Livet På En Kant

Det är verkligen roligt med hästarna just nu. En sak jag helt plötsligt slogs av var hur fina hästarna i stallet är just nu. Det är helt otroligt att man kan tappa inspirationen precis när hästmaterialet är på topp. Nu ska det iaf bli ordning på torpet. Simon fick vad som enligt hans mått just nu är ett ordentligt pass. Jag missbedömde arbetet lite. Han är trots allt fem år, inte så mycket tränad, stor som ett hus och därtill lite valpig. Det ska bli superkul att utbilda honom vidare. Jag tror att det finns mycket att plocka fram i den hästen. Idag var jag sugen på att hoppa upp på honom, men det var tomt på medhjälpare i stallet när jag hade den idén. Det blev tömkörning istället.

 

Ante red jag en sväng och oj vad roligt det var. Han var dock stel och kantig. Det får jag ordna. Jag funderar på att fortsätta rida honom utan bett ett tag. Han "skramlar" med bettet i munnen och det är nog bättre att rida honom utan. Han går faktskt till och med bättre utan.

 

Hoppan longerade jag en del och den hästen trav är bara såååå bra. Vad kan det bli av den lilla skruttisen? Jag tror hon kan bli riktigt bra. Om hon travar så bra på våran katastrofalt dåliga ridbana borde hon kunna bli helt suverän på bättre underlag.

 

Jag har ju träffat en man. Jag blev dock lite rädd idag när jag insåg att han planerat betyyyyydligt mer än vad jag har. På ett sätt känns det bra och tryggt, men samtidigt lite skrämmande. Jag vet inte om jag är beredd än. =P

I-landsproblem gone bad!