Vad man ger är vad man får!
Jag läste en annan persons blogg och såg en liten "quote" bland hennes favoriter. Ett uns av bitterhet kom över mig och jag tänkte skriva något om att ni inte ska döma mig här i ett inlägg. Helt plötsligt kommer en spontan tanke upp, om en person som jag känner viss bitterhet över och dömer för sådant som hänt tidigare. Hur vet jag vad som är rätt angående den personen och vad som är fel? Helst vill jag att den försvinner för gott. Det kommer dock inte att hända vilket leder till att jag måste bli vän med situationen.
Bibeln har vissa kloka ord även om jag inte är troende på det sättet: "Behandla andra som du vill bli behandlad själv". Hur bitter och sur jag än är mellan gångerna jag pratar/träffar den här personen är jag fortfarande lika snäll, trevlig (och korkad) när jag träffar hen. Alla andra säger att det är en idiot, jag orkar inte döma faktiskt. Det sjuka i min värld är att människor får chans, efter chans, efter chans och jag står där i andra änden som ett korkat får, men det gör inget. Jag vill ju vara sådan. Det funderade jag ut för många år sedan och ni får gärna kalla mig korkad, det är mitt val att leva så.
Vem vill bli dömd för saker man gjort tidigare i livet som kanske inte var de smartaste? Inte jag iaf och jag antar att det är många med mig.
