Komplimanger föder komplimanger
Kommer ni ihåg att jag önskade mig en komplimang häromdagen? Hur det än är med erat minne har det kommit komplimanger i överflöd de senaste dagarna. En person sa faktiskt en rolig sak till mig igår. Ibland, eller ganska ofta, är det bra att prata med andra människor.
Jag sa att jag hade svårt för att lägga in en stöt på någon som hälften av alla tjejer försökte med. Då fick jag till svar: hur många tittar inte efter dig då? Om sanningen ska fram är jag nöjd om jag kliver in genom en dörr och minst fem män vänder sig om och nästan tappar andan när de ser mig och svar ja, det brukar hända. Det gäller liksom att tänka så att man får in saker på deras rätta plats i sammanhanget. Oavsett vad det gäller. Jag ändrade naturligtvis genast min egen åsikt.
Nu sitter jag här och dricker kaffe samtidigt som jag har den glassigaste arbetsdagen på länge. Jag är så tacksam för det här jobbet. Det är det som gör det möjligt för mig att skapa min dröm. Jag kan utan att fundera minsta lilla konstatera att det går bättre än jag någonsin kunnat önska. Visserligen har jag ställt alla dörrar öppna för rätt personer så de knackar på var och varannan dag. Ibland är jag lite rädd att det ska bli för mycket, men samtidigt kan jag se så klart i allt. Hålla allt isär. Varje bit för sig. Jag är övertygad om att det här kommer att gå bra hela vägen.
Jag vet inte om det var allt för idag. Jag har naturligtvis en önskan om att personen med det hör av sig, men just för dagen känns det inte troligt så jag ägnar mig åt andra roliga saker.
