Livet På En Kant

Det skulle aldrig komma på fråga vilken häst mitt hjärta tillhör. Från första dagen har jag älskat den här hästen. Hon har gett mig många omgånger med blod, svett och inte minst tårar. Hur många gånger har jag inte suttit på den här hästen och gråtit? Massor!

Den gången när jag satt i ridhus och hästen vägrade gå framåt, bakåt eller åt sidan. Allt hon gjorde var att resa sig. Jag var beredd att ge upp. Det var inte förrän jag läste boken "En bra häst har aldrig fel färg" som jag lärde mig förstå hästar. Det var i samma veva som jag lärde mig rida den här hästen. Jag vet inte hur många som har sagt åt mig att hon är värdelös. I mina ögon är hon fantastisk. Hon gör och ger allt för sin ryttare. Bara vi ber om det.

 

Idag red jag henne för första gången på någon vecka. Jag hade glömt vilken fantastisk häst hon är. Tänk att hon kan ge samma känsla som Norton kan. Känslan av att hon gör det man önskar bara man andas det man vill. För någon månad sedan sa veterinären att hon var så risig att hon borde tas bort. Idag börjar hon mer och mer likna det hon en gång var.

 

Det jag som slog mig idag var: vad är skillnaden mellan en känslig och en välriden häst? Jag skulle göra ett byte och glömde bort vem jag satt på - jag använde skänkel. Det blev genast en kraftig anspänning och ett hopp framåt. Visserligen bytte vi galopp, men det hela blev lite tokigt. Jag måste jobba mer med det. Komma ihåg hur det kändes. Normalt sett brukar det räcka med att jag flyttar höften, men som sagt. För någon månad sedan.....såg det ju helt annorlunda ut för hennes räkning.