Livet På En Kant

Skriver du: glöm inte att stänga dörren!

Läser hjärna : glöm att stänga dörren!

Hur ska du då lösa problemet?

Simpelt! Skriv det du VILL att de ska göra: kom ihåg att stänga dörren! 

Erkänn att det dessutom är trevligare eftersom det uppfattas som en uppmaning och glöm ej mer uppfattas som en order. Enkelt och simpelt! Testa själv och se vad du får för resultat. Personligen känner jag nästan hur jag ser mig om efter dörren jag ska stänga när jag ska komma ihåg. 

Som ni alla kanske vet var jag ut och tävlade en del för några år sedan. Eftersom jag det här året även flyttat till annan stad hade jag även fått byta "team" runtomkring tävlandet. Hursomhelst lastade vi iaf hästarna och åkte. Det här var i början på mars och dagen innan hade det varit snöstorm så vi valde att skippa eftermiddagsklassen den dagen. Istället skulle det bli säker körning tidigt morgonen efter. Hästarna som vi hade med oss var verkligen super. Den ena brukade trava in i transporten och den andra gick in bredvid. Sedan var det bara att stänga och fixa det sista. 

Sagt och gjort kom vi iväg tidigt som planerat. Konstigt var den här morgonen att hästarna var så stökiga när jag körde. Det hände liksom aldrig utan de brukade liksom stå som två ljus. Efter en kilometer stannar jag för att jag blev liksom orolig att något var fel. Jag öppnar skötardörren och där står båda helt oberörda. Inga problem alltså! Ni som känner mig vet att dessa tider på morgonen är allt annat än rätt för mig. Antagligen hade jag klivit upp runt 0430 för att kunna komma iväg till 0600 som planerat. Jag sätter mig i bilen och säger till sällskapet att allt var lugnt. 

Ganska omgående när vi börjar rulla börjar hästarna stöka igen. Jag blir sjukt irriterad nu, men fortsätter att köra. Strax innan vi ska köra ut på E4 säger jag att jag måste gå ut och kolla igen. Något är ju uppenbarligen fel då hästarna bara trampar runt. Jag går ur bilen, öppnar återigen skötardörren där hästarna lugnt tittar på mig. Helt normalt alltså! Den här gången tog jag mig iaf ett varv runt ekipaget. Det var här jag till min stora fasa inser att ingen av oss fällt upp rampen. Det var därför hästarna inte stod som ljus. Herregud!!!!! Vem fan lyckas köra med rampen nere på asfalt i 3 km UTAN att upptäcka det. Tydligen - jag. Fatta det pinsamma i att berätta detta först för den som åkte med när jag satte mig i bilen igen. Nej, alltså jag säger det. Jag och tidiga morgnar......och hur kunde jag missa det gång ett jag var ut.

Hade det bara hänt en gång........men nejdå, jag lyckades en gång till, men då utan häst och jag upptäckte innan jag lämnade gårdsplanen. 

Haha! Nej, det här var dagens historia. 

Det är både bra och dåligt. Det är ju bra för flödet blir ju grymt. Pengar ut blir snabbt pengar in. Det dåliga är att det blir mindre saker över för mina säljare att sälja. Säljarna är ju min låååångsiktiga plan...... Nåväl, allt har en mening. Jag är iaf nöjd på alla sätt och vis. Nu sa jag tidigare att jag inte skulle ha förbeställningar, men det känns också som att det kvittar då jag bara älskar mina kommande produkter. 

Annars känns det som att jag blivit värsta hästnörden här på bloggen, men faktum är att just för tillfället har jag bara helt enkelt inte annat att skriva om. Mitt liv består av jobb, där det är typ de striktaste sekretesslagarna, eller att jag är i stallet. Det blir ju som enkelt. Om jag ska skriva kan jag typ bara skriva om hästarna. Den biten kommer ju bli sååå mycket mer spännande framöver då hästarna kommer att börja tävla och så snart. Me like!!!!!

Det är verkligen ingen jättelätt häst att rida. Igår var det två andra hästar i ridhuset och han hade lätt kunnat få ett psykbryt i början. Sedan har man inte så stora marginaler att göra saker. Trycker man på för mycket byter han galopp eller så blir det korsgalopp. I traven råkar jag ibland få till en ordentligt ökning av påskjutet, men då hamnar vi istället i otakt till varandra. Haha! Man får inte ens vara för bra. 

Kvaliteten på ridpasset blir iaf bättre och bättre. Jag är väldigt nöjd. Snart är det väl dags att börja träna på riktigt för tränare. 

Idag var dagen D. Dagen då kroppen sa, hit men inte längre. Jag har hela tiden sagt att jag kan köra på och det har gått bra. Jag har jobbat vansinningt mycket. Långt mer än jag borde. Det är jag fullt medveten om och jag har hela tiden sagt att jag har full koll. Det har jag också. Idag talade liksom kroppen om för mig att det är dags att dra i handbromsen. Nu ska jag tänka om. Det börjar väl som bli dags. Jag har haft ett mål med detta vansinniga arbetande och jag börjar närma mig nollpunkten. Nollpunkten och starten för det nya. Det är en övergående period nu och jag tror verkligen på det här. Behlver nog inflika att jag är fullt frisk, jag fick liksom bara en aning om hit men inte längre.......

 

Jag har utsett en "ekonomisk rådgivare". Haha! Egentligen är vet väl inte det människan är, men den fick liksom bli det åt mig nu. Jag behöver en oberoende person som kan planera vissa saker åt mig, eller hjälpa till att planera. Dessutom behöver jag hjälp med budget och en del kalkyler. Någonstans har jag väl ett inneboende storhetsvansinne, men det skiter jag i. Jag vill bara lyckas med det jag verkligen brinner för. Jag vill jobba med det jag älskar och jag älskar att skapa saker åt mig själv. Jag älskar att se andra människor lyckas. Det är det det här kommer att gå ut på. Andra lyckas och med deras lyckande kommer mitt automatiskt. Det gäller bara att jag är lyhörd, har ett enormt driv, är den braiga Jenny hela tiden och bara kör. Det är bara att köra. Det är ingen som tackar dig på andra sidan för sakerna du aldrig gjorde. Du ångrar aldrig det du gjorde bara det du inte gjorde. 

 

I helgen är jag ledig och för första gången på typ hundra år, känns det som iaf, är jag sugen att typ gå på bio. Jag vet vem jag vill gå med, men jag skulle aldrig för mitt liv våga fråga ens. Däremot önskar jag att han gör det. Jag känner mig typ som att jag vore 15, men fatta att jag faktiskt är så blyg. Det är sant! Nåväl, jag har ändrat tankesätt här. Jag vill ha någon som passar och den som passar kommer att fråga, det kanske inte är bio jag önskar nästa gång, men något annat. Hursomhelst - frågar man inte rakt ut fattar jag inte OCH jag behöver någon som har stake nog att fråga.

1.Varje dag består av minst ett migränanfall. Jag har bestämt mig för att bara låta de gå över - jag kan ändå inte äta medicinen mot de så många dagar. Jag är ju typ "allergisk" mot i princip alla mediciner. Yippie yahoo!

2. Allt jag äter har ett pris! Först måste jag ställa mig frågan: är det bra eller dåligt? Om det är dåligt måste jag ställa mig frågan: hur dåligt är det? Vad blir priset? När jag lägger upp maten på tallriken måste jag ställa mig nästa fråga: hur länge räcker energin? Hur mycket kolhydrater/protein/fett är det? Är det sådant som är bara för mig eller är det dåligt för mig? Ett intag av fel kolhydrater leder till att jag antagligen kommer att ha så ont i alla leder att jag inte ens får mobilen ur laddaren morgonen efter. Ett intag av fel fett innebär att matspjälkningssystemet hamnar ur balans i några dagar - minst! Måltider med för lite kolhydrater i några dagar stannar upp hela systemet.  Kroppen sätter typ in nödstopp. Det gäller som sagt att välja rätt! 

3. Fortfarande mat! Äter jag något som rubbar hormonbalansen fuckar kroppen ur. Ämnesomsättningen kör slalom i kroppen från dag till dag. 

4. Jag får inte dricka för mycket vatten. Jag vette tusan varför, men det känns lite som att njurarna får för mycket att göra. Sedan får jag ju absolut inte dricka för lite. Kommer ni ihåg jag fick njurbäcksinflammation? Det var det där med mediciner. 

Nåväl, nu tänker jag inte gnälla mer. Imorgon fortsätter jag min vanliga diet på bananer och ägg. Fungerar super för min kropp. Jag är ju ändå inte som alla andra.......

Haha! Jag har en gissning; den heter soffan. 

Kan iofs behöva vila upp mig efter gårdagskvällen.  Den innehöll en cinderella-kryssning med takida. Kul var det. Överlägset galnaste gänget. 

1. Vi kom en minut försent till incheckningen.

2. Gjorde en massa andra galna grejer. 

3. Körde ut tax-free alkoholen i en "stulen" liten vagn. 

4. Sjöng Björn rosenströms Lennart för den extremt bittra kön till utgången. Har du aldrig hört den - googla texten. Vi verkade nog vara fullast fast vi antagligen druckit minst. 

Kul var det iaf. HELT i min smak. 

Nu blir set ridtur på Ante och motionering av Simon. Jag är sugen på att rida honom också, men för dagen är jag en fegis på det planet. 

Livet är iaf på g på många plan. 

Nej, men skämt åsido. Idag blir det inget avancerat inlägg om dagens funderingar. Jag kanske helt enkelt inte har funderat färdigt på det. 

Jag tänker mycket på mig själv just nu. Jag är liksom i en inre mental utvecklingsfas för tillfället. 

En sak jag önskar är att bli lite mer öppen och vågad när det gäller mina egna känslor. Jag har kommit tillbaka till stadiet där jag iaf vågar känna något öht. Det är ju en bra början. Jag bestämde mig också idag för att jag ska vara öppen med det här. Allt blir enklare om man kan acceptera sina egna svagheter. Min integritet är så väl utvecklad och den ligger så djupt förankrad, men jag tycker jag har kommit långt på vägen. 

Jag tänkte att jag skulle ha gjort båda stallen färdiga på morgonen, men logistiken var stört omöjlig att få till.  Min önskan hade varit att typ äta middag eller något efter jobbet, men nästa gång kan jag nog få till det. Jag tycker att en middag med en man skulle sitta på sin plats nu. 

Idag pratade jag lite om viner och jag måste faktiskt erkänna att jag varit sjukt sugen på Amarone den senaste tiden. Jag väntar liksom bara på sällskapet för att få till det. Det kommer väl.......bara och vänta lite så dyker det upp. Eller gällande män finns det just nu bara en som har en chans att få spendera tid med mig på det sättet. Ingen idé och stressa fram något, bara att glida genom livet är ju det som gäller och så även här. Ni kommer väl ihåg att jag egentligen är sjukt blyg????

Snart tänkte jag också köra paleo whole 30. Jag får se om kroppen pallar det, men det är väl bara att pröva. 

Den började bra. Jag var på make over och känner mig fräschare än på länge. På väg därifrån började det. Egentligen var det bara en sak. Den skadade hästen, men det blev liksom bara så mycket. Vet ni hur svårt det är att få ut en veterinär extremakut? Väldigt jättemycket vet jag nu. Jag vet även hur illa det är när man ringer och säger att huvudsaken är att veterinären kommer ut och ger hästen smärtstillande så den går att få in från hagen. Usch, säger jag bara. Jag hade gärna varit utan erfarenheten. 

Tacksam är vi däremot över att jag inte har hunnit lämna transporten i det nya stallet och att jag såg ett inlägg som var delat på fb om en jättebra veterinär som börjat köra eget. Den var han som kunde komma ut snabbast. 

Hästen får nu beta utan smärta på de evigt gröna ängarna. 

Det som har hänt var att han blivit sparkad, eller sparkat sig själv på insidan av knäet(carpus för språkpoliserna) att han fått en vertikal fraktur. Tänk att drt kan gå så fort. 

Nu ska jag sova och jag vet inte om jag är i någon form av chock, men det visar sig väl. 

Jag tänker bara på hur jag var tvungen att hålla igen tidigare för att jag "lovat" att träffa en annan när jag känner sådan fysisk och mental attraktion för den här personen. Tjoho! Det är ju meningen att man ska vara med den personen man känner såsom jag gjorde, inte någon annan. 

Nej, nu blir det snart sängen. Kvällen spenderades ju med Ante och Simon, mina små guldpojkar. 

Idag ska jag motionera Simon. Det blir på utebanan för känner jag honom rätt kommer han att förvandlas till dunderklumpen, köra halvt rodeo och samtidigt gräva kratrar med sina hovar. Och det är om han bara är hälften så pigg som Ante var igår. 

Imorgon ska jag försöka flytta mig själv också. Det känns så konstigt att kunna vara ledig ibland, hinna med sig själv, göra annat. Jag ska nog klara det. 

De tyckte väl att det var sisådär att komma till ett nytt ställe utan att ta sight seeing. Jag måste komma ihåg att visa dem runt på hela anläggningen, annars kommer Ante att göra det själv endera dagen. 

Jag är sjukt trött nu. Luften liksom gick ur mig. Imorgon är transporten uthyrd och på fredag kommer hästarna som har hyrt mina boxar så det var liksom ingen dag att flytta på. 

Imorgon blir det nog inga bilder då vi har möte i gamla stallet+att jag måste städa ur boxarna. Ni får hålla er till fredag eller lördag helt enkelt. 

Nu ligger jag och tar ett välförtjänt bad och sedan blir det sängen för min del. Imorgon blir det att kliva upp tidigt då jag bestäm möte redan kl 8. Jag insåg häromdagen hur skeva tider jag har då jag ff tyckte det var tidig morgon kl 10.30. Måste bli ordning på mig.