Jag är fortfarande ledsen
Jag är fortfarande ledsen över det som inte var så bra med resan. Det är synd för egentligen var den fantastisk. Jag antar att jag borde ta och ringa upp personen som jag åkte med och prata med honom, men jag vet inte om jag orkar. Alltihop känns bara jobbigt just nu. Sedan vet jag inte om det är värt det. Man ställer sig ju alltid frågan: Är det värt det? Kommer det att vara likadant en gång till?
Förra våren var jag ut med en person och den fick nog mig att förlora det sista hoppet om mänskligheten. Allt med den personen fick mig bara att känna mig så jävla fel. Hela tiden. Det tragiska är att varje gång jag träffade honom var det ändå värt allt lidande. Nu vill ju knappt den personen hälsa på mig så det får jag ju bara ta och glömma. Jag har dessutom märkt att han undviker mig till varje pris. Det är då man tänker: Jävla tönt!
Han som jag åkte med är inte alls på samma sätt, men jag litar ju inte alls på andra längre. Hur ska jag kunna göra det? När det dessutom blir fel flyr jag åt andra hållet och drar mig undan. De flesta gör nog likadant.
Jag kommer att ringa och göra upp med mitt resesällskap, men kanske inte just här och nu. Inom en snar framtid kommer jag ändå att göra det. Jag är inte som den här tönten som knappt kan hälsa och gör allt för att undvika mig. Jag har dessutom mage att be om ursäkt för att det blir fel.
