När man äntligen hittar rätt diet
Innan jag börjar skriva resten här vill jag bara poängtera. När jag skriver diet har jag aldrig haft för avsikt att äta mat med målet att gå ner i vikt. Med diet menar jag mat där jag känner mig frisk och välmående. Tro mig att väga för mycket är ingenting mot att ha problem med att kroppen inte är i funktion. Nu säger jag inte att jag inte skulle kunna gå ned några kilo för det skulle jag kunna. Mina problem var snarare extremt snabba viktnedgångar ca 1,5 kg/dag trots att jag åt som vanligt för att sedan stabilisera sig och att jag lyckades gå upp de antalet kg´n som jag tappat på några dagar innan nästa vända. När dessa dagar dessutom bestådde i att jag knappt orkade ta mig ur soffan pga den extrema matthet jag kände var livet ganska värdelöst.
Eftersom jag varit sjuk en längre tid och dessutom ganska allvarligt sjuk började jag läsa på om "sjukdomen". Den som egentligen inte fanns, men som jag visste att jag hade. I början på maj bestämde jag mig för att prova på en glutenfri diet. I början fuskade jag relativt mycket, lite varje dag om jag ska vara ärlig, men ganska snart kom bakslagen. Ju längre jag åt glutenfritt överlag desto sämre blev jag varje gång jag fuskade. Det var bara att ge upp fuskandet. Att ta strid mot sin egen kropp är ganska meningslöst. Någonstans här började också de extrema viktnedgångarna. En idé om att börja dricka näringsdrycker kom upp. När jag för tredje gången kom in på apoteket och köpte dem under en och samma vecka frågade biträdet varför jag inte gick till en dietist. Ja, varför hade jag inte gjort det? Sagt och gjort ringde jag dagen efter och fick tid hos dietist. Recept på näringsdrycker blev steg 1.
När jag fått dessa näringsdrycker började jag må bättre och bättre. Jag var pigg och glad och mina dåliga veckor kunde jag mata i mig fler näringsdrycker. Det var ungefär här jag började äga mitt liv igen. Snart fösämrades det igen. Jag kunde inte längre dricka dessa utan började må dåligt av dem under mina sämre veckor. Det blev ett besök hos dietisten igen. Utbyte av näringsdrycker skedde och jag fick hem nya av annan sort samt ett papper med rekommenderad mat. Suck, bara att börja byta ut en massa igen. Vet ni hur svårt det är när man inte kan äta sojaprotein, gluten eller särskilt mycket mjölkprotein? Det är sjukt svårt! Samtidigt kan man inte ge upp. Äta måste man.
För ungefär en månad sedan skedde någon förändring. Under en vecka kändes det som att kroppen dog invärtes. Lever, njure och binjure fick någon jättedipp. Jag hade lust att ge upp totalt. Jag letade mer aktivt efter recept som jag skulle kunna tänkas äta. Här hittade jag vad som skulle bli min räddning - kokos!
Idag, två veckor senare är levern fit for fight, njurarna börjar bli bättre och till och med binjurarna börjar ta sig. Jag läste att det skulle vara en omöjlighet utan medicin. Min diet består numer av en salig blanding av olika saker. Paleokost tror jag är huvudstommen i det hela, men jag gör även lite egna varianter på allt. Till exempel älskar jag ost så det vill jag fortsätta äta. Kaffe är som ett gift som inte går att vara utan för själens njutning av smaken.
Däremot är mina pannkakor numer gjorda av kokosmjölk, ägg och banan och de är syndigt goda. Glassen som blev mitt mellis idag bestod av vanlij, banan och kokos och vad en godaste glass jag någonsin ätit.
Jag sitter nu och planerar en middag för lite gäster då jag bara längtar efter att få bjuda dem på denna fantastiska mat som jag lyckats hitta.
Vet ni, mitt i de jobbigaste stunderna gäller det att inte ge upp. Priset man får i slutändan är så mycket värt att man nästan kan offra allt.
