En svårare nöt än jag trott
Jag kände mig nästan lite kaxig här tidigare idag. Det är jag inte längre. Det här kommer att bli en svårare nöt att knäcka. Med Simon, som jag nu haft hemma här i några månader, känner jag mig säker och vi vet var vi har varandra. Nu känner jag att jag utan problem kan sätta igång med mer avancerat arbete.
Ante har blivit nya Norton, med det menar jag att Ante har blivit hästen som man sätter sig upp för att känna hur det ska kännas. Man behöver ha en sådan häst i stallet. Till skillnad från större andelen hoppryttare älskar jag det traggliga markarbetet. Jag älskar att ha hästarna så välridna att man bara andas höger, andas ställa osv. Det är en sport och utmaning för mig. Jag vet att det blir lite svårt för andra att rida. De flesta ryttarna kan inte göra en galoppfattning ordentligt ens.
Med den här nya hästen känns det största problemet som tidspressen. Jag jobbar aldrig under tidspress. Jag kan lova dig att om du har hästen utbildad för att hoppa en 1,20 bana kommer den att göra det utan att det där sista du vill ha är perfekt. Alla bitar i ens ridning har sin egen plats och det går att plocka isär pusslet och sätta ihop bitarna så att de passar för ändamålet just den dagen. Nu har jag alltså tidspress och det är andra saker som spelar in som är svåra. Vi får se. Jag brukar lyckas med det jag tar mig för och ska så även göra denna gången.
Allt brukar lösa sig!
