Livet På En Kant

Idag bär det av mot stan - igen!

 

Vem kan motstå Söder en dag som denna? Jag satt och var lite bitter och butter över att jag inte kunde komma på någon som var ledig och kunde följa med. Sedan fick jag en liten invit till Söder av en som jag jobbar med ibland. Kunde jag tacka nej? Absolut inte! Jag bjöd in den som kallade sig för "blindtarmen" i söndags också, blindtarmen kom upp när samma person kände sig som femte hjulet en stund. Jag kan förstå. Jag hade nog känt mig likadan i det läget. Det finns ju en, eller två, personer som jag har intresse av. Män alltså. Jag har väl typ en halv tå inne, lilltå alltså, så det går ju sådär. Den ena blir faktiskt bara bättre och bättre som person från mitt perspektiv sett.

 

Mitt problem är ju att jag är sjukligt rädd för att bli sårad. Sjuuuuukligt rädd! Jag släpper liksom inte in någon på livet. Överhuvudtaget. Inporten är stångd. Det gör ju dessutom att jag har väldigt svårt att visa intresse så jag förstår om jag kan verka tvetydig, väldigt mycket tvetydig. Jaja, saker löser sig väl till precis det de ska bli. Just nu känner jag bara att jag borde väl kanske ha varit aningens lite modigare, men det är jag ju inte. För att jag  ska känna mig säker måste nog mannen i fråga säga något till mig, sedan skulle även denna man få räkna med att jag skulle se ut som ett frågetecken med gigantiska jätterädda ögon, MEN det är bara för att jag skulle hamna i någon form av känslomässig chock av rädsla. Jag har önskat mig, ni vet att jag önskar mig mycket, att nästa person som jag har en närmre relation till verkligen med hundra procent säkerhet är helt säker på att det är just mig den vill ha. Och jag vet att när den personen dyker upp då kommer det att lösa sig.

 

Nej, nu ska jag sluta tänka så mycket. Allt blir vad det ska bli. Nu ska jag åka in till stan. Imorgon är det fullspäckat schema. Hästar, jobb och sedan på kvällen middag. Middagarna där brukar slut vid typ kl 01.00. Haha! Ingen kan sluta prata och det är SÅÅÅ intressanta människor. 

Telepati fungerar ännu inte från människa till människa. Varken kvinna-kvinna, kvinna-man eller man-man. Jag vet, många kvinnor sitter nu med hakan i backen och kliar sig i håret. Tyvärr, det här är den bistra sanningen. Vill du att något ska gå fram måste du framföra meddelandet på ett eller annat sätt. 

Försök nu att återhämta dig från chocken. Jag har fler hemligheter att dela med mig av. 

När du väl kommit till stadiet att du insett att du måste framföra meddelandet du vill ha ut måste du framföra det till personen det gäller. Det fungerar INTE att berätta för precis alla andra. Inte ens om vederbörande sitter i samma rum och du talar om det för alla andra i rummet. Jag vet att det är svårt att ta till sig denna information för den är nästintill obegripligt långt från den verklighet många haft som sin sanning tidigare.  Snälla försök! Speciellt om det gäller mig för det är så jobbigt när jag sitter där med ryggen till och skrattar så jag nästan kissar på mig. Rough life! Jag fattar var du ville komma, men något gick snett när prövade med mig. Enda anledningen till att jag inte öppnade käften och sa något (mindre) lämpligt var att tårarna från mitt extrema skrattanfall rann ner för kinderna, men tack du gjorde definitivt min helg. 

Fundera på ni. Det var ni som tänkte i banor om sex, inte jag. 

Jag pratade också med en man idag. Han sa att jag ju kunde se det som öppet köp om jag träffade någon. Nu var tonen lite rå och han sa faktiskt till och med, om tex storleken inte passar. Alltså han fick lätt stå för dagens skratt. Nåväl, öppet köp it is!

Då är det väl bara å köra. 

Drömdejten då.  

Vi alla undrar ju nu hur sexet mellan kvinnan och de två männen gick till. Har du haft trekant i samma konstillation tidigare jämför du säkert med hur du själv hade och upplevde det. Har du inte haft det läser du med spänning och undrar om det är som du drömmer om och om du kan lägga till något. För erkänn, du har drömt om en trekant!

Själv? Ja, jag vill ju bara läsa mer. Just nu har jag inte ens tid att fundera över just den enskilda delen Jag har fångats av hela upplevelsen av att läsa dena erotiska text och ja, jag finner ett enormt nöje och tillfredsställelse av det. 

Jag vet att lite avundsjuk är du nu och lite funderar du faktiskt på vem jag egentligen är som både kan skriva om något sådant och erkänna att jag finner det tillfredsställande. 

Har ni tänkt på hur mycket som hänt den senaste tiden? För att inte tala om det senaste året. Jag kan bara säga att det är INGENTING mot vad som hänt inom mig. På många sätt är jag en ny människa och jag är den människa jag VILL VARA på många sätt, men självklart, till perfekt har jag ännu inte nått upp till. 

Den 1 april kommer livet säkert ta mig ännu längre än jag redan kommit. Ibland har jag redan nu lust att sätta mig ner och gråta för att jag är så glad och lycklig. 

Det som kanske fattas är en man, men jag resonerar liksom så att det kommer väl när det passar. Jag har redan hittat en av intresse. Det var länge sedan jag såg människan för första gången och redan då hade jag liksom svårt att slita blicken från honom när vi var i samma rum. Sedan när personen visade intresse blev jag så paff. Hur kunde denna "perfekta" person vara intresserad av mig? Haha! Fatta hur knäpp jag är. Nåväl, jag vette tusan om jag ens är redo mentalt. Jag har ju som varit lite skör innan. Man måste vara rädd om mig annars är det kört. Skillnaden här är att jag känner mig helt lugn och ostressad när det kommer till den här personen. Bäst tycker jag om när han lägger sin hand på min rygg. Do it again, please. Livet tar en dit man vill i exakt rätt tid. Det är så lätt och enkelt, bara man vågar tro på det till 100%. 

Iaf här kommer ett exempel på min blyga sida. 

För typ två år sedan såg jag för första gången en person. Vår gemensamme "vän" gjorde en extra presentation av oss och det var ungefär som att han någonstans måste ha fattat att tycke skulle uppstå. Vi träffades inte mer på ett tag efter den första gången. Sedan träffade ju jag en annan person under stor del av förra året och hade väl det lite i mina tankar ett tag.

Jag och "personen" sågs iaf igen förra året och det var väl där någonstans det började. Tycket alltså. Iaf åkte jag iväg till Norge och jobbade där sedan. Jag erkänner att den här personen aldrig försvann ur mina tankar, men här har ju då jag inte så höga tankar om mig själv. Jag ser det ju som att jag inte är tillräckligt bra för den personen. 

När jag ser att vi kommer att ses igen efter min hemkomst till Sverige blir jag glad som tusan. Jag ser fram emot detta. Personen säger när vi träffas bra saker om mig, indirekt detsamma som det faktum att jag tänkt på den personen flera ggr under sommaren fast då han om mig. 

Iaf börjar ju jag "starta" något med en annan ett tag innan jul. Sista gången jag träffade "personen" kunde jag fortfarande inte slita blicken från honom, men jag var tvungen att hålla tillbaka då jag ju några dagar senare skulle träffa "den jag hade typ ett halvt förhållande med vid det laget".  Nu när det helt är slut, alla känslor borta med honom, tänker jag bara på att jag vill träffa den här andra igen. Nu då till mitt problem - jag skulle inte för mitt liv våga göra någon som helst move. Jag är dessutom trög som fan när det kommer till att förstå att män är intresserade av mig. 

Så vad fan ska jag göra? Önska mig att en stjärna trillar ner så jag kan göra mig en önskning. I min värld skulle det vara högst önskvärt att han ringde upp mig och frågade om inte vi kunde sed någon dag. 

What ever happends in life...........

PS om ni undrar varför det försvinner lite ord avslutade jag ett 24-timmars arbetspass, åkte på personalmöte på ett annat ställe för att sedan åka till stallet. Upp imorgon kl 05 för att hinna med hästar innan nästa 24-timmarspass kl 09. 

Jag har fått nya kunskaper idag. Det spårar liksom alltid ur någonstans i dessa samtal. Idag kom vi in på ämnet sex - igen!

Nåväl, vi började återigen prata om storleken på mäns kön varpå frågan om storleken på kvinnors också varierade. Det största problemet var dock att merparten av alla kvinnor saknar kontakt med sina kön. Det var en ny kunskap. Var inte oroliga om ni nu känner er träffade, som jag precis skrev gäller ju detta merparten av alla kvinnor. Vad tror ni? Stämmer detta påstående?

För första gången på länge är jag faktiskt ärligt intresserad av en annan person. På riktigt!

Han har snart gått igenom hela check-listan jag har som vi kan kalla: Är han intresserad? Den är på sätt och vis utvecklad tillsammans med en annan man, en kompis till mig, och känns därför som något som jag kan lita på. Den här kompisen och jag brukra byta erfarenheter, ge varandra bra råd osv. Han är en riktig man-man och är super att byta just en här typen av saker med. Jag brukar ge honom råd i liknande situationer om kvinnor. Säga vad kvinnan vill veta när hon ställer en halv fråga och hur han ska gå tillväga för att hon ska få svaret hon vill ha utan att hon någonsin ställer frågan. Det är verkligen win-win situation för oss.

 

Jag kan erkänna att visst intresse dök upp från min sida redan första gången jag träffade personen, men jag tänkte att han var en player. Det är något jag inte tror längre. Det som är så bra är att han kör steg för steg på listan så det är väldigt enkelt att förstå. Dessutom i perfekt lagoma steg. Jag finner det smickrande och tycker att det är väldigt gulligt.

 

Det är bra. Jag behöver något sådant här positivt i mitt liv nu, det passar liksom in med resten av mitt flyt. Jag ska njuta av det här. Jag vet att jag kommer att träffa honom igen, så det känner jag ingen stress över. Det är fan nice. I promise you, det är ingen jag någonsin tidigare nämnt i denna blogg och det kommer att förbli en hemliget vem det är ett tag till. Ni lär inte få höra något om det på ett bra tag. Tror jag....... ;-)

Jag har köpt ett halsband som är av betydelse för mig. Jag tar aldrig av mig det. Det har suttit på sedan i höstas någon gång och jag kommer att ha det på tills det ramlar av av sig själv. Då har det tjänat sitt syfte.

Halsbandet är av karneol, en ädelsten. Det sägs att den ska dra till sig ens själsfrände, dvs mannen i mitt liv. Jag tror på ödet och den man som jag nu kommer hitta är mannen i mitt liv. Det är min fulla tro. Ni får tro vad ni vill, men så här är det.

 

Det här innebär att jag inte letar. Mannen kommer att komma till mig och inte jag till honom. Det gör heller inget om jag inte träffar någon som jag vill träffa på "det" sättet. Känner jag inget sådant med halsbandet på är han inte mannen i mitt liv.

Jag trodde jag hittade en förut, men jag var ju inte vatten värd. Naturligtvis finns även han med. Alla finns med för nu när jag har halsbandet på mig VET jag att rätt man kommer. Det finns inga tvivel bara möjligheter.

Hur vet man om man är avelsmässigt kompatibel med en annan människa?

Alla har vid det här laget hört talas om feromoner. Det antar jag iaf. Åtminstone om du läste rubriken, kände intresse över att läsa vidare för att sedan 1, om du är man - undrar du givetvis: Hur skall min snopp lukta? 2, som kvinna vill du veta: Detta verkar intressant. Får man säga så?

 

Nu var det inte så enkelt. Det är inte bara snoppen som ska lukta rätt enligt kvinnan - snippan (måste använda fin-ord i fin-inlägg) måste enligt mannen också lukta rätt. Det fungerar så ute i världen. Du vet att du hittat rätt om könsorganet luktar rätt. Borde det inte då vara väldigt enkelt att hitta en partner? 

Jag kan tänka mig flertalet lösningar, allt för att slippa missförstånd i framtida förhållanden. Det skulle spara tid i sökandet av partner och det skulle underlätta då man inte behöver undra om det är rätt eller inte. Det är till och med så att jag skulle kunna öppna ett kontor med snopp-koppar som kvinnor får lukta på och fitt-koppar som männen får lukta på. Nu tänkte min hjärna vidare och tänkte att lukten kanske skulle bli lite unken efter någon dag, men enligt artikeln i Illustrerad Vetenskap ska vi, om det är rätt, inte känna att det luktar illa då. Det är hela grejen.

 

En alternativ lösning kan vara "speed-dating" där männen stoppar ut snoppen genom ett hål dvs det enda man kan se när man går förbi. Kvinnorna får x antal i tid att lukta på varje snopp innan de blir ringda vidare för att lukta på nästa. Sedan byter man så att männen får lukta, då behövs ju en annan lösning än ett hål i väggen, men jag kommer nog på något. Annars kan ni bidra med lite förslag i form av kommentarer.

 

Det här skulle kunna ge den perfekta "match-makingen". När luktkontrollen är gjord får man kryssa i vilka man kan tänka sig och sedan, där det blivit en match, kör man vidare på dating. Allt klart redan innan, liksom! Det här skulle ju vara mycket lättare än att behöva ligga mitt i hettans stund och komma på "What the fuck! Det luktar inte rätt. Vad ska jag säga nu?" Känns ju lite fel att bara börja dra på sig kläderna och säga: Sorry, det här fungerar inte. Du luktar inte som att du är avelsmässigt kompatibel med mig. Jag måste gå.

 

Ni måste erkänna att när ni läser det här känns det som att det kommer en våg av lättnad inom er. Hur det skulle underlätta hela urvalet. Jag menar, det är ren fakta och vetenskapligt bevisat om och om igen att det är så här det fungerar. Det skulle invagga er i en otrolig trygghet inför kommande relation att ni redan från början vet att ni valt rätt. Allt enligt vetenskap och riktiga fakta som går att lita på.

 

 

 

http://fof.se/tidning/2003/4/sa-lockas-vi

http://www.alltforforaldrar.se/forumarchive/forums/viewArticles/80/2921715

http://www.smart-publications.com/articles/human-pheromones-the-science-behind-the-scent-of-attraction

Ibland önskar man att man gjorde vissa saker annorlunda.

Idag grubblade jag på en sak, eller analyserade rättare sagt. Det har med "han" att göra. Jag ångrar att jag var på så fetbittert humör den där dagen han kom och skulle be om ursäkt. Det var fan dåligt av mig och jävligt starkt av honom. Varför gjorde jag det liksom? Det jag undrar egentligen idag är vilken bild det gav av mig i förhållande till den jag egentligen är, men skitsaksamma. Det är ändå försent på den frontet så jag ska sluta fundera över det.

 

Jag ska fundera över nu, eller vad som sker i framtiden.

 

Enligt attraktionslagen ska man tänka vad man vill ha och sedan lägga till, eller något bättre. Jag fortsätter alltså med min lista på vad jag önskar och idag kom det faktiskt till lite.

 

Så småningom när jag har tid och lust dyker det upp någon som passar in. Det är jag övertygad om. Jag kanske ska lägga till lite saker om hur jag önskar vara. =) Jag måste fundera på den.

Usch! Jag har funderat lite på senare tid, eller sista veckan iaf, på en sak. För ett tag sedan kallade ju jag en person för jävla tönt om ni kommer ihåg. http://livetpaenkant.blogg.se/2012/june/jag-ar-fortfarande-ledsen.html Det kanske inte framgick riktigt, men jag ansåg att han var en jävla tönt skrev jag. Det var dumt. Jag är ju själv en lika stor tönt som inte kan gå fram jag.
Jag vet att det är fel, men jag vill verkligen prata med honom. Det kommer jag aldrig att våga. Jag lever hellre i ett konstant lidande än ligger nere på botten igen. Efter att jag träffade honom första gången har det liksom aldrig blivit något annat. Allt jag kan göra är att jämföra alla andra som jag tänker träffa med honom. Ingen är samma. =(
Nu låter kanske det här bra i era öron, men grejen är den att han sagt att han inte vill träffa mig för han påstår att det aldrig kan bli något mellan oss. Grejen då blir ju att eftersom han inte vill träffa mig kan jag heller inte gå fram och prata med honom. Nu har han inte dykt upp efter den där dagen jag skrev att han var en jävla tönt. En slump! Nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Det har gått så långt att jag funderat på att flytta. Jag ser liksom ingen annan utväg. Jag orkar inte veta varje dag att det finns en promilles chans att han dyker upp. Det går inte.
Sannolikheten är nästintill obefintlig till att jag kommer fram och säger något och att jag dessutom skulle vara trevlig, nja, det är ännu mindre troligt. Jag skulle nog vara extremt avvaktande. Dock, hur jag än betedde mig, skulle jag för några sekunder känna lycka och vara lite glad.
Nej, nu måste jag ner till hästarna. Jag får fundera vidare.