Livet På En Kant

När Hoppan kom för lite mer än ett år sedan hade hon en hel del attityd. Hon var faktiskt inte helt rolig. Det kan jag erkänna. Hon har måttat sparkar åt mig när jag borstat henne, hon har sparkat när man sopat in från gången i hennes box, hon har måttat sparkar när man försökt mocka lite i hennes box. Det kallas för attittyd. Det betyder inte att hon på insidan är en elak häst. Hon är inte heller vild eller bråkig.
Fick jag välja ett antal ord till att beskriva henne skulle jag välja eftertänksam, försiktig, intelligent, nyfiken och modig. Det är bara några. Jag kan komma med några till.

 

Idag finns det också ett antal personer som tror att hon kommer att vara svår att rida in. De tror också att hon är halvt galen som har kört rodeo så fort hon fått sadel på sig. Jag har tappat henne ett antal gånger när jag longerat med sadel. Jag erkänner att det var mitt fel, hela tiden och varje gång. Jag läste av och bedömde hästen fel innan. Det har med egenskapen eftertänksam att göra. Hon behöver helt enkelt tänka en gång till. Jag hade för bråttom. Hon är en otroligt snäll och lugn häst. Bara hon vet vad som gäller, vad som ska göras och vad hon kan förvänta sig ska ske.

 

Ni får tro, jag vet och jag vet hur jag ska göra. Det är lite som med inlägget från igår. 24 timmar om dygnet 365 dagar om året ifrågasätter hon om jag är värdig att leda vår vänskap. Hon är lätt att ha att göra med. Stannar med enbart rösten och kommer fram, läser ens kroppspråk konstant även om hon är helt lös. 

 

Nej, sluta ha förutfattade meningar angående hur en häst ska bete sig. Jag lovar att om du förväntar dig att hästen ska göra en sak så gör den exakt det du förväntat dig. Jag förväntar mig att jag själv kommer att göra mitt arbete bra, läsa av hästen rätt och att hela inridningsprocessen kommer att gå alldeles utmärkt. Allt jag kommer att ha i åtanke är att det är en extremt känslig häst jag har att göra med.