Känns som att jag sitter med en eka och två åror mitt ute på Atlanten
Jag blir seriöst rädd för vad jag satt igång. Jag vet att jag klarar det. Det är liksom minsta problemet, jag vet bara inte hur jag ska smälta det i hjärnan. Just nu gäller det att ta fram allt mod och våga ro. Min inre vägvisare, mitt kompass fungerar och jag vet åt vilket håll jag ska ro. Det kommer att bli bra. Jag kommer att lyckas. Det är det här jag är född till. Det är det här jag ska göra. Jag älskar varje dag.
Under vintern har jag snubblat över många grenar, jag har klivit upp och gått vidare. Jag har lite sår här och där på vägen. Många avundsjuka människor möter man på vägen. Man märker.....ett steg upp på lyckostegen, varje steg mot ännu ett lyckande, betyder en avundsjuk kommentar tillbaka. Alla får stå för deras val. Varje dag du vaknar är en dag du kan välja själv att göra det du älskar eller stanna kvar i samma hjulspår. Alla hinder du kommer på, är det just du som kommit på.
Tänk istället på alla lösningar!
Själv ska jag fixa med en massa roliga saker idag OCH resan mot mitt "nya liv" kräver några jobbiga saker jag behöver göra. Idag är en bra dag att göra 3 av dem. Jag kommer att känna mig så bra att jag ska bjuda mig själv på en fika senare i eftermiddag.
