Livet På En Kant

Ibland har saker en mening. Jag bestämde mig i somras, när jag insåg att jobbet jag tog i Norge långt ifrån skulle ge de pengar jag behövde för att kunna flytta. Jo, jag sitter här nu, men inte med det flyttkapital som jag önskat mig. Eller önskat mig, som jag vet att jag skulle behöva. 

 

Istället besämde jag mig för att livet skulle få leda mig. Jag skulle göra den resa i livet som livet erbjöd mig. Den innebar ändå att jag sitter dit där jag ville flytta, med erfarenheter långt ifrån vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. Det viktigaste för mig just nu är ändå att jag någonstans på vägen hittat mitt hjärta. Det känns lite som att jag gjort en pilgrimsvandring på den så välkända pilgrimsleden.

 

Jag vet vad jag vill, mer än någonsin. Jag vet vad jag vågar och kan. Jag har någonstans på vägen insett att jag är så mycket bättre än jag någonsin kunnat tro innan. En stor del av det har att göra med att jag inte längre har så mycket kontakt med någon sedan innan. Jag har levt lite som en enstöring den senaste tiden.

 

Mer än någonsin känner jag mig redo att åka "hem". Jag har fortfarande många berg att bestiga, men jag är redo. Nu är jag redo att plocka ur några gamla skelett, jag är redo att fronta mina egna största rädslor och det kommer gå bra. Jag vet det.

 

Jag älskar att sälja mina saker. Det är saker som gör andra lyckliga och nöjda kunder betyder så mycket för mig.

 

Nu ska jag inleda min resa hemåt, men ett ganska tråkigt telefonsamtal. Anledningen till telefonsamtalet kan ändå ha lett till något så mycket större. Vi får se var livet bär mig härnäst.