Livet På En Kant

Jag fick en leverans idag av lite saker jag beställt tidigare och nu känner jag mig nöjd. Jag fick dessutom väldigt trevligt lunchsällskap. Ibland har jag så svårt att träffa nya människor bara. Jag känner mig lite tilltryckt på ett lite konstigt sätt och det känns som att jag måste gömma hela mitt liv fast jag saknar liksom saker att dölja.

Nåväl, till saken hör att jag är en person som vill ha livet utan saker att dölja. Jag vill ha allt på ett öppet blad. Inga saker att ha ångest för. Nu får jag ibland flashbacks till när jag hade ångest varje gång jag skulle träffa nya människor. Jag får helt enkelt jobba på nya möten lite mer så att det försvinner helt. Nåväl, det går nog bättre nästa gång. Jag känner bara att mitt vanliga lite yviga jag inte tar sin plats som frontfigur i min pesronlighet.

 

Nu på eftermiddagen ringde jag några goda vänner. Jag ville höra hur det går med en sak. Jag har tänkt på dem i två veckor iaf. Det sjuka är att man ringer när man själv behöver något. Ja, inte är jag bättre än andra inte. Vi pratade iaf länge och väl. Jag berättade om en person jag träffat för länge sedan. En mycket speciell person. Den här personen har sedan dess funnits kvar i mitt liv på ett eller annat sätt. Om inte annat i tanken. Jag lovar att under flera år har det inte gått många dagar utan att jag inte tänkt på den här personen. Allt blev bara så fel med honom. Det här samtalet blev lite som terapi för mig. Hon är så klok hon jag pratade med. Det blir nog ett besök i helgen där. Planen är så, om alla håller sig friska. Vi pratade iaf lite till om den här personen, eller rättare sagt om mig i förhållandet till den här personen. Jag sa att det inte känns som det gjorde med honom kan jag vara utan. Alla jag träffat efteråt har liksom känts så falskt på något sätt. Som om det inte var på riktigt. Det är tur att jag tycker om mitt eget sällskap.

Nu ska jag åka till stallet och leka hovslagare. Simon vill väl bo kvar hos mig eftersom han tagit av sig båda sina framskor och Ante passade på att ta av sig en baksko. Kul! Eller kanske inte. De kan nog gå barfota en vecka. Var ju en hemsk hästägare häromveckan och tvingade ut hovslagaren för en tappsko.

 

Sedan ska jag nog njuta av en ledig fredagskväll.