Publicerad 2011-03-04 21:38:08 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är jag faktiskt rent fysiskt riktigt slut. Funderar på att gå och sätta mig i fåtöjen framför tvn en stund, men jag vet inte om jag orkar det ens. Jag har också rostat bröd som luktar gott. Grejen är den att jag vet att det är riktigt jävla äckligt bröd. Det var nåt med äpple och det såg ut och luktade gott när jag tog det i affären, men när öppnade det hemma smakade det skit. Dessutom luktade det äpplecider. Nu har jag inget annat att äta och jag tänkte att om jag rostar det kanske det smakar bättre.
Hunden var söt idag. När jag öppnade Nortons dörr såg han på en gång att han hade arbete där inne. Norton fick nämligen en torvbal i förrgår och har inte haft isär den själv ännu. Hunden tycker att torv är bland de bättre stallsysslorna vi gör och satte genast igång att arbeta med den. Vovven hälsar att det heter döda torven. Han fattade också rätt snabbt att det är meningen att hästarna ska stå still på gången för varje gång Ante började krafsa smackade jag och då sprang hunden ut och kollade vad han gjorde. När han kom in i boxen igen berömde jag honom och han fattade snabbt vad som gällde. På slutet sprang han ut och kollade så fort Ante rörde på sig och kom tillbaka när han stod stilla igen. Smart hund!
Jag kan verkligen ha nytta av honom om jag tränar till det lite. Jag måste tillägga att vi tränat på det här med smackning sedan tidigare för om hästarna är ute och jag smackar checkar han läget och vallar in dem. Det är inte alltid det går jättebra, men han förstår vad han ska göra.
Funderar på om jag kanske ska hitta på något imrgon, men jag vet inte riktigt vad. Alkohol är jag ju inte så intresserad av och de jag brukar åka och hälsa på är bortresta. Ja, ja, något dyker det väl alltid upp. Först på morgonen/förmiddagen ska jag till stallet och fixa med det. Jag är lite inne på att klippa Norton för han ser ut som en lurk just nu och jag tycker inte om att ha hästar som är fula. Inte för att Norton är ful-ful utan för att han ser ut just som en lurk med all sin päls. Snyggare om han är lite fixad för han är en väldigt snygg häst faktiskt. Även om han är gammal nu, eller lite äldre som han själv skulle kalla det.
Just det. Jag har ett tips till er också. Om ni har skavsår på ena tån och har tillgång till plåster innan ni ska gå en lite längre promenad är det med fördel man sätter på det över skavsåret. Bara så ni vet om det skulle hända er. Sista biten hem kan bli lite plågsam annars.
Publicerad 2011-03-03 21:50:41 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag blev det lite motion och det är ju bra. Börjar känna mig som en slapptask snart. En bil skulle vara välbehövligt för då skulle jag känna att jag hinner rida lite mer, på hästarna alltså för er som tänkte i andra banor. Promenaderna till och från stallet tar lite på energin, inte för att det är jobbigt rent fysiskt utan det är psykiskt jobbigt. Bara tanken på en halvtimmes promenad efter att vara färdig i stallet. Å andra sidan kanske det bara är en vanesak. Förut kändes det ju jobbigt bara att gå till stallet också och det gör det inte längre.
På jobbet blev det också motion och jag tycker faktiskt om den fysiska ansträngningen. Det jag inte tycker om är att jag har fått en känsla av att jag är kass. Egentligen är det nog bara en känsla och jag tror att den bottnar i att jag någonstans inom mig vet att jag inte lägger manken till riktigt. Samtidigt känner jag att jag inte orkar det mentalt. Jag behöver lite mer tid på mig att liksom bli återställd till normalitet innan jag kan lägga manken till och verkligen känna att jag gör ett bra jobb.
Antes ben var bättre idag och det är ju bra. Jag ska försöka hagvänja honom nu och hoppas att han kan gå ut utan att dampa loss i hagen. Jag får ju också skritta på honom och det kanske är en idé. Om jag ska göra det känner jag däremot att jag måste se över mitt eget personliga försäkringsskydd. Jag vill höja livbeloppet på mig själv och ha maxad sjuk och olycksfallsförsäkring. Det känns behövligt.
Jag har ju köpt en kamera på Tradera och jag vill så gärna ha min kamera, egentligen typ igår och nu har människan som sålde den inte ens hört av sig på mail och jag känner mig lite deppig. När den väl kommer, kommer jag att bildbomba er varje dag. Jag har också varit lite besviken på den här dagen. Varför vet jag inte. Jag hade kanske hoppats på något annat, men jag vet inte vad heller. Konstigt!
Publicerad 2011-03-03 16:44:10 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Än så länge har det inte hänt så mycket idag. Jag har varit och jobbat och ska snart åka iväg till stallet. Tror inte jag orkar stressa för att passa bussen utan tar en liten promenad från tåget i stället. Nu när jag bara har två hästar att ta hand om är det inte så jobbigt längre.´
Jag har funderat lite på det här med min vikt, och nej, det handlar inte om att jag tycker att jag är fet, att jag ska gå på diet eller nåt liknande. Mitt problem just nu är att jag gått ner utan att ens försöka. Sista tiden har det varit 1,5 kg/vecka och det känns i mesta laget. Det som oroar mig då är om jag är på väg att bli sjuk, för det vill jag inte. Jag borde nog egentligen åka in till vårdcentralen och ta några prover. Lättare átt bli frisk igen ju snabbare jag får medicin. Det som talar emot är att jag inte känner mig sjuk. Det borde jag göra. Ja, jag får väl se. Förut har jag alltid gått upp när jag blivit sjuk, men tacksamt nog är det åt andra hållet den här gången, om det skulle visa sig vara så.
Jag har funderat på en annan grej också, men det vill jag inte skriva om här eftersom jag vet att det innefattar en av mina läsare. Det är absolut inget negativt, utan tvärtom, positivt. Jag får väl bara fundera på själv så länge. Den här grejen tror jag löser sig av sig själv till det bättre. För mig är det positivt i alla fall och sedan, som vanligt skiter jag i resten. Det här gör mig liksom gladare och jag hoppas det är ömsesidigt.
Publicerad 2011-02-26 19:37:13 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Nu är snart ännu en dag över. Jag är ledig den här helgen, egentligen hade jag velat jobba nu imorgon eftersom jag inte kör iväg MB då. På jobbet tyckte de inte att det var så lämpligt att jag jobbade ännu en dag eftersom jag precis avslutat mitt 13-dagar-i-rad arbete. Det kanske är lika bra att vara ledig ändå den här helgen.
Nu på eftermiddagen pratade jag med den person och den personen sa ett ord som jag inte tänkt på på ett tag. Vi pratade om en person och hon sa: Det är en sån där energislukare! Jag har tänkt lite på det nu och det stämmer. Han är en energislukare, eller var kanske jag ska säga. Det är nämligen så att jag ett tag har funderat på varför jag börjar känna mig piggare och piggare hela tiden. Nu känns det som att det kom på print helt plötsligt.
Jag har inga energislukare kvar i mitt liv. Det är underbart. Jag tycker lite att jag de senaste åren valt en umgängeskrets bestående av mest just energislukare. Hela mitt liv har känts som en enda stor energibrist. Helt plötsligt nu, ungefär strax efter jul, har jag känt mer och mer energi komma till mig. Det får mig att börja fundera över skillnaden mellan då och nu. Just här och nu, vet jag att det finns en person som ger mer energi än den tar till mig även om personen i fråga inte vet om det. Det är roligt. Det kan bli bra.
Sedan finns det en person som försöker ta min energi, men som ingenting får. Port ut har jag stängt för tillfället. Jag vill leva i det här energirika och positiva jag har. Jag ser fram emot att gå till mitt jobb och jag känner att jag orkar med både det och stallet. Ett tag funderade jag på om det berodde på att jag var mer frisk, men jag tror inte att det har något med saken att göra. Jag tror att det beror på min omgivning och människorna jag har runt omkring mig. Ni som är de här energigivarna. Jag tackar och bockar och tar tacksamt emot. Det känns som att jag har fått i ettan på räkmackan jag vill åka ett tag nu. Backen har varit i länge och jag är nu beredd att åka framåt igen.
Tack för att ni finns! Jag tror på framtiden.
Publicerad 2011-02-25 11:02:00 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Från början tänkte jag att jag bara ville ha mina "närmsta" som beökare på den här bloggen. Jag tyckte det var roligt att se vilka som kom in och läste på min blogg. Det var nästan så att jag kunde gissa mig till vilka det var. Nu har jag ändrat mig. Tävlingsmänniska som jag är kan jag inte se samma statistik dag ut och dag in. Jag behöver se att det blir fler och fler och fler. Jag vet inte vad som driver mig, men så är det.
Jag tänker inte skriva mina mål här, men jag har uppnått mål 1 kan vi säga. När jag uppnår mål två tänker jag skriva det, men jag tänker inte säga vad det är. Jag skulle kunna tänka mig att det är om ungefär två månader framåt.
Nu försöker jag arbeta målmedvetet, men jag vill fortfarande inte tappa tråden i mina inlägg och jag känner att jag börjar hitta formen på min blogg. Jag vill gärna ha en röd tråd och jag tror att jag hittat den nu. Alla inlägg är jag inte nöjd med, men jag försöker skriva det jag vill och har på hjärnan och hjärtat för dagen.
Publicerad 2011-02-25 09:00:00 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Just nu finns det två saker jag egentligen skulle vilja skriva om, men grejen med internet är att man inte kan skriva vad som helst eftersom det är ett öppet forum. På ett sätt är det jobbigt för det blir lite som en kanal ut när man skriver. Det är ungefär som att man blir befriad från någonting och kan se det ur ett mer konkret perspektiv. När det bara är inne i hjärnan är det som att allt är abstrakt.
Nu vill jag inte skriva om de här två sakerna för det skulle inte bli bra. Jag har märkt att en del människor inte har den gränsen, men jag vill gärna behålla min. Den ena känns mer aktuell att skriva om för då skulle jag kunna dela med mig av mig som person. Det här har nu tagit upp min tanke i flera dagar och den tanken blir liksom inte mindre och mindre utan mer tvärtom. Det är absolut inget negativt och det är absolut inget skitsnack av något slag. Det är bara mina egna tankar om livet.
Den andra grejen känns mer som en bitterhetsgrej och jag undrar om jag egentligen har något behov av att skriva det om det inte vore för att det just är en bitterhetsgrej. På den fronten är jag lite mer besviken och det är det som driver det. Jag kommer inte att skriva något och saken kommer att försvinna ur mitt liv inom en framtid. Det är inte så viktigt för mig att hålla på på det sättet.
Publicerad 2011-02-24 21:58:26 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Publicerad 2011-02-24 19:33:44 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag satt här och funderade lite på vad jag skulle skriva idag. Efter en lång arbetsdag krävs det ganska mycket för att starta min nöt till hjärna idag. Sitter och fundera till slut och kommer på att jag inte klantat till något idag. Passar samtidigt på att ögna igenom tidningarna då jag inser att jag visst har gjort något idag.
I morse klev jag i godan ro upp, något sen som vanligt, men det är inräknat i min tidsbudget för morgnarna numer. Fixade lite frukost som jag fick äta supersnabbt för att sedan knalla iväg till bussen. Kollar på klockan 06.38. Det är lugnt bussen går inte förrän om tre minuter och jag går iväg lite raskt. När jag närmar mig busshållplatsen ser jag att en buss kommer och kör förbi. Får lite lätt panik, men det är lugnt. Det är en annan buss, en av dem som går 2 minuter innan min. Lugnt, lugnt. Trodde jag, ja!
Kommer närmre och ser att en till buss kommer och det kan väl inte vara den andra bussen som kommer. Det måste väl vara min, eller, de andra går ju samtidigt. Ser till min fasa alldeles försent att sista siffran på bussen är en sjua - fan också, börjar springa viftandes, men busschauffören ser inte mig förrän alldeles försent och hinner inte stanna. Första tanken som kommer fram är - Fucking-jävla-fitt-SL! Jävla skit!
Jag börjar gå mot stationen istället. Nästa buss går ju inte förrän om en halvtimme och vänta i superkölden som rådde i morse ville jag verkligen inte. Går till tåget och tänker alla negativa tankar du kan tänka dig om SL. Va fan skulle bussen komma i tid idag, och inte bara i tid, den kom ju till och med för tidigt. Så jävla dåligt! Mycket svordomar, jag vet, men när man missar bussen blir man en bitterfitta rakt av. Kommer till slut fram till stationen och kommer på den briljanta idén att jag ska kolla att min klocka verkligen stämmer igen.
Till min stora fasa går min klocka efter. Inser snabbt att jag själv är skyldig. Det känns förjävligt. Det var så skönt att skylla på SL. Så enkelt. Nu var det helt och hållet mitt eget fel och SL - ja, inte var det Fucking-jävla-fitt-SL idag iaf.
Nu har jag ställt fram min klocka och imorgon ska bli den perfekta dagen. Jag hade planerat det idag. Att det skulle bli den perfekta dagen alltså, men det är faktiskt inte så lätt som man tror.
http://www.dn.se/sthlm/s-vill-se-vinterdack-pa-bussarnahttp://www.dn.se/sthlm/krisplan-for-snoovader-tas-framhttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/kylan-slapper-i-helgen_5963321.svdhttp://www.metro.se/nyheter/strejk-i-tunnelbanan/EVHkbx!lz5E97W5Lvs/Publicerad 2011-02-23 20:30:36 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Idag jobbade jag väldigt länge och jag är ju sedan helgen trött som ett svin. Återhämtningen från den lär dröja ett litet tag till eftersom det blev lite kris på mitt, vi kan kalla det ordinarie, jobb nu i veckan. I morse började jag lite senare eftersom Herr V(vovven) inte kan sitta själv så länge i den nya lägenheten. Tur var väl det eftersom dagen blev lång i övrigt.
Klockan 18 stämplade jag ut, men jag var så sjukligt trött att jag inte orkade gå ner till bussen utan satt kvar på kontoret en timme till. Till slut kom jag iaf iväg och han med tåget som går tjugo över sju. Sätter mig på tåget i godan ro och kommer på att jag måste ringa ett samtal. Ringer samtalet och pratar på som jag alltid gör för att helt plötsligt se att jag precis åker förbi stationshuset vid min station. Men åhhhhh, jag missade att kliva av på min hållplats. Fan vad jobbigt! Håller telefonen i ena handen, inser att jag gjort en pinsamgrej, tänker på den och inser då att jag fortfarande är i telefon och inte kan tänka på det. Hinner tänka - vågar jag säga att jag gjort en pinsam tabbe? Jo jo, min nya grej är ju att säga sådana saker rakt ut. Antar att hela tågvagnen insåg det också.
Det jobbigaste var nog att jag var så trött att jag nästan somnade på tåget. Kliver av på nästa station och går upp på södergående-sidan och väntar de tio minutrarna till det tåget kommer. Alltså, är det inte nog att jobba och vara astrött efter en dag som denna? Måste man också göra sådan här grejer? Tacksamt nog var tågen i tid idag och det blev ingen extravänt på försenat tåg - då hade jag nog dött på kuppen.
Imorgon ska jag fixa en perfekt dag!
Publicerad 2011-02-23 07:52:44 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Om man tänker på det nyheter och FB-statusar tycker jag mig se likheter. På båda ställen är det mest negativ skit bara. Facebook måste vara personers nyhetbilaga och tidningarnas världens. Då undrar jag naturligtvis om allt bara är skit hela tiden? Händer det aldrig något bra?
Det är fan inte underligt att vi blir mer och mer deprimerade och allt vad vi nu blir. Det är inte heller konstigt att folk snackar så förbannades mycket skit om varandra hela tiden. Om mitt liv bara är skit vill jag väl att andras också ska vara det?
Expressen Expressen SvD SvD DN DN
Det kanske helt enkelt är så att upplägget på artiklarna i tidningarna är negativa. Om vi skulle börja vända på det och se hur många som blir räddade och vilket arbete de utför istället för hur många sóm är döda och att dödssiffran stiger. Vi kanske också skulle vilja läsa om hur Libyen kommer att bli ett bättre land och inte hur diktatorn skrämmer sig kvar mig makten.
Allt är möjligt, men det kanske inte säljer tillräckligt. Folk blir inte deprimerade och läkemedelsbolagen får sälja mindre medicin och läkarna får mindre jobb. Nej, det kanske inte var någon bra idé med tanke på att det inte verkade vara bra för ekonomin istället. Jag får fundera lite på det här under dagen och komma på en bättre lösning.
Publicerad 2011-02-22 22:50:38 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
För er som inte vet vad en makaker är så kan jag berätta att det är en apa och jag önskar att jag vore en sådan. Ni vet, när man har livet på en kant är det inte så lätt alla gånger. En makaker har det betydligt lättare. Den har något jag saknar. Jag tillhör uppenbarligen en annan apras från typen västapor. Jag förstår om du inte fattar ett jota just nu. Du ska därför få en liten hint. Läs det här först och betänk att jag är den totala motsatsen:
Apor känner sig också osäkra Nu kanske du förstår vad jag menar. Jag saknar helt känsla för när jag är på väg att göra något dumt eller korkat och därför blir det litet tokigt ibland. Hade jag istället varit en makaker hade mitt liv inte varit på en kant och det hade gått betydligt smidigare för mig att leva. Dock hade det varit lite tråkigt för er för jag hade inte haft något roligt att dela med mig av.
Idag när jag var ute och körde och tänkte på vad jag skulle skriva ikväll tänkte jag lite mer i banor som att jag är helt utan hämningar, men nu när jag tänker efter är det nog mer åt hållet att jag saknar känsla för vad som verkar vettigt. Ibland är det till och med så att jag själv börjar fundera över vem fan jag egentligen är och om jag inte vet. Hur ska ni då kunna fatta? Igår till exempel när jag skrev mitt inlägg glömde jag ju att säga att jag inte går i begagnade(läs: smutsiga) underkläder. Nu kan jag ju uppfattas som äcklig liksom.
Nej, jag vet inte. Idag känner jag mig lite som Homer Simpson på något sätt. Tror ni att det kan bero på att jag åt en semla till middag? Ok, jag fattar. Visserligen äter han donuts, men vi är i Sverige och jag vet inte om det är idag fettis-dagen är eller när den nu är. Idag är det jag och Homer som gäller. Undrar vem jag får vara imorgon. jag har redan varit Mr. Bean flera gånger. Det återstår att se. Alltid spännande att se vad nya dagar har för utmaningar och tokigheter.
Publicerad 2011-02-22 18:21:59 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Jag tycker om de här vetenskapliga testerna som påvisar saker som jag funderat lite över. Det är faktiskt så att jag börjar undra över varför jag alltid får visa leg när jag ska hanlda på systemet och nästan alltid när jag ska köpa cigaretter. Det är nämligen så att jag inte röker själv utan ibland handlar åt andra.
Nu har det äntligen kommit en rapport om hur huden åldras snabbt vid rökning. Jag har ju aldrig rökt och därför har min hud aldrig åldrats. Faktan är nu ett faktum. Förr kallade vi Expressen källan till sanningen och jag antar att det är samma sak nu för jag vill ha något att tro på. Det är faktiskt inte roligt att år efter år behöva visa leg hela tiden och jag är lite less på det. Hur länge ska jag behöva se ut att vara 18 liksom? Ni tycker kanske att det är en fördel, men jag känner att det nästan börjar bli lite pinsamt.
Det känns så bra att tänka att det är pga att jag inte röker som jag måste visa leg när jag ska köpa cigaretter. Ni kan ju tänka själv att den som sitter i kassan förväntar sig någon som röker och då blir det så att om jag inte röker och handlar cigaretter och inte blivit utsatt för rökningens föråldrande ser jag automatiskt ännu yngre ut. Det är lite i de banorna jag nu tänker i och det passar in i min själv och världsbild för dagen.
http://www.expressen.se/halsa/1.2339923/sa-hart-aldrar-rokningen-digPublicerad 2011-02-21 22:00:30 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Ja, nu har jag återgått till stadiet O-O-O igen. O-O-O är en förkortning för Out Of Order om du inte förstått det redan. Det betyder att min kropp och speciellt hjärna övergått i tuggummistadiet. Hjärnan består tydligen av någon substans och den byts i det här läget ut till tuggummi. Allt blir segt och trögt. Nu tänker jag vila upp mig lite till helgen och det är bara fyra dagar kvar till dess.
Ikväll har jag varit i stallet som vanligt. Ante skötte sig riktigt bra när han fick ett hingstbett i munnen och det var nästan en behaglig tur vi hade på stallplanen. Jag tror att vi till och med kunde gå fem hela varv idag. Det är rekord. En liten incident blev det, men han gav upp direkt med det bettet i munnen. Tydligen var det viktigt att han är ute och går och samtidigt får han absolut inte komma lös och springa runt som han gjorde sist. Tur att det gick bra den gången. Jag vet inte om det hjälpte då, men han fick kylbalsam på direkt när han kom in i stallet igen.
Hans ben var också mycket bättre idag och jag hoppas det håller i sig. Om han inte blir svullen igen slipper han åtminstone äta antibiotika och det är ju skönt att bara slippa det.
Nej, nu ska jag gå och nana och se vad Murphy kan dela med sig av imorgon. Jag vet inte varför han vill jävlas med mig varje dag. Det finns en liten möjlighet att det beror på att han vill att jag ska dela av mig av alla klantigheter, idéer och djävulskap jag råkar ut för.
Publicerad 2011-02-21 21:53:14 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
På Expressens hemsida kan man läsa om några amerikanska "snillen" som förutspått att vi ska få en kall mars, april och sedan en varmare maj. Jag tycker det verkar vara bra. Då kan snön ligga kvar som den är med några lagom minusgrader. Ni vet så här lagom skönt väder. Sedan kan det tvärt slå om på någon dag och bli plus femton eller något i den stilen. Snön kan då försvinna som värsta syndafloden och sommaren kan göra entre.
Personligen ser jag jättemånga fördelar med det här. Den främsta är att vi slipper all förbannades slask som blir överallt. Speciellt eftersom vi har nötter som skottar snö och inte kan göra det ordentligt. Nu pratar jag om Stockholmsområdets snöröjare. Vi slipper lera i hagarna till hästarna och vi får vinter direkt till sommar. Vadkan bli bättre?
Jag har svårt att kunna se några nackdelar med det här.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2339017/vaderinstitut-kylan-stannar-anda-in-i-maj
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/snoisbollar-siktade-pa-oland_5956341.svd
Publicerad 2011-02-21 16:51:29 i Tankar om att ha Livet På En Kant,
Eftersom jag har Murphy som min trogne följeslagare varje dag har jag även idag något att berätta.
Ibland undrar jag om jag är korkad på något sätt. Alltså inte korkad i form av att jag har lågt IQ för det vet jag att jag inte är, utan korkad i form av att vara svensk, eller människa eller att bara vara liksom. Som ni kanske läst här på bloggen kör jag moppe i mitt jobb, så även idag.
För att ni ska förstå helheten i det här inlägget måste jag först erkänna en annan sak. Sedan flytten i förra månadsskiftet har det inte funnits någon tvättmaskin i lägenheten. Det innebär ju att det är tvättstuga som gäller. Har man inte tid för tvättstuga innebär det att man heller inte får rena kläder. Jag kan efter erfarenhet säga att även underkläder tar slut på om man inte tvättar. I morse tog jag dock på mig ett par rena och kände lite lycka för ett ögonblick. Jag valde med omsorg bland dessa och tog de snyggaste jag hittade först, mer än så tänkte jag inte.
Iväg till jobbet och började jobba. Ungefär vid 11 tiden satte jag mig på moppen och kör iväg. Redan efter ett par hundra meter känner jag hur de satans trosorna skär upp i arslet. Så sjukt ont det gjorde alltså, men stanna och typ dra loss dem är ju inte att tänka på. Någon kan ju se. Jag vill ju inte vara en stjärtgrävare. Jag tänker iaf att den lilla sväng jag skulle köra först ändå bara skulle ta en halvtimme eller så och när jag kom tillbaka till kontoret kunde jag fixa den lilla detaljen.
Sagt och gjort, in på kontoret och fixar arbetet lite snabbt. Stressad som jag är glömmer jag att fixa detaljen med trosorna. Sätter mig på moppen, kör iväg och igen efter några hundra meter känner jag samma smärta. Hur dum kan man vara egentligen? Ja, ja, jag tänker: Det är ju mest sitta stilla som gäller. Men vadå sitta stilla? Rundan tar ju för guds skull 3,5 timme. Jag sitter på den förbannades moppen, trosorna skär in och fixar inte till det. Allt bara för att jag inte vill vara stjärtgrävare - lyckan över ett par rena trosor - och att jag valde efter utseende och inte funktion. Ja, bara så ni vet. Det är bara jag som sett dessa trosor idag och jag vet inte om utseendet faktiskt duger. Glöm inte heller bort att jag fortfarande har skavsåren kvar på insidan av låren.
EX EX2 DN
