Livet På En Kant

Det är verkligen så att allt oftast blir samlat till en tidpunkt och det känns lite som en explosion av saker vid ett tillfälle.

 

Imorgon kommer mina paket och jag ska då lägga ut annons på alla saker som kommer in. Jag har fått förfrågningar på en massa annat också. Schabrak, förbygel/martingal, ridbyxor, ja allt möjligt. Nu ska den del av det första säljas och sedan blir det ny beställning nästa vecka. Då har jag lite mer kött på benen vad som ska köpas in till nästa omgång. Jag räknar inte med att ha sålt allt från första leveransen då utan jag kommer nog få mig ett litet lager. Det behöver jag inför de kommande eventen jag har planerat under höstet.

 

Sedan ska jag påbörja min planerade resa inför mitt kommande hemland och mitt "nya" liv. Haha! Förädingarna blir nog inte så storra trots allt.

 

Dessutom ska jag hinna med en intervju för ett jobb till. Ni vet, drömjobbet jag berättade om. Fan vad roligt det kommer att bli.

 

Resan över till Danmark, som kommer att ta ca 8 timmar kommer antagligen att bara bestå i arbete. Ett roligt och bra jobb som känns lite som att det blir starten på mitt nya arbetsliv.

 

Snacka om att allt faller på plats. Det är kanske verkligen är så att jag äntligen är inne på rätt spår, spåret som är rätt i mitt liv. Jag är så sjukt nöjd just nu. Alla möjlighter ligger framför mig och det gäller bara att jag förvaltar de väl nu.

 

 

.....har jag gjort något som jag tror är bland det roligaste i hästväg jag kommer att få uppleva i mitt liv. Jag saknar de "små" hjärtnanen varje dag, men jag behöver göra lite annat innan vi får ett kärt återseende på rätt plats. Ett återseende hoppas jag kunna göra innan. Med allihop faktiskt. Livet kan verkligen bli vad man gör det till.

 

Saken om en vecka, ja, den tänker jag publicera typ dagen innan eller så, men jag lovar att ni kommer att bli fett avundsjuka och ni kan vänta er en boom av fantastiska hästrelaterade bilder. Den här delen av projektet Mitt liv gör jag på 100% och det som kommer ska också ligga på den nivån. 

Jag sittar och ska börja packa. Det är svårt. Lite är det som att det är nu det börjar. Det kändes lite som att det var nu eller aldrig. men det är svårt. På något sätt är det som att det här betyder misslyckas eller lyckas Det känns som att jag bara har en chans. Nu är det naturligtvis så att allt går att lösa på fler sätt, men just nu har jag bara energi till att sikta på en lösning och som jag ser det just nu är det fullt möjligt. Jag kan klara av det.

 

Nu handlar det mest om mig. Det är verkligen helt upp till mig om jag lyckas eller inte. Jag vet att jag är kapabel. Det enda jag är rädd för är mina egna svagheter. Det jag måset klara av nu är svårt för mig. Det kommer att krävas fokus, koncentration, målmedvetenhet, kreativitet och nya sätt att tänka. Om ni visste allt jag behöver åstadkomma innan den sista oktober skulle ni tycka jag var galen, men jag vet att det går. Om jag bara lyckas samla ihop allt och göra det rätt och rikigt. Målmedvetenhet vänner.

 

Ni och jag tillsammans klarar nog det här. Nu ska jag bara ta en liten promenad och sedan påbörjad den mentalt så jobbiga packningen. Den måste göras. Någon eftermiddag i veckan kommer jag att kliva på båten som tar mig vidare genom Damark och Tyskland, sedan är jag framme vid etappens mål. Det kommer att bli bra, men mitt hjärta gråter över att behöva lämna den här fantastiskt vackra platsen på jorden.

Hur det än är går tiden framåt och man kommer närmare målet. Imorgon börjar jag packa och jag väntar på att paketen ska komma fram. Planen att flyga och skicka paketen har bytts ut mot färja och tåg. Det känns mer spännande än ett flyg. Visserligen tar det lite längre tid och jag hinner passera både Tyskland och Danmark på vägen, MEN ack så mycket roligare. Dessutom är min packning så j-vla tung att jag redan har ångest för att kånka runt på den från båt till tåg och sedan byta tåg osv.

 

Det är ett litet problem jag har och den enda båten som går härifrån går på eftermiddagen. Jag kommer att komma ganska sent till Danmark och det innebära att resan kommer att gå över en natt. En natt som spenderas, ja, jag vet inte. Jag får helt enkelt lösa det. Det blir roligt.

 

 

Nu är båda mina paket på väg till Norge, det här gick ju inte riktigt som planerat eftersom båda paketen kommer till Norge EFTER att jag skulle ha lämna landet. Nåväl, vilken tur att jag inte bokat biljetten......

 

Jag får helt enkelt stanna kvar någon dag till innan jag reser vidare mot Holland. Allt blir nog som det ska till slut.

Paketen är iaf på väg och det är huvudsaken. Det enda som är irriterande är att jag har en sak som jag så gärna vill göra på söndagen. Det är iaf 3 dagar jag har på mig att resa vidare och det blir nog bra.

 

Det sjuka är att paketen lyckats hamn på exakt samma rutt. Vad är oddsen liksom? Haha, det känns iaf säkert så nu är det bara att invänta. Har jag tur kommer de tidigare än beräknat vilket alltid har hänt med DHL tidigare.

 

 

 

Jag har fan lite ångest nu alltså. Jag vet inte om det är ångest för att flytta, vara ute på öppet vatten med oviss framtid, eller helt enkelt det att ena paketet jag väntar hit lär antagligen komma fram efter att jag planerat att åka. 

Ja, jag tror att ni också skulle ha haft ångest, men det kanske är meningen att jag ska stanna en dag till. Jag har redan kontaktat de paketet skickas med så det är lugnt

 

Just nu ser det liksom ut så här angående mitt paket. Det blir väl lite av en följetong......

 

Hur ska jag göra nu?


Jag blev erbjuden jobbet jag verkligen, verkligen vill ha, men det ligger på fel plats. Jag har verkligen inte planerat för att åka just till den platsen. I dagsläget har jag varken bostad, eller annat där. Jobbet i sig skulle vara precis det jag önskat jobba med, men det känns så fel att bo på den änden av landet. Nu har jag ju planerat och fixat för att åka till den södra delen av landet. Nåväl, allt har väl en mening och om inget annat händer, något slumpartat, blir det den södra delen av landet.  Jag ger det några dagar. Om bostad och allt löser sig av sig själv så kanske det är meningen.

Det nya jobbet innebär verkligen så mycket för mig. Det är långt ifrån något drömjobb och vad jag önskar mig, MEN jag är så otroligt tacksam att de ändå erbjöd mig chansen att få jobba där när jag ändå krävde dubbelt så mycket betalt som de från början ville ha.

 

Det jag stör mig på mest är att arbetstiderna är helt fucked up enligt vad jag egentligen önskar samtidigt kanske det är exakt var jag behöver. Ordning och struktur. Jag tror också att jag kan lära mig att ta med ansvar över tider när det kommer till det här jobbet. Det är något jag verkligen tror att jag behöver förbättra för att kunna lyckas nere på kontinenten.  Sedan är det också bra med struktur och ordning när det är ett fritt jobb hemifrån, annars tror jag att jag snabbt hamnar i någon förslappningszon gällande allt vad rutiner innebär. 

 

Vad det här jobbet kan ge mig är värt så mycket att det är otroligt. 

 

Jag kan i lugn och ro fokusera på att få igång försäljningen av min hästsportutrustning på rätt plats. Självklart kommer jag givetvis att sälja till Sverige, men jag vill också hitta marknaden här nere. Jag kommer att ha ett upplägg som passar mig och produkter som kommer att passa många. Det ska bli så jäkla kul.

 

Den första tiden kommer att bli lite spännande då jag kommer att behöva göra lite research, vilket ni naturligtvis kommer att få bli delaktiga i. Jag ska besöka lite spännande platser för att veta vad JAG behöver för att kunna göra samma sak på ett bra och proffesionellt sätt.

 

Ja, nu väntar verkligen en spännande tid. Det här kommer att bli  som en helt ny värld för mig. Jag lovar att jag kommer att åka på en par käftsmällar, men det ska väl kunna gå vägen. Bloggen kommer att inriktas till mer mot häst igen vilket jag saknat så innerligt. 

 

Jag har nu lyckats få till en intervju. Hur jag än vänder och vrider på saker, hur de än kan verka te sig omöjliga, blir det verkligen verkliga i mitt liv. Fråga mig inte hur jag gör det, för jag vet verkligen, verkligen inte på fullaste allvar hur sakerna faktiskt går till och hur de löser sig. 

 

Nu är jag iaf inbokad till en intervju om två timmar. Det är en videointervju och jag är faktiskt lite nervös. För en gångs skull innebär det så mycket för mig. Det skulle innebära en enorm trygghet och att allt jag faktiskt vill kan bli av. Det är så jävla sjukt att jag nästan sätter mig och börjar gråta här. Tänk om jag kan! Tänk om jag faktiskt kan lyckas!

 

Just det här jobbet skulle också innebära en enorm frihet i arbetet som innebär att jag kan lägga ned tid på att även jobba med mina hästsaker jag nu börjat sälja OCH att allt kan hålla tidsplanen jag bestämt inom mig. Det är helt otroligt. Jag kommer fan att lyckas alltså. Det känns så nu iaf. Tryggheten i att jag skulle få det här jobbet skulle även innebära att jag har ro att göra allt bra och på ett riktigt sätt. 

 

Nu jävlar kör vi!

Jag är med på ett antal sidor där man kan tjäna lite extra-pengar genom att utöra diverse olika jobb åt företag

 

Det är gratis att gå med och sedan gör man ett litet test bara. Ni borde också gå med!

 

Här är länken till det senaste stället jag blev medlem på. Det kostar inget och allt ni kan bli erbjudna är lite extrajobb som ni kan göra precis när ni vill

 

 

OBS! Sidan går att få på engelska, även om den börjar på tyska.

Jag har nu till 99% bestämt mig. Det blir inte tillbaka till Sverige direkt. Istället tänker jag ta min packning och bege mig ut i världen. Packningen kommer att bestå av betydligt mer saker än jag önskar då jag endast kan ha med mig två väskor på flyget (och jag har 4) med mig hit. Hmmmm....... nåväl, iväg på resa i världen kommer det iaf att bära av. Jag har back-up-planer som jag nämnde innan och vi kan väl alla önska och be om att den otroligt otroliga drömmen kan slå in. Skulle nästan vara för bra för att vara sant, men livet kan fungera så ibland också.

 

De andra planerna går inte heller av för hackor. Chansen finns att jag blir erbjuden ett toppen-jobb att ha i min cv och jag har alltid reservlösningen med intervjun jag blev kallad till igår. Dessutom har jag något jobb kvar att söka som jag inte ens börjat på än.

 

En sak är dock klar.Jag tänker bege mig dit livet tar mig. Jag tänker bara åka med. Jag vet vilket tidsum jag har och jag vet vad jag har att spela med. Det är liksom bara att köra på. När jag börjar betvivla det minsta, blundar jag och tänker; Universum tar alltid kortaste vägen till målet. Det här var faktiskt en av mina inre önskningar, även om den visade sig ur en felaktig form. 

 

Bara att blicka framåt. När jag avslutat mitt pass imorgon kommer jag att endast ha 6 pass kvar att jobba i Norge. Herregud! Sedan är jag fri som en fågel igen. Jag har lärt mig mycket saker här, både om mig själv och andra. Resan bär liksom vidare nu.

 

Till en plats jag aldrig varit på, som jag bestämt ska bli mitt hem......

Jag önskar att det vore så här, Tänk vad bra det skulle vara då.

 

När man kommer in i ett riktigt flow i livet känns det nästan som att allt har en mening, att livet på något sätt redan är förutbestämt. Å andra sidan kanske det har med inställningen att göra. Nu gick det liksom på något sätt käpp rätt med en sak, men jag bestämde mig för att beroende på hur det ser ut imorgon eftermiddag tar jag det därifrån.

 

Ungefär i samma sekund som jag bara bestämde mig för att saker får ha sin gälla gång hände det massor. Nu står jag här och det känns som att jag står mitt i ögat av stormen och bara väntar på vilken vind som ska ta mig vidare. Jag vet att det kommer att bli bra. Allting har liksom ramlat på plats den senaste tiden och även om det för tillfället är ett enda stort kaos beror det på att jag har massor med bitar att lägga i mitt livspussel just nu. Ni vet, ni kan tänka er det som bilden när ni lagt ut alla pusselbitar och sitter och letar hörnbiten. Jag har alla hörnbitar på plats, nu ska bara resten av bitarna läggas och de flesta har redan fått sin bild, medan några fortfarande är bruna som kartong i väntan på att deras plats ska bli färdig.

 

Det är här jag står med några av hörnbitarna på plats.