Varför tänker man: "Vad tjock jag är"?
Jag har funderat mycket över varför (nästan) alla människor anser att de är tjocka. De flesta känner igen sig i att man går fram till spegeln, ser sig själv och tänker Vad tjock jag är! Om du tänker efter lite. Hur meningslöst är det inte? Seriöst!
1. Du kommer garanterat inte att bli smalare för att du anser att du är tjock när du ser dig själv i spegeln.
2. Du kommer garanterat att må sämre bara för att du precis kritiserade dig värre än vad de flesta andra människor skulle gjort. (finns ju några puckon därute)
3. Du skulle garanterat aldrig säga så till någon annan människa.
4. Du kommer resterande dag ägna samma tanke åt dig själv minst 3 gånger.
Hur meningsfullt verkar det? Jag håller med. Helt och totalt meningslöst.
Jag tycker att vi börjar om.
1. Du går fram till spegeln. Konstaterar att du önskar se annorlunda ut.
2. Konstaterar att det du önskar går att påverka.
3. Konstaterar att det kommer ta tid att ändra på det du önskar. Idag kan du bara vara dig själv och gör dig så snygg som möjligt av det du kan för tillfället.
4. Tittar igen i spegeln när du är färdig och ser skillnaden i att du ser mycket bättre ut än innan du gjorde ett litet försök.Var nöjd!
5. Du går ut. Vi har ju redan konstaterat att det är just så här vi ser ut här och nu.
Svårare än så här är det inte. En enkel regel att följa är att du aldrig ska kalla dig för nedvärderande ord som du aldrig skulle säga till någon annan.
När du träffar personer, är det verkligen hur mycket de väger som du tänker på? Jag gör det typ aldrig. Och OM jag gör det har jag aldrig en nedlåtande tanke om det.
Nej, vi måste lära oss att visa oss själva lite mer respekt. Går det inte att göra något åt idag får vi sätta upp det på listan över saker som vi önskar göra. Sedan går vi ut och lever här och nu. Jag lovar att du kommer att bli mycket gladare.
