Livet På En Kant

Jag borde sätta mig upp och rida Simon. Det känns som att det börjar bli dags. Först tänkte jag anlita någon. För er som inte vet har han varit lite instabil att rida tidigare. För någon vecka sedan kände jag att det var dags att börja rida honom igen.

För er som känt mig länge kommer ni ihåg Ravita. Han påminner mycket om henne. Hon var ju lite speciell som ni kanske kommer ihåg.

 

Nu står här iaf Simon, lika udda och ser lite likadan ut i kroppen faktiskt. Nåväl, jag ska nog lyckas med detta också. =)