Snabbvisit Enköping
Jag känner mig så nöjd med håret idag. Det är verkligen viktigt hur man känner sig. Hur man sedan faktiskt ser ut det kvittar. Vi kommer liksom aldrig att se likadana ut som andra ändå. Känslan är allt. Lite sugen är jag på att lägga ut efter-bilden på mig själv, men jag skippar det idag.
Jag är tacksam över att jag blev bättre så snabbt. Idag har jag till och med vågat äta lite nu på förmiddagen. Jag vill verkligen hålla mig frisk. Det finns ingen tid att hålla på att vara sjukskriven. Jag har massor att göra. Det räcker med att jag inte kunde gå och jobba i tisdags. Varje gång jag måste vara hemma räknar jag bara inkomstbortfallet. Så knäpp jag är. Vet ni vad det sjuka är. I tisdags lyckades jag ändå sälja så att det kompenserade allt det jag förlorade på att vara hemma. Den kändes bra. Nu var det inte så att jag var hemma pga sjukdom på det sättet så det var liksom helt ok att sitta hemma och sälja.
Ikväll blir det jobb och imorgon har jag lite inbokat, eller det känns iofs alltid som att jag har en massa inbokat. Imorgon är det lite andra saker jag har inbokat. Först ska jag hämta lite saker som jag beställt och sedan är det en som ska komma och titta på Simon. Han är ju ute för försäljning.
Nu först innan jobbet blir det en sväng till Enköping. Det är typ hundra år sedan jag var där och jag har ju ändå bott där. Jag tror faktiskt att senaste besöket jag gjorde där var 2012. Det blir en snabbvisit idag bara och jag hinner nog inte ens säga hej till någon av mina vänner där. Det får bli en annan gång.
