Ibland önskar jag att jag vore normal
Jag har snubblat utanför komfortzonen igen. Det är väldigt obekvämt faktiskt. Egentligen kanske det är fel att kalla det komfortzonen. På ett sätt vet jag att det jag gör är fel, men samtidigt har jag rannsakat och frågat mig själv flera gånger vad meningen var. Jag är så rädd för att såra en person. Det är av ren respekt faktiskt. Nu valde jag ändå att göra så här. Jag har fet ångest, men hoppas att den ska försvinna.
Såra kanske är fel ord i sammanhanget. Risken är nog större att jag skulle bli klassad som knäpp, som om det inte skulle ha hänt förut. Nåväl, bara att stå kast. Jag har nog varit med om värre.
Efter lite mer än 30 år har jag ändå lärt mig att leva med mig själv.
