Man saknar inte kon förrän båset är tomt
Jag har varit lite nonchalant och dryg mot en person ett tag. Det vet jag med mig, men jag har bara inte orkat anstränga mig. Jag har skitit lite i det blå skåpet kan man säga. Planen var att jag skulle hälsa på denna personen någon gång i början på augusti. Nu blite det inte förrän lite senare i augusti, tror jag, planen är iaf sådan.
Till saken hör att nu när personen i fråga inte är kontaktbar, hela världen är tydligen inte wififierad ännu, var det som att någon högg en kniv i mitt hjärta. Jag kände fan saknad, ett uns att panik, ett vafan-jag-trodde-jag-hade-kontroll-över-dig. Icke sa nicke! Nåväl, som tur var kommer personen tillbaka snart igen. Tur för mig att jag upptäckte det nu.
Nu är det dock dags att sova. Jag kliver på mitt pass kl 12 imorgon och klockan är faktiskt kvart över 3 redan. Det här är vända på dygnet.nu gone bad.
