Livet På En Kant

Det blev en klar förbättring av bilen. Det var inte alls bra för mitt körkort. Nåväl, jag får väl lära mig lätta på foten. Förut att den var 10 ggr piggare var det dessutom automat sååååå skönt kan jag säga. Snacka om glidarbil. Det blev en Citroen C5. Mycket nöjd! Jag var till och med tvungen att köra en liten extra-sväng med bilen nu på kvällen. Hihi! Lycklig som ett barn blir man.

 

Nu måste jag dock sova. Kl 6.30 imorgon, absolut senast, ska jag vara klar att köra härifrån. Innan det ska jag dessutom hinna släppa ut 7 st. Vet ni vad som händer imorgon???? Om ni inte vet det, rekommenderar jag er att hålla utkik hela dagen. Ni kommer inte att tro era ögon, ni som inte vet än.

Nu ska bilfan bort. Efter att ha gått sönder 2 gånger inom loppet av en månad blev det för mycket. Nu ska den bytas ut. Jag hoppas hitta något fint och bra istället. Egentligen var det inte så dumt för jag hade dessutom behövt köpa nya vinterdäck, ja två iaf. De som satt fram i våras var helt utslitna. Nu ska det bli en bättre med dragkrok. Jag hoppas på en markant uppgradering av bil.

 

Bara den går och är pålitlig är jag nöjd. Det är inte bra för mitt körkort att ha en som är alltför kvick. Det är bättre med en som är seg som fan att få upp i någon hastighet om jag ska vara helt ärlig. Nåväl, snart bär det iväg iaf.

Jag har spenderat hela förmiddagen och morgonen i stallet. Det är det bästa med att jobba kväll. Att man har hela dagen ledig.

 

Jag började med Hoppeliboppan först. Vi tränade på att dra ner stigbygeln. Visste ni att det kan bli så att man måste ta ett bocksprång för en sådan grej? Det tyckte Hoppan iaf. Haha! Nåväl, det blev träning på att dra ner stigbyglar. Det är inte lätt att vara en känslig häst.

 

Sedan fortsatte jag med Simon och jag måste säga att för första gången sedan han kom hit gick det att se att hästen var riktigt glad. Det var roligt att se. Jag var dessutom "tvungen" att ställa ut våra små cavalettisar och låta honom hoppa över dem. Jag säger bara: Han hoppade <3<3<3<3<3<3!!!!!! Wow! Värsta Antestilen liksom. Nu är ju bara frågan: Varför slänger han av folk? Jag ska komma på svaret. =)

 

Jag avslutade med en skön uteritt på Ante. Vet ni vad jag konstaterade? Han var riktigt kvick och framåt! Vad har hänt liksom? Det var ju fart i hästen. Bara att tacka och ta emot. Kan det vara så enkelt att det var den andra sadeln? Ingen idé att grubbla. Jag fortsätter i samma stil som jag påbörjat. Om ni såg inlägget med bilderna igår där jag jämförde honom med i somras så förstår ni att något hänt på vägen. 

 

En liten update so far. Mer kommer. Här är två bilder på Simon från idag. Ser ni på den nedre hur glad och lycklig han ser ut.

 

Jag passade på när jag borstade Ante lite ikväll att fota honom. Det är från det vanliga stället i stallet. Är det någon skillnad "månetro"? Vi får väl se....

 

 De här två översta är från tidigare i år. Två olika tillfällen.

Här ser ni en liten film på Simons helsyster Teloola när hon går 1,30. Teloola är lika gammal som Ante och är 7 i år. Filmklippet är ett år gammalt.

 

Vad tror ni kan SImon bli lika fin?

 

 

Hittade en bonusfilm på henne från Falsterbo.

 

Att hästmänniskor är knäppa visste vi sedan tidigare. Det kommer inte liksom som en nyhet. En sak lovar jag er också att livet som stallinnehavare det tar fram ännu fler sidor hos dessa hästmänniskor som de inte visar annars.

 

Jag ska berätta det senaste. Igår kväll när jag kom till stallet noterade jag en full skottkärra ute på stallplanen. Det var min skottkärra och den kom från mitt stall. Nu kan man ju undra vad en full skottkärra gör mitt ute på gårdsplanen. Alltså, varför den inte blivit tippad i containern och körd tilbaka. Eftersom jag inte kan döma på förhand tänkte jag bara att den antagligen stod där för att skottkärran gått sönder och att personen i fråga, som antagligen var sist kvar i stallet, inte kunnat förflytta den själv. Så var icke fallet.

 

Idag stod den kvar. ALLA i stallet har kört förbi den. Vi konstaterade också att någon har tagit skottkärran, fyllt den med sin hästs bajs, kört skottkärrejäveln hela vägen fram till plankan som går upp till containern och där parkerat den. Det är PRECIS där man ska kliva upp på plankan för att tömma. Varför i helvete gör man så? Varför kör man inte de sista två metrarna och tömmer fanskapet när man ändå kört hela vägen dit? Nej, jag fattar inte. Naturligtvis har jag lyckats lista ut vem det är och jag orkar inte ens tänka ut anledningen som denna person kan ha för att inte tömma. Nu står den dessutom ivägen när man ska köra någon annan kärra förbi och jag kan garantera att bajset har frusit fast i kärran.

 

Välkommen till att ha stall. Nästa gång kan vi tala om sms-kommunikationen som en del har med stallinnehavare. Suck!

Ibland ska man inte fundera så mycket. Allt löser sig ändå, på ett eller annat sätt, ibland till det man önskade och ibland landar man en bit ifrån där man önskade. Då är det bara att starta vingarna igen.

 

Nu ska jag ner och visa stallplats. Känns sådär eftersom stallet inte direkt är i tip-top när jag jobbat typ dygnet runt under november och att bilen varit trasig. Nåväl, hästarna mår bra, allihop faktiskt och de får både mat, vatten och kärlek. Räcker egentligen inte det? Hur mycket värdesätter hästen ett sopat golv? Om vi ska vara ärliga. Nej, jag tycker om när det är fint, men ibland måste man sätta sig ner och prioritera rätt. Golvet var sopat igår, men det är lite annat. Jaja, hoppas hon är trevlig.

Här är bilderna på Simon!

 

 

Tycker att det är otacksamt att de två första bilderna är efter bilder och att jag tycker de är sämre än den nedersta, men men. Vi kan ju skylla på pälsen...... :-O

 

Jag har liksom inte riktigt tid att skriva nuförtiden. Det blir liksom inget över och faktum är att jag prioriterar annat just nu. Utmattningen kan bestå i att jag har jobbat nästintill ALLA dagar i november. Utöver det har jag klivit upp släppt ut hästar, åkt på praktik hela dagen i Uppsala för att sedan direkt åka till jobbet på eftermiddagen och jobba till midnatt. Det är några av dagarna. Nu kanske ni förstår.

Idag tänkte jag iaf bjuda på bilder. Jag ska ta en ny bild på Simpan. Han har varit här en vecka nu och vi tittade på honom igår och han har faktiskt redan ändrat sig i kroppen. Jag ska fixa bild när jag går ner till stallet snart.

 

En annan sak som gör att jag inte haft tid att skriva något är att jag fått förfrågningar på x antal tusen trosor och eftersom det då hamnar på andra kvantiter än det jag köpt förut krävdes lite nya leverantörer. Det var fan sjukt svårt. Nåväl, allt arbete är mindre lätt i början och nästa gång blir det definitivt lättare. 

Känns trögt som fan just nu. Jag är trött och allmänt slö. Det kan bero på att jag jobbat nästan varje dag under november. Troligtvis är det det. 

 

Nåväl, det är bara att försöka hitta inspirationen någonstans. Idag ska jag iaf göra en inventering, planera för ett skick med DHL. Det är kunden som har avtal med DHL och jag har aldrig skickat på det sättet förut. Ska bli intressant, alltid lär man sig något. =)

Nu ska jag iaf göra inventeringen och sedan kolla bilen. Den är ju som bekant trasig igen. Måste laga då jag behöver hämta hem en häst.

Idag har det inte hänt mycket. Ante hade stökat ner i hela stallet - trots att han INTE varit lös. Sjukt irriterande när jag fick skotta ut hästen. Han är en mupp!

Nåväl, det är tur för honom att han är söt. Nu ska jag göra banan/kokospannkakor och fixa en inventeringslista på lite saker här hemma. Det känns mindre roligt, men jag måste nog göra den.

Jag har även stallet kvar till nu på em för jag orkade faktiskt inte i morse.

Jaha, ska jag ha 3 hästar i tävlingsbar ålder gäller det nog att planera ordentligt. 

 

Jag har en som är lätt, enkel och stabil att rida. Hon har dessutom en del rutin.

 

Sedan har jag en som är startad bara 2 ggr. Han borde vara lätt att rida och tävla på om jag känner hästen rätt.

Sedan har jag en som i dagsläget knappt går att rida.

 

Det gäller ju att lägga upp planen väl. Först ska jag komma igång med regelbunden träning. Jag kommer börja med Ante och markarbete. Det är praktiskt och bra för det är förmiddagar så det är ljust när jag ska åka. För den rutinerade damen är det igångsättning som gäller och för den 3:e är det koll hos veterinär innan jag fortsätter jobba med honom. Jag har redan pratat med veterinären.

 

Det här är vad jag har att utgå ifrån idag och det är utifrån det jag gör min plan.

 

Första helgen i februari är det tävling i Uppsala. Jag skulle behöva åka på den, för min egen skull då jag inte har tävlat på några år nu.

De har klasser från 90 cm-110 eller 120.

Helgen efter börjar tävlingarna i Stockholm med en tävling hos Stäket, samma klasser som i Lurbo. 

 

Det är Lurbo igen den 2:a mars och helgen efter det börjar div 2.

 

Frågan är vilken häst som ska hoppa vad och var. Naturligtvis tänker jag inte stressa fram något hos någon av dem. Det är ganska kort tid till tävlingarna är om man ser till var vi står idag. Det enda jag vet med säkerhet är att jag otränad kan gå ut och tävla även om det kanske inte är helt optimalt.

 

Jag återkommer med upplägget för varje häst lite senare. Det här är bara mitt första konstaterande och om man ska vara krass räcker det om hästen är redo när den ska göra sin första start.

Jag kom precs in från en tur med Ante i skogen. Vilket jävla pucko det var där ute!

När jag kom in på en mindre grusväg, där det nästintill aldrig kör bilar, kom det naturligtvis en. Det är sjukt trångt och det går med nöd och näppe att ta sig förbi en häst om man kommer i bil. Efter en stund hittar jag en liten plats jag kan gå in med hästen. Det var ju onödigt. Bilen hade precis stannat för att släppa ut sina hundar. Gubbjäveln sätter sig sedan i bilen och börjar köra - MED HUNDARNA LÖSA UTANFÖR! Det är tydligen ett sätt att rasta hundar. Efter en stund vänder jag. Han körde ju liksom precis bakom mig hela tiden och tutade dessutom på hundarna för att de skulle flytta på sig.

 

Jag vänder och rider mot honom istället. Det här var ju rena vansinnet. När jag passerar bilen har han fönstret uppe. Då säger: Om hästen blivit rädd då? Han svarar på ett jävligt otrevligt sätt: Vilken tur att den inte blev det då. Varpå jag svarar: Man får inte ha hundar lösa. Det sista han säger är något i stil med: Dra åt helvete, det får man visst och trycker ner gasen och kör iväg. Vilket jävla pucko. Jag ångrar att jag inte körde stålhätteskorna in i bakrutan. Jag hade ju alltid kunnat hävda att hästen blev rädd. 

 

Nä, se verkligen upp ute i trafiken!

Det är super, jag blev typ bokad till mitt första jobb som banbyggare idag. Kul va!
Det är inte förrän i juni nästa år, men det är ändå roligt att ha det kirrat och klart. Haha, nej riktigt så var det inte. Jag är iaf på G.

 

Jag blev dessutom lagledare för div 2 laget i hoppning. Tjoho!
Nu ska jag lägga mig. Inspirerad inför nästa hästiga år.

Det var roligt att åka på utflykt. Ännu roligare var det när hästen jag åkte med fick superbedömning och domarna ville att han skulle komma tillbaka igen. Det var rådgivande bedömning inför bruksprov för att bli godkända avelshingstar. Tyvärr har jag ingen egen bild då jag tog bilder åt ägaren känns kanske lite viktigare än att ta bilder till min blogg. 

 

Nu ska jag ner till stallet snart. Jag måste seriöst städa lite i mitt hem först. Det är så jävla skitigt just nu. Ett varv med dammsugaren, en tvättmaskin och en diskmaskin så är det kirrat igen. Efter stallet sedan blir det att starta bilen och rulla till Vallentuna. Jag hoppas på lite inspiration tills nästa tävlingssäsong. Vallentuna är en väldigt trevlig klubb. Min förhoppning är att kunna vara med i ett div 2 lag. Nu har jag tävlat och ridit högre innan, men för att vara med i div 2 behöver jag en häst i tävlingskondition och som kan gå minst 1 m innan mars. Jag klarar det utan att blinka rent mentalt. I dagsläget är det min fysik som säger stopp, det faktum att Ante aldrig tävlat och att MB inte är igång för fem öre och behöver en igångsättning.

 

Allt börjar med drömmar och förhoppningar. Förhoppningsvis kommer lite inspiration ikväll under mötet.

Alltså jag tycker väldans mycket om den här gården. Igår hittade jag män nere på gårdsplanen igen. De var väldigt trevliga och vi lär garanterat prata igen. Det är så himla roligt. Jag är inte så förtjust i tjejer på det sättet liksom. Man skulle kunna säga att jag och Ante är väldligt lika. Han går genast fram om det kommer hästtjejer och jag går fram om det kommer män. När männen dessutom har fina bilar är det lättare att dras till dem. För er som inte visste det tycker jag om bilar.

Det här blir intressant. Det är väldigt roliga män som varit här på senaste tiden. Roligt att lära känna nya personer.

 

Nog om det: Idag blir det en riktig hästnördsdag. =)

Här kommer lite filmer på Simon från i morse. Vi longerade lite på ridbanan.

Överst är lite galopp och under är lite trav. Man kan verkligen säga att galoppen är super! Traven blir nog bättre när han får lite egen bjudning.

 

 

Det här blev en rolig dag. Jag fick en presenning av hv och när jag hämtat den och skulle lägga den i stallet blev Hoppan tokrädd. Jag var precis färdig med Ante och hade henne och SImpan kvar i stallet. Jag hade tänkt köra lite med sadel och hänga på henne, men insåg att jag lika gärna kunde ta ut vattenmattan istället. Det blev våran vattenmatta. =) Man tager vad man haver.

Sagt och gort gick vi ut, hon i änden av longerlinanan och jag som bar presenningen. Hon var lite rädd för den, men jag säger då det. Vilken mentalitet hos MB´s avkommor. Hon fattade på en gång. Vi tittade på den i en minut när jag lagt ut den, sedan hoppade hon. Helt otrolig! Hon har ingen aning vad tittig är. Det jag också tycker om med både Ante och Hoppan är att vad det än är så hoppar dem. Ante hoppade i somras över ett märke som blivit i marken där det legat en stock. Det spelade ingen roll hur många gånger man red över. Något var det ju där nere enligt honom så det är bara att hoppa.

Simpan fick också gå över mattan. Det är lite svårare när det är en häst man inte känner, så jag tog det lite lugnare. Hoppan känner jag och det är enkelt. Jag vet hur hon fungerar. Simpan är snart likadan. Han verkar klok och intelligent.

Min tanke med Ante var att rida först, men han var varm i ett framben. Jag vet inte om han sträckte sig igår när vi släppte ihop för jag såg att han sprang lite annorlunda. Sedan blev han tokflåsig av lite longering. Det kanske är så att han har en infektiktion i kroppen. Nåväl, bara att vänta och se till imorgon.

Svårare än så här var det inte att hoppa in Hoppan på vattenmatta iaf.

 

 

Det känns roligt att gå ner i stallet igen, eller roligt har det nog varit större delen av tiden. Jag vill nog mer påstå att det känns inspirerande nu. Någonstans i hjärnan har jag redan skapat mig en bild av vad som ska ske.

 

Det här blir nog bra. Jag tänkte longera lite idag då jag inte kommer ha någon hjälp nu på morgonen. Dessutom är det schysstast om hästen hinner landa lite i stallet innan den ska börja göra saker.

 

Ante tänkte jag rida en sväng idag. Där ska jag byta sadel och rida i den jag hatar. Det var den han gick i från början. Får se om det blir någon skillnad.

Ny har Simon kommit hem. Jag sa ju att ni kanske skulle få träffa Simon en del framöver och så blev det. Han är nu "installerad" på ridbanan. Själv var jag tvungen att äta lunch innan jag fortsatte med något. Nu ska jag ner och göra iordning box åt SImon, släppa ihop honom med A & J. Det här ska bli spännande. Känns lite som något av ett projekt fast inte tycker om att kalla det för projekt. 

Idag händer det en massa saker.

 

Först nu på morgonen, eftersom jag tydligen ska vakna asatidigt numer, har jag suttit och gjort quotations på trosor. Närmare bestämt 7200 par. Jag hoppas på bra pris. Än så länge känns det bra. Jag har fått galet mycket förfrågningar på trosor. Fatta att det finns fler underklädesfetischister än jag. Det här känns bara så bra. Om det fungerar med den här leverantören skulle det vara perfekt. De är nämligen tillverkare. Det innebär att jag kan designa lite egna kläder samtidigt som jag kan köpa in deras befintliga modeller till bättre pris eftersom det inte är någon mellanhand.

 

Sedan händer det mer spännande. I promise att ni kommer att få veta under förmiddagen. Hihi!

Jag vet, nu undrar ni naturligtvis, men jag tycker ju om att vara hemlighetsfull så ni får helt enkelt vänta någon timme.

 

 

Jag ska åka till Simon nu. Det är någon ni kanske kommer att få träffa en del här i bloggen i framtiden. Jag lovar er att det kommer att bli mycket spännande att följa isf. Nu undrar ni va? =) Hihi!

Jag håller på att lösa några små detaljer för att det ska bli genomförbart. Jag är grymt sugen.

 

Jag lovar en bild på Simon senare idag iaf.

Jag är fan störd på något sätt. Nu är jag igång igen. Det var nog inte förrän jag började se mina egna "misslyckanden" som bara saker som ger mer erfarenhet som jag insåg vad jag faktiskt vill göra och hur.

 

Helt plötsligt lossnade det och nu känns det så jävla bra igen. Jag har massor att göra egentligen och arbetet har blivit lite skevt de senaste dagarna då vi fördelade det. Allt hamnade på mig och det är nästintill omöjligt att driva stall, sköta arbete varje dag och dessutom försöka få tiden att räcka till både till kundkontakter, hitta passande leverantörer, välja modeller osv osv osv. Någonstans på vägen behövde jag hjälp och det har jag fått nu. Puh! Dock ligger fortfarande en hel del kontakter kvar hos mig som ska till personen jag arbetar med.

 

Nu ska jag iaf ner och släppa ut hästarna. Kl 8.30 öppnar posten och jag har ett paket som väntar mig där. Det är så pirrigt att vänta på paketet. Spännande att se innehållet. =)

Jag vet inte hur jag ska göra nu. Vore det inte för att jag uppenbarligen har för litet stallet skulle allt ha varit lugnt. Jag hittade äntligen något som gav mig lite inspiration och spänning i hästlivet. Ska jag tacka nej till det?

Jag känner mig tudelad. Om det inte sker ett akut under och jag helt plötsligt har råd med en massa hästar till skulle det varit lugnt. Nu måste jag välja. Hur ska jag göra? Vad är lämpligt, smartast och vad vill jag?

 

Det här är frågor som måste besvaras innan imorgon och jag måste komma på vilken lösning jag är intresserad av. Jag önskar att jag kunde skriva allt och alla tankebanor, men det kan jag inte.

 

Hur fan ska jag göra?

Mina ridstövlar har äntligen nått Sverige och Stockholm. Nu ska de bara kolla så jag inte "smugglat" in någt. Jag vet hur det går till. 

Sist jag beställde från Kina skrev de att jag betalat 40$ för paketet med 600 par trosor inkl frakt. Behöver jag säga att jag fick ett samtal......bara att berätta vad man fått betala för hela paketet. Haha! 

Nu borde det dock vara lugnt med allt sådant iaf.

....när hästen äntligen är fräsch! Ante var gladaste än gladast när jag rastade honom nu på kvällen. För en vecka sedan kunde han knappt trava. Nu bockade och hade han sig. Glad som en mört! Jag ännu gladare tror jag.

 

Jag ska berätta hemligheten. Jag använde livlinan: Ring en vän. Då fick jag lite krämer och salvor som jag har smetat på hästen och vips så är han piggelinus igen. Jag vet, det låter otroligt, men så är det faktiskt.
Nu ska jag sova. Imorgon blir en ny dag med nya äventyr.

Spännande äventyr som jag får berätta om senare.

Jag har funderat över det här med att sälja mina saker, eller mina saker. Det kanske mer är så att jag har funderat över sakerna jag säljer. 

 

Mitt största problem är att jag så lätt ledsnar på att sälja en sak att jag hinner ledsna innan jag sålt bort allt. Därför har jag funderat på hur jag vill sälja istället. Jag är uppenbarligen suverän på att hitta kvalitativa och bra saker, men jag är lite sämre på att sälja dem. Visserligen säljer jag ju dem, men som sagt hinner jag ledsna.

 

Iaf satte jag ut en annons för att "bli av med skiten" här hemma och jag har fått in sjukt mycket beställningar. Det ringer, kommer mail, det ringer igen, kommer ännu fler mail. Herregud säger jag bara! Det här är min grej. Jag har fått det jag önskar. =)

Nu ska jag njuta av att vara en väldans lyckad människa. Lika bra att förtränga att biljäveln inte startar. =/

Ska skaffa mig en assistent snart. Herregud vilken dag. Nu ska jag åka iväg till Spånga och titta på visning av en auktion, sedan väntar jag på samtal från han som ville köpa 10 000  hårsnoddar.

Sedan ska jag hem och mocka, se om jag fått svar från kineserna angående prisförfrågan, göra en hel del till och sedan åka och jobba.

 

Det är helt sjukt mycket att göra och jag känner mig ruggigt stressad, men det blir nog bra.

Det här är en lugn vecka!

Inbokat arbete: 11,12, 14, 15 ,16 so far, brukar bli mer.

 

Övrigt arbete blev många timmar.

 

Idag har dagen bestått av att sälja x antal hårsnoddar, 500 par trosor, föfrågningar på fler trosor.

 

Jag väntar även på paket från Pakistan, måste kolla upp pris på nya partier på trosor osv osv osv.

 

Så här rullar mitt liv på. Igår kväll ägnade jag en stund med att räkna hur många trosor jag har kvar hemma.

 

Utöver allt detta har jag även kollat upp nya saker för inköp, kontaktat leverantör för att få hem halmpellets.

 

Spännande va!

Jag kan bara säga att jag föredrar kineser. Nu menar jag inte att ligga med, för vi har diskuterat att ligga med asiater i stallet. Jag saknar erfarenhet, men jag fick veta att de inte är att rekommendera som sängpartner.

 

Nej, jag pratar om som affärspartner. Kineser är enkla, effektiva, snabba och förstår värdet i att hålla en tidsplan. Pakistaner de lever i en manana-mood och har lite mer principen "why such a hurry?" gentemot sina kunder. Suck alltså! Nu är äntligen 1:a paketet med ridstövlar på väg till Sverige. Det är sjukt sent och jag har hunnit bli sjukt irriterad. Nu ska nästa paket också komma och jag hoppas asap.

 

 

Det har gått så långt att jag inte vill vara i stallet. Jag tittar på klockan och om den hinner bli för mycket får jag ångest och tänker bara snart kommer hen, snart kommer hen. Det är inte roligt, det är inte ok. Jag orkar inte mer. Idag fick jag nog. Det är MITT stall och jag bor här. Jag vill tycka om att vara i mitt stall och jag vill känna att det är bekvämt att vara där.

 

Nu får hen flytta. Jag vill inte ha hen i mitt stall. Uppsägningen är färdigskriven och ligger i stallet. Tänkte om och ska göra det lie snyggare dock. Säga upp hen på ett fint sätt.

Jag sitter och väntar med spänning. Nu är det inte något som faktiskt händer idag utan imorgon, men jag får väntar med spänning redan idag. Det är en auktion jag väntar på och det är sjukt spännande.

 

Jag vet en sak som de andra inte vet och jag är rutinerad på det här nu. =)

Fixar jag auktionen vet jag vad jag ska göra fram till jul iaf. =D Hahaha! Så jävla kul!

Jag har lite funderingar över livet. Just nu är jag trött. Jag var ju liksom uppe i morse väldigt tidigt och sprang bara in och bytta om innan jag åkte vidare och jobbade till kl 23.15. Nu ligger jag i sängen och ska fundera vidare under natten. Imorgon hoppas jag få tid att skriva ett intressant inlägg. Jag vet att det är ont om den just nu och det beror helt enkelt på att det är ont om tid i mitt liv. Dessutom är jag trött och har inte riktigt orkat skriva något på den lilla tid som är över, inte skriva något vetttigt iaf.

 

Nu ska jag sova. Sömnen känns lockande just nu.

Nu har jag lagt ut en hel del annonser på min nya sida på facebook. Det blev en del till slut.

Jag hoppas sälja en massa där för på måndag tänkte jag återinvestera pengarna i lite kläder som jag sill sälja framöver. Det är skitsnygga kläder i linne bla. Alla kläder är ekologiska. Egentligen är det inte min stil, men jag hittade lite jag ville ha ändå. Det var massor med stickade kläder också. Det blir nog bra.

Annonsen på kläderna kom in ganska sent så chansen att jag kan köpa dem är ganska stor.

Nu ska jag lägga in det sista för idag som är lite halsdukar. Sedan ska jag ägna tiden åt lite annat.

 

Här kommer ett urval med vad jag har hemma just nu.

Idag har det varit fullt från morgon till kväll. Jag orkar faktiskt inte ens skriva om allt jag gjort. Ni kan få lite bilder imorgon, eventuellt om jag orkar och har tid. Min nya facebook-sida kan ni kolla in så kan ni iaf kunna lista ut vad jag ska göra under morgondagen. Jag har MASSOR med fler saker att lägga ut imorgon. Det här var bara en bråkdel.

 

Jag har verkligen insett nu att det är stora skillnader mellan olika länder. I många länder råder det uppenbarligen manana-mood. Jag har fått svar som "Why such a rush?" och liknande, men jäklar i min låda om de ska ha någon information av mig. Då får man mail i stil med "Urgent reply". Hahaha, människor är bra roliga. =)

Nej, nu måste jag iaf iväg och göra lite saker. Ska ta in en häst från lervällingen som just nu råder i hagen och känner jag den hästen rätt kommer hon inte att komma till grinden. Det är lugnt jag har redan förberett för att gå ut i gummistövlar.

 

 

För ett tag sedan insåg jag att jag saknade en sak från där jag bott tidigare väldigt mycket. Där fanns en fiskare, jag bodde väldigt nära havet, som sålde bla rökt fisk. Jag är väldigt matkräsen och tillagar nästintill ALL min mat själv. Jag köper bara råvaror. Naturligtvis händer det att jag köper annan mat som är lite halvfabrikat, men jag kan ärligt säga att jag inte ens vet när jag sist gjorde pulvermos. Nu saknade jag fisken och efter att ha köpt hemrökt fisk är det svårt att köpa samma i butik faktiskt. Sagt och gjort la jag in en attraktionslagsönskning och hemgjord rökt fisk.

Imorgon blir det Uppsala hela dagen. Jag hoppas kunna ta en massa roliga bilder.

 

Jag ska åka härifrån senast kl 7.15 och då ska jag ha hunnit släppa ut och mocka till mina egna hästar. Haha, jag är sjukt morgontrött kan jag tillägga, men jag måste försöka komma upp i tid. =)

Vi får väl se hur det går.

 

Nu ska jag njuta av första avsnitten av Downton Abbey i senaste säsongen. 

Har ni någon tänkt på vad som gör en present? Eller en julklapp eller vad man nu ger bort? 

 

Jag har fått dyra presenter, jag har fått fina presenter, jag har fått presenter jag egentigen inte ville ha.

Jag tror att jag är ganska bra på att köpa presenter åt andra. Ibland räcker det med något litet. Jag ska berätta en liten historia.

 

Min mormor berätta för mig för länge sedan hur hon och en av mina mostrar brukade skicka små chokladbitar till varandra i ett kuvert. Det kunde vara en liten dajm tex. Ni vet, den får ju plats i ett kuvert. De bodde nära varandra så det var inte det att det inte kunde träffas ofta. När min mormor berättade om det här och om känslan när hon fick ett litet paket hemskickat. Det är ungefär som att hon fick en liten bekräftelse på att hon finns till och att någon skänkt henne en tanke. Tänk att så lite räcker för att göra en annan människas dag. En liten tanke och en gest som inte kostar mer än 15:-. Tror ni att känslan över att få den stora julklappen för 1500:- ger en större känsla? Jämför själv i ditt inre och tänk efter.

 

Jag gav bort en sådan present igår, visserligen kostade den mer än 15:-, men jag kände direkt när jag såg det som blev presenten att den skulle uppfylla den önskan jag önskade med en present till den personen. Jag kände när jag tog i presenten känslan personen som fick den skulle känna varje gång han tog i det han fick. Det är så det ska vara. Man ska ge bort en bit av sin kärlek. Ge av kärlek. Det räcker med 15:- för att uppnå den känslan.

 

Vem har du som du vill skicka lite extra kärlek? Det är inte svårare än att du vet vem du vill ge, går in i affären, köper det som känns bra, stoppar det i ett kuvert, skriver adressen (gissar att du kan den utan att ens kolla efter till personen som ska få just den här presenten) och stoppar det på brevlådan.

 

Känslan du har den dagen du vet att personen kommer att få sin lilla överraskning kommer att ge dig så mycket positivt tillbaka att du sannolikt kommer att vara gladare än personen som får paketet.

 

Den här dagen känns som den mest stressiga sedan for ever. Min hjärna har sagt upp sig redan och stressnivån i kroppen är nog på max, men det får bli så nu.

 

Förutom att ha jobbat sjukligt mycket de senaste två dagarna på mitt jobb gör jag ju även annat. Igår släppte jag ut hästar innan jobbet så det är bara att lägga till en halvtimmes fysiskt arbete innan jobbet. En reminder till mig själv är att säga till hyresgäster att de får ha täcken på de nätter jag ska åka till jobbet morgonen efter. Nu gick det bra ändå för jag kom tidigt till stallet.

 

I morse när jag kom till stallet hade två hästar dessutom gjort ett hål mellan boxarna. Oh, happy me! Som om jag har tid idag?

Sedan en fråga jag ställer till mig själv: Varför har jag inte tvättat några byxor? Jag får väl gräva i garderoben. Tror jag har ett par som passar. Jag får ta stövlar till arbetsintervjun för de snygga byxorna som är rena slutar strax nedför knäna. Får klämma in dem i stövlarna.

 

Inte nog med allt det här: Höbonden ringde också och sa att han kommer nu på förmiddagen. Förutom det ska jag även hinna hämta hästtransporten vid kl 12, samma som jag sedan ska lämna igen innan kl 14.

Mellan allt det här ska jag hinna mocka och laga boxväggen. Tjoho! Någon som är sugen på att hjälpa till? Här finns det arbete idag för den arbetsglade personen.