Hejdå Poppisnopp!
Idag såldes Hoppan. Det kändes lite vemodigt och hon såg väldigt olycklig ut. Hon hade heller ingen lust att åka med transporten och betedde sig som en apa. Tyvärr måste jag säga att jag har otroligt dålig magkänsla när det gäller köparen och det känns inte alls bra, men nu är det så. Jag har andra hästar att ta hand om och andra planer i livet. Hoppan är verkligen en fin häst och jag hade hoppats att hon skulle säljas till någon där det kändes bra. Det hade iaf känts bra att sälja till någon där man hade känt att det kändes bra. Nu verkar det mest var en jävligt besvärlig människa, men hästvärlden är ju full av dem. Det visste jag sedan tidigare.
Jag skrev iaf in att köparen har rätt till att jag köper henne åter efter 4 månader och det kändes liksom bättre i mitt hjärta. Jag har ingen plats för henne och inte heller någon tid, men jag vill ju definitivt att hästen får ett bra hem. Just nu känns det här allt annat än det, jag gråter inombords och har värsta ångesten. Det känns precis tvärtom.
Imorgon är det nästa flyttdag och Simon åker med mig hem och MB åker åt ett annat håll. Hon ska bo hos en tjej som vill rida lite i skogen. Säljas kommer hon inte, men hon kommer att vara utlånad ett tag. Hon var ju rätt risig när hon kom hem för drygt ett år sedan och det är faktiskt inte förrän nu som hon börjar se ok ut igen och det är roligt eftersom alla hästarna bara gått och dragit fötterna efter sig i en hage.
