Sprinttid uppgraderad till 1.1-snabbare än väktaren
Ja, precis som rubriken säger idag har jag (noll, varit olydig), ett, uppgraderat min tid på 100 meter till en betydligt snabbare. Den här hundrameterslöpning innefattade även att två, se ut som en snattare som först i panik tokryckt i de här som, jag vet inte vad de heter, men man går igenom dem när man går in i matbutiker. För att komma ut snabbast möjligast väd. Detta medan väktaren ser på och jag ropar "Vafan! Vafan! Vafan!". Om jag ska vara ärlig räckte det inte med de tre gångerna. Eftersom de här man går igenom inte gick att öppna bakvägen fick jag springa vidare och hoppa(!) ut genom en stängd kassa, notera här - Väktaren flöljde inte efter!
Nu undrar ni naturligtvis hur detta kan ske tillsammans. Jo, jag ska förklara. För det första såg väktaren när jag la alla de saker jag tänkt handla i en frysdisk, fortfarande ropandes vafan och för det andra var det ett kraftigt biljud som ekade genom hela butiken. Om jag ska vara ärlig tror jag inte väktaren ville träffa på den som orsakade det här "lilla" biljudet. Det var nämligen Vson.
Nu kommer vi då vidare till den här lilla olydiga biten. Eftersom jag hade sådan ångest förra gången jag var på affären diskuterade jag dilemmat med min mamma. Det är ju ändå hennes hund. Ikväll var det ju lördagskväll och allt och då känns det ännu mer ångestladdat. Sannolikheten att någon skulle stjäla hunden måste vara en miljon gånger större, minst. Hon säger till mig "Det går bra att sätta hunden i stången inne". Sagt och gjort. Jag smyger in när ingen ser på och kyter fast hunden lite diskret. Mitt i gången.
Skyndar mig som jag vet inte vad bort till butiken hinner plocka två av de tre sakerna jag skulle handla. När jag kommer ut ur mejeriet hör jag detta bestialiska skall i varulvston eka genom hela byggnaden. Det är precis i samma sekund som väktaren noterar detaljen och min tanke är fan, det är förbjudet att ta in hunden bara inte väktaren hinner dit först. Jag vet, jag är ju inte normal.
Efter den lilla springturen funderar jag lite och inser. Ingen kommer att stjäla besten för det är ingen som vågar komma tillräckligt nära. Dessutom talar jag om för hunden högt och tydligt varje gång jag lämnar honom att han inte får följa med någon ful gubbe. Allt ligger i betraktarens öga, och om det innefattar de 15-åriga killarna som ville gå ut ur butiken när jag satte hunden mitt i gången. Ja, då ser vi väl helt enkelt inte lika på saken jag och V.
Nu undrar ni naturligtvis hur detta kan ske tillsammans. Jo, jag ska förklara. För det första såg väktaren när jag la alla de saker jag tänkt handla i en frysdisk, fortfarande ropandes vafan och för det andra var det ett kraftigt biljud som ekade genom hela butiken. Om jag ska vara ärlig tror jag inte väktaren ville träffa på den som orsakade det här "lilla" biljudet. Det var nämligen Vson.
Nu kommer vi då vidare till den här lilla olydiga biten. Eftersom jag hade sådan ångest förra gången jag var på affären diskuterade jag dilemmat med min mamma. Det är ju ändå hennes hund. Ikväll var det ju lördagskväll och allt och då känns det ännu mer ångestladdat. Sannolikheten att någon skulle stjäla hunden måste vara en miljon gånger större, minst. Hon säger till mig "Det går bra att sätta hunden i stången inne". Sagt och gjort. Jag smyger in när ingen ser på och kyter fast hunden lite diskret. Mitt i gången.
Skyndar mig som jag vet inte vad bort till butiken hinner plocka två av de tre sakerna jag skulle handla. När jag kommer ut ur mejeriet hör jag detta bestialiska skall i varulvston eka genom hela byggnaden. Det är precis i samma sekund som väktaren noterar detaljen och min tanke är fan, det är förbjudet att ta in hunden bara inte väktaren hinner dit först. Jag vet, jag är ju inte normal.
Efter den lilla springturen funderar jag lite och inser. Ingen kommer att stjäla besten för det är ingen som vågar komma tillräckligt nära. Dessutom talar jag om för hunden högt och tydligt varje gång jag lämnar honom att han inte får följa med någon ful gubbe. Allt ligger i betraktarens öga, och om det innefattar de 15-åriga killarna som ville gå ut ur butiken när jag satte hunden mitt i gången. Ja, då ser vi väl helt enkelt inte lika på saken jag och V.
