Livet börjar ta form
Det känns som att jag suttit och gjort ingenting den senaste tiden, men om sanningen ska fram har jag gjort MASSOR. En plan börjar ta form. Det är liksom lite som att jag nästan ställer mig själv frågan: Är det möjligt?
Jag har lust att sätta mig ner och skriva en bok om hur mitt liv ser ut just här och idag. Om det blir som jag önskar, som planen ser ut i huvudet, i teorin, då skulle det vara mer än toppen. Jag har verkligen en önskan och jag vet hur den kommer att se ut.
En sak till som har börjat gå upp för mig är varför jag mått så mentalt dåligt en längre period. Det är inte så att det har synts på utsidan, eller kanske märkts här i bloggen. Nu vet jag iaf vad det beror på och som jag sagt förut. Jag arbetar på att hålla mig själv uppe ur graven och låter er andra gräva ner er själva, om nu nu inte valt samma väg som mig och arbetar på att istället skotta igen erat eget hål. Det är så JAG fungerar. Idag vet jag att det finns en person i min närhet som har arbetat på att gräva ÅT mig. Det är slut med det nu. Gräver man åt andra glömmer man hur viktigt det är att skotta igen sina egna fotspår och gropar. Graven blir djup väldigt snabbt och snart ligger man där på botten och kravlar.
Jag har lust att sätta mig ner och skriva en bok om hur mitt liv ser ut just här och idag. Om det blir som jag önskar, som planen ser ut i huvudet, i teorin, då skulle det vara mer än toppen. Jag har verkligen en önskan och jag vet hur den kommer att se ut.
En sak till som har börjat gå upp för mig är varför jag mått så mentalt dåligt en längre period. Det är inte så att det har synts på utsidan, eller kanske märkts här i bloggen. Nu vet jag iaf vad det beror på och som jag sagt förut. Jag arbetar på att hålla mig själv uppe ur graven och låter er andra gräva ner er själva, om nu nu inte valt samma väg som mig och arbetar på att istället skotta igen erat eget hål. Det är så JAG fungerar. Idag vet jag att det finns en person i min närhet som har arbetat på att gräva ÅT mig. Det är slut med det nu. Gräver man åt andra glömmer man hur viktigt det är att skotta igen sina egna fotspår och gropar. Graven blir djup väldigt snabbt och snart ligger man där på botten och kravlar.
Jag är duktig, smart och målmedveten. Jag har full koll och framför allt är jag en kämpe in i det sista. För första gången i mitt liv har jag valt att göra ett aktivt val för något jag själv vill göra. Jag har fortfarande inte gått och sagt upp stallet. Det beror på en enda anledning. En del av mitt hjärta älskar den här platsen. Det är mitt hem och det känns som att jag sliter mig loss från något. För min egen skull måste jag. Jag har känt den senaste tiden hur det har börjat dala. Hur jag inte längre orkar gräva igen hålet och det beror på opåverkbara saker. Det ligger en stor skillnad där. Saker jag inte kan påverka måste bort. Därav detta val.
I morse fick jag en liten kick-ass. Det verkar som att saker börja komma till mig. Det känns som att en Norge-resa är långt bort just nu, men jag skulle dit av en anledning - att tjäna pengar för att finansiera min flytt. Finansierar jag den på annat sätt behöver jag kanske inte åka. Samtidigt känns det som att den resan skulle rena min själ.
Vi får helt enkelt se vad som händer! Resan har iaf börjat.
