Fått napp på bete
Igår la jag ut en annons om att jag letar bete. Jag fick ETT svar och det lät för bra för att vara sant. Nu har jag kört lite Google maps street view i området och jag har typ dött av den fantastiskt vackra miljön. Jag garanterar att det blir en titt i helgen. Det gör det hela lite mer klart. Jag är så jäkla nervös inför att säga upp stallet. Det är ungefär det samma som att hoppa rakt ut för ett stup och bara falla fritt. Låta livet ta en dit det ska.
Det här kan iaf bli toppenbra. Det kändes bra vid telefonsamtalen. Jo, det blev två. Personen i fråga ringde upp senare igen och jag fick sådan ångest att den hade ändrat sig angående bete. Puh! Så var det inte. Personen hade bara råkat trycka på uppringningsknappen igen.
Nu ska jag iaf åka och hämta hö. Jag vaknade som ett lik i morse. Det var nog all spänning över Vovvish som släppt. På något sätt har man nog ändå inte fattat att han inte finns mer. Den gladaste av alla glada. Tänk som jag har gråtit det senaste dygnet.
