Publicerad 2011-04-10 20:20:23 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Dagen för mig började ganska tidigt i morse. Jag tog tåget kl 06.13 för att åka och lämna hunden. Egentligen är det en himla tur att bussen till mitt jobb är totalt missanpassad tidsmässigt med tåget. För det innebär att jag i lugn och ro hinner lämna hunden, även om tåget skulle vara mycket försenat.
Jag jobbade sedan och det var riktigt trevligt. Tycker att en person på arbetsplatsen verkligen vann sig idag och jag tycker om att kunna uppgradera människor. Till största del är det tyvärr tvärtom. De blir nedgraderade. Efter det lilla arbetspasset åket jag vidare till mina egna tottolottosar. Jag hade tänkt rida båda idag, men Norton hade ont i ryggen-igen. =( Och Ante var svullen i båda sina framben. Suck och stön säger jag bara! Norton lyckades jag få till så att han blev bättre. Tur att man är född med viss talang för det här och kan använda rätt saker vid rätt tid. Ante fick lite kylliniment på, eller egentligen är det inte liniment, men vi kan kalla det det för enkelhetens skull. Jag hoppas att han ska vara bättre till imorgon. Det resulterade i att det inte blev någon ridning idag. Norton gjorde jag liten specialarfix med så han fick ändå ett motionspass.
Publicerad 2011-04-09 22:15:18 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, precis som rubriken säger idag har jag (noll, varit olydig), ett, uppgraderat min tid på 100 meter till en betydligt snabbare. Den här hundrameterslöpning innefattade även att två, se ut som en snattare som först i panik tokryckt i de här som, jag vet inte vad de heter, men man går igenom dem när man går in i matbutiker. För att komma ut snabbast möjligast väd. Detta medan väktaren ser på och jag ropar "Vafan! Vafan! Vafan!". Om jag ska vara ärlig räckte det inte med de tre gångerna. Eftersom de här man går igenom inte gick att öppna bakvägen fick jag springa vidare och hoppa(!) ut genom en stängd kassa, notera här - Väktaren flöljde inte efter!
Nu undrar ni naturligtvis hur detta kan ske tillsammans. Jo, jag ska förklara. För det första såg väktaren när jag la alla de saker jag tänkt handla i en frysdisk, fortfarande ropandes vafan och för det andra var det ett kraftigt biljud som ekade genom hela butiken. Om jag ska vara ärlig tror jag inte väktaren ville träffa på den som orsakade det här "lilla" biljudet. Det var nämligen Vson.
Nu kommer vi då vidare till den här lilla olydiga biten. Eftersom jag hade sådan ångest förra gången jag var på affären diskuterade jag dilemmat med min mamma. Det är ju ändå hennes hund. Ikväll var det ju lördagskväll och allt och då känns det ännu mer ångestladdat. Sannolikheten att någon skulle stjäla hunden måste vara en miljon gånger större, minst. Hon säger till mig "Det går bra att sätta hunden i stången inne". Sagt och gjort. Jag smyger in när ingen ser på och kyter fast hunden lite diskret. Mitt i gången.
Skyndar mig som jag vet inte vad bort till butiken hinner plocka två av de tre sakerna jag skulle handla. När jag kommer ut ur mejeriet hör jag detta bestialiska skall i varulvston eka genom hela byggnaden. Det är precis i samma sekund som väktaren noterar detaljen och min tanke är fan, det är förbjudet att ta in hunden bara inte väktaren hinner dit först. Jag vet, jag är ju inte normal.
Efter den lilla springturen funderar jag lite och inser. Ingen kommer att stjäla besten för det är ingen som vågar komma tillräckligt nära. Dessutom talar jag om för hunden högt och tydligt varje gång jag lämnar honom att han inte får följa med någon ful gubbe. Allt ligger i betraktarens öga, och om det innefattar de 15-åriga killarna som ville gå ut ur butiken när jag satte hunden mitt i gången. Ja, då ser vi väl helt enkelt inte lika på saken jag och V.
Publicerad 2011-04-09 15:26:47 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Färdigjobbat för idag. Nu ska jag vidare mot min morbror och äta lite. Det ska bli trevligt. Eftersom jag är en nörd tog jag med mig stegräknaren och jag har idag gått 18534 steg redan. Dessutom tror jag inte att den räknade hela tiden för den liksom vinklade sig på byxorna jag hade den på idag. Jag ska ta med den imorgon också.
Idag kändes det inte lika tungt som tidigare dagar när jag jobbat på det stället. Då menar jag fysiskt tungt, men det tyckte jag sist också och då kändes hela jag som ett tuggummi söndag morgon när jag skulle upp. Det blir nog bra.
Nu hoppas jag att kommunikationen fungerat idag annars kommer nog mina hästar varken att få mockat eller kvällsmat. Helt plötsligt nu fick jag en liten aning om att kommunikationen kanske inte fungerar och då känns det hela lite illa. Fungerar det inte idag måste jag ta till åtgärd helt enkelt. Kanske att jag borde ringa, men jag tycker att det ska fungera ändå. Jag ska säkerställa det där med maten iaf. Den kan de inte bara vara utan.
Om en timme ska jag sitta på tåget så nu blir det en speedydusch, ombyte av kläder och lite piff på det sedan. Kommer att bli kanon!
Publicerad 2011-04-09 05:57:31 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Alltså nu har jag varit upp en stund. Den här tiden finns inte på min klocka egentligen och hur jag kunnat vara uppe så tidigt är för mig en gåta faktiskt. Dessutom är jag livrädd för att försova mig på de här helgerna för det går en enda buss ut till stället där jag ska jobba och den kommer fram precis när jag ska börja.
Tänk om jag skulle missa den. Det går väl att gå, men det blir en himla promenad alltså. Det är väldigt långt att gå, tror jag. Jag har ingen lust att prova ändå. Jag ska lämna Vson på vägen och det är tur att bussen inte för fem öre är anpassade efter tåget, bussen kommer nämligen en minut innan nästa tåg kommer in på stationen. Typiskt SL.
Idag ska jag iaf jobba och sedan åka till min morbror, men det vet ni redan. Det blir nog inte hela kvällen eftersom jag ska jobba imorgon också, och nästa vecka, men det blir ett problem att lösa då. Någon dag lär jag ju bli lite trött och det var det jag menade att jag skulle lösa. Annars finns det en ny helg nästa helg när jag kan vila lite. Det är nog ingen fara. Sitta hemma vill jag verkligen inte. Förstår mig inte på människor som inte vill arbeta.
Publicerad 2011-04-08 21:43:15 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Min lycka blev precis gjord. Nu tror jag inte att det var på ett sätt som kanske ni tänkt er på. Jag har ungefär sedan kl 19 varit sjukt irriterad på en grej. Tyvärr så irriterad att jag inte ens lyckades kliva upp på någon av hästarna och rida. Jag blir så förbannades trött på en del saker helt enkelt.
Nu när jag är på väg hem från tåget, jag hämtade Vson på perrongen också, träffar jag några grabbar i elva-tolvårs åldern här utanför. Den ena killen ropar "Åhh, vilken fin, jag älskar såna stora hundar, som en varg". Jag börjar le. Sedan frågar han vad hunden heter och jag svarar "Magi". Då svarar killen tillbaka "Sådana som går runt och bär på magi". Det är ju precis det han gör, Magi, annars skulle han inte ibland bli kallad för Trollis och Trollgubben. Han är magisk helt enkelt, till och med killen såg det ju. Nu är jag lycklig igen för jag har fått äran att spendera resten av kvällen med Magi i min närhet.
Snacka om att det är de små sakerna som sätter guldkant på tillvaron. För mig blev nästan den lilla killen "magi" också. Han har typ räddat min kväll nu. Nu känner jag mig glad. Uppriktigt glad faktiskt. Jag hade gärna haft sällskap av någon annan ikväll också, men inte av vem som helst då. =)
Publicerad 2011-04-08 16:48:52 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Helg vet jag inte om det blir. Jag jobbar både lördag och söndag. Imorgon ska jag till min morbror som fyller år efter att jag jobbat. Helg är det väl ändå antar jag.
Nu ska jag åka iväg till stallet och ta hand om hästarna. Båda vilade igår och Norton som jag trodde skulle bli riden igår har vilat två dagar i rad nu. Jag vet inte om jag rider båda eller om jag hittar på något annat. Jag ska också höra med några i stallet om vi ska hoppa tillsammans någon dag. Det är så tråkigt att alltid göra sådana saker själv. Dessutom kanske det är lättare att hålla motivationen uppe om man drar med sig någon mer.
Jag hade tänkt lägga ut en bild på Ante tidigare idag när jag skrev inlägget om tävlingarna, men jag glömde bort det i min morgonstress. Visserligen är det värsta minihindret vi hoppar, men han är ju min stjärna.
Som vanligt är det Fanny som har fotat! =)
Publicerad 2011-04-08 07:22:15 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Igår satt jag och tittade på lite tävlingar jag skulle kunna åka på framöver. Tävlingar är det som är mest inspirerande faktiskt. Då kan man ha sätta upp mål. För Antes del kommer det att bli några lokala tävlingar och det blir väl några starter i 0,90 först. Han scoopar helt sjukt på tävling och förra året landade vi i ett hinder. Det blir till att ta det lite långsammare. Jag vill inte ramla av heller. MB vet jag inte hur många gånger jag ramlat av när hon väl börjar hoppa och med henne tror jag att jag på något sätt provocerar fram lite sämre språng bara för att inte ramla av.
Jag blev nog lite rädd den där gången jag gjorde den riktiga avåkningen. Det är nog det värsta jag har varit med om. I två eller tre veckor drogade jag ner mig med morfin. Efter några dagar provade jag naturligtvis att inte ta något morfin på morgonen och det ångrade jag djupt. Visserligen fick jag en citodon av en person, men det var knappt uthärdligt att bara vara fram till dess att jag kunde trycka i mig mer morfin. Helt fruktansvärt.
Nåväl, tillbaka till Ante. Jag har sett ut en tävling den 22:a maj där det finns en 90-klass. Sedan finns det tävling lite här och var varje helg under maj och juni. Grannstallet har en tävling 12:e juni och där var det 0,85 och 0,95-klasser. För er som inte är så inne på det här med hopptävlingar är det höjden på hindren. De här klasserna är bland de lägsta man kan hoppa, men Ante är bara 5 år och klassas som en unghäst. Unghästar hoppar inte heller omhoppning på tid utan en felfri runda ger rosett och vinst. Vinsten delar man med övriga felfria. Det innebär att om alla är felfria får alla rosett och räknas som etta. Om ingen är felfri får den/de med lägsta antal fel, tex en rivning ger 4:a fel, rosetten och räknas som etta.
Nej, nu ska jag åka och jobba. Jag får fila på min tävlingsplanering senare.
Publicerad 2011-04-07 21:30:24 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är det nattinatti som gäller. Jag tänkte inte gå och lägga mig, men jag ska gå och se en film på TV6 som faktiskt var lite underhållande. Beerfest heter den.
Trött är jag och jag hade tänkt laga lite mat till lunch imorgon, men jag får ta och kliva upp tidigare och göra det imorgon istället. Jag börjar en timme senare eftersom Vson inte vill vara själv i tre timmar. Han blir ledsen då och om han blir ledsen blir grannarna det eftersom han gråter när han är ledsen.
Vi gick upp på affären och jag får en fruktansvärd ångest när jag måste lämna honom själv ute. Jag sa åt honom att han inte fick följa med några fula gubbar idag och så satte jag honom precis vid dörren in till affären. Det är möjligt att andra blir lite rädd för honom, men det kändes bättre när han satt så han kunde se mig gå in i butiken. Vad skulle jag göra utan min Vson? Ångest är det verkligen. Idag gick det bra.
Det finns en annan sak som jag börjar bli frustrerad över nu. Ingen ångest liksom, men frustration. Det känns som att jag inte har någon kontroll och jag blir galen på att inte ha kontroll. Dessutom vet jag inte hur jag ska göra för att få bara lite kontroll igen. Alltså det har med en annan person att göra och det är inte så att jag på något sätt vill ha kontroll över personen, det är mer att jag vill ha kontroll på mig, eller vad jag nu ska skriva om det. Frustration! Jobbigt är det och jag lär ju ha det så här ett tag nu.
Nej, nu är det filmtajm igen.
Publicerad 2011-04-07 18:14:59 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu har jag tagit en superpowernap i soffan en timme och det var riktigt skönt. Nu ska jag fundera över vad jag ska göra resten av kvällen. Det blev stalledigt även om jag var sugen på att åka dit, men jag får härda ut till imorgon helt enkelt.
Det enda jag vet att jag måste göra är att gå upp till affären och köpa något att äta till lunch imorgon. Egentligen skulle jag kunna göra det på den andra affären för där hyr de ut filmer, men jag vågar inte sätta fast hunden utanför för då kanske någon stjäl honom. Det vill jag ju verkligen inte. Stora skräcken liksom. Vem ska då grusa ner min säng och ligga som en katt på sängen när jag kommer från duschen?
Nu ska jag softa lite till innan jag kommer på att jag softa och funderat för länge och inser att jag måste skynda mig till affären innan den stänger. Dvs jag kommer inte att göra något. Jag känner mig själv. Däremot skulle jag kunna bjuda hem något sällskap. =)
Publicerad 2011-04-07 16:21:56 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Sitter nu och funderar på om jag ska åka till stallet eller inte. Det känns lite jobbigt med tanke på att tågen strular just nu och det blåser så förfärligt ute. Medryttarna är där idag och de mockar och fixar till hästarna. Det skulle vara skönt att bara vara en dag också. Lite sugen på att gå och hyra en film är jag. Skulle vara skönt att bara slappa i soffan. Sedan behövs det dammsugas också för hunden har dragit in jäääääättemycket grus i hallen. Duschen är ju som längst in i lägenheten och även om han duschas(och lägger det mesta i min säng!) hamnar det en hel del grus på vägen till duschen.
Trött är jag också. Jag måste se över min "foderstat" igen. Det här håller inte. Jag kan inte gå och vara trött bara för att jag har ätit dålig mat. Nu har jag inte ätit dålig, dålig mat typ som MackyDonken, utan jag har inte anpassat näringsintaget i förhållande till vad jag förbrukat. Ska fundera lite på det också.
Annars har det inte hänt något intressant idag tror jag. Jag tror faktiskt inte ens att jag har funderat på ditten och datten idag. Inte vad jag kan komma på just nu. Kommer väl lite mer idéer om en liten stund skulle jag tro. Nej, idag har jag nog bara haft I-landsproblem att tänka på.
Publicerad 2011-04-06 22:36:48 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, nu ska jag erkänna här. Det är faktiskt så att jag hittat en person som jag är intresserad av. Dock är jag ett nöto så det går lite trögt för mig. Jag har tänkt att jag ska fixa något med det, men det mesta tar lite tid för mig och jag tycker om att få saker serverade, helst på silverfat. Ju mer jag tänkt på det desto mer inser jag att jag faktiskt är intresserad. Nu vet ju ni att jag funderar väldigt mycket dessutom.
Jag ska iaf fixa det här nu har jag tänkt. Jag har bara inte kommit på hur. Tursamt nog är min hjärna på ON och därför lär jag lösa det snart. Det finns en sak som talar emot snabbhetsprocessen är att jag är lite blygsam av mig speciellt eftersom jag inte vet om den andra är intresserad av mig. Jag vill inte bli dissad. Ja, jag vet att ni inte tror att jag är blygsam av mig, men så är det faktiskt. Åtminostone i mina mått mätt. Vetskapen om att intresse finns skulle kännas lite bättre och det skulle underlätta lite för mig. Jaja, ni är säkert inte så intresserade och jag tänkte faktiskt nana nu. Blir mer om det en annan dag.
Kampen om sängen har jag givit upp. Nu orkar jag inte ens ta bort gruset varje dag. Dessutom har hunden börjat gömma grus som jag inte hittar förrän jag lagt mig. Idag noterade jag också två små lerklumpar som han rufsat av sig på min säng. Han har vunnit kampen och jag har givit upp. Jag sover med gruset helt enkelt!
Publicerad 2011-04-06 21:49:11 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, precis som rubriken säger är jag på riktigt bra humör nu!
Fler bra stallkompisar är en orsak. Himla roligt med folk som rider sina hästar. Idag hade jag lite sällskap när jag red Ante och det var roligt. Dessutom var Muppen, Ante alltså, grymt pigg och framåt. Han brukar mer kännas som en gammal träpinne att rida. Vi lyckades få till ett jättebra byte. Ja, jag undrar också hur det gick till för det var inte min plan, inget som vi kan, eller ens har försökt oss på. Ett byte blev det hursom och ett klockrent byte var det dessutom.
I trav gick han också fint. Jag kan fortfarande inte få honom runt innerskänkel, men jag gjorde en liten special och han ställde lite inåt i nacken. Jag tror nämligen att ridning bara är en form av kommunikation och enklaste vägen - ja, det är ju helt klart den hästen fattar lättast. Vad som är rätt och fel? Jag vet faktiskt inte och ärligt talat skiter jag i vilket. Jag rider på mitt sätt, hästarna fattar och vi har roligt tillsammans. Det är dessutom extremt sällan jag blir arg på en häst vid ridning eller behöver slå den eller bestraffa den på annat sätt. Vi kör på den enkla varianten: Kommunikation!
Ni andra får göra precis vad ni vill också. Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om hur andra rider. Vi har alla olika mål med våra hästar. Åh, det var en grej till idag som jag märkte med Ante. Mer ben på honom betydde mer samling. Det är så skönt att ha en intelligent häst. Det innebar att för första gången råkade jag sätta för mycket samling för hästen och han bytte bak flera gånger i galoppen. Det var intressant och nu har jag något att jobba på själv. Rida med lite finare hjälper.
Egentligen är det perfekt läge att hästen är så pass lyhörd. Det innebär att jag redan nu kan bestämma "mängden" samling på min häst. Få förunnat tror jag. Norton kan jag det med, men det är inte konstigt med tanke på att den hästen är totalt suverän. Ante som bara är fem, ja, det är mer ett fenomen faktiskt. Bara att konstatera att kommunikationen fungerar. Jag gör en sak och han svarar rätt. Jag är helt klart nöjd med mig själv. Träningen har givit resultat. Nu kan ju ni andra besserwissrar ha åsikter och ha på, säger jag bara. Jag vet och tror på det jag gör och som jag skrivit tidigare - JAG HAR EN PLAN!!!! Även om det verkar lite hattigt med min träning och oplanerat vet jag vad jag pysslar med. Det är som att lägga ett pussel. Man lägger bit för bit och helt plötsligt är hela pusslet färdigt.
Publicerad 2011-04-06 17:29:41 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Dagen har ägnats åt tankar åt både ditten och datten. Överlag har jag känt mig lite pessimistisk. Vissa saker har dock varit underhållande, medans andra har framkallat början till magsår. Magsårsdelen tänker jag åtgärda snarast möjligt. Det håller inte längre. Underhållningen tänker jag berätta om.
Det förhåller sig nämligen så att jag har ledsnat på människors skitsnack, eller egentligen vet jag inte om det är skitsnack heller. Ni vet, det här som folk säger när "personen" inte är i rummet, men när personen är i rummet snackar de inte alls eller är trevliga. Va fan! Bestäm er för helvete. Man kan inte vara både och. Det här har jag ledsnat på nu och har funderat lite på hur jag ska kunna åtgärda, åtminstone så jag slipper lyssna. Hate it! av flera anledningar. Ett, jag själv dras himla lätt med och börjar likadant och två, jag mår faktiskt dåligt av att höra på skiten.
Därför har jag kommit på att jag måste åtgärda detta. Ett alternativ jag kommit på är att helt enkelt tala om för person B att person A har åsikter om denne nästa gång alla tre vistas på samma ställe. Det alternativ känns inte så bra för då har jag fått för mig att person B kan bli lite ledsen. Alternativ nummer två är att fråga person A om den inte "fått knulla på länge". Det kan också vara känsligt för det är faktiskt så det brukar förhålla sig och person A blir med största sannolikhet sur. Alternativ 3, endast genomförbart om båda personerna är män, är att fråga person A om denne är bög eftersom den verkar vara besatt av person B eftersom denne inte pratar om annat.
Jag tror att både du och jag kan konstatera att alla de här alternativen kan få negativa konsekvenser för mig. Därför har jag dragit lite på att åtgärda detta, men jag börjar seriöst ledsna på snacket. Jag är ju en svart-vit människa utan gråskala och snart har jag övergått till mitt kolsvarta tillstånd på den här punkten. Det är inte bra.
Idag gjorde jag därför en liten status på facebook där jag skrev:
"Sitter och funderar på om det är 'tiga är silver, tala är guld' eller 'tala är silver, tiga är guld' som gäller, men har en känsla av att det är det sistnämnda som gäller när bitter och knulla ingår i det man tänkte säga."
Detta resulterade i att jag fick sms från en man som tydligen verkade vara lite sugen och nu undrar jag: Hur fan fungerar en manshjärna? Det är ju inte jag som är bitter. Fattar inte manshjärnan det eller? Går den enbart en efter kvinna-knulla och gör en koppling, eller vad?
Publicerad 2011-04-06 06:32:35 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu när jag vaknade på morgonen kände jag mig kraftigt oinspirerad av att jobba. Antar att det kommer lite nu och då, men usch vad jobbigt det blev att kliva upp. Tyvärr kan man ju inte göra bara vad man känner för varje dag och det är bara att kliva upp ändå och åka iväg.
Grejen är också att det troligtvis kommer att bli en lång dag idag vilket inte gjorde det lättare. Jaja, ingen idé att gnälla. Jag har ju ett jobb att gå till. Hunden är åtminstone söt och rar, men han har inte knackat så där gulligt på dörren den här veckan. Han kanske har en dipp. Han är extremt morgontrött och det skulle kunna vara det också.
Jag har inte hunnit komma till det här stadiet när hjärnan började tänka sig in i banor om att låtsas att inte veta starttiden på jobbet, så så illa kan det ändå inte vara idag.
Det är som jag skrev i helgen. Det man skriver blir lite som en sanning och det är onödigt att vara gnällig här. Mycket roligare att läsa om roliga saker. Igår fick jag massor av läsare när jag skrev ett inlägg som lät illa först i början. Ska man tolka det som att människor vill att det går dåligt för andra?? I sådana fall är det tragiskt på riktigt faktiskt.
Publicerad 2011-04-05 22:04:58 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag har jag träffat bästaste sällskapet. Det var länge sedan, ganska många år sedan faktiskt jag hade så trevligt sällskap överlag. Ja, trevligt var det och jag vet inte mer vad jag ska säga.
Idag gjorde jag en liten tabbe när jag gick hemifrån. Det var nämligen så att när jag kom fram till tågstationen hade jag inget busskort med mig. Jag hann få fet ångest innan jag kom hem igen. Jag är sjukligt disträ och blev orolig att jag skulle ha tappat det på vägen. Givetvis gick jag samma väg tillbaka hem. Kommer hem och letar som värsta galningen. Vänder in och ut på jackan, som jag egentligen visste att jag redan tagit ut det från. Letar runt där jag stoppade i de andra sakerna i den nya jackan. Inget busskort. Jag hann få sådan total ångest att jag tror till och med att jag typ började svettas. Det var fruktansvärt. När jag nästan givit upp ser jag busskortet ligga i en av gristofflorna, ja, du läste rätt, i en av gristofflorna. Så jävla fult! Ett stort tryne har dem också. Busskortet hittat iaf!
Detta ledde till att jag blev väldigt sen och eftersom jag visste att Fanny skulle åka ut lite senare ringde jag och kollade om jag kunde få åka med henne. Klart! Bästaste stallsällskapet nummer 1. Väl i stallet hade jag planerat att rida ut med Sara, och det gjorde vi också. Bästaste stallsällskapet nummer 2. Nu graderar jag dem inte ett och två utan det var liksom bara ordningen idag. Dessutom är fler med i klubben bästaste stallsällskapet, men jag tänker inte räkna upp dem nu.
Det var länge sedan jag hade så roligt i stallet med några andra faktiskt. Jag kan nästan inte räkna hur långt tillbaka, men roligt att åka till stallet är det igen. Dessutom har det blivit roligt att rida. Fascinerande att sällskap kan göra så mycket. Idag märkte jag att Norton behöver lite bättre kondition och egentligen är det bara att rida på, men idag var första dagen jag tänkte på det och liksom fick lite vilja till att hästen skulle komma dit också.
Imorgon verkar det som att jag kommer att jobba lite längre, men jag får väl helt enkelt åka ut lite senare bara. Jag lär ju hinna ändå.
Det finns en sak till jag skulle vilja fixa med, men det lär dröja lite till. Hur länge vet jag inte och jag tänker inte berätta förrän det är klart .Grejen är den att det upptar ganska stor del av min tankeverksamhet och de flesta dagarna är det bara positivt, ibland får jag en ångestdipp. Jag borde fixa det snarast möjligt, men jag är lite seg på vissa bitar i mitt liv. Det här brukar jag få serverat dessutom.
Många läsare fick jag idag också när jag skrev ett muppinlägg tidigare. Hihihi!!!
