Real Time Analytics

Livet På En Kant

En bra häst har aldrig fel färg

Publicerad 2013-09-06 21:03:25 i Vanlig vardag,

Hoppan länge känts som en stor besvikelse. Hon har söt och trevlig trav och skritten är emellanåt to die for. När hon sedan börjar galoppera och för att inte tala om hoppa, då har man lust att sätta sig ner och gråta. Galoppen ser ut som att någon satt en par tandpetare som ben på en häst och som sedan springer med helt raka ben. När hon hoppar ser det katastrofalt ut. Hon ser ut som en sämre arab, för er som vet vad det är. Inget illa om araber i sig, men de är väl inte världens bästa hoppare kanske.
 
En dag för ett tag sedan insåg jag något när jag tittade på hästen. Hon är fan bättre än Ante när han var lika gammal. Han var om möjligt ännu mer katastrofal. Visserligen hade han bra galopp, men traven såg ut som ett gammalt ök som hasade sig framåt. I allt var han dessutom långsammare än en snigel utan slem. Fatta hur långsamt en sådan rör sig... Idag hoppar Ante som en dröm och traven är helt ok. Galoppen är som att flyga fram. Vad kan då inte Hoppan bli om hon är bättre än honom i samma ålder?

För två dagar sedan longerade jag henne. Efteråt tittade hon på mig med sina, egentligen, vänligt sinnade ögon och det var som att hon frågade: Var jag duktig nu? Ja, tänkte jag, det var då. Då tittade hon på mig och så sa hon: Då ska jag göra likadant nästa gång.
 
Har ni någon gång läst boken En bra häst har aldrig fel färg av Mark Rashid? Den är ett måste för varje människa som håller på med hästar. Han beskriver i boken ett helt annat sätt att se på hästarna och sättet att vara gentemot dem. Hur man löser problem på ett snällt och vänligt sätt som är ur hästens perspektiv att tänka. Jag lärde mig mycket när jag läste boken.
 
Idag longerade jag Hoppan igen. Hon går numera fullt munderad med både sadel, träns och de senaste två dagarna även benskydd. Hennes absolut främsta egenskaper är att hon är extremt smart och otroligt kvicktänkt. Vi gick ut på gräsbanan idag istället då underlaget där är mycket bättre än på ridbanan just nu. Där låg de tre cavaletti. Hoppan har aldrig sett cavaletti. När vi travat en stund gick jag fram och styrde dem så hon skulle kunna trava över dem - jag tänkte mig inte för. Inte tar man väl en två-åring och lägger tre cavaletti på det som blir den öppna sidan av volten? Det kom jag inte på förrän hon skulle trava över dem första gången. Det blev tvärstopp framför och sedan ett jätte skutt över alla. Jaja, tänkte jag, skadan är redan skedd. Tredje gången hon kom mot bommarna hade hon fattat. En perfekt trav över cavalettibommarna - varje gång. Jag skulle vilja säga att hennes egenskaper är försiktig, klok över bommarna och balanserad.
 
Med hennes hjärna borde hon kunna bli tio gånger bättre än Ante. I slutändan är det ändå hästens inställning och tankeförmåga som avgör.
Även om alla tror att Hoppan är vild efter att ha sett henne så kommer hon att vara den enklaste och lättaste häst att rida. Känslig som få lär hon vara, men hon lär ha en vilja av stål och hon lär gå både genom eld och vatten för att klara det man ber henne om. Hon kommer att vända ut och in på sig själv för att klara det där sista hindret. Hur kan man säga att hästen inte är bra? Vad är det för inställning egentligen?

Kommer ni ihåg den här hästen?
Han vann världcupen för några år sedan. Det här var enda videoklippet jag hittade.




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela