Ante = once in a lifetime!
Om alla människor i livet fick en Ante skulle vi alla vara lyckliga. Idag kom jag ihåg varför jag älskar denna varelse så innerligt. Jag vet att han är som mitt lilla autistiska ADHD-barn, men det spelar som ingen roll vad han gör i slutändan.
Idag hade vi första ridpasset i ridhuset och hans lycka var total. Den tidigare extremt segstartade hästen hade motorn igång från sekund ett. Känslan att galoppera på den här hästen är som en total fulländning. Det är perfekt! Fast han är helt otränad känns det som att rida på en häst redo för start i ett OS. Perfekt balans takt och rytm. Han har det liksom bara i sig.
Vi körde inte mer än lättare rastning idag få han inte blivit riden de senaste dagarna. Det är ju nu hi ska sätta fart. Kanske att jag tom ska planera in en tävling framöver.
PS Ante älskar allt vårat nya bling och tycker han är sjukt snygg i det.
