Livet På En Kant

Jag satt här och nattsurfade lite och gjorde en upptäckt som fick mitt hjärta att stanna till en extra gång. En person som jag håller lite extra varmt om hjärtat hade förlorat sitt ena barn. (Jag väljer att inte nämna någon närmre än så). Mitt hjärta verkligen hoppade till en gång extra och man tror som inte att det är sant. En person som jag pratade med innan han gjorde vad som antagligen blev hans sista resa. Jag kommer ihåg hur jag blev lite avundsjuk och gärna hade gjort en likadan resa.

På något sätt känner jag en sorts tomhet fast jag inte stod personen i fråga nära utan bara dens ena förälder. Även om vi idag inte har någon kontakt vill jag skicka en extra kram till personen. Fy så tragiskt. 

 

Nä, vi måste alla vara rädda om varandra och ta till vara på varandra. Man vet aldrig när det är försent.

 

Lova mig att i samma sekund som du läser det här inlägget ger du någon en extra tanke av kärlek.