Hemlängtan
Nu kommer det saker jag börjar sakna. Det är verkligen inte det jag trodde att jag skulle sakna som jag faktiskt saknar. En del av mig känns nästan tom. Jag vet att det finns här också, jag behöver bara hitta det. Det är bara att sätta upp på önskelistan. Jag vet att det kommer att komma till mig förr eller senare. Den tomma delen fylls väl snart upp med annat. Kan inte skriva allt för jag vet att det finns människor som läser som skulle ta illa upp och då vill jag gärna hålla det för mig själv. Vad jag saknar handlar ju ändå om mig och inte om någon annan.
För någon dag sedan skrev jag ju att jag skulle bli flata. Jag har ändrat mig, eller rättare sagt ville jag ju aldrig bli flata, jag har ändrat mig angående män. Han som jag var på "dejt" med förra helgen föll ju ganska omgående ur listan på the golden rules. Dejten var väl nice. Han är bra dejtmaterial, men inte mer än så. Finns annat av intresse också. Idag såg jag faktiskt två stycken som jag sett tidigare.
Istället uppskattar jag annat hos män. Det finns inget så roligt, uppskattat från min sida sett, eller annat än män som vet vad de vill. En person har jag de senaste dagarna saknat. Det är så jävla sjukt. A påminner om B och B påminner om A. Fatta att jag hade det så nära och nu är det så långt bort och då saknar man det. Nåväl, bara att tänka på annat. A kanske var träning för B. Man vet aldrig med livet. Det enda jag förlitar mig på är att den man som är intresserad på riktigt tar för sig. Jag är ledsen, men denna A förstörde nog allt vad guts jag hade gällande män. Därav regeln nr 29.
Det här är de senaste dagarnas funderingar.
