Livet På En Kant

Den här dagen har varit lite jobbig så här långt. Först fick jag jobba över lite, precis så jag missade bussen till stallet och nu får gå. =( Jobbigt! Egentligen är det inte så långt, men det är kallt och trist idag.

Sedan har jag än en gång insett att människan är en liten varelse. Jag fattar inte att det ska vara så intressant att diskutera andra människor. Finns det liksom inget mer intressant att prata om än den som inte är där just då. Det verkar vara något som driver människor. Jag ska inte kasta sten i glashus, jag gör det ju själv ibland, men nu har jag åtminstone börjat fundera över varför det händer. En sak till jag inte fattar med mig själv är varför jag inte säger till. Det är väl nästan värre att bara stå och se på. Skärpning från min sida sett. Det funkar inte att fortsätta så här jag måste ha lite mer "stake" än jag har idag.

Ja, precis som rubriken lyder hade jag givit upp hoppet om mänskligheten igår. Jag har en liten idé som jag följer när jag träffar andra människor. Det är att jag har en stege och alla börjar i mitten på det som vi kan kalla noll. Den ser ut lite som en termometer. I den här stegen mäts en persons hela mänsklighet dvs hur den är och beter sig. Som sagt alla börjar på noll. Jag tror också att alla mänskliga relationer ser olika ut och en person som jag har på plussidan kanske är på din minussida och tvärtom. Stegen utgår helt utifrån var och ens perspektiv.

Den fungerar också så att det är lätt att trilla nedåt genom både medvetna och omedvetna handlingar. Alltså kanske du agerar eller gör något negativt som du egentligen inte är medveten om som gör att du tappar mitt förtroende lite. Det blir då svårare att klättra uppåt igen eftersom du då måste bevisa att du är på väg ditåt genom mer än en positiv handling.

Igår när jag givit upp kändes det som att det inte finns något hopp om att stegen någonsin kommer att kunna få människor som inte ligger så högt på stegen att kunna klättra uppåt. En person i min omgivning har nämligen trillat ända ner down-in-the-bottom liksom. Igår fick jag det bara bekräftat en gång till. Idag hörde jag också lite saker som fick mig att inse att vi människor är otroligt dömande mot andra personer. Varför kan vi inte bara låta var och en ha rätt till att vara sig? Vi är alla olika och har olika värderingar. Jag menar inte att folk är rasister eller så, det är inte på den nivån jag pratar nu. Jag pratar om att vi är individer och är olika som personer. På samma sätt som du vill bli respekterad av andra behöver du också respektera andra. Så enkelt är det!

Ikväll fick jag ett samtal från en person, som från början var på noll, hon gick omgående upp på min topplista och det gjorde hela min dag. Jag ser otroligt mycket fram emot att jobba i helgen nu. En sådan handling kan göra en vanlig dag till en toppendag och det blev verkligen det här. Hon gav mig hoppet om mänskligheten tillbaka och jag kan inte gör annat än att tacka. Det är bara att inse - Det finns stora människor och det finns små människor. Tyvärr är det som med myror och elefanter. Det finns miljontals myror och sorgligt nog inte lika många elefanter.





EX DN SVD