kom alltid ihåg att ur hästens perspektiv lämnar den över ansvaret att ta besluten som avgör liv eller död. Vad skulle du själv kräva av den som skulle avgöra dessa saker åt dig? Ganska mycket skulle jag tro. Hästen, den kräver betydligt mindre.

 

Avgörandet om vem som är ledaren tas säkert 1000 gånger per antagligen betydligt många fler. Du ifrågasätts konstant om du är värdig ledarpositionen eller inte. Vad tror du då avgör? Repgrimman? Nej, skulle inte tro det va. Det du ifrågasätts över är om du är den som varje sekund du är i närheten av hästen är den som är mest lämpad att ta besluten. Detta innebär krasst att om du har en sämre dag, kanske hästen inte längre anser dig vara en bra ledare. Den kanske inte heller anser dig kunna ta besluten om du ägnar dig mer åt att bråka på hästen än att vara uppmärksam på eventuella faror och meddela om de är farliga eller inte.

 

Nu kanske du tänker att vi inte har till exempel tigrar i Sverige. Du får gärna gå ner och tala om det för mina hästar, jag tror att de bara skulle titta på dig och undra vilken grekiska du pratade. De skulle dessutom undra vad en tiger var. Nej, i hästens värld handlar det inte om vad som är en fara. Det handlar om vad som skulle kunna vara en fara. Ur hästens perspektiv har den inte tid att avgöra om det är en sten eller huvudet på en tiger som ligger där nere på backen. Hästen har inte heller en syn som är gjord för att avgöra det på en sekund. Därför har hästen en naturlig instinkt i att fly om den ser en potentiell fara. I det vilda dör de annars.

 

Jag vill att du gör en övning här och nu. Den här övningen förstår hästen utan att du behöver lära den. Det enda du behöver lära den är att du nu har förfinat ditt kroppsspråk. Den består i två delar.

 

Ta ett djupt andetag. När lungorna är fulla med luft kan du känna hur du spänt upp bröstkorgen. Det här betyder för hästen: Backa av! Tro mig. Hästen är tillräckligt känslig och intelligent för att läsa av det lilla i ditt kroppsspråk,

Tillbaka till normalläge.

Flytta axlarna lite framåt, nedåt, sänk blicken. Lyft upp handen, med handflatan nedåt. Det här betyder: Du är välkommen fram.

Ta igen ett djupt andetag, som i förstå övningen, titta på hästens reaktion.
Gör sedan andra övningen.
Gör första övningen samtidigt som du lyfter upp händer i luften. Hästen ska nu backa gör den inte det. Putta i luften med händerna tills hästen backar av från dig.

Bjud tilbaka hästen.

 

När hästen börjar tugga funderar den över vad ni gör. Det är ett bra tecken. Använd det som att ni tränat färdigt. Du kan alltid avsluta när hästen börjat tugga. Oavsett om det tog en minut eller trettio. För hästen kvittar det. Och nej, ingen repgrimma behövs. Den här övningen kan du göra på gången, i boxen, i hagen, på ridbanan. Ja, gör den precis var du vill.

Alla övningar handlar om det mentala övertaget, men lär dig ditt eget kroppspråk istället för att använda verktyg. Det är kroppspråket hästen kan. Lär dig det och du och hästen kommer äntligen att kunna förstå varandra.

Japp, så är det. Imorgon bär det av mot nordligare breddgrader, närmare bestämt Uppsala. Hihi! Ja, jag vet det var inte så många breddgrader mer nordligt, men några. Helt plötsligt var det som att alla bitar föll på plats. Allt bara stämde. Jag vet inte varför jag började kolla just idag efter nytt stall, men jag tror att det finns en mening med allt. När allt sedan plötsligt faller på plats precis som man önskade från början. Ja, då vet man att det bara är rätt.

 

Jag har ju pratat om en flytt och nu verkar det bli tidigare än jag tänkt mig. Mer information lovar jag kommer. Jag kommer även under nästa månad att presentera två stycken för er här i bloggen. 

Det här kommer att bli skitbra. Är det NÅGOT jag ÄR bra på är det att skriva presentationer. Det är sällan jag fått annat än högsta betyg på dem.
Mina fördelar är:

• Jag är duktig på att formulera mig med skrivande text.
• Jag är grym på att skriva text som även en mindre begåvad/någon som kan språket lite sämre kan förstå.
• Jag är grym på att hitta rätt information för att få fram en bra helhetsbild.
• Jag vet exakt hur mycket/lite text som behövs för att framför budskapet.

Jag vet att det är trassligt med Ante, men den här gången var det mitt fel. Efter att jag var sjuk har han gått barfota eftersom han alltid trampar av sig skorna innan han är i form igen. Man hade säkert kunna ha boots på honom, men han äter ju upp det man klär på honom så det känns inte riktigt aktuellt. Det här ledde iaf att han fick ont i baktassarna vilket ledde vidare till muskelspänningar osv osv osv. Ja, ni vet hela förloppet. Nu ska han få skor iaf och jag ska sätta igång honom ordentligt.

 

Igår när jag tittade på honom var hans karprygg nästan borta vilket betyder att han muskelspänningen han fick för att han var halt på båda bak är borta. Suveränt! Nu ska jag rida honom lite ute där det är mjukt och skönt innan jag kan få ut hovslagaren. Det blir en annan hovslagare än den jag tänkt från början. Den jag hade tänkt ha tog mellan 1600-1700 för en skoning av en kompis och den jag tänker ta i stället kommer att ta 900:-. Ehh, lite prisskillnad - ja!

Nåväl, nog om det. 

Har ni någon gång hört om Det senare testamentet? Det är det senaste av testamentena och inte alls så välkänt ännu. I Det senare testamentet har det även där kommit till böcker. Nu kanske ni tänker att det här bara är dravvel, men så är inte fallet. I början av testamentet finns att läsa om vad som hände dagarna efter Skapelsedagarna. På dag 7 tog Gud ledigt och njöt av sitt livsverk. Naturligtvis, precis som för oss, kommer det ju en ny "måndag" och arbetet kallade igen. Det var nog här allt började gå fel och Första Miffoboken kom till.

 

Första Miffoboken

Vecka 2
Dag 1

 

Gud vaknade tidigt av ljuset hen skapat en vecka tidigare. Efter att ha varit ledig en dag var hen mycket intresserad av att se hur livet nere på jorden flöt på. Hen skingrade lite moln och kikade ner. Adam och Eva lekte i Eden. Hen funderade lite och kände att Adam och Eva kanske kunde börja utföra något vettigt av sin tid därnere, men först behövdes en liten cappucino. Vilket bättre sätt att börja en dag 1 med en god kopp kaffe.

Hen satte sig på ett mjukt muffligt moln och började njuta av kaffet samtidigt som hen studerade livet nere på jorden. Adam och Eva lekte fortfarande, på stäpperna betade en massa djur, delfiner hoppade i haven och fåglarna kvittrade glatt. Vad skulle hen kunna skapa mer? Jorden var perfekt som den var just nu och hen insåg ganska snart att hen skulle bli utan jobb. Nej, så kunde det ju inte gå. Det måste finnas något där nere att utveckla. Hen bestämde sig för att göra ett studiebesök på eftermiddagen.

 

Eftermiddagen kom. Hen åkte ner till jorden för att börja forska lite i vad som skulle kunna vidareutvecklas. Livet på jorden var verkligen perfekt och harmoniskt. Alla djur, varelser och levande väsen levde i perfekt harmoni gentemot varandra. Hen suckade lite. Varför hade hen gjort allt jobb så bra på en gång? Jag skulle ha fördelat det lite längre, tänkte hen.

 

Hen tog sig en liten rundtur och tittade runt på det mesta och det var då hen upptäckte något. Ett av äppelträden hade tappat sina äpplen och de låg på backen. Hen började fundera varför. Solen låg på och äpplen låg skinande blanka i gräset på marken. Så smarriga de såg ut. Nej, äpplen var ju Djävulens frukt. Icke sa nicke.

 

Gud tittade en bit bort och såg att samma sak hade hänt ett päronträd. Hen gick fram och tog upp en frukt. Den kändes alldeles ljuvligt varm i handen. Hen tog en tugga och kände den läskande smaken nästan bränna i munnen. Syrligheten tog över och spred sig i hela kroppen. Så otroligt gott. Hen kunde inte motstå att äta fler. Ganska snart började kinderna hetta och det var nästan som att marken började gunga. Hen satte sig lutandes mot trädet och njöt. En otrolig värme hade spritt sig i hela kroppen och hen satt och log för sig själv. 

 

Dagen började gå mot sitt slut och mörkret började inta jorden. Hen bestämde sig för att ta med sig några päron upp till himlen igen. De kunde vara bra att ha som proviant. Hen började fylla picknickkorgen som hen haft med sig under dagen. Varje gång hen böjde sig framåt höll hen på att ramla omkull, men det var bara roligt och hen spenderade långa stunder i gräset med att ligga och skratta åt sig själv. Tänk att livet kunde bli ännu bättre än perfekt?

När hen väl hade fyllt hela korgen och åkt upp till himlen var det helmörkt ute. Natten hade tagit sin form. Hen satte sig vid skrivbordet för att börja skriva. Nu hade hen massor med bra idéer. Tänk att lite päron kunde skapa sådan inspiration.

 

Hen hade kommit på en briljant idé när hen satt lutad nere mot trädet. Det hade kommit fram en massa djur och hälsat på, men hen hade fastnat för hästen. Denna otroligt vackra och fria varelse. Hen började skriva första meningen på nästa skapelse:

Hästmänniskan

 

 

Idag åkte jag iväg en sväng. Jag hade ett ärende att uträtta och lite andra saker att göra. Det blev en sväng till Sollentuna Centrum.

 

Det har verkligen blivit fint i centrumet. Det var ganska många år sedan jag var där lite mer. Så här ser det ut idag.

 

 

Mitt mission (nr 2) idag var iaf att inköpa lite saker som jag känt verkligen fattats i min nya kosthållning. Efter lite googling hittade jag att båda sakerna jag behövde fanns på ICA Kvantum i Sollentuna. Kokosfett och kokosolja. Dagens matlagning behövde kokosolja. Så här ser det ut just nu när min lax och spenatpaj är inne i ugnen. Smarrigt va! Jag behöver en ny springform. Den här läcker i kanterna så jag helgarderar mig med folie.

Nu ska jag åka iväg och göra lite ärenden. Jag har haft väldans massa ångest för en sak, men nu ska den bli done, gone finito. Det känns bara så bra! Snacka om att man kan få en vändning av bara små saker som blir undanröjda.

 

Inte nog med det. Samtidigt, eftersom jag ska till Sollentuna Centrum kommer jag passa på att göra roliga saker. Hihi! Nu undrar ni nog. Ja, så spännande kanske det inte blir för er, förrän ikväll när ni kommer se bildbevis på vad jag då åstadkommit. Det ska bli sjukt kul iaf. Jag ska vidareutveckla mina konster i hemmet. 

 

 

Off we go. Det är inte det enda jag ska göra idag så det är bara att sätta fart på en gång.

Jag har känt mig sjukligt negativ ett tag. Det är så jävla onödigt, för allt blir lidande då. Nu verkar det som att det äntligen hänt och jag tror att jag har min nya kost att tacka. Jag mår så mycket bättre på den.

 

 

*I morse orkade jag släppa ut alla hästar utan paus.
Det är inte många och det tar bara en liten stund, men jag brukar bli helt slut. 

*Jag orkade dessutom mocka, bära in 150 kg hö, sopa samt göra mat till mina hästar  - utan paus. 
Visserligen bippade jag lite på telefonen, men jag blev irriterad på mig själv och la undan den. Jag ska fortsätta med det i några dagar till.

 

*Jag orkar laga (riktig) mat.

*Jag har orkat köra diskmaskinen. Det brukar jag iofs göra, men jag brukar alltid få disk som står på diskbänken ändå.

 

*Jag har orkat köra tvättmaskinen+börjat sortera lite i klädkammaren.

 

*Jag ska dammsuga innan jag åker.

 

Det här är typ min powerboost kost som har gjort det. Jag insåg det inte förrän igår då jag helt plötsligt kände mig energi-fylld istället för matt och håglös.

 

*Jag har hittat ett ställe till Norton dit han ska få flytta och det kommer en och tittar på boxen som blir tom.

 

*Jag har fått massor med jobberbjudanden från diverse olika håll.

 

*Jag har fått en förfrågan om en photoshoot, typ ett modelljobb. Det trodde jag aldrig. Att det dessutom skulle vara vid en ålder av 32 är väl ändå helt osannolikt?

 

*Jag har blivit erbjuden en helikoptertur. Ja, alltså det var från en som är helikopterpilot.

 

Jag brukar försöka förespråka att göra saker man tror på. Det är bara det att ibland är livet så tungt och jobbigt att det känns som ett evigt berg man försöker bestiga.

Jag gjorde en liten power-ice cream idag till efterrätt.

Det här är verkligen den perfekta "dieten". Till lunch åt jag kyckling och potatis som jag gjorde i ugnen. Om jag skulle ha varit helt dietenlig skulle jag ha haft lite potatis och lite mer rotfrukter/grönsaker, men lite ska jag väl få fuska. :-O

 

Nåväl, nu till glassen. Den är så simpel. När jag tog ut maten ur ugnen ställde jag in lite kokosmjölk(det vita från den) och skivad banan i frysen. Den stod där i ca en timme innan jag var redo för lite efterrätt. Det var mycket smidigare att frysa in båda då bananen inte riktigt hinner frysa på en timme och kokosmjölken fryser fortare. Jag lade det i mixern, hade på lite vanlijsocker. För att vara äkta dietmat ska man ha riktig vaniljs istället för vaniljsocker, men jag hade inte sådant idag.

 

Supersmarrigt, mättande och dessutom nyttigt!

Ja, jag har bakat idag igen. Det blev kalasgott. Förutom att kakan var nyttig, för det var den faktiskt, var den riktigt god.

 

Eftersom den var nyttig fanns det dock en hake. Den var inte så toksöt. "Kakan" i sig hade gått att använda som matbröd, men jag pimpade den med kokosmjök och ananas så det blev ett litet bakverk.

Jag tror att den likaväl skulle kunna bli en maträtt med lite skinka/bacon/grönsaker eller annat i, som att den kan bli en riktig kaka med lite bär i form hallon eller blåbär.

 

Receptet är som följer:

4 ägg
1 banan

ca 1 dl kokosmjölk

1 dl kokosmjöl

1 tsk bakpulver

2 tsk vaniljpulver

1 tsk fiberhusk

 

Kör i mixer. Jag körde äggen själv först och sedan hade jag i resten.

 

In med kakan i ugnen på ungefär samma gradtal som en sockerkaka och grädda tills den känns färdig.

Min tanke rent spontant är att man skulle kunna använda den som en tårtbotten också.

 

Istället för att bli sockerchockad får man en riktig energyboost och känner sig bättre. Kakan innehåller ju faktiskt både energi, protein och fiber.

Jag måste komma på något hur jag ska boosta mitt liv med gläjde, enerig och ja, jag vet inte framtid. Nu kanske ni tänker: Va fan! Hon har ju skrivit om att hon ska flytta och allt. Jo, så är det också. Det är bara det att jag fastnat i någon irriterande jävla spiral där jag känner mig lite bättre för en stund och sedan hamnar nere i ett bottenskikt där jag känner mig som skit. Jag måste ur det här. 

 

Frågan är bara hur. Normalt sett brukar jag tillåta mig själv att vara kass ett tag för att sedan göra en direkt upplyftning från det. Nu kör jag liksom berg och dal-bana. Nåväl, det ger sig väl. Ibland känns det som att det är naturligt att känna så här när man håller på med större förändringar i livet.

Jag har funderat de senaste två dagarna på dubbelhakor. Nu är det inte så att jag har funderat på folk som har dubbelhakor, utan just det faktum: Vad ÄR en dubbelhaka?

För många människor är det nog det största komplexet på kroppen. Den syns liksom alltid!

Det var nämligen så här att jag fick ett telefonsamtal av en person som just har dubbelhaka. Visserligen har jag aldrig tänkt på det, men hon pratade själv om sin dubbelhaka i detta telefonsamtal. Hon berättade att hon hade strykt på en olja på kroppen, en essentiell olja, en kväll. Morgonen efter när hon vaknade hade överflödigt vätska försvunnit ur kroppen. Först när hon vaknade hade hon undrat vad som hänt med hennes arm, den var ju bara hälften så stor som kvällen innan. När hon sedan såg sig själv i spegeln var även dubbelhakan bara hälften. Fatta vilken känsla. Tänk om det är så enkelt att få bort en del av dubbelhakan genom att stryka på någon droppe olja på kvällen? 

Vi kanske behöver upptäcka lite mer av den här världen vi lever i. Om ni är intresserade kan ni tips på länk om var oljorna fanns.

Från att ha varit nere och deppig i någon vecka har det vänt. Det känns lite som att jag fick punktering på hjulet och nu kan börja rulla igen.

Igår kom det en familj och provred Norton. Allt klaffade och jag försökte ringa idag och säga att allt känns bra och att de gärna får ta honom.

Idag slösurfade jag på olika jobb och hittade vad som torde vara drömjobbet. Det börjar i mars 2014. Det känns som att det är enda haken och problemet. För att hinna flytta och få färdigt ALLT innan dess känns det som en omöjlighet. Jag funderar på att sikta in mig på ett sommarvikariat. Jag såg att det fanns sådana. Det blir nog lättare om jag flyttar ned och sedan kan komma in i språket också. Känner mig halvvägs in redan då jag kan läsa en hel platsannons utan att använda google-translate. Ibland översätter jag naturligtvis ord, men inte alltför ofta. Haken just nu är just språket. Engelska sitter ju som ett smäck även om jag måste utveckla min affärsengelska några snäpp så är den fullt accepterbar.

 

Stallplatserna i landet är hyfsat dyra, lika dyra som i Sverige faktiskt. Skillnaden är ju dock att min ingångslön är typ dubbelt upp vilket ju ändå gör det möjligt att ha häst, bara jag fixar jobbet. 

 

Tillbaka till här och nu. Jag ska skriva färdigt min CV på svenska så jag kan söka jobbet jag hittade häromdagen. Jag hoppas att koden till antagning.se kommer i brevlådan snart så jag kan göra färdigt allt med ansökningarna. Jag har ingen som helst aning om var den andra tagit vägen. Jag kommer inte ens ihåg när jag registrerade kontot faktiskt. 

Ja, det är väl typ där jag är just nu. På något sätt känns det ändå som att allt kommer att gå mycket fortare än jag tänkt mig från början och att jag ska vara beredd, men det är väl helt enkelt bara att börja packa så jag bara har det allra nödvändigaste kvar här hemma.

Jag har blivit bjuden på en tur med helikopter. Fatta vad coolt! Jag har aldrig åkt helikopter och nu blev jag riktigt sugen. Måste planera när jag ska åka på min semester. Det blir nog så att jag åker själv faktiskt. Jag vet att jag inte är som alla andra, men vem vill åka med på alla mina knäppa äventyr?

Jag har ju redan tittat på biljetter till resmålet. Något hotell har jag inte tittat på än. Ja, alltså jag ska inte till paradiset nu när jag ska åka. Det blir till ett annat ställe. Jag återkommer om exakt var jag ska åka. Spännande va! Stället ligger iofs bara 20 mil från paradiset, men det spelar ingen roll att det är nära. Det känns ju som att paradiset ska besökas sommartid.

 

Nej, nu måste jag åka iväg, även om jag är ledig har jag lite åtaganden.

Det är så otroligt skönt med en ledig helgdag. Jag fattar det knappt. Nog för att jag jobbade sent igårkväll och inte var hemma förrän vid midnatt och är ruskigt trött idag. Jag till och med försovde mig i morse. Jag vaknde när hästarna ska vara ute. Tur att det är nära, att jag inte tar så lång tid på mig och att det går relativt snabbt att släppa ut dem. 

 

Idag blir det lite fixardag här hemma. Jag såg bilder på hur det såg ut när jag flyttade in och insåg att jag vill ha det så igen. Nu vill jag inte ha de möblerna för det är inte min stil, men jag vill ha det så mysigt som det ändå var då. Det är det inte just nu. Jag har MASSOR jag måste slänga och jag tänkte ta med mig en del när jag ska iväg till Sollentuna alldeles strax. Min tanke var ju att köpa lite nya möbler här eftersom, men det har jag lagt ner. Det är lika bra att ha kvar de här gamla som jag bara behöver slänga innan jag flyttar sedan. Det är mycket lättare än att betala för dyr frakt till något annat land.

Sedan måste jag fixa ordning i garderoben igen. Där behöver jag verkligen rensa. Varför har man så mycket kläder jämt? Jag fattar inte. Jag måste verkligen rensa. Ni fattar säkert att man inte orkar och hinner allt det här på en och samma dag.  Desstuom måste jag gå ner till stallet igen om typ 30 min då jag tänkte fixa iordning lite innan de kommer och tittar på Norton. 

 

I morse när jag satt och sökte på diverse jobb gjorde jag värsta fyndet. Jag hittade ett ställe där man kan frilansa och hitta diverse jobb över hela världen. Nu har jag gjort ett av två tester, snart ska jag börja med det andra. Det första gick suveränt då jag hade 39 rätt av 40. Jag tror att felet jag jag fick var när telefonen ringde och jag tappade fokus. Jag såg tiden rinna iväg och hann nog inte läsa ordentligt. För att svara på varje fråga hade jag ca 45 sekunder på mig. I det hinner man inte köra telefonsamtal också.

 

Jag hoppas på att få mitt första jobb snart. Innan jag gjort test nummer 2 fick jag bara söka två jobb. Det ena var ett litet där jag bara tjänade några hundra och det andra var ett större där jag skrev att jag ville ha ca 12 500:-. =P

Jag har fått många svar på Nortons annons. Igår fick jag en som till och med var riktigt intressant. Jag ska börja i den änden. Han kan få det mycket bättre hos någon annan som mitt liv ser ut idag. Det är inte mer än rättvist att han får ett annat hem.

 

I övrigt så ska någon mer bort. Jag vet bara inte vem ännu. Hoppan tycker jag mer och mer om faktiskt. Jaja, vi får helt enkelt se. Norton ska jag fixa till först.

För någon dag sedan fick jag reda på att det finns ett paradis. Jag frågade en person om var han skulle ta med mig om han fick välja och jag vet inte om det bara klickade rätt, om han har en känsla för vad en kvinna vill ha eller om vi helt enkelt bara delar smak. Vem kan väl ändå motstå det här?

 

Jag vet inte vad det är man fängslas så av. Kontrasten i att det på ett och samma ställe både finns snö och palmer, det romantiskt italienska i förhållandet till att det är på ett annat ställe, de fursteliknande samhällen som både lite farligt spännande när det känns som att man kliver tillbaka i tiden. De mäktiga bergen som talar om vilken kraft naturen äger gentemot oss, eller är det helt enkelt bara lockelsen av att allt annat än att man skulle ha en fullkomligt underbar semester här?

Jag vet inte. Har ni någon idé? Jag älskade stället från första sekund jag såg det och ni behöver väl inte gissa var jag ska åka nästa sommar? 

 

 

 

 

Innan jag börjar skriva resten här vill jag bara poängtera. När jag skriver diet har jag aldrig haft för avsikt att äta mat med målet att gå ner i vikt. Med diet menar jag mat där jag känner mig frisk och välmående. Tro mig att väga för mycket är ingenting mot att ha problem med att kroppen inte är i funktion. Nu säger jag inte att jag inte skulle kunna gå ned några kilo för det skulle jag kunna. Mina problem var snarare extremt snabba viktnedgångar ca 1,5 kg/dag trots att jag åt som vanligt för att sedan stabilisera sig och att jag lyckades gå upp de antalet kg´n som jag tappat på några dagar innan nästa vända. När dessa dagar dessutom bestådde i att jag knappt orkade ta mig ur soffan pga den extrema matthet jag kände var livet ganska värdelöst.

 

Eftersom jag varit sjuk en längre tid och dessutom ganska allvarligt sjuk började jag läsa på om "sjukdomen". Den som egentligen inte fanns, men som jag visste att jag hade. I början på maj bestämde jag mig för att prova på en glutenfri diet. I början fuskade jag relativt mycket, lite varje dag om jag ska vara ärlig, men ganska snart kom bakslagen. Ju längre jag åt glutenfritt överlag desto sämre blev jag varje gång jag fuskade. Det var bara att ge upp fuskandet. Att ta strid mot sin egen kropp är ganska meningslöst. Någonstans här började också de extrema viktnedgångarna. En idé om att börja dricka näringsdrycker kom upp. När jag för tredje gången kom in på apoteket och köpte dem under en och samma vecka frågade biträdet varför jag inte gick till en dietist. Ja, varför hade jag inte gjort det? Sagt och gjort ringde jag dagen efter och fick tid hos dietist. Recept på näringsdrycker blev steg 1.

 

När jag fått dessa näringsdrycker började jag må bättre och bättre. Jag var pigg och glad och mina dåliga veckor kunde jag mata i mig fler näringsdrycker. Det var ungefär här jag började äga mitt liv igen. Snart fösämrades det igen. Jag kunde inte längre dricka dessa utan började må dåligt av dem under mina sämre veckor. Det blev ett besök hos dietisten igen. Utbyte av näringsdrycker skedde och jag fick hem nya av annan sort samt ett papper med rekommenderad mat. Suck, bara att börja byta ut en massa igen. Vet ni hur svårt det är när man inte kan äta sojaprotein, gluten eller särskilt mycket mjölkprotein? Det är sjukt svårt! Samtidigt kan man inte ge upp. Äta måste man.

 

För ungefär en månad sedan skedde någon förändring. Under en vecka kändes det som att kroppen dog invärtes. Lever, njure och binjure fick någon jättedipp. Jag hade lust att ge upp totalt. Jag letade mer aktivt efter recept som jag skulle kunna tänkas äta. Här hittade jag vad som skulle bli min räddning - kokos!

I morse var dag 2 som jag inte hade något jobb och jag var redan då less. Sagt och gjort ringde jag och tog det erbjudandet som min chef gav mig i förrgår. Imorgon kväll ska jag jobba igen. Det är ingen idé att låta ett gäng muppar på en arbetsplats förstöra för mig. Jag vill fortfarande betala hyra och ha en inkomst, även om jag planerar att flytta under våren.

 

Sagt och gjort, imorgon är det dags för arbete.

 

I morse satt jag och tittade igenom ett gäng med bilder. Fatta hur sugen jag är på att åka tillbaka. Visserligen har jag planerat att åka till ett annat ställe. Jag tror att jag har hittat paradiset på jorden faktiskt. Nu blir ni nyfikna va!? =) Kommer inlägg med bilder om det stället senare. Här är bilderna jag satt och längtade mig bort genom i morse.

 

Det känns verkligen som att jag äntligen hittat rätt. På bara en vecka har jag blivit en miljon gånger bättre. Skulle man se till hur jag "skött mig" enligt dietens regler har jag ju inte följt den till punkt och pricka. Jag skulle nog mer vilja påstå att jag har riktat in mig på att äta åt det hållet.

 

Nu börjar äntligen organen som har varit i lite risigt skick att återhämta sig. Jag kan dessutom erkänna att jag har glutenfuskat under helgen. Jag åkte iväg till L för att fika och skulle köpa glass. All glass på Lidl innehöll typ vete. Jag vet, det känns orimligt, men det var vete i glukos-fruktossirapen. Don´t ask me why! Nåväl, jag antar att det var den braiga dieten i övrigt som räddade mig då det dessutom inte var det enda gluten jag fått i mig. 

 

Nu känns iaf kroppen bra och jag ska nog fira med en liten kokosmjölksshake eller något till lunch. Det är lätt att följa en diet när maten är syndigt god.

Det känns som att jag äntligen hittat rätt i diet-djungeln. Nu menar jag inte smal-dieter utan diet där jag faktiskt kan äta och tål maten. Det enda som inte är bra med den här dieten är att jag tror att inom loppet av en vecka har jag blivit beroende av kokosmjölk.

 

Idag blev det äggröra á la paleo, fast lite på mitt eget vis. Vet ni vad det mest fascinerande är? En ny upplevelse visade sig: Jag kände mättnadskänsla på en vanlig portion mat! =D

Nu är det gjort. Jag kommer inte att komma tillbaka till arbetsplatsen annat än att lämna nyckeln och få arbetsgivarintyg. Vet ni vad det som var droppen var? Det var när han som påbörjat det hela talade om för mig att "Du får ju faktiskt skylla dig själv." Jaha? Är det den inställningen man har till andra människor. Ja, jag kan säga att jag pratade med en kompis direkt efteråt och berättade hela händelsen, hon hade ju hört en del innan, men hennes sätt att se på det hela var fan rolig. Hennes jämförelser gentemot om jag hade betett mig som han gjort mot mig mot honom var sjukt roliga. Vänner är guld!

Nu sitter jag iaf och söker nytt jobb. Det brukar vara superlätt att hitta nytt.

Helt plötsligt var det som att poletten bara trillade ner. Varför har jag inte tänkt på det innan? Jag tror att jag helt enkelt får ta och göra en tripp till platsen. Frågan är om jag ens behöver ta med mig någon ner. Ja, det här blev ju lite längre bort än jag tänkt mig från början, men det är verkligen här jag hör hemma. Jag har prövat att bo lite öster om och lite norr om och först var tanken nu att jag skulle bege mig lite väster om stället. Tänk! Poletten har verkligen trillat ned nu.
Det kommer att bli en tripp. Jag kollade upp biljetter för att åka ned i november, men jag tror inte tiden kommer att vara till min fördel. Det blir nog istället efter jul.
Det sjukaste av allt, vet ni vad det är, Jag har ju för tusan bott i landet tidigare i mitt liv.

Nu ska jag åka till jobbet. Det känns iaf ok. Sedan har jag lite att göra på eftermiddagen.

Jag måste skriva om en av annonserna jag skrev där jag måste ha formulerat mig dåligt. Sedan behöver jag köpa lite stallet som jag inte lyckades med igår. Nu ska jag iaf åka. Jag hoppas att det är samma bitterfitta som jobbar på Byggmax idag. Snacka om fittig och dålig attityd. Igår var jag på Byggmax i Väsby och där jobbade det en riktig liten fitta. Är hon där idag och jobbar kommer jag att vara ännu otrevligare.

Det var faktiskt möjligt. Jag behövde ingen mjölsort öht och de var supernkla att göra. Jag hittade dem hos Paleoskafferiet.

Jag rekommendera dem för jämfört med vanliga pannkakor var de:

• Lättare att steka
• Superenkla att göra iordning.
• Godare än pannkakor.
• Söta utan socker.

 

Det finns några saker som är säkra i det här.

1. Jag kommer att flytta.
2. Jag kommer eventuellt inte att ha något med hästar att göra i framtiden.
3. Mitt liv kommer definitivt att se annorlunda ut.
4. Det är inte säkert att du i framtiden kommer att ha någon som helst kontakt med mig. Jag kommer nämligen att göra om ett antal saker i mitt liv och har för avsikt att lämna det gamla bakom mig.

 

Jag har helt enkelt ledsnat på det här livet. Det är en blandning av en massa saker som fått mig att komma fram till den här insikten. Det är inte längre hållbart för mig personligen att få till allt det  här. I slutändan står jag ändå där ensamen. Ni vet alla de där gångerna när ingen annan har lust. Jag har nu ledsnat på att ha allt det ansvaret på mina axlar. 7 dagar i veckan, året runt blaha blaha.

Nu har jag bemödat mig med att svara på några svar som jag fått på tidigare annonser. Jag ska lägga ut några till. Ju snabbare desto bättre. Stallet har jag bara en månads uppsägning på så det oroar jag mig inte så mycket för faktiskt. Dessutom står det säkert ett helt gäng med gamar och väntar på att få ta över.  Jag vet att det är en hel radda med sådana därnere.

 

 

Senare idag kommer jag lägga ut allt på annons. Jag orkar inte hålla på längre. Det finns liksom ingen mening med det hela. Det här får vara it!

Det är slut nu, finito, avklarat, the end of the story.

 

Ni får fortsätta bäst fan ni vill med det ni håller på med. Jag tänker göra annat. Det tar tid och kraft, jag blir besviken gång efter gång, ser saker som jag inte vill se och nu har jag bestämt mig. Det är slut med det här nu.

 

Jag kommer senare idag förklara lite mer ingående, just nu varken orkar eller hinner jag.

Jag sitter och har tråkigt. Det är faktiskt så, men jag orkar inte göra något mer heller. Lite moment 22 faktiskt. Igår tänkte jag på dagen att det kanske var dumt att jag sa att jag skulle vara hemma från jobbet även idag. I morse när jag vaknade ångrade jag det inte. Då var jag helt plötsligt tokförkyld igen. Tur i oturen att jag inte hann ångra mig och ringde och friskskrev mig.

 

Nu sitter jag här i stället och kollar på jobb inför min flytt. Det känns lite awkward, men det är lika bra att börja. Det här är i princip allt jag orkar göra just nu, förutom att se film, men det har jag redan gjort idag. Jag har också skickat till några banker ang möjligheten att öppna bankkonto. Där väntar jag på svar fortfarande. Antar att det kommer under dagen eller morgondagen.

 

Mer spännande än så är det inte just nu. =)

Jag har också gjort listan lite längre över mitt framtida jag, men det kommer jag att hemlighålla så länge.

Från det att jag låg på botten och skrapade har jag nu kommit dit jag vill. Det är svårt att beskriva var jag var, vad det berodde på och var jag är idag, men det viktigaste av det hela är att jag bevisat för mig själv vad jag är kapabel till. Nu är jag beredd att ta nästa kliv i livet. Jag har redan bildat mina framtida önskningar i huvudet och håller på med fler hela tiden. Det är dags att gå vidare i livet. Mot nya saker.

 

För att jag ska kunna uppnå det här krävs vissa förändringar. Det är svårt för egentligen tycker jag inte om förändringar. Förändringar skapar en form av otrygghet. Det är ju liksom naturligt, men nu är det verkligen dags. Jag måste vidare för jag vill något annat i livet än det här. Jag är inte nöjd, annat än med att jag tog mig från ruta ett (helvetet) och skapade det jag ville (himlen). Jag har bevisat för mig själv att jag kan. Jag har behövt det här och det har varit otroligt viktigt för mig, men nu börjar det vara dags att utveckla sig vidare.

See you on the other side!

Idag har jag varit soffliggandes nästintill hela dagen. Det innebär film+titta lite på datorn. Sagt och gjort åkte det ut annons på häst 1. Det är bara första delen i planen. Jag kommer snart dela med mig med resten, men kom ihåg att det nästintill är omöjligt att lyckas flytta före våren. Jag skrev ju om det förut, varför det blir så.

Jag ska ner nu och köra Norrlandstricket med bilen. Det är knappt så jag vågar berätta, men enligt min mamma är det "så man gör" om en bil i Norrland beter sig likadant. Hö! =/ Nåväl bara att gå ner och pröva. OM det fungerar lovar jag att berätta vad det var jag gjorde. Om det inte gjorde det, ja alltså då kan ni stockholmare som läser här fortsätta fundera över vad Norrlandstricket var och alla norrlänningar som läser här kan skratta gott åt att ni antaligen vet vad det var jag skulle göra. 

Min gissning är att det är delat läger bland läsarna om man bor i norr eller Stockholmsområdet här.

Jag kom till en insikt idag. Jag har fokuserat så mycket på annat att jag glömt det viktigaste av allt. Här och nu, tacksamheten över det jag har här och nu. Jag borde veta bätre än att låta det försvinna så långt ut på lilnan. Nej, nu ska jag vila lite till. Tredje dagen däckad i soffan av helvetesförkylningen, det är då insikterna börjar komma tilbaka. =)

 

 

Jag har åkt på värsta förkylningen. Egentligen är det knappt så jag förkyld i bemärkelsen förkylning. Det är mer så att jag har feber och ont i precis hela kroppen. Dessutom kan jag knappt röra mig så däckar jag ihop. Soffan har varit min bästa vän över helgen. Igår tyckte jag att jag kände mig pigg på morgonen, men jag misstog mig. Orkade inte ens mocka alla mina boxar. =( Tur att jag kunde få hjälp! Det var länge sedan jag hade feber i mer än en dag.

Idag blir det också soffan. Den är inte så tokig ändå. Jag tänkte se färdigt på Hypnotisören. Jag såg en del igår, men sedan somnade jag och den var faktiskt lite spännande. 

Har ni tänkt på hur världen förändrats? Idag svarar majoriteten av svenska befolkningen inte om de inte känner igen numret. Jag var likadan. Vi är liksom på något sätt rädda för de vi inte känner. Det är lite sjukt beteende, är det inte? Jag har iaf lärt mig att svara i tfn när det ringer, även om jag ofta har ljudet av och missar att det ringer, så ringer jag upp. Ni kanske tillhör de som svarar efter att någon skickat sms och presenterat sig där?
Vad är det egentligen vi är så rädda för?

Det är ju inte så att det är ett monster i andra änden som kommer att äta upp dig genom mobilen, sannolikheten hade varit större när vi hade telefonsnöre genom väggen. Då hade det kunnat komma monter ut genom telefonen, men då svarade vi om vi var hemma.

Att saker ska vara så jävla krångliga? Min bil är trasig och ska till verkstaden idag eftersom den ska lagas imorgon. Helt plötsligt är det INGEN som kan hjälpa till. Det slutar väl med att jag får gå. Det skulle inte förvåna mig. Fan vad jag inte orkar alltså. Även om jag nog inte har feber idag känner jag mig sjukt krasslig och långt ifrån frisk. =(

Nåväl, det får väl helt enkelt lösa sig.

Nu kommer två filmer på Hoppan. Den första har jag inte visat någon ännu. Jag tycker nog att sprången är bättre där, även om det är ganska lågt. 

 

Mitt i den andra filmen är det något som blir vitt. Jag får nog ta och ladda upp filmen igen, men här är den så länge.

 

 

Helt plötsligt känns det som att det finns något att utveckla hos henne. Helt plötsligt började hon ju hoppa. Jag sa förut till en person att hon inte hade kommit på det här med hoppning ännu och som vanligt hade jag rätt. Poletten verkar ha trillat ned nu. =)

Berättade jag om när jag bestämde mig en dag för att hon nog kunde bli bra ändå. Det var ju när jag insåg att Ante var ännu sämre än vad hon var vid samma ålder. Nu har det iaf hänt. Hon har blivit en stjärna. 

Den som är missnöjd med det här borde börja med virkning istället.

*videosarna laddas just nu upp*

 

 

Jag trodde jag skulle få massor med fritid idag. Det har jag nog också iofs, men schemat blev fullspäckat. Hihi!

3 hästar vill motioneras sedan ska jag upp och städa lite och baka. Baka kanske var lite overkill idag, men jag har inte ätit bröd på säkert 3-4-5 veckor nu och känner att jag börjar vara lite sugen. Efter det blir det till att åka och lämna Pelle. Dagens sista äventyr blir en middagsdejt. Nice va!?

Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna. Att jag dessutom hunnit bli rätt så förkyld underlättar ju inte saken. 

Imorgon är jag bjuden på middag. Det ska bli roligt. Kommer bli nice! 

Det borde sitta en varningstext på hästar som säger: Varning! Kraftigt beroendeframkallande. När jag skulle skriva rubriken till det här inlägget tänkte jag skriva något om "känslan av/med....". Eftersom min webläsare sparar tidigare ifyllningar i formulär fick jag upp vad jag tidigare skrivit. Alla med början på känslan har jag faktiskt redan använt. Det säger väl en del om att hålla på med hästar och ridning?

 

Ante har varit rätt strulig i början av passen. Jag borde lista ut vad det är som gör hans stelhet i början och vad jag ska göra åt det. Det borde gå att göra något. I slutet på passen är han alltid fin och mjuk. När man kommer igen nästa dag är han återigen stel och kantig i början. Det löser sig nog. Igår kände jag viss besvikelse när jag red. Jag ställde en fråga inom mig: Jag borde fråga någon om en bra lösgörande övning som passar Ante. Nu tänkte jag mig någon som någon form av tränare. Innan ridpasset var slut fick jag svaret av den bästa tränaren. Vet ni vem det är? Ante såklart. Vem kan tala om för mig bättre vad som är en bra övning annan än Ante? Det svåra med att fråga hästen är att man måste lära sig när hästen talar om svaret för en. Det är det som är hemligheten. Hästen är den absolut bästa tränaren när det kommer till den själv.

 

I slutet av passet fick jag helt plötsligt för mig att göra fövänd galopp. Jag red i vänster varv och kände helt plötsligt på ena långsidan att jag skulle fatta höger galopp. Min första tanke var att bara galoppera några steg och sedan sakta av, sedan när jag kom till kortsidan tänkte jag "vafan!". Jag har hela tiden tänkt att han inte är tillräckligt stark sedan jag satt igång honom efter min sjukdom, men det gick. Vi gjorde en förvänd galopp genom hela kortsidan, på vår lilla ridbana endast 16m lång. Utan att blinka erkänner jag att den absolut inte var snygg på något sätt, men det gick. Nu när jag vet att det kan gå kan jag rida den perfekta lösgörande övningen förvänd galopp.

 

Ni vet, hästen talar alltid om för oss vad vi ska göra och hur. Det gäller bara att lära sig lyssna, stänga av omvärlden. Stänga av alla sina förutfattade meningar om hur saker ska ske och vara. När du väl är där då kan du bli ett med din häst. Oavsett din nivå kommer du att kunna utföra underverk. Den bästa ryttaren är inte alltid den mest välskolade.

Jag har skrivit ett tag nu om en flytt. Jag har inte skrivit var och jag har inte skrivit varför. Det förstnämnda kan jag fortfarande inte svara på, men anledningen till varför den ska ni få här. 

 

Allt började med att jag satt med en kompis som har planer på att flytta. Det är bara en tidsfråga innan hennes flyttlass går. Jag som älskar att googla saker i andra länder och mest av allt älskar bostäder i alla dess former. För mig blev det lite underhållning att leta stall eller stallplats åt hennes häst. Naturligtvis började det med att vi tittade på stallplatser och sedan spånade vidare. Efter ett tag hittade jag det här: 

Mitt drömboende!

 

 

Nu när det inte blev något jobb på kvällen. Oj, kom precis på att jag glömt tala om för er här på bloggen att min (just nu dumma) bil behagade att gå sönder. Reminder till mig själv: skaffa en pojkvän som kan laga bilar. Därav den arbetsfria kvällen. Nu blir det iaf lite foton från kvällens ridpass. Jag hoppas E kan fota nere i stallet. Skulle vara toppen. Kameran på min mobil är ju dålig så jag har lånat telefonen som min mamma köpt. Hon lyckades inte få igång larmet, hon hittade det inte. Höhö! Inte lätt med avancerade saker inte. Nu blir det iaf fotning. SE har ju bra kameror och jag har provfotat lite.

Jag insåg idag att det är dags för mig nu. Alla tecken tyder på att jag ska flytta. Jag vet bara ännu inte exakt var. Ska jag bara ta upp en karta, köra blindfingret på den och sedan köra? Det är nästan så jag funderar på det. Nu blir det nog så att jag låter ödet, eller slumpen som jag brukar kalla det bestämma var mitt nästa hem ska vara.

Jag har redan på känn att jag borde skaffa flyttakartonger och börja packa. På något sätt känns det som att jag borde stå redo att bara lämna in nyckeln den dagen det beger sig. Nu är det inte så enkelt som att jag bara kan dra. Jag har åtaganden att sköta, men ni vet, man har en massa överflöd av saker överallt som man kan börja packa ned. 

 

Det här kommer att innebära en hel del förändringar i mitt liv och jag tror faktiskt att några av dem kommer att börja ske redan under oktober månad.

 

Här har ni en karta. Någonstans på denna kommer min flytt att bli. Jag vet verkligen inte än var jag kommer att hamna. Ni kanske har någon idé?

 

Nu blir det snart organiserad träning för mig och Ante. Fattar ni? Hoppträning i grupp. Vi kommer att vara på banan, ur många sätt sett, snart.

Tränaren är superbra och hon har grupper som passar alla. Dessutom kommer jag få samåka vilket gör att transportproblemet försvinner. Kanon va! Nu ska jag bara försöka rida lite mer själv så jag är i lite bättre form inför det här.

 

Idag upptäckte jag en sak. Det satt en kille på läktaren och han påminde om en A. Jag blev helt ställd. Jag trodde först att det var han och det var inte förrän han började prata med någon annan som jag insåg att det inte var han. Hur fan kan en människa påverka en annan så? Jag har inte sett honom på typ 2 månader och än mindre hälsat på honom. Sist jag pratade med honom var för över ett år sedan. Jaja, livet är underligt och allt har väl en mening antar jag.

Jag har kommit på hur man gör. Det var en så grym känsla. En dag för länge sedan kom jag på hemligheten med att inte bjuda ut energin frivilligt. Just då handlade det om att lära sig energispara i kroppen. Det kanske låter lite konsitgt, men det var helt enkelt så att jag bestämde mig för en mängd energi jag hade att bjuda ut till andra och hur mycket jag behövde ha kvar själv. Det fungerade och jag överlevde dagarna utan att vara helt energi och orkeslös på kvällarna. Jag hade helt enkelt lärt mig att spara så att det räckte till mig själv. Sedan dess har jag levt så. Självklart händer det att det kommer dagar där det försvinner mer och i de fallen är det nog så att livet bara är sådant.

 

Nu har jag tagit det hela ett steg längre. Jag har lärt mig hur jag stal tillbaka energin. Det här med skitsnacket om mig som kom fram i fredags sög musten ur mig. Jag blev arg, ledsen och besviken. Någonstans har jag lärt mig att leva med skitsnack. Det är på något sätt så att man är så jävla illa tvungen inom hästvärlden. Att sedan få äran att få ha en Norton det gör att man får ta än mer skit än man trodde var möjligt från början. När jag klev upp och åkte till jobbet på lördag morgon var jag fortfarande arg, ledsen och besviken. Jag hade dessutom sovit dåligt eftersom jag låg i sängen och kände alla dessa känslor. Tur är väl att jag älskar arbetet där borta. Under dagen lärde jag dessutom känna en fantastisk människa. Jag jobbade med honom. Snacka om energispridare istället. Nu gällde det ju bara jobbet, men ändå. När det gällde själva jobbet var det så mycket att göra och konstant att det inte gick att tänka på något annat. Det var bara att köra arbete som gällde. Det rensade ur hjärnan totalt på de gamla och negativa känslorna. Plats för nya öppnades.

 

Jag fick plats att stoppa in nytt i hjärnan. Utan att tveka kan jag säga att det var det bästa som hade kunnat hända. All bitterhet försvann och jag kände mig mer saklig.

 

Måndag morgon tog jag upp det inför alla på morgonmötet. Det här ledde till en enorm befrielse inom mig. All energi som hade gått åt fick jag tillbaka och det med dubbel giva. Tänk vad enkelt det kan vara. Jag vägrar ta skit. Varför ska jag ta skit? Det är inte lätt att konfrontera en hel uppsättning med männsikor. Jag fick lite skit tillbaka, men alla vet att det är fel. Jag gör bara saker som för mig skapar att jag mår bra. Att leva så innebär att lyssna på sitt inre jag och bara göra saker som känns rätt. Så snart något är fel får man ångest, mår dåligt, osv. Det enda som egentligen är fel och för den det är fel, är dig själv. När du mår dåligt är det ditt inre som talar om för dig att du gjort fel. Ändra kurs, säger jag. Fråga dig själv vad som känns rätt.

Är det andra som skapar det som känns fel? Sätt ner foten! Ta tillbaka det de tagit från dig. Det är inte svårare än. Jag lovar att alla vid en konfrontation aldrig mer kommer att göra om det den gjort gentemot dig som den gjort felaktigen. Skulle DU göra det? Om någon konfronterar dig över något du gjort som faktiskt är fel. Skulle du verkligen göra om det mot samma person, eller mot någon annan? Skulle inte tro det va?

 

Nä, det är så det fungerar.

 

För någon dag sedan var jag och handlade i en matbutik. I listan från dietisten stod det att jag kunde dricka örtte. Sagt och gjort var jag bara tvungen att köpa ett. Det blev Pukkas Night time. Jag har blivit beroende. Det är så sjukt gott och dessutom sover man en miljon gånger bättre. Det bästa är att vakna piggare på morgonen.

 

Här kan man köpa det, men det var billigare i butiken jag handlade på.
http://www.jordklok.se/pukka-ortte-night-time

 

Jag har gjort mig av med den hemska och gnälliga kunden jag berättade om tidigare. Hon fick helt enkelt tillbaka sina pengar. Snacka om trist människa!

Hon var gnällig för allt. Hon gnällde till och med när jag bad om hennes kontonummer. Hon gnällde innan hon hade betalat. Hon gnällde direkt när hon hade betalat och frågade veckan efter var stövlarna var. Ungefär som att jag skulle ha tio barnarbetare hemma i min lägenhet som syr upp ridstövlar. Nä, energitjuvar ska bort asap. Det får bara inte finnas i ens närhet.

Nu jävlar. Imorgon blir det till att åka och titta på träning. Först blir det till att titta på närmast möjliga ställe. Att de dessutom har bra tränare är bara ett plus. Tänk om jag skulle kunna vara med redan nästa vecka. =D Känns som att hoppas på för mycket, men vem vet. Allt är ju möjligt!

Nu ska jag ta och åka hem. Jag har spenderat eftermiddagen på hundens pensionat och blivit serverad god föda. Nu börjar jag äntligen känna mig positiv igen. Livet börjar kännas roligt.

Jag har precis pratat med min chef och det kändes som ett bra samtal. På något sätt kändes det befriande att säga det rakt ut till alla igår. För mig är det normalt, men för er andra är det nog inte det. Ni sitter nog hemma och mår dåligt istället. Har ångest liksom. Nu ska det iaf bli rätsida på mitt. Jag vägrar ta skit. Det bara är så. Jag har inga problem att facea de som snackat. Det är de som måste göra något åt sitt liv, inte jag.

 

Dessutom är det lika bra att sätta ned foten i backen för att få ryta ifrån. Jag är nöjd med veckans insatser och ännu är det bara måndag.