Livet På En Kant

Livet är fullt av spänning och jag känner mig verkligen på G.Jag älskar att sälja mina saker. Det bara är så. Kanske beror det på att jag tycker om det jag säljer.

 

Nu ska jag sova. Imorgon är en ny dag och den kommer att innebära packning av paket som ska skickas till Sverige. Det här är bara såååå spännande. Jag har kontaktat en tillverkare för lite mer samples också. Jag har en stark känsla av att jag kommer att behöva det inför vad som komma skall.

 

Jag vill faktiskt poängtera här attt det är altifrån lätt att köpa in saker från tillverkare och sälja vidare, men jag LÄR mig. Jag blir BÄTTRE. En bra sak jag är född med är ett jävlar anamma, mod och vilja att lyckas.

 

 

Jag vet att jag kan vara lite upp och ner. Jag slås ner till botten av ibland små saker, sedan reser jag mig och är som en liten lärka. Det är så det fungerar för mig. Jag har så mycket gammalt som ni inte har någon aning om. Skulle jag berätta skulle ni antagligen kunna förstå, men jag är så van vid det eviga dömandet att jag har slutat prata med folk om det. Det blir liksom lättare.

 

Nu sitter jag här och ska, trots att jag inte hade en tanke om det för två veckor sedan, åka hem till Sverige. Det känns som en vinst. Min avsikt är inte att bosätta mig långsiktigt där utan det är som en milstolpe på vägen. På ett sätt kan man säga att jag hämtar upp lite bagage. Jag har ingen aning om var livet tänker ta mig härnäst, det kan bara tiden utvisa. Jag är erfarenheter rikare, många som ni läsare inte har en aning om. Saker som jag aldrig för mitt liv skulle skriva här. Den senaste veckan har jag ställt mig frågan: Hur kunde jag vara så blind? Hur kunde jag utsätta mig för "det" under så lång tid? Det är egentligen: Hur kunde jag ha människor som jag betydde så lite för på så nära håll? Till alla er andra vill jag ställa frågan: Varför sätter vissa människor så lite värde vid andra människor?

 

Nej, nu åker jag hem med kunskap och erfarenhet. Nya mål i livet, ett nytt jävlar anamma, faktum är att jag fått en helt ny målmedvetenhet. Jag har passerat gränsen jag önskade. Den där spärren som alltid hindrat mig innan.

 

Nu önskar jag bara att jag på något sätt skulle kunna hyra in mig i någon annans monter på Sweden International Horse Show. Fd "Globen Horse Show". Dete skulle vara liet coolt och det jag önskar. Får se vad som händer. Jag behöver bara en liten bit av en monter. Nu ska jag iaf ta en promenad och gå bort till staden. Kanske att jag fotar lite så ni får se lite mer av staden. Det vill iaf jag innan jag beger mig hemåt igen. 

 

I em fick jag ett mail från en av mina tillverkare. Det är bara så roligt. Förra gången beställde jag öronhuvorna, eller mössorna som jag kallar dem, av honom. Han var verkligen överlägsen den andra tillverkaren när det kom till textilier och det blev liksom naturligt att fortsätta låta honom tillverka det som kommer att vara i textil.

 

Här är två bilder av ett schabrak som jag beställt som sample. Tycker ni inte att de är duktiga?

Det är första gången de tillverkar sådana här med bling längs med kanten.

Har ni någonsin känt känslan av det perfekta jobbet när ni läser en jobbannons? Det hände mig precis. Vad enkelt det blev att skriva det där personliga brevet när man skriver om något man faktiskt brinner för. Jobbet var exakt det jag letat efter. Det låg bara i en annan kategori än de jag letat innan. 

Naturligtvis har jag sökt det redan. Faktum är att jobbet ligger i Stockholm och ja, om jag får det tänker jag fan komma tillbaka. Jag grät nästan när jag läste arbetsbeskrivningen. Det här kan bli så bra, så bra, så bra. Det ger mig även en möjlighet att fortsätta med mina älskade blingelinge-träns osv. 

Nu ska jag bara lösa resten. Stockholm var ju inte riktigt tanken och jag vill egentligen bo någon annan stans.

 

Nu söker jag lite jobb igen. Norge lockar med sitt vackra landskap, dessutom jag är ingen människa som passar för semester.

 

Vi får se vad det blir för jobb. Jag har sökt lite olika.

Bloggen känns lite som dagen har gjort faktiskt. Jag har planerat lite packning så jag är redo när det beger sig. Samtidigt packade jag även lite paket jag har för avsikt att sälja innan jag åker. Det är roligt att sälja saker. Jag har beställt lite samples också och hoppas att de är färdiga till veckan eller nästa.

 

Det blir nog bra. Designen på dessa är görsnygga och jag bara lääääängtar.

 

Nu blir det snart supergoda rawfood-kakor och paleokladdkaka. Smarrigt värre tillsammans med soffan och en bra film.

 

 

När jag vaknade i morse funderade jag på om det vekligen var värt det, att säga upp stallet, att säga upp lägenheten, utan någon återvändo? Trygghet är så jävla skönt. Det liksom kräver så lite av varje person. Man behöver inte anstränga sig så mycket utan kan köra från A-B och från B-A varje dag, enkelt som sagt. Det är lite som en amerikansk film i stil med Truman-show. Man flyter liksom med i sitt liv och sedan en dag tar det slut.

 

Själv sitter jag utan trygghet, ingen återvändo och undrar om det var rätt. När jag sedan tänker lite längre, ett steg till tillbaka, inser jag att valet utan återvändo var helt rätt. Jag vet att om jag haft kvar lägenheten hade jag satt mig där igen. Grejen var att den hade blivit en förvaringsplats för materialet Jenny, ett förråd där jag förvarade mig själv. Det fanns inte längre något hem. Den senaste tiden kom jag aldrig hem utan förvarade mig i en säng till dagen efter. Det kanske är svårt för er att förstå, men jag gissar att ni någon gång i erat liv känt det så.

 

Pressen från att ha stallet och vara ansvarig 24/7 varje dag, utan någon som helst säker som kunde hjälpa mig, blev också för mycket. Mitt mentala jag orkade inte längre med. Det blir också ett evigt "att inte räcka till" och jag tror det mestadels berodde på att jag inte själv kände att stallet någonsin dög.

 

Jag kommer att flytta mer söderut, först måste jag göra ett stopp, för min tid är inte här nere ännu. Jag känner det liksom inom mig. Folk säger att jag inte borde skriva, för andra har åsikter, men ni som nu säger, att detta skulle vara ett misslyckande på något sätt, ni kan stoppa upp era åsikter där de hör hemma: I erat eget rövhål!

Jag gör precis det jag önskar här och nu. Jag lever för mig själv, Tyck vad du vill om det. Jag vet vem jag är, jag vet andra saker som hänt som blivit "mitt fel", men ni vet inte bakgrunden och hur det verkligen ser ut eller såg ut från början. 

 

Nej, nu ska jag gå ut och plocka lite äpplen. Jag har ett heavy jobb framför mig, men det var sjukt kul. Jag gör en transcription och det var svårare än jag trodde. Det är en svensk ljudfil som ska översättas till engelska. Man kan verkligen säga att engelska-kunskaperna får sig en boost!

 

 

Jag ser framemot en hel del nu faktiskt. För det första ser jag otroligt framemot att börja arbeta med hästarna igen. Igår tittade jag på videosar och det kändes som att jag har något att tillföra igen. Sista tiden på Norrsunda var det som att själen hade sugits ur och varje dag var en evig kamp mot att bara orka kliva upp och göra det man skulle. Det liksom fanns inget mer att hämta. När man dessutom vet att hästarna faktiskt blir halta av att ridas på den enda lilla ridbana som fanns sög det ändå mer musten ur en.

 

Det jag nu under vintern har att se framemot är ett stort fint ridhus och en ännu större ridbana. Vill jag dessutom ha hästarna på stall finns det skrittmaskin etc.......vilken lyx! Tänk om det dessutom finns en riktig sadelkammare...... Wow!

 

Jag känner mig taggad som fan för att åka och jobba. I nästa skede där hästarna ska med ner kommer det att bli ännu mer roligt.

 

Jag kan faktiskt erkänna att jag var så less på allt som hade med hästar att göra den senaste tiden. Jag vet faktiskt inte när gnistan dog, men det var inte nu under våren, snarare för typ 2-3 år sedan. Nu  känns det som att jag kan komma upp till den nivån jag vill igen. I första hand med min hästhållning. Min veterinär tjatade på mig som fan att jag skulle ha hästarna på något annat ställe, men jag tyckte ändå om mitt stall. Min fick liksom vara ifred samtidigt som resten var som det var.

 

Nu känns det ändå som att jag är på G för att göra något vettigt. Jag är sjukt nöjd med det jag börjat sälja och har redan ny saker på G. Det kommer bli så sjukt jävla bra det här. Det är jag övertygad om. Att det dessutom är roligt är ju bara ett super-duper-plus. Innan jag hittade den här lösningen som jag skrev om här ovanför har jag inte varit sugen på några saker till mig själv och hästarna (förutom ett pannband till Hoppan för hon är så söt) har jag nu börjat kolla vad för fina saker hästarna kan komma att få. Jag har ett träns som är väldigt fint och det tror jag faktiskt kommer att bli mitt eget. Sedan finns det lite ur beställningsvarorna som jag kommer välja ut till mig själv.

En annan sak ligger inne för att göras som sample och det är egen design. Jag hoppas den blir bra redan från börjand för den saken kan verkligen bli SÅÅÅÅÅ bra.

Under dagen har jag fått två nya jobberbjudanden. Det är roliga online-jobb som känns lite kreativa. Det ena har jag precis börjat på och mina engelskakunskaper får sig en push framåt. 

 

Nu när jag börjar se att hästarna snart kommer på plats känns det mer än roligt att påbörja ännu en ny resa och börja på ett nytt jobb. Det här jobbet som jag sökt nu är ganska kort och det slutar strax efter jul. Jag har sökt fler jobb än de här, men det här jobbet känns praktiskt då det ingår boende. Känner jag att platsen passar, ja, då har jag kollat på lite andra nya jobb också. Eftersom jobbet tar slut strax efter jul finns ju möjligheten att hitta något nytt precis efter årsskiftet.

 

Det här kan ju bli hur spännande som helst. 

Helst vill jag ju sälja mina hästsportsaker, men för att göra en rimlig kalkyl är det enkelt att inse att det är nästanintill omöjligt att ta ut den lön jag vill ha. Jag har naturligtvis räknat ut HUR jag ska göra för att komma dit, men då krävs det en hel del mer.

 

Allt blir vad man gör det till. Nu ska jag till baka till Norge och jobba på att få igång försäljningen ordentligt samtidigt som jag har ett asroligt och bra jobb. 

 

Tummen upp för - MIG!!!!

Nu är det snart dags för en liten resa igen. Jag tror det här kan bli bra ändå. Ibland är det som att allt faller på rätt plats bara. Jag har auktionerat ut lite saker så packningen ska väga mindre. Några saker har jag inte ens lagt ut till försäljning än, men det kommer det också.

Nu ska jag iaf äta lite lunch, vänta på att de ska höra av sig från jobbet jag sökte och sedan fortsätta uppdatera shoppen. Det var bara såååå mycket jobb att lägga ut de nya sakerna.

Jag hade intervju idag, och jag får mer information om jobbet imorgon. Det känns sjukt bra - förutom en sak. Jobbet är ute på en ö. Fatta, en ö. Det är liksom på en ö. Nåväl, jobbet har många bra fördelar som skulle passa ypperligt in mitt liv just nu.

 

När jag ändå höll på sökte jag ett annat och jag hoppas ännu mer att jag får det. Det är typ nästan för bra för att vara sant och skulle passa perfekt in i mitt cv Imorgon ska jag nog söka några till. Lika bra när man ändå håller på och har ångan uppe. 

Nu blir det nog dock sängen, jag vet att klockan bara är 20.00 typ, men jag vill sova tidigt idag.

Eftersom jag nu med 99 procents sannolikhet kommer att behöva åka på en ny liten tripp med min packning bestämde jag mig för att auktionera ut lite saker. Minder packning=lättare att resa. =)

 

Här är länken till dagens auktion https://www.facebook.com/597905383574141/photos/a.799797136718297.1073741831.597905383574141/805832652781412/?type=1&comment_id=805833499447994&offset=0&total_comments=1&notif_t=photo_comment

 

Ska bli skönt att packa lite paket igen och skicka. Har ju gått sedan i fredags när jag skickade förra paketet. =)

 

 

När man väljer att ta rätt beslut är det som att livet bara flyter på igen. Jag ska tillbaka hit till Holland, och allt jag behöver göra är att skjuta lite på flytten. Jag måste ändå säga att av det jag sett i Holland jämfört med Tyskland passar den holländska ridningen mig mer. 

 

Innan flytten väntar nu Norge en vända till. En del av mitt hjärta tillhör ändå Norge. Det bara är så. Den här gången kommer jag bo närmre Oslo så en resa dit är bara ett måste. Dessuom kommer alla som åker på Harry-tur att kunna hälsa på mig på vägen hem (nu vet jag att x antal kommer att jubla hihi!).

Jag har fått svar angående mailet om stallplats och ja, de har platser ledige. Tjoho!

Ridhus, ridbana, tränare etc etc etc. Dessutom fanns möjlighet att ha hästarna på lösdrift istället. Jag är inte så inne på att stalla upp hos någon annan faktiskt. Ska jag dessutom ha lite restid till stallet, vilket kommer att leda till att jag inte kan vara där alla dagar i veckan för jag måste ju sova också, är det nog bättre för hästarna att gå ut i en hage de dagar jag inte är där. 

 

Nej, nu väntar intervjun för jobbet. Det här känns fan som en riktigt bra lösning på alla plan. Jag saknar faktiskt hästarna. 

Dippen igår med tårarna fick verkligen bra resultat. Det här blev bättre än jag kunnat tänka mig. Det liksom löser allt på ett bra sätt.

Nu väntar jag bara på mail om stallplats, ja, i Sverige, nära jobbet jag nu hoppas få - i Norge. I det stallet kan man även få hjälp med inridning etc av häst. Det är aningens för långt för att åka varje dag till stallet, MEN det fanns även lösdrift och då känns det aningens bättre. Nej, jag tror det här blir bra. Om allt det här klaffar hoppas jag åka tidigaste torsdag och senast måndag, men jag är fortfarande lite osäker på när jobbet börjar.

Imorgon är intervjun och vi kan bara hoppas att det går bra. 

 

Holland blir till våren när jag fått igång försäljningen, inköpen osv av hästsakerna på ett bra sätt. Allt sådant tar mycket mer tid än ni kan tänka er. Dessutom är det sjukt mycket jobb med allt, speciellt i början. Nu har jag chansen att göra allt på ett bra sätt.

 

 

Igår hade jag typ lust att hänga mig. Jag kände ett rent jävla helvete till liv. På ett sätt handlar det om mig, men samtidigt inte. Nåväl, efter att ha varit sjukt ledsen och gråtit i typ en timme så att både ögon och kinder bränts sönder av tårarna tog jag mig i kragen. En lärdom rikare. Någonstans ser man saker mycket klarare när man blir så ledsen. Helt plötsligt såg jag lösningen. Det som hängt över mig den senaste veckan. Det som känts som en omöjlig ekvation hade helt plötsligt en färdig lösning. Det blev liksom enkelt.

 

Nu har jag redan börjat jobba för att ta mig dig. Det skulle lösa både det ena och det andra. Det börjar liksom arta sig nu. Jag vet att det går upp och det går lite ner, men jag är långt ifrån uppe ur den här svackan ännu och det lär dröja länge innan jag blir det.