Jag är en utdöende art!
Det är bara att inse att medmänskligheten håller på att dö ut. Jag vet att ni är några få med mig som fortfarande lever kvar. Var fan är resten på väg? Det är många frågor jag ställer till mig själv ikväll angående hur andra människor fungerar. Är det girighet? Hur kan man? etc etc. Jag orkar inte räkna upp fler. Mitt huvud är bokstavligen helt slut just nu. Paniken när man inte vet vad man ska göra, när den man ringer inte vet vad man ska göra. Herregud! Ja, det var nog värst.
Allt ordnade upp sig till slut, men om det varit någon annan som kommit istället, vad hade hänt då? Det finns inte längre så mycket medmänsklighet kvar i samhället. Var rädd om den om ni stöter på den i något sammanhang. Det är snabbt utdöende art. Det kanske är dags att vi börjar sprida oss.
Allt ordnade upp sig till slut, men om det varit någon annan som kommit istället, vad hade hänt då? Det finns inte längre så mycket medmänsklighet kvar i samhället. Var rädd om den om ni stöter på den i något sammanhang. Det är snabbt utdöende art. Det kanske är dags att vi börjar sprida oss.
Imorgon när jag sovit på saken ska jag skriva ihop ett inlägg som ser bra ut utåt. Alltid känsligt när det gäller ens jobb.
