Nu saknar jag mina <3
Nu har jag börjat sakna mina hjärtan big time. Jag funderade på om jag verkligen skulle fortsätta med hästar. Jag var bokstavligen spyless när jag lämnade Sverige, men nu vet jag att jag mitt liv består av häst. För vissa är det bestående. Först saknade jag Ante, han är ju mitt stora <3, han har liksom den där extra platsen i mitt hjärta. Nu saknar jag resten. Nu ska jag bara komma på hur jag ska lösa flytten.
Man vet att man är en hästmänniska då man tänker på hästarna lite nu och då och tanken består i känslan av den där perfekta galoppen, känslan när man rider en bara på tävling eller känslan när man står som nummer ett och har vunnit en tävling. Det är det som gör det. Det finns andra saker man saknar också, men vissa saker är lite extra. Nu vet vi iaf for sure att det blir fortsatt häst i mitt liv.
